Kungl. Maj ds proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående anslag
till socialstyrelsen m. in.; given Stockholms slott
den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
a Stockholms slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen är i riksstaten för budgetåret
1928/1929 uppfört med 317,400 kronor, och det extra anslaget till socialstyrelsens
verksamhet är i samma stat upptaget till 147,300 kronor.

Vid anmälan den 4 januari 1929 till årets statsverksproposition av frågan
om behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål
under budgetåret 1929/1930 meddelade jag, att 1926 års besparingssakkunniga
under senare tid varit sysselsatta bland annat med granskning av
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 171 käft. (Nr 206.) 588 89 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

socialstyrelsens organisation såsom förberedelse till förslag rörande bespa
ringar och förenklingar inom nämnda ämbetsverk. Jag anförde vidare, att
de sakkunniga ännu icke avgivit betänkande i ämnet men att dylikt betänkande
enligt vad jag inhämtat komme att avlämnas inom sådan tid, att detsamma
syntes kunna föranleda förslag till 1929 års riksdag i form av särskild
proposition. I avbidan därpå syntes i riksstatsförslaget beträffande
nästa budgetår förevarande två anslag böra upptagas med provisoriska belopp,
förslagsvis med samma belopp som för innevarande budgetår.

I anslutning till det sålunda anförda gjorde jag under punkten 2, respektive
punkten 3 av femte huvudtiteln hemställan att, i avbidan pa särskild
proposition i ämnet, det ordinarie anslaget till socialstyrelsens verksamhet
måtte i riksstaten beräknas till 317,400 kronor samt att till socialstyrelsens
verksamhet måtte beräknas ett extra anslag av 147,300 kronor. Denna hemställan
bifölls av Kungl. Maj:t.

Den 30 januari 1929 hava nu 1926 års sakkunniga efter verkställd utredning
framlagt betänkande angående förenklingar och besparingar inom socialstyrelsen.
Sedan styrelsen avgivit ett den 16 februari 1929 dagtecknat utlåtande
över nämnda betänkande, anhåller jag att här få upptaga förevarande
anslagsfrågor till närmare prövning.

Sociaistyrei- Inledningsvis vill jag då erinra, att socialstyrelsen jämlikt den för sty
sens arbets- reisen gällande instruktionen av den 30 juni 1920 (Sv. förf. saml. nr 544)
''''nuvarande''1 med däri sedermera vidtagna ändringar (1921 nr 769 och 1925 nr 233) har
organisation, till uppgift att i enlighet med instruktionen och i övrigt gällande föreskrifter
samt i den mån instruktioner för andra ämbetsverk ej annat föranleda handlägga
ärenden av social natur, nämligen angående

arbetsmarknaden, såsom arbetsmarknadens läge; arbetsförmedling, arbetslön,
arbetslöshet; utländsk arbetskrafts användande inom landet;

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom arbetsavtal; kollektivavtal;
arbetstvister; medling och skiljedom i arbetstvister;

arbetarskydd, såsom skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete; minderårigas
och kvinnors användande i arbete; vilotid; arbetstidens längd och
fördelning; hemindustriellt arbete;

åtgärder för social förtänksamhet, såsom sjukkasseväsen och annan socialförsäkring;
samt

andra frågor av väsentligen social innebörd, såsom nykterhetsverksamket
och alkoholistvård; föreningsväsen; bostadsväsen; levnadskostnader, utvandring
och tillsyn å utvandraragenter.

Styrelsen har vidare att med uppmärksamhet följa företeelserna på de
områden, som äro föremål för dess verksamhet, såväl inom landet som, så
långt möjligt, i utlandet samt, efter omständigheterna, vidtaga eller hos
Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, vilka styrelsen i anledning av sådana företeelser
finner påkallade.

Vidare åligger det styrelsen att, enligt vad redan är eller framdeles kan
bliva föreskrivet, dels insamla och bearbeta uppgifter samt verkställa statis -

kanyl. Jfaj:ts proposition nr 206. 3

tiska och andra utredningar rörande såväl arbetarförhållanden inom olika
verksamhetsområden som övriga till styrelsens ämbetsbefattning hörande
frågor, dels utarbeta redogörelser för viktigare lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder
samt andra företeelser på det sociala området i utlandet, dels ock
för offentliggörande i erforderlig omfattning av nämnda utredningar och
redogörelser utgiva periodiska och andra publikationer. Styrelsen har också
att tillhandagå offentliga myndigheter med de upplysningar och det biträde,
som av dem äskas och ligga inom området för styrelsens verksamhet, samt
att i övrigt, där så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden i sociala
spörsmål, som från in- eller utlandet begäras.

Socialstyrelsen är yrkesinspektionens chefsmyndighet, tillsynsmyndighet
över sjukkasseväsendet samt uppsiktsmyndigliet över alkoholistvården. Styrelsen
utövar även inseende över arbetsförmedlingsanstalterna samt över statens
förlikningsman för medling i arbetstvister.

Beträffande socialstyrelsens nuvarande organisation ber jag att här få lämna
följande redogörelse.

Socialstyrelsen utgöres av eu generaldirektör och chef samt såsom ledamöter
sex byråchefer, av vilka en å extra stat. Byråcheferna förestå var sin
byrå. Byråerna äro: byrån för sociala frågor i allmänhet (första byrån), byrån
fö) arbetat skyddsärenden (andra byrån), byrån för sjukkasseväsendet in. in.
(tredje byrån), byrån för allmän socialstatistik in. m. (fjärde byrån), byrån för
socialstatistiska specialundersökningar (femte byrån) samt byrån för lag- och
administrativa ärenden (sjätte byrån).

Den å extra stat uppförda byråchefen förestår femte byrån.

En av byråcheferna förordnas att i generaldirektörens frånvaro tjänstgöra
såsom generaldirektörens ställföreträdare. För närvarande innehaves detta
uppdrag av chefen för fjärde byrån.

Tid behandling av vissa frågor förstärkes styrelsen med två socialfullmäktige,
av vilka en skall vara representant för arbetsgivare och eu representant
för arbetare. Socialfullmäktige skola för meddelande av upplysningar
och råd samt deltagande i överläggning kallas att närvara vid föredragning
inom socialstyrelsen av ärenden, som avse styrelsens organisation
och äro av större betydelse, ävensom av frågor av synnerlig vikt eller större
principiell innebörd inom någon av ärendesgrupperna arbetsmarknaden, förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare eller arbetarskydd. Fullmäktige
kunna ock kallas att närvara vid föredragning av annat ärende, vars avgörande
generaldirektören anser böra ske i fullmäktiges närvaro.

Socialstyrelsen äger att i tekniska hygieniska och sociala frågor, däri
erforderlig sakkunskap icke är företrädd inom styrelsen, anlita biträde av
sakkunniga. Styrelsen äger även att, då sådant för visst ändamål finnes
nödigt, kalla styrelsen underlydande eller under dess inseende stående
tjänstinnehavare till överläggning.

Vid socialstyrelsens sida tinnes ett av arbetsgivare, arbetare och andra på
olika områden av styrelsens verksamhet sakkunniga personer sammansatt socialt
råd med uppgift att avgiva yttranden och förslag i till dess prövning hän -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skjutna ärenden ävensom att i övrigt tillliandagå styrelsen med upplysningar
och praktiska uppslag. Stju-elsen äger anmoda ledamot av rådet att inom
styrelsen deltaga i utredningen och behandlingen av ärende, vari han besitter
särskild sakkunskap.

Vid föredragning och avgörande inom socialstyrelsen av viktigare fråga,
tillhörande någon av ärendesgrupperna arbetsmarknaden, förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetare eller arbetarskydd, äger representant jäv Icommerskdlegium
närvara och deltaga i överläggningen. Motsvarande representationsrätt
tillkommer för säkring sinspektionen, då inom socialstyrelsen föredrages
och avgöres försäkringsteknisk fråga av större vikt eller principiell innebörd
rörande sjukkasseväsendet eller annan socialförsäkring. Jämväl i andra fall
må vid handläggning och avgörande i socialstyrelsen av ärende, som kan
anses beröra annat centralt ämbetsverks ämbetsområde, detta ämbetsverk,
efter överenskommelse mellan verkens chefer, vara representerat.

Ärendenas föredragning i styrelsen verkställes i allmänhet av vederbörande
byråchef. Generaldirektören äger dock att, då så finnes lämpligt och bestämmelser
därom icke redan i arbetsordning eller eljest äro meddelade,
förordna annan styrelsens tjänsteman att i ledamots ställe föredraga visst
ärende eller viss grupp av ärenden. Sådan föredragning bör dock ske i
närvaro av vederbörande ledamot, där icke denne för särskilt fall erhåller
befrielse därifrån. Då annan tjänsteman än byråchef föredrager ärende i
styrelsen, ingår han, vad detta ärende beträffar, såsom ledamot i styrelsen.

Beslutanderätten i de till styrelsens handläggning hörande ärendena tillkommer
enligt instruktionen antingen generaldirektören eller generaldirektören
och minst två av styrelsens ledamöter (kollegial handläggning) eller ock
vederbörande ledamot eller annan styrelsens tjänsteman.

I det stora flertalet av löpande ärenden i styrelsen tillkommer beslutanderätten
generaldirektören ensam. Med iakttagande av att vid avgörande av
viktigare ärende om möjligt styrelsens alla ledamöter skola vara tillstädes,
skall ärende, i vilket det tillkommer generaldirektören att ensam besluta
— och däri beslut icke av honom meddelas under tjänsteresa eller eljest
då något ärende är så brådskande, att vederbörande ledamot icke kan tillkallas
— såvitt angår vissa i instruktionen angivna grupper av ärenden
handläggas i närvaro av den ledamot, vilkens ämbetsbefattning ärendet tillhör,
och minst en annan ledamot samt därjämte, i förekommande fall, socialfullmäktige
och representant för annat ämbetsverk. Övriga hithörande ärenden
avgöras av generaldirektören i närvaro av endast den ledamot, till vilken
ärendet hör; dock skall vid avgörande av ärende, som angår även annan
ledamot, jämväl denne vara tillstädes. Generaldirektörens ställföreträdare
skall i allmänhet närvara vid föredragning i styrelsen av viktigare ärenden
tillhörande övriga ledamöter.

Beträffande ärendes avgörande i kollegial ordning stadgas i instruktionen,
att vid avgivande till Kungl. Maj:t av framställningar eller utlåtanden
i fråga om nya lagar och författningar eller förklarande, ändring eller upphävande
av redan gällande, så ock vid handläggning av frågor angående

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 206.

O

påföljd av fel eller försummelse i tjänsten skola generaldirektören, generaldirektörens
ställföreträdare, såvitt sådant låter sig göra, eliefen för ilen byrå,
till vilken ärendet hör, samt ytterligare minst en byråchef vara närvarande
samt deltaga i styrelsens överläggning och beslut, varvid skall iakttagas, att
chefen för byrån för lag- och administrativa ärenden alltid skall vara en av
de i ärendet deltagande byråcheferna. Generaldirektören må ock bestämma,
att annat särskilt ärende skall handläggas i här avsedd ordning. Ärendet
föredrages av den ledamot, till vilkens ämbetsbefattning detsamma hör, samt
avgöres efter omröstning mellan de i beslutet deltagande, därvid såsom
styrelsens beslut skall gälla den mening, varom flertalet förenar sig, eller
vid lika röstetal den mening, som biträdes av generaldirektören.

I ärenden av den beskaffenhet, att de icke skäligen böra i varje fall underställas
styrelsens prövning — särskilt vissa ärenden, som avse fullgörandet av
socialstyrelsen tillkommande inspektionsmyndighet och publikationsverksamhet
— må enligt instruktionen vederbörande ledamöter var och en inom
sitt verksamhetsområde utan föregående föredragning i styrelsen äga besluta.
I särskilda fall må ock avgörandet av sådant ärende kunna överlämnas åt
sekreterare, förste aktuarie eller annan tjänsteman. Närmare bestämmelser
om de ärenden, vilka må behandlas i nu nämnd ordning, skola, där icke
föreskrift därom är i annan väg meddelad, träffas i arbetsordning eller eljest
av styrelsen. Anmälan om dylika bestämmelsers meddelande skall ske hos
Kungl. Maj:t.

Innan besparingssakkunniga i sitt betänkande framlagt förslag beträffande
förenklingar och besparingar i avseende å socialstyrelsens organisation, hava
de sakkunniga framhållit vissa allmänna synpunkter, vilka legat till grund
för deras förslag. Sålunda hava de sakkunniga yttrat sig angående området
för socialstyrelsens ämbetsverksamhet och därvid till en början anfört
följande.

Redan den i socialstyrelsens instruktion gjorda uppräkningen av de huvudsakliga
ärendesgrupper, som fölle inom socialstyrelsens ämbetsbefattning,
gåve vid handen, att styrelsens verksamhetsområde vore mycket vidsträckt
samt att dess arbetsuppgifter vore av ganska heterogen natur. De stegrade
anspråken på ingripanden i skilda hänseenden från statens sida i socialt
syfte bidroge även såväl att inom det nuvarande förvaltningsområdets ram öka
arbetsbelastningen som ock att tillföra styrelsen nya ämbetsuppgifter.
Sveriges deltagande i det internationella socialpolitiska samarbetet hade
jämväl, enligt vad för de sakkunniga framhållits, påverkat socialstyrelsens
arbetsbörda. Därvid vore dock att märka, att genom Kungl. Majrts beslut
den 12 juli 1927 för samarbetet med internationella arbetsbyrån i Geneve
tillsatts en särskild delegation, i vilken socialstyrelsens chef samt byråchefen
å socialstyrelsens sjätte byrå inginge såsom ordförande, respektive vice ordförande
och verkställande ledamot. Härigenom hade hithörande arbetsuppgifter
åtminstone till eu del avlyfts från styrelsens direkta handläggning.

Frågor om ändring i området för socialstyrelsens ämbetsbefattning hade
vid flera olika tillfällen varit föremål för offentlig diskussion. De sakkunniga
erinrade i sådant hänseende, att fråga om förläggning till socialstyrelsen av
fattigvårdsärendena — vilka nu jämte barnavårdsärenden handläggas å en

Besparingssakkunnigas

förslag.
Allmänna
frågor.
Området för
socialstyrelsens
ämbetsverksamhet.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

särskild byrå inom socialdepartementet — i olika sammanhang varit under
övervägande. Yidare hade 1923 års besparingskommitté (den s. k. statens
besparingskommitté) i sitt den 19 februari 1925 avgivna betänkande angående
socialförsäkringens organisation föreslagit, att sjukkasseväsendet skulle
överflyttas till pensionsstyrelsen samt att yrkesinspektionen skulle inordnas
under det av kommittén tänkta riksförsäkringsverket. 1926 års arbetslöshetssakkunniga
hade i sitt den 25 april 1928 avgivna betänkande föreslagit,
att till socialstyrelsen skulle förläggas den centrala ledningen av såväl
arbetslöshetsförsäkringen som de s. k. reservarbetena. Samtidigt hade
nämnda sakkunniga uttalat sig för bortfiyttande från socialstyrelsen av sjukkasseväsendet
och yrkesinspektionen och hade därvid anfört, att för yrkesinspektionen
en naturlig anknytning till riksförsäkringsanstalten erbjöde sig,
medan för sjukkassebyråns vidkommande pensionsstyrelsen väl närmast
syntes böra komma i fråga. Enligt berörda sakkunnigas organisationsförslag
skulle socialstyrelsen därefter bestå av följande byråer, nämligen första byrån:
arbetsmarknaden in. m.; andra byrån: arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring;
tredje byrån: reservarbeten; samt fjärde, femte och sjätte byråerna
med nuvarande verksamhetsområden.

I detta sammanhang erinrade ock de sakkunniga, att socialstyrelsen i sitt
den 2 november 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om
arbetarskydd hemställt, att handläggningen av ärenden rörande arbetstidslagens
tillämpning måtte överflyttas från arbetsrådet till yrkesinspektionens
chefsmyndighet, vilken myndighet för närvarande vore socialstyrelsen.

Slutligen erinrade de sakkunniga, att vid åtskilliga tillfällen påyrkats
förläggande till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet
antingen av ledningen av fartygsinspektionen i dess helhet eller ock av
handläggningen av sådana fartygsinspektionen rörande frågor, som helt eller
delvis avsåge arbetarskydd. Rörande detta spörsmål hade de sakkunniga
närmare yttrat sig i ett den 15 december 1928 dagtecknat utlåtande angående
organisationen av fartygsinspektionens centrala ledning. De sakkunniga
hade därvid föreslagit, att vissa närmare angivna fartygsinspektionsärenden
skulle handläggas av kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt.

Bortsett från sistberörda spörsmål hava de sakkunniga vid sin behandling
av socialstyrelsens organisation icke ingått på de sålunda väckta frågorna
rörande ändring i olika riktningar av området för socialstyrelsens ämbetsverksamhet
utan vid sin granskning av organisationen och arbetet i
styrelsen utgått från nu gällande förhållanden i förevarande hänseende. Man
syntes emellertid enligt de sakkunniga vid bedömande av frågor rörande
socialstyrelsens organisation böra räkna med möjligheten av att den nuvarande
avgränsningen av socialstyrelsens förvaltningsområde komme att inom
en ganska nära liggande framtid underkastas mer eller mindre genomgripande
förändringar. Men även inom den nuvarande ramen för styrelsens förvaltning
syntes åtminstone beträffande vissa av de till styrelsen hörande förvaltningsgrenarna
gälla, att arbetsuppgifternas omfång direkt påverkades av växlingar
i det sociala arbetets utveckling.

Under angivna omständigheter vore det enligt de sakkunnigas mening
knappast möjligt att nu för någon längre framtid fixera socialstyrelsens
organisation. Detta förhållande manade onekligen till iakttagande av försiktighet
vid uppförande å ordinarie stat av personal å styrelsens olika avdelningar.
De sakkunniga hava i detta sammanhang framhållit, att en mycket

Kungl. Maj:ls proposition nr 206. 7

betydande del av organisationen för närvarande vore ställd utom den ordinarie
staten.

Någon mera genomgripande begränsning av personalkostnaderna inom
förevarande gren av statsförvaltningen lärer, anföra de sakkunniga vidare,
icke kunna genomföras utan att en minskning av de föreliggande förvaltningsuppgifterna
kommer till stånd. De sakkunniga hade emellertid funnit
frågan om möjligheten att åstadkomma några inskränkningar beträffande de
statliga förvaltningsuppgifterna på förevarande område i det stora hela falla
utom ramen för deras uppdrag. De sakkunniga ville dock i detta sammanhang
betona, att även om det väl i allmänhet syntes möta svårigheter att genomföra
någon väsentlig minskning av de statliga förvaltningsuppgifterna på det
sociala området, det likväl vore nödvändigt att, därest man icke ville se administrationskostnaderna
springa i höjden, iakttaga varsamhet i fråga om utökandet
av dessa förvaltningsuppgifter.

Frågan i vad mån socialstyrelsens arbetsuppgifter framdeles kunna komma Departementsatt
ökas eller minskas är beroende av en mängd olika faktorer och kan icke chefen''
i detta sammanhang komma under omprövning. Njra spörsmål om förändringar
därutinnan torde för övrigt tid efter annan uppkomma. Det kan därför
tydligen icke vara riktigt att med hänsyn till nu anförda omständigheter låta
anstå med prövningen av föreliggande möjligheter till besparingar i styrelsens
organisation. Om och när en ändring i berörda hänseende kommer till
stånd, bör givetvis i samband därmed frågan om eventuell ökning eller
minskning av styrelsens personalbestånd ånyo undersökas. En sådan granskning
föregripes icke genom att besparingssakkunnigas betänkande nu företages
till avgörande.

De sakkunniga hava därefter övergått till att behandla några spörsmål av Diarieföring
mera allmän innebörd, avseende det administrativa arbetets ordnande inom m''
socialstyrelsen, samt därvid först uppehållit sig vid frågan om diarieföring
och därmed sammanhängande spörsmål.

Diarieföringen hos styrelsen har av de sakkunniga bedömts med ledning
av redogörelser i ämnet, som tillställts dem från styrelsens olika byråer.

Till dessa redogörelser, vilka fogats såsom bilagor till de sakkunnigas betänkande,
tillåter jag mig att här hänvisa.

De sakkunniga förklara, att de kommit till den uppfattningen, att diarieföringen
inom styrelsen kunde i avsevärd grad inskränkas och förenklas och
att därigenom en väsentlig arbetsbesparing stode att vinna. Härom anföra
de sakkunniga följande.

Till en början syntes åtskilliga inkommande handlingar, vilka ej påkallade
särskild åtgärd, såsom statistiska uppgifter och dylikt, liksom ock eu
del utgående skrivelser, t. ex. inissiv med formulärblanketter, överhuvud ej
behöva diarieföras eller annorledes förtecknas. Det borde ofta nog vara
tillräckligt, att inkommande dylika handlingar av den tjänsteman, på vilken
materialets bearbetning ankomme, direkt omhändertoges och gruppvis ordnades
i fack, kartonger eller på annat lämpligt sätt. Där materialets förtecknande
ansåges nödvändigt, syntes detta kunna ske genom anteckning

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

eller avprickning i särskilda listor. För vinnande av kontroll över att exempelvis
visst statistiskt material förelåge i fullständigt skick syntes i varje
fall handlingarnas införande i byråns allmänna diarier icke vara av betydelse.

I övrigt syntes en del oftare återkommande ärenden av ensartad beskaffenhet
lämpligen kunna utgå ur de allmänna diarierna och, i den mån deras
förtecknande ansåges behövligt, införas i särskilda liggare eller listor.

På de olika byråerna (avdelningarna) fördes nu särskilda diarier för inkommande
ärenden och för utgående expeditioner. Då i dessa diarier till
väsentlig del förtecknades alldeles samma ärenden, kunde en betydande arbetsbesparing
vinnas genom att det inkommande och det utgående diariet
sammanfördes till ett enda, vari sålunda skulle uppföras ej blott till styrelsen
inkommande ärenden utan ock sådana, som tillkommit genom styrelsens
eget initiativ.

Aven i fråga om förandet av föredragningslistor och protokoll förekomme
i viss omfattning ett dubbelarbete, som borde genom ändrade anordningar
kunna undvikas. Det förefölle de sakkunniga, som om expedition av beslut
genom protokollsutdrag i socialstyrelsen tillämpades i större utsträckning
än vad i de administrativa verken i allmänhet vore fallet.

De sakkunniga förklara härefter, att de med det nu sagda endast velat
rikta uppmärksamheten på de till synes betydande möjligheter till arbetsbesparing,
som syntes förefinnas med avseende å nu berörda grenar av det
inre arbetet. Huru den avsedda förenklingen, till vilken förebilder kunde
hämtas från vissa andra ämbetsverk, borde i detalj genomföras, måste givetvis
bliva beroende på ämbetsverkets egen prövning.

Socialstyrelsen har i sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna utlåtande
ingått på ett bemötande av vad de sakkunniga sålunda yttrat och därvid
anfört följande.

Så olikartade som de arbetsuppgifter vore, vilka ålåge socialstyrelsen,
vore det knappast möjligt att därstädes beträffande förande av diarier, protokoll
och dylikt tillämpa ett fullt enhetligt system. Det hade visat sig nödvändigt
att med hänsyn till ärendenas olika beskaffenhet vidtaga i viss mån
olika anordningar å de skilda byråerna och avdelningarna inom styrelsen.
Därvid hade man dock ej alltid kunnat följa den regeln, att de enklaste anordningarna
vore de mest lämpliga. Erfarenheten hade givit vid handen,
att det för åstadkommande av reda och överskådlighet samt även arbetsbesparing
i många fall vore ändamålsenligt att på diarieföring och dylikt
nedlägga mera arbete än som vid en flyktig granskning kunde synas nödvändigt.
Styrelsen vore emellertid givetvis angelägen att framdeles liksom
hittills söka genomföra alla de förenklingar oeh förbättringar i förevarande
hänseende, som lämpligen kunde ifrågakomma. Någon avsevärd arbetsbesparing
syntes dock knappast därmed stå att vinna.

Vad särskilt anginge de sakkunnigas förslag att helt underlåta diarieföring
eller annat förtecknande av en del inkommande och utgående handlingar
ansåge sig styrelsen böra framhålla, att detta förslag knappast syntes förenligt
med god ordning och säkerhet i arbetet. Beträffande åter sakkunnigas
förslag, att formulärblanketter, avseende statistiska uppgifter, icke vidare
skulle införas i de allmänna diarierna utan endast antecknas i de för respektive
undersökningar upplagda specialdiarierna, hade styrelsen, så vitt anginge
fjärde och femte byråerna, ej något att erinra. Den därav föranledda arbetsbesparingen
syntes emellertid sammanlagt ej kunna uppskattas till mer
än cirka 1/2 timmes dagligt arbete (för ett biträde).

it

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I fråga om anmärkningen rörande dubbelarbete vid förandet av föredragningslistor
ocli protokoll samt beträffande expedition av beslut genom protokollsutdrag
vore styrelsen tveksam, huruvida, med tillbörlig hänsyn tagen
till kraven på en praktisk och betryggande anordning av arbetet, några i
nämnvärd mån arbetsbesparande förenklingar stode att vinna.

Till de synpunkter, vilka de sakkunniga i förevarande fråga framfört, kan Departementsjag
i huvudsak ansluta mig. Den i ärendet förebragta utredningen synes chcfe"''
nämligen giva vid handen, att diarieföringen inom styrelsen bör kunna
i åtskilliga avseenden inskränkas och förenklas. Visserligen kan i en del
fall en detaljerad diarieföring vara av behovet påkallad. Så lärer i allmänhet
vara förhållandet exempelvis beträffande av enskilda personer ingivna
framställningar eller besvär. Men å andra sidan torde, utan att tillbörlig
reda och säkerhet i förvaltningen äventyras, åtskilliga till styrelsen inkommande
handlingar kunna förtecknas på ett mera summariskt sätt eller kunna
utan diarieföring hopsamlas i för ändamålet avsedda kartonger, pärmar eller
fack. Ifrågasättas kan också, huruvida icke i vissa fall, där nu inom styrelsen
föres såväl diarium som kortregister, man skulle kunna undvara diariet.

Aven andra av de sakkunniga antydda utvägar för arbetsbesparing böra föranleda
närmare prövning. Några närmare direktiv i ämnet kunna givetvis
icke här lämnas, utan bör det ankomma på socialstyrelsen — som redan
lärer hava sin uppmärksamhet riktad på denna angelägenhet — att, efter
verkställd undersökning av vad som är att göra, själv vidtaga lämpliga åtgärder.
Yiss ledning torde styrelsen därvid kunna hämta från de anordningar,
som på motsvarande område tillämpas inom vissa andra ämbetsverk
och enligt uppgift där visat sig ändamålsenliga.

Bland socialstyrelsens ämbetsåligganden ingår jämväl utbetalning av stats- utbetalning
bidrag till vissa ändamål. Efter erinran härom hava de sakkunniga medde- av statsUlat,
att under budgetåret 1927/1928 i statsbidrag av styrelsen utbetalats ett
belopp av tillhopa nära 4,000,000 kronor, fördelat på 1,807 poster. Ur arbetssynpunkt
mest betungande syntes enligt de sakkunniga vara utbetalningen
av statsbidrag åt sjukkassorna. Enligt de sakkunnigas mening borde
en betydande förenkling i utbetalningsgöromålen kunna vinnas genom anlitande
av postgirorörelsen. Härom hava de sakkunniga närmare uttalat sig
på följande sätt.

Förfarandet vid utbetalning av statsbidrag åt sjukkassor vore för närvarande
följande. Sedan ansökning om statsbidrag granskats, meddelades
beslut om utanordnande av statsbidrag på föredragning från tredje byrån.

Å beloppet utskreves därefter, likaledes å tredje byrån, kvitto, vilket tillställdes
vederbörande sjukkassa. Sedan detta kvitto av sjukkassan återställts,
granskats å tredje byrån — särskilt i avseende därå, att detsamma undertecknats
av behörig person — och godkänts, betalades beloppet medelst
postanvisning eller postremissväxel genom socialstyrelsens å sjätte byrån
anställda kassör.

Därest i stället statsbidragen utbetalades över postgirot, kunde proceduren
enligt de sakkunnigas tanke gestalta sig ungefärligen sålunda. Såsom villkor
för åtnjutande av statsbidrag skulle stadgas skyldighet för sjukkassa att
öppna postgirokonto (utan erläggande av s. k. grundbelopp, för närvarande

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

5 kronor). Förfarandet förutsatte givetvis likaledes, att socialstyrelsen innehade
postgirokonto. Efter utanordnande av statsbidragsbelopp — därvid,
liksom för närvarande plägade ske, ett större antal statsbidragsansökningar
i regel borde sammanföras till varje föredragning — skulle från socialstyrelsen
till postgirokontoret överlämnas i två exemplar en förteckning (å blankett,
som torde kunna tillhandahållas genom postgirokontoret), innefattande uppgift
om sjukkassas namn, numret å dess postgirokonto samt beloppet av
det beviljade statsbidraget. Förteckningen skulle vara nedsummerad. Blanketten
skulle vidare upptaga eu hemställan av socialstyrelsen, att från dess
konto måtte till de angivna sjukkassornas konton gireras de i förteckningen
upptagna beloppen. Efter verkställt uppdrag skulle postgirokontoret hava
att till socialstyrelsen återställa det ena exemplaret av förteckningen, försett
med attest, att uppdraget fullgjorts. Samtidigt erhölle socialstyrelsen ett
kontoutdrag, utvisande ställningen för dess postgirokonto efter det att transaktionen
verkställts.

Det nu skildrade förfarandet skulle tydligen medföra förenkling i arbetet.
Utskrivandet, utsändandet och granskningen av de särskilda kvittona i socialstyrelsen
skulle bortfalla. Detta måste för tredje byråns del innebära en
avsevärd arbetsbesparing, då sjukkassornas — och följaktligen även kvittonas
— antal uppginge till mellan 1,200 och 1,300. Även för kassören skulle eu
betydande lättnad i arbetet komma att uppstå, då arbetet med utskrivande
och avsändande av postanvisningar eller inköp och översändande av postremissväxlar
helt bortfölle. Dessutom skulle en besparing i kostnader för
papper, kuvert och porto uppstå såväl för socialstyrelsen som för sjukkassorna.
Såsom eu indirekt vinst av det föreslagna förfarandet kunde även
framhållas, att säkerhet vunnes för att statsbidragsbeloppet omedelbart toges
till uppbörd inom vederbörande kassa, liksom även medelskontrollen i övrigt
inom kassorna med tillhjälp av postgirot syntes i många fall kunna göras
effektivare.

De sakkunniga hava härefter anmärkt, att för socialstyrelsens del den
eftersträvade arbetsbesparingen tydligen kunde vinnas, även om sjukkassorna
icke ålades att öppna postgirokonto, enär från socialstyrelsens sida proceduren
endast förutsatte, att styrelsen själv innehade postgirokonto. En verklig
förenkling i betalningsförfarandet skulle emellertid först uppkomma, om anlitande
av postgirorörelsen även från kassornas sida bleve obligatoriskt, så
att själva betalningstransaktionen kunde försiggå medelst girering. De sakkunniga
hava därför utgått ifrån att, även om det icke vore möjligt att redan
från och med nästkommande budgetår stadga anlitande av postgiro såsom
villkor för statsbidrag åt sjukkassa, en dylik ordning så snart ske kunde
borde genomföras. För socialstyrelsens del däremot syntes den ifrågasatta
omläggningen kunna vidtagas från och med den 1 juli 1929.

Med anledning av de sakkunnigas sålunda framställda förslag har socialstyrelsen
anfört bland annat följande.

Det syntes icke kunna bestridas, att postgirorörelsens anlitande i många
fall kunde medföra fördelar. Så hade t. ex. visat sig vara förhållandet vid
uppbörden av stämpelavgifter, för vilket ändamål styrelsens kassör hade
eget postgirokonto. Styrelsen hade även tagit i noggrant övervägande, huruvida
icke. på sätt de sakkunniga föreslagit, postgirot lämpligen kunde anlitas
för utbetalning av statsbidrag åt sjukkassor. Däremot hade emellertid yppat
sig vissa betänkligheter såväl med avseende å värdet ur besparingssynpunkt
som ock ur andra synpunkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr ‘J0(>. 1 1

Övergivandet av det nuvarande systemet för utbetalning skulle medföra,
att postverket finge övertaga kontrollen å statsbidragens utbetalande till rätt
person. Denna kontroll utövades för närvarande av socialstyrelsen, som till
följd av sin ämbetsverksamhet hade kännedom om sjukkassornas behöriga
finn atecknar e.

Beträffande besparingssynpunkten kunde anmärkas, att den föreslagna
anordningen otvivelaktigt komrne att öka arbetsbördan å vederbörande byrå
i generalpoststyrelsen, medan det vore tveksamt, om motsvarande minskning
av socialstyrelsens arbetsbörda kunde förväntas. Det kunde sålunda ifrågasättas,
om staten, såsom helhet betraktad, komme att göra någon besparing.
Socialstyrelsen bleve nämligen väl fortfarande pliktig att lämna vederbörande
sjukkassa skriftlig underrättelse om att ämbetsverket beviljat statsbidrag å
visst belopp, då postverkets meddelande om verkställd girering (kontoutdrag)
ej gärna kunde ersätta sådant meddelande. För socialstyrelsens kassör syntes
det ej medföra större ai''bete att anskaffa och tillsända vederbörande sjukkassor
å riksbanken dragna postremissväxlar än att dels tillhandahålla postgirot
för utbetalningar erforderliga medel och dels antingen upprätta och
till postgirokontoret överlämna de i sakkunnigbetänkandet omnämnda förteckningarna
med anhållan om girering eller utskriva och expediera nödigt
antal postgirokort.

Ifråga om det av sakkunniga föreslagna villkoret för sjukkassorna att
öppna postgirokonto kunde framhållas, att detta för det stora flertalet av
dem knappast skulle komma till avsevärd användning. Inbetalning av avgifter
och utbetalning av sjukhjälp syntes nämligen av praktiska skäl böra
antecknas i medlemsböckerna. Användningen av postgirot skulle sålunda
antagligen komma att väsentligen begränsas för de lokala sjukkassorna till
mottagandet av statsbidraget och för rikssjukkassorna, till dels enahanda
transaktion, dels ock överförande av penningmedel mellan centralstyrelsen
och respektive lokalavdelningar.

Med hänsyn till nu anförda betänkligheter och då frågan om postgirorörelsens
anlitande för utbetalning av statsmedel syntes vara av betydelse
jämväl för andra förvaltningsgrenar, har styrelsen ansett sig böra ifrågasätta,
huruvida icke, innan den av de sakkunniga påyrkade förändringen vidtoges,
nämnda fråga borde underkastas eu närmare, allsidig utredning. I samband
därmed kunde möjligen även de sakkunnigas förslag om åläggande för sjukkassorna
att öppna postgirokonto upptagas till granskning.

Frågan om ämbetsverkens anlitande av postgirorörelsen har redan tidigare
i annat sammanhang framförts av de sakkunniga. Sålunda uttalade de sakkunniga
i ett den 5 november 1927 dagtecknat betänkande angående besparingar
och förenklingar i avseende å statskontoret, att statliga myndigheter
och då närmast statskontoret borde öppna postgirokonto och använda
sig av postgirorörelsen i all den utsträckning, som lämpligen kunde ske.

I anledning härav anförde statskontoret i ett över betänkandet den 17
november 1927 avgivet utlåtande bland annat, att det möjligen kunde vara
anledning att upptaga till övervägande, huruvida statsmyndigheter borde
övergå till att beträffande sådana utbetalningar, som skedde medelst postanvisning,
i stället anlita postgirorörelsen. Emellertid borde enligt statskontorets
uppfattning denna fråga icke lämpligen upptagas till prövning
enbart för nämnda ämbetsverks vidkommande.

Departemen

chefen.

12

Kanyl. Maj:ts proposition nr 206.

Vid anmälan i 1928 års statsverksproposition av frågan om anslag till
statskontoret för budgetåret 1928/1929 (sjunde huvudtiteln, punkt 3) anförde
föredragande departementschefen i detta ämne, att han i likhet med statskontoret
funne spörsmålet om en utsträckt användning av postgirorörelsen
för ämbetsverkens vidkommande icke då böra upptagas till prövning enbart
i vad frågan gällde statskontoret, utan syntes åt en undersökning i ämnet
böra givas en mera allmän omfattning. Frågan härom var emellertid departementschefen
icke beredd att i berörda sammanhang upptaga.

Spörsmålet om allmänna regler beträffande ämbetsverkens anlitande av
postgirorörelsen är för närvarande under övervägande inom finansdepartementet.
Yid sådant förhållande är det tydligen icke lämpligt att nu för socialstyrelsens
del föreslå vidtagande av några särskilda åtgärder i ämnet. Emellertid
vill jag framhålla, att ganska starka skäl synas mig tala för en förenkling
av det utbetalningssystem, vilket nu tillämpas inom socialstyrelsen. En sådan
förenkling skulle för styrelsens del otvivelaktigt vinnas genom anlitande av
postgiro. Beträffande frågan om kontrollen över utbetalningarna enligt det
föreslagna systemet vill jag även påpeka, att denna kontroll givetvis komme
att så till vida åvila postverket, att detta verk — liksom i fråga om andra
värdeförsändelser vilka befordras per post — bleve ansvarigt för att avsända
belopp utlämnades till rätt adressat, i detta fall behörig firmatecknare.

Med hänsyn till de fördelar, som enligt mitt förmenande ur olika synpunkter
skulle vara förenade med ett anlitande av postgirot för ifrågavarande
ändamål, synas mig möjligheterna för speciellt socialstyrelsen att genomföra
en dylik anordning böra ytterligare övervägas i samband med den
allmänna utredningen i ämnet. Intill dess sådan prövning skett, synes anledning
icke heller föreligga att särskilt i fråga om sjukkassorna införa skyldighet
att anlita postgiro.

överlämnande De sakkunniga hava vidare upptagit till behandling spörsmålet om övertui
ledamot Jämnande i vissa fall av beslutanderätten till ledamot eller annan tjänsteman

eller annan , . . . j-it ii*

tjänsteman av i styrelsen. Efter erinran om instruktionens förut antydda stadgande i
beslutande- nämnda hänseende (§ 18 mom. 1) hava de sakkunniga härom gjort följande
fält. uttalande.

Den möjlighet, som genom detta stadgande lämnats styrelsen att decentralisera
beslutanderätten till vederbörande byråchef eller annan tjänsteman,
hade, enligt vad de sakkunniga inhämtat, av styrelsen lämnats obegagnad.
Bortsett från de ärenden, som handlades kollegialt, avgjordes alla
i styrelsen förekommande ärenden formellt av generaldirektören (eller, om
han vore förhindrad, av hans ställföreträdare). Med den mängd ärenden,
som ankomme på styrelsen, syntes det icke tänkbart, att generaldirektören
skulle hinna i realiteten sätta sig in i alla de frågor, i vilkas behandling han
formellt hade att deltaga. I verkligheten måste uppenbarligen avgörandet i
ett stort antal löpande ärenden träffas av vederbörande byråchef eller annan
tjänsteman, som handlagt ärendet. De sakkunniga funne det för sin del
angeläget, att efter förebild av vad som skett inom vissa andra ämbetsverk
— exempelvis i stor utsträckning inom kommerskollegium — beslutanderätten
i ärenden av löpande beskaffenhet i så stor omfattning, som lämpligen
ansåges kunna ske, även formellt överlämnades till vederbörande byråchef

Ktingl. Maj:ts proposition nr 206.

l.-{

eller annan tjänsteman. Med don centrala ställning inom socialförvaltningen,
som ämbetsverket intoge, måste helt naturligt pa verkschefens tid ställas
stora anspråk även utanför det egentliga administrativa arbetet inom verket.
En decentralisation av beslutanderätten i den av de sakkunniga sålunda angivna
riktningen skulle uppenbarligen innebära eu ej obetydlig lättnad i
arbetsbördan för verkets chef och bereda honom ökade möjligheter att iigna
sin tid åt de viktiga uppgifter, som i övrigt ålåge honom.

I ett speciellt hänseende hade den ifrågasatta deeentralisationen av beslutanderätten
till byråchef eller annan tjänsteman i verket eu alldeles särskild
betydelse. De sakkunniga syftade därvid på frågan om handläggningen
av vissa fartygsinspektionsärenden. Enligt ett av de sakkunniga i skrivelse
den 15 december 1928 framlagt förslag skulle hädanefter sådana fartygsinspektionen
rörande frågor, som enbart eller i övervägande grad avsåge
arbetarskydd, handläggas av kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt.
Härvid hade de sakkunniga förutsatt, att den på socialstyrelsen
ankommande beslutanderätten skulle delegeras till den på andra byrån anställde
byråassistenten för sjöfartsärenden i ungefär samma utsträckning,
som inom kommerskollegium avgörandet i dylika ärenden överlämnats till
byråchefen å fartygsinspektionsbyrån. I det stora flertalet löpande fartygsinspektionsärenden,
i vilkas avgörande socialstyrelsen komme att taga del,
skulle därigenom beslutanderätten å styrelsens vägnar uppdragas åt byråassistenten.
Att så skedde hade av de sakkunniga betraktats såsom en
väsentlig förutsättning för ett genomförande av nyssberörda förslag rörande
vissa fartygsinspektionsärendens behandling av kommerskollegium och socialstyrelsen
gemensamt.

Frågan, vilka ärendesgrupper i övrigt borde överlämnas till avgörande av
vederbörande byråchef eller annan tjänsteman, borde enligt de sakkunnigas
mening alltjämt ankomma på ämbetsverkets egen prövning. De sakkunniga
hade emellertid velat framhålla vikten av att det i instruktionen lämnade
bemyndigandet att genomföra denna enklare form för ärendenas handläggning
verkligen komme till utnyttjande. Bemyndigandet syntes för övrigt böra
erhålla en något allmännare avfattning än i gällande instruktion, därvid till
förebild lämpligen kunde i tillämpliga delar tagas stadgandet i instruktionen
för kommerskollegium § 18 mom. 1.

De sakkunnigas förslag rörande överlämnande i vissa fall av beslutanderätten
från socialstyrelsen till tjänsteman hos styrelsen har tillstyrkts av stysen,
som härom yttrat bland annat följande.

Sådan delegering av beslutanderätten syntes kunna ifrågasättas beträffande
exempelvis vissa kategorier av ärenden angående registrering av stadgar för
sjukkassor och understödsföreningar, av ändringar i sådana stadgar, beviljande
av statsbidrag åt sjukkassor samt utanordnande av medel till bestridande
av vissa expenser.

Emellertid ville styrelsen framhålla, att den verkets ledamöter i instruktionen
tillerkända befogenheten att självständigt handlägga ärenden av viss
beskaffenhet redan på en del områden starkt utnyttjats. A andra sidan ville
styrelsen också betona, att styrelsens prövning av sådana ärenden, som förekomme
till större antal, oftast bleve så att säga standardiserad och därmed
föga tidskrävande.

I förevarande sammanhang har socialstyrelsen — i syfte att åstadkomma
än ytterligare förenkling av handläggningen av ärendena inom styrelsen —
ifrågasatt eu annan instruktion sändring. Såsom redan berörts i det föregå -

14

Kungl. Maj:t* proposition nr 206.

Departements chefen.

Tjänster
c c/i tjänstemän.

Första b gr ån.

encle, skall enligt instruktionen (§ 11) i åtskilliga ärenden — närmare angivna
i § 12 — förutom styrelsens clief och vederbörande föredragande samt
eventuellt chefens ställföreträdare och socialfullmäktige, deltaga minst en
annan ledamot. Nämnda ärenden vore, anför styrelsen, i många fall föga
betydande. Det förefölle därför onödigt, att i dem utom föredraganden även
en annan ledamot skulle deltaga. Styrelsen har därför hemställt, att jämväl
här berörda bestämmelser i instruktionen måtte göras till föremål för revision.

De sakkunnigas förslag om överlåtande i större utsträckning än för
närvarande av ärendenas handläggning inom styrelsen å ledamot eller
annan tjänsteman — vilket förslag i första hand skulle leda till att
bereda generaldirektören och chefen för styrelsen en välbehövlig lättnad
beträffande den mera mekaniska delen av hans arbetsbörda — synes värt
beaktande. Avgörandet därutinnan bör dock liksom för närvarande ankomma
på styrelsen själv. Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra, att Kungl.
Maj:t förut denna dag beslutat avlåta proposition (nr 161) angående anslag
till kommerskollegium m. m., i vilken proposition förutsatts, att avgörandet
av vissa grupper av till fartygsinspektionen hörande frågor skall enligt av
de sakkunniga framställt förslag ankomma på kommerskollegium och socialstyrelsen
gemensamt, därvid beslutanderätten för dessa ämbetsverk är avsedd
att i stor utsträckning utövas av underordnade tjänstemän, för socialstyrelsens
vidkommande av byråassistenten för sjöfartsärenden. Jag förutsätter nu, att
i överensstämmelse med den ståndpunkt, som sålunda intagits i berörda
proposition, åt nämnde byråassistent kommer att överlåtas beslutanderätten
i den omfattning de sakkunniga avsett.

Ehuru ett överlåtande av beslutanderätten till viss tjänsteman kan förekomma
redan med stöd av instruktionens nu gällande bestämmelser i ämnet,
hava såväl de sakkunniga som socialstyrelsen ansett, att en viss utvidgning
av dessa bestämmelser lämpligen bör äga rum. Häremot har jag icke
något att erinra. Eu ytterligare instruktionsändring har föreslagits av socialstyrelsen
och avser en minskning av det antal ledamöter, som nu enligt
instruktionen har att deltaga i handläggningen av vissa grupper av ärenden.
Aven detta förslag synes mig böra genomföras. Det lärer få ankomma på
socialstyrelsen att efter vederbörlig utredning till Kungl. Maj:t inkomma med
detaljerat förslag till ändring av instruktionen i nu berörda hänseenden.

De sakkunniga övergå sedermera till att — byrå för byrå — närmare
granska socialstyrelsens nuvarande personalbestånd och undersöka möjligheterna
till indragningar och besparingar i sådant hänseende. Innan jag
ingår på denna fråga, vill jag understryka, att då i det följande denna de
sakkunnigas behandlingsmetod följes, detta självfallet icke är avsett utesluta
möjligheten till omflyttning av såväl arbetsuppgifter och personal, i den mån
så prövas lämpligt för arbetsuppgifternas fullgörande på bästa sätt.

A första byrån, byrån för sociala frågor i allmänhet, tjänstgör för närvarande
följande personal.

15

Kumjl. Maj:ts proposition nr 206.

A. Ordinarie personal. Lönegrad

1 byråchef ......................................................................... B 30

1 sekreterare........................................................................... B 24

1 kansliskrivare .................................................................... B 11

1 kanslibiträde................................................... B 7

2 kontorsbiträden ................................................................. B 4

B. Icke ordinarie personal med avlöning från socialstyrelsens anslag.

1 notarie å extra stat......................................................... B 21

1 förste amanuens med lieltidstjänstgöring........................ 18

1 x » » » ........................ 17

2 e. o. kanslibiträden ........................................................ 7

1 e. o. kontorsbiträde........................................................ 4

4 e. o. skrivbiträden.............................................................. 2

1 sakkunnig för ärenden rörande alkoholistvården med arvode
av 3,600 kronor för år.

De under A och B upptagna befattningshavarna åtnjuta — i likhet med
samtliga tjänstemän å styrelsens övriga byråer — avlöning från socialstyrelsens
ordinarie eller extra anslag.

C. Icke ordinarie personal med avlöning från andra anslag:

1 sekreterare i lönegraden B 24, med avlöning från det extra förslagsanslaget
till förlikningsmän för medling i arbetstvister m. in.;

1 byråassistent för handläggning av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor
i allmänhet med en lön av 6,660 kronor för år, att utgå från det
extra förslagsanslaget till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. in.;

1 biträdande tjänsteman hos nämnde byråassistent med ett arvode av
4,000 kronor för år, att utgå från sistnämnda anslag; samt

1 assistent för ärenden rörande nykterhetsnämnderna in. m. med ett arvode
av 7,200 kronor för år. Sistnämnde befattningshavare avlönas från ett
vid 1926 års riksdag beviljat reservationsanslag till främjande av nykterhetsnämndernas
verksamhet m. m., att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
vilket anslag var avsett att anvisas med viss del för vart och ett av
budgetåren 1926/1927 —1929/1930.

Beträffande sistnämnde befattningshavare hava besparingssakkunniga erinrat,
att vid äskande år 1926 av sistberörda anslag anställningen av nyssnämnde
assistent för ärenden rörande nykterhetsnämnderna in. m. karaktäriserades
såsom mera tillfällig ävensom att föredragande departementschefen
uttalade den förhoppningen, att det efter nämnda fyraårsperiods slut
icke skulle bliva erforderligt att bevilja ytterligare anslag för ifrågavarande
ändamål.

I fråga om kostnaderna för avlönande av de här under C upptagna befattningshavarna
med undantag för sistnämnde assistent hava de sakkunniga
uttalat, att det enligt deras förmenande skulle vara att föredraga, att dessa
kostnader inginge i det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet. Därigenom
vunnes nämligen större överskådlighet och reda beträffande upp -

16

Kungi. Maj ds proposition nr 206.

Departements chefen.

Andra byrån.

tagandet i riksstaten av avlöningsmedel till socialstyrelsens befattningshavare.
För nästkommande budgetår syntes någon ändring i förevarande hänseende
icke kunna komma ifråga, men de sakkunniga hade, utan att framställa något
förslag i ämnet, velat fästa uppmärksamheten på önskvärdheten av att en
omläggning i antydd riktning framdeles komme till stånd.

I övrigt hava de sakkunniga icke beträffande personalen å första byrån
ifrågasatt någon förändring.

"Vad angår frågan om sättet för avlönande av de under C omförmälda
befattningshavarna vill jag erinra, att de i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln för budgetåret 1929/1930 begärda anslagen till förlikningsmän
för medling i arbetstvister m. m., till offentliga arbetsförmedlingen i riket
m. m. och till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. äro avsedda
bland annat för avlönande av berörda befattningshavare, detta i överensstämmelse
med skriftlig anmälan från de sakkunniga under hösten 1928 att
deras blivande förslag rörande socialstyrelsens organisation icke komme att
beröra nämnda anslag. Tillräcklig anledning att nu göra någon ändring
härutinnan för nästkommande budgetår synes mig icke föreligga. Frågan i
vad mån en omläggning i detta avseende bör äga rum synes emellertid
böra upptagas till prövning i samband med äskande av anslag under femte
huvudtiteln för budgetåret 1930/1931.

I fråga om placeringen i lönegrad av sekreteraren å första bvrån kommer
jag att i det följande framställa förslag. Beträffande personalen i övrigt å
byrån har jag i likhet med besparingssakkunniga icke något ändringsyrkande
att framställa.

Å andra byrån, arbetarskyddsbyrån, är — frånsett avdelningen för ärenden
rörande bränslekontroll — personaluppsättningen för närvarande följande.

Ordinarie personal.

Lönegrad

1 byråchef ................................

.......... B 30

1 sekreterare ..............................

............ B 24

1 förste byråingenjör ..............

............ B 24

1 byråingenjör ...........................

......... B 21

1 kansliskrivare ........................

........... Bil

1 kanslibiträde..........................

............ B 7

1 kontorsbiträde.......................

............ B 4

Icke ordinarie personal.

1 byråassistent å extra stat

............ B 24

1 förste amanuens med halvtidstjänstgöring .........

........... IT

1 » » »

» ........

........... 16

1 e. o. kontorsbiträde ......................................................... 4

1 e. o. skrivbiträde............................................................... 2

1 sakkunnig i hygieniska frågor med arvode av 2,000 kronor för år.

Kuntjl. Maj:ta proposition nr 2<ai. I 7

Beträffande denna hyra anhåller jag att först fa till behandling upptaga
viss fråga rörande styrelsens arbetskrafter för handläggning av sjöfartsärenden.
Dessa arbetskrafter utgöras nu av nyssnämnde byråassistent och det
extra ordinarie kontorsbiträdet. Tidigare var såsom biträde åt byråassistenten
anställd även eu nautiskt utbildad amanuens, men denna befattning indrogs
den 1 juli 1923.

I det föregående har antytts, att 1920 års besparingssakkunniga i skrivelse
den 15 december 1928 framlagt förslag rörande handläggningen av
vissa ärenden rörande far tygs inspektionen och att Kungl. Maj:t i denna dag
avgiven proposition nr 161 angående anslag för budgetåret 1929/1930 till
kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter gjort framställning
till riksdagen på grundval av nämnda förslag.

Berörda proposition innehåller bland annat eu redogörelse för omfattningen
av socialstyrelsens nuvarande medverkan vid avgörandet av vissa
ärenden rörande fartygsinspektionen ävensom för det sätt, varpå styrelsen
enligt förslaget skulle komma att deltaga i handläggningen av dessa ärenden.
Av denna redogörelse, till vilken jag här tillåter mig hänvisa, framgå
och de arbetsuppgifter i fråga om sjöfartskontrollen, som hittills åvilat byråassistenten
för sjöfartsärenden hos socialstyrelsen, ävensom de uppgifter i
sådant hänseende, som enligt förslaget skulle tillkomma honom. Byråassistenten
handhar emellertid även vissa andra göromål. Sålunda har han
att inom socialstyrelsen taga närmaste befattningen med den tillsyn rörande
lastning och lossning av fartyg, vilken inom de olika yrkesinspektionsdistrikten
utövas av vissa underinspektörer, att, då så finnes påkallat, för
närmare studium av arbetsförhållandena företaga tjänsteresor till olika hamnplatser,
samt att granska alla från yrkesinspektörerna inkommande anmälningar
om olycksfall i stuveriarbete och med ledning av dessa utarbeta
arbetarskyddsstatistiska redogörelser. Vidare deltager byråassistenten inom
socialstyrelsens första byrå såsom sakkunnig i styrelsens befattning med den
offentliga sjömansförmedlingen, företager inspektionsresor till de olika sjömansförmedlingskontoren
samt granskar inkommande förmedlingsrapporter
och upprättar med ledning härav redogörelser för sjömansförmedlingens
verksamhet. I övrigt påkallas byråassistentens deltagande i allmänhet vid
beredning och handläggning å styrelsens olika byråer av ärenden rörande
sjömansyrket eller närgränsande yrkesområden, varjämte hans medverkan
allt som oftast påfordras vid utarbetande av sådana redogörelser rörande
sjöf artsfrågor, som tillställas internationella arbetsbyrån. Den nuvarande
byråassistenten har även deltagit såsom regeringsexpert vid de sammanträden
med den internationella arbetskonferensen, vilka behandlat sjöf artsfrågor.

Vid upprepade tillfällen har socialstyrelsen hemställt om uppförande å
ordinarie stat av byråassistenten och det för lians räkning anställda kontorsbiträdet.
I skrivelse den 14 oktober 1927 förnyade styrelsen sin framställning
i ämnet. Förslaget tillstyrktes i utlåtande den 4 november 1927 av
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, därvid dock två ledamöter i särskilt
yttrande uttalade sig i avstyrkande riktning. Sedan besparingssakkunniga
i utlåtande den 28 november 1927 erinrat, att de sakkunniga i enlighet med
givna direktiv komme att inom den närmaste tiden till undersökning upptaga
bland andra ämbetsverk även socialstyrelsen, vilken undersökning syntes
böra omfatta jämväl ifrågavarande gren av socialstyrelsens organisation,
Bihany till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 171 hiift. (Nr 206.) 5S2 29 2

af Socialstyrelsens

arbetskraft e.v
för handla
yy ni ny av
sjöfartsärenden.

18

Kungl. MajUs proposition nr 206.

förklarade sig föredragande departementschefen vid ärendets anmälan i statsrådet
den 4 januari 1928 (statsverkspropositionen till 1928 års riksdag, femte
huvudtiteln, sid. 7 och 8) med hänsyn till vad de sakkunniga anfört icke
kunna tillstyrka, att förslaget då upptoges till prövning.

Enligt de sakkunnigas av Kungl. Maj:t godkända förslag rörande fartygsinspektionen
skall fartygsinspektionsbyrån inom kommerskollegium, som hittills
varit uppförd å extra stat, från och med nästa budgetår överföras å
ordinarie stat. Såsom en konsekvens härav hava de sakkunniga ansett sig
böra förorda, att ordinarie anställning beredes jämväl den personal, som
inom socialstyrelsen erfordras för handläggning av ärenden rörande sjöfartskon
trollen.

I sitt omförmälda betänkande den 15 december 1928 hava de sakkunniga
vidare anfört följande.

De sakkunnigas förslag angående ändring i sättet för vissa fartygsinspektionsärendens
avgörande syntes icke i några väsentliga avseenden påverka
personalbehovet i socialstyrelsen. Med det samarbete, som för närvarande
å fartygskontrollens område ägde rum mellan kommerskollegium och socialstyrelsen,
ålåge det byråassistenten redan under nuvarande förhållanden att
taga del av i stort sett samtliga de ärenden, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle ankomma på gemensamt avgörande av kommerskollegium och
socialstyrelsen. Någon mera avsevärd ökning av byråassistentens arbetsbörda
syntes den ifrågasatta förändringen därför icke kunna anses medföra.
Från socialstyrelsens sida hade emellertid vid överläggningar med de sakkunniga
i denna fråga framhållits, att det ökade ansvar beträffande ärendenas
avgörande, som givetvis med ett genomförande av de sakkunnigas
förslag skulle komma att falla på byråassistenten, möjligen komme att föranleda
behov av något ytterligare biträde hos honom.

Vad byråassistentens löneställning angår hava de sakkunniga anfört, att det
med hänsyn till de onekligen ansvarsfyllda arbetsuppgifter, som framdeles
komme att åvila denne befattningshavare, syntes kunna ifrågasättas, huruvida
icke befattningen borde placeras i eu högre lönegrad än B 24. Enligt de
sakkunnigas mening borde emellertid i varje fall någon tids erfarenhet av
den nya anordningens verkningar avvaktas, innan frågan om uppflyttning i
lönegrad av befattningen upptoges till prövning. De sakkunniga erinrade ock.
att uppförandet å ordinarie stat i och för sig komme att medföra viss löneförbättring
för ifrågavarande befattningshavare. De sakkunniga föresloge
följaktligen, att befattningen såsom byråassistent nu måtte inordnas i lönegraden
B 24.

Det lios byråassistenten tjänstgörande kontorsbiträdet syntes enligt de
sakkunniga böra placeras i lönegraden B 4.

Yidare hava de sakkunniga föreslagit att, därest nuvarande innehavare av
ifrågavarande befattningar den 1 juli 1929 tillträdde ordinarie befattning a
socialstyrelsens stat, som svarade mot de av dem före sagda dag innehavda
tjänsterna, i fråga om deras placering i löneklass avlöningsreglementet måtte
å dem tillämpas, som om det varit gällande under hela den tid de innehaft
berörda tjänster och de varit ordinarie innehavare av samma tjänster.

Beträffande den av socialstyrelsen väckta frågan om ytterligare biträde

19

Kung/. Maj tis proposition nr ''.‘Uti.

hos byråassistenten hava de sakkunniga anfört, att det synts dem svårt att
med någon säkerhet uttala sig därom, innan erfarenhet vunnits rörande
den föreslagna anordningens verkningar. Med hänsyn till vad från socialstyrelsens
sida i denna del anförts hava emellertid de sakkunniga för beredande
av möjlighet för styrelsen att, där så befunnes av behovet påkallat,
ställa eu amanuens till byråassistentens förfogande vid beräkning av det extra
anslaget för styrelsens verksamhet upptagit ett belopp av 2,000 kronor, avsett
för avlöning av en dylik amanuens.

I anledning av de sakkunnigas förslag rörande handläggningen av ärenden
beträffande fartygsinspektionen avgav socialstyrelsen den 31 januari 1929 utlåtande,
däri styrelsen anförde, att styrelsen icke ville motsätta sig förslagets
genomförande.

I nämnda utlåtande har socialstyrelsen vidare kraftigt tillstyrkt överförande
å ordinarie stat av de två befattningar inom styrelsen som vore avsedda
för ärenden rörande fartygskontrollen, därvid styrelsen framhållit, att
ifrågavarande befattningar borde göras ordinarie, oavsett om de sakkunnigas
förslag rörande handläggningen av ärendena rörande fartygsinspektionen
bleve genomfört eller ej.

Ifråga om byråassistentens placering i lönegrad har socialstyrelsen bland
annat anfört följande.

Byråassistenten vore styrelsens ende tjänsteman med nautisk utbildning
och erfarenhet. På grund härav intoge han en i hög grad självständig tjänsteställning.
Sålunda företrädde han regelmässigt socialstyrelsen vid handläggning
inom kommerskollegium av de ärenden rörande arbetsförhållandena
ombord å fartyg, vilka ansåges påkalla socialstyrelsens närvaro genom särskild
representant. Vidare förtjänade framhållas, att byråassistentens arbetsuppgifter
under årens lopp avsevärt utvidgats. Sålunda hade han sedan år
1915 att inom socialstyrelsen taga närmaste befattningen med tillsynen
rörande lastning och lossning av fartyg. Genom lagen om arbetstiden å
svenska fartyg hade därefter en ny ärendesgrupp av ganska ömtålig natur
tillkommit. Sedan år 1920 hade vidare byråassistentens medverkan i stor
utsträckning påkallats vid handläggning inom styrelsen av ärenden rörande
platsförmedling för sjömän. Slutligen ställdes nya krav på byråassistenten
även med anledning av det internationella samarbetet jiå arbetarskyddets
område. Han hade sålunda sedan år 1920 såsom regeringsexpert
deltagit i alla de internationella arbetskonferenser, där sjöfartsfrågor behandlats.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden och då någon minskning i
fråga om socialstyrelsens medverkan vid fartygstillsynen icke från något håll
ifrågasatts, ansåge styrelsen fullgiltiga skäl föreligga för att byråassistenten
omedelbart vid befattningens överförande på ordinarie stat skulle erhålla en
högre ställning i avlöningshänseende, än den han nu innehade. Ehuru goda
skäl utan tvivel kunde anföras för en något högre placering, ville styrelsen
dock nöja sig med att föreslå befattningens uppflyttande i 26:e lönegraden.

Med avseende å behovet av en amanuens såsom biträde åt byråassistenten
har socialstyrelsen härefter anfört följande.

Det ökade ansvar beträffande ärendenas avgörande, som med ett genomförande
av de sakkunnigas förslag skulle komma att åvila byråassistenten,
komme för denne givetvis att medföra, att han måste ägna en mera ingående
behandling åt hithörande ärenden, än som hittills i regel varit erforderligt.
Då någon inskränkning i det byråassistenten eljest inom styrelsen

20

Kungl. Maj:ts proposition nr ''306.

Departements chefen.

b) Andra
byråns personal
i övrigt,
frånsett avdelningen
för
bränslekontroll.

åvilande arbetet icke vore att förutse utan eu ökning därutinnan snarare
syntes vara att vänta, bleve det därför nödvändigt att bereda byråassistenten
biträde av en, helst nautiskt utbildad amanuens. Jämväl med hänsyn till
angelägenheten av att styrelsen ägde tillgång till en vikarie för byråassistenten
— vilken, såsom förut anförts, för närvarande vore styrelsens ende nautiskt
utbildade tjänsteman — under dennes frånvaro på grund av tjänsteresa,
semester eller annan ledighet, gjorde sig behovet av amanuensbiträde
starkt gällande. Tillsvidare syntes detta behov kunna tillgodoses genom
anställande av en amanuens med eu tjänstgöringstid motsvarande hälften
av den för ordinarie tjänstemän bestämda.

På sätt förut omförmälts, har socialstyrelsens framställning om uppförande
å styrelsens ordinarie stat av byråassistenten för sjöfartsärenden samt
det till hans hjälp anställda kontorsbiträdet ansetts i avvaktan på besparingssakkunnigas
förslag rörande socialstyrelsens organisation icke kunna
upptagas till prövning. Berörda sakkunniga hava nu dels framlagt förslag
angående kommerskollegii och socialstyrelsens organisation, i vad angår
fartygsinspektionen, vilket förslag Kungl. Maj:t i omförmälda proposition
angående anslag till kommerskollegium m. m. i huvudsak förordat, dels och
i anslutning till nämnda förslag tillstyrkt ett överförande till ordinarie stat
av ifrågavarande befattningshavare. Med hänsyn till den i ärendet föreliggande
utredningen vill även jag förorda, att ifrågavarande befattningar såsom
byråassistent och kontorsbiträde nu överföras från socialstyrelsens extra till
dess ordinarie stat.

Beträffande byråassistentens löneställniug hava delade meningar gjort sig
gällande, i det besparingssakkunniga ansett, att han åtminstone tills vidare
icke borde placeras i högre lönegrad än B 24, medan socialstyrelsen förordat
omedelbar uppflyttning till lönegraden B 26. För min del ansluter jag mig
till sistnämnda förslag. Till stöd härför får jag särskilt framhålla den självständiga
och ansvarsfulla ställning, som byråassistenten kommer att erhålla
vid bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 161 framlagda förslag beträffande
handläggningen av ärenden rörande fartygsinspektionen, i det han i
det stora flertalet av de ärenden, vilka enligt förslaget skulle komma att avgöras
av socialstyrelsen och kommerskollegium gemensamt, komme att ensam fatta
beslut å socialstyrelsens vägnar.

Mot de sakkunnigas förslag att placera omförmälda kontorsbiträde i lönegraden
B 4 har jag icke något att erinra.

Yad angår de sakkunnigas förslag angående placering i löneklass av byråassistenten
och kontorsbiträdet vid övergången från extra till ordinarie tjänst,
skall jag senare återkomma till denna fråga.

Förslaget om anställande av en amanuens såsom biträde åt byråassistenten
anser jag mig kunna tillstyrka, och synes mig för avlönande av amanuensen
böra tills vidare beräknas ett årligt belopp av 2,000 kronor.

I fråga om andra byråns personal i övrigt — frånsett avdelningen för
bränslekontroll — hava de sakkunniga icke föreslagit någon ändring. Beträffande
befattningen såsom förste byråingenjör — vilken för närvarande
är vakant — hava de sakkunniga emellertid anfört, att de visserligen över -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 20H.

v:igt möjligheten att utbyta densamma mot en tjänst av lägre grad men att
de med hänsyn till de kvalifikationer, som krävdes av befattningens innehavare,
doek icke velat motsätta sig den nuvarande befattningens kvarstående
å styrelsens stat.

Socialstyrelsen har i fråga om förste byråingenjör sbefattningen, med erinran
om de många betydelsefulla arbetsuppgifter som enligt instruktionen ålåge
innehavaren av berörda befattning, framhållit vikten för arbetet jämväl å
andra byråer av att inom styrelsen funnes tillgång till eu val kvalificerad
tekniker, vilken kunde tagas i anspråk för mera krävande arbetsuppgifter
på skyddsteknikens område.

Beträffande här ifrågavarande personal har jag i detta sammanhang icke
att föreslå någon ändring. Vad särskilt angår befattningen såsom förste
byråingenjör synes mig någon anledning till dess ersättande med lägre befattning
icke föreligga. Till frågan om befattningens placering i lönegrad
återkommer jag i det följande.

A avdelningen för ärenden rörande bränslekontroll tjänstgör följande å extra
stat anställda personal.

Lönegrad.

1 inspektör................................................................. B 26

1 förste byråingenjör ................................................ B 24

1 byråingenjör............................................................ B 21

1 e. o. underinspektör.............................................. 16

1 e. o. kontorsbiträde............................................... 4

Till eu början får jag beträffande denna avdelning bringa i erinran följande.

Genom brev den 29 april 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen
att från och med den 1 juli samma år tills vidare ej mindre anordna kontroll
över bränsleförbrukningen inom av statsverket disponerade byggnader
och lokaler, med undantag för dem, som disponerades av arméförvaltningen,
marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen, än även, i den mån förhållandena
sådant medgåve, på särskild framställning av landsting och andra kommuner
tillhandaga dem vid utövande av kontroll å bränsleförbrukningen
inom dem tillhöriga inrättningar.

För handläggning av de i anledning därav på socialstyrelsens prövning
ankommande ärendena anställdes i styrelsen en byråassistent (sedermera
förste byråingenjör), eu byråingenjör och ett kvinnligt biträde.

Genom beslut den 22 juni 1923 föreskrev sedermera Kungl. Maj:t, att
ifrågavarande uppdrag skulle från och med den 1 juli 1923 omfatta jämväl
dylik kontroll inom av riksdagen och dess verk använda byggnader och
lokaler.

På grund av beslut vid 1927 års riksdag har från och med den 1 januari
1928 en viss utvidgning av bränslekontrollverksamheten skett i syfte bland
annat att tillgodose behovet av en mera effektiv kontroll över bränsleförbrukningen
vid vissa, landsting tillhörande eller av dem understödda, centraluppvärmda
anläggningar. Kostnaderna för kontrollen skola i princip
bestridas genom avgifter, som enligt närmare angivna grunder erläggas av
de landsting, som förklarat sig vilja bliva delaktiga av kontrollen. Endast i
den mån kostnaderna icke kunna bestridas genom landstingsavgifter, skola
desamma gäldas av staten, vars bidrag sålunda är av endast supplerande

Departements*

chefen.

c) Avdelningen
för
bränslekoniroll.
.

99

Kungl. Maj:ts proposition nr- 206.

natur. Statsbidraget bär beräknats komma att uppgå till högst 500 kronor
för år räknat. Anslutna till ifrågavarande verksamhet äro för närvarande
12 landsting. Den mellan landstingen och statsverket träffade överenskommelsen
rörande ifrågavarande anordning avser en period av tre kalenderår
(1928—1930).

Föreskrifter rörande den sålunda utvidgade kontrollverksamheten hava
lämnats genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut den 9 juni och den 2 december
1927. Härvid har Kungl. Maj:t — med ändring av tidigare beslut den
29 april 1921 och den 22 juni 1923 — föreskrivit, att det socialstyrelsen genom
sistnämnda båda beslut meddelade uppdraget skall från och med den 1 januari
1928 tills vidare till och med den 31 december 1930 dels, beträffande ifrågavarande
av statsverket samt av riksdagen och dess verk disponerade byggnader
och lokaler, i regel avse allenast sådana, i vilka centraluppvärmning
finnes anordnad, dels ock, i fråga om landstingens inrättningar, omfatta
endast av de 12 nyss avsedda landstingen ägda eller understödda, centraluppvärmda
lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter och dövstumskolor.

I samband med utvidgningen av verksamheten har den i socialstyrelsen
för bränslekontrollen anställda personalen utökats med eu inspektör i lönegraden
B 26 och eu underinspektör i 16:e lönegraden. Samtliga de för
bränslekontrollen avsedda befattningshavarna avlönas numera från det extra
anslaget till socialstyrelsens verksamhet, å vilket anslag uppdebiteras de av
berörda landsting erlagda avgifterna för delaktighet i kontrollen.

Besparingssakkuniriga förklara nu, att de icke kunnat undgå att ställa sig
något tvekande inför frågan, huruvida deu nuvarande förläggningen av
bränslekontrollens ledning vore den lämpligaste. Härom anföra de sakkunniga
följande.

Här avsedda göromål syntes icke äga någon samhörighet med övriga
uppgifter å socialstyrelsens andra byrå eller i styrelsen i övrigt. Det hade
förefallit de sakkunniga, som om en naturligare anknytning till övriga förvaltningsuppgifter
skulle vinnas, om den ifrågavarande verksamheten förlädes
till byggnadsstyrelsen. Såvitt det varit möjligt för de sakkunniga att utan
eu närmare undersökning bilda sig ett omdöme i frågan, ville det ock synas,
som om en dylik förläggning, i nära samband med administrationen av
statens lmsbyggnadsväsen, borde kunna erbjuda vissa praktiska fördelar.
Vid förläggningsfrågans bedömande torde, enligt vad de sakkunniga inhämtat,
hänsyn särskilt hava tagits därtill, att den lokala tillsynsverksamheten visat
sig kunna med fördel utövas av vissa vid yrkesinspektionen anställda underinspektörer
vid sidan av deras egentliga arbetsuppgifter, på grund varav
den centrala ledningen av bränslekontrollen ansetts lämpligen böra organiseras
i anslutning till yrkesinspektionsbyrån. Efter de sakkunnigas uppfattning
borde det visserligen icke möta något hinder, att jämväl eu inom
byggnadsstyrelsen anordnad centralorganisation för bränslekontrollen anlitade
underinspektörerna inom yrkesinspektionen för lokala tillsynsuppgifter.

Med den allmänna ståndpunkt, de sakkunniga intagit till frågor rörande
ändring i avseende å socialstyrelsens förvaltningsområde, hade de sakkunniga
dock funnit sig icke böra närmare ingå på detta spörsmål.

I anledning av vad besparingssakkumiiga sålunda anfört liar socialstyrelsen
anmärkt, att styrelsen vid upprepade tillfällen uttalat sig för överflyttande
av den bränslekontrollerande verksamheten från styrelsen till annat ämbetsverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

23

Statens bränslekontrollerande verksamhet utövas för närvarande, såsom Dopartomentsframgår
av det förut anförda, i enlighet med statsmakternas år 1927 fattade chefen
beslut. Nämnda beslut torde emellertid icke kunna anses innefatta någon
definitiv lösning av frågorna rörande organisationen och omfattningen av
ifrågavarande verksamhet, utan torde dessa frågor, sedan större erfarenhet
på området vunnits och ytterligare utredning i ämnet förebragts, böra upptagas
till förnyad behandling. Därvid lärer bland annat få tagas under
övervägande, huruvida denna verksamhet fortfarande bör vara förlagd till
socialstyrelsen eller om densamma måhända bör inordnas under annat statens
organ. I nu förevarande sammanhang saknas vid angivna förhållanden anledning
att föreslå någon ändring vare sig beträffande verksamheten överhuvud
eller med avseende å de befattningshavare, som inom socialstyrelsen
äro anställda för dess utövande.

A tredje byrån eller byrån för sjukkasseväsendet tjänstgör följande personal: Tredje byrån.

A. Ordinarie personal.

Lönegrad.

1 byråchef .....................................................................

.......................... B 30

1 sekreterare och inspektörsassistent .........................

......................... B 24

1 aktuarie .....................................................................

.......................... B 21

1 kansliskrivare ............................................................

.......................... Bil

2 kanslibiträden .............................................................

.......................... B 7

3 kontorsbiträden ..........................................................

......................... B 4

Ii. Icke ordinarie personal.

Lönegrad.

2 förste amanuenser med heltidstjänstgöring ............................................ 17

1 amanuens » » ............................................. 15

3 e. o. skrivbiträden...................................................................................... 2

I fråga om tredje byrån anföra de sakkunniga, att de tidigare förordade
omläggningarna i fråga om dels diarieföringen, dels sättet för utbetalning av
statsbidrag åt sjukkassor möjliggjorde viss minskning av biträdespersonalen.
Yidare erinra de sakkunniga, att Kungl. Maj:t genom beslut den 9 november
1928 i anledning av ett av de sakkunniga framlagt förslag föreskrivit, att
sjukkassestatis tiken skulle omläggas enligt vissa av föredragande departementschefen
angivna riktlinjer. Samtidigt hade departementschefen givit sin
anslutning till ett av de sakkunniga framställt förslag, att de av socialstyrelsen
utgivna samlingarna av vad som infördes i sjukkasseregistret och
understödsföreningsregistret icke vidare skulle utgivas. Jämväl nu avsedda
åtgärder torde, anföra de sakkunniga, vara ägnade att medföra viss lättnad
i arbetet å tredje byrån. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga hemställt
om indragning av två å byrån placerade kontorsbiträdesbefattningar, vilka
för närvarande äro vakanta. I övrigt hava de sakkunniga icke haft någon
förändring att föreslå i fråga om den å tredje byrån anställda personalen.

Socialstyrelsen har i anledning härav anfört, att de av besparingssakkunniga
förordade omläggningarna i fråga om diarieföringen och sättet för utbetalande
av statsbidrag åt sjukkassorna — om de överhuvud taget lämpligen
läte sig genomföra — icke skulle medföra någon nämnvärd lättnad i arbetet

24

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Departements chefen.

Fjärde
och femte
byråerna.

och förty icke heller skulle möjliggöra besparing av arbetskrafter. Vad anginge
den besparing i arbetskostnader, som kunde vinnas genom Kungl.
Maj:ts berörda beslut angående omläggning av sjukkassestatistiken, komme
densamma enligt socialstyrelsens förmenande att bliva synnerligen obetydlig.

I detta sammanhang har socialstyrelsen vidare erinrat om de av statsmakterna
numera i anslutning till de sakkunnigas nyss berörda förslag i
statistikfrågan beslutade ändringarna i sjukkasse- och understödsföreningslagarna,
varigenom upphävts nu gällande stadganden om utgivande i tryck
och översändande till domstolar och överexekutorer av samlingarna av anmälningar
till sjukkasse- och understödsföreningsregistren. På grund härav
torde enligt styrelsen en av de å tredje byrån placerade kontorsbiträdesbefattningarna
kunna indragas, dock först från och med den 1 juli 1930.
Då de nämnda lagändringarna skulle träda i kraft först från och med den 1
januari 1930, syntes det nämligen åligga styrelsen att i den ordning, som
för närvarande skedde, utgiva nämnda samlingar av anmälningar järnte dithörande
register jämväl för år 1929, och det därmed förenade arbetet kunde
icke väntas avslutat förrän tidigast den 30 juni 1930.

Huru stor besparing i arbetskraft, som kan vinnas genom den av mig i
det föregående tillstyrkta omläggningen av socialstyrelsens diarieföring, är
vanskligt att på förhand avgöra. Emellertid synes berörda omläggning,
som icke minst lärer hava avseende å den nu behandlade tredje byrån,
även med beaktande av vad styrelsen i ämnet anfört motivera indragning av eu
av de nu lediga, å denna byrå placerade ordinarie kontorsbiträdesbefattningarna.
Då emellertid det nya systemet med avseende å diarieföringen in. m.
givetvis icke kan i ett slag genomföras, torde man böra räkna med en övergångsperiod,
varunder de nuvarande arbetskrafterna måste bibehållas. Med
hänsyn härtill får jag föreslå, att berörda biträdesbefattning indrages först
från och med den 1 januari 1930. Med åberopande av vad socialstyrelsen
anfört angående verkningarna av de beslutade ändringarna i lagarna om
sjukkassor och understödsföreningar vill jag därjämte förorda, att den andra
av de lediga kontorsbiträdesbefattningarna å byrån indrages, dock i enlighet
med styrelsens yrkande först från och med den 1 juli 1930.

Vad angår den å byrån placerade aktuariebefattningen kräves av dess innehavare
juridisk utbildning, och hans göromål äro — i motsats mot övriga
aktuariers — övervägande av administrativ art. Det synes vid sådant förhållande
önskvärt, att befattningen erhåller en beteckning, som bättre motsvarar
dess karaktär, nämligen notarie.

Beträffande tredje byråns personal i övrigt har jag lika litet som besparingssakkunniga
något ändringsförslag att framställa. Vad angår sekreterarens
placering i lönegrad får jag dock hänvisa till blivande behandling i
det följande.

A fjärde byrån, byrån för allmän socialstatistik m. m., tjänstgör följande
personal.

KungI. Maj:ts proposition nr tiOti. 25

A . Ordinarie personal. Lönegrad.

1 byråchef.............................................................................................. j; ;?()

1 förste aktuarie ......................................................................................... B 24

2 aktuarier.................................................................................................... B 21

1 kansli skrivare........................................................................................... B 11

1 kanslibiträde ......................................’..................................................... B 7

3 kontorsbiträden ....................................................................................... B 4

B. Icke ordinarie personal.

1 förste aktuarie å extra stat ..................................................................... B 24

1 aktuarie å extra stat................................................................................ B 21

1 amanuens med heltidstjänstgöring ......................................................... 15

1 e. o. kansliskrivare.................................................................................... 11

1 e. o. kanslibiträde .................................................................................. 5

3 e. o. kontorsbiträden................................................................................ 4

1 e. o. skrivbiträde...................................................................................... 2

1 expert för pris- och kooperationsstatistik med ett arvode av 150 kronor
för månad.

Intill den 1 december 1928 var å denna byrå anställd en adjungerad
ledamot å extra stat i lönegraden B 29 med uppgift att under byråchefens
inseende handhava närmaste ledningen av den till byrån hörande pris- och
kooperationsstatistiken. Sedan ledamotsbefattningen blivit ledig, medgav
emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 21 december 1928 på framställning
av socialstyrelsen, att befattningen finge ersättas med en befattning såsom
förste aktuarie å extra stat i lönegraden B 24. Samtidigt bemyndigade
Kungl. Maj:t socialstyrelsen att anlita den förutvarande adjungerade ledamoten
såsom expert. Den här upprättade personalförteckningen är uppgjord
med beaktande av den sålunda vidtagna ändringen i byråns personalbestånd.

A femte byrån, byrån för specialstatistiska undersökningar, är personaluppsättningen
följande.

A. Ordinarie personal. Lönegrad.

2 förste aktuarier........................................................................................ B 24

1 aktuarie ................................................................................................... B 21

1 kansliskrivare.......................................................................................... B 11

3 kanslibiträden............................................................................................ B 7

2 kontorsbiträden........................................................................................ B 4

1 skrivbiträde............................................................................................. B 2

B. Icke ordinarie personal.

1 byråchef å extra stat.............................................................................. B 30

1 amanuens med heltidstjänstgöring ......................................................... 15

4 e. o. kontorsbiträden............................................................................. 4

2 e. o. skrivbiträden .................................................................................. 2

26

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Förutom nämnda befattningshavare finnes å fjärde och femte byråerna
— stundom jämväl å andra byråer — extra personal, vars antal dock ständigt
växlar och därför icke kan här angivas.

I den vid 1912 års riksdag beslutade organisationen av socialstyrelsen
ingick en byrå för socialstatistiken och publikation sverksamheten (fjärde
byrån). För lättande av byråchefens arbetsbörda träffades från och med
ingången av år 1914 den anordningen, att byråchefen till väsentlig del
befriades från ledningen av de statistiska specialundersökningar, som uppdrogos
åt socialstyrelsen. Såsom ledare för dylika undersökningar förordnades
en tjänsteman å byrån, vilken erhöll ledighet från sin ordinarie tjänst
samt ersättning i form av särskilt arvode efter 7,500 kronor för år.

Enligt beslut av 1919 års riksdag uppdelades från och med ingången av
år 1920 omförmälda byrå å två olika byråer, den fjärde och den femte.
Ledaren för de statistiska specialundersökningarna blev därvid chef för
femte byrån. Såsom förut anmärkts, kvarstår denne byråchef för närvarande
å extra stat.

De arbetsuppgifter, som åvila ifrågavarande byråer, framgå närmare av
två inom socialstyrelsen utarbetade, vid de sakkunnigas betänkande fogade
promemorior.

Till fjärde byrån hänföras största delen av den allmänna fortlöpande
socialstatistiken och vissa i samband därmed stående administrativa uppgifter.
Därjämte utföras å denna byrå eu del socialstatistiska specialundersökningar,
som nära sammanhänga med den fortlöpande statistiken. Byrån
handhar också redigeringen av Sociala meddelanden.

Å femte byrån utföres dels en mindre del av den fortlöpande socialstatistiken,
bland annat lantarbetarstatistiken och den industriella lönestatistiken,
dels ock flertalet av de statistiska specialundersökningarna.

Under senaste tiden hava vidtagits vissa åtgärder i syfte att begränsa socialstyrelsens
statistiska arbete. Angående vad sålunda åtgjorts ber jag här
att få erinra om följande.

Såsom förut antytts framlade 1926 års besparingssakkunniga i skrivelse den
15 mars 1928 förslag till vissa inskränkningar i socialstyrelsens statistiska
publikationer m. m. I anledning härav har Kungl. Maj: t den 9 november
1928 på min hemställan förordnat, att beträffande de av socialstyrelsen utgivna
publikationer, som behandlats i de sakkunnigas berörda skrivelse,
skola verkställas vissa förändringar. Dessa förändringar avse följande åtgärder.

Den av socialstyrelsen årligen avgivna berättelsen angående styrelsens och
under dess inseende ställda organs verksamhet skall hädanefter icke befordras
till trycket.

Ur berättelsen rörande arbetsinställelser och kollektivavtal samt förlikningsmännens
verksamhet uteslutas de nominativa tabellerna rörande arbetsinställelser
och kollektivavtal. Av socialstyrelsen skall tagas under övervägande,
huruvida de partier i publikationen, som avse arbetsinställelser och kollektivavtal,
böra efter beskärningen bibehållas i publikationen eller, eventuellt i
koncentrerad form, överflyttas till Sociala meddelanden, så att ifrågavarande

Kanyl. Maj:ts jinqmsit.ion nr ''HU>.

publikation skulle komma att innehålla allenast redogörelse för förlikningsmannens
verksamhet och vad därmed sammanhänger.

Berättelsen rörande, yrkesinspektionens verksamhet skall icke vidare utgivas,
utan det viktigaste av som influtit i denna publikation skall i stiillet intagas
i styrelsens ämbetsberättelse, eventuellt även i facktidskrifter.

Publikationen över registrerade sjukkassor skall efter socialstyrelsens beprövande
omläggas (uiligt endera av två av mig vid detta ärendes föredragning
närmare angivna linjer. I båda fallen skola hädanefter utgivas årliga förteckningar
över sjukkassorna, upptagande utom deras firmanamn jämväl
uppgifter om kassornas postadress och medlemsantal, vilka förteckningar
icke skola ingå i Sveriges officiella statistik. Enligt den ena av berörda
linjer för sjukkassestatistikens omläggning skulle förteckningarna upptaga
blott kassornas firmanamn, postadress och medlemsantal. Övriga statistiska
uppgifter beträffande kassorna skulle däremot lämnas såsom hittills i eu
för 3-årsperioder upprättad, mera fullständig statistik, varvid slurlle tillses,
att tabellens bredd icke utsträcktes över eu trycksida (för närvarande kräver den
nominativa tabellen ett helt uppslag). Enligt den andra av ifrågavarande
linjer skulle den nuvarande 3-årsstatistiken rörande de särskilda sjukkassorna
helt upphöra och i stället nyssnämnda årliga förteckningar kompletteras
med samma uppgifter, som eljest skulle lämnas i 3-årsstatistikens nominativa
tabell.

Beträffande den i Sociala meddelanden med vissa års mellanrum offentliggjorda
statistiken över registrerade understödsföreningar skola motsvarande
inskränkningar göras som i fråga om sjukkassestatistiken.

Yissa i den årliga publikationen »Kooperativ verksamhet i Sverige» intagna
nominativa tabeller rörande de kooperativa föreningarna i landet m. m. skola
utgå ur sagda berättelse.

I fråga om den av socialstyrelsen utarbetade lantarhetai statistiken innebär
Kungl. Majds beslut, att ur berättelsen däröver skola uteslutas uppgifterna
rörande arbetartillgången, varjämte primäruppgifter i detta hänseende icke
mera skola infordras i vidare man än som avser arbetslösheten. Ifrågavarande
statistik skall även i vissa hänseenden koncentreras och förkortas.
Dessutom har Kungl. Majd godkänt ett av mig till statsrådsprotokollet
gjort uttalande till förmån för en sådan omläggning av det regelbundna insamlandet
av primäruppgifter för lantarbetarstatistiken, att skyldighet att
avlämna uppgifter överflyttas från kommunalstämmoordförandena till de
häradsombud eller mot dem svarande personer, vilka enligt gällande ordning
för den officiella jordbruksstatistiken i övrigt hava att till hushållningssällskapen
insända vissa preliminäruppgifter för denna statistik. Genomförandet
av sistberörda omläggning kräver emellertid viss författningsändring,
som ännu icke kunnat verkställas.

Beträffande den industriella lönestatistiken hade de sakkunniga i sin ifrågavarande
skrivelse den 15 mars 1928 föreslagit verkställande av en utredning, huruvida
och i vad mån den av socialstyrelsen utarbetade statistiken rörande de industriella
arbetslönerna skulle kunna utan införande av obligatorisk uppgiftsplikt
för näringsidkarna utvecklas på sådant sätt, att den komme att inom de
olika grenarna av industrien representera ett större antal företag än för närvarande
eller åtminstone ett sådant urval av företag, att materialet bleve mera
representativ! för lönenivån inom vederbörande industribranscher, än vad
nu är fallet. Därjämte borde utredningen enligt de sakkunniga omfatta
frågan, i vad mån eu något större differentiering än för närvarande mellan
olika kategorier av arbetare inom de särskilda branscherna kunde genomföras.
I avgivet yttrande biträdde socialstyrelsen detta förslag men anförde
tillika, att utredningen syntes böra bliva helt förutsättningslös, detta jämväl

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vad anginge näringsidkares uppgiftsplikt. Vid utredningen syntes enligt
socialstyrelsen böra beaktas ej blott de av besparingssakkunniga angivna
riktlinjerna utan även utvecklingen på ifrågavarande område såväl i utlandet
som i Sverige, särskilt inom arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.
Kungl. Maj:t biföll de sakkunnigas förslag. Därvid förutsattes, att utredningen
i ämnet i anslutning till vad socialstyrelsen anfört skulle göras
helt förutsättningslös och att vid densamma skulle beaktas jämväl de av
socialstyrelsen anförda synpunkterna.

Yidare får jag bringa i erinran, att socialstyrelsen i skrivelse den 25
september 1928 till Kungl. Maj it ingivit plan syftande till en avsevärd förenkling
av de undersökningar, som genom styrelsens prövning verkställas
för att tjäna till ledning vid de av Kungl. Maj.t vart femte år fastställda
dyrortsgrupperingarna ävensom att Kungl. Maj:t i anslutning till berörda
plan vidtagit vissa åtgärder i ämnet,

Besparingssakkunniga hava i sitt förevarande betänkande — under hänvisning
till vad sålunda förekommit — förklarat sig beträffande den fortlöpande
eller med vissa tidsmellanrum regelbundet återkommande statistiken icke
hava något vidare förslag att framställa.

De sakkunniga hava härefter behandlat frågan om möjligheterna till inskränkningar
i de av socialstyrelsen utförda statistiska undersökningarna av
mera tillfällig art. Sakkunniga hava härom till en början anfört följande.

Ä socialstyrelsens statistiska byråer — särskilt å femte byrån — förekomme
till stort antal tillfälliga statistiska undersökningar, vilka av styrelsen
verkställdes efter av Kungl. Maj:t meddelade uppdrag. Ej sällan vore dessa
undersökningar föranledda av särskild framställning från riksdagen. Den
omfattning, i vilken dylika specialundersökningar uppdroges åt socialstyrelren,
vore uppenbarligen av stor betydelse för personalbehovet för statistiska
arbeten i styrelsen. Eu bestämd förutsättning för tillgodoseende av sparsamhet
ssyn punkterna i fråga om denna gren av styrelsens organisation syntes
vara, att arbetsuppgifterna hölles inom så snäva gränser som möjligt. Av
vikt vore därvid påtagligen, att inga andra spörsmål gjordes till föremål för
utredning än sådana, där en statistisk undersökning kunde förväntas verkligen
lämna ett värdefullt bidrag till frågans belysning. Yidare borde i de fall,
där en statistisk utredning av viss fråga ansåges vara påkallad, noga tillses,
att den plan, som för undersökningens utförande upprättades, begränsades
till det strängt nödvändiga. Ofta syntes det i dylika fall vara fullt tillräckligt
med mindre vidlyftiga representativa undersökningar. Där så kunde
ske. syntes också en såvitt möjligt noggrann beräkning av kostnaderna för
utredningen böra föregå beslutet om utredningens verkställande.

De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra utgå från att man — även
med ganska sträng begränsning av de statistiska utredningsuppdragen —
jämväl för framtiden måste räkna med att statistiska specialundersökningar
i växlande omfattning komma att överlämnas till socialstyrelsen. Med denna
utgångspunkt hava de sakkunniga prövat frågan huruvida ledningen av dessa
undersökningars planläggning och utförande kunde jämte hela det fortlöpande
eller periodvis återkommande statistiska arbetet förläggas till den
ordinarie statistiska byrån, varav enligt de sakkunniga skulle följa, att den
å extra stat inrättade byråchefstjänsten d femte byrån skulle kunna indragas.

Kunjl. Majtproposition nr

■Jp

De sakkunniga hava därvicl kommit till den slutsatsen, att detta icke lämpligen
låter sig göra. Härom anföra de sakkunniga närmare följande.

Chefen för den ordinarie statistiska byrån hade vid sidan av de göromål,
som åvilade honom såsom ledare av det statistiska arbetet å byrån samt
publikations- och upplysningsverksamheten, att deltaga i handläggningen av
ett stort antal viktigare ärenden på andra byråers föredragning. Detta syntes
visserligen till en del sammanhänga med att nämnde byråchef för närvarande
vore ställföreträdare för generaldirektören. Men även oberoende av denna
omständighet syntes man böra utgå från att de statistiska byråcheferna i
styrelsen framdeles liksom dittills komme att i betydande omfattning tagas
i anspråk vid handläggningen av sådana å andra byråer förekommande större
ärenden, för vilkas utredning i ett eller annat hänseende material kunde
hämtas från de statistiska undersökningarna. Ett dylikt nära samarbete
mellan styrelsens ledande statistiker och de administrativa tjänstemännen
vore säkerligen till stort gagn för arbetsresultaten i styrelsen. Men det vore
tydligt, att det direkta deltagandet på antytt sätt i det administrativa arbetet
i många fall ställde de statistiska byråcheferna inför ganska omfattande och
tidskrävande uppgifter utöver de göromål, som egentligen åvilade dem såsom
ledare för det statistiska arbetet i styrelsen.

Därtill komme, att den i styrelsen alltsedan år 1919 anställde adjungerade
ledamoten för pris- och kooperationsstatistiken numera avgått från sin befattning
och styrelsen bemyndigats att i hans ställe förordna eu extra förste
aktuarie i 24:e lönegraden. Avdelningen för pris- och kooperationsstatistiken
syntes, ehuru formellt inordnad under fjärde byrån, dittills i verkligheten
hava under den adjungerade ledamotens ledning intagit en ganska fristående
ställning. Ledningen av ifrågavarande statistik syntes nu få mera direkt
åläggas vederbörande byråchef. De sakkunniga förutsatte därvid, att jämväl
de periodvis återkommande dyrortsgrupperingarna hädanefter komme att
handhavas under byråchefens omedelbara inseende utan att någon särskild
ledare för dem förordnades. Det vore uppenbart, att den sålunda vidtagna
förändringen — särskilt med hänsyn till de ofta ganska ömtåliga spörsmål,
som vore förbundna med indexberäkningarna och dyrortsgrupperingarna —
innebure en ej oväsentlig utvidgning av de arbetsuppgifter, som mera omedelbart
fölle på chefen för den byrå, till vilken ifrågavarande statistik hänfördes.

I förevarande sammanhang syntes även böra beaktas den av de sakkunniga
ifrågasatta utvidgningen av den industriella lönestatistiken, varom socialstyrelsen
nu fått sig anbefallt att verkställa utredning. Skulle i anslutning
därtill eu lönestatistik komma till stånd, vilken uppfyllde de krav, som
ställdes på en modern dylik statistik, komme därmed att till socialstatistiken
läggas ett arbetsområde av synnerligen stor betydelse.

Under nu angivna förhållanden hade de sakkunniga icke funnit sig kunna
föreslå, att hela det statistiska arbetet i socialstyrelsen sammanfördes å
eu byrå.

Med hänsyn till den långa tid, under vilken den nuvarande uppdelningen
av det statistiska arbetet å två byråer bestått, hava de sakkunniga vid nu
angivna förhållanden förklarat sig icke vilja motsätta sig ett från ämbetsverket
i detta samband framfört krav, att byråchefsbefattningen på femte
byrån nu uppfördes å ordinarie stat.

Till stöd härför hava de sakkunniga anfört huvudsakligen följande.

Efter de sakkunnigas uppfattning talade i själva verket ganska starka
praktiska skäl för en dylik anordning, enligt vilken eu ordinarie byråchef

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skulle, förutom viss del av den fortlöpande statistiken, handhava ledningen
av förekommande specialutredningar. Det borde nämligen kunna erbjuda
vissa bestämda fördelar, att man vid planläggningen av olika socialstatistiska
utredningsuppdrag, som anförtroddes åt socialstyrelsen, ägde ständig tillgång
till en väl kvalificerad statistiker med särskild erfarenhet just lieträffande
sådana undersökningars utförande. Det syntes uppenbart, att eu
tjänsteman med långvarig vana i dylika ting borde äga stora förutsättningar
för att tillvarataga sparsamhetssynpunkterna genom att tillse, att undersökningarna
koncentrerades omkring den egentliga utredningsuppgiften och icke
gjordes kostsammare, än som vore oundgängligen nödvändigt. Det syntes
icke heller vara ur vägen, att eu tjänsteman med dylika arbetsuppgifter
komme i åtnjutande av den mera tryggade ställning, som den ordinarie
anställningen skänkte. Och även om det vore att förmoda, att omfattningen
av de särskilda utredningsuppdrag, som lämnades socialstyrelsen, komme
att växla från tid till annan, syntes det dock knappast vara att antaga, att
arbetsuppgifter av hithörande slag komme att tryta för undersökningarnas
ledare. Men därtill komme, såsom nämnt, att jämväl ledningen av vissa
grenar av den fortlöpande statistiken borde uppdragas åt ifrågavarande
byråchef. Den närmare arbetsfördelningen mellan de båda statistiska byråerna
syntes, liksom också placeringen av den för dessa byråer avsedda personalen,
böra bestämmas av ämbetsverket självt.

I fråga om personalbehovet i övrigt å de statistiska byråerna hava besparingssakkunniga
anfört följande.

Yad den biträdande personalen anginge borde man enligt de sakkunnigas
mening bortse från de arbetsuppgifter, som i form av tillfälliga statistiska
utredningar komme att påläggas socialstyrelsen. Antalet på ordinarie eller
extra stat inrättade befattningar av ifrågavarande slag borde avvägas med
hänsyn till den fortlöpande statistiken, dock att givetvis de statistiska byråerna
borde kunna utan ökning av arbetskrafterna åtaga sig smärre utredningar,
som kunde finnas behövliga, exempelvis i samband med det administrativa
arbetet inom socialstyrelsen. Den personal däremot, som kunde
krävas för biträde vid de egentliga specialundersökningarna, borde anställas
med anlitande av medel, som för varje särskild undersökning ställdes till
styrelsens förfogande. Därmed ville de sakkunniga ingalunda hava förnekat,
att det kunde ur vissa synpunkter vara fördelaktigt att även för dylika tillfälliga
undersökningar hålla en tränad personal permanent anställd, men
risken av ett sådant tillvägagångssätt vore uppenbarligen, att personalstyrkan
icke kunde hela tiden effektivt utnyttjas, eller också att utredningar, som
med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna eljest icke skulle hava
kommit till stånd, anordnades för att under en period, då personalen annars
skulle hava blivit mer eller mindre sysslolös, tillvarataga de anställdas
arbetskraft.

Utgående från dessa synpunkter hade de sakkunniga vid övervägande av
frågan om den för de statistiska göromålen i styrelsen erforderliga personalen
kommit till det resultatet, att efter genomförandet av de beslutade
inskränkningarna i styrelsens statistiska publikationer samt under förutsättning,
att den av de sakkunniga ifrågasatta omläggningen av lönestatistiken
komme till stånd, på de statistiska byråerna skulle erfordras, jämte
byråcheferna, fyra förste aktuarier (B 24) samt två aktuarier (B 21). Av förste
aktuarierna syntes liksom för närvarande tre böra hava ordinarie anställning,
medan den fjärde borde kvarstå å extra stat. Då för narvarande
inalles fyra aktuariebefattningar funnes, skulle två dylika befattningar — en
ordinarie och en på extra stat —• indragas. Jämväl vad kansliskrivare- och

Kanyl. Maj:ts proposition nr ,‘>06. 31

biträdespersonalen anginge, syntes eu viss inskränkning kunna äga rum.
För närvarande funnes sammanlagt tre kansliskrivare (två ordinarie befattningar,
därav en vakant, samt en extra ordinarie), fem kanslibiträden (fyra
ordinarie och en extra ordinarie befattning), fem ordinarie och sju extra
ordinarie kontorsbiträden, ett ordinarie skrivbiträde samt tre extra ordinarie
skrivbiträden. Beträffande denna personal hade de sakkunniga funnit sig
böra föreslå indragning av den extra ordinarie kansliskrivarebefattningen
samt av en kanslibiträdes-, två kontorsbiträdes-, två extra ordinarie kontorsbiträdes-
och en extra ordinarie skrivbiträdesbefattning. I de å ordinarie
eller extra stat anvisade anslagen till upprätthållande av socialstyrelsens
verksamhet skulle följaktligen för de statistiska byråerna inberäknas
medel för allenast två kansliskrivare, tre ordinarie och ett extra ordinarie
kanslibiträde, tre ordinarie och fem extra ordinarie kontorsbiträden, ett
ordinarie och två extra ordinarie skrivbiträden. Därvid syntes emellertid
böra erinras om de sakkunnigas nyss gjorda uttalande, att den för större
statistiska specialutredningar särskilt erforderliga biträdande personalen
borde avlönas medelst för varje gång för ändamålet anvisade medel.

Socialstyrelsen har i anledning av besparingssakkunnigas förslag rörande
de statistiska byråerna inom styrelsen till en början framhållit, att styrelsens
statistiska arbete, som måhända snarare borde benämnas styrelsens
utrednings- och upplysningsarbete, i stor utsträckning bedreves även efter
andra linjer än rent statistiska och överhuvud taget, såsom även besparingssakkunniga
framhållit, vore nära förknippat med styrelsens administrativa
verksamhet. Arbetskrafterna å de s. k. statistiska byråerna toges också i
avsevärd grad i anspråk för uppgifter av mer eller mindre administrativ
natur. En minskning av de statistiska byråernas arbetskrafter komme därför
att medföra en viss minskning även av övriga byråers arbetskapacitet.

Under förmälan att å fjärde byrån endast undantagsvis — och då med
anlitande av extra personal — företagits några större specialundersökningar
av väsentligen tillfällig art har styrelsen därefter anfört, att det enda skälet
till inskränkning av denna byrås personal skulle ligga i de av Kungl. Maj:t beslutade
förenklingarna i de statistiska publikationerna.

Med avseende å dessa förenklingar har socialstyrelsen påpekat, dels att
styrelsens och yrkesinspektionens årsberättelser utarbetades å sjätte, respektive
andra byrån samt att de besparingar, som förenklingarna med avseende
å dessa berättelser komme att medföra, huvudsakligen hänförde sig
till tryckningskostnaderna, dels ock att sjukkasse- och understödsstatistiken
närmast utarbetades å tredje byrån, om ock i samråd med fjärde byrån.

De statistiska publikationer, vilka utarbetades å fjärde byrån och vari
vissa förenklingar beslutats av Kungl. Maj:t, vore enligt socialstyrelsen
endast två, nämligen »Arbetsinställelser och kollektivavtal samt förlikningsmännens
verksamhet» och »Kooperativ verksamhet i Sverige». Beträffande
dessa publikationer har socialstyrelsen närmare anfört följande.

Om båda publikationerna gällde, att förenklingarna i huvudsak medförde
eu besparing av tryckningskostnaderna. I fråga om publikationen »Arbetsinställelser
och kollektivavtal samt förlikningsmännens verksamhet» bestode
förenklingarna i borttagandet av tvenne nominativa tabeller, och skulle härigenom
kunna i arbetskostnader inbesparas sammanlagt omkring 170 kronor

32

Kungi. Ma.j:ts proposition nr 206.

per år. Häremot finge å andra sidan ställas det ökade arbete, som måste
nedläggas på publikationens text med hänsyn till det av besparingssakkunniga
framställda kravet, att textframställningen måtte givas formen, icke
blott såsom nu av enbart en kommentar till tabellerna, utan av eu mera
allmän, vägledande översikt av hithörande viktiga förhållanden med större
betoning av det väsentliga men likväl utan subjektiva värdeomdömen. Ett
visst merarbete komrne även att vållas dels därav att borttagandet av de
nominativa förteckningarna nödvändiggjorde en komplettering av texttabellerna,
dels av den hänsyn, som syntes böra tagas till de av tredje internationella
socialstatistiska konferensen antagna resolutionerna rörande åstadkommandet
av större jämförbarhet mellan de olika ländernas kollektivavtalsoch
konfliktstatistik.

Med avseende å publikationen »Kooperativ verksamhet i Sverige» ginge
den beslutade förenklingen ut på inliiberande av tryckningen av hithörande
nominativa tabell. Den arbetskostnad, som härigenom skulle inbesparas,
kunde beräknas till omkring 160 kronor, avseende huvudsakligen korrekturläsning
av tabellen.

I anslutning till det sålunda anförda bär socialstyrelsen förklarat, att de
arbetsbesparingar, som kunde uppkomma genom inskränkningar i fjärde
byråns statistiska publikationer liksom genom förut berörda förenkling av
dess diarieföring, måste anses så obetydliga, att desamma icke kunde anses
motivera någon som helst personalindragning.

I fråga om femte byråns arbetsuppgifter har socialstyrelsen meddelat, att
av byråns nuvarande å stat uppförda personal i genomsnitt omkring hälften
användes för den fortlöpande statistiken och hälften för större eller mindre
specialundersökningar. Körande möjligheterna till besparing av arbetskrafter
å denna byrå har socialstyrelsen därefter till en början anfört följande.

Med avseende å den fortlöpande statistiken hade den arbetsbesparing,
som enligt besparingssakkunnigas förslag skulle kunna utvinnas, av de sakkunniga
motiverats med den förut omförmälda förenklingen och begränsningen
av lantarbetarstatistiken. Även i gynnsammaste fall syntes dock den
arbetsbesparing, som därigenom kunde vinnas, icke komma att överstiga
halva årsprestationen av ett kvinnligt biträde.

Å andra sidan syntes i detta sammanhang böra erinras om den sannolika,
men till sin omfattning ännu ej beräkneliga utökning av byråns fortlöpande
ordinarie arbete, vilken kunde komma att härflyta av den titvidgning
av den industriella lönestatistiken, som besparingssakkunniga föreslagit
och som av dem betecknats såsom eu arbetsuppgift av synnerligen stor betydelse.

Socialstyrelsen har härefter yttrat sig angående besparingssakkunnigas
förslag, i den del detsamma berör de socialstatistiska specialundersökningarna
å femte byrån, och därvid anfört bland annat följande.

För anordnande av dylika undersökningar på ett sakkunnigt och tillika
ekonomiskt sätt erfordrades särskilt utbildad och tränad personal, såväl i
ledande som i biträdande ställning. För tillgodoseende av detta behov hade
inom socialstyrelsen år 1914 upprättats en särskild avdelning för socialstatistiska
specialundersökningar, vilken sedermera uppgått i styrelsens femte
b vrå.

* Verkställandet i viss utsträckning av dylika specialundersökningar hade
således alltifrån början ansetts tillhöra socialstyrelsens ordinarie arbetsupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr ,206.

gifter, och med lmnsyn diirtill hade också femte byråns personal blivit bestämd.
De utredningsuppdrag, som av Kungl. Maj:t och riksdagen givits åt
socialstyrelsen, hade emellertid visat sig vara så krävande och omfattande,
att de icke kunde fullgöras, med mindre den på stat uppförda personalen
tidvis utökades med tillfälligt anställda extra befattningshavare och biträden,
avlönade med för ändamålet anvisade särskilda medel.

De sakkunniga hade ansett, att den personal, som kunde krävas för biträde
vid de egentliga specialundersökningarna, borde anställas med anlitande
av medel, som för varje särskild undersökning ställdes till styrelsens förfogande.
Sakkunniga medgåve, att det ur vissa synpunkter kunde vara fördelaktigt
att även för dylika tillfälliga utredningar hålla eu tränad personal
permanent anställd, men de hölle före, att denna fördel skulle motvägas av
risken, att personalstyrkan icke kunde hela tiden utnyttjas. Däremot kunde invändas,
att ifrågavarande risk i verkligheten syntes vara skäligen ringa, enär
under det årtionde, den nuvarande anordningen prövats, icke blott den å
stat uppförda personalen till fullo tagits i anspråk, utan även under långa
tider måst anlitas tillfälligtvis anställd, med särskilt anslagna medel avlönad
personal. Sannolikheten talade också för att speciella utredningsuppgifter
komme att åt socialstyrelsen framdeles uppdragas i icke mindre utsträckning
än som hittills skett. Yissa styrelsen lämnade utredningsuppdrag hade
för övrigt på grund av otillräckliga arbetskrafter ännu ej kunnat på allvar
igångsättas. Med hänsyn därtill syntes det kunna starkt ifrågasättas, om
icke den besparing i löneutgifter, vilken uppkomme vid genomförande av
besparingssakkunnigas här ifrågavarande förslag, i verkligheten skulle visa
sig komma att mer än uppvägas genom de direkta och indirekta kostnader,
vilka härflöte av nödvändigheten att vid undersökningarna i väsentligt större
utsträckning än hittills sysselsätta otränad och skiftande personal.

I varje fall måste vid eu beräkning av antalet å stat uppförda befattningshavare,
vilka skulle kunna utbytas mot särskild extra personal för varje
ny specialundersökning, ihågkommas, att av här ifrågavarande undersökningar
omkring hälften utgjordes av sådana smärre utredningar, vilka besparingssakkunniga
förutsatt, att byrån skulle utföra med sin ordinarie personal.
För de egentliga specialundersökningarna skulle alltså återstå omkring eu
fjärdedel av den för femte byrån avsedda, å stat upptagna personalen, utgörande
högst 5 befattningshavarare (1 aktuarie samt 4 kvinnliga biträden). Att
beröva byrån denna stomme av tränad personal för de större socialstatistiska
specialundersökningarna — det svåraste och mest krävande av allt statistiskt
arbete och i regel jämväl fordrande en stor extra personal — ville socialstyrelsen
med hänsyn till vad redan anförts och även just ur besparingssynpunkt
bestämt avråda från. Då hithörande arbetsuppgifter sedan en följd av år haft
den omfattning, att icke blott hela den därför avsedda fast avställda personalen
varit fullt sysselsatt utan jämväl extra personal oavbrutet påkallats,
syntes det nämligen mest rationellt att icke i större utsträckning än redan
skett överflytta kontinuerligt förefintliga arbetsuppgifter från eu mera tränad
fast personal till extra befattningshavare. Toges därjämte i betraktande
den förut omnämnda, sannolikt förestående utvidgningen av lönestatistiken,
syntes det få anses som en mindre god hushållning att begränsa tillgången
till tränade och i dithörande arbeten beprövade arbetskrafter.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Föreningen kvinnor i statens tjänst
— under framhållande av betydelsen av att byråcheferna å de statistiska
byråerna ständigt hade tillgång till väl inövad biträdespersonal — hemställt,
att ett lämpligt antal av de nuvarande extra ordinarie kanslibiträdes- och

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 171 häft. (Nr 206.) 582 89 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departements chefen.

Sjätte byrån.

kontorsbiträdesbefattningarna å styrelsens fjärde och femte byråer måtte
överföras å styrelsens ordinarie stat.

I likliet med besparingssakkunniga är jag av den uppfattningen, att någon
sammanslagning av socialstyrelsens statistiska byråer icke lämpligen bör
äga rum. Utvecklingen å före varande område torde klart hava ådagalagt,
att vardera av dessa byråer har sina speciella arbetsuppgifter, vilka i stort
sett med fördel kunna och böra särskiljas. Det statistiska arbetet är också
å vardera av byråerna av den omfattning och betydelse, att ledningen av
detsamma bör omhänderhavas av en byråchef. Härutinnan torde de begränsningar
av socialstatistiken, som redan beslutats eller inom den närmaste
tiden må kunna vidtagas, icke komma att medföra någon ändring.
Med hänsyn härtill synes mig någon anledning att bibehålla byråchefen å
femte byrån på extra stat icke mera föreligga, och jag får därför förorda,
att nämnde befattningshavare nu överföres till den ordinarie staten.

Vad angår personalen i övrigt å dessa byråer kan jag i princip ansluta
mig till de sakkunnigas i ämnet framställda förslag. Sålunda synas mig
övervägande skäl tala för att den biträdespersonal, som erfordras för styrelsens
egentliga specialundersökningar av tillfällig natur, icke erhåller permanent
anställning hos styrelsen utan anställes särskilt för varje undersökning
och avlönas av för undersökningens utförande anvisade medel. Denna
anordning medför bland annat den fördelen, att kostnaderna för varje sådan
undersökning låta sig mera exakt beräkna.

Vid bestämmande av det antal befattningshavare, som vid ett genomförande
av omförmälda anordning kan anses bliva överflödigt, synes man
emellertid böra framgå med en viss försiktighet. Jag kan därför icke föreslå
en så stor nedskärning av personalen som de sakkunniga ifrågasatt.
För min del vill jag, med utgångspunkt från vad socialstyrelsen anfört rörande
storleken av den personal, som är mera permanent sysselsatt med större specialutredningar,
vilka ej ingå i styrelsens regelmässiga administrativa arbete, föreslå
indragning av dels en ordinarie aktuarie, dels ock följande icke ordinarie
personal, nämligen 1 aktuarie å extra stat, 1 kansliskrivare, 2 kontorsbiträden
och 1 skrivbiträde. Anledningen till att jag i fråga om biträdespersonalen
föreslagit indragning allenast av icke ordinarie befattningshavare
är närmast den, att jag i enlighet med vad socialstyrelsen yttrat i sitt utlåtande
funnit önskvärt, att proportionen mellan antalet ordinarie tjänstemän
och den icke ordinarie personalen i någon mån förbättras.

Å sjätte byrån, byrån för lag- och administrativa ärenden, tjänstgöra —
frånsett befattningshavarne å biblioteket samt registratorn och kassören —
följande befattningshavare.

A. Ordinarie personal. Lönegrad.

1 byråchef .......................................................................................... B 30

1 sekreterare ....................................................................................... B 24

1 kontorsbiträde .................................................................................... B 4

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘Wti. 35

Ti. Icke ordinarie personal. Lönegrad.

1 förste amanuens med halvtidstjänstgöring ..................................... 17

1 e. o. kontorsbiträde............................................................................. 4

Enligt den vid 1912 års riksdag beslutade organisationen skulle inom
styrelsen finnas eu ledamot för lagärenden med ett årligt arvode av 8,100
kronor. Denne befattningshavare skulle hava till huvudsakligt åliggande
att handhava lagstiftnings- och författningsfrågor för hela styrelsen. Från
och med 1915 års ingång omändrades befattningen till en ordinarie byråchefstjänst.
Vid 1919 års riksdag beslöts, att ärenden rörande socialstyrelsens
organisation, ekonomi och personal, vilka ditintills handlagts å styrelsens
forsta byrå, skulle från och med år 1920 överflyttas till en nyinrättad
lag- och administrativ byrå under ledning av byråchefen för lagärenden.
Till biträde åt chefen för nämnda byrå inrättades samtidigt en sekreterarbefattning,
vars innehavare skulle hava juridisk utbildning.

Körande byråns nuvarande arbetsuppgifter innehåller de sakkunnigas betänkande
följande redogörelse.

Verksamheten å byrån kan i stort sett uppdelas i två grenar: befattningen
med lagärenden och handhavandet av administrativa ärenden. Å
byrån utformas, i samråd med övriga byråer eller, därest så för särskilda
fall erfordras, tillkallade sakkunniga, lagförslag berörande styrelsens hela
verksamhetsområde samt utlåtanden i lagstiftningsärenden, vilkas egentliga
handläggning skett på annat håll men beträffande vilka styrelsen anmodats
avgiva yttrande. Den sakkunskap i juridiska spörsmål, som kräves hos
byråns personal, tages därjämte i anspråk vid handläggningen av åtskilliga
ärenden inom särskilt de styrelsens byråer, där juridiskt bildad tjänsteman
icke finnes anställd. De administrativa ärendena avse samtliga arbetsuppgifter
rörande styrelsens organisation, personal och ekonomi, vilkas fullgörande
inom statsförvaltningen plägar åvila administrativ byrå. Under byrån
sortera styrelsens kassakontor och bibliotek. Å byrån faller därjämte bestyret
med att inom styrelsen införskaffa uppgifter eller material till samt
utarbeta flertalet sådana styrelsens redogörelser och framställningar till
Kungl. Maj:t och statsmyndigheter, vilka beröra styrelsen i dess helhet.

Sekreteraren å byrån åligger huvudsakligen

att med ledamots ansvar i styrelsen föredraga ärenden rörande verkets
organisation, personal, ekonomi, lokaler och inventarier; att efter vederbörlig
granskning besluta om utanordning av medel för likvidering av räkningar
och utbetalande av avlöningar; att utöva kontroll över styrelsens
kassaväsen samt bevaka hos styrelsen förvarade värdehandlingar; att biträda
byråchefen vid verkställande av utredningar och utarbetande av framställningar
i lagstiftnings- och författningsfrågor berörande styrelsens hela verksamhetsområde;
att biträda vid handläggningen av de å styrelsens övriga
byråer förekommande frågor, vid vilkas behandling tillgång till juridisk sakkunskap
erfordras men ej finnes tillgänglig å vederbörande byrå; att införskaffa
uppgifter eller material samt utarbeta förslag till sådana styrelsens
redogörelser och framställningar till Kungl. Maj:t och statsmyndigheter,
vilka beröra styrelsen i dess helhet, såsom anslagsäskanden, styrelsens årsberättelse
m. in.; att uppsätta eller ansvara för uppsättandet av utgående
skrivelser och andra expeditioner i ärenden, som handläggas å byrån; samt
att i byråchefens frånvaro tjänstgöra såsom dennes vikarie.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3(i

Besparingssakkunniga förklara, att de vid sin granskning av arbetet å
sjätte by rån funnit det kunna ifrågasättas, huruvida byrån borde såsom
sådan bibehållas. I denna fråga anföra de sakkunniga följande.

Det syntes till en början vara tydligt, att sedan en särskild lagbyrå i
socialdepartementet tillkommit, bibehållandet i socialstyrelsen av en byråchef
med speciell juridisk fackutbildning icke kunde motiveras enbart med
de uppgifter på det sociala lagstiftningsområdet, som kunde ankomma på
socialstyrelsen. Ej heller syntes en byråchef med dylik utbildning vara
påkallad med hänsyn till organisations-, ekonomi- och personalärendena,
vilka i ett ämbetsverk av socialstyrelsens struktur icke kunde anses vara av
den beskaffenhet eller den omfattning, att de för sin handläggning krävde
upprätthållande av eu särskild byrå, Dithörande ärenden handlades huvudsakligen
av sekreteraren å byrån, och deras föredragning skulle givetvis
lika väl kunna ombesörjas av denne, därest han vore placerad å annan
byrå eller därest han vore ställd utanför byråindelningen med placering
direkt under generaldirektören såsom biträde åt denne.

Nu berörda arbetsuppgifter utgjorde emellertid endast en del av de åligganden,
som i verkligheten toge byråchefens tid i anspråk. Båsom förhållandena
utvecklat sig, hade byråchefen blivit i betydande utsträckning upptagen
av andra frågor, däribland sådana, som avsåge upprätthållandet av
det internationella arbetet på det socialpolitiska området. Sedan en särskild
delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet år 1927 upprättats,
utfördes visserligen det därmed förbundna arbetet till stor del inom denna
delegation men syntes även där i väsentlig grad åvila ifrågavarande byråchef
såsom verkställande ledamot i delegationen. Dessutom deltoge byråchefen i
handläggningen av sådana å andra byråer ankommande ärenden, vilka innefattade
frågor, som ansåges kräva bedömande jämväl ur speciellt juridiska
synpunkter. Också sekreteraren toges emellertid i anspråk vid behandlingen
av juridiskt-administrativa frågor å övriga byråer. I en hel del fall hade
visserligen de löpande ärenden, i vilkas handläggning byråchefen på angivet
sätt deltoge, förefallit de sakkunniga icke vara av den natur, att det för de
juridiska synpunkternas tillvaratagande varit erforderligt att kunna anlita
en särskilt kvalificerad jurist i byråchefs ställning. Den juridiskt-administrativa
sakkunskapen hade i många fall synts de sakkunniga kunna fullt
tillräckligt företrädas av en tjänsteman i sekreterargraden. A andra sidan
kunde det givetvis icke förnekas, att fall förekomme, där det måste anses
medföra fördelar, att eu kompetent jurist deltoge i ärendets handläggning i
styrelsen. Med den centrala ställning, som styrelsen intoge inom den sociala
förvaltningen, syntes det överhuvud taget få anses vara svårt att inom styrelsen
alldeles undvara en fackutbildad, väl kvalificerad jurist. Därest eu
av styrelsens byråchefer hade särskilda kvalifikationer på detta område,
vunnes ock därigenom större frihet vid tillsättningen av övriga byråchefsbefattningar
i styrelsen. Bibehölle man en byråchef med juridisk utbildning,
vore det för övrigt klart, att anspråken på personal med dylik utbildning
å fackbyråerna kunde hållas lägre, såväl med hänsyn till befattningarnas
antal som med avseende å deras löneställning.

Vid övervägande av dessa och övriga på frågans bedömande inverkande
omständigheter hava de sakkunniga stannat vid att icke föreslå någon förändring
i fråga om byråchefstjänsten å sjätte byrån.

Utgående från att byråchefsbefattningen i enlighet härmed bör bibehållas
hava de sakkunniga haft under övervägande, huruvida icke i stället eu sådan
förändring av organisationen borde vidtagas, att sekreterartjänsten å byrån

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

37

ersattes med on notariebefattning. De å sjätte byrån förekommande ärendena
av mera kvalificerad natur syntes nämligen de sakkunniga utan svårighet
kunna medhinnas av byråchefen ensam, och denne borde därjämte kunna
stå övriga byråer till tjänst med erforderlig juridisk expertis i de fall, där
sådan verkligen krävdes. Mot den ifrågasatta förändringen kunde emellertid
enligt de sakkunniga invändas, att om också personal- och ekonomiärendena,
vilka föredroges av sekreteraren, till sitt övervägande tlertal vore av enkel
beskaffenhet, dessa ärenden dock i vissa fall kunde innefatta frågor av jämförelsevis
besvärlig natur. På grund härav och då ifrågavarande sekreterartjänst
med hänsyn till tjänstinnehavarens levnadsålder icke kunde förväntas
inom den närmaste tiden bliva ledig, hava de sakkunniga icke funnit sig
böra framlägga något förslag i antydd riktning.

Med anledning av besparingssakkunnigas sålunda med avseende å sjätte
byrån gjorda uttalanden har socialstyrelsen yttrat sig på följande sätt.

Såsom det enda centrala ämbetsverket med generella uppgifter på socialpolitikens
område finge styrelsen i regel under en eller annan form taga
befattning med alla lagstiftningsåtgärder på nämnda område, och ålåge det
därvid styrelsen att utan hänsyn till de politiska konjunkturerna söka målmedvetet
och med tillbörligt beaktande av övriga samhällsintressen tillgodose
det sociala framåtskridandet. Närmast komme här åsyftade, krävande
arbetsuppgift att vila på chefen för sjätte byrån och uppenbart syntes vara,
att han, för fullgörande på tillfredsställande sätt av denna uppgift, borde
besitta ingående kunskap och erfarenhet på såväl socialpolitikens som juridikens
område. Särskilt ville styrelsen framhålla betydelsen av denna kombinerade
kompetens, utan vilken eu viss osäkerhet i arbetet lätt kunde göra
sig gällande.

Bedan vid inrättandet av befattningen såsom ledamot för lagärenden förutsattes
förpliktelse för denne att följa den sociala lagstiftningens utveckling
i utlandet. Genom Sveriges inträde i nationernas förbund och den därmed
följande anslutningen till internationella arbetsorganisationen, hade kontakten
med den utländska sociallagstiftningen blivit i hög grad aktualiserad.
Arbetsorganisationen, vars verksamhet i väsentlig mån ginge vit på att medelst
internationella konventioner åvägabringa likformig internationell utveckling
på sociallagstiftningens område, påkallade nämligen en ganska betydande
medverkan från medlemsstaternas sida, och arbetet med denna
medverkan hade, allt ifrån det internationella socialpolitiska samarbetets
början, kommit att närmast påvila chefen för styrelsens byrå för lag- och
administrativa ärenden. Detta hans deltagande i berörda samarbete hade
ytterligare accentuerats genom förordnanden för honom att företräda svenska
regeringen å arbetsorganisationens konferenssammanträden samt sedan någon
tid även i internationella arbetsbyråns styrelse.

Att här berörda tjänsteuppgifter för sitt behöriga fullgörande krävde en
befattningshavare med ganska höga och mångsidiga kvalifikationer syntes
enligt styrelsens förmenande vara uppenbart, och styrelsen betvivlade, att
man kunde finna någon annan anordning, som skulle på ett för statsverket
förmånligare sätt tillgodose berörda ändamål.

Yad därefter anginge sakkunnigas framkastade ehuru icke vidhållna förslag
att ersätta sekreterare än sten å sjätte byrån med eu notariebefattning grundade
de sakkunniga detta förslag på det antagandet, att de pa nämnda byrå
förekommande ärendena av mer kvalificerad natur utan svårighet kunde
medhinnas av byråchefen ensam. Av vad anförts rörande byråchefens ålig -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr

ganden syntes framgå, att detta antagande knappast motsvarade verkliga
förhållandet. Där’jämte förtjänade framhållas, att sekreteraren i ganska stor
utsträckning måste upprätthålla byråchefstjänsten, enär innehavaren av denna
tjänst för sitt deltagande i det internationella socialpolitiska samarbetet behövde
åtnjuta tjänstledighet under icke obetydlig del av året.

En närmare granskning av den redogörelse, som sakkunniga lämnat rörande
de arbetsuppgifter, som tillkomme ifrågavarande sekreterare, syntes
giva vid handen, att hans tjänsteåligganden vore såväl omfattande som i
många fall även krävande. Särskilt ville styrelsen erinra om den regelbundna,
självständiga föredragningsskyldigheten rörande organisations-, personal-
och ekonomiärenden samt därmed förenat ansvar ävensom samarbetet
med andra styrelsens byråer, som saknade juridisk sakkunskap, vid handläggning
av där förekommande ärenden, vilka krävde dylik kunskap.

Bland de ärenden, som rörde ett verks organisation, personal och ekonomi,
förekomme givetvis även åtskilliga frågor av enkel natur. Detta förhållande
plägade dock i de ingalunda sällsynta fall, där sådana ärenden handlades
av en byråchef, icke utgöra något skäl för sänkning av vederbörandes löneställning.
Så mycket mindre borde detta förhållande kunna åberopas såsom
skäl för en sekreterares sänkande till lägre lönegrad.

Departements- Med den omfattning, som det sociala lagstiftningsarbetet numera erhållit,
synes det mig uppenbart, att socialstyrelsen icke kan undvara en väl kvalificerad
jurist, vilken tillika äger ingående kännedom på det sociala området.
Behovet härav har särskilt starkt gjort sig gällande under senare år i samband
med Sveriges deltagande i det internationella socialpolitiska samarbetet.
Att under sådana förhållanden någon indragning av befattningen såsom byråchef
för socialstyrelsens sjätte byrå icke kan ifrågakomma torde ej behöva
vara föremål för någon tvekan.

Yad angår sekreterarbefattningen å nämnda byrå kan det visserligen vara
riktigt, att vissa av de göromål, vilka åvila innehavaren av nämnda befattning,
äro av jämförelsevis enkel beskaffenhet. Å andra sidan ingår dock i
hans tjänsteåligganden handläggningen av så pass viktiga och delvis jämväl
ekonomiskt betydelsefulla ärenden, att jag icke finner tillräckliga skäl föreligga
för ett utbytande av befattningen mot eu lägre tjänst. Beträffande
sekreterartjänstens placering i lönegrad anhåller jag att få återkomma i det
följande.

Biblioteket. A biblioteket tjänstgöra nu 1 bibliotekarie och arkivarie i lönegraden
B 21 och 1 kansliskrivare i lönegraden B 11. Båda ifrågavarande befattningar
äro ordinarie.

Enligt av de sakkunniga lämnad redogörelse tillkommer det bibliotekarien
bland annat följande göromål, nämligen att ansvara för bibliotekets noggranna
vård och de därmed förenade göromålens behöriga utförande, att föra bibliotekets
korrespondens, att på begäran av personer inom styrelsen ävensom, i
den mån tiden medgiver, av personer utom styrelsen efterforska och meddela
smärre statistiska och andra uppgifter, som kunna hämtas ur tillgängliga
publikationer, att efter uppgjord plan årligen företaga noggrann inventering
av någon del av biblioteket, att följa utkommande litteratur, rekvirera kostnadsfritt
tillgängliga publikationer av intresse för styrelsen, ombesörja styrelsens
bytesverksamhet och föreslå inköp av önskvärda arbeten, som icke
på nyssnämnda sätt kunna förvärvas, att handhava utlåningen ur biblioteket

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

39

samt därvid övervaka, att med avseende å utlåningen givna föreskrifter
noggrant iakttoges ävensom att utlånad litteratur återlämnades inom föreskriven
tid, samt att anskaffa och ordna för generaldirektörens rum avsedd
samling riksdagstryck rörande sociala frågor samt jämväl övervaka de i
sessionsrummet och de olika tjänsterummen uppställda handbiblioteken och
enligt givna föreskrifter komplettera dessa.

Dessutom har bibliotekarien till åliggande att handhava utdelningen av
socialstyrelsens publikationer, att eidigt givna anvisningar anskaffa och avsända
för det internationella utbytet avsedda publikationer samt att hava
vård om styrelsens arkiv.

Besparingssalckunniga anföra, att de vid sin granskning av arbetet å biblioteket
funnit, att de göromål, som nu utfördes av bibliotekarien, utan olägenhet
borde kunna uppdragas åt en befattningshavare i lägre löneställning än
B 21. Enligt de sakkunnigas mening borde det icke möta några svårigheter
för styrelsen att för bibliotekariebefattningen förvärva en fullt kompetent
och lämplig person, om befattningen placerades i 15:e lönegraden, d. v. s.
samma lönegrad till vilken registratorer i statsdepartementen numera hänförts.

Såsom biträde åt bibliotekarien borde enligt de sakkunniga avses ett
kanslibiträde (B 7). En befattning såsom kansliskrivare borde följaktligen
nedflyttas i kanslibiträdesgraden.

Socialstyrelsen har i anledning av de sakkunnigas förslag rörande personalen
å styrelsens bibliotek till en början framhållit, att tillgång till ett välförsett
och välordnat bibliotek vore för styrelsen oundgängligen nödvändig. Rörande
betydelsen och utvecklingen av styrelsens bibliotek har styrelsen vidare
anfört följande.

Ehuru i främsta rummet avsett att tillgodose styrelsens eget litteraturbehov
vore biblioteket offentligt och tjänade sålunda även ett mera direkt
allmänt intresse. Upprättandet, genom tillkomsten av nationernas förbund,
av internationella arbetsorganisationen hade i hög grad inverkat på socialstyrelsens
bibliotek, som blivit såväl huvuddepån för den utländska och
internationella sociallitteraturen i Sverige som även den förnämsta förmedlaren
av motsvarande svenska litteratur till utlandet. Biblioteket syntes
vara den med modern social facklitteratur bäst utrustade boksamlingen i
Sverige. Dess accessionskatalog upptoge för år 1928 1,822 nummer, varav
cirka 380 tidskriftsårgångar med över 6,000 häften, mot cirka 2,000 häften ett
årtionde tidigare. Tillväxten skedde huvudsakligen genom utbyte mot styrelsens
egna publikationer. Biblioteket anlitades i en för en så strängt
specialiserad boksamling betydande utsträckning. Förutom av styrelsens
egna tjänstemän frekventerades detsamma sålunda av personer, som för
fullgörande av tjänsteåligganden eller kommitté- eller andra uppdrag eller
ock för egna studier där avlade besök eller begärde boklån. Antalet boklån
och studiebesök hade under det sista året företett en avsevärd stegring.
Dylika lån begärdes icke sällan av universitetsbiblioteken och hade även
gått till utlandet.

Beträffande styrelsens arkiv och förrådet av styrelsens publikationer har
socialstyrelsen framhållit, att arkivbildningen vore särdeles kraftig och att
styrelsen utgåve ett stort antal skrifter. Då biblioteket även hade att distri -

Departements chefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

buera styrelsens nyutkomna skrifter — den ordinarie distributionen omfattade
omkring 27,000 försändelser per år — vore dess arbetsbörda i nu
berörda avseende betydande.

Med hänsyn till den stora betydelsen av styrelsens bibliotek och dess
säregna karaktär har styrelsen ansett, att på bibliotekets föreståndare måste
ställas stora och speciella kompetensfordringar. Härom yttrar styrelsen
vidare följande.

Bibliotekarien borde sålunda förutom vanliga bibliotekstekniska insikter
vara väl hemmastadd på socialpolitikens olika områden samt besitta särskild
förtrogenhet med den in- och utländska sociala litteraturen. På begäran
borde han kunna tillliandagå med mindre utredningar av vad facklitteraturen
innehåller rörande särskilda frågor. Han borde även äga så goda språkkunskaper,
att han för den viktiga bytes- och upplysningsverksamheten
kunde föra korrespondens på de tre främmande huvudspråken. Yidare
måste av honom krävas organisationsduglighet samt initiativförmåga för befordrande
av bibliotekets intressen ävensom förmåga att i de fall, då åtgärder
beträffande biblioteket skulle hänskjutas till styrelsen, inför denna framlägga
och motivera sina förslag. Då bibliotekarien hade att förbereda bokinköp
och materialanskaffning för biblioteket ävensom att bestämma över bokinbindningen,
som under senare tid omfattat 500—700 band per år, bleve
hushållningen med de penningmedel, som kunde avses för bibliotekets underhåll,
i väsentlig gi-ad beroende av honom.

Med avseende å bibliotekariebefattningens placering i lönegrad har socialstyrelsen
— efter erinran, att styrelsen i en år 1918 gjord framställning
uttalat, att »det säkerligen vore riktigast att göra denna befattning till en
andragradstjänst» (d. v. s. en tjänst närmast motsvarande nuvarande 24:e
lönegraden) — förklarat, att styrelsen icke hade anledning att nu efter det
sista årtiondets starka sociala utveckling i Sverige och andra länder samt
internationella arbetsorganisationens tillkomst frångå denna sin mening. I
varje fall ansåge styrelsen sig sålunda böra bestämt frånråda någon nedflyttning
av bibliotekarietjänsten i lägre lönegrad.

Yad angår den å biblioteket placerade kansliskrivaren har socialstyrelsen
anfört huvudsakligen följande.

Denna befattningshavare hade bland annat att förestå expeditionen och
låneverksamheten, att föra diarier och accessionsjournaler samt att biträda
vid katalogiseringen. Dessa göromål krävde ej blott goda språkkunskaper
utan även vissa specialinsikter. Det syntes uppenbart, att de stegrade anspråken
på biblioteket i samband med dess utveckling ökat även ifrågavarande
befattningshavares arbetsbörda i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende.
En försämring av befattningens ställning på löneskalan måste sålunda anses
obefogad.

Självfallet bör man icke genom bibliotekariens nedflyttning i lönegrad
äventyra bibliotekets möjligheter att på samma sätt som hittills fylla sin
uppgift. Utan att vilja underkänna betydelsen av de arbetsuppgifter, vilka
tillkomma socialstyrelsens bibliotekarie, anser jag dock, att eu viss nedflyttning
i lönehänseende av bibliotekariebefattningen utan dylik risk bör
kunna äga rum. Förutsättningen härför är emellertid givetvis att. då befatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

41

ningen skall tillsättas, till ordinarie innehavare av densamma utses en person,
vilken kan förväntas ägna sig åt tjänsten. Jag får alltså ansluta mig
till de sakkunnigas förslag. Bibliotekariebefattningen skulle i enlighet härmed
komma att nedflyttas till lönegraden B 15. Med genomförandet av
detta förslag torde dock, på sätt jag i det följande närmare skall utveckla,
få anstå till dess den nuvarande bibliotekarien avgår.

De göromål, vilka tillkomma det hos bibliotekarien anställda biträdet,
synas mig icke vara av den art, att de motivera en högre löneställning än
den som tillkommer ett kanslibiträde. Jag får därför — med anslutning
jämväl i denna del till vad de sakkunniga föreslagit — förorda, att den för
biblioteket avsedda kansliskrivarbefattningen utbytes mot eu kanslibiträdestjiinst.

I den vid 1912 års riksdag beslutade staten för socialstyrelsen upptogs
eu befattning såsom bibliotekarie och registrator för styrelsen i dess helhet
med avlöning enligt dåvarande första normalgraden. Kassörsgöromålen i
styrelsen uppdrogos åt eu å tredje byrån placerad aktuarie. I skrivelse den
23 oktober 1918 hemställde emellertid socialstyrelsen bland annat, att registrators-
och kassörsgöromålen skulle skiljas från bibliotekarietjänsten, respektive
nämnda aktuarietjänst samt överlämnas åt en särskild registrator och
kassör, för vilket ändamål styrelsen föreslog inrättande av en ny tjänst av
dåvarande första normalgraden. Med anledning av denna framställning föreslog
Kungl. Maj.t i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag, att för de
löpande kassörs- och registratorsgöromålen hos styrelsen skulle inrättas en
befattning såsom kvinnligt biträde av dåvarande tredje graden, motsvarande
nuvarande kansliskrivartjänst. Denna framställning bifölls av riksdagen.
I överensstämmelse härmed har från och med år 1920 såsom registrator
och kassör för socialstyrelsen i dess helhet tjänstgjort ett å sjätte
byrån placerat ordinarie kvinnligt biträde av förutvarande tredje graden,
respektive en å samma byrå placerad ordinarie kansliskrivare.

Å registratorskontoret fördelas de inkomna ärendena å de olika byråerna,
varjämte å kontoret föres diarium över inkomna skrivelser från Kungl. Maj:t
och ämbetsverken.

Börande medelsförvaltningen har socialstyrelsen meddelat följande föreskrifter.
Ekonomiska ärenden handläggas, där de röra styrelsens egen ekonomi,
å sjätte byrån samt eljest å den byrå, till vars verksamhetsområde
ärendet hör. Utbetalning av medel för styrelsens räkning sker endast efter
anordningsbeslut, fattat i den ordning styrelsens instruktion föreskriver.
Anordningsbeslut skall angiva den riksstats- eller räkenskapstitel, varå utgiften
bör i räkenskaperna avföras. Beslutet undertecknas av generaldirektören
och föredraganden eller, efter generaldirektörens bemyndigande, av
föredraganden ensam samt kontrasigneras av kassören. Efter anordningsbeslutets
fattande skola snarast möjligt åtgärder vidtagas för medlens utbetalande;
och skall samtidigt med utbetalningen behörig bokföring verkställas
i enlighet med det räkenskapsformulär, som är eller kan bliva fastställt.
Avlöningslistorna upprättas av kassören.

I övrigt åligger det kassören huvudsakligen att handhava styrelsens räkenskaps-
och kassaväsen, att vid behov upprätta förslag till rekvisition av

Reg istr atorn
och

k as s Or en.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

avlöningsmedel och andra erforderliga medel samt ur räkenskaperna uppvisa
beloppet av befintlig behållning, att uppbära och i enlighet med anordningsbeslut
till vederbörande utbetala nyssnämnda medel ävensom däröver föra
böcker samt i föreskriven ordning avgiva redovisning, att till siffran granska
samt för vederbörande tjänsteman framlägga de räkningar och andra handlingar,
som för utbetalning erfordra godkännande, att uppbära, redovisa och
inleverera föreskrivna pensionsavgifter samt att föra förteckning över styrelsens
inventarier.

Sekreteraren å sjätte byrån har att i egenskap av föredragande i ärenden
rörande styrelsens ekonomi bland annat föra eller låta föra kontrollbok över
utfärdade checker samt vid varje månads början kontrollera kassörens uppgifter
rörande bankbehållningen genom jämförelse med inkommande besked
från Sveriges riksbank, att minst en gång i varje månad å olika tider verkställa
inventering av styrelsens kassa samt däröver upprätta instrument,
vilket skall intagas i styrelsens protokoll, samt att bevaka hos styrelsen förvarade
värdehandlingar.

BesparingssaJckunniga hava anfört, att ett genomförande av sakkunnigas
förslag angående anlitande av postgirorörelsen för utbetalande av statsbidrag
genom socialstyrelsen tydligen skulle medföra en ej oväsentlig lättnad i
kassörens arbete. Jämväl räkningar sjmtes enligt de sakkunniga i allmänhet
kunna likvideras över postgirot. De sakkunniga hava emellertid icke ansett
nu berörda förhållanden böra medföra någon sänkning i kassörens löneställning.
A andra sidan hava de sakkunniga icke funnit sig kunna giva sin
anslutning till ett under hand uttalat önskemål om registrators- och kassörsbefattningens
placering i lönegraden B 14, till vilken vid de senaste årens
riksdagar hänförts vissa registratorstjänster i centrala ämbetsverk. Omfattningen
av de å registrators- och kassörskontoret förekommande göromålen
hade nämligen enligt de sakkunniga icke synts motivera en dylik högre löneställning
för socialstyrelsens registrator. Att märka vore därvid särskilt, att
ärendenas registrering till väsentlig del utfördes å de olika byråerna, vilka
bland annat av denna anledning samtliga utrustats med kansliskrivare.

Socialstyrelsen har beträffande registrators- och kassörstjänsten anfört i
huvudsak följande.

Till de sakkunnigas förslag om anlitande av postgirorörelsen för angivna
ändamål hade styrelsen ställt sig tveksam. Därom vore styrelsen emellertid
övertygad, att ett genomförande av det utav de sakkunniga förordade systemet
i varje fall icke komme att medföra någon avsevärd lättnad i kassörens
arbete. Förslaget kunde alltså icke åberopas såsom skäl emot den ifrågasatta
höjningen av kassörens löneställning och än mindre till förmån för eu
sänkning.

Såsom framginge av de utav styrelsen beträffande medelsförvaltningen i
verket givna föreskrifterna, vore de på kassören ankommande göromålen av
såväl mångskiftande som kvalificerad beskaffenhet. På grund av den ekonomiska
risk, som handhavandet av penningmedel och räkenskaper alltid medförde,
vore inneliavandet av kassörstjänsten otvivelaktigt förenat med större
ansvar än det som i allmänhet åtföljde en kansliskrivartjänst. Vad kassarörelsens
omfattning anginge, förtjänade framhållas, att enbart de kassören
åliggande göromål, som avsåge uträkningen och utbetalningen av avlöningar
till socialstyrelsens och yrkesinspektionens befattningshavare å tillhopa omkring
1,000,000 kronor samt utbetalandet av statsbidrag till sjukkassor m. m.

Kanyl, Maj:ts proposition nr 20H. 4.)

ä sammanlagt omkring 4,000,000 kronor måste anses innebära ett synnerligen
krävande och omfattande arbete. Även kunde nämnas, att kassören hade att
verkställa stämpelbeläggning i ganska stor utsträckning. Sålunda liade summan
av försålda stämplar under år 1928 uppgått till omkring 26,000 kronor,
av vilka den ojämförligt största posten vore fördelad pa belopp växlande
mellan 1 och 8 kronor.

Vid eu jämförelse mellan ifrågavarande registrators- och kassörstjänst samt
vissa andra liknande tjänster, vilka hänförts till lönegraden B 14, syntes
framgå, att förstnämnda tjänst med hänsyn till såväl verksamhetens omfattning
som görom ålens kvalificerade beskaffenhet och därmed förenat ansvar
rättvisligen borde tillerkännas minst lika hög lönegradsplacering som de
senare.

I anledning av de sakkunnigas förslag om bibehållande av registratorsocli
kassörsbefattningen hos socialstyrelsen i lönegraden B 11 har Föreningen
kvinnor i statens tjänst i sin förut omförmälda skrift — under hänvisning till
att registratorstjänsterna inom vissa andra centrala verk nyligen placerats i
lönegraden B 14 samt under särskilt framhållande av de med ifrågavarande
befattning inom socialstyrelsen förenade omfattande kassörsgöromålen — hemställt,
att även sistnämnda befattning måtte hänföras till lönegraden B 14.

Enligt vad som framgår av den lämnade redogörelsen för ifrågavarande
befattningshavares tjänsteåligganden ävensom av vad socialstyrelsen i denna
del anfört äro med tjänsten såsom registrator och kassör i styrelsen förenade
åtskilliga jämförelsevis krävande göromål samt ett icke obetydligt ekonomiskt
ansvar. I likhet med socialstyrelsen anser jag därför, att en uppflyttning av
befattningen till högre lönegrad nu bör äga rum. I sådant hänseende får
jag — i enlighet med vad socialstyrelsen och Föreningen kvinnor i statens
tjänst hemställt — förorda, att befattningen hänföres till lönegraden B 14, i
vilken lönegrad under senaste år placerats bland annat registratorstjänsterna
i generaltullstyrelsen och statskontoret.

Socialstyrelsens vaktpersonal utgöres av 1 ordinarie förste expeditionsvakt
(B 7), 2 ordinarie expeditionsvakter (B 5) och 2 extra ordinarie expeditionsvakter
i 5:e lönegraden. Beträffande denna personal hava besparingssakkunniga
icke föreslagit någon ändring. Även jag får föreslå, att densamma
bibehålies oförändrad.

I detta sammanhang torde jag få till behandling upptaga ett med socialstyrelsens
organisationsfråga sammanhängande spörsmål, vilket emellertid
icke behandlats av besparingssakkunniga. Jag åsyftar här den vid flera tillfällen
diskuterade men ännu icke slutgiltigt avgjorda frågan angående uppflyttning
i lönegrad av vissa tjänster inom socialstyrelsen, vilka tidigare tillhört
den s. k. andra normalgraden och vilka vid det nu gällande lönereglementets
genomförande placerades i 15:de, motsvarande nuvarande 24:de lönegraden.

I anledning av erhållet uppdrag framlade allmänna civilförvaltningens lönenämnd
i utlåtande den 9 november 1923 förslag till fördelning av de förutvarande
andragradstjänstemännen på lönegraderna B 24 och B 26. Såsom

Departements chefen.

Vaktpersonal.

Sekreterar
befattningarnas
placering
i lönegrad.

Allmänna
principer för
lönegradsplaceringen.

Placeringen
av socialstyrelsens

befattningar.

Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

grund för denna fördelning angav lönenämnden vissa allmänna synpunkter.
Efter att liava erinrat om behandlingen av frågan om sekreterarbefattningarnas
vid kommunikationsverken placering i lönegrad anförde lönenämnden
därom följande.

Man finge icke utan vidare utgå därifrån, att varje befattning, som uppfyllde
de utav kommun ikationsverkens lönekommitté uppställda fordringarna
i fråga om innehavarens teoretiska utbildning — högre examen på det
juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig kompetens — och
ställning såsom byråchefs närmaste man borde uppflyttas i lönegrad. För
att en dylik åtgärd skulle äga rum, syntes utöver nämnda kvalifikationer i
avseende å tjänstens innehavare böra fordras, att de uppgifter, vilka vore
förenade med befattningen, i viss mån närmade sig dem, som eljest tillkomme
en byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra fästas vid
det förhållandet, huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldigliet
med ledamots ansvar i vederbörande verksstyrelse. Förekomme
en dylik skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden av mera
krävande art, syntes i allmänhet tjänsten vara av beskaffenhet att böra hänföras
till den högre lönegraden. Enahanda syntes ock vara förhållandet
i fråga om tjänst, med vilken vore förenad föreståndarskap direkt under
verkchefen för en mera betydande avdelning av verket, dock under förutsättning
tillika, att för tjänstens behöriga skötande måste fordras högre
teoretisk utbildning, i allmänhet grundad på specialstudier. En dylik högre
tjänsteställning syntes även undantagsvis kunna anses befogad för vissa
tjänster, vilka visserligen icke kunde hänföras till någon av nyss antydda
kategorier men dock med hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande
arbetsuppgifter vore att anse såsom fullt jämförliga med sådana tjänster,
som förut nämnts.

Vid behandling av nu förevarande spörsmål i statsverkspropositionen till
1925 års riksdag, under för flera huvudtitlar gemensamma frågor, avdelning
II, sid. 6—7, förklarade sig föredragande departementschefen (finansministern)
icke finna skäl till erinran mot de fordringar, som av lönenämnden uppställts.

1925 års riksdag förklarade sig också i sin skrivelse i ämnet, nr 38, icke
hava något att erinra mot nämnda fordringar, dock att riksdagen ansåge, att
hänsyn jämväl borde tagas till huruvida oavvisligt behov för vederbörande
ämbetsverk kunde anses föreligga, att tjänstemän, varom fråga vore, bereddes
förbättrad löneställning.

Yad angår befattningarna inom socialstyrelsen föreslog allmänna civilförvaltningens
lönenämnd i sitt berörda utlåtande den 9 november 1923, att allenast
sekreterarbefattningen å första byrån samt förste byråingenjörstjänsten å
byrån för arbetarskyddsärenden måtte hänföras till 16:e, d. v. s. nuvarande
26:e lönegraden.

I utlåtande över lönenämndens förslag anförde socialstyrelsen, att en uppdelning
av ifrågavarande tjänster på olika grader icke syntes ur någon synpunkt
lämplig eller önskvärd. Den mångskiftande beskaffenheten av styrelsens
arbetsuppgifter hade inom styrelsens samtliga byråer nödgat till en
viss uppdelning av ärendenas handläggning, så att jämväl innehavarna av

Kungl. Maj:ts proposition nr 20ti. 45

förutvarande andragradstjänster finge i avsevärd män självständigt handlägga
vissa ärendesgrupper. Detta ägde sålunda full tillämpning å bland annat
sekreterarna på styrelsens andra och sjätte byråer, beträffande vilka båda
befattningshavare dessutom gällde, att de skulle äga högre juridisk utbildning.
På grund av det sålunda anförda hemställde styrelsen, att samtliga
förutvarande andragradstjänster, d. v. s. förutom de fyra sekreterartjänsterna
och byråingenjörsbefattningen, tre försteaktuarietjänster, måtte hänföras till
16:e lönegraden. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse erinrade sekreterarna
å andra och sjätte byråerna, att för erhållande av den sekreterarbefattning,
som av lönenämnden föreslagits till uppfiyttning, allenast erfordrades
avlagd filosofie kandidatexamen eller kansliexamen, medan såsom kompetens
för förstnämnda båda sekreterarbefattningar fordrades att hava domarkompetens
ävensom praktisk juridisk och administrativ erfarenhet. De erfarenheter,
som lönenämnden anfört till stöd för förslaget att placera sekreterartjänsten
å första byrån i 16:e lönegraden, kunde i lika hög grad åberopas
för övriga nyssnämnda befattningar. Dessa sekreterares arbetsuppgifter vore
nämligen ingalunda av mindre kvalificerad beskaffenhet, och föredragningsskyldighet,
självständigt arbete och ställföreträdarskap för byråchef förekomme
i fråga om samtliga dessa befattningar.

Sedan lönenämnden anbefallts att avgiva nytt utlåtande i frågan, föreslog
lönenämnden i skrivelse den 27 september 1924 med hänsyn särskilt till de
kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren av befattningen såsom
sekreterare och inspektörsassistent å styrelsens byrå för sjukkasseväsendet i
och för beredning av ärenden av försäkringsteknisk natur, att jämväl denna
befattning måtte uppflyttas.

Förslag i denna fråga framlades för 1925 års riksdag. Därvid anförde
föredragande departementschefen, att han ansett sig böra föreslå uppllyttning
jämväl av övriga båda sekreterarbefattningar hos styrelsen. De kompetensfordringar
och de krav på kvalificerat arbete, som lönenämnden principiellt
uppställt för uppflyttning till lönegraden B 26, syntes departementschefen
vara i lika hög grad för handen beträffande sålunda avsedda båda befattningar.

Statsutskottet vid 1925 års riksdag föreslog, med reservation av 10 ledamöter,
att riksdagen icke måtte bifalla departementschefens förslag. I motiven
för detta yrkande erinrade utskottet om att enligt ett av den s. k.
statens besparingskommitté avgivet förslag beträffande ordnandet av socialförsäkringen
vissa förändringar i socialstyrelsens organisation vore ifrågasatta.
Vid sådant förhållande och då med all sannolikhet denna fråga inom
den närmaste framtiden syntes komma att upptagas till prövning, hade utskottet
ansett mindre lämpligt att då företaga någon ändring i andragradstjänstemännens
lönegradsplacering, utan syntes spörsmålet därom böra avgöras
först i samband med organisationsfrågan. I riksdagsdebatten i frågan
vitsordades, att inom vederbörande avdelning av statsutskottet allmänt ansetts,
att Kungl. Maj:ts förslag bort bifallas men att inom statsutskottet in

1925 års
riksdag.

Senare framställningar.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

pleno uppstått olika meningar, varför det hela resulterat i att man uppskjutit
saken under hänvisning till besparingskommitténs förslag. Tillika
vitsordades, att det beträffande vissa befattningar, nämligen två av sekreterarna,
närmast de å tredje och sjätte byråerna, inom statsutskottet enhälligt
ansetts, att uppflyttning borde ske. I fråga om sekreteraren å första byrån
vore saken mera oviss; visserligen krävdes av honom ej så stor formell
kompetens men väl reella kvalifikationer, eftersom byrån vore den mest arbetstyngda
och den, som handlade de viktigaste ärendena. Frågan om sekreteraren
på andra byrån ansågs tydligen vara mest tveksam. Riksdagen biföll
emellertid utskottets förslag, vadan frågan då förföll.

Socialstyrelsen har sedermera ånyo framfört förslag i frågan. I skrivelse
den 5 september 1925 hemställde sålunda socialstyrelsen, att de fyra sekreterartjänsterna
och förste byråingenjörsbefattningen måtte uppflyttas till
lönegraden B 26. Som skäl för detta förslag anförde socialstyrelsen bland
annat, att det måste anses i hög grad obilligt att ifrågavarande tjänstemän
skulle år efter år kvarhållas i lägre lönegrad än den, vartill de på grund
av sin befattnings och det därmed förenade arbetets kvalitet vore berättigade,
helst som ingen anledning funnes att antaga, att en överflyttning
av dessa tjänstemän till annat ämbetsverk i sammanhang med överflyttning
dit av vissa av socialstyrelsens nuvarande arbetsuppgifter skulle medföra
någon sänkning av de krav, som nu ställdes på deras kompetens. Vid
behandling i statsrådet den 19 mars 1926 (proposition nr 214 1926) av
socialstyrelsens berörda hemställan framhöll föredragande departementschefen
— under hänvisning till den då pågående utredningen rörande åstadkommande
av besparingar inom statsförvaltningen — att denna utredning i
sinom tid torde komma att utsträckas till granskning av socialstyrelsens
organisation. Vid sådant förhållande fann departementschefen för sin del
icke lämpligt att då till prövning upptaga spörsmålet om placering i högre
lönegrad av berörda befattningar.

I skrivelse den 15 september 1926 förnyade socialstyrelsen sin ifrågavarande
framställning. I denna skrivelse framhöll socialstyrelsen, att de sedan
längre tid pågående besparingsutredningarna inom statsförvaltningen icke
utgjort hinder för uppflyttning till lönegraden B 26 av tjänstemän i förutvarande
andra normalgraden hos ett flertal andra ämbetsverk. Ben föreslagna
uppflyttningen av ifrågavarande fem tjänstemän skulle medföra en
höjning av det ordinarie anslaget till socialstyrelsen med omkring 5,000
kronor.

Vid anmälan i proposition den 11 mars 1927 (nr 199) av sistnämnda framställning
anförde föredragande departementschefen, att han, då besparingsutredningen
ännu icke till granskning upptagit frågan om socialstyrelsens
organisation, icke funne sig kunna tillstyrka, att styrelsens föreliggande förslag
i berörda hänseende då företoges till avgörande.

1026 års besparingssalckunniga hava i sitt här förevarande betänkande
visserligen diskuterat frågan om utbyte mot lägre befattning av vissa av

47

Kungl, Mdj:ts proposition nr 206.

ifrågavarande tjänster men däremot icke, sedan sådant utbyte ansetts icke
böra föreslås, behandlat lönegradsplaceringen vare sig för dessa eller övriga
ifrågavarande befattningar. I överensstämmelse med den uppfattning, som
enligt vad nyss nämnts kom till uttryck vid behandlingen av socialstyrelsens
åren 1925 och 1926 gjorda framställningar i ämnet, synas emellertid dessa
framställningar nu böra företagas till slutlig prövning. Eu särskild anledning
att i sammanhang med besparingsförslaget behandla denna fråga ser
jag däri, att motsvarande förfaringssätt tillämpats i fråga om kommerskollegium.
Jag har förut erinrat, att Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat
avlåta proposition till riksdagen angående anslag till kommerskollegium m. m.,
vilken proposition väsentligen bygger på ett av besparingssakkunniga avgivet
betänkande. Jämväl i fråga om sistnämnda ämbetsverk förelåg sedan flera
år fråga om de förutvarande andragradstjänstemännens lönegradsplacering,
men icke heller i sitt utlåtande rörande detta ämbetsverk upptog besparingssakkunniga
frågan härom till behandling. Sedan har emellertid kommerskollegium
i sitt yttrande över besparingsbetänkandet förnyat sitt yrkande om
uppflyttning till 26:te lönegraden av vissa befattningar hos ämbetsverket.
På departementschefens hemställan har också Kungl. Maj:t föreslagit, att
innehavarna av fyra sekreterartjänster ävensom av en befattning såsom sjöteknisk
konsulent skola placeras i lönegraden B 26.

Jag anser således, att jämväl för socialstyrelsens del frågan om andragradstjänstemännens
placering nu bör företagas till prövning. Yid denna
prövning bör tydligen det avgörande vara beskaffenheten av varje särskild
av ifrågavarande tjänster och de kvalifikationer, som krävas av dess innehavare.
I detta hänseende vill jag erinra, att redan allmänna civilförvaltningens
lönenämnd år 1924 ansåg, att tre av befattningarna, nämligen de såsom
sekreterare å första byrån, förste byråingenjör å andra byrån samt sekreterare
och inspektörsassistent å tredje byrån, vore av beskaffenhet att böra
uppflyttas. Till dessa lades i förslaget till 1925 års riksdag övriga båda
ifrågavarande befattningar.

Yid bedömande av förevarande fråga torde i sakens nuvarande läge närmast
böra undersökas, huruvida befattningarna kunna anses jämförliga med
de tjänster inom kommerskollegium, vilkas uppflyttande till lönegraden B 26
förut i dag föreslagits. I detta hänseende vill jag erinra, att allmänna civilförvaltningens
lönenämnd. som år 1923 föreslog dylik uppflyttning, beträffande
de tre sekreterartjänster inom kommerskollegium, som jämte en nyupprättad
befattning avses med nyssnämnda förslag, som skäl härför åberopade,
bland annat, att två av dessa sekreterare hade att i egenskap av
sektionschefer utöva närmaste förmanskapet å var sin sektion å olika av
kollegii byråer samt att i första hand ansvara för arbetets behöriga gång å
sektionen. Detsamma gällde i motsvarande delar den tredje av nämnda
sekreterare. Dessutom hade åt dem uppdragits att avgöra särskilda grupper
av ärenden ävensom att såsom adjungerade ledamöter föredraga vissa slag av
mål. Yad angår sekreterarbefattningarna inom socialstyrelsen anförde lönenämnden,
att samtliga sekreterare i främsta rummet hade att biträda vederbörande
byråchef med vanliga sekreterargöromål men att åtminstone åt vissa
av dem jämväl uppdragits en del mera självständiga arbetsuppgifter. Detta

Jämförelse
med till uppflyttning
föreslagna
befattningar
i kommerskol
legiura.

48

Kiiwjl. Maj.is proposition nr 206.

syntes i främsta rummet gälla sekreterarbefattningen å byrån för sociala
frågor i allmänhet, där handläggningen av förekommande ärenden på grund
av dessas mängd och synnerligen mångskiftande beskaffenhet plägade fördelas
mellan byråchefen och sekreteraren. Då byråchefen å denna byrå tilllika
vore arbetsförmedlingsinspektör och i denna egenskap hade att företaga
tjänsteresor, finge sekreteraren å byrån relativt ofta inträda som hans vikarie.
Vad angår sekreteraren, tillika inspektörsassistenten å byrån för sjukkasseväsendet,
vilken befattningshavare bör äga behörighet för anställning såsom
aktuarie vid livförsäkringsbolag, hade denne förutom andra åligganden jämväl
att bereda förekommande ärenden av försäkrings-teknisk natur, vilka vore
förknippade med byråns verksamhet i avseende å sjukkassor och understödsföreningar.
Efter en redogörelse för de arbetsuppgifter, som tillkomme övriga
ifrågavarande befattningshavare, anförde lönenämnden, att nämnden beaktat
föreliggande förslag om obligatorisk sjukförsäkring och om inskränkning av
socialstyrelsens statistiska arbete och att med hänsyn härtill samt till de
arbetsuppgifter, som tillkomme de särskilda befattningshavarna, lönenämnden
ansett sig böra förorda uppflyttning allenast av den sekreterarbefattning,
som tilldelats byrån för sociala frågor i allmänhet samt förste byråingenjörstjänsten
å byrån för arbetarskyddsärenden.

Sedan socialstyrelsen i avgivet yttrande vidhållit sin framställning om
uppflyttning jämväl av övriga andragradstjänstemän, anförde allmänna civilförvaltningens
lönenämnd i sitt yttrande den 27 september 1924, att nämnden
efter närmare undersökning av de ämbetsuppgifter, som ålåge sekreteraren
å sjukkassebyrån (tredje byrån), funnit, att med hänsyn till de kvalifikationer,
som måste ställas på ifrågavarande befattningshavare i och för beredning
av ärenden av försäkrings-teknisk natur, nämnden ansett sig böra tillstyrka
uppflyttning av befattningen.

I en inom socialstyrelsen upprättad promemoria, som förelåg vid ärendets
behandling vid 1925 års riksdag, redogöres närmare för de uppgifter,
som tillkomme de befattningshavare, vilka icke av lönenämnden föreslagits
till uppflyttning.

I fråga om sekreteraren å arbetarskydclsbyrän hänvisas i promemorian bland
annat till att närmast under denna byrå sorterade den statliga yrkesinspektionen
med ett stort antal befattningshavare samt att byråchefen, som tilllika
vore yrkesöverinspektör, till följd av arbetsuppgifternas omfattning
måste i stor utsträckning överlämna ärendena till självständig beredning av
sina underlydande. A sekreteraren ankomme därvid att bereda de ärenden
inom byråns verksamhetsområde, som vore av övervägande juridisk eller
administrativ innebörd samt att deltaga i handläggningen av övriga där förekommande
ärenden, i den mån de innehölle moment av dylik art. Särskilt
betydelsefull vore hans medverkan vid de oftast juridiskt invecklade besvärsmålen
samt vid avfattningen av de säkerhetsföreskrifter, som plägade utfärdas.
Jämväl det största antalet personal- och ekonomiska ärenden hade
sekreteraren att på mera självständigt sätt handlägga, ehuru rent formellt
föredragningsskyldighet därutinnan icke förelåge för honom. Under de
tjänsteresor, som byråchefen i sin egenskap av yrkesöverinspektör hade att
i stor utsträckning företaga, inträdde sekreteraren som hans ställföreträdare.
Vad angår sekreteraren åt sjätte; byråm, d. v. s. byrån för lag- och administrativa
ärenden, har styrelsen i promemorian framför allt åberopat, att med
hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som åvilade byråchefen, och för
att bereda honom möjlighet att mera odelat ägna sig åt större lagstiftningsarbeten,
sekreteraren alltifrån byråns tillkomst i dess nuvarande organisation
erhållit generellt uppdrag att förutom sina andra åligganden med ledamots -

49

Kungl. Maj;ts proposition nr 206.

ansvar i styrelsen föredraga ärenden rörande verkets organisation, personal,
ekonomi och inventarier. Dessutom hade åt sekreteraren anförtrotts att
föredraga lagstiftnings-, besvärs- och andra frågor inom vissa speciella områden.
Dä byråchefen årligen i avsevärd omfattning deltoge i internationella
konferenser och sammanträden i utlandet, tjänstgjorde sekreteraren
såsom vikarie å byråchefsbefattningen. Yad slutligen angår den furste byråingenjören
å arhctarskyddsbyrån åberopade socialstyrelsen i sin promemoria
framför allt de särskilda kvalifikationer i fråga om teknisk utbildning, som
erfordrades, och de krävande arbetsuppgifter beträffande utredningar och
övervakning av gällande föreskrifters tillämpning, som ankomme å honom.

Vid den prövning, som jag på grundval av det sålunda föreliggande materialet
och besparingssakkunnigas i det föregående återgivna betänkande
ägnat frågan om placering i lönegrad av de fyra sekreterarna samt förste
byråingenjören hos socialstyrelsen, har jag kommit till det resultatet, att
jag anser allenast två av sekreterarbefattningarna, nämligen de å första och
tredje byråerna, vara av den beskaffenhet, att jag kan föreslå uppflyttning
till lönegraden B 26. Dessa båda befattningar ansågos, såsom förut nämnts,
redan av allmänna civilförvaltningens lönenämnd i dess åren 1923 och 1924
avgivna betänkanden vara av beskaffenhet att böra irppflyttas. Beträffande
de skäl, som tala för en dylik åtgärd, kan jag inskränka mig till att hänvisa
till vad som anförts under ärendets tidigare behandling. Här må
endast tilläggas, att arbetet å styrelsens första byrå på grund av tidsförhållandena
är statt i ständig utveckling och att därmed följer, att de arbetsuppgifter,
som ankomma å den på byrån placerade sekreteraren, jämväl
ökas såväl till omfattning som i fråga om de krav de ställa å vederbörandes
kompetens. Vad åter angår befattningen såsom sekreterare å
styrelsens sjukkassebyrå, har den fortsatta erfarenheten givit vid handen,
att den försäkringstekniska behandling av frågor rörande sjukkassor och
understödsföreningar, som är denne sekreterares huvudsakliga uppgift och
som i allmänhet måste fullgöras på hans ansvar, är av största betydelse för
en sund utveckling av sjukkasserörelsen och understödsföreningsväsendet.
Den rådande tendensen att genom sammanslutning av sjukkassor till större
enheter konsolidera och utveckla rörelsen medför skärpta krav på sjukkassebyråns
arbete. Det är av största vikt, till undvikande av förluster för de
försäkrade, att planerna för dylika sammanslutningar underkastas noggrann
prövning ur försäkringsteknisk synpunkt.

Vad däremot beträffar sekreterarbefattningen å styrelsens sjätte byrå eller
lag- och administrativa byrån må erinras, att besparingssakkunniga haft
under övervägande befattningens nedfiyttning till notarietjänst, ehuru de
sakkunniga slutat med att icke framställa förslag i dylikt hänseende. De
sakkunnigas uppfattning härutinnan har gendrivits av socialstyrelsen. Jagliar
också i det föregående uttalat min anslutning till den uppfattningen, att
sekreterartjänsten bör bibehållas. Den av de sakkunniga förebragta utredningen
rörande sekreterarens allmänna ställning och arbetsuppgifter synes mig
emellertid vara av sådan beskaffenhet, att jag under nu föreliggande omständigBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. lllhäft. (Nr 206.) 582 29 4

Departements chefen.

Sammanfattning

m. m.

Det ordinarie
anslaget till
socialstyrelsen.

50 Knngl. Maj:ts proposition nr 206.

heter icke anser mig kunna ifrågasätta eu uppflyttning i lönegrad av befattningen Det

motsvarande gäller beträffande befattningen som sekreterare å andra
eller arbetar sky ddsbyrån. Särskilt med hänsyn till att de frågor av mera
invecklad juridisk beskaffenhet, som kunna möta inom byråns arbetsområde,
kunna och även pläga hänskjutas till behandling av styrelsens lagbyråchef,
synes mig tillräcklig anledning för närvarande icke föreligga till en uppflyttning
i lönegrad av ifrågavarande sekreterare. Visserligen bör i detta
sammanhang beaktas den ändrade form för behandling av vissa grupper av
ärenden, tillhörande fartygsinspektionen, som föreslagits i förenämnda proposition
angående anslag till kommerskollegium m. m. Enligt denna proposition
skall handläggningen av dylika frågor ankomma på kommerskollegium
och socialstyrelsen gemensamt, därvid socialstyrelsen i regel skall företrädas
av en tjänsteman å ifrågavarande byrå, nämligen byråassistenten för
sjöfartsärenden. I den mån vid denna gemensamma behandling uppkomma
spörsmål av juridisk, administrativ eller lagteknisk natur, måste dock en skolad
jurist inom styrelsen, och då närmast sekreteraren å arbetarskyddsbyrån,
deltaga i handläggningen. Med hänsyn till denna utvidgning av sekreterarens
arbetsuppgifter skulle liknande skäl som i fråga om byråassistenten
kunna åberopas till stöd för uppflyttning till lönegraden B 26 jämväl av
sekreterartjänsten. Emellertid synes det mig icke lämpligt att, innan den
föreslagna organisationen trätt i kraft och erfarenheterna av densamma hunnit
inhämtas, vidtaga en dylik åtgärd.

Vad slutligen angår förste byråingenjörsbefattningen å arbetarskyddsbyrån
har jag, särskilt med hänsyn till vad besparingssakkunniga såsom resultat
av sitt granskningsarbete anfört rörande ifrågasatt utbyte därav mot en tjänst
av lägre grad, icke funnit mig böra föreslå uppflyttning i lönegrad.

Den merkostnad, som skulle föranledas av bifall till vad jag nu förordat
beträffande sekreterartjänsternas placering i lönegrad, kan beräknas uppgå
till omkring 2,000 kronor om året, varmed alltså den genom omorganisationen
vunna besparingen skulle komma att minskas.

Till sammanfattning av det i det föregående anförda ber jag att få nämna
följande.

Den nu gällande ordinarie staten för socialstyrelsen är av följande utseende.

Stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...........................

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ......................................................

Arvoden ä 1,000 kronor till två fullmäktige.........................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................

Summa kronor

285,000

5.000

2.000
25,400

317,400

Kuiigl. Muj.is proposition nr 206

Öl

Antalet ordinarie, befattningar är för närvarande bestämt sålunda:

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............... —

5 byråchefer .......................................................................................... B 30

3 förste aktuarier ...................................................................................... B 24

1 förste byråingenjör .............................................................................. B 24

3 sekreterare........................................................................................... B 24

1 sekreterare och iuspektörsassistent .................................................... B 24

4 aktuarier.................................................................................................. B 21

1 bibliotekarie och arkivarie.................................................................... B 21

1 byråingenjör ....................................................................................... B 21

7 kansliskrivare ....................................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt ................................ B 7

8 kanslibiträden .......................................................................................... B 7

2 expeditionsvakter .................................................................................. B 5

12 kontorsbiträden ...................................................................................... B 4

1 skrivbiträde ............................................................................................ B 2

Med avseende å ordinarie befattningar i socialstyrelsen har jag i det
föregående föreslagit följande förändringar:

uppförande å styrelsens ordinarie stat av ytterligare eu byråchef i lönegraden
B 30 (femte byrån), av eu byråassistent i lönegraden B 26 (andra
byrån) samt av ytterligare ett kontorsbiträde i lönegraden B 4 (andra byrån);

uppflyttning från lönegraden B 24 till lönegraden B 26 av en sekreterare
(första byrån) och sekreteraren och inspektörsassistenten (tredje byrån) samt
från lönegraden B 11 till lönegraden B 14 av den såsom registrator och kassör
tjänstgörande kansliskrivaren;

utbyte av en aktuarietjänst i lönegraden B 21 med placering på tredje
byrån mot en notariebefattning i samma lönegrad;

indragande av en aktuarie i lönegraden B 21 (femte byrån) samt av två
kontorsbiträden i lönegraden B 4, därav ett från och med den 1 januari
1930 och ett från och med den 1 juli 1930 (tredje byrån); samt

indragande av en bibliotekarie och arkivarie i lönegraden B 21 och en
kansliskrivare i lönegraden Bil samt uppförande i deras ställe på styrelsens
ordinarie stat av en bibliotekarie och arkivarie i lönegraden B 15, respektive
av ett kanslibiträde i lönegraden B 7.

Uppförandet å ordinarie stat av ifrågavarande befattningar såsom byråchef,
byråassistent och kanslibiträde torde liksom uppffyttningen i lönegrad
av de därtill föreslagna befattningarna böra äga rum från och med
budgetåret 1929/1930.

Den övertaliga aktuarietjänsten, vilken är besatt med ordinarie innehavare,
synes lämpligen, på sätt de sakkunniga föreslagit, tills vidare böra
kvarstå å den ordinarie staten, till vilken bör fogas en anmärkning om att
en aktuariebefattning i lönegraden B 21 är övertalig och vid inträffande
ledighet skall indragas.

52

Kungl. Maj.is proposition nr 206.

Vad angår koutorsbiträdesgraden skall enligt mitt förslag en ny ordinarie
tjänst i denna lönegrad inrättas, varemot en befattning i samma lönegrad
skall indragas den 1 januari 1930 och ytterligare en den 1 juli 1930. Inom
styrelsen äro nu tre kontorsbiträdesbefattningar vakanta. På grund härav
synes mig det i ordinarie staten upptagna antalet kontorsbiträdesbefattningar
kunna från och med budgetåret 1929/1930 nedsättas från 12 till 11. Dock
bör därvid i staten anmärkas, att antalet av nämnda befattningar må utgöra
under tiden 1 juli—31 december 1929 13 och under tiden 1 januari—30 juni
1930 12. Jag förutsätter emellertid härvid, att återbesättande av ordinarie
kontorsbiträdesbefattningar icke må ske i större utsträckning än att samtidigt
11 kontorsbiträdesbefattningar äro besatta med ordinarie innehavare.

Beträffande den till indragning föreslagna, nu i lönegraden B 21 upptagna
befattningen såsom bibliotekarie och arkivarie, å vilken befattning för närvarande
finnes ordinarie innehavare, hava de sakkunniga — med hänsyn
därtill att nuvarande innehavaren av tjänsten under senare år långa tider
åtnjutit ledighet på grund av sjukdom — föreslagit dels att befattningen i
lönegraden B 21 skulle från och med budgetåret 1929/1930 överföras till
övergångsstat, dels ock att den nyinrättade befattningen i lönegraden B 15
skulle från och med samma tidpunkt få besättas. I den mån innehavaren
av bibliotekarietjänsten inträdde i tjänstgöring, borde han enligt de
sakkunniga kunna jämlikt socialstyrelsens beprövande tagas i anspråk för
förefallande göromål å de statistiska byråerna. Detta förslag anser jag mig
icke kunna förorda. Enligt vad jag inhämtat har under de tider, nuvarande
bibliotekarien åtnjutit sjukledighet, dennes tjänst plägat uppehållas av en
aktuarie i styrelsen. Med hänsyn till vikten av kontinuitet i bibliotekets
skötsel har även under de mellantider, då bibliotekarien varit i tjänst,
nämnde aktuarie plägat förestå biblioteket, medan bibliotekarien tilldelats
tjänstgöring å fjärde eller femte byrån. Då enligt mitt förslag en ordinarie
aktuariebefattning skall indragas, och alltså en nu tjänstgörande aktuarie
blir övertalig, synes det mig lämpligt, att denna anordning tillämpas jämväl
framdeles. Med hänsyn därtill vill jag föreslå, att i staten fortfarande upptages
en bibliotekarie och arkivarie i lönegraden B 21 men att i en anmärkning
angives, att befattningen skall vid inträffande ledighet utbytas mot eu likabenämnd
befattning i lönegraden B 15. Vid sådant förhållande skulle icke
erfordras någon befattning å övergångsstat.

Vidkommande kansliskrivargraden innebär mitt förslag, att antalet befattningar
skulle minskas dels genom uppflyttningen av den såsom registrator
och kassör tjänstgörande kansliskrivaren till högre lönegrad, dels ock
genom nedflyttning av det å biblioteket tjänstgörande biträdet till kanslibiträdesgrad.
Då två kansliskrivartjänster för närvarande äro vakanta, lärer
antalet dylika tjänster från och med budgetåret 1929/1930 böra nedsättas
från 7 till 5.

I anledning av sistberörda nedllyttning bör samtidigt antalet kanslibiträden
ökas från 8 till 9.

Kungl. Majds proposition nr d06

53

Föi'' nästkommande budgetår skulle i enlighet med det anförda den ordinarie
personalstaten för socialstyrelsen erhålla följande utseende.

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet................

6 byråchefer ............................................................................................ B 30

1 byråassistent............................................................................................ B 20

1 sekreterare .............................................................................................. B 26

1 sekreterare och inspektörsassistent ................................................... B 26

3 förste aktuarier ..................................................................................... B 24

1 förste byråingenjör .............................................................................. B 24

2 sekreterare.......................................................................................... B 24

3 aktuarier............................................................................................ B 21

1 bibliotekarie och arkivarie ................................................................... B 21

1 byråingenjör ............................................................................................ B 21

1 notarie ..................................................................................................... B 21

1 registrator och kassör............................................................................ B 14

5 kansliskrivare ......................................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt......................................................................... B 7

9 kanslibiträden ......................................................................................... B 7

2 expeditionsvakter ................................................................................. B 5

11 kontorsbiträden ...................................................................................... B 4

1 skrivbiträde ........................................................................................... B 2

Anm. 1. Eu aktuarietjänst är övertalig och skall vid inträffande ledighet
indragas.

Anm. 2. Befattningen som bibliotekarie och arkivarie i lönegraden B 21
utbytes vid inträffande ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden

Anm. 3. Antalet kontorsbiträdestjänster skall utgöra under tiden 1 juli—
31 december 1929 13 och under tiden 1 januari—30 juni 1930 12.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän inom den ordinarie
staten torde i anslutning härtill för budgetåret 1929/1930 böra beräknas till
i avrundat tal 304,500 kronor.

I samband med de år 1926 genomförda personalindragningarna i departementen
vidtogs den ändringen i departementens stater, att anslagen till
vikariatsersättningar uteslötos. Härvid förutsattes, att samtliga vikariatskostnader
för uppehållande av ordinarie befattningar skulle bestridas från
vederbörande anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Samtidigt uttalades,
att man även beträffande de till allmänna civilförvaltningen hörande
ämbetsverken borde övergå till samma system, dock ej förräii i samband
med de förändringar av staterna i övrigt, vilka kunde föranledas av besparingsarbetets
utsträckande till ämbetsverken i allmänhet. I överensstämmelse
härmed lärer nu, på sätt ock av de sakkunniga ifrågasatts, i staten för
socialstyrelsen vikariatsersättningsposten — för närvarande upptagen till
5,000 kronor — böra uteslutas.

Vad angår anslagsposten till avlöningar till icJce-ordinane befattningshavare
m. m. torde jag till en början få erinra, att efter förslag till 1926 års
riksdag beträffande de olika departementens anslagsposter till avlöningar

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till icke-ordinarie befattningshavare från och med budgetåret 1926/1927 vidtagits
den förändringen, att dessa poster, som tidigare varit begränsade, erhållit
förslagsanslags natur. Anslagen hava därvid specificerats på tre skilda
delposter, av vilka två poster, som icke få överskridas, avsetts, den ena för
grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän och den andra för extra be-,
fattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning m. m.
medan från den tredje posten, som beräknades förslagsvis, skulle utgå vad
som erfordrades till beredande av avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie
tjänstemän ävensom enligt gällande författningar uppkommande kostnader
för läkarvård jämte läkemedel o. dyl. samt begravningshjälp till sådan personal.
Avsikten var härvid att jämväl för övriga nyreglerade verk efter hand
genomföra denna omläggning.

Även beträffande socialstyrelsen hava nu de sakkunniga föreslagit en
dylik förändring av sättet för beräkningen av ifrågavarande anslagspost.
Här förevarande förslag biträder jag. Emellertid vill jag framhålla, att för
närvarande endast en mindre del av styrelsens icke ordinarie personal (2
förste amanuenser och 1 amanuens med lieltidstjänstgöring, 2 förste amanuenser
med halvtidstjänstgöring, 1 kanslibiträde, 1 skrivbiträde samt den
sakkunnige för hygieniska frågor) avlönas från berörda post, under det att
flertalet icke ordinarie befattningshavare avlönas från det extra anslaget till
socialstyrelsens verksamhet. Härutinnan vill jag förorda sådan ändring, att
hädanefter under den ordinarie statens anslagspost till icke-ordinarie befattningshavare
upptagas medel'' för avlönande av samtliga extra ordinarie tjänstemän
—- dock med undantag för de befattningshavare, vilka avses för styrelsens
bränslekontrollerande verksamhet — ävensom av extra befattningshavare
i den omfattning, som kan beräknas erforderlig för fullgörande av
styrelsens mera stadigvarande arbetsuppgifter. Med anledning härav har jag
beräknat berörda post på följande sätt, därvid jag i fråga om beräkningen
av avlöningar till extra ordinarie tjänstemän följt samma grunder, som tilllämpats
vid bestämmandet av motsvarande anslagsposter å departementens

stater (jämför 1926 års

statsverksproposition, »För

fiera huvudtitlar

gemen-

samma frågor» sid. 18 och följande, och riksdagens

skrivelse

nr 245

år 1926,

sid. 11):

Extra

ordinarie tjänstemän.

Grund-

avlö-

liingar

Avlö-

nings-

förhöj-

ningar

1 förste amanuens med

lieltidstjänstgöring i 18:e lönegraden

Kronor

4,596

Kronor

336

3 » amanuenser

i 17:e

»

13,050

738

2 » »

halvtidstjänstgöring i »

»

4.350

246

1 amanuens »

i 16:e

»

2,052

123

3 amanuenser »

lieltidstjänstgöring i 15:e

11,664

648

2 kanslibiträden

i 7:e

»

5,040

312

1 kanslibiträde

i 5:e

»

2,208

156

7 kontorsbiträden

i 4:e

»

14,364

1,092

10 skrivbiträden

i 2:a

»

18,360

600

2 expeditionsvakter

i 5:e

4,416

312

Summ

a kronor

80,100

4,563

Kungl. Maj:tu proposition nr 2(t(i.

no

Extra befattningshavare m. w.

1 sakkunnig för ärenden rörande alkoholistvården

1 » i hygieniska frågor ................................

Skrivhjiilp, övertidsersättning m. m.............................

Kronor

. 3,600
. 2,(XX)
. 1,600

Summa kronor 7,200

med någon av -

I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslagspost
rundning av beloppet till avlöningsförhöjningar — kunna uppföras med
följande belopp:

Kronor

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst ........................ 80,100

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m. förslagsvis
........................................................................................................ 4,600

Extra befattningshavare m. in., högst...................................................... 7,200

Summa kronor 91,900

Enligt de sakkunnigas, av mig tillstyrkta förslag skall indragas eu nu på
extra stat uppförd aktuariebefattning i lönegraden B 21. Denna befattning
innehaves alltsedan år 1920 av en från och med år 1914 hos styrelsen anställd
tjänsteman, vilken för närvarande är sysselsatt med statistiska utredningar,
sammanhängande med förlikningsmannainstitutionens verksamhet.
Billigheten torde kräva, att denne tjänsteman vid aktuariebefattningens indragning
erhåller anställning hos styrelsen såsom extra ordinarie tjänsteman —
närmast med uppgift att fortsätta berörda arbetsuppgifter — förslagsvis såsom
förste amanuens med heltidstjänstgöring i 18:e lönegraden. Till mildrande
av de svårigheter för de extra ordinarie tjänstemännen, som med denna anordning
eljest skulle följa vid övergången till den nya organisationen, synes
mig anslagsposten till grundavlöningar till dessa tjänstemän av nyssnämnda
anledning tills vidare böra ökas med ett belopp av i runt tal 4,000 kronor.
Med hänsyn till behovet av amanuensbiträde åt byråassistenten för sjöfartsärenden
torde vidare i enlighet med vad jag i det föregående tillstyrkt sistnämnda
post böra höjas med 2,000 kronor. På grund härav synes posten
till grundavlöningar böra beräknas till (80,100 4- 4,(XX) + 2,000) 86,100 kronor.
Inom detta belopp bör socialstyrelsen äga att verkställa de extra ordinarie
tjänstemännens lönegradsplacering på sätt befinnes lämpligast. Hinder bör
ej heller möta att i stället för extra ordinarie tjänstemän från denna post
avlöna extra befattningshavare, till vilka enligt gällande bestämmelser avlöningsförhöjning
ej må utgå.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
torde i enlighet härmed böra upptagas till (86,100 + 4,600 + 7,200) 97,900
kronor.

Då någon förändring icke torde böra ifrågakomma beträffande den i staten
upptagna anslagsposten å 2,000 kronor till arvoden å 1,000 kronor till två
fullmäktige, skulle i enlighet med vad sålunda anförts den ordinarie avlöningsstaten
för socialstyrelsen för budgetåret 1929/1930 erhålla följande utseende.

Det extra anslaget
till
socialstyrelsens
verksamhet.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 304,500

» icke-ordinarie befattningshavare m. in......... » 97,900

Arvoden ä 1,000 kronor till två fullmäktige.............................. » 2,000

Summa kronor 404,400

Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen torde i enlighet med
dessa beräkningar böra för budgetåret 1929/1930 bestämmas till 404,400
kronor. Anslaget skulle alltså komma att höjas med 87,000 kronor.

Jämte det ordinarie anslaget till socialstyrelsen finnes — såsom förut
nämnts — till styrelsens verksamhet anvisat ett extra anslag, vilket för
budgetåret 1928/1929 är i riksstaten upptaget med 147,300 kronor. Av de
från vissa landsting såsom bidrag till socialstyrelsens bränslekontrollerande
verksamhet till statsverket inflytande medlen skola därjämte å nämnda anslag
för sagda budgetår uppdebiteras tillhopa 12,800 kronor. Sammanlagda
beloppet av de å anslaget tillgängliga medlen uppgår alltså ,iör innevarande
budgetår till 160,100 kronor. Börande användningen härav har Kungl. Maj:t
föreskrivit, att av anslaget må utgå till avlöningar och vikariatsersättningar
åt icke-ordinarie befattningshavare högst 140,100 kronor samt till arvoden
åt socialstyrelsens ombud högst 20,000 kronor.

I avseende å den nu från anslagsposten till avlöningar och vikariatsersättningar
åt icke ordinarie befattningshavare m. m. avlönade personalen har jag
i det föregående föreslagit,

dels att följande befattningar bliva ordinarie och förty avlönas från den i
ordinarie staten upptagna anslagsposten till ordinarie tjänstemän, nämligen
1 byråchef, 1 byråassistent (hittills placerad i lönegraden B 24) och 1 kontorsbiträde; dels

att följande extra ordinarie och extra personal hädanefter skola avlönas
från den i styrelsens ordinarie stat upptagna anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m., nämligen 1 förste amanuens
i 18:e lönegraden, 1 förste amanuens i 17:e lönegraden och 2 amanuenser
i 15:e lönegraden, samtliga med heltidstjänstgöring, 1 amanuens
i 16:e lönegraden med halvtidstjänstgöring, 2 kanslibiträden, 7 kontorsbiträden,
9 skrivbiträden, 2 expeditionsvakter samt 1 sakkunnig för ärenden
rörande alkoholistvård.

dels ock att följande befattningar skola indragas, nämligen 1 aktuarie, 1
kansliskrivare, 2 kontorsbiträden och 1 skrivbiträde.

På grund härav och i anledning av det i det föregående omförmälda utbytet
av befattningen såsom adjungerad ledamot mot en befattning såsom
förste aktuarie och eu expert skulle nu ifrågavarande anslagspost avses för
avlöning och vikariatsersättning åt följande befattningshavare, nämligen dels
1 inspektör, 1 förste byråingenjör, 1 byråingenjör, 1 e. o. underinspektör och 1
e. o. kontorsbiträde, samtliga för ärenden rörande bränslekontroll, dels ock
1 förste aktuarie, 1 expert och 1 notarie. För berörda ändamål erfordras
ett belopp av i runt tal 43,500 kronor.

Kung]. Maj:ts proposition nr 200. 57

Anslagsposten till avlöningar och vikariatsersättningar åt icke-ordinarie
befattningshavare in. in. synes därför kunna nedsiittas från 140,100 kronor
till 48,500 kronor.

Till arvoden åt socialstyrelsens ombud liirer även för nästa budgetår böra
beräknas ett belopp av 20,000 kronor.

Också under budgetåret 1929/1930 komina landstingsmedel att uppdebiteras
å anslaget till ett sammanlagt belopp av 12,800 kronor.

I överensstämmelse med det anförda skulle det extra förslagsanslaget
till socialstyrelsens verksamhet kunna för budgetåret 1929/1930 i riksstaten
upptagas till (43,500 + 20,000 — 12,800) 50,700 kronor. Detta innebär eu
nedsättning av anslagets belopp med 96,600 kronor.

Då, enligt vad förut angivits, det ordinarie anslaget till socialstyrelsen
skulle behöva höjas med 87,000 kronor, kommer den omedelbara anslagsbesparingen
enligt förevarande förslag att — frånsett dyrtidstillägg — uppgå
till ett belopp av 9,600 kronor.

Vid fullt genomförd organisation skulle besparingen frånsett dyrtidstillägg
bliva omkring 23,100 kronor.

Beträffande övergången på ny stat och placering i löneklass in. m. ber
jag att få anföra följande.

I fråga om de två sekreterarbefattningar, vilka föreslagits till uppflyttning
från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, torde regler böra tillämpas motsvarande
dem, som fastställdes i samband med den av 1925 års riksdag beslutade
uppflyttningen i lönegraden B 26 av vissa tjänster. Sålunda bör beträffande
båda ifrågavarande befattningshavare innehavande fullmakt gälla för
den till högre grad uppflyttade befattningen. För båda tjänsterna bör
vidare gälla, att vid bestämmandet av den löneklass, vederbörande befattningshavare
skall i den liögre lönegraden tillhöra, skall så anses som om
befattningen redan vid tjänstemannens tillträde till densamma tillhört vederbörande
högre lönegrad.

Yad angår den kansliskrivarbefattning, vilken enligt det föregående inrättats
för handhavande av registrators- och kassörsgöromålen och som enligt
förestående förslag skulle uppflyttas till en befattning såsom registrator
och kassör i lönegraden B 14, synes befattningen böra kungöras till ansökan
ledig bland styrelsens samtliga ordinarie kansli skrivare. Vid löneklassplacering
av den befattningshavare, som erhåller tjänsten, torde avlöningsreglementets
allmänna bestämmelser böra komma till användning.

Med avseende å placeringen i löneklass av byråassistenten för sjöfartsärenden
och det till hans hjälp avsedda kontorsbiträdet hava 1926 års besparingssakkunniga,
såsom framgår av det föregående, föreslagit vissa övergångsbestämmelser,
avseende läitt för nuvarande byråassistenten å extra stat
och e. o. kontorsbiträdet att, därest vederbörande från och med den 1 juli
1929 skulle bliva ordinarie assistent, respektive kontorsbiträde, få tillgodoräkna
föregående extra tjänstgöring utan eljest föreskrivet avdrag av tre år.
Vad beträffar byråassistenten utgår detta förslag från att han skulle såsom

Bikang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 171 käft. (Nr 200.) 582 29 5

övergångsbestämmelser

m. m

Hemställan

08 Kungt. Maj:ts proposition nr 206.

ordinarie placeras i lönegraden B 24, d. v. s. i samma lönegrad, till vilken
lian för närvarande är hänförd. Med hänsyn till den ändrade tjänstestälh
ning, som byråassistenten enligt föreliggande förslag framdeles skall intaga,
har jag däremot föreslagit en uppflyttning av assistentbefattningen till lönegraden
B 26. Vid sådant förhållande synes mig någon anledning till meddelande
av särskild övergångsbestämmelse beträffande byråassistenten icke
föreligga. Övervägande skäl synas mig också tala för att icke heller be
träffande kontorsbiträdet vidtaga eu sådan åtgärd.

Yad slutligen beträffar utbytet av aktuarietjänsten å tredje byrån mot en
notarietjänst torde den för den nuvarande aktuarien å nämnda byrå utfärdade
fullmakten böra från och med den 1 juli 1929 få gälla såsom fullmakt
å notarietjänsten.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i anslutning till vad bär
föreslagits utfärda de närmare bestämmelser med avseende å ifrågavarande
befattningshavares övergång till den ordinarie staten, vilka kunna anses
erforderliga.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maj/t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i socialstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1929 vara bestämt på följande
sätt:

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

6 byråchefer ....................................................................... B 30

1 byråassistent................................................................... B 26

1 sekreterare ........................................................................ B 26

1 sekreterare och inspektörsassistent .............................. B 26

3 förste aktuarier................................................................. B 24

1 förste byråingenjör ...................................................... B 24

2 sekreterare........................................................................ B 24

3 aktuarier .......................................................................... B 21

1 bibliotekarie och arkivarie ............................................ B 21

1 byråingenjör .................................................................... B 21

1 notarie .............................................................................. B 21

1 registrator och kassör..................................................... B 14

5 kansliskrivare ................................................................. B 11

1 förste expeditionsvakt...................................................... B 7

9 kanslibiträden ................................................................. B 7

2 expedition svakter .......................................................... B 5

11 kontorsbiträden ............................................................. B 4

1 skrivbiträde........................................................................ B 2

Anm. 1. En aktuarietjänst är övertalig och skall vid inträffande
ledighet indragas.

Knngl. Majds proposition nr SOU. ‘ f>9

Amn. 2. Befattningen som bibliotekarie och arkivarie i
lönegraden B 21 utbytes vid inträffande ledighet mot en likabenämnd
befattning i liinegraden B 15.

Anm. 3. Antalet kontorsbiträdestjänster skall utgöra under
tiden 1 juli—31 december 1929 13 och under tiden 1 januari—
30 juni 1930 12.

dds godkänna det av mig här förordade förslaget till stat
för socialstyrelsen, att tillämpas från och med budgetåret
1929/1930;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen,

nu 317,400 kronor, med 87,000 kronor till........ kronor 404,400;

dels och till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret
1929/1930 anvisa ett extra anslag av .................. kronor 50,700.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet IvrouprinsenBegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

AJce Karlholm.