Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för beredande
av en tryggare rättslig ställning åt biträdande
lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor;
given Stockholms slott den 25 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför följande:

I skrivelse den 3 juni 1926, nr 305, har riksdagen, med anledning av
en inom riksdagen väckt motion (II: 307) anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt en tryggare ställning
i rättsligt hänseende måtte kunna beredas biträdande lärare vid folkskola
och lärare vid mindre folkskola, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte
vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Dylik utredning föreligger numera, och jag anhåller att få anmäla ärendet
för Kungl. Maj:t.

Bihav g till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 23 höft. (Nr 30.)

Åtgärder för
beredande av
en tryggare
rättslig ställning
åt biträdande
lärare
vid folkskolor
och
lärare vid
mindre folkskolor.

1

2

Nu gällande
bestämmelser.

Riksdagens
skrivelse
nr 305/1926.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 30.

Nu gällande bestämmelser rörande ifrågavarande lärares anställningsvillkor
återfinnas i §§ 24 och 33 av folkskolestadgan (svensk författningssamling
nr 604/1921). Till skillnad från de ordinarie folk- och småskollärarna
anställas biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola
endast tills vidare eller, i vissa fall, om vilka här ej är fråga, på viss
tid. Med anställning tills vidare följer ömsesidig rätt till minst fyra månaders
uppsägning, så vida ej längre uppsägningstid särskilt avtalas. (§ 24
mom. 1).

Biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vilken
anställes tills vidare och som i sammanlagt fem år, därav minst ett inom
vederbörande distrikt, tjänstgjort som lärare vid småskola, biträdande lärare
vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, får skiljas från sin befattning
endast av sådana orsaker och i den ordning, som omförmäles i § 32
mom. 1 folkskolestadgan, d. v. s. allenast på grund av fel eller försummelse
i tjänsten eller brist i vandel och endast efter förutgånget varningsförfarande.
(§ 33 mom. 1). Från detta stadgande gäller emellertid det betydelsefulla
undantaget, att skolrådet utan hinder av vad nyss sagts kan
entlediga läraren, därest dennes befattning genom en i behörig ordning godkänd
omorganisation av skolväsendet skall förändras till folkskollärar- eller
småskollärartjänst eller ock indragas. (§ 33 mom. 2). Därvid skall dock
iakttagas att, om en mindre folkskola ändras till en folkskola med småskola,
lärare, som, då beslutet om förändringen vunnit laga kraft, i minst
två år varit anställd tills vidare vid den mindre folkskolan och därunder
tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel, skall av
skolrådet förordnas till ordinarie lärare vid småskolan utan iakttagande av
eljest föreskrivet ansökningsförfarande. (§ 33 mom. 3).

Riksdagen anförde i sin ovannämnda skrivelse huvudsakligen följande:

Som motionärerna framhållit hava de biträdande lärarna vid folkskola
och lärarna vid mindre folkskola icke samma trygga ställning i rättsligt avseende
som övriga lärargrupper. Anledningen härtill är att söka i den lösliga
ställning, som de mindre folkskolorna och de s. k. biträdande lärarbefattuingarna
intaga i skolsystemet.

Genom den otrygga ställning nu ifrågavarande lärare sålunda intaga, placeras
dessa i en undantagsställning, som måste synas dem orättvis. I samma
mån som utvecklingen av skolväsendet fortskrider och därigenom mindervärdiga
skolformer ersättas med bättre, blir frågan om dessa lärares rättsliga
ställning alltmer aktuell.

Riksdagen finner motionärernas krav på utredning av ifrågavarande spörsmål
väl motiverat, Riksdagen vill för sin del peka på några av de framförda
förslagen till en lösning av denna fråga, vilka synas riksdagen böra
i första hand göras till föremål för prövning.

Såsom en effektiv åtgärd för tillgodoseende av berörda lärares intressen
har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening föreslagit
beredande av möjlighet för dem att utbilda sig till lärare vid egentlig folk -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr SO.

skola. Till do två-åriga utbildningskurser, som äro avsedda att inrättas för
småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, böra, synes det, dessa
lärare äga företriide, under förutsättning att de uppfylla inträdesfordringarna.
Riksdagen anser, att för skolans vidkommande ett dylikt tillvägagångssätt
avgjort är att föredraga framför den hittills stundom anlitade dispensvägen.
Härtill kommer, att dispens hädanefter icke torde kunna givas i samma utsträckning
som tidigare, sedan tillgången på examinerade folkskollärare numera
är mer än tillräcklig. Det synes riksdagen uppenbart, att den pedagogiska
erfarenhet, som dessa lärare förvärvat under sin tjänstgöring, bör
göra dem särskilt kvalificerade för verksamhet på folkskolestadiet, icke minst
i omorganiserade mindre folkskolor.

Det stora antalet lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid
folkskolor — enligt skolöverstyrelsens statistik utgjorde den förra gruppen
2,506 och den senare 964 i november 1925 — utgör dock ett hinder för
att ovannämnda åtgärd skulle innebära en lösning av frågan om beredande
av en mera tryggad rättslig ställning åt ifrågavarande lärare. Vid dessa
kurser för småskollärarinnors utbildning till lärarinnor på folkskolestadiet
kan plats endast beredas för en ringa procent av dessa lärare. För att förverkliga
motionens syfte behöva även andra åtgärder vidtagas, ägnade att
på ett mera effektivt sätt leda till det åsyftade målet.

Det synes sålunda önskvärt, att dessa lärare må kunna erhålla ordinarie
befattning vid småskola inom det skoldistrikt, där de äro anställda, utan
att småskollärarbefattningen i vanlig ordning kungöres ledig. Detta förfaringssätt
följes redan nu beträffande småskollärare med ordinarie anställning,
som i samband med skolväsendets omorganisation förflyttas till annan småskola
inom distriktet.

Om emellertid en omorganisation av skolväsendet, som den i åberopade
33 § av folkskolestadgan avsedda, genomföres på så sätt, att folkskolavdelningens
barn förflyttas till annan folkskola inom distriktet och den mindre
folkskolan omändras till småskola, finnes ingen rätt för läraren att förordnas
till ordinarie vid småskolan. Här synes därför ett tillägg erforderligt till
folkskolestadgans 33 §.

Vidare synes det riksdagen, som om den anordningen bör prövas, om
vid de tillfällen, då en mindre folkskola nedlägges och de tidigare där undervisade
barnen överföras till en angränsande folkskola av 13 2-form, som
i samband därmed uppdelas i två läraravdelningar och sålunda övergår till
B 1-form, läraren vid den nedlagda mindre folkskolan lämpligen må kunna
vinna anställning vid den nyinrättade skolavdelningen.

I de fall däremot, då en mindre folkskola förändras till en folkskola av
B 3-formen, en förändring, som endast innebär, att småskolläraren utbytes
mot en folkskollärare, blir småskolläraren utan anställning vid ifrågavarande
skola. Därest inom skoldistriktet annan småskollärartjänst finnes ledig, synes
det önskvärt, att vederbörande lärare beredes ordinarie anställning där.

Vid inträffande förhållanden att lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor genom en omorganisation av skolväsendet icke
skulle kunna beredas anställning inom skoldistriktet, har skolöverstyrelsen
i sitt yttrande i ämnet framkastat, att dessa lärare borde överföras på indragningsstat,
eller ock att sådana lärare efter ansökan och tjänstålder skulle
medgivas förtursrätt vid tillsättning av annan liknande tjänst, i första hand
vid mindre folkskola inom riket. Mot anlitande av någon av dessa båda
utvägar synas dock vissa betänkligheter kunna anföras. Den förstnämnda

Utredning
av skolöverstyrelsen.

Historik.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

skulle medföra ganska betydande ekonomiska uppoffringar för det allmänna
och den senare i viss mån kringskära kommunernas inflytande på lärartillsättningarna.
Riksdagen anser dock, att även dessa uppslag böra ägnas en
mera ingående undersökning.

Vidare torde det förtjäna komma under allsidig prövning, huruvida icke
sådana förändringar, som medföra indragning av biträdande lärares eller
lärares vid mindre folkskolor respektive befattningar, må företagas i samband
med dessa lärares avgång från tjänsten till följd av uppnådd pensionsålder,
anställning å annan ort eller ock avgång av annan anledning, för såvitt ej
vederbörande lärare beredes ordinarie anställning vid småskola inom distriktet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1926 anbefalldes skolöverstyrelsen
att efter vederbörandes hörande verkställa den av riksdagen begärda
utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, vartill
utredningen kunde föranleda.

I anledning härav har skolöverstyrelsen i ärendet hört domkapitlen och
statens folkskolinspektörer samt lämnat centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening tillfälle
att yttra sig i ämnet. Därefter har överstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 12 april 1927 framlagt utredning och förslag i föreliggande fråga.

Skolöverstyrelsen lämnar till en början en översikt över utvecklingen av
frågan om dessa lärares rättsliga ställning och dess sammanhang med skolorganisatoriska
spörsmål.

Före år 1918 voro samtliga småskollärare, d. v. s. lärare vid småskolor
och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid folkskolor, likställda i
fråga om formerna för anställning och entledigande. Länge voro dessa lärare
fullständigt rättslösa. Det första steget, som togs till en förbättrad
rättslig ställning för dem, var en bestämmelse i 1897 års folkskolestadga,
enligt vilken skolråd skulle äga rätt, där kyrkostämman så beslutade, att i
enlighet med bestämmelser i vederbörligen stadfäst reglemente giva lärare
vid småskola en fastare anställning.

Sedermera tillkom kungliga förordningen av den 17 november 1905, som
bestämde, att examinerad, ogift lärare, som antagits tills vidare med ömsesidig
uppsägningsrätt, och som tjänstgjort i sammanlagt fem år, skulle kunna
entledigas endast av sådana orsaker, som omförmälas i folkskolestadgans
§ 32, eller på grund därav, att tjänsten i fråga genom en i behörig ordning
godkänd omorganisation av skolväsendet skulle förändras till folkskollärartjänst
eller indragas.

Med anledning av en vid 1916 års riksdag väckt motion angående vissa
åtgärder i syfte att åstadkomma en säkrare rättslig ställning åt småskolekåren,
uttalade riksdagen (skrivelse nr 159), att, då den egentliga småskolan
numera vore lika fast organiserad som folkskolan, samt då ej heller några
mera betydande skolorganisatoriska svårigheter torde förefinnas att för den
vid de egentliga småskolorna anställda personal införa ordinarie anställning,
dylik anställning borde beredas samma personal. Beträffande däremot de
personer med småskollärarkompetens, vilka tjänstgöra som lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, så framträdde alltmer den
strävan att förvandla de mindre folkskolorna till folkskolor och ersätta de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30. 5

s. k. biträdande lärarna vid folkskolorna med folkskollärare. Det torde därför,
framhöll riksdagen, icke låta sig göra att motverka eu sådan i och för
sig önskvärd utveckling genom att giva ifrågavarande lärare, vilka i själva
verket utgjorde allenast eu mindre del av folkskollärarkåren och vilkas antal
årligen minskades, ordinarie anställning. Emellertid syntes det riksdagen
att all möjlig hänsyn borde tagas jämväl till ifrågavarande lärares behov
av en mera tryggad tillsättningsform. För avsedda kategori lärare syntes
därför uti ifrågavarande avseende ett av lärarlönenämnden framlagt förslag
höra komma till användning.

Efter ytterligare utredning genom dåvarande folkskolöverstyrelsen och
inom ecklesiastikdepartementet fick frågan slutligen sin lösning i enlighet
med de bestämmelser, som Kungl. Tvlaj:t utfärdade genom kungörelse
den 16 september 1918 (nr 750), och som, inarbetade i 1921 års folkskolestadga,
ännu äro gällande. De bestämmelser, som närmast avse lärarnas
vid mindre folkskolor samt de biträdande lärarnas rättsliga ställning, innehållas
företrädesvis i folkskolestadgans § 24 och § 33.

Genom dessa bestämmelser blev den rättsliga ställningen även för lärare
vid mindre folkskolor samt biträdande lärare så till vida förbättrad, som
det utöver bestämmelserna i 1905 års förordning blev stadgat, dels att tills
vidare anställda lärare med sammanlagt fem års tjänstgöring skulle kunna
entledigas endast i den ordning, som angives i folkskolestadgans § 32, d. v. s.
först efter föregången, fruktlös befunnen varning, dels att lärare vid mindre
folkskola, då sådan skola förändras till folkskola med småskola, skall erhålla
den sålunda uppkomna småskollärartjänsten.

Överstyrelsen betonar härefter, att vid ärendets behandling icke ifrågasatts
någon ändring i bestämmelsen om fem års anställning såsom en förutsättning
för den mera fasta ställning, då entledigande av vad anledning
som helst ej kan äga rum, och ej heller i bestämmelserna om sättet för
ifrågavarande lärares anställande, utan att huvudsyftet med utredningen
varit att överväga möjligheten av sådana åtgärder, som kunna tjäna att
minska olägenheterna för tjänstinnehavarna av de nuvarande föreskrifterna
angående entledigande vid fall av tjänsternas upphörande eller förändring
i samband med omorganisation av distriktets skolväsende.

Bland de hörda myndigheterna har rått ganska stor enighet därom, att
dylika åtgärder äro av behovet påkallade. Endast två domkapitel ha ställt
sig bestämt avvisande.

Domkapitlet i Växjö har sålunda anfört följande:

»I ett så stort verk, som därtill är i så hög grad beroende av de lokala
förhållandena som den svenska folkskolan, måste ständiga förändringar äga
rum. Dels uppväxa — och det sker icke blott i Norrland — samhällen
med en understundom mycket talrik befolkning, där det förut knappt
fanns en enda människa boende, dels å andra sidan minskas befolkningen
å andra orter avsevärt. Därtill kommer, att myndigheterna oavsett växlingarna
i folkmängden utdöma vissa skolformer och påyrka deras ersättande
med andra. Dessa och flera andra orsaker samverka, såsom nämnt,
att göra folkskoleväsendet ganska rörligt och föränderligt. Med detta följer
åter nödvändigheten av att inrätta åtskilliga mera tillfälliga tjänster. Om
nu någon söker och mottager förordnande att uppehålla en sådan tjänst,

Allmänna

synpunkter.

6

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

vet han ju om, huru osäker hans ställning är, och har i denna vetskap en
stark föranledning att med stöd av sina kunskaps- och andra meriter liksom
ock med stöd av sin förvärvade duglighet och vana i lärarkallets utövning
söka en annan, mera tryggad befattning. Han är ju icke sämre
ställd än många andra som innehava sina befattningar såsom tillfälliga förordnanden,
exempelvis extralärarna vid de allmänna läroverken. Snarare är
det väl ofta så, att en omorganisation fördröjes, på det att icke en lärare
av det slag, som här är tal om, måtte behöva avskedas. Huru mycket domkapitlet
än behjärtar enskilda personers intresse i denna fråga, anser sig
domkapitlet dock icke kunna emot statens, kommunens eller skolväsendets
intresse tillstyrka något av de förslag, som framkastats i avsikt att bereda
en tryggare ställning i rättsligt hänseende än vad nu är fallet åt biträdande
lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola.»

I huvudsak enahanda synpunkter bar framförts av domkapitlet i Strängnäs,
som yttrar:

»På grund av den lösliga ställning, som, enligt vad även riksdagen i sin
skrivelse framhållit, de mindre folkskolorna och de s. k. biträdande lärarbefattningarna
intaga i skolsystemet, synes det domkapitlet icke vara möjligt
att bereda ifrågavarande lärare en fastare anställning inom vederbörande
skoldistrikt. När till följd av t. ex. nedläggande av industri folkmängden
och därmed även barnantalet inom distriktet nedgår, måste förutvarande
lärarpersonal bliva övertalig och en reducering nödvändig. Har då
hela lärarpersonalen fast anställning, omöjliggöres därigenom erforderlig omorganisation.
Lärare, som på grund av tillfälligt behov av lärarkraft fått anställning
vid en skola, bör kunna entledigas, när behovet icke längre förefinnes.»

Domkapitlen i Visby och Luleå hava visserligen icke velat avstyrka åtgärder
i den ifrågasatta riktningen men hava dock av vissa principiella
skäl manat till varsamhet.

Så yttrar domkapitlet i Visby bland annat:

»Domkapitlet i Visby har ej kunnat finna annat, än att ifrågavarande
lärares rättsliga ställning redan enligt gällande bestämmelser måste anses
väl tryggad i förhållande till de omständigheter, under vilka de vunnit eller
vinna sin anställning. De biträdande lärarna vid folkskolor och lärarna vid
mindre folkskolor intaga en mellanställning mellan ordinarie och extra ordinarie
lärare på folkskolans område, och denna mellanställning motsvaras
enligt domkapitlets förmenande i tämligen rättvis grad av den rättsliga städning,
mindre trygg än de ordinarie lärarnas men mera trygg än extra-ordinariernas
och vikariernas, som de enligt gällande bestämmelser redan äga.
Med hänsyn till att i mån av tillgång till examinerade folkskollärare tjänster
vid mindre folkskolor och biträdande lärartjänster så småningom försvinna,
bliva betydelsen och verkningarna i ena och andra hänseendet av den ifrågasatta
lagstiftningen till beredande av en tryggare rättslig ställning åt omhandlade
lärargrupper av övergående art. Detta är utan tvivel ägnat att
häva betänkligheterna mot en dylik, dock skäligen begränsad lagstiftning.
Då domkapitlet alltså är med på, att biträdande lärare vid folkskolor och
lärare vid mindre folkskolor i vissa fall, nämligen där de blivit för gamla
för att hava annat än en mycket osäker utsikt att efter ansökan erhålla ordinarie
småskollärartjänst och sålunda kommit i ett prekärt läge, beredas eu

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr SO.

mera tryggad tjänsteställning, än de för närvarande äga, måsto domkapitlet
tillika framhålla, att åsyftade bestämmelser böra anpassas så, att ej genom
dem sagda lärare gynnas i förhållande till examinerade folkskollärare med
samma tjänstålder, vilka ännu gå som extra ordinarie eller vikarierande
lärare.»

Domkapitlet i Luleå har funnit övervägande skäl tala för bifall till riksdagens
framställning men dock funnit sig böra betona, att vid utredningen
tillbörlig hänsyn bör tagas till vikten av att den fortgående omorganisationen
av skolväsendet icke försvåras genom de ifrågasatta åtgärderna.

Huru myndigheterna och lärarföreningarna i övrigt mera i detalj ställt
sig till den föreliggande frågan skall i det följande meddelas i samband
med de särskilda punkterna av utredningen, till vilka jag nu övergår.

I riksdagsskrivelsen har såsom en utväg till frågans lösning pekats på
de tidigare ifrågasatta tvååriga utbildningskurserna, vilka skulle inrättas för
småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

I detta avseende hava särskilt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening framhållit
att vid tillträde till dessa kurser företräde bör lämnas åt lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor, under förutsättning att
de eljest uppfylla inträdesfordringarna. Den förstnämnda av dessa styrelser
framhåller, att detta torde bliva en . mycket effektiv åtgärd för tillgodoseende
av berörda lärarinnors intressen. Även den sistnämnda styrelsen anser för
sin del, att det hinder för de svagare skolformernas omorganisation, som
det nuvarande hänsynstagandet till vid dessa skolor anställda lärarna nu
utgör, torde kunna i ej oväsentlig grad undanröjas, därigenom att, med
ovan angiven företrädesrätt, den av riksdagen begärda tvååriga seminariekursen
för utbildning av småskollärarinnor för undervisning på folkskolestadiet
kommer till stånd.

De domkapitel, som i fråga om denna punkt gjort något uttalande, hava
haft olika meningar. Domkapitlet i Lund finner det sålunda vara i hög
grad beaktansvärt, att vid de tvååriga utbildningskurser, som äro avsedda
att inrättas för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, företräde
bör lämnas åt lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor. Härigenom
skulle dispensering undvikas, och en lycklig lösning kunna givas
den i framtiden kanske nog så besvärliga frågan om placering av lärarpersonalen
vid dessa mindervärdiga skoltyper, som väl så småningom komma
att försvinna. Andra domkapitel ställa sig mera tveksamma i saken, under
framhållande av att en dylik åtgärd torde bliva ganska betydelselös för
vinnande av det syfte, varom nu vore fråga. Särskilt framhåller Uppsala
domkapitel, att endast en ringa procent av dessa lärare kunde beredas plats
vid ifrågavarande utbildningskurser, och att endast ett ringa fåtal torde
vara hågat att lämna sina tjänster för att efter en kostsam utbildning stå
där med risken att på grund av överproduktion av lärare icke erhålla folkskollärarinnetjänst.
Flertalet domkapitel synas dock icke hava något att
erinra mot den ifrågasatta företrädesrätten för vissa lärarinnor till dessa
kurser.

Av de folkskolinspektörer, som givit sin mening tillkänna beträffande denna
punkt, har flertalet (omkring 30) icke haft något att invända mot den framställda

Tvååriga utbildningskurser.

Lärarnas
uppförande
på indragningsatat.

Förtursrätt
vid tillsättning
av andra
liknande
tjänster inom
riket.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

tanken på företrädesrätt för biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid
mindre folkskolor till ifrågavarande utbildningskurser. Några inspektörer
hava dock bestämt uttalat sig emot en dylik företrädesrätt under förmenande,
att om dylika utbildningskurser komma att inrättas de böra stå
öppna till tävlan för småskollärarkåren i dess helhet.

Skolöverstyrelsen anför beträffande denna punkt följande;

Sedan 1922 års riksdag hemställt om utredning angående lämpligaste
sättet att genom tvåårig ytterligare utbildning bereda från småskoleseminaner
utexaminerade lärarinnor, som en tid tjänstgjort i små- eller folkskolor,
full kompetens att undervisa i den egentliga folkskolan, avgav överstyrelsen
på anbefallning av Kungl. Maj:t utlåtande i ärendet den 5 december
1922, och uppdrog överstyrelsen i detsamma de närmare riktlinjer för den
ifrågasatta kursens planläggning. När sedan denna sak varit föremål för
ytterligare behandling vid 1924 års riksdag och fråga därvid uppkommit
att en utbildnmgskurs av ifrågavarande slag borde inrättas vid Skara follcskoleseminarium
från och med läsåret 1926—1927, avgav överstyrelsen den
18 september 1925 förslag till kungörelse med föreskrifter för dylika tvååriga
seminariekurser. Sedermera har på grund av befarat överflöd av
folkskollärare frågan om dylika utbildningskurser tills vidare gjorts vilande.

vad överstyrelsen i detta sammanhang särskilt vill erinra om är, att det
varken vid riksdagsbehandlingen av denna fråga eller i ovan angivna
utlåtanden varit fråga om att vid tillträde till ifrågavarande utbildmngskurser
företrädesrätt skulle tillkomma biträdande lärare vid folkskolor
och lärare vid mindre folkskolor, utan har meningen varit att kurserna
skulle stå öppna för lärare med småskollärarexamen, vare sig de vore anställda
vid småskolor eller folkskolor. I ovan nämnda kungörelseförslag
hade ifrågavarande inträdes villkor formulerats sålunda: »hava med o-0da
vitsord tjänstgjort i folkskola (små- eller folkskolestadium) under minst två
läsår».

Principiellt finner sig överstyrelsen icke kunna intaga någon annan ståndpunkt
rörande detta speciella spörsmål än tidigare skett. Praktiskt sett hava
ock enligt överstyrelsens uppfattning de myndigheter träffat det rätta, vilka
tramhalht, att denna sak ligger något vid sidan om den nu förevarande
huvudfrågan, och att, hur än frågan om småskollärarinnors fortsatta utbildning
till folkskollärarinnor i eu _ framtid kommer att lösas, den torde
få ganska liten betydelse för de lärarinnors rättsliga ställning varom nu är
fråga.

Riksdagen har vidare, ehuru under framhållande av vissa betänkligheter,
framkastat tanken på ifrågavarande lärares uppförande på indragningsstat
eller beredande av förtursrätt åt dem vid tillsättning av andra liknande tjänster
inom riket.

Beträffande åtgärder av detta slag hava även de i ärendet hörda myndigheterna
i allmänhet ställt sig mycket tvekande. Av de domkapitel, som
yttrat sig i denna punkt, hava de flesta avstyrkt dylika åtgärder. Domkapitlet
i Uppsala framhåller, att överförande av lärare på indragningsstat
skulle innebära ett sådant slöseri med allmänna medel och med väl kvalificerad
arbetskraft, att förslaget måste anses som oantagligt, samt att medgivande
av förtursrätt vid tillsättning av liknande lärartjänster inom andra
skoldistrikt torde möta motstånd från kommunernas sida, enär det komme

9

Kungl. Maj.ls proposition Nr 30.

att medföra en inskränkning i deras inflytande på lärartillsättningarna. Domkapitlet
i Linköping anser, att båda åtgärderna skulle, frånsett andra betänkligheter,
innebära orättvisa mot andra lärare med samma eller högre kompetens
och likartad tjänstgöring samt tillika utgöra ett betänkligt prejudikat.
Domkapitlen i Skara och Lund uttala likaledes starka betänkligheter mot
den tanken, att ifrågavarande lärare skulle kunna vid ansökan till tjänst
inom annat skoldistrikt medgivas förtursrätt, enär häri enligt domkapitlens
mening skulle ligga ett kringskärande av de lokala skolmyndigheternas bestämmanderätt
vid lärartillsättning, som icke vore välbetänkt. Domkapitlen
i Lund, Göteborg och Visby hava icke velat ställa sig avvisande till tanken
på överförande i vissa fall på iudragningsstat, dock med uppställande av
vissa villkor, t. ex. uppnådd viss tjänstålder.

Intet domkapitel har tillstyrkt beredande av företrädesrätt till lärartjänster
inom riket.

Aven folkskolinspektörerna hava i det hela ställt sig avvisande mot nu
ifrågavarande åtgärder. Av dem, som uttalat sig i denna punkt, har omkring
ett 20-tal anslutit sig till tanken på överförande på indragningsstat
och endast ett 10-tal har velat förorda förtursrätt vid ansökan av lärartjänst.
Dock har i flera fall angivits, att dylika åtgärder borde tillgripas endast
som nödfallsutväg i vissa fall samt förbindas med vissa närmare angivna
restriktioner.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening och styrelsen
för Sveriges småskollärarförening hava icke förordat åtgärder av nu ifrågavarande
slag. Styrelsen för sistnämnda lärarorganisation anför i sitt jdtrande
härom följande: »För en frisk och arbetsduglig lärare torde den förtidiga
avgång från skolan med pension, vilken skulle bliva en följd av
tjänstens överförande på indragningsstat, vara föga tilltalande. Och möjlighet
till förtursrätt kan, enligt styrelsens mening, få mindre angenäma konsekvenser
för läraren. Det tvång, som genom denna förtursrätt ålägges
kommunen, kan tänkas bidraga till att skapa en mot läraren fientlig stämning
inom församlingen, vilken dels försvårar lärarens arbete, dels även på
annat sätt kan bliva en källa till obehag. Dessa båda utvägar synas därför
böra tagas i övervägande endast under den förutsättningen, att de av styrelsen
framlagda förslagen ej äga möjlighet att förverkligas.»

För egen del anför skolöverstyrelsen följande:

När fråga uppstått om vidtagande av åtgärder till minskande av de olägenheter
för befattningshavare, som uppkomma genom indragning av innehavda
tjänster, har det uppenbarligen icke kunnat undgås att i det sammanhanget
till övervägande upptaga även de nu avhandlade utvägarna,
nämligen eventuellt överförande på indragningsstat eller förtursrätt för den
entledigade vid ansökning till liknande tjänst på annat håll i riket. Såsom
av ovanstående redogörelse framgår, har vid dylikt övervägande såväl riksdagen
som flertalet av de hörda myndigheterna liksom ock vidkommande
lärarorganisationer funnit sig böra.uttala starka betänkligheter mot de sålunda
ifrågasatta anordningarna. Överstyrelsen delar för sin del på skäl,
som härför blivit anförda, dessa betänkligheter och vill alltså för sin del
avstyrka lagstiftningsåtgärder av detta slag. En annan fråga är den om
viss företrädesrätt för biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor vid
tillsättning av lärartjänster inom distriktet.

Anstånd med
omorganisationen
tills
läraren avgår
vid uppnådd
pensionsålder.

10 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 30.

Möjligheten att finna en lösning av frågan genom att låta med omorganisationen
av skolväsendet anstå, till dess vederbörande lärare avgå vid uppnådd
pensionsålder, har även dryftats av myndigheterna.

De i ärendet hörda myndigheterna hava på denna punkt givit uttryck åt
olika, varandra motsatta meningar. Här må först erinras om de ovan anförda
principuttalandena av domkapitlen i Växjö, Strängnäs, Luleå och Visby
angående önskvärd varsamhet beträffande regleringen av ifrågavarande lärarinnors
rättsliga ställning, så att folkskolans utveckling ej därigenom
hämmas.

Domkapitlet i Uppsala framhåller, att en dylik åtgärd synes väl motiverad,
detta även med hänsyn till de finansiella svårigheter, varmed såväl staten
som kommunerna ha att kämpa. Även domkapitlen i Härnösand och Karlstad
uttala sympati för ett dylikt uppskovsförfarande. Domkapitlet i Västerås
anser, att för det fall, då vid omorganisation anställning icke kan beredas
vederbörande lärare inom distriktet, avgörande i frågan icke bör ske med
mindre den underställes skolöverstyrelsens, eventuellt domkapitlets, särskilda
prövning. Slutligen har domkapitlet i Lund principiellt uttalat den meningen,
att nödig och verklig förbättring i skolväsendet icke måtte fördröjas därigenom,
att omorganisationen sättes i samband med dessa lärares avgång
från tjänsten.

Vad därefter folkskolinspektörernas ställning till detta spörsmål beträffar,
hava meningarna likaledes varit delade. Tolv inspektörer ha bestämt förordat,
att med önskvärd omorganisation bör anstå, till dess vederbörande
lärare avgår, därest placeringsmöjlighet inom distriktet ej förefinnes. Åt
samma uppfattning torde de 8 inspektörer kunna anses luta, vilka antingen
nöjt sig med att instämma med riksdagens begäran om utredning beträffande
denna sida av saken eller ock endast framhållit, att praxis för närvarande
redan är sådan. Å andra sidan ha 21 inspektörer ställt sig avvisande till
ett lagfästande av uppskov utan vidare med erforderlig omorganisation, då
situation, som här avses, inträder, och hava 6 av dessa i likhet med Västerås
domkapitel förordat, att frågan om uppskov med skolomorganisationen under
alla förhållanden bör underställas skolöverstyrelsens prövning, varemot
15 inspektörer bestämt uttalat sig emot dylika uppskov, enär personliga intressen
ej böra stå hindrande i vägen för skolväsendets utveckling till det
bättre. Slutligen må antecknas, att ett par inspektörer funnit sig böra föreslå,
att biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor erhålla samma
rättsliga ställning som småskollärarinnor och sålunda erhålla ordinarie anställning,
och att ett par andra inspektörer menat, att hela denna fråga
kunde lösas genom att dylika lärare göras till ordinarie småskollärare inom
distriktet (oavsett om motsvarande tjänst finns eller ej) med tjänstgöringen
förlagd till mindre folkskola eller såsom biträdande vid folkskola.

Vad lärarorganisationerna beträffar har centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening blott mera allmänt uttalat, att fullt tillfredsställande
rättslig trygghet för ifrågavarande lärarinnor icke torde kunna vinnas genom
lagstiftningsåtgärder, men att säkerligen icke litet skulle vinnas, om folkskolinspektörernas
och skolrådens uppmärksamhet fästes vid nödvändigheten
av att vid de omorganisationer, som det här vore fråga om, lärarnas rätt
tillgodosåges, så långt ske kunde utan skada för skolan. Däremot har styrelsen
för Sveriges småskollärarinneförening gjort en bestämd hemställan, a tt
vid det fall, då vid ifrågasatt omorganisation av skolväsendet möjlighet ej

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr HO.

förefinnes att inom distriktet anställa lärare, som genom omorganisationen
skulle förlora sin förutvarande befattning, förändringen bör uppskjutas, till
dess ifrågavarande lärare avgått från tjänsten till följd av uppnådd pensionsålder,
anställning å annan ort eller av annan anledning.

Skolöverstyrelsen anför i detta avseende följande:

Såsom av den förut lämnade historiken över utvecklingen av frågan om
småskolekårens rättsliga ställning framgår, är anledningen till att biträdande
lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor aldrig kunnat beredas
ordinarie anställning att söka i do biträdande lärartjänsternas och de mindre
folkskolornas lösliga ställning i skolsystemet. De mindre folkskolorna, vilka
infördes i vårt skolsystem genom 1853 års kungl. förordning och erhöllo
sitt särmärke därigenom, att de ej behövde vara försedda med från folkskoleseminarium
utexaminerade lärare, hava ända från början fått sin tillvaro
begränsad till vissa noga angivna undantagsförhållanden. Genom
kungörelsen den 31 oktober 1919 angående undervisningsplan för rikets
folkskolor har den mindre folkskolan i enlighet härmed hänförts till de s. k.
undantagsformerna, varvid föreskrivits, att mindre folkskola får förekomma
endast där skolområde har så avskilt läge och så litet barnantal, att för
dithörande barn ej skäligen kan upprättas folkskola. De s. k. biträdande
lärartjänsterna på den egentliga folkskolans stadium hava tillkommit huvudsakligen
på grund av den folkskollärarbrist, som uppkom på 1860-talet till
följd av den snabba utveckling av folkskolan, som då inträdde. Den i skollagstiftningen
sålunda godkända anordningen med »biträdande» lärare har
jämväl främjats av ekonomiska skäl. Emellertid har den mindre folkskolans
och de biträdande lärartjänsternas natur av undantag och provisorium tydligen
angivits även i statsbidragslagstiftningen. Så långt tillbaka som statsbidrag
utgått till lärare av detta slag, har därmed knutits vissa villkor, vilka
för närvarande äro så formulerade: beträffande mindre folkskolor att denna
skolform är inrättad under sådana förhållanden, som enligt folkskolestadgan
göra densamma berättigad, samt att läraren är duglig att meddela undervisning
även på folkskolans stadium, och beträffande biträdande lärare att
folkskolan icke lider men därav, att biträdande lärare i stället för examinerad
folkskollärare därvid är anställd.

I den motion i andra kammaren vid 1917 års riksdag, vari begärdes vidtagande
av åtgärder till folkundervisningens befrämjande, framhöllo motionärerna,
att eu av de viktigaste orsakerna till att folkundervisningen måste
anses vara mindre tillfredsställande vore mindre väl utbildade lärarkrafter,
varvid erinras om »att bortåt 13,000 av den till 22,000 uppgående lärarpersonalen
äro småskollärarinnor». Det skulle äga ett stort intresse att påvisa,
framhöllo motionärerna, i huru stor utsträckning man på folkskolestadiet
nöjer sig med småskollärarinnor, och huru många skolbarn som'' aldrig få
åtnjuta annan undervisning. Härvid åsyftade motionärerna systemet med
biträdande lärare i folkskolan samt de mindre folkskolorna. Vederbörande
utskott framhöll vid behandlingen av ärendet, att den viktigaste åtgärden i
syfte att råda bot på det anmärkta förhållandet närmast vore att tillse, att
tillräckligt många folkskollärare utexaminerades. Riksdagen anslöt sig till
de sålunda framlagda synpunkterna och uttalade i sin skrivelse, att det vore
uppenbart, att så länge folkskollärarbrist förefunnes icke mycket skulle vara
vunnet med att ålägga kommunerna att anställa endast fullt kvalificerade
lärare. I detta avseende måste först tillses, att sådana lärare finnas att tillgå,

12

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

vilket kunde befrämjas genom att flera folkskoleseminarier inrättades eller
att de redan befintliga utvidgades. Med denna motivering hemställde ock
riksdagen bland annat om »utbildande av ett tillräckligt antal folkskollärare,
på det att vederbörligt meriterade lärare må kunna anställas över allt
å folkskolestadiet».

Det torde i detta sammanhang vara av intresse att se, hur utvecklingen
i berörda hänseende gestaltat sig under de senaste åren, och framgår detta
närmare av efterföljande tabell, som avser 10-årsperioden 1915—1925 och
grundar sig på uppgifter om förhållandena vid vårterminens slut.

År

Lärare vid
mindre
folkskolor

Ökning

eller

minsk-

ning

Biträdande

lärare

Ökning

eller

minsk-

ning

Summa

lärare

Ökning

eller

minsk

ning

1915

2,720

1,131

3,851

1921

2,610

— no

1,098

— 33

3,708

— 143

1922

2,564

— 46

1,091

— 7

3,655

— 53

1923

2,507

— 57

1,075

— 16

3,582

— 73

1924

2,501

— 6

1,048

— 27

3,549

— 33

1925

2,491

— 10

1,027

— 21

3,518

— 31

Minskning under 10-års-

perioden:

229

104

333

Minskning i medeltal per

ar:

under 10-årsperioden:

22,9

10,4

33,3

under de senaste 4 åren:

29,7

17,7

47,5

Av tabellen framgår, att antalet mindre folkskolor och biträdande lärartjänster
undergått minskning år från år, eu minskning som i det hela belöper
sig till i medeltal 33 per år. Enligt uppgifter från folkskolinspektörerna
skulle minskningen från den 1 november 1925 till motsvarande dag
1926 utgöra: för biträdande lärare 88 och för lärare vid mindre folkskolor
47, eller sammanlagt 135. Frågan blir då den, i vad mån på grund av
omorganisation eller indragning av tjänster i förevarande fall folkskolestadgans
§ 33 mom. 2 kommit i tillämpning och vederbörande lärare sålunda
blivit uppsagda. Härom uttalar överstyrelsen i sitt ovannämnda yttrande
till riksdagsutskottet den förmodan, att flertalet av de sålunda skedda organisationsändringar,
som haft indragning av lärartjänst till följd, sannolikt
skett i samband med vederbörande lärares avgång från tjänsten efter
uppnådd^ pensionsålder eller av annan anledning, likasom ock att de lärare,
som på grund av skedd omorganisation av skolväsendet måst lämna sina
tjänster, i regeln torde ha erhållit annan befattning. Någon statistik i nämnda
hänseenden finnes icke. Inspektörernas uttalanden bekräfta emellertid, att
överstyrelsens sålunda uttalade förmodau är i huvudsak riktig. Ett stort
antal inspektörer lämna i sina yttranden det meddelandet, att omorganisation,
som åsyftas i folkskolestadgans § 33 mom. 2, i regeln eller undantagslöst
. verkställts först i samband med vederbörande lärares avgång. I åtskilliga
fall intagas i de nya skolreglementena bestämmelser därom, att
vissa erforderliga förändringar i skolans organisation eller tjänstindragningar
skola genomföras vid nuvarande befattningshavarens avgång.

Kungl. Maj:ta proposition Nr SO. 13

Av sålunda följd praxis har man nu sökt draga olika slutsatser. A ena
sidan liar det framhållits, att tiden kunde vara inne att lagfästa den ordning,
som ändå i regeln följes, varigenom hela frågan om eu fastare rättslig
ställning för biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor bleve
på en gång ordentligen löst. A andra sidan har det förmenats, att någon
ändring ej vore erforderlig. Följes samma praxis hädanefter som hittills,
kommer ej något avskedande — åtminstone i större utsträckning — till
stånd.

För egen del måste överstyrelsen finna, att vid ett övervägande av detta
spörsmål den grundläggande huvudsynpunkten alltfort icke får vara den
om lärarkårens rättsliga ställning utan den om folkskoleväsendets alltjämt
fortgående förbättring, samt att man från denna senare utgångspunkt bör
söka sig fram till eu ordning, som under förhandenvarande förhållanden så
långt möjligt och rimligt är tillgodoser både skolans och lärarpersonalens intressen.
Överstyrelsen delar sålunda den uppfattningen, att det i stort sett
är eu god och klok praxis att icke brådstörtat genomföra sådan skolförändring,
som skulle omedelbarligen medföra eu lärares entledigande, särskilt
om det gäller en duglig och nitisk lärarkraft, utan att i stället låta med densamma
anstå, till dess den ifrågavarande tjänsten eller någon annan tjänst,
som medför placeringsmöjlighet inom distriktet, blir ledig. Ligger saken så
till att bestämmelse härom kan intagas i vederbörande skolreglemente, måste
detta anses höra till god ordning, så mycket mera som därigenom lämnas
garanti för att de erforderliga organisationsåtgärderna icke försummas, när
lärarvakansen en gång inträder. Men överstyrelsen finner sig icke kunna
föreslå statsmakterna sådana lagstiftningsåtgärder, varigenom det under alla
förhållanden skulle vara omöjligt att företaga en omorganisation eller indragning
av eu tjänst, som skulle medföra lärarens entledigande.

Skälet härtill ligger i hela den historiska utveckling på folkskolans område,
som överstyrelsen i det föregående till sina huvuddrag anfört, och som
Kungl. Maj:t icke heller lärer kunna vara beredd, i varje fall icke utan
riksdagens förnyade hörande, att alldeles bortse ifrån. Sedan 1916 års riksdag
gjort det uttalandet, att det icke torde låta sig göra »att motverka en
sådan i och för sig önskvärd utveckling (de mindre folkskolornas förvandling
till folkskolor och de biträdande lärarinnornas ersättande med folkskollärarinnor)
genom att giva ifrågavarande lärare ordinarie anställning», och
sedan 1917 års riksdag ytterligare gjort det principuttalandet, att folkskol -lärarutbildade krafter böra, såvitt möjligt, anställas överallt å folkskolestadiet,
kunde givetvis ingen annan väg väljas, än den som fick sitt uttryck i
folkskolestadgans § 33. Det synes överstyrelsen likaledes alldeles uteslutet,
att hos statsmakterna skulle ha funnits någon baktanke, att så snart den
situationen komme att föreligga, att ett tillräckligt antal utbildade folkskollärarinnor
på grund av extra ordinära åtgärder från statsmakternas sida
äntligen funnes att tillgå, man då skulle slå in på en ny väg.

Det kan möjligen invändas, att det ju icke heller nu ifrågasatts, att biträdande
lärare och lärare vid mindre folkskolor skola erhålla ordinarie anställning,
utan bestämmelsen i mom. 2 av nyssnämnda paragraf skulle fortfarande
stå kvar. Överstyrelsen får häremot erinra, att det dock är ifrågasatt
eu författningsbestämmelse, varigenom varje lärare av nyss anförda slag
skulle tillförsäkras vidblivande av sin befattning, till dess tjänstinnehavaren
på grund av uppnådd pensionsålder eller av annan anledning avgår, och
att det sålunda i vissa fall skulle kunna dröja ett 30-tal år, innan en nödig

14

Lärarnas
Hyttning till
lediga tjänster
inom
vederbörande
distrikt.

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

omorganisation av skolväsendet i en kommun skulle få genomföras. Det torde
vid bedömandet av denna fråga icke heller alldeles förbises, att fall kunna
förekomma, då t. ex. en även eljest i och för sig önskvärd förändring av
eu mindre folkskola till folkskoletyp blir dubbelt angelägen på den grund,
att skolan av vederbörande lärare icke skötes på ett tillfredsställande sätt.
Aven i sådant fall skulle då lärarintresset gå före det allmännas intresse.
Vill man godtaga en princip med dessa konsekvenser, då måste överstyrelsen
för sin del finna det riktigare att man, i stället för att på en omväg försätta
§ 33 mom. 2 ur gällande kraft, mera direkt löser frågan, såsom från
något håll också yrkats, genom att även nu ifrågavarande tjänster göras
ordinarie på samma sätt som vid småskolan.

I riksdagsskrivelsen hava slutligen berörts några specialfall av organisatoriska
förändringar, vilka enligt nu gällande bestämmelser medföra lärares
entledigande.

I riksdagsskrivelsen erinras att börja med om det fall, att en omorganisation
av skolväsendet genomföres på så sätt, att folkskolavdelningens barn
förflyttas till annan folkskola inom distriktet och den mindre folkskolan
omändras till småskola. Då för närvarande ingen rätt funnes för läraren
att förordnas till ordinarie vid sålunda inrättad småskola, syntes enligt riksdagens
mening ett tillägg till § 33 erforderligt, som tillförsäkrade läraren
sådan rätt.

Beträffande denna punkt har ingen av de hörda myndigheterna eller lärarorganisationerna
haft något att invända, utan föreligger praktiskt taget ett
enhälligt tillstyrkande.

Vidare har erinrats om de fall, då en mindre folkskola förändras till en
folkskola av B3-formen, en förändring som endast innebure, att småskolläraren
utbyttes mot en folkskollärare. Det syntes riksdagen önskvärt att,
därest inom distriktet annan småskollärartjänst funnes ledig, läraren vid
den mindre folkskolan då bereddes ordinarie anställning där.

Icke heller mot detta förslag hava myndigheterna i stort sett haft något
att erinra.

Slutligen har såsom exempel framhållits ett sådant fall, då på grund av
en mindre folkskolas nedläggande och de där undervisade barnens överförande
till en angränsande folkskola av Bä-formen denna till följd av barnantalets
storlek då måste övergå till Brform. Det borde enligt riksdagens
mening prövas, huruvida läraren vid den mindre folkskolan lämpligen
kunde vinna anställning vid den nyinrättade folkskolavdelningen.

Angående detta förslag hava meningarna varit mycket delade. Domkapitlet
i Härnösand har avstyrkt, medan domkapitlen i Karlstad, Lund och Göteborg
tillstyrkt förslaget. Därvid har domkapitlet i Lund uttalat, att eu sådan
lärarförflyttning bör tillgripas i sista hand, och domkapitlet i Göteborg har
förbundit förslaget med det villkoret, att på sådant sätt förordnad biträdande
lärarinna bör vara skyldig att övergå till ordinarie småskollärartjänst inom
distriktet, så snart sådant tillfälle yppar sig. Domkapitlet i Visby förordar,

15

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

att i dylika fall vederbörande lärarinna bör på dispensvägen erhålla behörighet
till den nyinrättade folkskollärartjänsten.

Av folkskol inspektörerna hava 14 tillstyrkt det framställda förslaget och
15 bestämt avstyrkt detsamma. På sistnämnda linje torde även flertalet av
de inspektörer befinna sig, vilka tillstyrkt övriga i detta sammanhang nämnda
förslag men däremot icke yttrat sig rörande detta. Anledningen till avstyrkandet
angives i flera fall vara den, att de biträdande lärartjänsterna i män
av tillgång på folkskollärare böra avskaffas, och att det då måste anses
oegentligt att nya dylika tillskapas. Vidare har framhållits vikten av att
det vid eu Brskola bör finnas en folkskollärarinna med erforderlig kompetens
att taga hand om den blivande flickavdelningen i fortsättningsskolan.

Skolöverstyrelsen yttrar rörande dessa tre olika fall följande:

De tre förslag, som sålunda blivit i riksdagens skrivelse upptagna och
på härovan angivet sätt exemplifierade, kunna sägas i grunden gå ut på
ett och detsamma, nämligen införande i folkskolestadgan av sådana bestämmelser,
som möjliggöra förflyttning av nu ifrågavarande lärare från eu tjänst
till eu''annan inom samma skoldistrikt samt medföra viss skyldighet förde
lokala skolmyndigheterna att föranstalta dylik förflyttning.

I de anförda exemplen har endast räknats med sådana fall, då en mindre
folkskola omorganiseras eller indrages och till följd därav vederbörande lärare
vid sådan skola kan riskera en uppsägning. Emellertid synes det överstyrelsen,
i likhet med vad icke mindre än 37 folkskolinspektörer också
framhållit, att även de biträdande lärarinnornas intressen härvid böra beaktas.
Det har från något håll dragits i tvivelsmål, huruvida indragning av
en biträdande lärartjänst och dess ersättande med folkskollärartjänst i och
för sig vore att hänföra till sådan i folkskolestadgans § 33 inom. 2 nämnd
omorganisation av skolväsendet, varigenom den biträdande lärarinnans befattning
»skall förändras till folkskollärar- eller småskollärartjänst eller ock
indragas». Det är emellertid överstyrelsens uppfattning, att en tjänsteförändring
av ifrågavarande slag, med hänsyn till det sammanhang vari bestämmelsen
tillkommit, måste anses innefatta dylik omorganisation. Någon
annan tolkning av bestämmelsen i fråga har, så vitt överstyrelsen känner,
icke heller blivit gjord av högre myndighet.

Vad därefter beträffar det sakliga innehållet i de särskilda exempel, som
varit under omprövning, synes det även överstyrelsen självfallet, att om en
mindre folkskola ändras till en småskola, så bör den nuvarande bestämmelsen
i § 33 mom. 3 angående lärarens förordnande på den ordinarie småskollärarbefattningen
gälla även detta fall. Det torde snarast få anses såsom
ett förbiseende, att bestämmelsen icke från början erhöll en sådan avfattning.

Vad därefter angår lärares vid mindre folkskola förflyttning till ledig ordinarie
lärartjänst vid småskola inom distriktet, då den mindre folkskolan
indrages, finner även överstyrelsen goda skäl tala för en sådan anordning.

Eu blivande bestämmelse på denna punkt synes böra utvidgas sålunda,
att dylik förflyttning av tjänstiunehavaren bör kunna ske även till tjänst
vid annan mindre folkskola inom distriktet, om sådan är ledig och ej beröres
av organisationen.

Vad slutligen beträffar frågan om lärares vid mindre folkskola överflyttande
till folkskola vdelning i B,-skola under de i exemplet givna förutsättningarna,
måste överstyrelsen i likhet med folkskolinspektörerna hysa betänk -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

lighet angående en dylik anordning, då i sådant fall uppenbarligen måste
bliva fråga om inrättande av en ny biträdande lärartjänst. Det är överstyrelsens
uppfattning, att i mån av tillgång på examinerade folkskollärare de
biträdande lärartjänsterna så småningom böra avvecklas. Även om, såsom
överstyrelsen förut framhållit, denna avveckling bör med hänsyn till de nuvarande
befattningshavarna ske med en viss varsamhet, torde å andra sidan
den regeln böra uppställas, att inga nya biträdande lärartjänster hädanefter
upprättas vid Byskolor. För lärares vid mindre folkskolor ställning i stort
sett torde en förflyttningsåtgärd av detta slag i själva verket komma att få
ganska ringa betydelse. Då förutsättningen för en mindre folkskolas existens
överhuvudtaget är avskilt läge och litet barnantal inom skolområdet,
torde det nämligen sällan komma att hända, att en dylik skola — där ej
skolskjutsanordning möjligen tillkommer — uppgår i annan skola å orten
av Bj-form.

Skolöverstyrelsen framhåller till sist, att vad som kommer att få verklig
betydelse för ifrågavarande lärares trygghet i rättsligt hänseende är ökad
möjlighet förbunden med skyldighet för de lokala skolmyndigheterna att
placera dem som ordinarie å småskollärartjänster inom det skoldistrikt,
där de äro anställda. I detta hänseende föreslår överstyrelsen en ytterligare
utbyggnad av stadgarna om berörda lärares överflyttning till andra
tjänster av innebörd att innan ledigbliven småskollärartjänst ledigförldaras
det bör tagas under omprövning, huruvida, med hänsyn till önskvärd omorganisation
av skolväsendet i något hänseende under den närmaste framtiden,
den lediga tjänsten bör erbjudas lärare vid mindre folkskola eller
biträdande lärare, som vid dylik omorganisation kan befaras bliva överflödig.
Liknande omprövning bör enligt överstyrelsens mening ske, då tjänst
vid mindre folkskola blir ledig inom distrikt, där annan mindre folkskola
eller biträdande lärartjänst vid folkskola finnes, för den händelse liknande
förflyttning till den lediga tjänsten kan befinnas erforderlig.

Överstyrelsen motiverar detta sitt förslag sålunda:

En anordning som den nu antydda skulle medföra tvenne fördelar. Dels
skulle därigenom ett större antal lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare tillförsäkras en säkrare framtid, än om förflyttningen uppskjutes, tills
omorganisationen blivit genomförd, då måhända i många fall ingen annan
ledig befattning inom distriktet står till förfogande, dels skulle ock i åtskilliga
fall den erforderliga omorganisationen kunna påskyndas, enär lärarfrågans
ordnande icke längre stode i vägen. Skulle lärare, som på sålunda
föreslaget sätt erbjödes förflyttning till annan tjänst, vägra mottaga anbudet,
ligger det i sakens natur, att omorganisationen sedermera icke skulle
förhalas på grund av hänsyn till befattningshavaren.

Då på sätt överstyrelsen föreslagit fråga om återbesättande av lediga tjänster
skulle i vissa fall kombineras med en undersökning angående förhandenvarande
behov av förändring av skolväsendet inom distriktet, synes det
självfallet, att folkskolinspektören bör äga att medverka vid prövning av
dylikt ärende. Det gäller här närmast att med hänsyn till föreliggande omständigheter
pröva, huruvida den lärartjänst, varå ledighet uppkommit, skall
såsom ledig kungöras eller besättas medelst förflyttning av annan lärare.

17

Kung!. Maj:tu proposition Nr BO.

Skulle härvid olika meningar göra sig gällande mellan skolrådet och inspektören,
torde det vara nödigt, att frågan underställes central skolmyndighet
för avgörande. Redan enligt nu gällande bestämmelser tillkommer det skolöverstyrelsen
att i vissa fall besluta, såväl då fråga är om avvikelse från
stadgad norm beträffande återbesättande av ledig lärartjänst (§19 mom. 1)
som i fråga om lärares rättsliga ställning (§ 33 mom. 2). För en allsidig
utredning av det läge, som skall prövas, synes det överstyrelsen önskvärt,
att även vederbörande domkapitel får avgiva yttrande i frågan, innan överstyrelsen
fattar beslut angående den lediga tjänstens återbesättande.

Vad beträffar sådan förberedande prövning av eventuellt erforderliga förändringar
i distriktets skolväsen, som enligt det nu framlagda förslaget
skulle äga rum i samband med ledigbliven lärartjänst, finner sig överstyrelsen
böra erinra därom, att den i varje särskilt fall skulle hava till huvudsyfte
att så vitt möjligt förbättra ställningen för de lärare, som komme att
beröras av en dylik omorganisation. Men den komme icke att utgöra något
ingrepp i den ordning, enligt vilken jämlikt nu gällande bestämmelser, särskilt
§ 10 folkskolestadgan, sådan förändring skall genomföras. Att, såsom
överstyrelsen redan förut framhållit, skolförändringens genomförande — i
icke få fall torde det komma att gälla indragning av skolor med allt för
ringa barnantal — i vissa fall säkerligen komme att underlättas därigenom
att lärarfrågan, som eljest icke sällan utgör ett väsentligt hinder för vidtagande
av behövliga åtgärder, på förhand löses, ändrar ingenting häruti.

sammanfattar sin ståndpunkt i det föreliggande ämnet på Sammanfattning
av överstyrelsens

ståndpunkt.

Överstyrelsen
följande sätt:

I anslutning till nu anförda utredning får skolöverstyrelsen sammanfattningsvis
såsom sin mening framhålla,

att det är önskvärt att åtgärder vidtagas för beredande av en tryggare
ställning åt biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola,
att med hänsyn till de allmänna riktlinjer för folkskoleväsendets fortgående
förbättring, som blivit av statsmakterna givna, det fortfarande måste
anses uteslutet att kunna lösa frågan på det sättet, att åt ifrågavarande befattningshavare
beredes ordinarie anställning,

att i stället större möjlighet än vad för närvarande är fallet bör givas
till förordnande å annan tjänst inom skoldistriktet av lärare, som till följd
av omorganisation av skolväsendet annars skulle drabbas av entledigande,
samt

att för vinnande av detta syfte följande ändringar synas erforderliga i
paragraferna 19 och 33 av folkskolestadgan:

§ 19.

1. Då ordinarie lärartjänst vid folkskola eller småskola är till ansökning
ledig, skall med de undantag, som angivas i § 33 mom. 3, kungörelse om
ledigheten, så snart -—----införas.

§ 33.

3. Om inom ett skoldistrikt sådan förändring med avseende å skolväsendet
blir vidtagen, att där tills vidare anställd biträdande lärare vid folkskola
eller lärare vid mindre folkskola av denna anledning måste jämlikt näst
föregående moment entledigas från sin befattning, och är inom distriktet
ordinarie lärartjänst vid småskola eller lärartjänst vid mindre folkskola, som
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 23 häft. (Nr 30.) 2

Departe mentschefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

medför anställning tills vidare, då ledig, skall dylik lärare, vilken, då beslutet
om förändringen vunnit laga kraft, i sammanlagt minst två år innehaft
ordinarie lärarbefattning vid småskola eller anställning tills vidare såsom
biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola och därunder
tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel, av
skolrådet förordnas till innehavare av den lediga tjänsten utan iakttagande
av den ordning, som i §§ 19—21 stadgas. Skulle i sammanhang, varom
nu är sagt, ledighet inträffa å tjänst vid såväl småskola som mindre folkskola,
skall förordnandet gälla småskollärartjänsten.

Uppkommer eljest ledighet å ordinarie lärartjänst vid småskola eller å
lärartjänst vid mindre folkskola, som medför anställning tills vidare, och
finnes inom distriktet biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid annan
mindre folkskola med anställning tills vidare, skall skolrådet taga under
omprövning, huruvida tjänst, som innehaves av sådan lärare, bör ersättas
med folkskollärartjänst eller indragas, och skall, därest så befinnes vara
fallet, i fråga om tillsättning av den lediga tjänsten gälla vad här ovan i
detta moment är stadgat.

Vid sådan omprövning skall skolrådet, innan beslut fattas, inhämta yttrande
från vederbörande folkskolinspektör. Därest skolrådet anser sig icke
kunna fatta beslut i enlighet med av folkskolinspektören därvid framställt
yrkande angående lärares förflyttning, skall ärendet hänskjutas till skolöverstyrelsen,
som efter hörande av vederbörande domkapitel då har att avgöra,
huru med tillsättning av tjänsten skall förfaras.

Den kår, det här gäller, utgöres, enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter,
av tillhopa 3,077 personer, av vilka 761 biträdande lärare vid folkskolor
och 2,316 lärare vid mindre folkskolor. Av dessa äro 3,034 kvinnor
och 43 män. Jag erinrar vidare om att för dessa befattningar endast fordras
småskollärarkompetens och att avlöningen är densamma som för ordinarie
småskollärare.

Kravet på åtgärder i syfte att åt ifrågavarande lärare beredes större trygghet
i deras anställningsförhållanden synes mig välgrundat. Visserligen torde,
såsom i utredningen framhållits, skoldistrikten mycket ofta uppskjuta sådana
omorganisationer, vilka skulle föranleda att vederbörande lärare förlora sina
platser, men i åtskilliga fall har det dock inträffat och inträffar alltjämt,
att en lärare, som oförvitligt under en långvarig tjänstetid skött sin befattning,
måst av nämnda orsak entledigas, utan att annan anställning inom
distriktet kunnat beredas honom. Under alla förhållanden förefinnes städse för
läraren en viss risk att bliva ställd utan anställning, vilket måste framkalla
en otrygghetskänsla, som bidrager att göra de mången gång i övrigt svåra
arbetsförhållandena än ogynnsammare. Det synes därför i hög grad önskvärt,
att en sådan ändring sker i den nuvarande ordningen, att en förbättring
av ifrågavarande lärarkårs ställning i detta hänseende vinnes.

Då det gäller att avgöra, på vad sätt en dylik förbättring må kunna ernås,
torde under inga förhållanden böra ifrågakomma åtgärder av beskaffenhet
att kunna inverka hämmande på skolväsendets utveckling och förbättring.
Den fortgående avvecklingen av de mindervärdiga skolformerna på alla de

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

platser, där detta med hänsyn till barnantal, bebyggelse och skolvägar samt
ekonomiska förhållanden är möjligt, är ett önskemål, på vilket ingen avprutning
bör göras. Härav följer, att jag anser det uteslutet att bereda
ordinarie ställning åt ifrågavarande lärare liksom ock att principiellt godtaga
den anordningen, att eljest behövliga omorganisationer skulle uppskjutas
till lärarens avgång vid uppnådd pensionsålder. I likhet med skolöverstyrelsen
ser jag denna fråga så, att skolväsendets bästa måste komma
i första rummet.

I riksdagsskrivelsen har framförts tanken på att ifrågavarande lärare, då
deras befattningar på grund av omorganisation måste indragas, skulle överföras
på indragningsstat. Flertalet av de hörda myndigheterna hava ställt
sig avvisande mot denna tanke under framhållande, att en dylik anordning
skulle innebära slöseri både med allmänna medel och med arbetskraft. Jag
instämmer helt i denna uppfattning och avstyrker alltså åtgärder i berörda
riktning.

Likaledes synes mig utvägen att medgiva ifrågavarande lärare förtursrätt
vid tillsättande av andra liknande befattningar inom hela riket icke kunna
tillrådas. En sådan anordning skulle alltför mycket beskära skoldistriktens
inflytande på lärarbefattningarnas rekrytering och dessutom innebära ett i
mitt tycke långt gående avsteg från grundsatsen om de faktiska meriternas
avgörande betydelse vid tjänstetillsättningarna.

Uppmärksamheten har i samband med det nu föreliggande spörsmålet
fästs på den vid flera tillfällen debatterade men ännu icke förverkligade
planen att upprätta särskilda utbildningskurser, vid vilka småskollärarinnor
skulle få tillfälle att förvärva kompetens till folkskollärartjänster. Jag anser,
att denna senare fråga ligger något på sidan om ämnet. Skulle dessa
kurser i detta sammanhang få någon betydelse, måste man ju tänka sig
att ifrågavarande lärare skulle medgivas något slag av företrädesrätt vid
intagningen av elever till kurserna. Men ett sådant medgivande kan ur
saklig synpunkt icke vara till gagn, då det väl får betraktas såsom mycket
viktigt, att endast de bästa krafterna inom småskollärarkåren lämnas möjlighet
till en dylik fortsatt utbildning, och det icke synes finnas någon anledning
antaga, att dessa äro att söka just bland nu ifrågavarande grupp av
lärare. För övrigt har, såsom också från flera håll påpekats, denna fråga
ringa praktisk betydelse för det nu föreliggande spörsmålet, emedan en
placering vid berörda kurser aldrig torde kunna komma att omfatta mera
än en ringa del av de befattningshavare, om vilka här är fråga.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag den enda tillfredsställande lösningen
vara, att skoldistrikten ålägges att i de fall, då biträdande lärare
eller lärare vid mindre folkskola på grund av skolväsendets omorganisation
förlora sina tjänster, förflytta dem till ordinarie småskollärartjänst inom
distriktet, om sådan finnes ledig, eller till annan ledig lärartjänst vid mindre
folkskola. Visserligen innebär en sådan bestämmelse även den i viss mån

20

Kungi. Maj:ts proposition Nr 30.

ett frångående av principen om förtjänst och skicklighet såsom de avgörande
faktorerna vid befattningarnas tillsättning, men om, såsom överstyrelsen
föreslagit, för dylik förflyttning uppställes det villkoret, att läraren
skall hava under sin föregående tjänstgöring ådagalagt nit och skicklighet
samt fört en hedrande vandel, synas härigenom tillfredsställande garantier
erhållas för att distrikten icke på detta sätt skola nödgas behålla mindervärdiga
eller eljest olämpliga lärarkrafter. Det bör ock framhållas, att ett
liknande förfarande redan enligt gällande bestämmelser icke är främmande
för vårt folkskoleväsende. Sålunda föreskrives i § 22 mom. 5 av folkskolestadgan,
att när i skoldistrikt på landsbygden skolväsendet blivit i behörig
ordning omorganiserat, förflyttning av ordinarie lärare från en skola till en
annan inom distriktet utan iakttagande av ansökningsförfarande kan ske,
om så befinnes nödigt för organisationens genomförande. Och vidare är,
såsom tidigare påpekats, skoldistrikt, enligt § 33 mom. 3 av samma stadga,
skyldigt att, i händelse mindre folkskola ombildas till folkskola med småskola,
förordna läraren vid den mindre folkskolan till ordinarie lärare vid
den sålunda nyinrättade småskolan utan ansökningsprocedur, för såvitt
läraren uppfyller ovannämnda villkor med avseende å det sätt, varpå han
tidigare fullgjort sitt arbete.

Härförutom förutsättes i sistnämnda författningsrum, att läraren i minst
två år varit anställd vid den mindre folkskola, varom i det särskilda fallet
är fråga. I detta hänseende synas de av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna
innebära en ändring, i det att enligt dessa skulle fordras allenast
tjänstgöring i sammanlagt minst två år vid småskola eller mindre folkskola
eller såsom biträdande lärare vid folkskola i allmänhet, alltså ej uteslutande å
den tjänst, som genom omorganisationen försvinner. Jag finner det riktigt att,
om förslaget rörande ifrågavarande lärares förflyttning till andra tjänster
inom distriktet godtages, ej upprätthålla kravet på att den föregående tjänstgöringen
i minst två år ovillkorligen skall hava fullgjorts å den indragna
tjänsten, men anser däremot, att man bör fordra, att denna tidigare tjänstgöring
ägt rum inom det distrikt, där läraren vid tillfället i fråga är anställd.
På detta sätt vinner man en viss säkerhet för att skoldistriktet ej
påtvingas en lärare, om vars duglighet och lämplighet det icke varit i tillfälle
att närmare förvissa sig.

Förutom denna modifikation i överstyrelsens förslag till lydelse av § 33
mom. 3 första stycket av folkskolestadgan synes mig det tillägget böra
göras till där upptagna bestämmelser, att, om biträdande lärarbefattning
inom distriktet vid tillfället skulle vara ledig och någon ledig småskollärartjänst
eller lärartjänst vid mindre folkskola ej står till buds, läraren bör
flyttas till den biträdande lärarbefattningen.

Genomföras de av överstyrelsen i omförmälda författningsrum föreslagna
bestämmelserna, sådana de nu av mig förordats, synes åtskilligt vara vunnet
till förbättrande av ifrågavarande lärares rättsställning utan att härigenom
något som helst hinder kommer att läggas i vägen för erforderliga skoiför -

21

Kungl. Maj:t,s proposition Nr 30.

bättringar. Förslaget tillgodoser de av riksdagen uttalade önskemålen rörande
de i förenämnda riksdagsskrivelse berörda specialfall, där mindre folkskola
indrages och endast småskolan kvarstår, och då mindre folkskolan ersättes
av B 3-skola, samt kompletterar därutöver bestämmelserna genom en mera
generell formulering. Däremot har överstyrelsen ställt sig avvisande mot
tanken att om, i fall av mindre folkskolas indragning och barnens förflyttande
till annan skola, denna i samband härmed förändras till folkskola av
B 1-form, läraren vid den mindre folkskolan skulle förordnas till biträdande
lärare vid den nya folkskolavdelningen, ett fall, som särskilt beröres i riksdagsskrivelsen.
Jag biträder överstjrrelsens mening, att det icke kan vara
lämpligt att stadga flyttningsskyldighet även i ett dylikt fall, ty härigenom
skulle man blott medverka till uppkomsten av nya biträdande lärarbefattningar.

Om jag utan tvekan kan med angivna ändringar ansluta mig till överstyrelsens
förslag i nu avhandlade delar, är jag däremot i någon mån betänksam,
då det gäller den senare delen av överstyrelsens förslag, d. v. s.
den, som innefattas i de föreslagna andra ocli tredje styckena av § 33
mom 3. Överstyrelsen har tänkt sig, att så snart ledighet uppkommer å
småskollärartjänst eller lärartjänst vid mindre folkskola inom ett distrikt,
där biträdande lärare eller lärare vid annan mindre folkskola finnes anställd,
skolrådet skall ingå i en förprövning av frågan, huruvida med tanke på en
förestående önskvärd omorganisation de av dessa senare lärare innehavda
tjänsterna böra ändras till folkskollärartjänster eller indragas. Skolrådet skall
härom inhämta folkskolinspektörens yttrande. Aro inspektören och skolrådet
ense om att en dylik omorganisation bör ske, skall läraren förflyttas
till den lediga tjänsten. Aro de däremot av olika mening, skall frågan hänskjutas
till skolöverstyrelsen, som dock, innan den fattar beslut, skall höra
domkapitlet.

Detta förslag har otvivelaktigt vissa fördelar. Dels ökar det placeringsmöjligheterna
och dels kunna önskvärda skolförbättringar härigenom påskyndas.
Men å andra sidan synes det kunna medverka till förhastade
beslut om organisatoriska förändringar, då det åtminstone i många fall
måste vara svårt att någon längre tid i förväg med visshet bedöma vad
som i organisatoriskt hänseende kan vara behövligt och lämpligt. Emellertid
komme ju lärarens förflyttning till den lediga tjänsten icke att på något
sätt binda skoldistriktet, utan detta skulle hava full handlingsfrihet, när
sedermera själva organisationsfrågan bleve aktuell. Då härtill kommer, att
folkskolinspektören skulle hava att medverka vid frågans prövning och, i
händelse av olika meningar mellan skolrådet och denne, även överordnad
myndighet, har jag ansett mig kunna låta mina betänkligheter vika. Jag
vill alltså även i denna del biträda överstyrelsens förslag, därvid jag förutsätter,
att den föreslagna anordningen ej skall giva anledning till framdrivande
av några eljest icke påkallade omorganisationer. Dock kan jag
icke dela överstyrelsens uppfattning att, om skolrådet och inspektören stanna
i olika meningar, frågan bör hänskjutas till skolöverstyrelsen. Dessa ärenden

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

komma att så intimt sammanhänga med frågan om skolväsendets organisation
inom distriktet, att det synes mig naturligt, att domkapitlet, som enligt
§ 10 folkskolestadgan har att fastställa distriktets reglemente, bör vara den
myndighet, som flyttningsfrågan närmast skall underställas. Sedermera finnes
ju alltid rätten att överklaga domkapitlets beslut, varvid i den fortsatta
behandlingen av ärendet skolöverstyrelsen säkerligen får tillfälle att giva
sin mening tillkänna.

Till överstyrelsens förslag i sistberörda delar bör, liksom i fråga om det
föreslagna första stycket av § 33 mom. 1, göras sådant tillägg, att flyttning
även kan ske till ledigbliven biträdande lärartjänst vid folkskola.

År såväl srnåskollärartjänst som lärartjänst vid mindre folkskola ledig
eller utom dessa även en biträdande folkskollärarbefattning, bör flyttningen
ske till småskollärartjänsten. Skulle ledighet förekomma å dels lärartjänst
vid mindre folkskola och dels biträdande lärartjänst synes det lämpligast,
att flyttning äger rum till lärartjänsten vid den mindre folkskolan.

Skulle mer än en av ifrågavarande slag av tjänster samtidigt indragas
eller ändras till folkskollärartjänster eller vid ovannämnda förprövning finnas
böra bliva föremål för dylika åtgärder, och endast en ledig tjänst står till
buds, torde det få ankomma på skolrådet att avgöra, vilken av lärarna, som
skall ifrågakomma till flyttning.

De av mig ovan förordade ändringarna i nu gällande bestämmelser
rörande tillsättning av lärartjänster synas mig innebära så pass genomgripande
ändringar i reglerna för tillsättning av lärartjänster, att saken lämpligen
bör underställas riksdagen. Därest riksdagen förklarar sig intet hava
att erinra mot att ändringar vidtagas i härutinnan nu gällande bestämmelser
i huvudsaklig enlighet med vad jag ovan föreslagit, torde jag få efter ytterligare
beredning förelägga Kungl. Maj:t ett utformat författningsförslag i ämnet.

Under åberopande av vad jag här anfört får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,

att riksdagen måtte förklara sig intet hava att erinra mot
att till beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande
lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor
föreskrifter av Kungl. Maj:t utfärdas i huvudsaklig enlighet
med vad jag ovan förordat.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Stockholm 1929, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

390185