Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

tfr 185.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av den hd ernationella arbetsorganisationens
konferens åren 1925, 1926 och 1928
fattade beslut; given Stockholms slott den 7 mars
1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anbålla om riksdagens
yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella
arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohbin, Beskow, Lund vik, Borelb, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och
associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar
förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del NTTT ett
socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution,
internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga
detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 155 häft. (Nr 185.)

2580 *8 1

Beslut vid
konferensens
sjunde sammanträde.

Departements chefen den

25 februari
1026.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande
församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande
förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två
former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till
internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar,
eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas
vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra
åtgärder.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem
av organisationen skall vara förbunden att inom. ett år från avslutandet
av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden
respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag
eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett
år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande senare
än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation
ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande
eller om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets
eller myndigheters bifall, skall respektive medlem av organisationen
icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess
verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde hölls i Geneve
under tiden 19 maj—10 juni 1925. Vid sammanträdet, därvid Sverige var
representerat, antogs bland annat ett förslag till konvention angående ersättning
för yrkessjukdomar. *)

Med skrivelse den 14 augusti 1925 överlämnades från utrikesdepartementet
till dåvarande chefen för socialdepartementet en av generalsekreteraren
hos nationernas förbund i enlighet med Versaillestraktaten insänd
bestyrkt kopia av konventionsförslaget.

Originaltexterna till nämnda konferensbeslut ävensom översättning därav
torde få såsom bilaga (Bilaga A) fogas till protokollet i detta ärende. Beträffande
förslagets innehåll tillåter jag mig att hänvisa till bilagan 1 2).

Sedan utlåtande över förslaget avgivits av socialstyrelsen, som för sin
del inhämtat yttranden i frågan från riksförsäkringsanstalten, försäkrings''
rådet och medicinalstyrelsen, framlades förslaget genom proposition (nr 118)
för 1926 års riksdag. Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 25 februari

1) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1925 deltogo i konferensen från svensk
sida: såsom regerinasombud ordföranden och chefen för arbetsrådet E. W. Bosreus och
byråchefen J. A. É. Molin med socialrådet E. It. Sjöstrand och byråchefen C. H. J. von
Schulzenheim såsom experter; såsom arbetsyivarombud direktören I. O. Larson med disponenten
O. H. Almström och fabrikören C. G. C. Schröder såsom experter och såsom arbetarombud
landsorganisationens ordförande J. A. J. Thorberg med ledamoten av försäkringsrådet
O. Carlsson, kassören D. G. Lagergren och redaktören S. Backlund såsom experter.

ä) En redogörelse för frågans behandling av arbetskonferensen lämnas i nr 9 av Sociala
meddelanden för år 1925.

Kungl. Maj;ts proposition nr 185. 3

1 926 yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att han vid behandlingen
av ett nämnda dag framlagt förslag till ny lag om olycksfall i arbete
även berört frågan om ersättning för yrkessjukdomar och därvid jiimväl erinrat
om konventionsförslaget. Angående sistnämnda förslag hade departementschefen
anfört, att enligt hans uppfattning starka skäl talade för att yrkessjukdomarna
inbegrepes under olycksfallsförsäkringen men att frågan därom
med hänsyn till svenska förhållanden icke kunde lösas genom en lagstiftning,
som omfattade de sjukdomar, vilka upptagits i den vid konventionsförslaget
fogade förteckningen. Tillika hade han yttrat, att med hänsyn till frågans
invecklade beskaffenhet och till stor del outredda skick det icke varit möjligt
att medhinna den ytterligare undersökning, som måste föregå utarbetandet av
förslag i frågan, men att han hade för avsikt att föranstalta om sådan utredning.
Då han på anförda skäl icke vore beredd att föreslå sådan ändrad
lagstiftning, som utgjorde förutsättning för ratifikation av ifrågavarande konventionsförslag,
ansåge sig departementschefen icke för det dåvarande kunna
tillstyrka ratificering av förslaget.

I sitt med anledning av propositionen avgivna utlåtande (nr 5) anförde
andra särskilda utskottet, att såsom framginge av en översikt av frågan om
yrkessjukdomarna, som lämnats i den vid samma riksdag framlagda propositionen
med förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete med mera,
rådde meningsskiljaktighet om till vilket område av socialförsäkringen —
sjuk- eller olycksfallsförsäkringen — yrkessjukdomarna rätteligen borde hänföras.
Att vid sådant förhållande och utan avvaktande av resultatet av den
utredning i frågan, som kunde komma att äga rum, taga bestämd ståndpunkt
till de i konventionsförslaget berörda spörsmålen läte sig tydligen
icke göra. Något uttalande i frågan från riksdagens sida syntes utskottet
sålunda icke vara erforderligt.

Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, framhöll i avlåten skrivelse
(nr 350), att Sverige för det dåvarande icke borde biträda konventionen.

Med anledning av konventionsförslaget uppdrog emellertid Kungl. Maj:t
den 13 juli 1926 åt socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen
gemensamt att, med beaktande av bland annat vad konventionsförslaget
innehölle, verkställa utredning och avgiva förslag i frågan om
ersättning för yrkessjukdomar.

Till fullgörande av nämnda uppdrag avlämnade ämbetsverken den 21 april
1928 utlåtande med förslag i ämnet.

Efter det yttranden över förslaget inhämtats från myndigheter och organisationer
samt förslaget inom socialdepartementet undergått erforderlig omarbetning
och granskats av lagrådet, har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit
att till riksdagen avlåta proposition med förslag till lag om försäkring
för vissa yrkessjukdomar. Enligt de grundläggande föreskrifterna
i detta förslag skulle frågan om ersättning för yrkessjukdomar komma att
ordnas i överensstämmelse med de regler, som angivas i konventionsförslaget.

Riksdagen

1926.

Departements chefen.

Beslut vid
konferensens
åttonde sammanträde.

Svenska

regeringen

den

22 januari

1926.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Därest nyssnämnda lagförslag i huvudsak oförändrat uppköjes till lag,
bringas den svenska lagstiftningen i överensstämmelse med konventionens
föreskrifter. Med hänsyn härtill och då det synes önskvärt, att vårt land
biträder konventionen, anser jag mig böra förorda, att — därest lagförslaget
i huvudsak vinner statsmakternas godkännande — konventionen av Sverige
ratificeras.

Den internationella arbetskonferensens åttonde sammanträde hölls i
Geneve under tiden 26 maj—5 juni 1926. Vid sammanträdet, i vilket
representanter för Sverige deltogo, antogs bland annat ett förslag till
konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter ombord
å fartyg. '')

Med skrivelse den 25 augusti 1926 överlämnades till dåvarande chefen
för socialdepartementet från utrikesdepartementet en av generalsekreteraren
hos nationernas förbund i enlighet med Yersaillestraktaten översänd bestyrkt
kopia av berörda konventionsförslag.

Originaltexten till detta konferensens beslut ävensom översättning av
detsamma torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende, och tillåter jag mig att i fråga om förslagets innehåll
hänvisa till denna bilaga. * 2)

Före sammanträdet hade internationella arbetsbyrån utsänt ett frågecirkulär
till de olika regeringarna i syfte att inhämta deras åsikter rörande
den på konferensens dagordning upptagna frågan om förenkling av inspektionen
av emigranter ombord å fartyg. Nämnda cirkulär besvarades
av svenska regeringen den 22 januari 1926. I svaret erinrades inledningsvis,
att i förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å
utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör, vilken
författning innehölle den svenska lagstiftningens särskilda bestämmelser
rörande emigrantbefordran, meddelades åtskilliga föreskrifter angående
högsta tillåtna antalet emigranter i förhållande till fartygets dräktighet,
de för emigranterna avsedda kojernas utrymme och beskaffenhet, anordnande
av särskilda avdelningar för sjukas vårdande, medförande av
sjukvårdspersedlar och läkemedel m. in. ävensom en del bestämmelser
rörande besiktning av emigrantfartyg. Däremot innehölle förordningen
inga föreskrifter om särskilda inspektörer, som skulle medfölja fartygen
och hava till uppgift att bistå emigranterna och tillvarataga deras intressen.
Veterligen hade ej heller några anmärkningar på senare tid
framkommit mot sättet för befordran av emigranter å svenska fartyg.

*) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 deltogo i konferensen från svensk sida:
såsom regeringsombud envoyén E. Hennings och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet
E. B. Sjöstrand såsom expert; såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larsson med
direktören A. Hj. Lagergren såsom expert och såsom arbetar ombud landsorganisationens
sekreterare K. E. Johanson med redaktören S. Backlund såsom expert.

2) En redogörelse för frågans behandling av arbetskonferensen återfinnes i nr 9 av
Sociala meddelanden, för år 1926.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 1 Hö.

Uppenbart vore för övrigt, att sedan konkurrensen mellan rederibolagen
skärpts genom de nya restriktiva immigrationsbestiimmelserna i Förenta
staterna, bolagen sökte erbjuda utvandrarna bästa möjliga befordringsförhållanden.
Vad beträffade svenska fartyg och svenska emigranter syntes
därför de i frågecirkuläret åsyftade spörsmålen åtminstone för det dåvarande
sakna intresse. Då förhållandena i andra länder möjligen ställde sig
annorlunda och måhända motiverade eu konvention i förevarande avseende,
ville emellertid den svenska regeringen icke ställa sig avvisande till
tanken på en eventuell konvention.

Över konferensens beslut i förevarande ämne avgavs utlåtande den 10 november
1926 av socialstyrelsen, som över ett inom styrelsen utarbetat förslag
till utlåtande i ärendet begärt och erhållit kommerskollegii yttrande.
I utlåtandet erinrade socialstyrelsen om svenska regeringens svar på nämnda
frågecirkulär samt framhöll, att någon anledning att ändra ståndpunkt i förevarande
avseende, såvitt styrelsen kunde döma, icke syntes förefinnas. Lika
litet som under tiden före svarets avgivande hade därefter några klagomål
eller andra omständigheter förekommit, som kunde motivera anställandet av
en officiell emigrantinspektör å de svenska emigrantfartygen. Ej heller hade
behov av dylik inspektion gjort sig kännbart i avseende å de utländska linjers
fartyg, med vilka svenska emigranter i någon avsevärdare mån befordrades.
Med hänsyn till att emigrantinspektion ej vore anordnad ombord å de svenska
emigrantfartygen och konventionen således, vad vårt land anginge, väl ej
kunde komma till avsevärd tillämpning, skulle det måhända synas likgiltigt.
om Sverige biträdde konventionen eller ej. Konventionen förutsatte emellertid
tillvaro av officiell inspektion ombord å emigrantfartyg, och anslutningtill
konventionen skulle möjligen på sina håll anses grunda eu moralisk förpliktelse
för de svenska statsmakterna att införa dylik inspektion — en
åtgärd som enligt vad redan anförts åtminstone för det dåvarande syntes
sakna skäl. På grund av vad sålunda anförts ansåg socialstyrelsen, att Sverige
för det dåvarande icke borde biträda ifrågavarande konvention.

KommerskoUegium förklarade sig i sitt yttrande i huvudsak biträda vad av
socialstyrelsen i dess förslag till utlåtande anförts.

Frågan om ratifikation av berörda konventionsförslag anmäldes av chefen
för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, i statsrådet den 21 januari 1927.
Därvid framhöll departementschefen, att svenska regeringen i sitt svar på
omförmälda frågecirkulär förklarat sig icke vilja ställa sig avvisande till
tanken på en eventuell konvention i förevarande ämne. En anslutning till
det föreliggande konventionsförslaget skulle emellertid möjligen kunna anses
medföra en förpliktelse att införa en statlig emigrantinspektion — något
som för Sveriges del åtminstone för det dåvarande syntes opåkallat. På
grund därav och då Sveriges anslutning till förslaget icke syntes kuuna
vara av någon avsevärd betydelse för andra länder, kunde ett biträdande
av förslaget icke tillstyrkas. Med hänsyn därtill ansåg departementschefen,
att ratifikation av konventionen icke för det dåvarande borde äga rum.

Socialstyrelsen

den 10 november
1026.

Kommers kollegium.

Departements chefen den

21 januari
1927.

Riksdagen

1927.

Kungl. Maj:t
den 1 april
1927.

Internationella
arbetsbyråns
direktör
den 2
november
1927.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde departementschefen,
att riksdagens yttrande måtte inhämtas angående konventionsförslaget. I
enlighet härmed blev frågan genom proposition (nr 57) förelagd 1927 års riksdag.

I utlåtande (nr 13) med anledning av propositionen förklarade sig andra lagutskottet
dela den uppfattningen, att behov av en officiell emigrantinspektör
å svenska emigrantlinjer dittills icke gjort sig gällande. Med avseende å
frågan, huruvida eu ratifikation skulle medföra förpliktelse för Sverige att
införa statlig emigrantinspektion, erinrade utskottet därom att enligt § 11 i
konventionsförslaget varje medlem av internationella arbetsorganisationen,
som ratificerade konventionen, förbunde sig att tillämpa bestämmelserna i
densamma senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder
för att göra nämnda bestämmelser effektiva. Det syntes icke vara uteslutet,
att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att konventionens ratifikation
skulle medföra en åtminstone moralisk förpliktelse att anställa en
officiell emigrantinspektör eller att eventuellt medgiva annat lands regering,
vilkas undersåtar befordrades såsom emigranter å svenskt fartyg, att tillsätta
sådan inspektör. Vidare vore att märka, att ett biträdande av konventionen
skulle jämlikt bestämmelse i § 2 kunna anses medföra förpliktelse att tilllata
annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant
såsom observatör ombord åtfölja landets såsom emigranter resande
undersåtar, under förutsättning att han icke gjorde intrång på den officielle
inspektörens uppgifter. Enligt stadgande i § 9 av förslaget krävdes för konventionens
ikraftträdande allenast ratifikation av två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen. Så snart två länder ratificerat, bleve alltså
ratifikationen bindande för dem. Därav följde, att Sveriges underlåtenhet
att ratificera icke hindrade, att konventionen finge betydelse för de länder,
som önskade biträda densamma. Ytterligare kunde framhållas, att en underlåtenhet
från Sveriges sida att nu ratificera icke medförde förlust av möjligheten
för vårt land att i framtiden sluta sig till de ratificerandes antal, om
detta skulle anses önskvärt. På grund av vad sålunda anförts ansåg sig
utskottet för det dåvarande böra avstyrka ratifikation från svensk sida.

Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad
av departementschefen uttalats till statsrådsprotokollet rörande konventionsförslaget.

Sju reservanter inom utskottet ansågo, att utskottet bort tillstyrka ratificering
av konventionen.

Kamrarna biträdde utskottets hemställan, varefter riksdagens beslut anmäldes
i skrivelse den 15 mars 1927 (nr 73).

Med anledning av vad sålunda förekommit förordnade Kungl. Maj:t den
1 april 1927, att omförmälda konvention icke för det dåvarande skulle för
Sveriges del biträdas.

Uti skrivelse den 2 november 1927 har internationella arbetsbyråns direktör
framlagt arbetsbyråns uppfattning rörande ifrågavarande konventions
innebörd och räckvidd, under framhållande att svenska regeringens beslut

Kungl. Maj:ts proposition nr /Sfi. 7

att icke ratificera konventionen måliiinda till viss grad stödde sig på eu
tolkning av densamma, som icke helt överensstämde med den tolkning
arbetsbyrån och andra stater givit åt konventionen.

I sin skrivelse framhåller arbetsbyråns direktör, att den avgörande frågan
vore, om konventionen kunde tolkas så, att den skulle medföra en moralisk
skyldighet att införa officiell inspektion av emigranter ombord å fartyg.
För nämnda frågas besvarande vore det tillräckligt att med tillhjälp av de
förberedande arbetena undersöka konventionens syften och dess bestämmelsers
innebörd.

Konventionens syften hade tydligt angivits i det genom arbetsbyråns
försorg uppställda frågecirkuläret angående ifrågavarande punkt på konferensens
dagordning. Efter eu framställning av problemets huvudlinjer
sammanfattades berörda syften i frågecirkuläret sålunda:

»Huvudsyftet med den på dagordningen för 1926 års konferens uppförda
frågan är alltså att vinna en förenkling av nuvarande system för
inspektionen av emigranter ombord å fartyg. Det är således icke, som man
på vissa håll syttes hava antagit, fråga om att införa helt nya inspektionssystem.
Konferensens uppgift är att pröva, i vilken utsträckning förefintliga
dubbla befattningar under nu rådande förhållanden kunna avskaffas, ävensom
undersöka de förenklingsmetoder, vilka skulle underlätta vinnandet
av inspektionens syften, allt under beaktande att emigranterna — vilka förenklingar
än vidtagas — under sin resa komma i åtnjutande av ett visst
minimum av skydd.»

Beträffande clenna tanke framhölls i den på grundval av regeringarnas
svar upprättade rapporten till konferensen: »Den till regeringarna riktade

frågan var icke huruvida inspektion av emigranter ombord å fartyg är nyttig
eller eg. Yilka åsikterna än må vara i detta hänseende, kvarstår likväl det
faktum, att ett stort antal olika system av inspektion för närvarande tilllämpas,
och hava regeringarna anmodats tillkännagiva, huruvida de icke
ansåge det lämpligt att förenkla desamma.»

För uppnående av det sålunda angivna syftet uppställde konventionsförslaget
i §§ 2 och 3 en dubbel princip, nämligen

1) att icke mer än ett lands regering borde svara för den officiella inspektionen
ombord å fartyg, samt

2) att, om eu officiell emigrantinspektör anställdes ombord å ett emigrantfartyg,
han i regel skulle utses av regeringen i det land, vars flagga
fartyget förde; undantag härifrån kunde dock göras genom överenskommelse
mellan detta land och de länder, vilkas undersåtar i egenskap av emigranter
transporterades å fartyget. Konventionen inneliölle tillika i §§ 4—7
bestämmelser, som vore ägnade att förenkla tillvägagångssättet vid inspektionen
av emigranter.

Det syntes, anföres vidare i skrivelsen, icke föreligga något tvivel om att
konventionen varken till sin andemening eller till sin bokstav medförde
någon förpliktelse — icke ens en moralisk sådan — för den ratificerande
staten att införa ett inspektionssystem, och att den icke ens indirekt sökte
uppmuntra till införandet av nya inspektionsorgan. Till undvikande av varje
ovisshet i nämnda hänseende hade det utskott, som av konferensen fått i
uppdrag att behandla frågan rörande förenkling av inspektionen av emigranter
ombord å fartyg, i sin rapport till konferensen framhållit, att däri
»icke diskuterades frågan, huruvida inspektionen borde göras obligatorisk —
ett problem som fölle utanför området för utskottets föreliggande uppgift».
Föremål för diskussion vore i själva verket endast genomförandet av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

förenklad inspektion till undvikande av de slitningar och konflikter närvaron
av flera inspektörer av olika nationalitet ombord å samma fartyg skulle
kunna medföra.

För övrigt vore det av vikt att påpeka, att den första stat, som ratificerat
konventionen, Nederländerna, tolkat konventionen i denna mening. I likhet
med Sverige hade Nederländerna icke någon inspektionstjänst ombord å
emigrantfartyg och hade ditintills icke haft för avsikt att inrätta någon
dylik. Icke desto mindre hade nämnda förhållande icke betraktats såsom ett
hinder för ratifikation. Samma påpekande ägde tillämpning beträffande
Storbritannien, som ratificerat villkorligt och som ej heller ägde något
särskilt inspektionssystem.

t Ratificering från de länders sida, vilka i likhet med Storbritannien och
Nederländerna icke hade något officiellt inspektionssystem, vore för övrigt
helt och hållet i överensstämmelse med konventionens anda. Det av konferensen
tillsatta utskottet hade också mycket tydligt angivit detta genom
att förkasta ett förslag till ändring av § 2, så lydande: »Varje medlem,
som ratificerar denna konvention och vars lagstiftning föreskriver officiell

inspektion av emigranter---». Detta ändringsförslag hade förkastats

just emedan kommissionen ansett, att detsamma kunde tolkas såsom läggande
hinder i vägen för ett land utan officiell inspektion att vidtaga åtgärder
till sina undersåtars skydd. Genom att godtaga den av kommissionen
föreslagna texten hade konferensen alltså velat lämna vägen öppen för
en ratifikation från de staters sida, som befunne sig i detta läge. Det
vore utan tvivel med beaktande av dessa konferensens avsikter som svenska
regeringens ombud vid åttonde sammanträdet röstat för bifall till konventionen.

Delegationen I anledning av nämnda skrivelse har yttrande den 3 december 1927 avgivits
1*°''nationella'' av (^e9''otionen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid
socialpolitiska framhållit, att den av arbetsbyråns direktör förfäktade meningen, att ett biträdande
av ifrågavarande konvention icke komme att medföra någon förcember
1927. pliktelse att inrätta officiell inspektion av emigranter ombord å fartyg, otvivelaktigt
vore riktig. Nämnda förhållande hindrade emellertid icke, enligt delegationens
mening, att en dylik åtgärd ändock skulle kunna giva anledning till
besvärande krav — något som man syntes böra bespara sig, då åtgärden
icke motiverades av något behov för Sveriges del. En ledamot av delegationen
har ansett delegationen böra förorda, att konventionsförslaget måtte
ånyo föreläggas riksdagen med framhållande, att konventionen borde ratificeras.

interna- Sedermera har arbetsbyråns direktör med skrivelse, som den 11 maj 1928
arbetsbyråns inkommit till socialdepartementet, översänt ett memorandum rörande Sveriges
direktör den ställning till vissa av internationella arbetskonferensen antagna konventioner,
11 maj 19-8. som j0ke ratificerats av vårt land. I detta memorandum erinras om direktörens
skrivelse den 2 november 1927 och framhålles, att ett allmänt biträdande
av nu ifrågavarande konvention skulle i hög grad bidraga att
reglera en fråga, som gåve upphov till ständiga svårigheter och förhandlingar.

Kanyl. Maj:ts proposition nr t HD.

Över nämnda memorandum har yttrande den 2G november 1928 avgivits
av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. Delegationen
har därvid bland annat redogjort för sitt uttalande den 3 december 1927
samt vidare anfört, att ehuru delegationens berörda avvisande ståndpunkt
icke saknat skäl för sig, delegationen vid förnyad, med anledning av arbetsbyråns
memorandum företagen prövning av frågan funnit åsyftade skäl vara
av så pass underordnad betydelse, att de synts icke böra få hindra en eljest
med inga betänkligheter för vårt lands del förbunden akt av skyldigt tillmötesgående
mot internationella arbetsorganisationen.

Med anledning av förstnämnda skrivelse från arbetsbyråns direktör liavu
upplysningar inhämtats rörande frågans läge i Nederländerna och Storbritannien.

Härvid har framgått, att nederländska regeringen den 16 maj 1927
förelagt generalstaterna förslag till lag om godkännande av omförmälda
konventionsförslag. Uti motiveringen till regeringens hemställan framhölls,
att konventionsförslaget icke ålade någon förpliktelse att inrätta inspektion
till skyddande av emigranter ombord å fartyg. Regeringen hyste icke
några betänkligheter mot ett biträdande av konventionsförslaget. Den nederländska
lagstiftningen föreskreve ingen inspektion av emigranter ombord
å fartyg under resa. Däremot funnes vissa stadganden angående
inspektion av emigranter före fartygets avgång. Med hänsyn härtill kunde
av konventionen icke följa någon förpliktelse för Nederländerna med avseende
å fartyg, som seglade under dess flagga, och någon förändring i
det dittillsvarande tillståndet vore icke erforderlig. Sedan generalstaterna
antagit det sålunda framlagda lagförslaget, utfärdades i enlighet härmed
lag i ämnet den 30 juni 1927. Den formella ratifikationen har sedermera
skett den 13 september 1927.

Ej heller i Storbritannien finnes för närvarande någon inspektion av
emigranter ombord å fartyg. Emellertid beslöt den brittiska regeringen
den 27 augusti 1927 att ratificera omförmälda konvention, dock med det
förbehåll att konventionen för Storbritanniens och Norra Irlands del skulle
träda i kraft först sedan konventionen utan förbehåll godkänts av Frankrike,
Tyskland, Nederländerna, Italien, Norge och Spanien. I den framställning
till parlamentet, däri regeringen anmälde sin avsikt att biträda
konventionen, framhölls, att eu anslutning till densamma icke skulle medföra
några administrativa eller legislativa åtgärder. Under angivna förbehåll
har sedermera ratifikation skett den 16 september 1927.

Enligt meddelande från arbetsbyrån har konventionen numera ratificerats
även av Belgien, Indien, Japan, Luxemburg, Tjeckoslovakien och Österrike.

Slutligen bör i detta sammanhang beaktas frågan om ny lagstiftning angående
emigrationen. I skrivelse den 28 maj 1912 (nr 229) anhöll riksdagen
om utarbetande och framläggande av förslag till en svensk utvandringslag.
Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 5 december 1914 socialstyrelsen
att avgiva förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen

Delegationen
för det internationella

socialpolitiska
samarbetet
den 26
november

192S.

Ratifikation
av främmande
stater.

Förslag till
emigrationslag
stiftning
1928.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ävensom till de därmed sammanhängande åtgärder i övrigt vilka kunde
finnas påkallade. Sedermera hemställde riksdagen i skrivelse den 30 maj
1923 (nr 203) om åtgärder för stödjande av emigrerande medborgare. Genom
beslut den 15 j uni 1923 anbefalldes socialstyrelsen att verkställa utredning
och avgiva förslag i det av riksdagen angivna avseendet. Till fullgörande
av omförmälda båda uppdrag har socialstyrelsen den 14 januari 1928 avgivit
betänkande med förslag till vissa åtgärder beträffande emigrationen (statens
offentliga utredningar 1928: 8). I nämnda betänkande framlägges bland annat
förslag till lag angående utvandrares befordran m. m. Lagen är avsedd att
träda i stället för förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å utvandrares
fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör. Förslaget
innehåller icke några bestämmelser rörande inspektion av emigranter ombord
å fartyg. Över styrelsens betänkande hava yttranden inhämtats från åtskilliga
myndigheter och sammanslutningar.

Förevarande konvention avser att åstadkomma en förenkling av nu tilllämpade
system för statlig inspektion av emigranter ombord å fartyg.
Då i Sverige icke finnes någon dylik inspektion, kan ett biträdande av
konventionen icke anses direkt motiverat med hänsyn till förhållandena i
vårt land. Emellertid är det naturligen på grund av Sveriges medlemskap
i internationella arbetsorganisationen önskvärt, att Sverige ansluter sig till
de av organisationen antagna konventionerna, därest detta kan ske utan
åsidosättande av något svenskt intresse.

Under den tidigare behandlingen av frågan om Sveriges anslutning till
förevarande konvention hav framhållits, att ett biträdande av konventionen
möjligen kunde anses grunda åtminstone en moralisk förpliktelse att införa
en statlig emigrantinspektion — något som åtminstone för närvarande syntes
opåkallat i vårt land. Av den nu förebragta utredningen torde emellertid
framgå, att en dylik skyldighet icke kan härledas ur konventionen. Vad
arbetsbyråns direktör i detta hänseende anfört har biträtts av delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet. Därtill kommer, att sedan
Kungl. Maj:t förra gången tog ställning till frågan om Sveriges anslutning till
konventionen, densamma biträtts av Nederländerna och Storbritannien, vilka
länder icke hava någon inspektion av den art, som här avses. I båda
dessa länder har från regeringsliåll uttalats, att ett godtagande av konventionen
icke påkallade vidtagande av några åtgärder för dessa länders del.

Den ovillkorliga innebörden av ett biträdande av konventionen skulle
alltså endast vara, att Sverige avhände sig möjligheten att — utom i
visst undantagsfall — hava egna emigrantinspektörer på främmande länders
fartyg; en möjlighet, vilken veterligen icke av Sverige begagnats och
varav behov näppeligen kan tänkas uppkomma. Skyldigheten att tillåta
främmande inspektion på svenska fartyg, därest egen sådan icke anordnas,
är beroende på att särskild överenskommelse träffas därom med främmande
makt, och någon — rättslig eller moralisk — plikt att ingå dylika överenskommelser
uppkommer icke genom konventionen. Den av andra lagut -

Kungl. Maj:ts proposition nr ISi). 11

skottet år 1927 påpekade bestämmelsen i § 2 om tillåtelse under viss
förutsättning för annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad
låta eu representant åtfölja landets som emigranter resande undersåtar
utgör allenast ett undantag från ett tidigare i samma paragraf uppställt
förbud mot samtidig inspektion från mer än eu regering och kan alltså
icke grunda någon självständig skyldighet för vårt land. Icke heller i nu
berörda hänseenden torde sålunda eu anslutning till konventionen kunna
giva upphov till några besvärande anspråk.

Då vid nu angivna förhållanden frågan om anslutning till konventionen
kommit i ett i viss mån ändrat läge, anser jag mig böra förorda, att även
Sverige ansluter sig till ifrågavarande konvention. Jag anser därför lämpligt,
att riksdagens yttrande ånyo inhämtas i frågan. För vårt land torde
icke föreligga skäl att vid ratifikationen knyta förbehåll av den art, som
uppställts av Storbritannien.

Den internationella arbetskonferensens elfte sammanträde hölls i Geneve
under tiden 30 maj—16 juni 1928. I sammanträdet deltogo även representanter
för Sverige. Konferensen antog ett förslag till konvention angående införande
av metoder för fastställande av minimilöner och eu rekommendation
angående tillämpning av metoder för fastställande av minimilöner '').

Med skrivelse från utrikesdepartementet den 31 augusti 1928 bär till mig
överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet
med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av berörda förslag till konvention
och rekommendation.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma
torde få såsom bilaga (Bilaga C) fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende. I fråga om beslutens innehåll får jag hänvisa till nämnda bilaga 2).

Innan jag ingår på behandling av nämnda beslut, vill jag erinra, att
internationella arbetsbyrån före konferensens sammanträde utsände ett frågecirkulär
till de olika regeringarna rörande metoder för fastställande av minimilöner.
Cirkuläret besvarades av svenska regeringen den 3 december
1927. Därvid anförde regeringen — i anslutning till ett av delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet avgivet yttrande — i huvudsak
följande.

För besvarande av internationella arbetskonferensens frågeformulär rörande
metoder för fastställande av minimilöner hade ej blott ett flertal myndigheter
och korporationer, däribland arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorga *)

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1928 förordnades följande personer att deltaga
i konferensen från svensk sida: såsom regeringsombud byråchefen J. A. F. Molin och yrkesinspektrisen
Kerstin Hesselgren med socialrådet E. K. Sjöstrand och byråassistenten, sjökaptenen
E. A. F. Eggert såsom experter, såsom arbets giv ar ombud direktören I. O. Larsson
med e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand såsom expert samt såsom arbetarombud landsorganisationens
ordförande J. A. J. Thorberg med ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet
N. Mårtensson och redaktören S. Backlund såsom experter. Genom senare
beslut blevo även ordföranden i svenska järnvägsmannaförbundet A. Forslund samt, då
Wistrand blev förhindrad att infinna sig, e. o. hovrättsnotarien friherre E. G. Lagerbielke
utsedda till experter, den förre för arbetar- och den senare för arbetsgivarsidan.

2) En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i
nr 10 av Sociala meddelanden för år 1928.

Beslut vid
konferensens
elfte sammanträde.

Svenska
regeringen
den .7 december
1927.

Kungl. Majds proposition nr 185.

nisationer, blivit hörda i ärendet, utan hade även verkställts vissa undersökningar
rörande löne- och organisationsförhållanden med mera inom hemindustrin.
Av de upplysningar och meningsyttringar, som sålunda sammanbragts
och vilka vore anmärkningsvärt samstämmiga, kunde följande anföras.

Förhållandena inom hemindustrin hade tidigare, eller under de 10 ä 15
första åren av innevarande sekel, varit föremål för åtskillig uppmärksamhet
från skyddssynpunkt. Flera undersökningar av arbets- och löneförhållandena
inom nämnda verksamhetsområde hade företagits, och ett par förslag
till lagar med uppgift att motverka därinom förekommande missförhållanden
hade även utarbetats. Under årens lopp syntes emellertid
hemindustrins driftförhållanden småningom hava så förändrats, att statens
ingripande till arbetarnas skydd i förevarande avseende blivit mindre nödvändigt
eller obehövligt. Det senare av nämnda lagförslag, vilket väsentligen
grundat sig på en år 1912 företagen undersökning och avgivits år 1920,
hade icke blivit förelagt riksdagen. Ej heller hade veterligen under de senare
åren några avsevärda yrkanden framkommit på åtgärder från statsmakternas
sida till förmån för hemindustrins arbetare.

Förklaringen till berörda förändring syntes väsentligen vara att söka i
följande omständigheter.

Antalet inom hemindustrin sysselsatta arbetare hade med tiden avsevärt
nedgått. Några exakta uppgifter å berörda antal funnes visserligen ej att
tillgå, men från såväl arbetsgivar- som arbetarliåll vitsordades detta förhållande.
Hemindustrin syntes nämligen vara en verksamhetsgren, som i konkurrensen
med den allt mer mekaniserade och rationaliserade fabriksdriften
vore dömd att inskränkas till vissa för densamma särskilt lämpade förhållanden.

Arbetarnas fackliga organisation och i samband därmed arbetsavtalens
kollektiva reglering hade under de senaste tiotalen av år gått utomordentligt
framåt i Sverige. Nämnda företeelser hade ej lämnat hemindustrin
oberörd. I viss mån vore dess arbetare numera organiserade och inbegripna
under kollektivavtal. Därtill komme, att dessa avtals överhandtagande tilllämpning
inom industrin i allmänhet även indirekt påverkat hemindustrins
löneförhållanden. Vidare syntes den numera förhärskande knappheten på
kvinnlig arbetskraft, som lett till relativt större höjning av arbetslönerna
för kvinnor än män, hava medverkat till förbättrande av lönevillkoren
inom hemindustrin, som ju i alldeles övervägande mån använde kvinnlig
arbetskraft. De under år 1927 verkställda undersökningarna inom hemindustrin
hade även tydligt givit vid handen, att hemarbetarnas nuvarande löner
i jämförelse med dem, som gällde vid 1912 års motsvarande undersökning,
i stort sett företedde en höjning, som vore avsevärt starkare än den allmänna
lönenivåns. Visserligen betalades fortfarande för en del hemarbeten
mycket låga löner, men syntes detta väsentligen vara fallet i fråga om sådana
slag av hemarbete, som kunde förväntas snart upphöra att existera. Såsom
medverkande till förbättring av hemarbetarnas ställning kunde även framhållas,
att kooperation, tekniska framsteg och ändamålsenligare transportanordningar
i viss mån möjliggjort stegrad produktion och undvikande av
förut vanlig tidsförlust.

Ett förhållande, som i förevarande sammanhang även förtjänade beaktande,
vore det, att det industriella hemarbetet för många utgjorde en bisysselsättning,
som tillgrepes i den mån lantbrukets eller hushållets göromål medgåve
det och som sålunda möjliggjorde ett utnyttjande av eljest värdelös
tid. En möjlighet till sysselsättning beredde också hemindustrin ej så få
personer, som på grund av vanförhet, sjuklighet, hög ålder eller annat för -

i:j

Kungl. Maj:ta proposition nr IHf)

hållande icke kunde eller ville arbeta på verkstad. Från det allmännas sida
gjordes ansträngningar att bereda eljest arbetslösa nyttig sysselsättning med
»hemslöjd», ett arbete, som visserligen vore avsett att vara i viss mån konstnärligt
betonat men som i många fall ej kunde särskiljas från det vanliga
industriella hemarbetet. — I de nyss åsyftade fallen fyllde hemarbetet tydligtvis,
även om det vore lågt avlönat, eu nationalekonomisk och social
uppgift.

Beträffande därefter frågan om fastställande av minimilöner inom andra
näringsgrenar än hemindustrin framhölles det, att några krav i sådant syfte
knappast gjorts gällande och att genomförandet av dylik reglering skulle
möta stora svårigheter.

Mot det ifrågasatta systemet för reglering av arbetslönerna hade även
framställts en del erinringar av mera allmängiltig räckvidd. Sålunda hade
från auktoritativt håll å såväl arbetsgivar- som arbetarsidan uttalats ogillande
av arbetslönernas fastställande genom statligt ingripande. I vad arbetarnas
huvudorganisation anginge, hade detta skett under hänvisning till den bestämt
avvisande hållning, som den svenska fackföreningsrörelsen intagit till
tanken på att genom skiljedomsförfarande fastställa löne- och arbetsförhållanden.
Från andra håll hade påpekats, att minimilöner ej sällan även bleve
maximilöner samt att minimilönerna, som ju i regel måste sättas låga,
stundom kunde befaras verka nedtryckande på lönenivån i allmänhet. I
viss mån kunde också officiellt fastställda minimilöner medverka till den
stelhet i lönesystemet, som ansåges hindra näringslivets anpassning efter
växlande förhållanden och hava till följd ökad arbetslöshet. Slutligen hade
även framhållits, att statlig lönereglering skulle medföra avsevärda kostnader
för det allmänna och möta betydande svårigheter, bland annat i avseende å
kontrollen.

Av de i ärendet hörda myndigheterna, korporationerna och fackliga organisationerna
hade samtliga, med undantag av svenska beklädnadsarbetareförbundet,
ställt sig avvisande till tanken på lagstiftning för fastställandet av
minimilöner.

Med hänsyn till de upplysningar och meningsyttringar, som sålunda framkommit
under ärendets behandling, funne sig regeringen böra meddela, att
Sverige åtminstone för närvarande icke vore benäget biträda någon konvention
angående fastställande av minimilöner eller att vidtaga några åtgärder
med hänsyn till en rekommendation i ämnet. I betraktande av förevarande
ämnes ömtåliga beskaffenhet och dess stora betydelse för den internationella
konkurrensen på det ekonomiska området hade regeringen ansett mest förenligt
med den sålunda angivna ståndpunkten att avstå från besvarandet av
formulärets olika frågor.

Vid behandlingen å konferensens sammanträde av de framlagda förslagen
till beslut nedlade samtliga svenska delegerade sina röster.

Över konferensens beslut har yttrande inhämtats från delegationen för det Delegationen
internationella socialpolitislca samarbetet. I yttrande den 7 november 1928 for fet lfer~

7 . o nationella

bär delegationen erinrat om svenska regeringens svar på omförmälda fråge- socialpolitiska

cirkulär och framhållit, att de däri anförda skälen mot biträdande för samarbetet.

. 0 7 novem Svenges

del av en konvention i ämnet fortfarande syntes barande, och nagra \ter jg28.
nya omständigheter, som skulle kunna giva anledning till ändrad ståndpunkt,
hade, så vitt delegationen kunde döma, icke tillkommit. Med hänsyn till
det sålunda anförda har delegationen föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition till riksdagen med anhållan om yttrande angående konferensens
beslut förklara sig anse, att Sverige för närvarande icke hade anledning att

Departements chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1SÖ.

biträda konventionen eller att vidtaga några åtgärder med hänsyn till rekommendationen.

Såsom av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhållits, torde de skäl mot biträdande för Sveriges del av en konvention
i ämnet, som av svenska regeringen anförts i dess nyssnämnda svarsskrivelse,
fortfarande äga giltighet. Några omständigheter av beskaffenhet att böra
föranleda ett övergivande av den däri intagna ståndpunkten hava icke tillkommit.
På grund härav finner jag i likhet med delegationen, att förenämnda
konvention icke för närvarande bör av Sverige biträdas samt att
rekommendationen i ämnet icke nu bör föranleda någon åtgärd från svensk
sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den
internationella arbetsorganisationens konferens vid dess sjunde,
åttonde och elfte sammanträden i Geneve åren 1925, 1926 och
1928 antagna konventionsförslag och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(Jour. Falkenberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

Bilaga A.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående ersättning för yrkessjukdomar,
vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för
sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den tionde dagen i juni år ettusen niobundra och tjugusex,
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som falla offer för
yrkessjukdomar, eller deras rättsinnehavare eu ersättning grundad på de
allmänna principerna i den nationella lagstiftningen angående ersättning för
olycksfall i arbete.

Denna ersättning skall icke vara lägre än den, som i den nationella lagstiftningen
stadgas för skada till följd av olycksfall i arbete. Med detta
förbehåll skall det stå varje medlem fritt att, vid fastställandet i den nationella
lagstiftningen av de villkor, enligt vilka ersättning för ifrågavarande
sjukdomar skall betalas, och vid tillämpningen på dessa sjukdomar av sin
lagstiftning om ersättning för olycksfall i arbete vidtaga sådana förändringar
och anpassningar, som kunna anses tjänliga.

§2.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att anse som yrkessjukdomar de sjukdomar
och förgiftningar, som framkallas av de i efterföljande förteckning upptagna
ämnena, då dessa sjukdomar eller förgiftningar drabba arbetare tillhörande
industrier eller yrken, som finnas upptagna på motstående plats i förteckningen,
och då desamma härröra från arbete i ett företag, som är underkastat
förut nämnda nationella lagstiftning.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förteckning.
Sjukdomar och giftiga ämnen	Motsvarande industrier eller yrken
Förgiftning genom bly, blylegerin-gar och blyföreningar samt di-rekta följder av sådan förgiftning.	Handhavande av mineral innehållande bly, inbegri-pet blyhaltig aska från zinkbyttor. Smältning av gammal zink och bly i tackor. Tillverkning av föremål av gjutet bly eller blyhal-tiga legeringar. Grafiska industrier. Tillverkning av blyföreningar. Tillverkning och reparation av elektriska ackumula-torer. Beredning och användning av emaljer innehållande bly. Polering med hjälp av blyfilspån eller blyhaltig tenn-aska. Måleriarbete, innefattande beredning eller behand-ling av täckande ämnen, kitt eller färgämnen, innehållande blypigment.
Förgiftning genom kvicksilver, kvick-silveramalgamer och kvicksilver-föreningar samt direkta följder av sådan förgiftning.	Handhavande av kvicksilvermineral. Tillverkning av kvicksilverföreningar. Tillverkning av mätnings- eller laboratoi-ieapparater. Beredning av råämnen för tillverkning av hattar. Brännförgyllning. Användning av kvicksilverpumpar vid tillverkning av glödlampor. Knallhattstillverkning av knallkvicksilver.
Mj ältbrandssmitta.	Arbete, som medför beröring med mjältbrandssmit-tade djur. Handhavande av kvarlevor av djur, inbegripet hudar, klövar, hovar och horn. Lastning och lossning eller transport av varor.
	§ 3.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§4-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§5-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Kungl. Maj ds proposition nr 1 Hö.

8 6.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 4 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i
§§ 1 och 2 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga erforderliga åtgärder
för att göra dem effektiva. °

§ 7.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 8‘

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, söm delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter
det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpmng
och taga, i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ io.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

II. Originaltexterna.

Projet de convention concernant Ia Draft convention concerning workréparation
des maladies profession- men’s eompensatlon for oceupational
nelles. diseases.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau
international du Travail, et s’y
étant réunie le 19 mai 1925, en
sa septiéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions relatives ä
la reparation des maladies professionnelles,
question comprice dans
le premier point de l’ordre du jour
de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme d’un
projet de convention internationale,

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1

The General Conference of the International
Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Seventh
Session on 19 May 1925, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to workmen’s compensation
for oceupational diseases, which
is ineluded in the first item of
the agenda of the Session, and
Having determined tliat these
proposals shall take the form of
a draft international convention,

samt. löö haft. (Nr 185.)

2586 28 2

Kungl. Maj ds proposition nr 18o.

adopte, ce dixiéme jour de juin mil
neuf cent vingt-cinq, le Projet de Convention
ci-aprés a ratifier par les Membres
de 1’Organisation internationale
du Travail conformément aux dispositions
de la Partie XIII du Traité de
Versailles et des Parties correspondantes
des autres Traités de Paix:

Artide I.

Tout Membre de I Organisation internationale
du Travail ratiiiant la présente
Convention s’engage ä assurer
aux victimes de maladies professionnelles
ou ä leurs ayants droit une reparation
basée sur les principes généraux
de sa législation nationale concernant
la reparation des accidents
du travail.

Le taux de cette reparation ne sera
pas inférieur ä celui que prévoit la
législation nationale pour les dommages
résultant d’accidents du travail.
Sous réserve de cette disposition,
chaque Membre sera libre, en déterminant
dans sa législation nationale
les conditions réglant le payement de
la reparation des maladies dont il
s’agit, et en appliquant ä ees maladies
sa législation relative ä la réparation
des accidents du travail, dadopterles
modifications et adaptations qui lui
sembleraient expédientes.

Artide 2.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail ratiiiant la
présente Convention s''engage ä considérer
comme maladies professionnelles
les maladies ainsi que les intoxications
produites par les substances
inscrites sur le tableau ci-aprés,
lorsque ees maladies ou intoxications
surviennent ä des travailleurs appartenant
aux industries ou professions
qui y correspondent dans le dit tableau
et résultent du travail dans une entreprise
assujettie ä la législation nationale.

adopts, tliis tentli day of June of the
year one thousand nine hundred and
twenty-five, the following Draft Convention
for ratification by the Members
of the International Labour Organisation,
in accordance with the provisions
of Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts
of the otlier Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies tliis
Convention undertakes to provide that
compensation shall be payable to workmen
incapacitated by occupational
diseases, or, in case of death from
such diseases, to tlieir dependants, in
accordance with the general principles
of the national législation relating to
compensation for industrial accidents.

The rates of such compensation shall
be not less than those prescribed by
the national législation for injury resulting
from industrial accidents.
Subject to this provision, each Member,
in determining in its national law
or regulations the conditions under
which compensation for the said diseases
shall be payable, and in applying
to the said diseases its legislation
in regard to compensation for
industrial accidents, may make such
modifications and adaptations as it
thinks expedient.

Artide 2.

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention undertakes to consider
as occupational diseases those diseases
and poisonings produced by the substances
set forth in tlie Scliedule appended
liereto, when such diseases or
such poisonings affeet workers engaged
in the trades or industries placed opposite
in the said Scliedule, and result
from occupation in an undertaking
covered by the said national legislation.

Kungl. Maj:tf proposition nr ISO.

Tableau:

Sc It, ed it le:

Liste des maladics
et des substances
toxiques.

Liste des Industries ou
professions correspondantes.

List of diseases List of corresponding
and toxic substan- Industries and processes.
ees.

Intoxication par le
plomb, ses alliages
ou ses composés,
avecles conséquences
direetes de eette
intoxication.

Intoxication par le
mereure, ses amalgames
et ses composés,
avec les conséquences
direetes
de eette intoxication.

Infection

cbarbonneuse.

Traitement des minerais
contenant du plomb,
y compris les cendres
plombeuses d’usines å
zine.

Fusion du vieux zinc
et du plomb en saumon.

Fabrication d’objets eu
plomb fondu ou en alliages
plombiféres.

Industries polygraphiques.

Fabrication des composés
de plomb.

Fabrication et reparation
des accumulateurs.

Préparation et emploi
des émaux contenant du
plomb.

Polissage au moyen de
limaille de plomb ou de
potée plombifére.

Travaux de peinture
comportant la préparation
ou la manipulation
d’enduits, de mastics ou
de teintes contenant des
pigments de plomb.

Traitement des minerais
de mereure.

Fabrication descomposés
de mereure.

Fabrication des appareils
de mesure ou de
laboratoire.

Préparation des matiéres
premiéres pour la
chapellerie.

Dorure au feu.

Emploi des pompes å
mereure pour la fabrication
des lampes å incandescence.

Fabrication des amorces
au fulminate de mereure.

Ouvriers en contact
avec des animaux charbonneux.

Manipulation de débris
d''animaux.

Cbargement, déchargement.
ou transport de
marchandises.

Poisoning by lead,
its alloys or compounds
and their
sequelae.

Handling of ore containing
lead, ineluding
fine shot in zinc faetories.

Casting of old zinc and
lead in ingöts.

Manufacture of artides
made of cast lead or of
lead alloys.

Employment in the polygraphic
industries.

Manufacture of lead
compounds.

Manufacture andrepair
of electric accumulators.

Préparation and use of
enamels containing lead.

Poisoning by mercury,
its amalgams
and compounds and
their sequelae.

Polishing by means of
lead files or putty powder
with a lead content.

All painting operations
involving the préparation
and manipulation of coating
substances, cements
or colouring substances
containing leadpigments.

Handling of mereury
ore.

Manufacture of mereury
compounds.

Manufacture ofmeasuring
and laboratory apparatus.

Préparation of raw
material for the hat-making
industry.

Hot gilding.

Use of mereury pumps
in the manufacture of
incandescent lamps.

Manufacture of fulminate
of mereury primers.

Anthrax infection.

Work in connection
with animals infeeted
with anthrax.

Handling of animal carcasses
or parts of such
carcassesincludinghides,
hoofs and horns.

Loading and unloading
or transport of merchandise.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Artide 3.

Les ratifications officielles de la
présente Convention dans les conditions
prévues a la Partie XIII du
Traité de Yersailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix seront communiquées au Secrétaire
général de la Société des Nations
et par lui enregistrées.

Artide 4.

La présente Convention entrera eu
vigueur des que les ratifications de
deux Membres de 1’Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont
la ratification aura été enregistrée au
Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera
en vigueur pour chaque Membre
å la date ou sa ratification aura été
enregistrée au Secrétariat.

Artide 5.

Aussitot que les ratifications de deux
Membres de 1’Organisation internationaie
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait a tous les Membres de 1’Organisation
internationale du Travail.
Il leur notifiera également 1''enregistrement
des ratifications qui lui seront
ultérieurement communiquées par tous
autres Membres de l’Organisation.

Artide 6.

Sous réserve des dispositions de
Iartide 4, tout Membre qui ratifie la
présente Convention s’engage ä appliquer
les dispositions des artides 1 et
2 au plus tard le ler janvier 1927 et
ä prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees
dispositions.

Artide 7.

Tout Membre de 1''Organisation internationale
du Travail qui ratifie la
présente Convention s engage ä 1’appli -

Artide 3.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set fortli
in Part XIII of the Treaty of Yersailles
and in the corresponding Parts
of the otlier Treaties of Peace sliall
be communicated to the SecretaryGeneral
of the League of Nations for
registration.

Artide 4.

This Convention sliall come into
force åt the date on which the ratifications
of two Members of the International
Labour Organisation liave
been registered by the Secretary-General.

It sliall be binding only upon tliose
Members wliose ratifications have been
registered with the Secrétariat.

Tliereafter, the Convention shall
come into force for any Member åt
the date on which its ratification has
been registered with the Secrétariat.

Artide 5.

As soon as the ratifications of two
Members of tlie International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary-General
of the League of Nations shall so
notify all the Members of the International
Labour Organisation. He
sliall likewise notify them of the registration
of ratifications which may
be communicated subsequently by
other Members of the Organisation.

Artide 6.

Subject to the provisions of Artide 4,
each Member which ratifies this Convention
agrees to bring the provisions
of Artides 1 and 2 into operation not
later tlian 1 January 1927 and to take
suck action as may be necessary to
make these provisions effeetive.

Artide 7.

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention engages to apply it

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

quer ii ses colonies, possessions et
protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité de
Versailles et des artides correspondants
des autres Traités de Paix.

Artide 8.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer, ä
]’expiration d’une periode de dnq
années apres la date de la mise en
vigueur initiale de la convention, par
un acte communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu une année apres
avoir été enregistrée au Secrétanat.

Artide 9.

Le Conseil d administration du Bu
reau international du Travail devra,
au moms une fois tous les dix ans,
presenter ä la Conférence générale un
rapport sur 1’application de la présente
Convention et décidera s’il y a
lieu d’inscrire a l’ordre du jour de la
Conférence la question de la revision
ou de la modification de la dite
Convention.

Artide 10.

Les textes frangais et anglais de
la présente Convention feront foi l’un
et 1’autre.

to its colonies, possessions and protectorates,
in accordance witli tlie provisions
of Article 421 of tlie Treaty
of Versailles and of tlie corresponding
Artides of tlie otlier Treaties of Peace.

Artide 8.

A Member wliicli bas ratified tliis
Convention may denounce it after the
expiration of five years from tlie date
on wliich tlie Convention first comes
into force, by an act communicated
to tbe Secretary-General of tlie League
of Nations for registration. Sucli denunciation
sliall not take effect until
one year after tlie date on which it is
registered witli the Secretariat.

Artide 9.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour
Office sliall present to the General
Conference a report on the working
of this Convention and shall consider
the desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its
revision or modification.

Artide JO.

The French and English texts of
this Convention shall both be authentic.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Bilaga B.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter

ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 26 maj 1926 till sitt åttonde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående förenkling av inspektionen
av emigranter ombord å fartyg, vilken fråga upptagits på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den femte dagen i juni år ettusen niohundra och tjugu sex,
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !■

För tillämpningen av denna konvention skola i varje land av behörig
myndighet meddelas definitioner av begreppen »emigrantfartyg» och »emigrant».

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att godtaga
den principen, att med nedan angivna undantag den ombord på emigrantfartyg
utövade officiella inspektionen till skyddande av emigranter skall
tillkomma allenast en regering.

Denna bestämmelse utgör dock icke hinder för ett annat lands regering
att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom observatör
ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar, under
förutsättning att han icke gör intrång på den officielle inspektörens uppgifter.

§ 3.

Om officiell emigrantinspektör anställes ombord på emigrantfartyg, skall
han i regel tillsättas av regeringen i det land, vars flagga fartyget för. Sådan
inspektör kan likväl utses av annan regering, om överenskommelse
därom träffats mellan regeringen i det land, vars flagga _ fartyget för, och en
eller flera av de regeringar, vilkas undersåtar såsom emigranter befordras å
fartyget.

§ 4.

Bestämmandet av de krav på praktiska kunskaper samt fackliga och moraliska
kvalifikationer, som skola ställas på inspektör, tillkommer den regering,
som är ansvarig för inspektörens tillsättande.

Officiell inspektör må icke på något sätt vare sig direkt eller indirekt
vara förbunden med eller beroende av fartygsägaren eller rederibolaget.

Nu angivna bestämmelse skall dock icke utgöra hinder för regering att
undantagsvis och i händelse av verkligt nödtvång utse skeppsläkaren till
officiell inspektör.

Kungl. Maj:ts proposition tir 1 SÖ.

2;5

§ Ö Den

officielle inspektören skall vaka över iakttagandet av de rättigheter,
som tillkomma emigranterna enligt det lands lagar, vars flagga fartyget för,
annan tillämplig lag, internationella överenskommelser eller kontrakten om
emigranternas befordran.

Regeringen i det land, vars flagga fartyget för, skall, oavsett inspektörens
nationalitet, delgiva denne texten till gällande lagar och förordningar rörande
emigranters förhållanden samt till de internationella överenskommelser
och kontrakt angående samma ämne, vilka meddelats regeringen.

§ 6.

Fartygsbefälliavarens befogenheter inskränkas icke genom denna konvention.
Den officielle inspektören må på intet sätt göra intrång på befälhavarens
befogenheter ombord och skall uteslutande befatta sig med att övervaka
tillämpningen av lagar, förordningar, överenskommelser och kontrakt,
vilka direkt angå emigranternas skydd och välfärd ombord.

§ 7-

Inom åtta dagar efter fartygets ankomst till destinationshamnen skall den
officielle inspektören avgiva rapport till regeringen i det land, vars flagga
fartyget för, och skall denna regering översända ett exemplar av rapporten
till de övriga intresserade regeringar, som förut anhållit därom.

Avskrift av rapporten skall av den officielle inspektören överlämnas till
fartygets befälhavare.

§ 8.

§ 9-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ io.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella
arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av
ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ U.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 9 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i
§§ 1> 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

§ 12.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för
inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den
inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

II. Originaltexterna.

Projet de convention coneernant la
simplification de 1’inspection des
emigrants ä bord des navires.

La Conférence générale de l’Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau
international du Travail, et s’y
étant réunie le 26 mai 1926, en
sa liuitiéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions relatives
aux simplifications ä apporter ä
1’inspection des emigrants ä bord
des navires, question inscrite ä
l’ordre du jour de la session, et
Apres avoir décidé que ees
propositions prendraient la forme
d''un projet de convention internationale,

Draft convention coneerning the
simplification of the inspection
of emigrants on board ship.

The General Conference of the
International Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Eiglith
Session on 26 May 1926, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with
regard to the simplification of the
inspection of emigrants on board
ship, the question on the agenda
of the Session, and

Having determined tliat these
proposals sliall take the form of
a draft international convention,

hungl. Muj:ts proposition nr 185.

ailopte, ce cinquiéme jour de juin
mil neuf cent vingt-six, le Projet de
Convention ci-aprés it ratifier par les
Membres de l’Organisation internationale
du Travail conformément aux
dispositions de la Partie XIIIduTraité
de Versailles et des Parties correspondantes
des autres Traités de
Paix:

Article 1.

Pour 1’application de la présente
Convention, les termes »navire d’émigrants»
et «émigrant» seront définis,
pour cliaque pays, par 1’autorité com2>étente
de ce pays.

Article 2.

Tout Membre ratifiant la présente
Convention s engage h accepter le
principe que, sous réserve des dispositions
ci-dessous, le service officiel
d’inspection cliargé de veiller ä la
protection des emigrants ä bord d’un
navire d’émigrants ne soit pas assumé
par plus d’un Gouvernement.

Cette disposition ne fait pasobstacle
ii ce que le Gouvernement d’un autre
pays puisse occasionnellement faire
accompagner ses emigrants nationaux
par un de ses representants embarqué
ii ses frais, ä ti tre d’observateur
et ä la condition quil n’empiéte
pas sur les fonctions de 1’inspecteur
officiel.

Article 3.

Si un inspecteur officiel des emigrants
est placé ii bord d’un navire
démigrants, il sera désigné, en régle
générale, par le Gouvernement du
pays dont le navire bat pavillon.
Toutefois, cet inspecteur peut étre
désigné par un autre Gouvernement
en vertu d’un accord conclu entre le
Gouvernement du pays dont le navire
bat pavillon et un ou plusieurs Gouvernements
dont des ressortissants sont
compris parmi les émigrants se tronvant
ä bord.

adopts, tliis fiftli day of June of tlie
year one thousand nine hundred and
twenty-six, tlie following Draft Convention
for ratification by tlie Members
of tlie International Labour
Organisation, in accordance with tlie
provisions of Part XIII of tlie Treaty
of Versailles and of tlie corresponding
Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

For the purposes of application of
this Convention the terms «emigrant
vessel» and «emigrant» shall be defined
for eacli country by the competent
authority in that country.

Article 2.

Eacli Member wliicli ratifies this
Convention undertakes to accept the
principlo that, save as hereinafter
provided, the official inspection carried
out on board an emigrant vessel for
the protection of emigrants shall be
undertaken by not more tlian one
Government.

Notliing in this Article shall prevent
another Government from occasionally
and åt their own expense placing a
representative on board to accompany
their nationals carried as emigrants
in the capacity of observer, and on
condition that lie sliall not encroach
upon the duties of the official inspector.

Article 3.

If an official inspector of emigrants
is placed on board an emigrant vessel
he shall be appointed as a general
rule by the Government of the country
whose flag the vessel flies. Such inspector
may, however, be appointed
by another Government in virtue of
an agreement between the Government
of the country whose flag the vessel
flies and one or more other Governments
whose nationals are carried as
emigrants on board the vessel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Article 4.

La détermination des connaissances
pratiques et des qualifications professionnelles
et morales indispensables
å exiger d’un inspecteur officiel sera
laissée au soin du Gouvernement qui
le désignera.

Un inspecteur officiel ne peut en
aucune maniére étre directement ou
indirectement en relations avec l’armateur
ou la compagnie de navigation
ou dépendre d’eux.

Gette disposition ne fait pas obstacle
k ce qu un Gouvernement puisse
exceptionnellement, et par suite de
nécessité absolue, désigner le médecin
du navire comme inspecteur officiel.

Article 5.

L’inspecteur officiel veillera au respect
des droits que les emigrants tiennent
de la loi du pays dont le navire
bat pavillon ou de toute autre loi qui
serait applicable, des accords internationaux
et des contrats de transport.

Le Gouvernement du pays dont le
navire bat pavillon communiquera ä
1’inspecteur officiel, quelle que soit la
nationalité de celui-ci, le texte des
lois et réglements en vigueur intéressant
la condition des emigrants, ainsi
que les accords internationaux et contrats
en vigueur relatifs au méme objet
qui auront été communiqués au dit
Gouvernement.

Article 6.

Lautorité du capitaine a bord nest
pas restreinte par la présente convention.
L’inspecteur officiel n’empiétera
en aucun cas sur l autorité
du capitaine et ne s’occupera que de
veiller a 1’application des lois, réglements,
accords ou contrats qui concernent
directement la protection et
le bien-étre des emigrants k bord.

Article 7.

Dans les huit jours qui suivront
bfrrivée au port de destination, l ins -

Article 4.

The practical experience and the
necessary professional and moral
qualifications required of an official
inspector shall be determined by the
Government responsible for his appointment.

An official inspector may not be
in any way either directly or indirectly
connected with or dependent
upon tlie shipowner or shippmg company.

Nothing in this Article sliall prevent
a Government from appointing
the ship’s doctor as official inspector
by way of exception and in case of
absolute necessity.

Article 5.

The official inspector shall ensure
the observance of the riglits wliich
emigrants possess under the laws of
the country whose flag the vessel flies,
or such other law as is applicable, or
under international agreements, or the
terms of tlieir contracts of transportation.

The Government of the country
whose flag the vessel flies sliall communicate
to the official inspector,
irrespective of his nationality, the text
of any laws or regulations affecting
the condition of emigrants wliich may
be in force, and of any international
agreements or any contracts relating
to the matter which have been communicated
to such Government.

Article 6.

Tlie authority of the master on
board the vessel is not limited by this
Convention. The official inspector
sliall in no way encroach upon the
masters authority on board, and sliall
concern liimself solely with ensuring
tlie enforcement of the laws, regulations,
agreements, or contracts directly
concerning the protection and welfare
of the emigrants on board.

Article 7.

Witliin eight days after the arrival
of the vessel åt its port of destination

Kanyl. Maj.ts proposition nr 185.

pecteur officiel fera un rapport au
Gouvernement du pays dont le navire
bat ])avillon et celui-ci communiquera
un exemplaire de ce rapport aux
autres Gouvernements intéressés qui
eu auront exprimé au préalable le
désir.

Copie de ce rapport sera commuliiquée
par l’inspecteur officiel au
capitaine du navire.

Article 8.

Les ratifications officielles de la
présente Convention dans les conditions
prévues ä la Partie XIII du
Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités
de Paix seront communiquées au
Secrétaire général de la Société des
Nations et par lui enregistrées.

Article 9.

La présente Convention entrera eu
vigueur des que les ratifications de
deux Membres de 1''Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont
la ratification aura été enregistrée au
Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera
en vigueur pour ehaque Membre
ä la date oii sa ratification aura été
enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de
deux Membres de 1’Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations
notifiera ce fait ä tous les Membres
de 1’Organisation internationale du
Travail. Il leur notifiera également
1’enregistrement des ratifications qui
lui seront ultérieurement communiquées
par tous les autres Membres
de 1''Organisation.

Article 11.

Sous réserve des dispositions de
1’article 9, tout Membre qui ratifie la

the official inspector sliall make a
report to tlie Government of the
country whose flag the vessel flies,
wliicli Government sliall transmit a
copy of the report to the other Governments
concerned, wliere such Governments
liave previously requested
that tliis shall be done.

A copy of tliis report sliall be
transmitted to the master of the vessel
by the official inspector.

Article 8.

The formal ratifications of tliis
Convention under the conditions set
fortli in Part XIII of the Treaty of
Versailles and in the corresponiling
Parts of the other Treaties of Peace
shall be communicated to the Secretary-General
of the League of Nations
for registration.

Article 9.

This Convention sliall come into
force åt the date on wliicli the ratifications
of two Members of the International
Labour Organisation have
been registered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon those
Members wliose ratifications have
been registered witli the Secrétariat.

Tliereafter, the Convention sliall
come into force for any Member åt
the date on which its ratification has
been registered with the Secrétariat.

Article 10.

As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered
with the Secrétariat, the SecretaryGeneral
of the League of Nations
shall so notify all the Members of
the International Labour Organisation.
Ile sliall likewise notify them
of the registration of ratifications
which may be communicated subsequently
by other Members of the
Organisation.

Article 11.

Subject to the provisions of Article
9, eacli Member which ratifies this

Kung!. Maj:ts proposition nr loa.

présente Convention s’engage ä appliquer
les dispositions des artides 1,
2, 3, 4, 5, 6 et 7 au plus tard le ler
janvier 1928, et ä prendre telles
mesures qui seront nécessaires pour
rendre effectives ees dispositions.

Article 12.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la
présente Convention sengage ä 1’appliquer
ä ses colonies, possessions ou
protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité
de Versailles et des artides correspondants
des autres Traités de Paix.

Artide 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer,
å 1’expiration d’une période de dix
années apres la date de la mise en
vigueur initiale de la Convention, par
un aete communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu une année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 14.

Le Conseil d’administration dir
Bureau international du Travail devra,
au moms une fois tous les dix ans,
présenter ä la Conférence générale
un rapport sur 1’application de la
présente Convention et décidera s’il
y a lieu d inscrire ä l’ordre du jour
de la Conférence la question de la
revision ou de la modification de la
dite Convention.

Article 15.

Les textes frangais et anglais de
la présente Convention feront foi l’un
et l’autre.

Convention agrees to bring the provisions
of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6
and 7 into operation not later tban
1 January 1928, and to take such
action as may be necessary to make
these provisions effeetive.

Article 12.

Eacli Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention engages to apply it
to its colonies, possessions and protectorates,
in accordance with the
provisions of Article 421 of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Artides of the other Treaties of Peace.

Article 13.

A Member which lias ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of ten years from the date
on wliich the Convention first comes
into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League
of Nations för registration. Such
denunciation shall not take effeet
until one year after the date on which
it is registered with the Secretariat.

Article 14.

Åt least once in ten years, the
Governing Body of the International
Labour Office shall present to the
General Conference a report on the
working of this Convention and shall
consider the desirability of placing
on the Agenda of the Conference the
question of its revision or modification.

Article 15.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Bilaga C.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående metoder för fastställande
av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta,
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att införa eller vidmakthålla metoder, som
“öjliggöra fastställande av minimilönesatser för arbetare, anställda i sådana
yrken eller delar av yrken (och särskilt i hemindustriella yrken), vari icke
finnas anordningar för lönernas effektiva reglering genom kollektivavtal eller
annorledes och där lönerna äro exceptionellt låga.

Vid tillämpningen av denna konvention skola såsom »yrken» anses förädlingsindustri
och handel.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att, efter
samråd med arbetar- och arbetsgivarorganisationerna, där sådana finnas,
inom ifrågavarande yrke eller del av yrke, bestämma å vilka yrken eller
delar av yrken och särskilt å vilka hemindustriella yrken eller delar av sådana
yrken de i § 1 avsedda metoderna för fastställande av minimilöner
skola tillämpas.

§3-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att bestämma
metoderna för fastställande av minimilöner ävensom sätten för deras tilllämpning.

Iakttagas bör dock:

1) att innan metoderna tillämpas å visst yrke eller viss del av yrke, samråd
skall äga rum med representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare,
däri inbegripna representanter för deras respektive organisationer, där
sådana finnas, ävensom med andra personer, som genom sitt yrke eller sina
uppgifter äro särskilt skickade härför och till vilka behörig myndighet finner
lämpligt hän vända sig;

2) att vederbörande arbetsgivare och arbetare skola deltaga i metodernas
tillämpning under den form och i den utsträckning den nationella lagstiftningen
kan bestämma men i varje fall till lika antal och på lika villkor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

3) att de minimilönesatser, som fastställts, skola vara bindande för vederbörande
arbetsgivare och arbetare, så att de icke skola kunna nedsättas av
dem vare sig genom individuella avtal eller, med mindre vederbörande myndighet
i allmänhet eller för visst tillfälle lämnat tillstånd därtill, genom
kollektivavtal.

§4-

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall genom anordnande
av ett system med tillsyn och påföljder vidtaga nödiga åtgärder till tryggande
dels att vederbörande arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande
minimilönesatser och dels att de löner, som utbetalas, icke understiga tilllämpliga
minimilönesatser.

Yarje arbetare, för vilken minimilönesatserna gälla och som uppburit lön,
understigande dessa satser, skall vara berättigad att, inom den tid, som kan
vara fastställd i den nationella lagstiftningen, genom rättegång eller på annan
laglig väg utkräva det honom tillkommande beloppet.

§ 5.

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall årligen delgiva
internationella arbetsbyrån en allmän redogörelse, innehållande förteckning
å de yrken eller delar av yrken, inom vilka metoder för fastställande av
minimilöner bragts i tillämpning, jämte upplysningar om sätten för metodernas
tillämpning och resultaten därav. Denna redogörelse skall även innehålla
kortfattade uppgifter å det ungefärliga antalet arbetare, som äro underkastade
ifrågavarande reglering, de fastställda minimilönesatserna samt de
viktigaste övriga åtgärder, som må hava vidtagits, beträffande minimilöner.

§ 6-

§ 7-

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer
inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader från den dag, då ratifikationerna för två
medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren
.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader
från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 8-

§ 9.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

Kungl. Majtfs proposition nr 185. 31

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den
inregistrerats lios sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och som icke inom ett år
efter utgången av den i föregående stycke angivna tiden av tio år begagnar den
i denna paragraf omförmälda rätten till uppsägning, är bunden för en ny
period av fem år och kan därefter uppsäga konventionen vid utgången av
varje femårsperiod på de i denna paragraf angivna villkoren.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ lille
franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Rekommendation, angående tillämpningen av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde
samt besluti t antaga vissa förslag angående metoder för fastställande
av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta,
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande
delar av de övriga fredsfördragen:

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen,
som antagit ett förslag till konvention angående införande av metoder
för fastställande av minimilöner

och som önskar komplettera konventionsförslaget genom att till ledning
för medlemmarna, uppställa vissa allmänna grundsatser, vilka av erfarenhet
och rådande praxis att döma lämna de mest tillfredsställande resultaten,
hemställer till varje medlem av organisationen att beakta följande grundsatser
och regler.

1) För att varje medlem, som ratificerar konventionen, skall vara i besittning
av de upplysningar, som erfordras för fattande av beslut om till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

lämpning av metoder för fastställande av minimilöner, bör i varje yrke eller
del av yrke, inom vilket arbetsgivare eller arbetare anhålla om sådana metoders
tillämpning och lämna upplysningar, som synas utvisa, att inga anordningar
finnas för lönernas effektiva reglering och att lönerna äro exceptionellt
låga, undersökning verkställas rörande de i verkligheten utbetalade
lönerna och de anordningar, som kunna hava träffats för lönernas reglering.

2) Utan att därigenom intrång sker på den rätt, som konventionsförslaget
tillerkänner medlemmarna att inom sina respektive länder fritt bestämma
de yrken eller delar av yrken, å vilka de anse lämpligt att tillämpa metoder
för fastställande av minimilöner, bör särskild uppmärksamhet ägnas de yrken
eller delar av yrken, i vilka kvinnor vanligen äro sysselsatta.

II.

1) Metoderna för fastställande av minimilöner böra, oberoende av sin form
(t. ex. yrkesnämnder för varje särskilt yrke, gemensamma nämnder för grupper
av yrken, domstolar för obligatorisk skiljedom) inbegripa en undersökning
av förhållandena i det yrke eller den del av yrke, varom fråga är, ävensom
samråd med de väsentligen och i första rummet intresserade parterna,
d. v. s. arbetsgivare och arbetare inom yrket eller delen av yrke; i varje
fall bör deras mening inhämtas i alla frågor rörande minimilöners fastställande
samt all skälig hänsyn tagas därtill.

2) a) För att förläna större auktoritet åt de lönesatser, som må fastställas,
vore det önskvärt, att vederbörande arbetsgivare och arbetare genom representanter
till lika antal eller med lika röstetal finge gemensamt taga direkt
del i överläggningarna, och besluten inom organen för minimilöners fastställande.
I varje fall bör, om dylik representation medgives den ena
parten, den andra parten vara företrädd på lika villkor. De organ, som
hava att fastställa lönerna, böra därjämte innefatta en eller flera opartiska
personer, vilkas röster möjliggöra ett positivt beslut i de fall, då arbetsgivaroch
arbetarrepresentanternas röster fördela sig lika. Dessa opartiska personer
böra såvitt möjligt utses i samförstånd eller efter samråd med arbetsgivarnas
och arbetarnas representanter i de organ, som hava att fastställa
minimilöner.

b) För att arbetsgivarnas och arbetarnas representanter skola åtnjuta deras
förtroende, vilkas intressen de företräda, böra vederbörande arbetsgivare och
arbetare, i den mån förhållandena det medgiva, äga rätt att deltaga i utseendet
av sina representanter, och i varje fall böra förefintliga arbetsgivaroch
arbetarorganisationer anmodas att avgiva förslag å medlemmar av organen
för minimilöners fastställande.

c) Den eller de opartiska personer, som avses i punkt a), böra utses
bland män eller kvinnor, vilka äro kända för att besitta erforderliga förutsättningar
för fullgörandet av sin uppgift och som icke uti ifrågavarande
yrke eller del av yrke äga något som helst intresse, till följd varav deras
opartiskhet skulle kunna sättas i fråga.

d) Därest ett stort antal kvinnor äro anställda i ett yrke eller en del av
ett yrke, böra så långt möjligt kvinnor erhålla plats bland arbetarnas representanter
i organen för fastställande av minimilöner, varjämte bland de i
punkt a) avsedda opartiska personerna en eller flera böra vara kvinnor.

III.

Vid bestämmande av minimilönesatser böra organen för lönernas fastställande
i varje fall beakta nödvändigheten av att tillförsäkra vederbörande
arbetare en tillbörlig levnadsstandard. För detta ändamål bör hänsyn i

Kungl. Maj:ts proposition nr Vi'').

första rummet tagas till do lönar, som betalas för liknande arbete i yrken,
där arbetarna äro tillfredsställande organiserade och liava slutit effektiva
kollektivavtal, eller, om sådant jämförelsematerial ej finnes tillgängligt, till
den allmänna lönenivån i landet eller å orten i fråga.

Föreskrifter böra finnas om revision av de av vederbörande organ fastställda
minimilönesatserna, då de arbetare eller arbetsgivare, som äro medlemmar
av dessa organ, uttrycka önskan därom.

IV.

För att verksamt skydda vederbörande1 arbetares löner och säkerställa
arbetsgivarna mot risken av illojal konkurrens böra de anordningar, som
liava till ändamål att bereda trygghet mot att löner betalas, som understiga
de fastställda minimilönesatserna, innefatta:

a) anordningar för att hålla arbetsgivare och arbetare underrättade om
gällande lönesatser;

b) officiell kontroll å de löner, som i verkligheten betalas;

c) straff för åsidosättande av gällande lönesatser samt åtgärder till förebyggande
av sådant åsidosättande.

1) lör att arbetarna, som sannolikt hava mindre möjlighet än arbetsgivarna
att själva skaffa sig kännedom om de beslut, som fattas av organen
för lönernas fastställande, må hållas underrättade om de minimilönesatser,
som tillkomma dem, skola arbetsgivarna kunna förpliktas att på lätt tillgängliga
platser i de lokaler, där. arbetarna äro sysselsatta, eller beträffande
hemindustriella arbetare i de lokaler, där arbetet utlämnas eller såsom färdigt
avlämnas eller där lönerna utbetalas, anslå fullständiga upplysningar
om gällande lönesatser.

2) Ett tillräckligt antal inspektörer skola anställas med befogenheter liknande
dem, som föreslås för yrkesinspektörer i den av generalkonferensen
ar 1923 antagna rekommendationen angående de allmänna grunderna för
anordnandet av inspektionssystem; dessa inspektörer böra företaga undersökningar
bland vederbörande arbetsgivare och arbetare för att utröna, huruvida
de utbetalade lönerna överensstämma med gällande lönesatser, och för
att eventuellt vidtaga de åtgärder, som kunna vara befogade i fall av åsidosättande
av de fastställda lönesatserna.

För att sätta inspektörerna i stånd att på bästa sätt fullgöra sina åligganden,
skola arbetsgivarna kunna förpliktas att föra fullständiga och noggranna
anteckningar över de av dem betalade lönerna eller, beträffande hemindustriella
arbetare, en förteckning å dessa med angivande av deras bostad
och att förse dem med löneböcker eller liknande handlingar, innehållande
upplysningar, som möjliggöra kontroll, huruvida de utbetalade lönerna överensstämma
med gällande lönesatser.

3) I de fall, då arbetarna icke allmänt äga möjlighet att personligen
genom rättegång eller på annan laglig väg göra gällande sin rätt att utfå
det lönebelopp, som tillkommer dem enligt gällande minimilönesatser, böra
andra åtgärder vidtagas, som kunna anses ägnade att förebygga åsidosättande
av lönesatserna.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen anser sig böra
fästa regeringarnas uppmärksamhet på den i art, 427 av fredsfördraget fastslagna
principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till
arbetarens kön.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 155 hä/t. (Nr 185.) 2586 28 a

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

II. Originaltexterna.

Projet de convention eoncenmnt
1’lnstitution de métliodes de tixation
des salaires minima.

La Conférence générale de 1''Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le C011-seil d administration du Bureau
international du Travail, et s’y
étant réunie le 30 mai 1928, en
sa onziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter
diverses propositions relatives aux
méthodes de fixation des salaires
minima, question constitnant le
premier point de l’ordre du jour
de la session, et

Apres avoir décidé que ees
propositions prendraient la forme
d’un projet de convention internationale,

adopte, ce seiziéme jour de juin mil
neuf cent vingt-huit, le projet de convention
ci-aprés ä ratifier par les
Membres de 1’Organisation internationale
du Travail conformément aux
dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1''Organisation
internationale du Travail qui ratiiie
la présente convention s’engage ä instituer
ou ä conserver des métliodes
permettant de fixer des taux minima
de salaires pour les travailleurs employés
dans des industries ou parties
d’industries (et en partieulier dans les
industries ä domicile) ou il n existe
pas de régime efficace pour la fixation
des salaires par voie de contrat collectif
ou autrement et ou les salaires sont
exceptionnellement bas.

Le mot Industries», aux fins de la
présente convention, comprend les
industries de transformation et le

Draft convention concorning tlie
ereation of minimum wnge
fixing macliinery.

The General Conference of the
International Labour Organisation of
the League of Nations,

Having determined that tliese
proposals sliall take the form of
a draft international convention,

adopts, this sixteenth day of June of
the year one thousand nine hundred
and twenty-eight, the following Draft
Convention for ratification by the
Members of the International Labour
Organisation, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Eacli Member of the International
Labour Organisation wliich ratifies
this Convention undertakes to ereate
or maintain mackinery whereby minimum
rates of wages can be fixed for
workers employed in certain of the
trades or parts of trades (and in particular
in home working trades) in whicli
no arrangements exist for the effeetive
regulation of wages by collective
agreement or otherwise and wages are
exceptionally low.

För the purpose of this Convention
the term “trades” ineludes manufacture
and commerce.

commerce.

Kungi, Mnj:ts proposition nr 1S~).

3f>

Artide 2. Artide 2.

Cliaque Membre (jui ratitie la pré- Eacli Member wbieli ratities this
sente convention a la liberté de décider, C apres consultation des organisations after consultation witli tlie organisapatronales
et ouvriéres, s’il eu existe tions, it any, of workers and employers
pour 1’industrie ou partie dindustrie in tlie trade or part of trade conen
question, ä quelles industries ou cerned, in whidi trades or parts of
parties dindustries, et en partien]ier trades, and in partieular in wliieli
ä quelles industries å domidle ou home working trades or parts of
parties de ees industries, seront appli- sucli trades, tlie minimum wage fixing
quées les métliodes de fixation des machinery referred to in Artide 1
salaires minima prévues å 1’article 1. shall be applied.

Artide 3.

Cliaque Membre qui ratitie la présente
convention a la liberté de déterminer
les méthodes de fixation des
salaires minima ainsi que les modalités
de leur application.

Toutefois,

1) Avan t d’appli quer les méthodes ä
une industrie ou partie d’industrie
déterminée, les représentants des
employeurs et travailleurs intéressés,
y compris les représentants
de leurs organisations respectives
si de telles organisations existent,
devront étre consultés, ainsi que
toutes autres personnes, spécialement
qualifiées å cet égard par
leur profession ou leurs fonetions.
auxquelles 1’autorité compétente
jugerait opportun de sadresser;

2) Les employeurs et travailleurs
intéressés devront participer a
1’application des méthodes, sous
la forme et dans la mesure qui
pourront étre déterminées par la
législation nationale, mais, dans
tous les cas, en nombre égal et
sur un pied degalité;

3) Les taux minima de salaires qui
auront été fixés seront obligatoires
pour les employeurs et travailleurs
intéressés; ils ne pourront étre
abaissés par eux ni par accord
individuel, ni, sauf autorisation
générale ou particuliére de l’autorité
compétente, par contrat collectif.

Artide 3.

Eacli Member which ratities this
Convention shall be free to deeide
tlie nature and form of tlie minimum
wage fixing machinery, and tlie methods
to be followed in its operation:

Provided that

(1) Before the machinery is applied
in a trade or part of trade, representatives
of the employers
and workers concerned, ineluding
representatives of their respective
organisations, if any, shall be
consulted as well as any otlier
persons, being specially qualified
för the purpose by their trade or
funetions, wlioin the competent
authority deems it expedient to
consult;

(2) The employers and workers concerned
shall be associated in the
operation of the machinery, in
such manner and to such extent,
but in any case in equal numbers
and on equal terms, as may be
determined by national laws or
regulations;

(3) Minimum rates of wages which
have been fixed shall be binding
on the employers and workers
concerned so as not be subject to
abatement by them by individual
agreement, nor, except witli the
general or partieular authorisation
of tlie competent authority, by
collective agreement.

Article 4. Artide 4.

Tout Membre qui ratitie la présente Eacli Member which ratities this
convention doit prendre les mesures Convention sliall take tlie necessary

Kungl,. Maj:ts proposition nr 185.

nécessaires, au moyen clun systéme
de contröle et de sanctions, pour que,
d’une part, les employeurs et travailleurs
intéressés aient connaissance des
taux minima des salaires en vigueur
et que, d’autre part, les salaires effectivement
versés ne soient pas inférieurs
aux taux minima applicables.

Tout travailleur auquel les taux
minima sont applicables et qui a regu
des salaires inférieurs ä ees taux doit
avoir le droit, par voie judiciaire ou
autre voie legale, de recouvrer le montant
de la somme qui lui reste due,
dans le délai qui pourra étre fixé par
la législation nationale.

Artide 5.

Tout Membre qui ratifie la présente
convention doit communiquer chaque
année au Bureau international du Travail
un exposé général donnant la liste
des industries ou parties d’industries
dans lesquelles ont été appliquées
des métliodes de tixation des salaires
minima et faisant connaitre les modalités
d’application de ees métliodes
ainsi que leurs resultats. Cet exposé
comprendra des indications sommaires
sur les nombres approximatifs de travailleurs
soumis ä cette réglementation,
les taux de salaires minima tixés
et, le cas écliéant, les autres mesures
les plus importantes relatives aux salaires
minima.

Article 6.

Les ratifications officielles de la
présente convention, dans les conditions
prévues ;i la Partie XIII du
Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités
de Paix, seront communiquées au
Secrétaire général de la Société des
Nations et par lui enregistrées.

Article 7.

La présente convention ne liera
que les Membres de l Organisation
internationale du Travail don t la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.

Elle entrera en vigueur douze mois

measures, by way of a system of supervision
and sanctions, to ensure tliat tlie
employers and workers concerned are
informed of tlie minimum rates of
wages in force and that wages are not
paid åt less tlian these rates in cases
where tliey are applicable.

A worker to whom tlie minimum
rates are applicable and who has been
paid wages åt less than these rates shall
be entitled to recover, by judicial or
other legalised proceedings, the amount
by which he lias been underpaid,
subject to such limitation of time as
may be determined by national laws
or regulations.

Article 5.

Each Member which ratifies this
Convention shall communicate annually
to the International Labour Office
a general statement giving a list of
the trades or parts of trades in which
the minimum wage fixing machinery
has been applied, indieating the mcthods
as well as the results of the
application of the machinery and, in
summary form, the approximate numbers
of workers covered, the minimum
rates of wages fixed, and the more
important of the other conditions, if
any, established relevant to the minimum
rates.

Article 6.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth
in Part XIII of the Treaty of Versailles
and in the corresponding Parts
of the other Treaties of Peace shall
be communicated to the SecretaryGeneral
of the League of Nations for
registration.

Article 7.

This Convention shall be binding
only upon those Members whose ratifications
hava been registered with
the Secretariat.

It shall come into force twelve

Kmujl. Maj:ts proposition nr l

a|>roH <|uo los ratificatious de deux
Membres auront été enregistrées par
le Secrétaire général.

Bär la suite, cette convention entrera
eu vigueur pour cliaque Membre
douze rnois apres la date ou sa ratilication
aura été enregistrée.

Article 8.

Aussitöt que les ratificatious de
deux Membres de 1’ Organisation internatioualo
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations
notifiera ce fait å tous les Membres de
1’Organisation internationale du Travail.
Il leur notifiera également 1''enregis
tremen t des ratificatious qui lui
seront ultérieurement communiquées
par tous autres Membres de 1’Organisation.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente
convention peut la dénoncer ä
1’expiration d’une période de dix années
apres la date de la mise en
vigueur initiale de la convention, par
un acte communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations, et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet quune année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratifié la présente
convention qui, dans la délai
d une année apres 1’expiration de la
période de dix années mentionnée au
paragraphe précédent, ne fera pas
usage de la faculté de dénonciation
prévue par le présent article, sera lié
pour une nouvelle période de cinq
années et, par la suite, pourra dénoncer
la présente convention a 1’expiration
de cliaque période de cinq années dans
les conditions prévues au présent article.

Article 10.

Au moms une fois tous les dix ans,
le Conseil d administration du Bureau
international du Travail devra présenter
ä la Conférence un rapport sur
1’application de la présente convention

montlis after tlie date on wliicli tlie
ratificatious of two Members of tlie
International Labour Organisation
liave been registered witli tlie Secretary-General.

Thereafter, tliis Convention shall
come into force for anv Member twelve
montlis after tlie date on which its
ratification lias been registered.

Article 8.

As soon as tlie ratifications of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered witli
tlie Secrétariat, tlie Secretary-General
of the League of Nations’ shall so
notify all the Members of the International
Labour Organisation. He
shall likewise notify them of the registration
of ratifications which may be
communicated subsequently by other
Members of the Organisation.

Article 9.

A Member which kas ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of ten years from the date
on which the Convention first comes
into force, by an act communicated to
the Secretary-General of the League
of Nations for registration. Such
denunciation shall not take effect
until one year after tlie date on which
it is registered with the Secrétariat.

Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of ten years mentioned
in the preceding paragrapli,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will be
bound for anotlier period of tive years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of tive years under the terms
provided for in this Article.

Article It).

Åt least once in ten years, the
Governing Body of tlie International
Labour Office shall present to the
General Conference a report on the
working of this Convention and sliall

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

et décider s’il y a lien d’inscrire ä consider the desirability of placing
l’ordre du jour de la Conférence la on tlie Agenda of the Conference tlie
question de la revision ou de la mo- question of its revision or modification.
dification de ladite convention.

Article 11. Article 11.

Lex textes franyais et anglais de la Tlie French and English texts of tliis
présente convention feront foi l’un et Convention shall botli be autlientic.
1’autre.

fteeommandation concernant l’applieation
des méthodes de fixation
des salaires minima.

La Conférence générale de T Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée ä, Geneve par le
Conseil d’administration du Bureau
international du Travail, et
s''y étant réunie le 30 mai 1928,
eu sa onziéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions relatives aux
méthodes de fixation des salaires
minima, question constituant le
premier point de l’ordre du jour
de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’une recommandation,
adopte, ce seiziéme jour de juin mil
neuf cent vingt-huit, la recommandation
ci-aprés å soumettre ä I examen
des Membres de 1’Organisation internationale
du Travail, en vue de lui
faire porter effet sous forme de loi
nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:

La Conférence générale de I Organisation
internationale du Travail,

Apres avoir adopté un projet
de convention concernant l’institution
de méthodes de fixation
des salaires minima, et

Désirant compléter ce projet
de convention eu rappelant, a
titre d’indication pour les Etats

Recommendation concerning the
application of minimum wage
fixing machinery.

The General Conference of the International
Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Eleventli
Session on 30 May 1928, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to minimum wage fixing
machinery, which is the first item
on the Agenda of the Session, and
Having determined tliat these
proposals should take the form
of a recommendation,
adopts, this sixteenth day of Juue of
the year one tliousand nine hundred
and twenty-eight, the following Becommendation,
to be submitted to the
Members of the International Labour
Organisation for consideration with
a view to efiect being given to it by
national legislation or otlierwise, in
accordance with the provisions of Part
XIII of the Treaty of Versailles and
of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having adopted a Draft Convention
concerning the ereation
of minimum wage fixing machinery,
and

Desiring to supplement this
Draft Convention by putting on
record for the guidance of the

Kunyl. Maj sts proposition nr 1.

Membres, certains principes généraux
qui, d apres i’expérience et
la pratique actuelle, donnent los
resultats les plus satisfaisants,
Recommande ;''i cliaque Membre de
1’Organisation de prendre eu considération
les principes et régles ci-dessous
énoneés:

1) Alin que cliaque Membre ratifiant
la convention soit en possession des
informations nécessaires pour lui permettre
de prendre une décision relative
ii 1’application des méthodes de
tixation des salaires minima, les salaii’es
effectivement payés et le régime
pour la réglementation des salaires,
s il eu existe, devraient faire l objet
d une enquéte dans cliaque industrie
ou partie d’industrie, dans laquelle
les employeurs ou les travailleurs demandent
l’application des métliodes
et fournissent des renseignements qui
prouvent au premier abord qu’il
n’existe pas de régime efficace pour la
fixation des salaires et que les salaires
sont exceptionnellement bas.

2) Sans porter atteinte ä la liberté
que le projet de convention laisse
aux Etats Membres pour la détermination,
dans leurs pays respectifs,
des industries ou parties d Industries
auxquelles ils estiment opportun d’appliquer
les méthodes de fixation des
salaires minima, il pourrait y avoir
intérét ii envisager plus spécialement
les industries ou parties dindustries
dans lesquelles des femmes sont liabituellement
employées.

II.

1) Les méthodes de fixation des
salaires minima, quelle que soit leur
forme(par exemple conseils d’industrie
pour chaque industrie en particulier,
conseils centraux pour des groupes
dindustries, tribunaux darbitrage obligatoire)
devraient comporter une enquéte
sur les conditions de 1’industrie
ou de la partie d’industrie dont il
sagit ainsi que la consultation des
parties essentiellement et principalement
intéressées, c’est-a-dire des em -

d!)

Members certain general principles
wliicli, as present practice
and experience show, produce the
most satisfactory results,
Recommends tliat each Member
sliould take the following principles
and rules into con sidera tion:

(1) In order to ensure tliat each
Member ratifying the Convention is
in possession of the information necessary
for a décision upon the application
of minimum wage fixing machinery,
the wages actually paid and
the arrangements, if any, for the regulation
of wages should be ascertained
in respect of any trade or part of
trade to which employers or workers
therein request the application of the
machinery and furnish information
which shows prima facie tliat no arrangements
exist for the effective regulation
of wages and tliat wages are
exceptionally low.

(2) Without prejudice to the discretion
left to the Members by the Draft
Convention to decide in which trades
or parts of trades in their respective
countries it is expedient to apply minimum
wage fixing machinery, special
regard miglit usefully be liad to trades
or parts of trades in which women
are ordinarily employed.

II.

(1) The minimum wage fixing macliinery,
whatever form it may take
(for instance, trade boards for individual
trades, general boards for groups
of trades, compulsory arbitration tribunals)
should operate by way of investigation
into the relevant conditions
in the trade or part of trade concerned
and consultation with the interests
primarily and principally affected, that
is to say, the employers and workers
in the trade or part of trade, whose

40 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

ployeurs et des travailleurs de cette
industri ou partie d’industrie; dans
tous les cas, l’on devrait solliciter
leur opinion sur toutes les questions
velatives ä la fixation des salaires
minima et eu tenir eompte largement
et équitablement.

2) a) Pour donner une plus grande
autorité aux taux éventuellement fixés,
il serait désirable daccorder aux employeurs
et travailleurs intéressés une
participation directe et paritaire aux
délibérations et aux décisions des organismes
de fixation des salaires, par
lintermédiaire de representants égaux
en nombre ou ayant le méme nombre
de voix. Dans tous les cas, si une
telle representation est accordée ii
1’une des deux parties, 1’autre partie
devrait étre représentée sur un pied
dégalité. Les organismes cliargés de
la fixation des salaires devraient également
comprendre une ou plusieurs
personnes indépendantes dont les voix
permettraient daboutir a des décisions
positives dans le cas ou les voix des
representants des em ployeurs et des
travailleurs seraient divisées de fa§on
égale; ees personnes indépendantes
devraient autant que possible étre
clioisies daccord avec les représentants
patronaux et ouvriers des organismes
cliargés de la fixation des salaires
minima ou apres consultation
de ees representants.

b) Afin que les representants des
employeurs et des travailleurs jouissent
de la confiance de ceux dont ils représentent
les intéréts, les employeurs
et travailleurs intéressés devraient
avoir le droit, dans la mesure ou les
circonstances le permettent, de participer
ä la désignation de leurs représentants
et, dans tous les cas, les
organisations d’employeurs et de travailleurs
qui existent devraient étre
invitées ä soumettre les noms des
personnes recommandées par elles pour
faire partie des organismes de fixation
des salaires.

c) La ou les personnes indépendantes
visées au paragraphe a) devraient
étre clioisies panni les personnes
de l’un ou 1’au tre sexe possédant

views on all matters relating to tlie
fixing of tlie minimum rates of wages
sliould in any case be solicited and
be given full and equal con sidera tion.

(2) (a) To secure greater authority
for tlie rates that may be fixed, it
sliould be tlie general polic.y tliat tbe
employers and workers concerned,
tlirough representatives equal in number
or having equal voting strengtli,
sliould jointly take a direct part in
tlie délibérations and décisions of tlie
■svage fixing body; in any case, where
representation is accorded to one side,
tlie otlier side sliould be represented
on tlie same footing. The wage fixing
body sliould also inelude one or more
independent persons vliose votes can
ensure effeetive décisions being reaclied
in tlie event of tlie votes of tlie
employers’ and workers’ representatives
being equally divided. Such
independent persons sliould, as far
as possible, be selected in agreement
with or after consultation with tlie
employers’ and workers’ representatives
on tlie wage fixing body.

(b) In order to ensure tliat tlie
employers’ and workers’ representatives
shall be persons liaving tlie confidenee
of those wliose interests they
respectively represent, the employers
and workers concerned sliould be given
a voice as far as is praeticable in the
circumstances in the selection of tlieir
representatives, and if any organisations
of the employers and workers
exist these sliould in any case be
invited to submit names of persons
recommended by them for appointment
on the wage fixing body.

(c) The independent person or persons
mentioned in paragrapli (a) sliould
be selected from among men or women
recognised as possessing the ne -

K ant fl. Maj:ts proposition nr IS,5. 41

•i une fagon incontestable los quali- cessary qualifications for tlieir duties
ncatiqns nécessaires pour remplir leurs and as being dissociated from any
fonctions et qui n’ont pas dans 1’indu- interest in the trade or part of trade
strie ou partie d industri dont il concerned wliicli might be calculated
s agit un mtérét quelconque qui ris- to put their impartiality in question.
querait de faire suspecter leur impartialité.

d) Lorsquun grand nombre de fem- (d) AVherever a considerable promes
sont employées dans une indu- portion of women are employed, prostne
ou partie d industrie, il convien- vision sliould be made as far as posdrait
dans la mesure du possible de sible for the inclusion of women among
permettre ä des femmes de faire partie the workers'' representatives and of
des organismes de fixation des salaires one or more women among the indeen
qualité de representants des tra- pendent persons mentioned in paravailleurs
et å une ou plusieurs femmes graph (a).
d etre désignées parmi les personnes
indépendantes visées au paragraphe a).

111 111

I o ur la déterm ination des taux mi- For the purpose of determining the
mma de salaires qui devraient étre minimum rates of wages to be fixed
fixés, les organismes de fixation des the wage fixing body sliould in any
salaires devraient, dans tous les cas, case take account of the necessity of
tenir compte de la nécessite d assurer enabling the workers concerned to
aux travailleurs intéressés un niveau maintain a suitable standard of living.
de vie convenable. A cet égard, il For tliis purpose regard should priconviendrait
tout d abord de s in- marily be had to the rates of wages
spirer des taux de salaires payés pour being paid for similar work in trades
des travaux similaires dans les indu- where the workers are adequately
stries ou les travailleurs sont suffisam- organised and have concluded effecment
organisés et ont conclu des tive collective agreements, or, if no
contrats collectifs efficaces, ou, si 1 on such standard of reference is available
ne dispose pas de cet élément de in the circumstances, to the general
comparaison, du niveau général des level of wages prevailing in the country
salaires dans le pays ou dans la or in the particular locality.
localité en question.

Des dispositions devraient prévoir Provision should be made for the
la revision des taux minima de salaires review of the minimum rates of wages
fixés par les organismes de fixation fixed by the wage fixing bodies when
des salaires quand les ouvriers ou tliis is desired by tbe workers or emles
patrons qui font partie de ees ployers who are members of such
organismes en expriment le désir. bodies.

IV. IV.

Pour protéger efficacement les sa- For effectively protecting the wages
laires des travailleurs intéressés et of the workers concerned and safeépargner
aux employeurs les risques guarding the employers affeeted
d’une concurrence déloyale,les mesures against the possibility of unfaireomdestinées
a assurer le paiement des sa- petition, the measures to be taken to
laires qui ne soient pas inférieurs aux ensure that wages are not paid åt
salaires minima fixés devraient com- less tlian the minimum rates which
prendre: have been fixed should inelude:

a) des mesures ayant pour but de (a) arrangements for informing the
tenir les employeurs et les travailleurs employers and workers of the rates
au courant des taux en vigueur; in force;

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 155 häft. (Nr 1S5.)

2586 28 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

b) un contröle ofliciel des salaires
réellement payés;

c) des sanctions en cas d’infraction
aux taux en vigueur et des mesures
destinées ä prévenir ees infraetions.

1) Pour que les travailleurs, qui
ont vraisemblablement moms de facilité
que les employeurs de se renseigner
par leurs propres moyens sur
les décisions des organismes de fixation
des salaires, soient tenus au
courant des taux minima qui devraient
leur étre payés, les employeurs pourraient
étre astreints ä afficher des
tableaux détaillés indiquant les taux
en vigueur, ä des endroits facilement
accessibles dans les båtiments ou les
travailleurs sont employés ou, pour
les travailleurs a domicile, dans les
båtiments ou le travail est distribué,
remis ä son acbévement ou les salaires
payés.

2) Il conviendrait demployer un
nombre suffisant d’inspecteurs jouissant
de pouvoirs analogues a ceux
qui ont été proposés pour les inspecteurs
du travail dans la recommandation
concernant les principes généraux
pour 1’organisation des services
d’inspection, adoptée par la Conférence
générale en 1923: ees inspeeteurs
devraient procéder å des enquétes
parmi les employeurs et travailleurs
intéressés afin de vérifier si les salaires
réellement payés sont conformes
aux taux en vigueur et prendre
éventuellement les mesures qui pourraient
étre autorisées en cas d’infraction
aux taux fixés.

Pour permettre aux inspeeteurs de
remplir au mieux leurs fonetions, les
employeurs pourraient étre astreints
a tenir des listes complétes et exaetes
des salaires payés par eux ou, pour
les travailleurs ä domicile, une liste
des travailleurs avec leurs adresses
et ä leur fournir des livréts de salaires
ou autres documents analogues
contenant les renseignements nécessaires
pour vérifier si les salaires
réellement payés sont conformes aux
taux en vigueur.

3) Dans les cas ou les travailleurs
ne sont généralement pas en mesure

(b) official supervision of the rates
aetually being paid; and

(1) In order that the workers, who
are less likely than the employers to
have their own means of acquainting
themselves with the wage fixing body’s
décisions, may be kept informed of
the minimum rates åt which they are
to be paid, employers might be required
to display full statements of
the rates in force in readily aceessible
positions on the premises wliere the
workers are employed, or in the case
of home workers on the premises where
the work is given out or returned on
completion or wages paid.

(2) A sufficient staff of inspectors
should be employed, with powers analogous
to those proposed for faetory
inspectors in the Becommendation
concerning the general principles for
the organisation of systems of inspection
adopted by the General Conference
in 1923, to make investigations
among the employers and workers
concerned with a view to ascertaining
whether the minimum rates in force
are in faet being paid and taking such
steps as may be authorised to deal
with infringements of the rates.

As a means of enabling the inspectors
adequately to carry out these
duties, employers might be required
to keep complete and authentic records
of the wages paid by them, or
in the case of home workers to keep
a list of the workers with their addresses
and provide them with wage
books or other similar record containing
such partieulars as are necessary
to ascertain if the wages aetually
paid correspond to the rates in force.

(3) In cases where the workers are
not in general in a position individu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 43

aexercer personnellement, par voie judiciaire
ou autre voie légale, leur droit
de reeouvrer le montant du salaire
du conformément aux taux minima
en vigueur, il y aurait lieu de prévoir
dautres mesures qui pourraient paraitre
efficaces pour prévenir les infractions
aux taux fixés.

La Conférence générale de lOrganisation
internationale du Travail croit
devoir appeler l’attention des Gouvernements
sur le principen du salaire
egal, sans distinction de sexe, pour
un travail de valeur égale, qui est
consacré par 1’article 427 du Traité
de Paix.

ally to enforce, by judicial or other
legalised proceedings, their riglits to
recover wages due åt the minimum
rates in force, sueh other measures
sliould be provided as may be considered
effective for preventing infringements
of tlie rates.

The General Conference of the International
Labour Organisation thinks
it right to call the attention of Governments
to the principle affirmed
by Article 427 of the Peace Treaty
that men and women sliould receive
equal remuneration for work of equal
value.