Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag för uppförande
för telegrafverkets räkning av en stationsbyggnad
i Malmö m. m.; given Stockholms slott den 15 mars
1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlatande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikatimsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför departementschefen,
statsrådet Borell:

Till Kungl. Majits prövning och avgörande föreligger fråga om anslag till
uppförande för telegrafverkets räkning av en stationsbyggnad i Malmö, i
samband varmed står spörsmålet om beredande av förbättrade lokaler för länsstyrelsen
i Malmöhus län.

Då utredningen i sistnämnda fråga vid tiden för avlåtande av statsverkspropositionen
icke slutförts, har Kungl. Maj:t i berörda proposition (Utgifter

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 158 häft. (Nr 183.) 1

2

Kungl. Maj ds proposition nr 183.

Frågornas
tidigare behandling.

för kapitalökning, bil. 2, punkt 7) föreslagit riksdagen att i avbidan på den
proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för uppförande av sagda
stationsbyggnad för budgetåret 1929/1930 beräkna ett reservationsanslag av
480,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Sedan utredningen i ärendet numera fullbordats, anhåller jag att åter få
anmäla detsamma.

Beträffande den tidigare behandlingen av föreliggande frågor må här erinras
om följande:

I 1928 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för
budgetåret 1928/1929 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor för
uppförande för en beräknad kostnad av 980,000 kronor av en stationsbyggnad
åde telegrafverket tillhöriga tomterna nr I—XII i kvarteret nr 3
Sparven, belägna vid Östra Kanalgatan, Drottninggatan och Västra Kanalgatan
i Malmö. Det begärda anslaget anvisades av riksdagen (skrivelse nr 208).

Enligt det av telegrafstyrelsen framlagda förslaget till stationsbyggnad skulle
byggnaden uppföras i fem våningar. Av vaningarna voro de tva översta avsedda
att tagas i anspråk för telefonstationen, vilken skulle anordnas för automatisk
drift, den mellersta att användas till tjänstelokaler för distriktsförvaltningens
linjeavdelning, för vilken nu förhyres lokal mot en årshyra av 13,000 kronor,
samt de två understa våningarna för uthyrning tills vidare. Att stationsbyggnaden
i förslaget tilltagits större än som för lång tid framåt erfordrades för
telegrafverkets eget behov var betingat av angelägenheten att vid framdeles erforderlig
utökning av telefonstationslokalerna med hänsyn till den känsliga maskinella
utrustningen i telefonstationen söka såvitt möjligt undvika en påbyggnad.

Vad beträffar spörsmålet om beredande av förbättrade lokaler
för länsstyrelsen i Malmöhus län, anförde länsstyrelsen i
Malmöhus län i skrivelse den 24 februari 1927, att länsstyrelsens lokaler i
landsstatshuset vore otillräckliga, samt hemställde om bemyndigande att låta
upprätta förslag till omändring av den genom Kronprinsens husarregementes
indragning ledigblivna kasernen i Malmö till lokaler för länsstyrelsen och
lantmäterikontoret.

Denna framställning tillstyrktes av kasernkommittén.

I utlåtande den 10 november 1927 över denna framställning anförde byggnadsstyrelsen
bland annat följande:

Länsarkitekten N. Blanck hade upprättat ett förslag till kasernens omändring
till lokaler för länsstyrelsen, landsfogden, länsarkitekten och lantmäterikontoret,
och beräknades kostnaderna för kasernens ombyggnad enligt detta förslag approximativt
till 290,000 kronor. Enligt inom byggnadsstyrelsen gjord undersökning
syntes detta belopp vara alltför lågt beräknat, och torde man böra rakna
med en kostnad av minst 475,000 kronor. På_ grund ^av att de enskilda rummen
i inånga fall måst givas en stoilek, som ej direkt påfordrades av tjänstens rationella
bedrivande, komme de årliga driftkostnaderna för uppvärmning och
städning att fördyras med omkring 8,000 kronor per ar. Vid nu angivna förhållanden
kunde ifrågasättas, huruvida icke nybyggnad för ändamalet vore för

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 3

statsverket ekonomiskt fördelaktigare. En dylik nybyggnad för länsstyrelsen
s ulle kunna uppföras lor 525,000 kronor och borde förläggas till den av statsverket
1 samband med upplåtande till Malmö stad av Slottsholmen förvärvade
tomten 1 kvarteret Karin 1 stadsdelen Rörsjöstaden.

Det finge emellertid icke förbises, att om lantmäterikontoret flyttades från
små nuvarande lokaler 1 det nya posthuset till husarkasernen, det syntes synnerligen
tvivelaktigt, huruvida de sålunda ledigblivna lokalerna kunde väntas
bliva uthyrda Medtoges 1 beräkningen den golvyta om 900 kvadratmeter som

skn,!Pärdei teIef.onstatlonsbyggnaden skulle omedelbart avses till uthyrning
skulle, statsverket vid genomforande av kasernförslaget hava till uthyrning i
Malmo kontorslokaler om icke mindre än 2,660 kvadratmeter och vid genomförande
av nybyggnadsförslaget 1,860 kvadratmeter.

Om an salunda starka skäl talade för att länsstyrelsens lokalfråga borde
losas genom nybyggnad a nyssnämnda tomt i kvarteret Karin, hade byggnadsstyreJsen
med hansyn till svårigheten att för annat ändamål utnyttja ffrågavarande
kasernbyggnad ehuru efter viss tvekan, kommit till den uppfattnkigln

sen S"a„taSf,niC°„r,S. “,ma »"^1-’

I utlåtande den 30 november 1927 över telegrafstyrelsens förslag till stationsbyggnad
förklarade sig 1927 års besparing snämnd anse, att en lösnino- av länsstyrelsens
lokalfråga genom dess förläggande till husarkasernen såvitt möjligt
icke borde valjas. Sasom skäl härför anfördes dels kasernens för länsstyrelsen
olampliga lage på grund av dess avstånd av över två kilometer från centralstationen
och mer an en kilometer från stadens centrum (Gustaf Adolfs torg)
dels de dryga kostnaderna för kasernens omändring och dels att kasernen i dess’
andrade skick ej kunde bliva så ändamålsenlig som en för länsstyrelsens behov
Iran början avsedd nybyggnad.

. Betraffande kasernens användande för något annat ändamål anförde bespanngsnämnden
:

Det hade synts nämnden, att man ej utan vidare borde avvisa tanken att

niL^lT611 f°riagg? Pen anstalt föy Slnnessjuka. Även om en sådan använd£enW
byg«naden ej funnes bora ske, syntes det ej innebära någon större olä ftt

de vtt™ nSTa<Jen Und-P ni?°n-n(1 St1°de Nyttjad. Det vore att märka,
att de yttre flyglarna vore inredda till underofficersbostäder (för familjer) och

komme att bebos en tid framåt, och det vore ej alldeles otänkbart, att kasernen
aven 1 övrigt _ skulle kunna användas till bostäder. Skulle jämväl en sådan

av kanferntomSte; fdeTheJret’ ^ ““ bÖra “rätta sig för “ försäljning

Då det måste anses angeläget, att statens utgifter i möjligaste mån nedbrinfreS>
besparingsnämnden en sådan lösning av länsstyrelsens lokal raga,

att lansstyrelsen skulle förläggas till den ifrågasatta telefonstationsbyggnaden.
Besparingsnämnden anförde härom bland annat:

. ?n dgllk losllinff f°rutsatte, att telegrafverkets linjeavdelning ej förlädes till
stationsbyggnaden. Genom att det nuvarande landsstatshuset ej längre användes
^ftyrelsm kundei emellertid linjeavdelningen flyttas in i landsstatshuset
Skedde^ rnf bafr njirbet.av<det nuvarande telegraf- och telefonstationshuset
tolffn . /• kde erf°lderllgt utrymme för länsstyrelsen disponeras i den nya
f^oioustationsbyggnadens tre undre våningar

Enligt en besparingsnämnden under hand tillställd promemoria från telegrafstyrelsens
lrnjebyra torde den planerade telefonstationen under de närmaste 10

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18S.

åren med all sannolikhet kunna rymmas i två våningar. Toges därefter ytterligare
en halv våning i anspråk, skulle detta antagligen racka för ytterligare
10 år framåt. Länsstyrelsen borde alltså kunna räkna med möjlighet att ia
disponera tre våningar under närmaste 10-årsperiod men allenast tva och en halv
under det därpå följande decenniet. Förutom dessa tre vaningar skulle storre
delen av den blivande vindsvåningen kunna stallas till länsstyrelsens förfogande
under samma tid. För den halva våning, som beräknades bliva erforderlig för
telegrafverket efter de första 10 åren, torde länsstyrelsen kunna beredas ersättning
genom uppförandet av flygelbyggnad till telefonstationshuset.

Med hänsyn till de sålunda lämnade upplysningarna tvekade bespanngsnamnden
ej att förorda, att länsstyrelsen förlädes till telefonstationshuset. Visserligen
kunde man ej räkna med att länsstyrelsen för all framtid kunde stanna i
sagda byggnad. Med hänsyn härtill borde för en framtida nybyggnad för länsstyrelsen
reserveras det stora tomtutrymme, som disponerades av Malmo asyl.

Länsstyrelsen förfogade i sina nuvarande lokaler över en effektiv golvyta
(vaktrum men icke arkivutrymmen medräknade) av 960 kvadratmeter. I de
tre undre våningarna i telefonstationshuset skulle kunna beredas en effektivgolvyta
av omkring 1,350 kvadratmeter eller pa 40 kvadratmeter nar lika stort
utrymme, som skulle avses för länsstyrelsen i husarkasernen och som torde vara
större än som för närvarande vore erforderligt. För arkiv kunde den stora
vinden i telefonstationshuset användas, möjligen ock en del av kallarvamngen.
Närmare förslag rörande rumsindelnmgen hade bespanngsnamnden ej ansett sig
böra framlägga. Nämnden förutsatte, att inredningen av telegrafstyrelsen
ordnades i samförstånd med länsstyrelsen. Med hänsyn till framdeles erforderliga
omflyttningar inom byggnaden borde emellertid självfallet mellanvaggar
och annan inredning givas sådan konstruktion, att omandnngarna kunde ske
med minsta möjliga kostnad.

I utlåtande den 7 december 1927 över besparingsnämndens förslag förklarade
sig telegrafstyrelsen icke hava något att erinra mot att, i den utsträckning besparingsnämnden
föreslagit, åt länsstyrelsen uthyra lokaler inom den föreslagna
telefonstationsbyggnaden. Styrelsen framhöll därvid, att styrelsen icke kunde
genom avtal garantera ifrågavarande hyresrätts bestånd för en mera avsevard
tid framåt utan att styrelsen måste förbehålla sig rätten att. i den man och vid
de tider telegrafverkets intressen så fordrade, för telegrafverkets rakning ta
disponera ifrågavarande utrymmen. Vad distriktsförvaltmngens linjeaydelmngs
lokalfråga anginge, ansåge telegrafstyrelsen densamma kunna ordnas pa ett til -fredsställande sätt, även om avdelningen icke skulle få disponera de för densamma
ursprungligen avsedda lokalerna i den planerade telefonstationsbyggnaden

Länsstyrelsen i Malmöhus län anförde i utlåtande den 8 december 1927 mec
anledning av besparingsnämndens förslag i huvudsak:

Det av besparingsnämnden framlagda förslaget att låta länsstyrelsen tillsvidare
inhysas hos telegrafstyrelsen verkade icke tilltalande. Aven om det e -bjudna utrymmet skulle kunna anses tillräckligt för den narmaste iramaden,
så vore det dock föga tillfredsställande, att en institution sadan som länsstyrelsen
återigen om några få år skulle nödgas flytta till nya lokaler. Att länsstyrelsen
under de första tiotal åren skulle få förfoga over tre vaningar men för tiden
därefter endast över två och en halv skulle säkerligen medföra en otrygghet, s
vore synnerligen beklaglig. Toge man vidare i betraktande, att länsstyrelsens
verksamhet enligt hittills gjorda erfarenheter hade tendens till ökning, kunde
Inarare fog finnas för att det planerades för en successiv utvidgning av utrymmet
än, såsom nu bebådats, en minskning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

5

Länsstyrelsen hade emellertid med ledning av de vid remisshandlingarna fogade.
ritningarna över den tilltänkta telefonstationsbyggnaden verkställt undersökning
huruvida de för länsstyrelsen avsedda tre våningarna kunde beräknas
lamna tillräckligt utrymme för länsstyrelsens behov. I sådant avseende hade
F^er lansarkitektens medverkan uppgjorts bifogad skiss med närmare planläggning
för lokalernas disposition. Det hade vid undersökningen befunnits
att utrymmena skulle för länsstyrelsens nuvarande behov bliva tillräckliga, men
knappast mera. Skulle sålunda ytterligare arbetsuppgifter påläggas länsstyrelsen,
bleve lör sa vitt icke en dylik ökning hölle sig inom tämligen snäva
gränser, lokalutrymmet redan för trångt. Emellertid skulle länsstyrelsen nu
vaga beräkna,, att lokalutrymmet kunde vara någorlunda tillfyllest under ett
tiotal.ar framåt. Därest således garantier kunde lämnas, att länsstyrelsen finge
sitta i orubbat bo under dessa år samt att därefter en nybyggnad för länsstyrelsens
räkning komme att uppföras, så skulle besparingsnämndens förslag kunna
^styrelsens sida, ehuru med tvekan, godtagas. Detta dock under den
förutsättning, att den bebådade uppbördsreformen icke under denna tid bleve
genomförd. . Ty skulle så ske och skulle länsstyrelsen för den nytillkomna uppy°„javdelningen
behöva förhyra lokaler å annat ställe samt därigenom bli ur
stand att mmön gen organisera det nya arbete, som genom denna reform krävdes,
sa kunde förslaget under inga förhallanden av länsstyrelsen godkännas. En
given förutsättning maste vidare vara, att den maskinella anordning, som vore
avsedd att av telegrafverket inläggas i de översta våningarna, fungerade på
sadant satt, att länsstyrelsens personal därav icke stördes i sitt arbete. Det
hade nämligen iran visst håll framkastats misstanken om att dylika apparater
skulte astadkomma mycket slammer.

I 1928 åts statsverksproposition vitsordade departementschefen, att behovet
av förbättrade lokaler för länsstyrelsen vore trängande. Beträffande sättet för
detta behovs tillgodoseende anförde departementschefen, att genom länsstyrelsens
förläggande till husarkasernen eller genom uppförande av nytt landsstatshus
å den statsverket tillhöriga tomten i kvarteret Karin visserligen en mera
definitiv lösning av länsstyrelsens lokalfråga skulle vinnas, men dels komme
länsstyrelsen att i sådant fall erhålla ett mindre gott läge än om den förlädes
till den ifrågasatta telefonstationsbyggnaden och dels vore bägge alternativens
genomförande förenade med högst betydande engångskostnader och — vad anginge
kasernalternativet —- jämväl höga driftkostnader. På grund av ovissheten,
huruvida och i vilken form den under utredning varande omläggningen
av uppbördsväsendet kunde bliva genomförd, syntes jämväl försiktigheten bjuda
att icke definitivt ordna lokalförhållandena för länsstyrelsen. Då emellertid
den föreslagna nybyggnaden för telegrafverkets räkning syntes, oberoende av
huru byggnadens undre våningar för den närmaste tiden komme att användas,
böra omedelbart komma till utförande, ansåg departementschefen läget av
länsstyrelsens lokalfråga icke böra hindra, att beslut om byggnadens uppförande
i föreslagen storlek redan vid årets riksdag komme till stånd. Därest det vid
fortsatt övervägande funnes lämpligt att till den nya stationsbyggnaden förlägga
länsstyrelsen, förefunnes tillräckligt rådrum att vidtaga i anledning därav erforderliga
lokaldispositioner.

.1 sin förenämnda skrivelse nr 208 anförde riksdagen, att riksdagen vid prövning
av länsstyrelsens lokalfråga — i likhet med länsstyrelsen och kasernkom -

6

Kungl, Maj:ts proposition nr 183.

mittén — kommit till den uppfattningen, att en länsstyrelsens förläggning till
husarkasernen skulle medföra en ur olika synpunkter gynnsam lösning av såväl
länsstyrelsens lokalfråga som ock spörsmålet om den numera utrymda kasernbyggnadens
framtida disposition. Nämnda byggnad, som icke torde undgå att
taga skada genom att någon längre tid stå obegagnad, skulle på detta sätt få
en nyttig och — enligt vad som framginge av utredningar, verkställda av länsstyrelsen
— fullt ändamålsenlig användning. De synnerligen framträdande
och kännbara utrymmessvåriglieter, varunder länsstyrelsen hade att arbeta, talade
också för att förslag härtill snarast utarbetades och framlades. Riksdagen
hölle också före, att överinseendet och vården av byggnaden omedelbart borde
överflyttas från arméförvaltningen till byggnadsstyrelsen.

Vid utarbetandet av planerna för den närmare användningen av den blivande
telegrafbyggnaden syntes man därför enligt riksdagens mening böra räkna med
att denna icke disponerades för länsstyrelsen.

Genom beslut den 6 juli 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt telegrafstyrelsen
att inkomma med fullständiga ritningar och kostnadsberäkningar för ifrågavarande
stationsbyggnad, därvid tillika skulle angivas, huruvida och i vad mån
ändring i kostnaderna beräknades äga rum för det fall att länsstyrelsen i Malmöhus
län icke komme att förläggas till stationsbyggnaden. Vidare har Kungl.
Maj :t samma dag anbefallt byggnadsstyrelsen att i samrad med länsstyrelsen
i Malmöhus län verkställa utredning rörande användningen av husarkasernen i
Malmö, vilken utredning jämväl skulle omfatta beräkning av kostnaderna för
husarkasernens iordningställande till lokaler för länsstyrelsen, ävensom att till
Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill sagda utredning kunde föranleda.

Sedermera har Kungl. Maj it den 6 oktober 1928 förordnat, att ifragavarande
kasernetablissement i Malmö med undantag av en förrådsbyggnad skulle från
och med den 1 november 1928 stå under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.

Föreliggande I skrivelse den 13 december 1928 har byggnadsstyrelsen med anledning av
utredningar ^ styrelsen givna uppdraget till en början anfört följande:

LäniTytT Med anledning av Kungl. Majrts ovanberörda befallning hade byggnadssens
förlag- styrelsen uppdragit åt länsarkitekten Blanck att i samrad med länsstyrelsen
gande till verkställa utredning rörande husarkasernens användning till tjänstelokaler för
husarkasernen iänsstyreisen och lantmäterikontoret i länet. Efter verkställd utredning hade
fonstations länsarkitekten Blanck till styrelsen inkommit med ett förslag till inrymmande
byggnaden, i kasernbyggnaden av länsstyrelsen och lantmäterikontoret, vilket förslag,
åskådliggjort å bilagd ritningskopia, daterad den 13 november 1928, och fasadritning,
daterad den 15 oktober 1928, i huvudsak överensstämde med det av
Blanck tidigare uppgjorda och av byggnadsstyrelsen med förberörda utlåtande
den 10 november 1927 till Kungl. Maj:t överlämnade förslaget.

Enligt det tidigare förslaget till husaTkasernens användning för länsstyrelsens
behov skulle de därav betingade kostnaderna uppgå till 475,000 kronor. En a
styrelsens byggnadsbyrå nu gjord beräkning gåve vid handen, att kostnaderna
för realiserandet av det senaste förslaget skulle, sedan alla möjligheter till förenklingar
utnyttjats, kunna begränsas till 400,000 kronor.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Byggnadsstyrelsen erinrar vidare om sin i styrelsens utlåtande den 10 november
1927 efter viss tvekan uttalade uppfattning, att husarkasernen borde
anvandas såsom lokaler för länsstyrelsen och lantmäterikontoret, samt anför
härom:

Styrelsens uttalade tvekan berodde dels på de avsevärda kostnader som kasernens
ombyggnad för länsstyrelsens och lantmäterikontorets behov på grundval
av, den da verkställda preliminära utredningen måste beräknas draga, och
dels pa det lörhallandet, att därest kasernen komme till dylik användning lof,
F .? betydande omfattning skulle bliva hyreslediga i kronans hus i

»n mn'' f-T de1uPPg1ftc''r> som lämnats styrelsen om de vid nämnda tidpunkt
radande iorhajlandena pa hyresmarknaden i Malmö, ville synas, som om lokaler
av har llragavarande slag vore mindre begärliga, kunde befaras, att de till
^™iyining lediga lokalerna icke skulle komma att finna användning

Att styrelsen emellertid, trots dessa betänkligheter, förordade kasernens ombyggnad,
berodde därpa, att länsstyrelsens behov av ökat utrymme vore trängande
samt att styrelsen för det dåvarande icke kunde föreslå andra utvägar
tor dettas tillgodoseende än ombyggnad av kasernen eller nybyggnad.

Under den utredning, som föregick styrelsens utlåtande den 10 november 1927
hade uppmärksammats möjligheten att inom det beramade nya telefonstationshuset
bereda lokaler åt länsstyrelsen. Då emellertid de från telegrafstyrelsens
Sida lämnade uppgifterna utvisade, att med den disposition av byggnaden som
Iran telegrafverkets sida avsågs, utrymmet ej bleve tillräckligt, måste styrelsen
lata denna fråga falla.

Byggnadsstyrelsen anför härefter, att då styrelsen med anledning av Kungl.
Maj.ts förenämnda uppdrag tagit frågan om kasernbyggnadens användning
under förnyad omprövning, denna lett till ett i viss mån annat resultat för
styrelsens vidkommande än då frågan tidigare varit föremål för styrelsens
bedömande. Styrelsen anför härom följande:

I skrivelse den -2 oktober 1928 hade länsarkitekten Blanck på grundval av
nu radande förhållanden på hyresmarknaden i Malmö lämnat en beräkning rörande
möjligheten till uthyrning av kasernens olika utrymmen. Enligt denna
beräkning syntes läget å hyresmarknaden hava icke oväsentligt förbättrats
oen holle länsarkitekten före, att lokalerna i kasernbyggnaden skulle utan
storre förändringar, kunna uthyras för följande belopp:

Kronor.

samtliga byggnader utom huvudbyggnaden ...... 13,000

bostäderna inom huvudbyggnaden.............. 8^000

övriga lokaler (kontor och lagerrum) ............ 18,700.

Summa 39,700.

, Bnder förutsättning av samtliga lokalers uthyrning till de obestridligen låga
a-pnser, som lage till grund för länsarkitekten Blancks beräkning, och då det
artiga underhållet av det under styrelsens förvaltning numera stående etablissementet
av styrelsen beräknades till i runt tal 10,000 kronor, skulle alltså
denna fastighet lamna en nettoavkastning av omkring 30,000 kronor. Det kunde
aven tankas, att genom en viss modernisering och uppsnyggning av byggnaderna,
särskilt huvudbyggnaden, en icke oväsentligt högre hyra skulle kunna
utvinnas varvid dock givetvis anspråket på underhållet stegrades och kostnaderna
kartor ökades.

I betraktande av dessa omständigheter syntes önskemålet att omedelbart
inna en permanent användning för något statsändamål av kasernbyggnaden

8

Eungl. Maj:ts proposition nr ISS.

i Malmö icke vara så påträngande, som styrelsen tidigare hållit före. Genom
uthyrning åtminstone tillsvidare av kasernlokalerna kunde den tidpunkt avvaktas,
då det möjligen kunde befinnas lämpligt att taga etablissementet i
bruk för något allmänt ändamål, som nu ej kunde förutses, eller ock iorsalja

Att byggnadsstyrelsen numera kommit till denna uppfattning hade jämväl
sin orsak däri, att möjligheten att lösa länsstyrelsens lokalfråga kommit i ett
i viss mån annat läge. Såsom styrelsen tidigare anfört, hade^ styrelsen vid
tidpunkten för avgivandet av utlåtandet av den 10 november 1927 övergivit
tanken på att förlägga länsstyrelsen till den nya stationsbyggnaden pa grund
av bristande utrymme enligt den då av telegrafstyrelsen tankta . dispositionen
av byggnaden. Med hänsyn emellertid till vad telegrafstyrelsen i denna fråga
anfört i sitt utlåtande den 7 december 1927 hade byggnadsstyrelsen ansett sig
böra upptaga frågan om länsstyrelsens förläggning till stationsbyggnaden till

förnyad omprövning. . .. ...

Såsom telegrafstyrelsen framhållit, skulle distnktsförvaltningens lmjeavdelning
utan olägenhet kunna förläggas till det nuvarande landsstatshuset, dar
två våningar och hela vinden skulle tagas i anspråk, det ville säga storre
delen av denna byggnad. Härigenom skulle hela bottenvåningen och vaningarna
1 och 2 trappor upp i den nya tclefonstationsbyggnaden bliva disponibla
för länsstyrelsen. , , , „ ,.

Beträffande sistnämnda lokaler hade byggnadsstyrelsen funnit, att genom
borttagandet av mitteltrappan, som syntes styrelsen obehövlig, da forutom denna
skulle finnas två rymliga sidotrappor, skulle i varje, vaning. det nyttiga
utrymmet kunna ökas med omkring 50 kvadratmeter, vangenom inom bottenvåningen,
våningen 1 trappa och halva våningen 2 trappor upp skulle kunna
erhållas en sammanlagd nyttig golvyta av 1,250 kvadratmeter, vilket enligt
styrelsens uppfattning motsvarade länsstyrelsens nuvarande utrymmes behov.
Härigenom skulle alltså länsstyrelsen icke behöva taga i anspråk annat än
möjligen tillfälligtvis — den halva våning 2 trappor upp, som telegrafstyrelsen
förklarat sig hava behov av för framtida utvidgning.

Härutöver skulle länsstyrelsen komma att disponera^ omkring 250 kvadratmeter
arkivutrymme samt en vaktmästarbostad i vindsvåningen.

Någon reserv för framtida behov av ökat utrymme funnes emellertid icke
i byggnaden. Byggnadsstyrelsen hade med anledning härav undersökt möjligheten
att genom framtida tillbyggnad tillgodose detta krav, och hade därvid
befunnits, att icke oväsentligt, ökat, utrymme utöver vad som avsetts i
de av telegrafstyrelsen framlagda ritningarna, framdeles skulle kunna ernallas
i flygelbyggnaderna utefter de bada sidogatorna. Genom en breddning av
flyglarna skulle i anslutning till de tre nedersta våningarnas korridorsystem
kunna vinnas ett tillskott av omkring 1,000 kvadratmeter nyttig golvyta, vilket
måste anses väl motsvara länsstyrelsens utvidgningsbehov, även om den lfragasatta
omläggningen av uppbördsverket skulle bliva verklighet.

Enligt vad från telegrafstyrelsens sida under hand meddelats byggnadsstyrelsen
skulle något hinder icke föreligga förren dylik förändring av det
förevarande ritningsförslaget, och torde ej heller någon fördyring av byggnadskostnaderna
därav uppkomma. . , . J .

Byggnadsstyrelsen hade under hand förhört sig hos. telegrafstyrelsen ro
rande den hyra, som länsstyrelsens lokaler i telefonstationsbyggnaden kunde
väntas betinga. Någon slutgiltig beräkning kunde emellertid ej nu framlaggas,
då telegrafstyrelsen ville låta beloppets slutliga bestämmande ansta, tills
byggnadskostnaderna i sin helhet kunde med säkerhet överblickas, men syntes
doek hyran, med stöd av nu gjorda beräkningar och i enlighet med de grunder,
som telegrafverket, postverket och riksbanken sinsemellan plägade anvanda,

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

9

bliva för 21/-1 våningar, innefattande, omkring 1,250 kvadratmeter nyttig golvyta,
samt därutöver omkring 250 kvadratmeter arkivutrymme jämte en vaktmästarbostad,
omkring 50,000 kronor per år, motsvarande för tjänsterummen
omkring 37 kronor per kvadratmeter och år och för arkivlokalerna omkring
15 kronor per kvadratmeter och år.

I nuvarande landsstatshuset skulle telegrafstyrelsen förhyra hela våningarna
1 och 2 trappor upp samt hela vinden, inrj^mmande omkring 645 kvadratmeter
nyttig golvyta samt 190 kvadratmeter arkivutrymme. Beräknades för
tjänsterummen en hyra av 20 kronor per kvadratmeter samt för arkivlokalerna
10 kronor per kvadratmeter, skulle hyran för dessa lokaler bliva 14,800 kronor
eller i runt tal 15,000 kronor per år.

För bottenvåningen i nuvarande landsstatshus, vilken av länsarkitekten
Blanck värderades högre än de ovanför varande våningarna, hade denne beräknat
hyresvärdet efter omkring 30 kronor per kvadratmeter till omkring
9,000 kronor. Den sammanlagda avkastningen av landsstatshuset skulle enligt
denna beräkning alltså bliva 24,000 kronor per år.

Det syntes styrelsen, som om den nu framlagda lösningen av länsstyrelsens
lokalfråga skulle vara ur flera synpunkter den lämpligaste. I den nya telefonstationsbyggnaden
skulle sålunda länsstyrelsen kunna beredas lokaler, som
fullt motsvarade det nuvarande utrymmesbehovet och som i fråga om läget
måste anses äga ett bestämt företräde framför husarkasernen. Genom möjligheten
till byggnadens framtida tillbyggnad kunde förväntas, att såväl länsstyrelsen
som telegrafverket inom denna fastighet skulle kunna beredas erforderligt
utrymme för åtminstone 20 år framåt. En bestämd fördel vunnes
även genom detta förläggningsförslag såtillvida, att kronans hus i Malmö
skulle bliva utnyttjade för statens behov och att den eljest nödvändiga men
alltid ovissa uthyrningen begränsades i stort sett till endast kasernetablissementet.
Någon förflyttning av lantmäterikontoret skulle ej heller förekomma,
utan detta skulle kvarbliva i sina fullt ändamålsenliga lokaler i det kronan tillhöriga
posthuset.

På grund av det anförda hemställer byggnadsstyrelsen, att Kungl. Haj:t
måtte till 1929 års riksdag avlåta proposition i syfte dels att länsstyrelsen i
Malmöhus län måtte beredas erforderliga lokaler i den tillämnade telefonstationsbs^ggnaden
i Malmö, dels ock, vid bifall härtill, att för telegrafverkets
distriktsförvaltnings linjeavdelning i Malmö måtte anordnas lokaler i det nuvarande
landsstatshuset därstädes, sedan länsstyrelsen därifrån avflyttat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i utlåtande häröver den 22 december 1928
i huvudsak anfört:

Till en början ville länsstyrelsen förklara, att länsstyrelsen icke funnit något
att erinra mot den av länsarkitekten Blanck i samråd med representanter för
länsstyrelsen uppgjorda planen för kasernbyggnadens användande för länsstyrelsens
behov och den indelning av kasernutrymmet, som verkställts för olika
avdelningar inom länsstyrelsen. Länsstyrelsen ville till och med förbehållslöst
utsäga, att genom byggnadsstyrelsens direkta medverkan avsevärda förbättringar
vunnits i nu berörda hänseende i förhållande till den indelning, som av
länsarkitekten Blanck ursprungligen uppgjorts. Enligt den nu föreliggande
planen och indelningen skulle länsstyrelsens behov av ämbetslokaler bliva utomordentligt
väl tillgodosett för lång tid framåt.

Beträffande de skäl, som föranlett byggnadsstyrelsen att frångå sitt i skrivelse
den 10 november 1927 avgivna förord för husarkasernens användning till

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ämbetslokaler åt länsstyrelsen och i stället förorda länsstyrelsens förläggande
till telefonstationsbyggnaden, anför länsstyrelsen i huvudsak följande:

Vad anginge det av byggnadsstyrelsen anförda skälet, att läget å hyresmarknaden
i Malmö förbättrats, så hade denna förbättring mera bort vara
ägnad att undanröja förut hysta betänkligheter än att, såsom skett, tjäna till
underlag för ett frångående av förslaget om kasernens användande till ämbetsbyggnad
åt länsstyrelsen. I själva verket hade länsstyrelsen för sm del aldrig
funnit någon fara föreligga för möjligheterna till uthyrning av sin nuvarande
ämbetsbyggnad, av lantmäterikontorets nuvarande lokaler i posthuset samt av
eventuellt överflödiga utrymmen i nya telefonstationsbyggnaden. Alla dessa
byggnader borde på grund av deras lägen kunna utan svårigheter tillgodogöras
å hyresmarknaden.

Vida svårare skulle det utan tvivel bliva att finna antagbara hyresspekulanter
å kasernbyggnaden med dess vida sämre affärsläge. Det vore emellertid
med hänsyn till en numera yppad möjlighet för uthyrning av kasernbyggnaden,
som byggnadsstyrelsen funnit läget å hyresmarknaden föranleda ett
frångående av sitt förut givna förordande av kasernens upplåtande åt länsstyrelsen.
Det kunde ju vara möjligt, att genom en utplottring av skilda delar
av själva kasernen till många hyresgäster skulle kunna ernås det av byggnadsstyrelsen
beräknade hyresbeloppet, men fråga kunde verkligen vara,, om det
vore lämpligt, att staten uppträdde såsom hyresvärd för en mängd hyresgäster
av olika slag och för olika ändamål. Säkert vore, att läget kunde locka endast
på grund av det billiga hyrespriset samt att spekulanterna komrne att förete
eu ganska brokig blandning av affärsmän av mycket olika slag och måhända
icke alltid av det solidaste. Dessutom kunde förväntas, att var och en av
dem såsom villkor för förhyrandet måste kräva ändringar av rumsinredningen
samt inrättande av hissanordningar av olika slag för lokalernas tillgodogörande.
Den nettoinkomst, som staten kunde vid ett sådant tillgodogörande av byggnaden
erhålla, torde icke kunna beräknas bliva så synnerligen förmånlig, att
den kunde uppväga de påtagliga olägenheter av mångahanda slag, som skulle
vara förenade med ett så beskaffat användningssätt.

Vidkommande den omständigheten, att fråga uppkommit att förlägga länsstyrelsen
till telefonstationsbyggnaden, kunde det visserligen antagas, att telegrafstyrelsen
efter förhållandena för närvarande skulle kunna beräkna en tioårsperiod
eller längre tid, varunder efter all sannolikhet lokalerna icke för
telegrafstyrelsen komme att erfordras, men med någon säkerhet läte sig detta
helt visst icke ens av telegrafstyrelsen bedömas. Utvecklingen kunde gå raskare
än vad som nu kunde förutses, och det måste väl vara uppenbart, att om
utvecklingen krävde en tidigare disposition för telegrafverkets räkning av de
till länsstyrelsen uthyrda lokalerna eller någon del därav, så kunde med all
säkerhet förväntas, att det bleve länsstyrelsen, som finge vika, och icke telegrafstyrelsen.
Det vore detta otrygga tillstånd, som gjorde länsstyrelsen betänksam,
då länsstyrelsen hade en icke så länge sedan vunnen erfarenhet om
de oerhörda svårigheterna, som flyttning betydde för ett verk sådant som länsstyrelsen,
som dagligen måste fungera, vartill komme, att risken förefunnes
för att viktiga handlingar under flyttningen skulle förkomma, vilket också
förra gången blev förhållandet.

I sitt nu framkomna förslag hade byggnadsstyrelsen ansett sig hava löst jämväl
frågan om beredande av utvidgade lokaler åt länsstyrelsen, i händelse uppbördsreformen
skulle komma till stånd. Dessa utvidgade lokaler skulle nämligen
erhållas genom en eljest obehövlig påbyggnad av flyglarna till den nya
telefonstationsbyggnaden. Länsstyrelsen kunde i anledning härav icke underlåta
att göra den reflexionen, att byggnadsstyrelsen genom detta förslag syntes

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

11

lmva kommit något vid sidan av de statsekonomiska synpunkterna. Ty det
kunde väl knappast vara överensstämmande med telegrafverkets fördelar att
eventuellt fa lör länsstyrelsens räkning uppföra en byggnad, som icke kunde
vara för telegrafverkets behov erforderlig eller användbar.

Nar det komme att inträffa, att telegrafverket finge behov av länsstyrelsens
lokaler, så bleve husarkasernen antagligen då liksom nu sista tillflykten, men
da troligen i ett än mera förfaret skick än för närvarande. Ty säkerligen vore
den fortfarande kvarliggande i avvaktan på den av byggnadsstyrelsen framhållna
^eventualiteten, att den skulle kunna tagas i bruk »för något allmänt
ändamål, som nu ej kunde förutses». Det vore väl då vida bättre att redan
nu ställa husarkasernen till länsstyrelsens förfogande. För sin del kunde länsstyrelsen
icke förstå annat än att detta jämväl ur statsekonomisk synpunkt bleve
det fördelaktigaste. Man borde icke heller förbise, att därigenom bereddes möjlighet
för staten att redan nu draga ekonomisk fordel av tomtområdet i kvarteret
nr 10 Karin i stadsdelen Rörsjöstaden med omkring 6,000 kvadratmeters yta.
Genom avtal med Malmö stad den 13 juni 1928 i sammanhang med stadens
övertagande^ av asylområdet hade staten berättigats att när som helst tillgodogöra
sig ifrågavarande tomtområde även genom avyttring. Detta område skulle
kunna uppdelas i 8 byggnadstomter och när som helst försäljas för ett pris
av säkerligen minst 200,000 kronor, vilket ju avsevärt skulle minska kostnaderna
för kasernens inredande åt länsstyrelsen. Skulle åter länsstyrelsen inhysas
hos telegrafverket, måste området ligga obegagnat i avbidan på eventuell
användning för länsstyrelsen.

Pa grund av det anförda har länsstyrelsen avstyrkt förslaget om länsstyrelsens
förläggande till telefonstationsbyggnaden samt hemställt, att hos 1929
års riksdag måtte utverkas erforderliga medel för iståndsättande av husarkasernen
för länsstyrelsens räkning.

Med anledning härav har byggnadsstyrelsen i utlåtande den 10 januari 1929
anfört huvudsakligen följande:

Styrelsen ville till en början nämna, att styrelsen, som vore i tillfälle överblicka
en stor del av de byggnadsfrågor för statligt ändamål, som i avsaknad
av medel maste skjutas a sido, för sin del icke ansett sig kunna vid frågans
avgörande förbise det förhållandet, att länsstyrelsens förläggning till husarkasernen
skulle medföra ett utlägg av 400,000 kronor, vilket skulle kunna besparas^
om länsstyrelsen förlädes till telefonstationsbyggnaden. Styrelsen
hade så mycket mindre numera tvekat att föreslå sistnämnda lösning som
styrelsen vore fullt förvissad, att de lokaler, som länsstyrelsen skulle erhålla i
telegrafverkets byggnad, icke blott vad läget beträffade, såsom styrelsen tidigare
framhållit, utan även till beskaffenheten skulle komma att överträffa
den förläggning, som skulle kunna anordnas i kasernen.

Länsstyrelsen hade anmärkt, att byggnadsstyrelsen i sitt nu framlagda förslag
föresloge, att länsstyrelsen skulle taga i anspråk endast 2 V, våningar,
medan tidigare föreslagits 3 vaningar. I anledning härav ville byggnadsstyrelsen
framhålla, att, såsom styrelsen i sin skrivelse den 13 december 1928
anfört, dessa två och en halv våningar bleve fullt tillräckliga för länsstyrelsens
nuvarande behov enligt det program, som länsstyrelsen tillställt byggnadsstyrelsen.
Det finge ej heller förbises, att genom att den halva tredje
våningen reserverades till utvidgningar för telegrafverket länsstyrelsen bereddes
större trygghet för längre tid framåt i sitt lokalinnehav.

I fråga om byggnadsstyrelsens förslag, att länsstyrelsens framtida behov
av utvidgning skulle kunna tillgodoses genom uppförande av flyglar, vilka

Länsstyrelsens
förläggande
till er
nybyggnad
i kvarteret
nr 5 Fersen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

skulle givas en något större bredd än vad som av telegrafstyrelsen planerats,
ville styrelsen framhålla, att innan styrelsen framlagt detta förslag, styrelsen
samrått med telegrafstyrelsen och att därvid upplysts, att man från början
tänkt sig tillgodose framtida behov av lokalutvidgning genom dylika flyglar,
vilka i så fall skulle disponeras såsom kanslilokaler. Länsstyrelsens påstående,
att flyglarna skulle vara för telegrafverket oanvändbara, saknade alltså fog.
Genom de möjligheter till tillbyggnader, som tomten besutte, och genom de
fördelaktiga lägena å trapphusen inom byggnaden bleve det möjligt att utan
olägenheter för de båda verken kunna successivt tillgodose dessas behov av
ökade utrymmen, utan att verken komme att göra intrång på varandras utrymmesområden
inom byggnaden.

Beträffande den av länsstyrelsen antydda möjligheten att genom länsstyrelsens
förläggande till husarkasernen kunna försälja statsverkets tomt i kvarteret
Karin ville byggnadsstyrelsen anföra, att styrelsen även med länsstyrelsens
förläggning till telefonstationsbyggnaden kunde ifrågasätta en försäljning
av nämnda tomt, men styrelsen vore icke beredd att fatta ståndpunkt
till detta spörsmål, förrän frågan om uppbördsverkets omorganisation blivit
slutligen avgjord och man med större visshet kunde beräkna behovet av lokaler
för statligt behov i Malmö. Byggnadsstyrelsens förslag om. länsstyrelsens
förläggning till telefonstationsbyggnaden beredde däremot möjlighet till försäljning
av kasernetablissementet med område, vilket efter en av kasernkommittén
och Malmö stad ifrågasatt tomtreglering skulle omfatta omkring sex
gånger större yta än tomten i kvarteret Karin.

I utlåtande den 25 januari 1929 över byggnadsstyrelsens skrivelse av den
13 december 1928 har telegrafstyrelsen förklarat sig vidhålla sina i styrelsens
ovanberörda utlåtande den 7 december 1927 gjorda uttalanden samt därutöver
anfört:

Telegrafstyrelsen ansåge sig likväl böra ytterligare framhålla, att styrelsen
avsett icke blott att till stationsbyggnaden koncentrera lokalstationen utan
även att i samband härmed i källarvåningen bereda plats för underhålls-, anläggnings-
och förrådspersonalen. I följd härav vore det lämpligast, att även
linjeexpeditionen för Malmö stad och linjedistriktsbyrån förlädes i nybyggnaden.

Det utrymme, som bleve ledigt, därest länsstyrelsens lokaler icke förlädes
till stationsbyggnaden, skulle användas sålunda: något mer än en våning upptoges
av linjedistriktsbyrån och linjeexpeditionerna, halva bottenvåningen iordningställdes
för postverket och återstående en och en halv våning uthyrdes.
Med hänsyn till det centrala läget torde det icke bliva svårt att erhålla hyresgäster
till sistnämnda utrymmen.

I skrivelse den 17 januari 1929 har länsstyrelsen i Malmöhus län framkommit
med ett nytt förslag till lösande av länsstyrelsens lokalfråga. Länsstyrelsen
har härutinan anfört följande:

Ehuru tidigare framförda meningar om kasernbyggnadens olämpliga läge
för ämbetsbyggnad åt länsstyrelsen icke på senare tid avhörts, befarade länsstyrelsen
likväl, att det just vore denna omständighet, som utgjorde den huvudsakliga
anledningen till att detta förslag syntes hava mött så ringa sympati.
Det vore därför en tillfredsställelse för länsstyrelsen att nu kunna tillhandahålla
ett nytt uppslag i frågan.

Länsstyrelsens lokalbekymmer hade väckt en viss uppmärksamhet i Malmö.
Det vore förmodlingen detta, som givit anledning åt chefen för Aktiebolaget

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

13

Armerad Betong, ingenjören H. G. Evers, att inkomma med ett erbjudande
att bygga på en centralare plats för länsstyrelsens behov, antingen för uthyrning
åt länsstyrelsen eller eventuellt för försäljning åt staten.

Det vore flera lyckliga omständigheter, som möjliggjort ett sådant erbjudande.

A tomterna nr I, VI och VII i kvarteret nr 5 Forsen — vilka innehölle ett
sammanlagt ytinnehåll av 2,373 kvadratmeter, begränsat i söder av Östergatan,
i norr av Norra Vallgatan samt i öster av den lilla Gertrudsgatan -—
tunnes för närvarande uppförda gamla rivningsfärdiga byggnader. Av dessa
tomter vore allenast^ en i och för sig byggnadsvärdig, medan de två övriga
vore alldeles för små för att kunna självständigt bebyggas, helst som planer
förelåge för utvidgning av Gertrudsgatan, vilken utvidgning beräknats taga i
anspråk högst 115 kvadratmeter utav nu ifrågavarande område. För eventuellt
bebyggande nödvändiggjordes således här en tomtsammanslagning. Sammanlagda
nuvarande taxeringsvärdet vore 315,000 kronor, därav 262,000 kronor
för marken och 53,000 kronor för de rivningsfärdiga byggnaderna, vilket
taxeringsvärde måste med avseende å fastigheternas belägenhet anses synnerligen
lågt.

Tomterna nr I och VI, som befunne sig i enskilda personers händer, hade
Evers »fått på hand», med skyldighet att bestämma sig före den 1 april
1929, för 357,000 kronor, och tomten nr VII, som befunne sig i stadens ägo,
vore avsedd för utvidgning av Gertrudsgatan. För den del av området, som
icke toges i ansprak till utvidgningen, torde icke komma att erläggas någon
ersättning, enär nämnda del ekvivalerades av motsvarande områden från övriga
tomter. Det pris, till vilket området sålunda kunde förvärvas, berodde
uteslutande därpå, att byggnaderna icke kunde förränta tomtvärdet samt att
vederbörande ägare icke sett sig i stånd till att vidtaga sådana byggnadsåtgärder,
att tomtvärdet bleve förräntat. Priset kunde ingalunda anses dyrt.

oNu erbjöde sig Evers att bygga pa detta område för länsstyrelsens räkning
på sätt framginge av skrivelse från honom den 16 januari 1929 med därvid fogade
ritningar. Erbjudandet innefattade en hyrestid av 20 år mot en årlig hyra
av 53,000 kronor. Erbjudandet omfattade också rätt för staten att inom fem
år förvärva fastigheten för ett pris av 1,280,000 kronor. Då emellertid en
sådan byggnad, uppförd för ett ämbetsverk, icke kunde åtminstone i sin helhet
för samma ändamål uthyras efter hyrestidens utgång, hade Evers helt
naturligt velat bereda sig möjlighet att finansiera en ombyggnad av fastigheten
för anna-t ändamål efter hyrestidens utgång och för den händelse köp
från statens sida icke skulle komma till stånd. Detta hade han velat göra
på det sättet, att hyran skulle ökas med 8,000 kronor om året, vilket belopp
emellertid skulle återgå i händelse köp från statens sida komme till stånd.
För finansiering av byggnadsarbetet hade Evers vidare såsom ett villkor uppställt,
att staten ^efter det byggnaden blivit färdig och insynad till honom utlämnade
ett lån å 200,000 kronor emot inteckning, som komme att ligga inom
ett belopp av 1,180,000 kronor. Det ovanberörda merhyresbeloppet, 8,000 kronor,
skulle årligen ^få gå. i kvittning å lånet. I händelse av köp från statens
sida skulle lånet gå i kvittning mot den köpeskilling, staten hade att erlägga.
Om köp icke komme till stånd, skulle vad som resterade å lånebeloppet återbetalas
senast vid hyrestidens utgång.

Det kunde bestämt påstås, att detta erbjudande vore synnerligen förmånligt
för staten, både i avseende å inköpspriset och i avseende å hyresbeloppet. Man
måste komma ihåg, att detta tomtområde vore beläget i omedelbar närhet till
centralstationen och till länsstyrelsens nuvarande ämbetsbyggnad. Man borde
också veta, att östergatan vore en typisk affärsgata, vilket förklarade det höga
tomtvärdet. Det billiga hyrespriset hade kunnat möjliggöras allenast därige -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

nom, att detta goda affärsläge begagnats genom inrättande av säkerligen
mycket inbringande butikslägenheter åt nämnda gata. Utan ett sådant tillgodogörande
av affärsläget skulle givetvis ett uppförande av en byggnad av
nu ifrågavarande slag på denna plats ställa sig alldeles för oekonomiskt.

I händelse av inköp skulle med all säkerhet dessa butikslägenheter undan
för undan under årens lopp stiga i värde samt därigenom mer och mer nedbringa
hyresvärdet för länsstyrelsens ämbetslokaler.

Då det givetvis efter mottagandet av nu ifrågavarande anbud ställt sig för
länsstyrelsen angeläget att höra stadsarkitektens i Malmö mening om ett bebyggande
på sätt nu föreslagits, hade hans yttrande under hand begärts. Vad
länsstyrelsen i detta yttrande framförallt fäst sig vid vore stadsarkitektens
beräkning av kostnaderna för uppförandet av den ifrågavarande nybyggnaden.
Då stadsarkitekten, som ägt tillgång till arbetsbeskrivningen, beräknat denna
kostnad till 900,000 kronor, bortsett från tomtvärdet, hade länsstyrelsen fått
ytterligare bestyrkt riktigheten av sin förut uttalade uppfattning om både hyresprisets
och den åt staten erbjudna inköpssummans billighet. Förklaringen
härtill låge uteslutande däri, att anbudsgivaren, såsom innehavare av det nämnda
bolaget, kunde uppföra en sådan byggnad billigare än andra samt att han
utav intresse för själva saken torde hava gått så nära de verkliga kostnaderna,
som över huvud varit tänkbart.

Ur arkitektonisk synpunkt hade stadsarkitekten gjort vissa erinringar. Under
hand hade han förklarat, att dessa icke vore så betydelsefulla, att han
på grund av dem ämnade ställa några hinder i byggnadsnämnden för byggnadens
uppförande i enlighet med förslaget. Emellertid hade länsstyrelsen
ansett sig böra tillfråga Evers, huruvida och i vad mån en förändring i villkoren
för hans erbjudande behövde vidtagas, för den händelse han i enlighet
med stadsarkitektens uppfattning genast skulle låta i planen ingående flyglar
utökas med ytterligare en våning. I anledning härav hade Evers inkommit med
en skrift. Såsom man funne, skulle hyrespriset för länsstyrelsen bliva detsamma,
eftersom länsstyrelsen komme att förfoga över lika stort utrymme
som förut avsetts. Inköpspriset för staten komme emellertid därigenom att
utökas med 170,000 kronor. Det av staten begärda lånet måste också utökas
med ett belopp av 50,000 kronor. Skulle staten reflektera på ett. inköp av
fastigheten med en sådan påbyggnad, så vore det givet, att staten tills vidare
och intill dess utökning av länsstyrelsens arbetsbörda komme att .kräva jämväl
de för närvarande överflödiga lokalerna, finge tillgodogöra sig dessa lokaler
genom uthyrning på samma sätt, som Evers tänkt sig. Han hade nämligen
tänkt sig, att nedre botten av de två längorna skulle inrättas för utlij^rning
till ungkarlslägenheter med särskilda utgångar till Gertrudsgatan från
den ena längan och till Norra Vallgatan från den andra längan.

På grund av det anförda har länsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t i blivande
proposition i ämnet måtte taga detta nya uppslag under övervägande.

Därefter har länsstyrelsen överlämnat en den 4 mars 1929 dagtecknad skrift,
däruti Evers utsträckt sitt erbjudande att gälla till den 25 april 1929.

I anledning härav har byggnadsstyrelsen i utlåtande den 21 februari 1929
anfört följande:

Enligt ifrågavarande förslag skulle statsverket lämna ingenjören Evers ett
lån å 200,000 kronor mot 5 % ränta och säkerhet i inteckning, liggande intill

100.000 kronor under försäljningssumman, 1,280.000 kronor. Enligt vad landshövdingen
friherre Ramel meddelat, skulle emellertid Evers numera, tänkt sig
ordna penninganskaffningen på annat sätt. varför detta villkor finge anses
hava bortfallit.

IT)

Kungl. Maj.ts proposition nr lss.

lorslaget -vore åtföljt av ritningar, angivande den för länsstyrelsen avsedda
ruin stordelningen. Hitningsförslaget upptoge mot Östergatan en huvudbyggnad
med lasad mot sodor, irån vilken flyglar utginge i nordlig riktning omfattande
en mot Norra Vallgatan öppen gärd, belägen på byggnadens Aorra
sida. _ Av 1 tyglarna vore den ena belägen utefter Gertrudsgatan, som efter
vicgmng komme att erhalla en bredd av 9 meter, oeh den andra mot tomtgräns
utefter brandmur Byggnaden mot östergatan vore avsedd att uppföras i 4
vaningar under det att flyglarna skulle uppföras i 2 våningar jämte vind,
inredd till arkiv. I huvudbyggnaden skulle bottenvåningen mot östergatan
inredas till butiker med lagerlokaler i källaren oeh avskiljas från den övrigt
delen av komplexet Av bottenvåningen vore doek en korridorbredd å huvudbyggnadens
gardssida undantagen från butikerna, och denna vore utbildad som
byggnadens övriga delar, d. v. s. dels mellan de båda
flyglarna och dels medelst från denna förbindelseled utgående två trapphus
ill huvudbyggnadens Övriga etager, varjämte entrén till samtliga dessa loka A1

* * * 1°Vefk-f i en° V°re- 0rdn^d g.enom dcnna Passage, som angåves eventuellt
SKola utbildas sasom öppen loggia.

Länsstyrelse!! skulle få sina lokaler förlagda i 4 våningar, förbundna inbördes
med tva trapphus med hissar och fördelade i flyglarnas bottenvåningar

häVCÄgakn aPPa UM °Cl‘ 2 “h 3 ‘“M” »PP i *atu-''

1 47dpSa lofkal!r.. sku!lfi länsstyrelsen erhålla en sammanlagd golvareal av
kY“- ior fjanstelokalerna, 414 kvm. arkivutrymmen och 80 kvm. Man.
kettiorrad samt en vaktmästarbostad om två rum och kök.

. Byggnadsstyrelsen anför, att då det nu gällde att bedöma den ekonomiska
inneborden for statsverket av det av ingenjören Evers gjorda erbjudandet styrelsen
ville först undersöka det alternativ, som avsåge inköp för kronan av
fastigheten i fråga. Härom anför styrelsen:

Detta alternativ borde närmast jämföras med ett uppförande av eu byggnad
for lansstyrelsen a den statsverket tillhöriga tomten i kvarteret Karin
1 byggnadsstyrelsens skrivelse den 10 november 1927 angav styrelsen kostnaden
for en dylik nybyggnad till 525,000 kronor. Vid en förnyad undersökning
av denna beräkning hade styrelsen funnit, att en byggnad som till sin
storlek hade fullt motsvarande lokaler som den tilltänkta nybyggnaden i kvarteret
Fersen men som uppfördes allenast till tre våningars höjd, skulle kunna
uppforas for namnda kostnad, d. v. s. 48 kronor per kbm.

FersenreivenllAadftaVeg undejSÖ^;t ™d den föreslagna byggnaden i kvarteret
H ersen skulle, efter byggnadsstyrelsens erfarenhet, betinga och hade därvid

hälPr!katta] denna ?] en kostnad av cirka 750,000 kronor eller icke oväsentligt
lagre an den av stadsarkitekten i Malmö angivna kostnaden

t„r7pam Öre T ur ekonomisk synpunkt mellan inköp av fastigheten i kvarteret
Fersen och nybyggnad a kvarteret Karin ställde sig på följande sätt

1 280 000*?™ °rM ärd,!H?ggdar fastigheten i kvarteret Fersen vore

;: i K f0r- ,°rrj Med hansyn till att fastigheten innehölle för uthyrning av sedda

affarslokaler torde de arliga omkostnaderna för ränta, onera och underhan
bora beraknas till 7 o % a inköpssumman, alltså till 96,000 kronor Här ifran

borde dragas butikshyrorna, beräknade till 40.000 kronor, vadan omnvwf^T
-ftir la"sslyrMsens lokaler skulle bliva 56.000 kronor årligen. För
nybyggnad i kvarteret Karin bleve byggnadskostnaden 525.000 kronor och
efter ett tomtvarde av 200,000 kronor bleve totalkostnaden 725 000 kronor Ef },

V(>nypSn^mnda n erÄnrngSigrUnd b]eve årliffa ^s^adon 54,875 kronor. Rätteligen
borde emellertid for byggnaden i kvarteret Karin, vilken byggnad icke

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

innehölle för uthyrning avsedda lokaler, kunna användas en räntesats av 7 %,
i vilket fall årliga kostnaden bleve allenast 50,750 kronor.

I vilket fall som helst vore det alltså ekonomiskt fördelaktigare för statsverket
att bebygga kvarteret Karin än att på de erbjudna villkoren förvärva
fastigheten i kvarteret Fersen, vartill komme den risk för ekonomiska förluster,
som alltid förefunnes vid uthyrningar, särskilt av af färslägenheter.

Vid anskaffandet av lokaler för statsförvaltningen hade byggnadsstyrelsen
i regel sökt undvika fastigheter, vilkas räntabilitet till väsentlig del vilat på
avkastningen av lokaler, som icke användes för statens eget ändamål, då det
måste anses oriktigt att för staten ovidkommande ändamål binda statsmedel.

I föreliggande fall skulle ett förvärv av nybyggnaden i kvarteret Fersen komma
att binda omkring 750,000 kronor mera än uppförandet av en nybyggnad
i kvarteret Karin, och även om tomten i kvarteret Karin skulle av statsverket
försäljas för ett belopp av 200,000 kronor, skulle genomförandet av byggnadsföretaget
i kvarteret Fersen kräva något mer än det dubbla kapital, som
skulle erfordras för nybyggnad i kvarteret Karin.

För att kunna tillstyrka ett förvärv på det av ingenjören Evers erbjudna
villkor av den tilltänkta fastigheten i kvarteret Fersen borde därför enligt
byggnadsstyrelsens förmenande kunna påvisas andra synnerligen starkt vägande
fördelar. Till förmån för förslaget skulle sålunda kunna tala det jämförelsevis
centrala läget i närheten av centralstationen och ej långt från länsstyrelsens
nuvarande byggnad. Detta torde dock icke böra tillmätas nagon
större betydelse, då länsstyrelsen på sin tid icke haft något att erinra mot
läget av kvarteret Karin.

Vad beträffade beskaffenheten av de lokaler, som skulle stå till buds i nybyggnaden
i kvarteret Fersen, skulle dessa bestå av rymliga och väl dimensionerade
rum av lämplig storlek, men lokalerna vore ej så koncentrerade, som
önskligt vore, och korridorsystemet vore väl mycket utdraget. En jämförelse
i detta avseende med de av byggnadsstyrelsen föreslagna lokalerna i telefonstationsbyggnaden
visade, att den sammanlagda korridorlängden enligt detta
förslag icke uppginge till hälvten av korridorlängden i kvarteret Fersen. Den
av byggnadens i kvarteret Fersen användning betingade anordningen, att lokalerna
i gatufasaden mot Östergatan skulle reserveras för butiksändamål, hade
medfört en obekväm och till permanenta lokaler för en länsstyrelse mindre
värdig anordning av entrén. Likaledes medförde begränsningen av tomten utefter
en sida med en brandmur och utefter en annan tomtgräns genom en endast
9 meter bred gata, vars motsatta sida, enligt uppgift, vore bebyggd med
4-våningshus, svårighet att på ett fullt nöjaktigt sätt bebygga tomten, vilket
förmärktes beträffande vissa delar av byggnaden, där enligt förslaget belysningen
av lokalerna icke komme att bliva fullt oklanderlig..

Vid en jämförelse mellan bebyggande av kvarteret Karin och förvärv av
fastigheten i kvarteret Fersen vore vidare att märka, att länsstyrelsen i en
nybyggnad i kvarteret Karin, där man alltså hade tillfälle att bygga på en
helt fritt belägen tomt och där byggnaden i sin helhet skulle kunna anpassas
uteslutande efter länsstyrelsens behov, skulle erhålla väsentligt mera ändamålsenliga
lokaler än i kvarteret Fersen, varjämte kvarteret Karin skulle
erbjuda större möjlighet att tillgodose länsstyrelsens framtida behov av lokalutvidgning.
Toges slutligen även hänsyn till det i fastigheten bundna kapitalet
och till statsverkets redan förut stora, innehav av fastigheter i Malmö,
måste styrelsen för sin del avstyrka bifall till ett förvärv av den tilltänkta fastigheten
i kvarteret Fersen.

Beträffande det alternativ, som avser förhyrning av lokaler i omförmälda
fastighet, anför byggnadsstyrelsen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 18S.

17

Vid bedömandet av detta alternativ vore att märka, att det begärda hyresbeloppet,
61,000 kronor för samtliga lokaler, motsvarade, sedan arkivlokalerna
åsatts ett värde av 15 kronor per kvm., ett värde av 38 kronor 50 öre per kvm.
tjänstelokal, under det att hyresvärdet å tjänstelokalerna i telefonstationsbyggnaden
ställde sig 4 kronor 50 öre lägre per kvm.

Byggnadsstyrelsen måste för sin del finna, att det icke kunde sägas vara
med statsverkets fördel förenligt att i detta fall'' icke begagna de i kronans
fastighet befintliga lokalerna utan förhyra andra, som dessutom vore väsentligt
dyrare. Härtill komme, att ett avsevärt lokalbestånd skulle bliva för
statsverkets eget behov oanvänt, om länsstyrelsen förlädes till den Everska
fastigheten. I telefonstationsbyggnaden skulle telegrafverkets distriktsbyrå
komma att disponera, utom den halva våning, som telegrafstyrelsen redan i
förslaget om _ länsstyrelsens förläggning till stationsbyggnaden avsett såsom
reserv,^ ytterligare en halv våning av de för länsstyrelsen avsedda lokalerna.
Två våningar skulle alltså kunna uthyras, av vilka emellertid en halv våningskulle
kunna användas av postverket, som, enligt vad som meddelats byggnadsstyrelsen,
hade planer att i denna trakt av staden anordna ett postkontor. Följande
lokaler skulle sålunda bliva lediga till uthyrning:

Nuvarande landstatshuset:

i bottenvåningen ...... c:a 300 kvm. å 30: — pr kvm. 9 000: —

i våningen 1 och 2 trappor upp c:a 645 kvm. å 20:— pr kvm.) 1,-nnn.

i vinden arkiv.......c:a 190 kvm. å 10:— pr kvm.) ’

Telefonstationshuset:

I1/* våningarom......c:a 800 kvm. å 34:— pr kvm. 27,200: —

Härtill komme alltjämt de omfattande hyreslediga lokalerna i husarkasernen.

Byggnadsstyrelsen, som alltså ej heller ansett sig kunna tillstyrka en förhyrning
av lokaler för länsstyrelsens räkning i den ifrågasatta byggnaden i
kvarteret Fersen, har avstyrkt bifall till det av ingenjören Evers gjorda erbjudandet.

Vad beträffar förslaget att förlägga länsstyrelsen till telefonstationsbygg- Slutligt förnaden,
har byggnadsstyrelsen med nyssnämnda utlåtande den 21 februari 1929 ftyrelsensföröverlämnat
ett ritningsförslag till en dylik förläggning i nämnda byggnad, läggande till
Enligt nämnda förslag, som förutsätter en påbyggnad av den av telegrafsty- t?orab°yggnarelsen
planerade flygeln för garage utefter Västra Kanalgatan med en arkiv- den.
våning och en våning för tjänsterum, skulle länsstyrelsen erhålla ett utrymme
av 1,339 kvadratmeter för tjänstelokaler samt 420 kvadratmeter för arkiv och
57 kvadratmeter för blankettförråd jämte bostad för en expeditionsvakt. Den
föreslagna påbyggnaden har beräknats medföra en ökning med omkring 60,000
kronor av den för stationsbyggnaden ursprungligen beräknade kostnaden,

980,000 kronor.

I skrivelse den 2 mars 1929 har telegraf styrelse)! beträffande stationsbyggnaden
anfört följande:

Till åtlydnad av föreskriften i förenämnda, av Kungl. Maj:t den 6 juli 1928
meddelade beslut hade telegrafstyrelsen låtit omarbeta ritningarna i vad de
avsåge byggnadens fasad och vindsvåning; och bilades ritningsskisser till ny
fasad och vindsvåning ävensom planritningar till våningarna 3 och 4 trappor

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 15S häft. (Nr 183.) 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

upp. Planritningar över bottenvåningen och våningarna 1 och 2 trappor upp
komme att bifogas den skrivelse, som byggnadsstyrelsen insände i ärendet.

Ritningarna vore utarbetade med utgångspunkt från länsstyrelsens förläggande
till den nya stationsbyggnaden. Dispositionen av länsstyrelsens lokaler
vore uppgjord i samråd med länsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

I sitt förslag den 24 augusti 1927 till stationsbyggnad i Malmö hade telegrafstyrelsen
tänkt sig bibehålla det befintliga gamla huset vid Östra Kanalgatan.
Vid A^ästra Kanalgatan skulle då uppföras en envåningsflygel, innehållande
garage. På grund av länsstyrelsens anspråk på ökade utrymmen och
då det i sammanhang med rivning av äldre hus å tomterna visat sig, att det
gamla huset vid Östra Kanalgatan befunne sig i ett så dåligt skick, att det icke
kunde bibehållas, hade telegrafstyrelsen vid ritningarnas uppgörande utgått
ifrån att, i stället för den mindre flygeln åt Västra Kanalgatan, en större flygel
uppfördes utefter östra Kanalgatan, varigenom länsstyrelsens lokalbehov
skulle kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Enligt de samrådande myndigheternas förslag skulle denna flygel disponeras
sålunda:

Jordvåningen: garage för telegrafverket samt uppacknings- och förrådsrum
för länsstyrelsen.

Entresolvåningen (bottenvåningen) disponerades av telegrafverket för reparationsverkstad.

Våningen 1 trappa upp disponerades av länsstyrelsen (huvudsakligen till
arkiv).

Våningen 2 trappor upp disponerades av telegrafverket för linjeexpedition
för Malmö stad.

Enligt förslaget skulle länsstyrelsen av huvudbyggnaden tills vidare disponera
tre hela våningar. Telegrafverket skulle dock äga rätt att, när framdeles
så erfordrades, disponera hälvten av länsstyrelsens översta våning, i ersättning
varför länsstyrelsen då skulle erhålla hela våningen 2 trappor upp i flygelbyggnaden.
Den där inrymda linjeexpeditionen skulle då flyttas till entresolvåningen
i flygelbyggnaden, varifrån reparationsverkstaden flyttades till
annan plats. Verkstadens förläggning till flygelbyggnaden medförde ej särskild
inredning eller installation. Genom uppförandet av ifrågavarande flygelbyggnad
kunde telegrafstyrelsen tillförsäkra länsstyrelsen att, med ovannämnda
inskränkning, under tjugu år samt med fem års uppsägningstid disponera
tre våningar i huvudbyggnaden och en våning jämte packnings- och förrådsrum
i flygelbyggnaden.

Våningarna 3 och 4 trappor upp i huvudbyggnaden skulle i enlighet med
tidigare plan disponeras för telefonstationsutrustning, och å vinden skulle inredas
för telegrafverket två bostadslägenheter och frukostrum samt för länsstyrelsen
arkivlokaler och en expeditionsvaktbostad.

Enligt byggnadsstyrelsens kostnadsutredning skulle nu föreliggande förslag
till stationsbyggnad, däri inberäknad flygel utefter Östra Kanalgatan, draga
en kostnad av cirka 1,140,000 kronor.

Riksdagen hade för uppförande av ifrågavarande stationsbyggnad anvisat
ett reservationsanslag av 500,000 kronor för budgetåret 1928/1929, och telegrafstyrelsen
hade gjort framställning om anvisande för byggnadens fullboidande
av ett reservationsanslag av 480,000 kronor för budgetåret 1929/1930.
Skillnaden mellan summan av dessa belopp, 980,000 kronor, och den nu beräknade
byggnadskostnaden, 1,140,000 kronor, eller 160,000 kronor ansåge telegrafstyrelsen
kunna tagas ur telegrafverkets förnyelsefond med hänsyn därtill,
att tidigare å tomterna uppförda byggnader måst rivas för förslagets genomförande.

Slutligen finge styrelsen — under erinran att det från styrelsens sida tidi -

Kunffl. Maj:tu proposition nr 183.

19

jr a ve ifrågasatts att uti den nya byggnaden bereda tjänstelokaler ilven för
distriktsförvaltningens linjeavdelning men att 1927 års besparingsnämnd i
stället föreslog, att linjeavdelningen skulle flyttas in i landsstatshuset, sedan
länsstyrelsen lämnat detsamma — meddela, att denna lokalfråga åtminstone
för närvarande kunde lämpligen ordnas så, att distriktsförvaltningens linjeavdelning
erhölle erforderliga lokaler i posthuset i Malmö, mot vilken anordning
hinder ieke mötte från generalpoststyrelsens sida. Ett förläggande av nämnda
avdelning till landsstatshuset skulle vara olämpligt med hänsyn därtill, afl
lokalerna skulle kunna användas för detta ändamål först efter större ändringsarbeten,
under det att däremot en inflyttning i posthuset skulle kunna ske sa
gott som utan några förändringar i lokalerna därstädes.

På grund av det anförda har telegrafstyrelsen hemställt, att för uppförande
av stationsbyggnaden måtte, utöver det belopp av sammanlagt 980,000 kronor,
som skulle utgå av anslagsmedel, under år 1930 få användas medel ur telegrafverkets
förnyelsefond till ett belopp av 160,000 kronor.

Härefter har byggnadsstyrelsen i skrivelse den -1 mars 1929, i anslutning till
vad telegrafstyrelsen beträffande länsstyrelsens förläggande till telefonstationsbyggnaden
anfört, framlagt ett nytt förslag härutinnan samt härom anfört
följande:

Sedan byggnadsstyrelsen avlät sin ovan omförmälda skrivelse av den 21 februari
1929, hade från telegrafstyrelsen meddelats byggnadsstyrelsen, att det
i sammanhang med rivning av äldre hus å tomterna i fråga visat sig, att det
gamla huset vid Östra Kanalgatan befunne sig i ett så dåligt skick, att det
icke kunde bibehållas, varför telegrafstyrelsen numera vid färdigställandet
av de slutliga ritningarna till stationsbyggnaden funnit, att i stället för den
mindre flygeln vid Västra Kanalgatan, som byggnadsstyrelsen föreslagil
skulle påbyggas, borde uppföras en större flygel utefter Östra Kanalgatan.
Med anledning härav hade byggnadsstyrelsen i samråd med telegrafstyrelsen
och länsstyrelsen låtit upprätta ett nytt förslag till länsstyrelsens förläggning
i byggnaden.

Enligt detta nya förslag skulle den halva våning 2 trappor upp i huvudbyggnaden,
som tidigare avsetts såsom reserv för telegrafverket, nu tagas i anspråk
av länsstyrelsen, och skulle till denna halva våning förläggas sådana
lokaler, såsom tjänsterum för landsfogde, länsarkitekt, vägingenjör, reservrum
för kronouppbörd och uppbörd av automobilskattemedel, för mul- och klövsjukeärenden
m. m., som utan olägenhet skulle framdeles vid uppkommande
behov av utvidgning för telefonstationen kunna förflyttas till den östra flygeln
(våningen 2 trappor upp). På detta sätt skulle länsstyrelsens samtliga tjänstelokaler
kunna sammanföras till huvudbyggnadens tre undre våningar, vilket
givetvis vore till fördel för länsstyrelsen. I den östra flygelns jordvåning
skulle länsstyrelsen komma att disponera för uppackning och blankettförråd
en del av garaget, vilket telegrafstyrelsen förklarat sig nu ej behöva för egen
del, samt ett valv ävensom hela våningen 1 trappa upp huvudsakligen för arkiv
samt ett valv och ett rum för skatteavdelningen och slutligen i våningen 2
trappor upp ett lunchrum. Den återstående delen av våningen 2 trappor upp
samt entresolvåningen över garaget skulle disponeras av telegrafstyrelsen.

Från telegrafstyrelsens sida hade dessutom framhållits lämpligheten av att
huvudbyggnaden planlades med en särskild huvudentré i samband med en
mitteltrappa för de tre nedre våningarna. Härigenom skulle nämligen möjliggöras
en framdeles eventuellt erforderlig uppdelning av våningarna, vilket
skulle underlätta uthyrandet av dessa i den mån så skulle erfordras, sedan

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

länsstyrelsen framdeles lämnat byggnaden. Då jämväl länsstyrelsen tidigare
framhållit önskvärdheten av att länsstyrelsen finge påräkna en särskild huvudingång
och då det nu till följd av hela byggnadskomplexets utrymmesökning
genom uppförandet av den större östra flygeln bleve möjligt att bereda utrymme
för en dylik mitteltrappa, hade i det nu utarbetade ritningsförslaget
för länsstyrelsen anordnats en särskild huvudingång från Drottninggatan, vilken
ingång ledde till en central huvudtrappa, intill vilken förlagts vakt- och
väntrum.

Enligt det nya förslaget upptoge landskansliet de båda undre halva våningarna
i byggnadens västra del och landskontoret motsvarande halvvåningar
i den östra delen samt större delen av tredje våningen, till vilken även förlagts
sessionssal och sammanträdesrum. Länsstyrelsen erhölle större utrymmen än
enligt det förra förslaget och komme att disponera 1,499 kvm. tjänstelokaler,
494 kvm. arkivutrymmen (däri inberäknat de i vindsvåningen förlagda utrymmena)
samt 75 kvm. för uppackningsrum och blankettförråd ävensom såsom
förut bostad för expeditionsvakt om två rum och kök. De olika utrymmenas
fördelning framginge närmare av bilagd jämförande förteckning över
rumsstorlekar enligt de olika förekomna förslagen till ordnande av lokaler för
länsstyrelsen.

Hyran för de sålunda för länsstyrelsen avsedda lokalerna skulle, enligt vad
telegrafstyrelsen under hand meddelat byggnadsstyrelsen, komma att uppgå
till 55,000 kronor, vilket, efter ett pris av 15 kronor per kvm. för utrymmen
för arkiv, uppackning och blankettförråd, skulle motsvara ett pris av 31 kronor
per kvm. för tjänstelokaler. Styrelsen ville påpeka, att detta pris med 7
kronor 50 öre understege hyresvärdet å tjänstelokaler i den tilltänkta byggnaden
i kvarteret Fersen.

I bilagd skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 mars 1929 hade länsstyrelsen
förklarat de för länsstyrelsen avsedda lokalerna enligt det senaste förslaget
bliva för länsstyrelsens behov tillräckliga och ändamålsenliga.

De av telegrafstyrelsen med skrivelse den 2 mars 1929 överlämnade fullständiga
ritningarna till ifrågavarande stationsbyggnad hade byggnadsstyrelsen
varit i tillfälle att granska, och hade styrelsen intet att däremot erinra.

Kostnaden för byggnadens uppförande hade beräknats å byggnadsstyrelsens
byggnadsbyrå till 1,140,000 kronor, såsom bilagd beräkning utvisade, eller

160,000 kronor mera än den kostnad å 980,000 kronor, som legat till grund
för Kungl. Majrts proposition i ämnet till 1928 års riksdag. Såsom telegrafstyrelsen
i nyssberörda skrivelse den 2 mars 1929 anfört, torde emellertid
skillnadsbeloppet kunna bestridas av telegrafverkets förnyelsefond.

I tidigare skrivelser i förevarande ämne hade byggnadsstyrelsen utgått
ifrån att distriktsförvaltningens linjeavdelning skulle beredas lokaler i det nuvarande
landsstatshuset. Med anledning av telegrafstyrelsens förslag, att
denna lokalfråga åtminstone för närvarande lämpligen kunde ordnas så, att
linjeavdelningen erhölle erforderliga lokaler i posthuset i Malmö, ville byggnadsstyrelsen
anföra, att i posthuset onekligen skulle kunna beredas linjeavdelningen
ljusare och ej så djupa och därför för avdelningens behov bättre
lämpade lokaler än i landsstatshuset. Genom dettas centrala läge i staden
torde större svårighet icke möta att uthyra de sålunda ledigblivna lokalerna
därstädes.

I förberörda skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 mars 1929 hade länsstyrelsen
anfört, att om det skulle anses lämpligt — vilket med fog kunde ifrågasättas
— att ett ämbetsverk sådant som en länsstyrelse skulle inhysas hos
ett kommunikationsverk, som inom en icke alltför avlägsen tid kunde själv
komma att behöva sin byggnad för egen räkning, borde åtminstone en garanti
av detta kommunikationsverk presteras, innefattande skyldighet att uppsäga

21

Kungl, Maj:ts proposition nr IS,t.

länsstyrelsen till avflyttning fem år före den tidpunkt, då de åt länsstyrelsen
upplatna lokalerna helt eller delvis behövde tagas i anspråk för kommunikai
ems verkets rakning. 1 anledning härav ville byggnadsstyrelsen påpeka, att
telegrafstyrelsen i berörda skrivelse den 2 mars 1929 framhållit, att genom
uppförandet av^den östra llygeln kunde styrelsen tillförsäkra länsstyrelsen
lokalerna tjUgU ^ Samt med fem års uPPsägningstid disponera de nu föreslagna

Pa grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att lokaler
måtte beredas länsstyrelsen i telefonstationsbyggnaden i huvudsak på sätt
angivits i det av byggnadsstyrelsen nu framlagda, å upprättade ritningar
åskådliggjorda förslaget.

Beträffande telegrafstyrelsens framställning att få använda förnyelsefondsmedel
för telefonstationsbyggnaden i Malmö har riksräkenskapsverket i utlåtande
den 8 mars 1929 anfört:

I överensstämmelse med den uppfattning, som riksräkenskapsverket vid ti(ligare
tifftaflen havdat i frågor rörande dispositionen av affärsverkens förnyelsefonder
(exempelvis i utlåtande den 13 januari 1928, återgivet i Kungl.
Maj.ts proposition ar 1928 nr 128), finge riksräkenskapsverket framhålla, att
anlitandet av fornyelsefondsmedel för av telegrafverket nu avsett ändamål
ic e rätteligen borde äga ram i större utsträckning än samlade avsättningar
or den berörda fastigheten förefunnes i förnyelsefonden. Enligt vad riksräenskapsverket
under hand inhämtat, torde avsättningarna till telegrafverkets
ornyelsefond för verkets fastigheter i kvarteret nr 3 Sparven i Malmö vid
1929 ars utgång komma att belöpa sig till cirka 15,720 kronor. Endast intill
sagda belopp borde följaktligen kostnaderna för den nya byggnadens uppförande
bestridas av medel ur telegrafverkets förnyelsefond. Med hänsyn till det
jämförelsevis unga belopp, varom nu kunde bliva tal, ifrågasatte riksräkenskapsverket
därjämte lämpligheten av att i berörda sammanhang överhuvud
taget utnyttja fornyelsefondsmedel.

Vad först angår länsstyrelsens i Malmöhus län lokalfråga, har densamma
efter de förnyade utredningar, som ägt rum, kommit i ett annat läge än tidigare,
vilket, bland annat, fått uttryck däri, att såväl länsstyrelsen som byggnadsstyrelsen,
vilka ursprungligen tillstyrkt länsstyrelsens förläggande till
husarkasernen, numera ändrat sin tidigare uppfattning om lämpligaste sättet
ör rågans lösning. Fyra alternativ föreligga, nämligen dels länsstyrelsens
förläggande till en blivande nybyggnad i kvarteret nr 5 Fersen, vilken antingen
skulle inköpas eller ock förhyras för ändamålet, dels uppförande av ett landsstatshus
å den statsverket tillhöriga tomten i kvarteret nr 10 Karin, dels iordningställande
av husarkasernen för länsstyrelsen och dels förläggande av länsstyrelsen
till den blivande telefonstationsbyggnaden i kvarteret nr 3 Sparven.

Vid avgörandet av förevarande lokalfråga är det med hänsyn till nödvändigheten
att i möjligaste mån begränsa statsutgifterna av vikt att söka erhålla
en lösning, som, med behörigt tillgodoseende av länsstyrelsens lokalbehov, ur
ekonomisk synpunkt ställer sig för statsverket så gynnsam som möjligt. Man
har sålunda att vid valet mellan dessa alternativ taga i betraktande såväl den
möjlighet att bereda länsstyrelsen tillräckliga och ändamålsenliga lokaler, som
vart och ett av dem kan erbjuda, som ock de ekonomiska konsekvenserna i de

Departe

ments chefen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

särskilda fallen i form av dels vid förhyrning hyreskostnader och beträffande
egen fastighet direkta kapitalutlägg och årliga omkostnader (kostnader för
ränta, onera och underhåll efter avdrag av inflytande hyror) ävensom kostnader
för uppvärmning och städning och dels överskott a lokaler i statsverkets
byggnader i Malmö, som alltsa böra uthyras.

Den i ärendet verkställda utredningen har givit vid handen, att länsstyrelsen
enligt samtliga alternativ skulle kunna erhålla tillfredsställande lokaler,
dock att beträffande de för länsstyrelsen avsedda rummen i husarkasernen, vilka
uppkomma genom delning av större lokaler, den anmärkningen kan framställas,
att rummen icke alltid kunna göras fullt så lämpligt avpassade för respektive
behov och ej heller i övrigt så ändamålsenliga som lokalerna enligt de
andra alternativen, vid vilka större frihet råder i fråga om disponerandet av
tillgängliga utrymmen. Beträffande läget synes kasernalternativet böra sättas
efter de övriga alternativen. En förläggning av länsstyrelsen till de ifrågasatta,
för ändamålet särskilt avsedda nybyggnaderna eller till husarkasernen
skulle visserligen innebära en mera definitiv lösning av länsstyrelsens lokalfråga
än telefonstationsalternativet, men inom telefonstationsfastigheten kunna
dock enligt det senast upprättade förslaget fullt tillräckliga och för ifrågavarande
ändamål lämpliga lokaler beredas länsstyrelsen för en så avsevärd tidrymd
som åtminstone tjugu år och med uppsägningstid av fem år. I ekonomiskt
hänseende skulle uppförande för statsverkets räkning av nybyggnader i
kvarteren Fersen eller Karin medföra direkta kapitalutlägg av respektive

1.280.000 och 525,000 kronor. Husarkasernens iordningställande skulle medföra
ett dylikt utlägg av 400,000 kronor. Kapitalutlägget för länsstyrelsens
förläggande till telefonstationsbyggnaden skulle utgöras av merkostnaden,

160.000 kronor, för den i det senast framlagda förslaget upptagna större flygeln
till denna byggnad. De årliga hyreskostnaderna respektive de årliga
omkostnaderna för egen fastighet hava beräknats bliva, vid förläggande av
länsstyrelsen till av statsverket ägd fastighet i kvarteret Fersen 56,000 kronor,
vid förhyrning i nämnda byggnad 61,000 kronor, varav emellertid 8,000
kronor finge vid eventuellt förvärv av fastigheten avräknas å köpesumman,
för nybyggnad i kvarteret Karin 50,750 kronor, vid länsstyrelsens inrymmande
i husarkasernen 55.330 kronor samt vid länsstyrelsens förläggande till
telefonstationsbyggnaden 55,000 kronor. För uppvärmning och städning skulle,
enligt vad jag från byggnadsstyrelsen inhämtat, årskostnaderna bliva huvudsakligen
desamma vid samtliga alternativ utom kasernalternativet, där
på grund av den storlek, som en del av rummen till följd av byggnadens planläggning
och stora våningshöjd måste erhålla och vilken ej betingas av lokalernas
ändamål såsom tjänsterum för länsstyrelsen, enligt det senast upprattade
förslaget en merkostnad av omkring 3,500 kronor måste beräknas. Vad slutligen
beträffar de utrymmen, som vid de olika alternativen, så vitt nu kan bedömas.
skulle bliva obehövliga för statsändamål och sålunda kunna uthyras,
framgå storleken av dylika utrymmen i de olika, statsverket tillhöriga byggnader.
som beröras av förevarande lokalspörsmål, och den sammanlagda hyra,

Kungl. Maj:ts proposition nr 188, 23

,soni i runt tal kan beräknas för sagda utrymmen, av följande inom byggnadsstyrelsen
upprättade sammanställning.

1

Om länsstyrelsen

förlägges till

) Statsverket tillhörig
byggnad, där utrym-men bliva lediga till
uthyrning

1

Husarkasernen (enligt detta
j alternativ skulle även lant-[ mäterikontoret förläggas dit)

Telefonstationsbyggnadeu

Nybyggnad i
kvarteret Fersen
eller i kvarteret i
Karin

Effektiv

Beräknad årlig
hyra

Effektiv

Beräknad årlig
hyra

Beräl:-

golvyta

Kvm.

'' Per
kvm.
Kr.

Totalt

Kr.

golvyta

Kvm.

Per

kvm.

Kr.

Totalt

Kr.

golvyta

Kvm.

årlig j
hyra

Kr.

Posthuset.....

450

18

18,000

_

_

_

Nuvarande lands-statshuset:
i bottenvåningen .
i våningarna 1 och

2 trappor upp .
i vinden (arkiv) .

300

645

190 1,135

30

20

10

9,000

13,000

2>°°° 24.000

1,135

24,000

1.135

24,000 1

Telefonstations-hyggnaden:
halva bottenvånin-gen och våningen

1 trappa upp .

800

34

27,200

800

27,200;

Husarkasernen (hu-vudbyggnaden) :
kontorslokaler . .
lagerlokaler . . .

315

18

5,670

1,300

1,930 3,230

9

3.60

11,700

7,000 18,700

3,230

18,700

2,700

64,870

4,365

42.700

5,165

09,900

Vid övervägande av samtliga dessa omständigheter har jag icke kunnat undgå
att finna förslaget att förlägga länsstyrelsen till telefonstationsbyggnaden
vara förmånligare än de övriga alternativen. Sålunda är telefonstationsalternativet
förenat med det minsta kapitalutlägget. I fråga om de sammanlagda
årliga kostnaderna är detta alternativ bättre än varje annat med undantag avförslaget
till nybyggnad i kvarteret Karin, något som dock motväges av det
med detta alternativ förenade, betydligt större kapitalutlägget. Till uthyrning
ledigblivande lokaler i statsverkets fastigheter representera vid telefonstationsalternativet
ett avsevärt mindre hyresvärde än vid något av de övriga
alternativen -— en omständighet som synes mig böra, oavsett hyresmarknadens
läge, tillmätas en icke oväsentlig betydelse. I detta sammanhang vill jag även
framhålla, att, enligt vad jag från telegrafstyrelsen inhämtat och såsom jämväl
byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande den 10 januari 1929 betonat, den nu ifrågasatta
flygelbyggnaden vid östra Kanalgatan, när länsstyrelsen en gång avflyttar
från telefonstationsfastigheten, kan utnyttjas för telegrafverkets räkning.

1 Nuvarande hyra.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

På grund härav och då länsstyrelsen förklarat sig komma att i telefonstationsbyggnaden,
sådant förslaget nu senast utformats, erhalla tillräckliga
och ändamålsenliga lokaler, anser jag mig böra förorda, att länsstyrelsen förlägges
till telefonstationsbyggnaden i huvudsaklig överensstämmelse med nu
framlagt förslag. Då med hänsyn till det centrala läget några svårigheter
icke torde möta att uthyra de efter länsstyrelsens avflyttning ledigblivna lokalerna
i landsstatshuset, torde distriktsförvaltningens linjeavdelning på sätt ifrågasatts
kunna tillsvidare förläggas till posthuset. Vad beträffar kasernetablissementet,
torde detta böra tills vidare uthyras i avvaktan pa att detsamma
kan komma att erfordras för nagot statsändamal eller att det, där sa finnes böra
ske, försäljes. I anslutning härtill vill jag nämna, att, enligt vad från byggnadsstyrelsen
meddelats, frågor uppkommit om överlåtelse av viss del av kasernområdet
till Malmö stad samt om upplåtelse till Malmöhus läns hushållningssällskap
för viss tid av till kasernetablissementet hörande stallar och
ridhus med angränsande utrymmen. Vidkommande statsverkets tomt i kvarteret
Karin torde frågan, huru med densamma skall förfaras, efter ytterligare
utredning få tagas under övervägande.

Vid bifall till vad nu förordats erfordras framdeles medel för gäldande av
hyra för länsstyrelsens lokaler i stationsbyggnaden. Denna kostnad torde
böra bestridas från femte huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.

Vad slutligen angår de för telefonstationsbyggnaden upprättade nya ritningarna
och kostnadsberäkningarna, föranleda dessa ingen erinran från min sida.
Då för byggets bedrivande under nästkommande budgetår icke kräves större belopp
än vad som redan beviljats och i statsverkspropositionen beräknats
(500,000 + 480,000 kronor), torde med frågan om beredande av det för byggnadens
färdigställande enligt nu föreliggande plan ytterligare erforderliga beloppet,
160,000 kronor, kunna anstå.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att för uppförande för telegrafverkets räkning av stationsbyggnad
i Malmö för budgetaret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 480,000,

att utgå av lånemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

■290890