Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

I

Nr 24.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående lindring i arrendevillkoren
för arrendatorn av kronoegendomen Hångsdala nr 10
Trädgården i Skaraborgs län; given Stockholms slott den 18
januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

.7. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Med skrivelse den 28 februari 1928 har länsstyrelsen i Skaraborgs län,
jämte eget utlåtande samt yttranden av domänintendenten i länet och vederbörande
landsfiskal, överlämnat en av arrendatorn Georg Carlsson gjord
ansökning, att Kungl. Maj:t måtte förhjälpa honom till lindring i arrendevillkoren
för den av honom arrenderade kronoegendomen 1/2 mantal Hångsdala
nr 16 Trädgården i Hångsdala socken av Skaraborgs län. I ärendet
hava infordrade utlåtanden avgivits den 12 mars 1928 av domänstyrelsen
och den 3 april 1928 av statskontoret.

Innan jag närmare redogör för ärendet, vill jag erinra om de i kungörelsen
den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 19 häft. (Nr 2b.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner intagna
bestämmelserna, i enlighet varmed arrendator å kronoegendom, som
är genom domänstyrelsens försorg upplåten på arrende, må av domänstyrelsen
kunna medgivas lindring i arrendevillkoren genom nedsättning i
arrendeavgiften med högst en tredjedel, dock ej för tid som förflutit före
arrendeåret 1926/1927. Förutsättningen för dylik lindring är, hland annat,
att arrendeavtalet slutits under något av åren 1917—1921, att ansökning
ingivits till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1926, att de
kontraherade arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden befinnas
oskäligt tyngande och arrendatorn på grund härav kan befaras bliva urståndsatt
att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt att arrendatorn gjort
vad av honom skäligen kan påfordras för hållande av den arrenderade
fastigheten i god hävd. Där länsstyrelsen prövar sådant för åstadkommande
av nödig utredning erforderligt, skall styrelsen föranstalta om ny arrendeuppskattning
å fastigheten.

Av handlingarna i nu föreliggande ärende inhämtas, att ifrågavarande
fastighet omfattar omkring 25.3 5 hektar god åker, omkring 4 hektar sådan
mark av sämre beskaffenhet samt 0.3 5 hektar ängsmark. Fastighetens åbyggnader
äro äldre och obekväma men hava av Carlsson, delvis mot ersättning,
blivit reparerade och befinna sig för närvarande i gott skick. Vid arrendeuppskattning
den 2 september 1921 hade egendomen för arrendeperioden 14
mars 1923—14 mars 1943 åsatts ett årligt arrendevärde av 610 kronor.
Vid arrendets utbjudande å auktion den 16 juni 1922 hade Carlsson stannat
för högsta anbudet med 1,650 kronor för år, mot vilket arrendebelopp han
övertagit arrendet.

Till stöd för ansökningen har Carlsson anfört i huvudsak följande.

Vid beräknandet av möjligheterna att vinna sin bärgning på fastigheten
hade Carlsson, som vid tiden för auktionen stått utan jordbruk, räknat med
rådande priser å jordbruksprodukter. När sedermera priserna föllo och
därtill dåliga skördeår inträffade, led Carlsson trots ihärdigt arbete stora
förluster och hade nu icke blott förbrukat hela sitt eget kapital utan hade
även måst anlita släktingars ekonomiska bistånd. Framtiden tedde sig därför
med den långa arrendetiden synnerligen tröstlös, i det de tunga arrendevillkoren
gjorde honom och hans släktingar utfattiga.

Domänintendenten har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Inbegripet omförmälda 4 hektar åkerjord av sämre beskaffenhet, vilkas
arrendevärde ej torde uppgå till hälften av den andra åkerjordens, belöpte
sig arrendet till omkring 60 kronor för hektar, vilket vore onaturligt högt.
För jämställd åker beräknades nu ett arrende för hektar av omkring 42
kronor för den bättre och 20 kronor för den sämre jorden.

Carlsson hade visat sig vara en synnerligen arbetsam och duglig jordbrukare,
som med intresse i alla avseenden väl hävdat egendomen. Han
trycktes emellertid nu så hårt av bekymmer för sin ekonomi och sin familjs
framtid, att han blivit tungsint och mindre arbetsför. Ehuru konsekvenserna
av en arrendelindring i ett fall som det föreliggande ej kunde vara till -

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 24. It

talande, då andra arrendatorer utan här föreliggande skäl ansage sig kunna
få en liknande förmån, ville dock domänintendenten med noggrann kännedom
om de synnerligen ömmande förhållanden, som här förelåge och hotade
bryta ned en duktig karl och skövla hans hem, lämna eu varm tillstyrkan
till ansökningen.

Vederbörande landsfiskal har avstyrkt bifall till ansökningen och därvid
anfört i huvudsak följande.

En arrendeavgift av 1,000 å 1,100 kronor för år torde visserligen, enligt
uppgift av eu förutvarande innehavare av fastigheten, vara tillräcklig. Då
emellertid Carlsson, trots resultatet av arrendeuppskattningen ävensom arrendeperiodens
längd, varunder nedgående konjunkturer kunde vara att förvänta
helst sådana redan år 1922 inträtt, vid auktionen drivit upp anbudssumman
till 1,650 kronor, syntes skäl för en nedsättning icke föreligga. Ett bifall
till ansökningen skulle föranleda, att en spekulant, endast för att komma i
åtnjutande av ett kronoarrende, dreve upp anbudssumman huru högt som
helst för att efter ett eller annat år begära nedsättning.

Vad Carlssons ekonomiska ställning anginge, hade landsfiskalen sig icke
bekant att den vore dålig. För år 1927 hade Carlsson, enligt vad landsfiskalen
erfarit, taxerats för en inkomst av omkring 1,800 kronor, vilket
torde visa att, oaktat arrendesumman vore hög, fastigheten dock vore tillräckligt
givande för att Carlsson skulle kunna existera på avkastningen
från densamma.

Länsstyrelsen har yttrat i huvudsak följande.

Carlsson hade tidigare gjort eu liknande framställning till domänstyrelseu,
vilken icke föranlett någon domänstyrelsens åtgärd. I utlåtande den 12
januari 1927 över berörda framställning hade länsstyrelsen framhållit, att
en lindring i arrendevillkoren vore behjärtansvärd. På grund av de konsekvenser
ett bifall till framställningen kunde medföra och enär ovannämnda
kungörelse den 18 juni 1926 icke vore tillämplig i förevarande fall, hade
länsstyrelsen ansett sig förhindrad förorda ändring i arrendevillkoren. Med
hänsyn till vad som i förevarande ärende anförts av domänintendenten,
vilken säkerligen icke utan bärande skäl lämnat sin tillstyrkan, ansåge sig
länsstyrelsen nu icke böra avstyrka bifall till ansökningen.

Domänstyrelsen har meddelat, att 1926 års kronojordstyckningssakkunniga,
vilka under år 1927 besökt fastigheten, lämnats tillfälle att inför
styrelsen uttala sig i ärendet. I likhet med de sakkunniga har styrelsen,
med avseende å vad av domänintendenten anförts och vid det förhållande,
att Carlsson under en avsevärt längre tid än som i allmänhet vid tidpunkten
för arrendeavtalets ingående och sedermera fastställts för ltronoarrenden
vore bunden vid en arrendeavgift, som onekligen måste anses hög,
funnit ett undantagsförfarande till Carlssons förmån vara befogat. Styrelsen
hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Carlsson, utan hinder av att arrendeavtalet slutits efter 1921 års utgång
måtte beredas lindring i arrendevillkoren i enlighet med grunderna i kungörelsen
den 18 juni 1926.

Statskontoret har framhållit i huvudsak följande.

Uti de skrivelser (nr 140 och 141), i vilka 1926 års riksdag anmälde, att
riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts propositioner angående lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord,

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Departements chefen.

respektive av kronans jordbruksdomäner, åberopade riksdagen de av
satta andra lag- och jordbruksutskottet i ärendena avgivna och av riksdagen
godkända utlåtandena (nr 1 och 2). Rörande ett rnotionsvis väckt förslag,
att arrendelindringen skulle kunna ifrågakomma jämväl då arrendeavtalen
ingåtts år 1922, hade utskottet anfört, att utskottet visserligen hölle före,
att beträffande åtskilliga under nämnda år slutna arrendeavtal förelåge
sådana förhållanden, som kunde motivera arrendelindring, men att utskottet
i saknad av tillräcklig utredning i detta avseende dock icke funnit sig kunna
tillstyrka motionärens ändringsförslag. Utskottet ansåge sig emellertid kunna
förutsätta, att Kungl. Maj:t — därest Kungl. Maj:t skulle finna omständigheterna
därtill föranleda - toge ärendet i denna del under särskilt övervägande
samt vidtoge de åtgärder, som därtill befunnes befogade.

I det nu förevarande fallet syntes statskontoret billighetsskäl tala för att
eu omprövning av arrendebeloppet kunde komma till stånd i den ordning,
som stadgades i kungörelsen den 18 juni 1926, och ville statskontoret förty,
under åberopande av ovan återgivna av riksdagen godkända uttalande, tillstyrka
bifall till domänstyrelsens hemställan.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att arrendeavgiften för nu ifrågavarande
egendom är att anse såsom synnerligen hög. Det upplyses vidare,
att sökanden är eu arbetsam och duglig man, som väl hävdat egendomen,
samt att hans ekonomiska ställning är svag, så att ett erläggande under
årens lopp av den höga arrendeavgälden kan väntas komma att bringa
honom i ekonomiskt betryck. Bekymmer härför synes hava menligt påverkat
sökandens arbetsförmåga.

Även om sökanden kan sägas genom sitt höga bud vid arrendets utbjudande
på auktion själv vara skuld till sin belägenhet, synes dock den felberäkning,
som då skedde, icke böra förhindra att, då bärande skäl i övrigt
förefinnas, en tillämpning, i anslutning till sammansatta andra lag- och
jordbruksutskottets nyssberörda uttalande, medgives av 1926 års kungörelse
om arrendelindring i vissa fall. Detta har jämväl tillstyrkts av de flesta
av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, ävensom av 1926 års kronojordstyckningssakkunniga,
vilka vid besök på platsen tagit del av förhållandena.
Såsom ovan nämnts innebär en dylik tillämpning av författningen,
att en omprövning verkställes rörande arrendebeloppets skälighet,
vadan frågan blir föremål för ytterligare utredning. På grund härav och
enär, såsom domänstyrelsen framhållit, man här torde hava att räkna med
ett undantagsfall, vill jag tillstyrka bifall till den av domänstyrelsen i
ärendet gjorda, av statskontoret biträdda hemställan.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arrendatorn Georg Carlsson må, utan hinder därav att gällande arrendeavtal
rörande kronoegendomen 1L, mantal Hångsdala nr 16 Trädgården i Skaraborgs
län slutits efter 1921 års utgång, beredas lindring i arrendevillkoren
i enlighet med de grunder, som finnas angivna i kungörelsen den 18 juni
1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner.

r>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml.

19 höft. (Nr 2b.)