Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 205.

i

Nr 205.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beredande av
pension från allmänna indragningsstaten åt lantbruksskolföre.
ståndaren P. Rösiö; given Stockholms slott den 15 mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats
rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Vidrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1929.

Härvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
LubecK, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 mars 1929 har lantbruksstyrelsen gjort
framställning om beredande av pension åt lantbruksskolföreståndaren P.
Rösiö och därvid yttrat följande,

Rösiö hade under en följd av år åtnjutit understöd av statsmedel för upprätthållande
av den utav honom å Hagaberg i Jönköpings län bedrivna
Undervisningsverksamheten i jordbruk och lantmannanäringar. Sålunda an
visade riksdagen för ändamålet å extra stat för år 1908 ett anslag av 5,000
kronor. För år 1909 beviljade riksdagen enahanda belopp, 5,000 kronor,
men beslöt tillika i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, att beloppet skulle
Utgå från anslaget till befrämjande av det mindre jordbruket och betraktas

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 170 häft. (Nr 05.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

såsom understöd av enskild undervisningsverksamhet, vilken icke på annat
sätt kunde komma i åtnjutande av statsunderstöd. Från sistnämnda anslag
hade därefter understöd alltjämt utgått till ifrågavarande verksamhet, dock
att tilläggsbidrag undantagsvis beviljats från annan anslagstitel. För vart
och ett av läsåren 1910/1911—1919/1920 uppgick understödsbeloppet såsom förut
till 5,000 kronor och för läsåren 1920/1921—1928/1929 i regel till 9,000 kronor
för varje år. Härutöver hade Rösiö för vartdera av läsåren 1926/1927 och
1927/1928 uppburit tilläggsbidrag med 5,000 kronor från reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Slutligen
finge framhållas, att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 15 februari 1929
tillstyrkt en av Rösiö gjord ansökan om ytterligare statsunderstöd för läsåret
1928/1929 med 5,000 kronor.

Rösiö hade sålunda under ett par tiotal år bedrivit en av staten understödd
och allmänt uppskattad undervisningsverksamhet inom jordbrukets
område, som särskilt tidigare haft en betydande tillslutning av elever från
skilda delar av landet. Vid meddelande av denna undervisning hade Rösiö
på ett framstående sätt förstått att hos sina lärjungar skapa intresse och ingjuta
entusiasmen för jordbrukarens kall. Hans verksamhet på jordbrukets område
inskränkte sig emellertid icke enbart till denna undervisning utan ur
allmän jordbrukssynpunkt minst lika betydande hade hans föredragsverksamhet
varit. Vid denna sistnämnda verksamhet, varigenom Rösiö gjort
sig känd över hela landet och förskaffat sig en stor och förtjänt popularitet
inom breda lager, hade han icke blott meddelat nyttiga lärdomar åt sina
åhörare utan även förmått verka väckande och livgivande för jordbrukets
utveckling i olika avseenden.

Rösiö, som vore född den 5 januari 1861, hade emellertid nu uppnått en
ålder, då krafterna icke längre räckte till för en dylik ansträngande undervisningsverksamhet,
och enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat hade Rösiö
för avsikt att nu draga sig tillbaka och upphöra därmed.

Vid sådant förhållande syntes det lantbruksstyrelsen, att staten såsom en
erkänsla åt Rösiö för hans betydelsefulla och allmänt kända arbete till det
svenska jordbrukets fromma borde bereda honom en årlig pension av statsmedel
under hans återstående livstid. En sådan åtgärd från statens sida
syntes desto mera befogad som Rösiö torde hava offrat allt vad han själv
kunnat förtjäna på uppehållande av sin allmännyttiga verksamhet.

Ifråga om pensionens storlek ville lantbruksstyrelsen för sin del föreslå,
att densamma måtte utmätas i förhållande till den pension, som utginge till
föreståndare vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor. Nyssnämnda
föreståndare bleve pensionsberättigade vid fyllda 65 år. Rösiö hade
redan uppnått 68 år.

Vid den av Rösiö bedrivna undervisningsverksamheten hade årligen hållits
två kurser. Enligt bestämmelserna i reglementet den 31 december 1919 (nr 878)
för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens pensionsanstalt)
jämförda med ifrågavarande anstalts kungörelse den 25 november
1921 (nr 716) angående pensionsavgifter m. m. för lärarpersonal vid lantbruksskolor,
lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt jordbrukskonsulenter ägde
föreståndare för lantbruksskola eller för lantmannaskola med två årliga kurser
vid en uppnådd levnadsålder av 65 år och efter 33 tjänstår uppbära hel tjänstepension
till belopp av 4,800 kronor. Härtill komme ett pensionstillägg av
768 kronor, som utginge jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med
bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, §§ 3 och 7, med den ändrade lydelse sist -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

3

nämnda författningsrum erhållit genom kungörelsen den 8 april 1927 (nr 126),
eller tillhopa 5,568 kronor förutom författningsenligt dyrtidstillägg. Med
hänsyn därtill att Rösiö ej erlagt några pensionsavgifter, syntes nyssnämnda
belopp, 5,568 kronor, böra jämkas nedåt till 5,000 kronor. Någon ytterligare
nedsättning på grund därav att Rösiös lantbruksskoleverksamhet endast
varit statsunderstödd sedan år 1908, syntes icke böra ske. Denna verksamhet
hade nämligen i ungefär nuvarande omfattning tagit sin början redan
år 1888. Visserligen nedlades skolan i början av 1890-talet, men hade doek
sedan år 1893 eller sålunda under mer än 33 år oavbrutet upprätthållits,
sedan år 1898 å Hagaberg, Pensionen syntes böra utgå redan från och med
den 1 juli 1929.

På grund av vad sålunda anförts linge lantbruksstyrelsen hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Rösiö måtte från och
med den 1 juli 1929 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en pension av 5,000 kronor årligen.

I remissutlåtande den 9 mars 1929 anför statskontoret:

Därest såsom av lantbruksstyrelsens skrivelse syntes framgå Rösiö befunnes
hava inlagt så stora förtjänster om undervisningen inom jordbrukets
område och utövat en så framstående och gagnande verksamhet för jordbrukets
utveckling, att en belöning åt honom från det allmännas sida i form
av pension kunde anses vara på sin plats — något varom statskontoret icke
vore i tillfälle att uttala ett eget omdöme —, ville statskontoret framhålla,
att det föreslagna pensionsbeloppet undandroge sig bedömande efter vanliga
regler för avpassande av pension åt befattningshavare i statens tjänst men
förefölle vara väl högt. Vad förslaget i övrigt beträffade, syntes pensionen
böra utgå från och med månaden näst efter den, vari Rösiö lämnade föreståndarskapet
för lantbruksskolan å Hagaberg, dock tidigast från och med
den 1 juli 1929.

Under flera decennier har Rösiö utövat en för det svenska jordbruket syn- Departementsnerligen
förtjänstfull och betydelsefull undervisnings- och propagandaverk- chefensamhet.
Enligt utredning, som kommit jordbruksdepartementet tillhanda,
började Rösiö sin verksamhet år 1886 med praktiska jordbruksdemonstrationer.
Lantbruksskoleverksamheten grundades år 1888. Ordinarie kurser hava hållits
årligen, dock att arbetet varit inställt under några månader 1893. Sammanlagda
antalet elever har uppgått till nära 3,000. Tillika hava hållits specialkurser,
nämligen dels så kallade kurser med förevisningar och redogörelser
rörande jordbruk, kreatursskötsel och trädgårdsskötsel m. m., dels teoretiska
och praktiska sommarkurser för yngre deltagare, dels kurser för småbrukare
och dels trädgårdskurser. Vidare har Rösiö bedrivit en livlig föredragsverksamhet
landet runt — vissa föredragsserier hava under årens lopp varit
besökta av 10,000-tals personer — ävensom rådgivande verksamhet och ett
omfattande skriftställeri i lantbruks- m. fl. ämnen. Icke minst har det
mindre jordbruket och dess många idkare njutit fördel av hans av entusiasm
präglade arbete. I sin verksamhet kan Rösiö nämnas såsom en föregångsman.

Det synes mig vara en akt av billighet och rättvisa, att Rösiös verksamhet,
som varit förenad med personliga ekonomiska uppoffringar, vinner det erkännande,
som ligger i att pension av statsmedel beredes honom.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden är icke möjligt att enligt vanliga
grunder verkställa beräkning av det pensionsbelopp, som kan befinnas
skäligt. Lantbruksstyrelsens förslag om dettas utmätande i anslutning till
den pension, som utgår till föreståndare vid statsunderstödda lantbruks- och
lantmannaskolor synes mig emellertid lämpligt, och lärer intet vara att erinra
mot pensionsbeloppets bestämmande till 5,000 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lantbruksskolföreståndaren Per Kösiö må från och med månaden näst
efter den, varunder han frånträder föreståndarskapet för lantbruksskolan å
Hagaberg i Jönköpings län, dock tidigast från och med den 1 juli 1929,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension av 5,000 kronor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilagda till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.