Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beräknade
kostnader för vanföreanstalt i Härnösand; given
Stockholms slott den 10 maj 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 maj 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

Jag anhåller att nu få anmäla en under riksdagen uppkommen fråga av
brådskande beskaffenhet rörande ändring i kostnadsberäkningarna för den
beslutade vanföreanstalten i Härnösand. Innan jag ingår på denna fråga,
torde jag emellertid få erinra om följande.

I en den 22 februari 1927 avlåten proposition, nr 137, föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att dels medgiva, att det för Hemsö kustartillerikår ursprungligen
avsedda kasernetablissementet i Härnösand finge för en beräknad
kostnad av högst 960,000 kronor omändras till vanföreanstalt i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten K. Giiettler i augusti 1926 för ett
såsom alternativ betecknat förslag uppgjorda ritningar samt att förty det
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 201 haft. (Nr 237.) lön » 1

1927 års
proposition
nr 1S7.

Kascrnkommittén
den 2
december

1926.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

för nämnda anstalt avsedda området, omfattande ungefär 40,800 kvadratmeter,
finge från och med den 1 juli 1927 överföras från försvarsväsendet, dels ock
till vanföreanstalt i Härnösand för budgetåret 192 </1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 75,(XX) kronor.

Till huvudsakligt underlag för ifrågavarande proposition tjänade en av
kasernkommittén i skrivelse den 2 december 1926 gjord framställning i ämnet.
Denna var i de delar, som nu äro av intresse, i huvudsak av följande
innehåll.

1914 års senare riksdag hade, framhöll kommittén, beviljat anslag till nyanläggningar
och nyanskaffningar för stärkande av det fasta kustförsvaiet.
Bland de avsedda nyanläggningarna vore bland annat byggnader i Härnösand
för förläggning av Hemsö kustartillerikår. De för denna kår beräknade byggnaderna
skulle utgöras huvudsakligen av kasernbyggnad, byggnad för matinrättning,
exercishus och avträdesbyggnad. Under förutsättning att det för
kustbefästningarna i Härnösands skärgård avsedda kustartilleriförbandet förlädes
till Härnösand med kasernetablissement å den s. k. Hovsjorden, hade
stadsfullmäktige i Härnösand den 4 januari 1916 beslutit att kostnadsfritt
ställa till kronans förfogande viss mark m. m. för förläggningens ordnande.
Den 20 september och den 15 oktober 1917 hade ett mellan kronan och
staden i anledning av förläggningen upprättat skriftligt avtal undertecknats.

Å det sålunda av staden till kronan med äganderätt överlåtna markområdet
— å en vid 1917 års avtal fogad karta betecknat med A — hade under våren
1917 uppförandet av en kasernbyggnad jämte en matinrättning sbyggnad påbörjats.
På hösten 1919 hade Kungl. Maj:t föreskrivit, att med hänsyn till
den kommande revisionen av landets försvarsväsende alla pågående arbeten
vid ifrågavarande byggnadsföretag skulle avbrytas. "V id denna tidpunkt hade
arbetena fortskridit så långt, att kasernbyggnaden uppförts. Yttre putsning
ävensom de huvudsakliga inredningsarbetena hade dock återstått. Matinrättningsbyggnaden
hade befunnit sig i mera ofullbordat skick. Grund till
en gymnastikbygg nåd hade blivit gjuten, men byggnadens uppförande hade
icke påbörjats.'' Åtgärder för planering, ordnande och inhägnande av kasernområdet
hade icke vidtagits. .

Inom kasernbyggnaden hade sedermera inretts och tagits i ansprak vissa
lokaler för bostäder, expeditioner och förrådsrum, varjämte den ena hälften
av kasernbyggnadens vindsvåning tagits i anspråk för inrymmande av förråd
för Härnösands landstormsområde och för Boda Korset.

Uppförandet av byggnaderna i det skick, vari de vid tiden för avbrytandet
av arbetena befunnit sig, hade dragit en kostnad av sammanlagt omkring
1,100,000 kronor. Därtill hade sedermera kommit kostnader för inredandet
av en del bostäder och förrådslokaler in. m.

Enligt den av 1925 års riksdag beslutade försvarsorganisationen skall varken
något kustartilleritruppförband eller annan militär institution förläggas till
kasernetablissementet i Härnösand. Med erinran därom preciserade kasernkommittén
i sin förevarande skrivelse omfattningen av den utredning jämte
förslag, som det med hänsyn till det kommittén givna allmänna uppdraget
syntes åligga kommittén att avgiva i avseende å förevarande spörsmål. Därutinnan
anförde kommittén, att kommittén ansett sig hava att dels a\giva
förslag rörande det framtida användandet av ifrågavarande kasernetablissement,
dels ock söka träffa uppgörelse med Härnösands stad rörande förekommande
ersättningsfrågor.

Beträffande frågan om det framtida användandet av kasernetablissementet
framhöll kommittén efter en utförlig motivering — vilken delvis hade for -

:s

Kuntjl. Mnj.ts proposition nr 287.

*,len :lv en kritisk jämförelse med ett redan då föreliggande projekt om
inrättande med statsbidrag av en vanföreanstalt i Sundsvall — lämpligheten
av a tt till Härnösandsetablissementet förlägga eu vanföreanstalt för Norrland.

1 anslutning till denna sin uppfattning hade kommittén åt arkitekten
Guettler lämnat uppdrag att uppgöra förslag till förändring av kasernetablissementet
för dylikt ändamål.

Enligt det i anledning härav uppgjorda förslaget — vilket omfattade
sjukavdelning, yrkesskola och skolhem — skulle själva kasernbyggnaden
jämte den till matinrättning ursprungligen avsedda byggnaden tagas i anspråk
för vanföreanstaltens räkning. Förslaget hade uppgjorts alternativt. Skillnaden
mellan de bada förslagen — av vilka det ena betecknats såsom
huvudförslaget och det andra såsom alternativförslaget — bestode huvudsakligen
däri, att enligt alternativförslaget de i själva kasernbyggnaden
befintliga landstorms- och Röda Korsförråden alltjämt skulle bibehållas i
södra hälften av vindsvåningen. Därigenom bleve det utrymme, som skulle
ställas till anstaltens förfogande, något mindre, varav följde, att kostnaderna
för omändrings- och inredningsarbetena kunde begränsas till ett något
lägre belopp än eljest.

Enligt båda förslagen skulle matinrättningsbyggnaden inredas till ekonomibyggnad
och skolhem. I dess källarvåning hade inrymts bad- och tvättavdelning,
förrådsrum, värmecentral och målareverkstad. Bottenvåningen hade
tagits i anspråk för kökslokaler, matsalar samt skol- och lekrum för skolbarnen.
I våningen en trappa upp hade inretts sova vdelning för eleverna
vid skolhemmet ävensom bostäder för en del av anstaltens personal. Vindsvåningen
i ekonomibyggnaden skulle slutligen inrymma isoleringsrum
m. m.

I själva kasernbyggnaden skulle enligt båda förslagen källarvåningen inredas
till bandageverkstad in. in., gymnastik- och ljusbehandlingsavdelning
samt skomakeri- och snickareverkstäder. Bottenvåningen skulle omändras
till poliklinik, kontor samt matsalar och samlingslokaler för yrkesskoleeleverna.
I denna vånings ena flygel skulle jämväl inredas tre bostadsrum.
Sjukavdelningen skulle enligt båda förslagen förläggas till våningen en trappa
upp, därvid den ena hälften avsetts för män och den andra hälften för
kvinnor och barn. Bostad för underläkare hade inrymts i denna vånings
södra flygel. Enligt huvudförslaget skulle kasernbyggnadens andra våning
helt tagas i anspråk till sovsalar m. in. för yrkesskolans interna elever samt
vindsvåningen inrymma dels arbetslokaler för kvinnor dels ock arbetssalar
för män (skrädderi och bokbinderi). Vissa personalbostäder och förrådsutrymmen
hade därjämte inretts i sistnämnda båda våningar.

Enligt alternativförslaget skulle andra våningen tagas i anspråk såsom sovsalar
för yrkesskolan, medan den manliga avdelningen — i förhållande till
huvudförslaget — minskats, och i våningens ena flygel hade utrymmen beräknats
för skrädderi- och bokbinderi verkstäder. Vindsvåningen hade enligt
alternativförslaget avsetts att i ena hälften inrymma arbetssalar för kvinnor,
under det att, på sätt förut antytts, den andra hälften skulle, liksom då
vore fallet, upplåtas såsom förråd för landstormen och Röda Korset.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

Vad angår antalet vårdplatser, skulle enligt huvudförslaget 270 vanföra
inrymmas å anstalten, medan enligt alternativförslaget liela antalet platser
beräknades till 244. Sistnämnda platsantal fördelade sig med 103 platser
på sjukavdelningen, 93 platser på yrkesskolan och 48 platser å skolhemmet.

Kostnaderna för genomförande av huvudförslaget hade av arkitekten Guettler
i augusti 1926, i samråd med tillkallade experter, beräknats till 900,000
kronor.

Om alternativförslaget komme till utförande, skulle enligt av Giiettler den
4 november 1926 framlagd överslagsberäkning en minskning kunna inträda
i fråga om vissa närmare angivna kostnader om tillhopa 28,000 kronor, varigenom
alternativförslaget skulle draga en totalkostnad av 872,000 kronor.

Under hänvisning till här berörda kalkyler framhöll kommittén vidare,
att kostnaderna per vårdplats enligt huvudförslaget skulle komma att belöpa
sig till omkring 3,333 kronor och enligt alternativförslaget till cirka 3,573
kronor. Därvid hade dock icke tagits någon hänsyn till de utlägg, som
kronan tidigare verkställt för ifrågavarande kasernetablissements uppförande.
På närmare anförda skäl — vilka sedermera vunno riksdagens godkännande
— ansågos vid den följande handläggningen av ärendet dessa kostnader ej
böra tagas i betraktande vid kostnadsberäkningen.

De av arkitekten Giiettler utarbetade ritningarna angående omändring av
kasernetablissementet i Härnösand till en vanföreanstalt hade enligt
kasernkommittén — såväl styrelsen för svenska vanföreanstalternas centralkommitté
som representanter för de olika lokalföreningarna blivit satta i
tillfälle att granska, och ritningarna hade därvid icke blivit föremål för
några väsentliga anmärkningar. Med hänsyn till vissa uttalade önskemål
hade emellertid en del mindre jämkningar i ritningarnas plandisposition
vidtagits.

X sin skrivelse anslöt sig kasernkommittén till den av arkitekten Giiettler
utarbetade planen till omändringsarbetena ävensom till de av honom verkställda
kostnadsberäkningarna. I valet mellan huvudförslaget och alternativförslaget
förordade kommittén av närmare angivna skäl det sistnämnda.

Kasernkommittén övergick därefter i sin framställning till att behandla
den andra delen av sitt uppdrag, nämligen träffande av överenskommelse
med Härnösands stad, åsyftande att i anledning av uteblivandet av den för
staden avsedda militära förläggningen bereda viss gottgörelse för stadens
uppoffringar enligt det med kronan år 1917 upprättade avtalet. Med staden
förda underhandlingar i ämnet hade enligt kommittén resulterat i en mellan
Kungl. Maj:t och kronan genom kommittén, under förbehåll av Kungl.
Maj ds och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Härnösands stad,
å andra sidan, upprättad skriftlig överenskommelse, vilken godkänts den
14 september 1926 av stadsfullmäktige i Härnösand och den 16 i samma
månad av kasernkommittén.

Överenskommelsen — vilken såsom bilaga fogades vid förenämmU proposition
nr 137 och utgjorde föremal för en samtidigt med denna a försvarsdepartementets
föredragning avlåten proposition (nr 138), som utmynnade
i hemställan om godkännande av överenskommelsen — angavs uttryckligen
vara träffad under förutsättning att de i Härnösand för Hemsö

Kungl. Maj:ts proposition ur 2H7. 5

knstartillerikårs räkning uppförda kasernbyggnaderna kunde, ])ä sätt i överenskommelsen
närmare angåves, inredas till en anstalt för vanföra. Enligt
innehållet i överenskommelsen skulle 1917 års avtal hävas från den 1 juli
1927. Staden skulle med äganderätt upplåta till kronan förberörda område
om 40,800 kvadratmeter. A detta område skulle i det därstädes
uppförda kasernetablissementet genom kronans försorg inredas eu vanföreanstalt
med plats för minst 150 patienter och elever. Anstalten skulle enligt
överenskommelsen drivas antingen av kronan eller av eu förening, som hade
till ändamål att med understöd av statsmedel lämna bistånd åt vanföra i
Norrland. Tillika hade införts vissa garantibestämmelser. Sålunda stadgades,
att kronan skulle, för den händelse kasernbyggnaderna icke före den 1
juli 1931 tagits i bruk för det avsedda nya ändamålet, från sistnämnda dag
till dess så skett till staden utgiva ersättning, beräknad efter 10,000 kronor
för helt kalenderår (§ 9).

Därest vanföreanstalten icke kommit till stånd före den 1 juli 1935 eller
densamma bleve, efter att hava varit i verksamhet, helt nedlagd utan att
annan social inrättning av samma omfattning förlädes till etablissementet,
skulle kronan vidare till staden utgiva ersättning för den överlåtna marken
efter det värde, marken då kunde anses betinga, varefter såväl kronan som
staden skulle vara befriade från de i överenskommelsen stadgade förpliktelserna
(§ 10).

Kasernkommitténs nu behandlade skrivelse av den 2 december 192(5 utmynnade
i hemställan om godkännande för statens del av förberörda överenskommelse
samt om beslut att det lediga kustartillerietablissementet i Härnösand
måtte omändras till en vanföreanstalt för Norrland i huvudsaklig överensstämmelse
med de av arkitekten Giiettler för det s. k. alternativförslaget
utarbetade ritningarna.

Infordrade utlåtanden i ärendet avgåvos av byggnadsstyrelsen ävensom
av medicinalstyrelsen, efter det yttrande inhämtats från styrelsen för svenska
vanföreanstalternas centralkommitté. Av dessa yttranden torde endast byggnadsstyrelsens
behöva nu något beröras.

I fråga om kasernetablissementets i Härnösand omändring till vanföreanstalt
tillstyrkte byggnadsstyrelsen alternativförslaget. Vid granskningen av
detta förslag hade byggnadsstyrelsen icke funnit något annat vara att erinra,
än att vid arbetsritningarnas utarbetande vissa jämkningar borde vidtagas, i
syfte att större hänsyn måtte tagas till den befintliga byggnadsstommen.
Detta gällde särskilt i fråga om genombrytningen av murverk för anordnande
av nya dörrar.

Beträffande den av arkitekten Giiettler verkställda, av kasernkommittén
framlagda beräkningen av kostnaderna för Härnösandsanstalten anförde byggnadsstyrelsen
däremot, att styrelsen efter gjord granskning icke kunnat godtaga
densamma, enär åtskilliga arbeten blivit upptagna till alltför låga belopp,
varjämte betydande poster saknades. Enligt en inom styrelsen verkställd
beräkning skulle kostnaderna för alternativförslagets genomförande
uppgå till ett sammanlagt belopp av 1,180,000 kronor mot 872,000 kronor
enligt Giiettlers uppskattning.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört kompletterade
arkitekten Giiettler i en den 20 januari 1927 dagtecknad promemoria, som
av kasernkommittén överlämnades med skrivelse den 22 i samma månad,
sin tidigare beräkning genom att till densamma lägga vissa närmare specificerade
utgiftsposter om tillhopa 51,200 kronor. Samtidigt förklarade Giiettler

Yttranden
in. ni.

6

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 237.

Kasernkommittén

den 7 februari

1927.

i promemorian, att det för att möta eventuella önskemål under byggnadstiden
ävensom möjligen tillkommande, då ej förutsedda utgifter syntes vara
lämpligt att avrunda den för alternativförslaget beräknade totalsumman å
872,000 kronor uppåt med, utöver nyssnämnda 51,200 kronor, ytterligare
76,800 kronor, varigenom totalsumman för alternativförslaget skulle komma
att uppgå till 1,000,000 kronor.

Med anledning av vad Guettler sålunda anfört förklarades från byggnadsstyrelsen
i en den 25 januari 1927 dagtecknad promemoria, att enligt styrelsens
uppfattning det i styrelsens utlåtande beräknade beloppet av 1,180,000
kronor för alternativförslaget fortfarande måste anses erforderligt för förslagets
genomförande enligt föreliggande ritningar.

Med anledning av de olika kalkyler i fråga om kostnaderna för genomförande
av Härnösandsförslaget, som sålunda kommit till synes, anbefalldes
kasernkommittén att ånyo yttra sig över berörda spörsmål.

Sådant yttrande avgav Tcasernkommittén den 7 februari 1927.

I detta yttrande framhöll kommittén till en början, att då kommittén
under våren 1926 anmodat arkitekten Guettler att upprätta förslagsritningar
jämte kostnadsberäkning till kasernens omändring till vanföreanstalt, från
kommitténs sida framhållits nödvändigheten av att hålla beräkningarna inom
rimliga gränser. Arkitekten hade sålunda erhållit anmodan tillse, att alla
murar in. m. i de befintliga byggnadsstommarna såvitt möjligt skulle lämnas
orörda, att alla onödiga ombyggnadsarbeten skulle undvikas samt att all
materiel, som redan funnes på platsen, skulle tagas i anspråk för den nya
anstaltens iordningställande.

Yid den granskning av kommitténs förslag, som anställts inom byggnadsstyrelsen,
syntes styrelsen vid sina kostnadsberäkningar icke hava utgått
från samma förutsättningar, som varit normgivande för arkitekten Guettler.
Såsom ett allmänt omdöme om de beräkningar, byggnadsstyrelsen verkställt,
syntes det kommittén kunna framhållas, att dessa kostnadsberiikningar mer
än väl skulle komma att täcka arbetskostnader och materialanskaffning. I
allmänhet hade dessa beräkningar hållits i överkant, under det att det av
kommittén framlagda förslaget räknat med oundgängligen nödiga utgifter,
därvid dock all hänsyn tagits till gedigenhet och ett gott utförande. Giiettler
hade avlagt besök i Härnösand för besiktning av kasernetablissementet och
därvid i samråd med tillkallad byggnadsingenjör undersökt möjligheterna av
ett utnyttjande för vanföreanstaltens räkning av all förefintlig materiel och
inredning. Då kommittén icke kunnat ingå på en jämförande detaljgranskning
av de kostnadsberäkningar, som verkställts å ena sidan av Guettler
och å andra ■ sidan av byggnadsstyrelsen, vore det förenat med svårigheter
att med exakta siffror visa, att den av Guettler uppgjorda kostnadsberäkningen
i stort sett skulle kunna läggas till grund för byggnadsarbetets utförande.
I vissa hänseenden hade emellertid kommittén, efter samråd med
arkitekten Guettler, ansett sig kunna påvisa, att de av byggnadsstyrelsen
gjorda specificerade kostnadsberäkningarna upptagits till alltför höga belopp.

Erinringarna i förevarande hänseenden hade kommittén i sitt yttrande
sammanfattat under nio punkter, vilka till sin huvudsakliga lydelse återgå vos
i propositionen.

Under hänvisning till vad under dessa punkter anförts framhöll kasernkommittén,
att kostnaderna enligt byggnadsstyrelsens beräkningar för alternativförslagets
genomförande syntes kunna minskas med ett belopp av omkring
140,000 kronor. Då samtliga de av byggnadsstyrelsen i sålunda angivna
hänseenden verkställda beräkningarna vore alltför högt tilltagna, hade
det synts kommittén, att jämväl i övrigt en hel del reduceringar å de

Kungl. Maj-.ls proposition nr 2H7. <

av styrelsen angivna beloppen kunde ifrågasättas. Även om dessa besparingar
i fråga om varje särskild post vore av mindre betydelse, belöpte de
sig dock tillhopa till én avsevärd summa. Om det av kommittén förordade
alternativförslaget skulle komma att läggas till grund för byggnadsarbetet,
borde enligt kommitténs förmenande det av Giiettler ursprungligen beräknade
beloppet 872,000 kronor vara tillräckligt med tillägg av det belopp av
51,200 kronor, som upptagits i den av Giiettler den 20 januari 1927 avgivna
promemorian. Som vid närmare undersökning befunnits, att grundförhållandena
vore mindre tillfredsställande på de platser, där nybyggnader skulle
komma till stånd, syntes emellertid försiktigheten bjuda, att till sålunda
angivna belopp eller tillhopa 923,200 kronor lades kostnader för viss grundförstärkning.
Dessa kostnader kunde i runt tal beräknas till 35,000 kronor.

Under framhållande av att vid arbetets utförande största möjliga sparsamhet
givetvis borde iakttagas samt särskild uppmärksamhet fästas vid att
nedbringa administrationskostnaderna, uttalade kommittén — med hänvisning
till vad sålunda anförts —- den uppfattningen, att kasernetablissementets
omändrande till vanföreanstalt enligt alternativförslaget torde kunna
genomföras för en kostnad av omkring (872,000 + 51,200 + 35,000) 958,200
kronor eller i avrundat tal 960,000 kronor.

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet vid propositionens framläggande
framhöll föredragande departementschefen, att han efter gemensam beredning
med chefen för försvarsdepartementet kommit till den uppfattningen, att vid
valet mellan de föreliggande båda förslagen till vanföreanstalt — Sundsvallsförslaget
och Härnösandsförslaget — övervägande skäl talade för ett
biträdande av Härnösandsförslaget och att beträffande detta alternativförslaget
vore att förorda.

Beträffande de skäl, som enligt hans mening talade för en dylik ståndpunkt,
torde jag få hänvisa till förenämnda proposition nr 137.

I fråga om de olika resultat, vartill byggnadsstyrelsen och kasernkommittén
kommit vid beräkningen av kostnaderna för ombyggnaden av kasernetablissementet
i Härnösand, framhöll departementschefen, att de skäl, som
kommittén anfört i sitt yttrande av den 7 februari 1927, enligt departementschefens
mening gåve fullt tillräckligt stöd för att stanna vid den av kommittén
senast angivna kostnadsberäkningen. Det vore, yttrade departementschefen,
uppenbart, att i förevarande fall ändringsarbeten borde företagas
endast där de vore oundgängligen påkallade. Yid behandliilgen av Härnösandsförslaget
borde man alltså enligt hans mening utgå från att anstalten
skulle kunna anordnas inom den av kasernkommittén senast angivna kostnadsramen
av 960,000 kronor. Då Härnösandsanstalten enligt alternativförslaget
beräknades inrymma 244 platser, skulle detta innebära en platskostnad
—- frånsett tidigare utlägg för kasernetablissementets uppförande — av
3,934 kronor. Till jämförelse nämndes, att enligt Sundsvallsförslaget nybyggnad
för eu anstalt om 138 platser skulle draga en kostnad av 1,090,000
kronor.

Under framhållande av att han i likhet med kasernkommittén förutsatte
att —- oberoende av utav vem anstalten skulle drivas — staten i varje fall
skulle bestrida samtliga utgifter för omändringsarbetena, förordade därefter

Departementschefen
den
22 februari

1927.

Riksdagens
skrivelser
nr 205 och 206
av 1927
m. in.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

departementschefen, att Härnösandsanstalten måtte anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de av arkitekten Giiettler för alternativförslaget uppgjorda
ritningarna och till en beräknad kostnad av 960,000 kronor. Han erinrade
i samband därmed om att enligt alternativförslaget dåvarande landstorms-
och Eöda Korsförråd skulle kvarbliva i de därför då disponerade lokalerna
i etablissementet. Likaledes syntes honom vissa för det dåvarande
för sjöförsvarets ändamål därstädes begagnade lokaler fortfarande under
budgetåret 1927/1928 böra få disponeras för samma ändamål, vilket syntes
låta sig göra utan hinder för ombyggnadsarbetet.

Vid arbetsritningarnas utarbetande borde beaktas de av byggnadsstyrelsen
med hänsyn till den förefintliga byggnadsstommen förordade jämkningarna.

Likaledes borde därvid alla de åtgärder vidtagas, vilka utan åsidosättande
av nödiga krav på byggnadens ändamålsenlighet kunde medföra största möjliga
besparingar.

Beträffande driften av den blivande vanföreanstalten anförde departementschefen,
att densamma lämpligen borde omhänderhavas av en enskild förening,
och förordade i sammanhang därmed vidtagande av kraftiga åtgärder för att
få till stånd en överenskommelse om anstaltens övertagande och drivande
genom en sådan förening. Från statens sida syntes därvid i huvudsak böra
följas vissa riktlinjer i fråga om anstaltens nyttjande, drift, statlig kontroll
över förvaltningen samt föreningens ekonomiska resurser, som i ärendet uppdragits
av kasernkommittén och medicinalstyrelsen. För dessa riktlinjer
redogjorde departementschefen närmare. Beträffande de fordringar, som
borde ställas på vederbörande förening, betonades därvid, att uppenbarligen
endast en förening med tryggad ställning i avseende å de ekonomiska resurserna
kunde godkännas.

Vidkommande behovet av anslag till anordnande av anstalten i fråga framhöll
departementschefen, att enligt vad kasernkommittén efter samråd med
arkitekten Giiettler upplyst byggnadsarbetena syntes kunna bedrivas i sådan
takt, att omändringen av kasernetablissementet till dess nya ändamål skulle
kunna avslutas till den 1 juli 1930. I anslutning därtill hade av kasernkommittén
uttalats den uppfattningen, att av den för vanföreanstaltens anordnande
beräknade kostnadssumman ett belopp av 75,000 kronor borde
anvisas för budgetåret 1927/1928, medan återstoden av nämnda summa
eller sålunda 885,000 kronor borde fördelas på budgetåren 1928/1929 och
1929/1930.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts till förevarande
statsrådsprotokoll beslöt Kungl. Maj:t att till riksdagen avlåta proposition
(nr 137) i ämnet av det innehåll, för vilket jag i början av mitt anförande
här redogjort.

I skrivelse den 20 maj 1927, nr 205, anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts omförmälda proposition nr 137. I sammanhang därmed
uttalade riksdagen, att det enligt riksdagens mening vore önskligt att, innan
de i propositionen avsedda ombyggnadsarbetena igångsattes, trygghet vun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 9

nits för att eu överenskommelse om anstaltsverksamlietens drivande genom
en enskild förening kunde åstadkommas.

I annan skrivelse (nr 206) av samma dag anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kung]. Maj:ts förenämnda proposition nr 138 angående godkännande
av den i det föregående omförmälda överenskommelsen mellan kronan och
Härnösands stad.

Genom brev den 0 juni 1927 fattade Kungl. Maj:t beslut bland annat
därom att förenämnda till vanföreanstalt avsedda område om ungefär 40,800
kvadratmeter skulle från och med den 1 juli 1927 överföras från försvarsväsendet
och tills vidare, jämte därå befintliga byggnader, ställas under
byggnadsstyrelsens förvaltning.

I 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 67) meddelade
föredragande departementschefen i samband med behandling av frågan om
äskande av ytterligare medel till förevarande ändamål, att den 15 november
1927 bildats eu förening, benämnd föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland,
med ändamål att efter överenskommelse med vederbörande å statens
vägnar omhändertaga driften av ifrågavarande vanföreanstalt, ävensom att,
efter vissa inom socialdepartementet förda överläggningar, förslag till dylik
överenskommelse förelåge. Detta förslag kunde enligt departementschefens
mening anses innebära trygghet för att överenskommelse rörande anstaltens
omhändertagande av den nybildade föreningen kunde komma till stånd. I
överensstämmelse med vad 1927 års riksdag anfört syntes alltså förberedelserna
till ombyggnadsarbetena kunna påbörjas inom en nära framtid. Följaktligen
borde fortsatt anslag till dessa arbeten beräknas för budgetåret
1928/1929. I sådant hänseende framhöll departementschefen, att de förberedande
åtgärderna beträffande formerna för anstaltens drivande medfört
tidsutdräkt med byggnadsarbetenas igångsättande och att det därför skulle
behövas viss forcering, för att arbetena skulle bliva färdiga till den år 1927
beräknade tidpunkten. Då det vid ärendets behandling icke förutsatts, att
driften vid anstalten skulle behöva vara igångsatt förrän den 1 juli 1931,
syntes det icke vara nödvändigt att på sådant sätt forcera arbetet. Det borde
vara tillräckligt, att ombyggnadsarbetena vore avslutade vid 1930 års utgång.
Vid sådant förhållande skulle det erforderliga kostnadsbeloppet kunna fördelas
på tre budgetår, därvid för budgetåret 1928/1929 icke syntes behöva
beviljas större anslag än 200,000 kronor.

I sin skrivelse den 27 april 1928, nr 5 A, anförde riksdagen — under
punkt 53 bland annat, att riksdagen i likhet med departementschefen
funne föreningens för bistånd åt vanföra i Norrland beslut att förklara sig
villig att övertaga driften av anstalten i fråga tillsammans med det från för
eningsstyrelsen inkomna förslaget till överenskommelse innebära trygghet
för att avtal rörande anstaltens omhänderliavande av den nybildade föreningen
kunde komma till stånd. I överensstämmelse med vad riksdagen i sin
skrivelse den 20 maj 1927, nr 205, anfört syntes alltså förberedelserna till
ombyggnadsarbetena, så snart ske kunde, böra påbörjas.

Brev den
9 juni 1927.

1928 års
statsverksproposition -

Riksdagens
skrivelse
nr 6 A

år 1928.

10

1929 års
statsverks''proposition m.

m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

I samband med behandling i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 67) av frågan om medel till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1929/1930 erinrade jag, att Kungl. Maj:t genom beslut den 10 februari
1928 för Kungl. Maj:ts och kronans del godkänt ett från styrelsen för föreningen
för bistånd åt vanföra i Norrland med skrivelse den 6 februari 1928
överlämnat förnyat förslag till överenskommelse under visst förbehåll, som
i detta sammanhang icke lärer behöva beröras.

Yidare erinrade jag, att Kungl. Maj:t genom brev den 16 mars 1928 anbefallt
byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen och föreningen
för bistånd åt vanföra i Norrland låta i huvudsaklig överensstämmelse
med förut omförmälda, av arkitekten Giiettler i augusti 1926 uppgjorda
ritningar för en kostnad av högst 960,000 kronor utföra erforderliga byggnadsarbeten
för ifrågavarande kasernetablissements omändring till vanföreanstalt,
därvid borde beaktas deh vad byggnadsstyrelsen i utlåtande den 5
januari 1927 anfört därom, att vid arbetsritningarnas utarbetande vissa jämkningar
borde vidtagas med hänsyn till den befintliga byggnadsstommen, dels
och vad 1927 års besparingsnämnd i promemoria av den 7 mars 1928 yttrat
beträffande jämkningar och förenklingar, vilka vore ägnade att nedbringa
byggnadskostnaden; därvid byggnadsstyrelsen skulle äga att efter samråd med
medicinalstyrelsen och nämnda förening företaga de smärre ändringar i ritningarna,
som i angivna eller andra hänseenden kunde visa sig behövliga
eller lämpliga och av medicinalstyrelsen efter föreningens hörande godkändes
samt icke medförde ökning av kostnaden. Jag erinrade därjämte, att Kungl.
Maj:t genom särskilda brev ställt till byggnadsstyrelsens förfogande de anslag
å respektive 75,000 och 200,000 kronor, som riksdagen för budgetåren
1927/1928 och 1928/1929 anvisat till vanföreanstalt i Härnösand.

Därefter lämnade jag en närmare redogörelse för innehållet i en från
byggnadsstyrelsen inkommen skrivelse av den 30 augusti 1928, däruti styrelsen
hemställt om béredande av ytterligare medel till nyssnämnda ändamål
att utgå under budgetåret 1929/1930.

I denna skrivelse hade byggnadsstyrelsen meddelat, att styrelsen med
anledning av det erhållna uppdraget anmodat arkitekten Giiettler att upprätta
definitiva ritningar till byggnadsföretaget, samt att förenämnda förening
på byggnadsstyrelsens anmodan utsett professorn Patrik Haglund
att såsom representant för föreningen samarbeta med styrelsens byggnadsbyrå
och arkitekten vid ritningsarbetets utförande. Det sålunda pågående
ritningsarbetet komme enligt byggnadsstyrelsen att färdigställas under loppet
av hösten 1928. Det hade emellertid''redan visat sig, att jämkningar och
förenklingar i ganska stor omfattning syntes bliva nödvändiga för att kostnaderna
skulle kunna hållas inom ramen av det av Kungl. Maj:t föreslagna
och av riksdagen godkända beloppet, 960,000 kronor. Med erinran att byggnadsarbetena
numera icke förutsattes slutförda förrän vid 1930 års utgång
och att dittills anvisats tillhopa 275,000 kronor, hade byggnadsstyrelsen framhållit,
att återstoden eller 685,000 kronor alltså skulle kunna fördelas på
budgetåren 1929/1930 och 1930/1931. Styrelsen beräknade, att för budgetåret
1929/1930 skulle erfordras 450,000 kronor och för budgetåret 1930 1931
återstoden eller 235,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 11

På, grund av det anförda hade, yttrade jag, byggnadsstyrelsen hemställt,
att till vanföreanstalt i Härnösand måtte för budgetåret 1929/1930 anvisas
ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

För egen del framhöll jag, att det av byggnadsstyrelsen framlagda byggnadsprogrammet
ävensom det därå grundade medelsäskandet enligt min
mening väl anslöte sig till omförmälda beräkningar angående tiden för omändringsarbetenas
slutförande samt beträffande sättet för dispositionen av
härtill avsedda, ännu ej anvisade medel. Någon erinran syntes därför icke
vara att framställa mot styrelsens förslag.

På grund därav äskades, efter min hemställan, i årets statsverksproposition
ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor till vanföreanstalt i Härnösand.
I enlighet med hemställan av statsutskottet — som anslöt sig till
de i statsverkspropositionen gjorda uttalandena — har riksdagen bifallit
detta förslag (skrivelse nr 5 A punkt 63).

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat ställa jämväl det sålunda
beviljade anslaget till byggnadsstyrelsens förfogande.

I detta sakernas läge har nu byggnadsstyrelsen inkommit med anmälan,
att sedan ritningsarbetet och erforderliga specialutredningar avslutats samt
infordrade entreprenadanbud avgivits, det blivit klart, att ombyggnadsarbetet
icke skulle kunna utföras för den av riksdagen godkända kostnadssumman,
trots det att avsevärda jämkningar och förenklingar genomförts. Styrelsen
ansåge sig fördenskull förhindrad att igångsätta arbetena utan särskilt bemyndigande
och hade därför velat underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Berörda anmälan gjordes i eu den 23 april 1929 inkommen skrivelse, för
vars huvudsakliga innehåll jag nu torde få redogöra.

Inledningsvis meddelade byggnadsstyrelsen, att arbetet med uppgörande
av definitiva ritningar varit anförtrott åt arkitekten Giiettler, vilken numera
avlämnat dylika, den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929 dagtecknade ritningar.
Vidare hade efter verkställda specialutredningar upprättats ritningar
och kostnadsberäkningar m. m. rörande värme- och sanitärtekniska installationer,
maskinell utrustning, elektriska anläggningar och kylanläggning. Det
reviderade förslaget hade i allt väsentligt godkänts av medicinalstyrelsen
och vederbörande föreningsstyrelse. De huvudsakliga förändringar, vilka i
berörda förslag vidtagits i avseende å Jcasernfcomplexet, vore följande.

För att köks- och ekonomiavdelningen skulle erhålla ett mera centralt läge
inom byggnadskomplexet och jämväl med hänsyn därtill, att grundförhållandena
vid skolhemmets — förutvarande matinrättningsbyggnadens — södra
flygel vore mindre tillfredsställande, hade den ursprungligen föreslagna tillbyggnaden
till skolhemmets södra flygel uteslutits och en ny köks- och ekonomiavdelning
förlagts mellan skolhemmet och huvudbyggnaden — nuvarande kasernbyggnaden
— sammanbyggd med den från början planerade förbindelsegången
mellan nämnda två byggnader. Därigenom skulle lämpligare köks- och
ekonomilokaler erhållas, samtidigt som en icke oväsentlig kostnadsminskning
skulle åstadkommas. De i huvudbyggnaden föreslagna sovsalarna för yrkesskolans
män och kvinnor hade omlagts, varigenom ernåtts bättre förbindelser

Byggnadsstyrelsen

den 23 april
1929.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

till respektive arbetssalar. Som en följd därav hade en trerumslägenhet för
överläraren inretts i byggnadens västra flygel, varjämte den i östra flygeln planerade
trerumslägenheten inretts till bostäder för lärarinnor. De till huvudbyggnadens
bottenvåning förlagda samlingsrummen hade uteslutits, och hade
dar i stället inretts fyra lokaler för aftonskola, avsedd för yrkesskolans elever.

Genom de i förslaget sålunda gjorda inskränkningarna beträffande nybyggnadernas
omfattning hade den sammanlagda volymen av byggnaderna
nedpressats från tidigare angivna omkring 45,000 kubikmeter till omkring
43,100 kubikmeter, varjämte genombrytningar i murverk i avsevärd grad undvikits
och i övrigt jämkningar vidtagits, allt i avsikt att nedbringa kostnaderna,
dock utan att det för alternativförslaget angivna antalet av 244 vårdoch
elevplatser minskats.

Yad angår kostnaderna för byggnads- och planeringsarbeten m. m. enligt
det reviderade förslaget vore främst att anmärka, att å byggnads- och planeringsarbetena
in. m. med undantag för målningsarbeten inkommit sju anbud,
Det lägsta av dessa slutade på 525,537 kronor. Under förutsättning att
kontraktsuppgörelse komme till stånd enligt detta anbud, skulle kostnaderna
för samtliga byggnads- och planeringsarbeten m. ni. uppgå till följande belopp:

arbeten, å vilka anbud förelåge ....................................... kronor 525,537: —

målningsarbeten, beräknad kostnad .................................... » 60,000: —

bilning för framdragning av rörledningar, reparation av

plåttak in. m., beräknad kostnad.................................... » 15,000: —

stängsel omkring tomten .................................................... » 6,500: —

oförutsedda utgifter, omkring 10 % ..................... »_59,963: —

Summa kronor 667,000: —

Yad beträffar den verkställda specialutredningen rörande värme- och sanitetstekniska
installationer samt maskinell utrustning för kök och tvätt för den
blivande vanföreanstalten, hade utarbetandet av ritningar och övriga entreprenadhandlingar
för ifrågavarande anläggningar och arbeten anförtrotts åt
ingenjören Ahxner, vilken jämväl biträtt kasernkommittén i dess utredningsarbete.
Sedan detta ritningsarbete m. m. numera i allt väsentligt fullbordats
i samarbete med styrelsens byggnadsbyrå, och efter det på platsen befintliga
ledningar och apparater, pannor och maskiner in. m. närmare besiktigats, hade
Ahxner verkställt en detaljerad kostnadsberäkning rörande dessa arbeten, vilken
slutade å ett belopp av 259,500 kronor. Denna summa understege endast
obetydligt den av byggnadsstyrelsen tidigare beräknade kostnaden för dessa
arbeten, 266,000 kronor. Att denna kostnad icke kunnat nedbringas i vidare
mån än som skett, berodde bland annat därpå, att tvättställ, klosettstolar,
skölj-, blöt- och badkar in. m. måste anskaffas i större omfattning än ursprungligen
avsetts. I kostnadsberäkningen inginge vidare med Ahxner avtalat
arvode för ritningsarbetet m. in. Hänsyn hade jämväl tagits till den
prisökning å radiatorer, kopparmaterial och armatur, som inträtt under
senaste tid.

På initiativ av anstaltsstyrelsen hade utredning verkställts genom byggnadsstyrelsens
försorg rörande lämpligheten av att i första hand använda elek -

Kunr/l. Maj:ts proposition nr 2H7. 13

trisk säsong kraft för drift av viss del av värmeledning och varmvattenberedning
m. m. Denna ixtredning liacle givit vid handen, att icke oväsentliga besparingar
i driften kunde ernås genom användning av elektrisk kraft. Då
statsverket i sista hand torde komma att ansvara för anstaltens driftkostnader,
syntes vägande skäl tala för att anordningar redan vid anstaltens utbyggande
vidtoges för den elektriska kraftens utnyttjande. Sålunda skulle
anskaffas dels en elektrisk ångpanna för inkoppling i ångsystemet och dels en
varmvattenberedare för kombinerad äng- och elektrisk uppvärmning. Dessa anordningar
skulle betinga eu utgift, inklusive kostnad för till apparaterna erforderliga
elektriska ledningar, av sammanlagt 28,000 kronor.

Det syntes byggnadsstyrelsen jämväl vara välbetänkt, att åtgärder vidtoges
för att värmeledningssystemet i huvudbyggnaden, vilket ursprungligen
avsetts att drivas medels befintliga lågtryckspannor för kokseldning, ombyggda
till varmvattenpannor, även kunde tillföras värme från de stenkolseldade
högtryckspannorna och den elektriska ångpannan, varigenom driftkostnaderna
torde kunna icke oväsentligt nedbringas. De i detta avseende sålunda
önskvärda åtgärderna skulle omfatta insättandet av två motströmsapparater
jämte erforderliga ledningar och beräknades draga en kostnad av
7,000 kronor.

Staden Härnösands vattenledningsverk och brandchef hade framhållit
behovet av att utlägga ytterligare en servisledning för kallvatten, nämligen från
stadens vattenledning norr om huvudbyggnaden, varigenom vatten skulle
tillföras byggnadskomplexet från två håll och risken för avbrott i vattentillförseln,
exempelvis vid eldsvåda, således betydligt reduceras. Denna
servisledning in. m. beräknades kosta 8,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hade icke något att erinra beträffande det av ingenjören
Ahxner sålunda upprättade förslaget och tillstyrkte nyss omförmälda
ytterligare anordningar med avseende på de värme- och sanitetstekniska samt
maskinella anläggningarna. Kostnaderna för samtliga dessa anläggningar
skulle alltså enligt styrelsen uppgå till 302,500 kronor, fördelade på följande
sätt:

anläggningarna enligt ursprunglig plan med komplettering

av visst sanitetsgods ......................................................... kronor 259,500: —

föreslagna tillägg:

elektrisk ångpanna m. m......................... kronor 28,000: —-

motströmsapparater m. m......................... » 7,000: —

ny servisledning för kallvatten.............. » 8,000: — » 43 000-

Summa kronor 302,500: —

Det närmare utarbetandet av i förslaget ingående elektriska anläggningar
och de däri upptagna fyra hissarna, hade varit anförtrott åt ingenjören
K. Solilberg, som tidigare biträtt arkitekten Giiettler vid dennes arbete åt
kasernkommittén. Vid denna specialutredning hade det visat sig, att hithörande
anläggningar komme att draga större kostnader än som tidigare
beräknats.

14

Kungl. Majits proposition nr 237.

Vid närmare undersökning av det befintliga, för likström byggda ledningsnätet
hade det nämligen framgått, att detta nät endast i ringa mån torde
kunna komma till användning, enär det nya nätet måste utbyggas för växelström,
såsom varande den enda strömart, som numera funnes att tillgå på
platsen. Sålunda kunde det nuvarande huvudledningssystemet icke alls utnyttjas,
vartill komme, att ledningar vore i stor utsträckning utförda av
kristidsmaterial, som måste utbytas mot nytt. En i icke oväsentlig grad
bidragande orsak till kostnadsökningen vore jämväl den på senare tid inträffade
prisstegringen på installationsmateriel för elektriska anläggningar.

Efter noggranna utredningar hade kostnaderna för de elektriska anläggningarna
beräknats till följande belopp:

för den elektriska kraft-, belysnings- och svagströmsanlägg ningen,

inklusive arvode åt konstruktören....................... kronor 60,000: —

2 stycken elektriska hissar i huvudbyggnaden och 1 i

skolhemmet........................................................................... » 30,000: —

1 elektrisk hiss i ekonomibyggnaden.................................... » 8,000: —

Summa kronor 98,000: —

I byggnadsstyrelsens tidigare beräkningar hade denna kostnad upptagits
till 60,000 kronor.

Från föreningsstyrelsens sida hade tillika gjorts framställning om anordnandet
av ytterligare en hiss i huvudbyggnaden. Kostnaden för en dylik
hiss, som även enligt byggnadsstyrelsens mening borde komma till utförande,
utgjorde 9,000 kronor.

Vad angår de med kylanläggningen förenade kostnaderna, vilka ursprungligen
upptagits till 8,000 kronor, ansåge byggnadsstyrelsen, att desamma, inklusive
arvode till kyltekniker, borde höjas till 8,500 kronor.

Vidkommande arkitektarvode, kostnader för ritning skopior, kontrollantarvode
och administrationskostnad syntes utgifterna icke kunna upptagas till lägre
totalbelopp än det av styrelsen förut beräknade eller 79,000 kronor, vilket
belopp skulle fördela sig på följande sätt:

arkitektarvode ........................................................................... kronor 40,000: —

ritningskopior m. in................................................................... » 3,000: —

kontrollantarvode och expenser för kontrollen..................... > 16,000: —

byggnadsföretagets andel i byggnadsbyråns administrationskostnader
............................................................................ » 20,000: —

I det ursprungliga förslaget hade icke upptagits några kostnader för linoleummattor
å sådana golv inom byggnaden, vilka avsetts att utföras av cement.
Enligt styrelsens åsikt skulle det emellertid vara synnerligen önskvärt, att
även cementgolv belädes med dylika mattor, dock med undantag för golv i
källare och förrådslokaler. En dylik anordning skulle medföra en merkostnad
av 40,000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för etablissementets iordningställande för
sitt nya ändamål skulle alltså bliva följande.

ir>

Kungl. Maj:ts proposition ur 237.

A. Kostnader för ombyggnadsarbetenas genomförande enligt ursprunglig
plan med förutnämnda jämkningar och förenklingar:

byggnadsarbete..................................................................... kronor 667,000:

värme-, sanitetstekniska och maskinella anläggningar...... » 259,500

elektriska anläggningar samt hissar................................... » 98,000

kylanläggning........................................................................ » 8,500:

arkitekt- och kontrollantarvoden samt övriga administrationskostnader.
................................................................ » 79,000: —

Summa kronor 1.112,000: —

B. Kostnader för komplettering av anläggningarna genom förut angivna,

tidigare icke avsedda åtgärder:
elektrisk ångpanna, motströmsapparater och ny servis -

ledning för kallvatten .......................

...................... kronor

43,000: —

elektrisk hiss i huvudbyggnaden.............

.......................... »

9,000: —

linoleummattor..........................................

.......................... »

40,000: —

Summa kronor

92,000: —

De sammanlagda kostnaderna skulle alltså komma att uppgå till 1,204,000
kronor.

Under hänvisning till berörda kostnadssammanställning har byggnadsstyrelsen
slutligen framhållit, att de av styrelsen tidigare beräknade kostnaderna
för genomförandet av ombyggnadsarbetena enligt den av statsmakterna
godkända planen kunnat genom jämkningar och förenklingar i densamma
nedbringas från 1,180,000 kronor till 1,112,000 kronor, trots att de elektriska
anläggningarna av förut närmare angivna skäl komme att draga ej mindre
än 38,000 kronor högre kostnader, än som tidigare beräknats. Den sålunda
reducerade kostnadssumman överstege emellertid den av riksdagen godkända
med 152,000 kronor. Härtill komme ett belopp av 92,000 kronor för
de tidigare icke avsedda arbeten, vilka vid den nu närmare verkställda utredningen
i frågan visat sig påkallade för vinnande av ett tillfredsställande
resultat.

I sammanhang därmed har styrelsen meddelat, att det lägsta av de inkomna
anbuden å utförandet av byggnads- och planeringsarbetena m. m., vilket
anbud slutade på ett belopp av 525,537 kronor, av styrelsen antagits under
förutsättning att Kungl. Maj:t före utgången av maj månad 1929 fattade beslut
om byggnadsföretagets utförande i enlighet med nu föreliggande plan.

Slutligen har byggnadsstyrelsen anmält, att, även om byggnadsföretaget
komme att igångsättas redan under innevarande vår, ytterligare anslagsmedel
utöver de av Kungl. Maj:t redan äskade icke vore för ändamålet behövliga
under budgetåret 1929/1930.

Till komplettering av framställningen har i en promemoria från byggnadsstyrelsens
byggnadsbyrå lämnats följande kompletterande upplysningar rörande
ett par av de poster, som föreslagits skola tillkomma.

Från Härnösands stads elektricitetsverk föreligger ett erbjudande att
under utnyttjande av kraft från den nybyggda kraftstationen i Hammarfor -

16

Knngl. Maj:ts proposition nr 237.

Departementsch
efen.

sen leverera dels under hela året tillgänglig prima kraft mot en grundavgift
av kronor 105: — per abonnerad kilowatt samt en förbrukningsavgift av 3 öre
per kilowattimme, och dels i mån av tillgång s. k. säsongkraft mot endast
en förbrukningsavgift av 0.7 5 öre per kilowattimme.

Den prima kraften skulle utnyttjas för belysning, motorer och delvis
kokning, den sekunda kraften i huvudsak för elektrisk ångpanna och varmvattenberedare
men därjämte även för steriliseringsapparater och smärre
torkar jämte uppvärmning av vissa rum å sjukavdelningen under sommaren,
då varmvattenvärmeledningen ej är igång, vilka apparater emellertid, då
säsongkraft ej står till förfogande, skulle kunna överkopplas till ledningssystemet
för prima kraft.

Säsongkraften torde vara tillgänglig under sommarhalvåret, d. v. s. väsentligen
under den tid, då värmeledningen ej behöver hållas i gång, och man
kan därför räkna med, att den elektriska pannan kommer att under sommarmånaderna
helt och hållet ersätta den koleldade panna, som eljest skulle
få hållas i drift för tillgodoseende av ångbehovet i kök, tvätt m. in., samt
under vissa vårmånader i samarbete med den koleldade högtryckspannan
ersätta den med sämre ekonomi arbetande lågtryckspannan. Då den elektriska
pannan kräver ringa tillsyn, torde kunna räknas med inskränkning i
eldarpersonalen, varförutom driften torde kunna ordnas på mera bekvämt
och rationellt sätt och fördelar av hygienisk och estetisk natur ernås. I
övrigt är driftekonomien beroende av så många ej med säkerhet kända faktorer,
att den vinst, som installation av en elektrisk ångpanna väntas medföra,
svårligen kan på förhand beräknas.

Vad angår de inom huvudbyggnaden föreslagna trenne elektriska personhissarna
må nämnas, att det vid en cirka 100 meter lång byggnad för inhysande
av vanföra torde vara nödvändigt att anordna eu hiss i vardera
flygeln samt eu hiss i inittelpartiet. Den nu föreslagna tredje hissen synes
så mycket mer av behovet påkallad, som den väsentligen är avsedd för
transport av sjuka till operationsavdelningen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att det är först under den senaste
tiden som det blivit klarlagt, att den beräknade kostnadssumman för vanföreanstalten
i Härnösand icke är tillräcklig, därest anstalten skall utföras
i den beslutade omfattningen. Ännu vid tiden för avlåtandet av den framställning,
på vilken äskandet i årets statsverksproposition om fortsatt anslag
till ändamålet grundade sig, torde byggnadsstyrelsen hava haft den uppfattningen,
att med hänsyn till de förenklingar och jämkningar, som kunde
komma att vidtagas, den bestämda kostnadssumman sannolikt icke skulle
behöva överskridas. Att det nu emellertid måste förutses, att nämnda belopp
icke kommer att förslå, beror enligt byggnadsstyrelsen — utom på
de anförda betydande kostnadsökningarna beträffande vissa specialarbeten
— även på den omständigheten att de numera definitivt föreslagna modifikationerna
i den ursprungliga planen icke kunnat erhålla den omfattning, som
förut antagits. Det för helt kort tid sedan inkomna entreprenadanbud, på
vilket byggnadsstyrelsen grundat sina senaste beräkningar, ligger avsevärt
under övriga anbud och torde, enligt vad från byggnadsstyrelsen anförts,
kunna anses fullt rimligt med hänsyn till nu rådande priser, varför man nu
torde hava att i likhet med byggnadsstyrelsen utgå från detsamma.

Vid det förnyade övervägande, som i anledning av vad sålunda inträffat
ägnats ifrågavarande angelägenhet, har jag till en början funnit, att det redan

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

med hänsyn till det av riksdagen godkända avtalet med Härnösands stad
samt andra redan träffade, i det föregående omförmälda dispositioner näppeligen
kan ifrågakomma, att statsmakterna skulle på grund av den nu till
synes oundvikliga merkostnaden frångå sitt beslut rörande inrättande av
ifrågavarande anstalt. En sådan omläggning skulle för övrigt enligt nyssnämnda
avtal medföra ekonomiska konsekvenser för statsverket samt j:>å
ett beklagligt sätt försvåra eller i varje fall avsevärt fördröja lösningen av
den trängande frågan om förbättring av vanföreväsendet i Norrland. Å
andra sidan böra tydligen arbetena med kasernetablissementets omändring
icke igångsättas i den omfattning, att det redan från början är klart, att de
avsedda medlen icke komma att förslå.

Med utgångspunkt från den sålunda uttalade uppfattningen, och då det
på grund av det starka behovet av en vanföreanstalt i Norrland samt
med hänsyn till den i avtalet med Härnösands stad bestämda, med viss
skadeståndsplikt förknippade tidsfristen för anstaltens färdigställande skulle
vara synnerligen olägligt, därest med arbetenas påbörjande måste få anstå
under någon längre tid, har jag till eu början undersökt, huruvida det
skulle låta sig göra att nu igångsätta arbetena endast i så begränsad omfattning,
att den anvisade kostnadsramen icke skulle behöva överskridas.
Detta skulle alltså innebära, att viss inskränkning skulle göras i ombyggnadsarbetena;
det skulle sedermera bliva nästa års riksdags sak att på framställning
av Kungl. Maj:t pröva, huruvida en sådan inskränkning borde bliva
definitiv eller om riksdagen-ville anvisa det belopp, som ytterligare erfordrades
för byggnadsarbetets fullföljande i dess ursprungligen avsedda omfattning.

Vid den sålunda avsedda undersökningen har det framgått, att den enda
inskränkning, som kan ifrågakomma, därest icke fullständig omläggning skall
ske av planen för anstalten, skulle bestå i att inrättandet av det för 48
elever avsedda skolhemmet skulle undanskjutas. Detta skolhem skulle, såsom
förut anförts, enligt den ursprungliga planen inredas i matinrättningsbyggnaden,
vars källarvåning emellertid skulle tagas i anspråk för ekonomilokaler
för hela anstaltens räkning. Den kostnadsminskning, som skulle uppkomma,
därest arbetena beträffande nämnda byggnad inskränktes till att avse de
för anstalten i dess helhet erforderliga anordningarna, hava beräknats till
126,000 kronor. Jämväl på en del andra punkter skulle det, enligt vad den
verkställda undersökningen givit vid handen, vara möjligt att genom vissa
inskränkningar åstadkomma kostnadsminskning. Sålunda skulle exempelvis
tills vidare antalet hissar i huvudbyggnaden kunna begränsas till det ursprungligen
avsedda samt anskaffandet av stängsel kring området samt dettas
planering kunna undanskjutas. Med tillägg av på sådant sätt åstadkomna
mindre kostnadsbesparingar skulle det sannolikt vara möjligt att, vid uteslutande
av skolhemmet, genomföra byggnadsarbetena för den anvisade
summan.

Emellertid har jag icke funnit den sålunda antydda utvägen vara att tillråda.
Visserligen skulle, även med uteslutande av skolhemmets elevantal,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 201 hiift. (Nr 237.) 101129 2

jg Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

anstaltens storlek bliva betydligt större än den, som i avtalet med Härnösands
stad stadgats såsom minimum. Skolhemmet utgör emellertid en så
väsentlig del av en för sitt ändamål väl lämpad vanföreanstalt, att dess
undanskjutande måste vara ägnat att väcka betänkligheter. Vid valet mellan
Sundsvalls- och Härnösandsförslagen ansågs för övrigt vid frågans behandling
år 1927 ett av det senare förslagets mest betydande företräden vara, att
därmed skulle vinnas ett dylikt hem. Hettas betydelse är också särskilt
stor i Norrland, där de stora avstånden göra det ännu svårare än eljest för
vanföra barn att kunna följa den allmänna undervisningen.

Av dessa skäl har jag alltså icke ansett mig kunna tillstyrka sådana inskränkningar
i byggnadsarbetena, att den beviljade kostnadssumman skulle
bliva tillräcklig. Enligt vad förut anförts, har jag icke heller ansett det böra
ifrågakomma att uppskjuta arbetenas igångsättande över huvud i avvaktan
på beslut i ämnet vid nästa riksdag. Vid sådant förhållande har jag funnit
mig nödsakad att tillstyrka, att oaktat den sena tidpunkten frågan måtte få
hänskjutas till den nu samlade riksdagen. Redan i detta sammanhang vill
jag emellertid därvid understryka, att, såsom byggnadsstyrelsen framhållit,
det icke är behövligt att för nästa budgetår bevilja medel utöver det i
statsverkspropositionen föreslagna och av riksdagen redan anvisade beloppet.
Frågan har således icke någon betydelse för riksstaten för nästa budgetår
utan avser endast ett principbeslut rörande de sammanlagda kostnaderna
för ombyggnadsföretaget.

Den ifrågasatta kostnadsökningen hänför sig, såsom av det föregående
framgår, till två särskilda omständigheter, å ena sidan okade kostnader för
de i den redan godkända planen ingående arbetena och å andra sidan behovet
av vissa i denna plan icke ingående kompletteringsarbeten eller särskilda
anordningar. Vad angår kostnadsökningen av förstnämnda anledning
har vid den granskning, som ägnats de till grund för byggnadsstyrelsens
sista skrivelse liggande, i stor utsträckning på specialutredningar giundade
beräkningarna, någon anledning till erinran icke förekommit i vidare man
än att det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke — i anslutning till den uppfattning
som kom till synes i 1927 års proposition — det till administrationskostnader
samt arkitekt- och kontrollantarvoden beräknade beloppet skulle
kunna något sänkas. Emellertid synes det mig därjämte böra övervägas,
huruvida icke vid ett ombyggnadsarbete av förevarande art kostnaderna for
själva byggnadsarbetenas utförande skulle kunna i någon mån nedbringas,
därest de arbeten, som nu äro avsedda att utlämnas till entreprenad, åtminstone
i viss utsträckning utfördes under byggnadsstyrelsens egen regi.
Såväl härutinnan som i andra hänseenden komma givetvis vid ärendets
vidare behandling alla möjliga åtgärder att vidtagas för kostnadernas begränsande.
,

Vad angår de föreslagna s. k. kompletteringsarbetena, ma betraiiande

posten å 40,000 kronor till linoleummattor anmärkas, att denna post avser
samtliga dylika mattor inom anstalten. Då på sätt byggnadsstyrelsen anfört
det synes lämpligt att jämväl cementgolv i viss utsträckning förses med

19

Kungl. Maj:ts proposition nr X37.

dylik golvbetäckning, synes anledning till erinran icke finnas mot ifrågavarande
post. Vad härefter beträffar förslaget om insättande av en elektrisk
ångpanna, avsedd att i viss utsträckning användas för uppvärmningsändamål
och varmvattenberedning jämsides med de förut planerade, koleldade pannorna,
har jag funnit de från byggnadsstyrelsen inhämtade kompletterande upplysningarna
giva vid handen, att genom den elektriska ångpannans utnyttjande
framför allt vid tillfällen, då billig kraft erhålles samt ångvärme till
rumsuppvärmning ej erfordras, en minskning i driftkostnaderna skulle komma
att ske. Ehuru några närmare upplysningar icke ännu kunnat lämnas om
storleken av den vinst, som härigenom skulle kunna ernås, har jag ansett,
att möjlighet borde beredas till genomförande av ifrågavarande förslag. Vad
slutligen angår den ytterligare ifrågasatta hissen i huvudbyggnaden framgår
av den lämnade redogörelsen, att densamma huvudsakligen är avsedd för
underlättande av transporten av sjuka till operationsavdelningen. Med hänsyn
härtill synes erinran icke vara att göra mot planens kompletterande med
sagda hiss.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle kostnaderna för utförande
av anstalten i enlighet med den senast upprättade planen komma att uppgå
till högst 1,204,000 kronor, vilket belopp emellertid, med hänsyn bland annat
till vad jag anfört rörande posten till administrationskostnader m. in., synes
kunna avrundas till 1,200,000 kronor. Detta belopp — som enligt det föregående
är att anse som ett maximum — motsvarar en kostnad per plats av
4,918 kronor. Till jämförelse vill jag erinra, att platskostnaden för Sundsvallsförslaget,
vilket — utan inrättande av skolhem — avsåg fullständig nybyggnad,
år 1926 beräknades uppgå till 7,898 kronor. Om man inräknar de
på kasernetablissementets uppförande förut nedlagda kostnaderna 1,100,000
kronor, blir kostnaden för plats 9,426 kronor, vilket vid jämförelse med kostnaderna
för den ifrågasatta anstalten i Sundsvall utvisar, att även med den
nu ifrågasatta kostnadsökningen Härnösandsanstaltens anordnande innebär
ett ekonomiskt sett ganska fördelaktigt utnyttjande av de redan befintliga
kasernbyggnaderna. Ytterligare må för övrigt i detta sammanhang erinras,
att enligt vad 1927 års proposition utvisar någon annan ändamålsenlig användning
av kasernerna för civilt ändamål icke ifrågakommit.

På grund av vad jag sålunda anfört och under framhållande att ärendet
synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den för
propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till
ända, föreläggas årets riksdag, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att — med ändring av vad 1927 års riksdag härutinnan bestämt
— medgiva, att omändringen till vanföreanstalt av det för
Hemsö kustartillerikår ursprungligen avsedda kasernetablissementet
i Härnösand må ske i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten K. Giiettler upprättade, den 31 oktober 1928
och den 2 mars 1929 dagtecknade ritningar och för en beräknad
kostnad av högst 1,200,000 kronor.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.