Kungl. May.ts proposition Nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor samt
vid högre folkskolor; given Stockholms slott den 25 februari
1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av anslagsbehoven för budgetåret 1929/
1930 under riksstatens åttonde huvudtitel anförde jag under punkten 193
av 1929 års åttonde huvudtitel:

I anledning av framställningar från enskilda lärarsammanslutningar och
från skolöverstyrelsen samt motioner inom riksdagen har frågan om beredande
av tillfällig löneförbättring åt folk- och sm åskollärare, lärare vid högre

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 150 käft. (Nr 180.) 1

Provisorisk
avlöningsförbftttring

åt lärare vid
folk- och
småskolor
samt vid
högre folkskolor.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

folkskolor m. fl. till folkundervisningen hörande läroanstalter upprepade
gånger varit föremål för statsmakternas prövning utan att dock hava lett
till något positivt resultat. Saken har år från år av statsfinansiella skäl
blivit undanskjuten. Även nu föreligga framställningar i ämnet från skolöverstyrelsen
och vissa lärarföreningar, varjämte 1928 års riksdag gjort uttalande
i dylik riktning. De skäl, som åberopas för en provisorisk avlöningsförbättring
åt här avsedda lärargrupper, hava synts mig i hög grad
behj ärtans värda och jag har därför sökt finna en utväg att i viss utsträckning
tillmötesgå de framställda önskemålen. Det har därvid befunnits möjligt
att ställa medel till disposition för ändamålet, dock endast vad angår
folk- och småskollärarkåren samt lärarpersonalen vid de högre folkskolorna.
Saken tarvar emellertid ytterligare beredning, varför jag icke nu är i stånd
att göra någon definitiv hemställan i ämnet. För närvarande får jag inskränka
mig till att begära, att anslag för ändamålet beräknas i riksstaten.
En approximativ uppskattning av det belopp, som enligt preliminärt uppgjorda
grunder skulle erfordras, har givit till resultat, att ett förslagsanslag
av 5,935,000 kronor är behövligt för budgetåret 1929/1930, såvitt gäller
lärarpersonalen vid folk- och småskolor. I fråga om lärarna vid de högre
folkskolorna torde för ändamålet böra beräknas ett förslagsanslag av 100,000
kronor.

Jag anser mig böra uttryckligen betona, att det icke är avsett, att dyrtidstillägg
skall utgå å den provisoriska avlöningsförbättringen.

Min hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan
på proposition angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folkskolor,
för ändamålet beräkna i riksstaten för budgetåret 1929/1930 ett extra
förslagsanslag av 5,935,000 kronor, blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Vidare hemställde jag under punkt 208, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att, i avbidan på proposition angående provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid högre folkskolor, för ändamålet beräkna i riksstaten
för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor. Även
denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan ärendet nu undergått erforderlig förberedande behandling, anhåller
jag få ånyo framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts prövning.

Under de senare åren hava ofta uttalanden försports, som givit uttryck
åt den meningen, att lärarna vid de till den allmänna folkundervisningen
hörande skolorna även efter genomförande av 1918 års lönereglering
i avlöningshänseende äro tillbakasatta, särskilt då hänsyn tages till
de löner, som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort
sett motsvarande utbildning. Det torde ej heller kunna bestridas, att bakom
de krav på ökade löneförmåner, som allt oftare och kraftigare framställts
från lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov. Då nu en väntad ny
lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal icke ännu på någon tid kan
komma till stånd, synes det mig därför angeläget, att staten i den mån
den statsekonomiska situationen och förhållandena i övrigt det medgiva ge -

3

Runyl. May.ts proposition Nr 180.

nom beredande av provisorisk avlöningsförbättring åtminstone i någon mån
tillgodoser nämnda behov.

Innan jag emellertid går att närmare redogöra för det förslag, jag har
för avsikt att i berörda syfte framlägga, tillåter jag mig att först meddela
en kort redogörelse för lärarpersonalens nuvarande avlöningsförmåner samt
för vad som förekommit i frågan efter den nu gällande löneregleringens
inträdande. Jag vill dock redan här förutskicka, att mitt förslag kommer
att omfatta endast lärare vid rikets folk- och småskolor samt vid
de högre folkskolorna. Beträffande lärarna vid de kommunala mellanskolorna,
vilka lärare fmgo sina löner reglerade i samband med ovan nämnda
lärarkårer, får jag erinra om att dessa lärare enligt beslut av 1920 och 1925
års riksdagar fmgo sig tillerkänd tillfällig löneförbättring med jämförelsevis
rätt avsevärda belopp. Jag anser mig därför icke nu böra ifrågasätta någon
ytterligare avlöningsförstärkning åt lärarna vid de kommunala mellanskolorna.

Vid den av 1918 års riksdag beslutade löneregleringen bestämdes i huvudsak
följande avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid folk- och småskolor:

för ordinarie lärare vid folkskola, förutom fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning enligt ortens pris, 2,100 kronor för manlig och 1,900
kronor för kvinnlig lärare, vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år,
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor för manlig och 200
kronor för kvinnlig lärare;

för extra ordinarie och vikarierande folkskollärare, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,700 kronor för
manlig och 1,500 kronor för kvinnlig lärare;

för ordinarie lärare vid småskola ävensom för lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tills vidare med
ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,200 kronor, vartill
kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ålderstillägg, vart och
ett å 150 kronor;

för extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola, samt för lärare
vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd
på viss tid eller såsom vikarie, ävensom för sådan tills vidare anställd
lärare, vilken ej kan komma i åtnjutande av nyss förordade avlöningsförmåner,
förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt
ortens pris, 1,000 kronor.

Närmare bestämmelser angående sagda avlöningsförmåners åtnjutande
finnas i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare
vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning ävensom i kungörelsen
den 18 september 1918 angående boställsordning för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor.

De anförda lönebeloppen äro av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda
minimilöner. Det innebär alltså icke hinder för skoldistrikt att, där förhål -

1918 års lönereglering.

Dyrtids tillägg.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

landena sådant föranleda, bevilja högre avlöning. Det torde också vara
allmänt känt, att särskilt de större städerna, men även en del andra skoldistrikt
lämna sina folkskollärare löner, som överstiga de fastställda minimilönerna.

För den ovan angivna avlöningen är lärare skyldig att årligen tjänstgöra
åtta månader, beräknade utgöra 34 V* veckor. Pågår undervisningen vid
skolan mera än åtta månader om året, skall läraren för övertidsläsningen
erhålla särskild gottgörelse.

För lärarpersonalen vid sådana högre folkskolor, vilka hava en mera allmän
läggning av sin praktiska undervisning, bestämdes 1918 i huvudsak
följande avlöningsförmåner:

rektor ett särskilt arvode av 300 kronor vid tvåklassig, 600 kronor vid
treklassig och 800 kronor vid fyrklassig högre folkskola;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning, icke understigande 500 kronor, 2,800 kronor, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, att utgå
efter respektive 5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning, icke understigande 350 kronor, 2,400 kronor, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå
efter respektive 5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,500 kronor, extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,300 kronor.

För lärare vid de s. k. yrkesbestämda högre folkskolorna utgår avlöningen
med något högre belopp än åt lärare vid de allmänna högre folkskolorna.
Så t. ex. har en ordinarie manlig ämneslärare vid de förra 300 kronor mera
i grundlön än motsvarande lärare vid de senare.

Närmare bestämmelser angående sagda avlöningsförmåner och deras åtnjutande
finnas i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt
lärare vid högre folkskola samt statsbidrag till sådan skola.

Alltsedan nu gällande kungörelser rörande avlöning åt lärare vid folk- och
småskolor samt vid högre folkskolor den 1 januari 1919 trätt i tillämpning,
hava jämväl dyrtidstillägg utgått till befattningshavarna i fråga. Nu gällande
grunder för beräkning härav äro meddelade i en kungörelse av den
22 juni 1923.

Enligt densamma skall dyrtidstillägg i allmänhet utgå till lärare vid folkoch
småskolor å ett belopp, motsvarande till avlöning åt lärare av ifrågavarande
slag stadgade bidrag av statsmedel, samt till lärare vid högie folkskolor
å ett belopp, motsvarande nio tiondelar av begynnelseavlöningen för
kvinnlig lärare, ökat med det till avlöning åt lärare av ifrågavarande slag
stadgade statsbidraget med inräknande av ålderstillägg, där sådant förekommer.
Storleken av det belopp, varmed dyrtidstillägget skall utgå, skall som
regel beräknas efter ett procenttal, motsvarande hälften av det utav Kungl.
Maj:t för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

5

Kungl. Maf.ts proposition Nr 180.

fastställda talet för levnadskostnadsökningen, och i förekommande fall avjämnat
till närmast lägre hela tal. För innevarande kvartal utgår dyrtidstillägget
med 35 procent av dyrtidstilläggsunderlaget.

Sedan jag nu redogjort för de grunder, enligt vilka här ifrågavarande
lärare för närvarande åtnjuta avlöning, lämnar jag i nedanstående tabell
eu översikt över den nu utgående kontanta avlöningen. Som förut är nämnt
äro lärarna vid folk- och småskolor samt ordinarie lärare vid högre folkskola
dessutom tillerkända fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.

Lärares vid folk- och småskolor samt allmänna högre folkskolor avlöningsförmåner (utom

bostad och bränsle eller ersättning därför).

Befattningshavare

Avlöning
enligt K. K.
16/9 1918

Dyrtidstill-

läggsun-

derlag

Dyrtids-

tillägg

35 %

Summa

avlöning

Vid folk- och småskolor.

Ordinarie manlig folkskollärare:

Begynnelselön................

2,100: —

1,910: —

668: 50

2,768: 50

Slutlön....................

3,000: —

2,810: —

983: 50

3,983: 50

Ordinarie kvinnlig folkskollärare:

Begynnelselön................

1,900: —

1,710: —

598: 50

2,498: 50

Slutlön....................

2,500: —

2,310: —

808: 50

3,308: 50

Ordinarie lärare vid småskola:

Begynnelselön................

1,200: -

1,080: —

378: —

1,578: —

Slutlön....................

1,650: —

1,530: —

535: 50

2,185: 50

E. o. och vik. manlig folkskollärare ....

1,700: —

1,550: -

542: 50

2,242: 50

» » » kvinnlig » ....

1,500: —

1,350: —

472: 50

1,972: 50

1 » » lärare vid småskola.....

1,000: —

900: —

315: —

1,315: —

Vid allmänna högre folkskolor.
Ordinarie manlig ämneslärare:

Begynnelselön................

2,800: —

2,560: -

896: —

3,696: —

Slutlön....................

4.000: -

3,760: —

1,316: —

5,316: —

Ordinarie kvinnlig ämneslärare:

Begynnelselön................

2,400: —

2,160: —

756: —

3,156: —

Slutlön....................

3,300: —

3,060: —

1,071: —

4,371: —

E. o. och vik. manlig ämneslärare.....

2,500: —

2,250: —

787: 50

3,287: 50

> > » kvinnlig » .....

2,300: —

2,070: —

724: 50

3,024: 50

Timlärare....................

75: —
å 95: — |

67: 50
ä 85: 50

23: 63
å 29: 63

98: 63
å 124: 50

Anm. Icke-ordinarie lärare vid högre folkskola har ej bostadsförmån.

Den av 1918 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen, vilken trädde
i kraft från och med år 1919, befanns emellertid mycket snart kräva revision
med hänsyn därtill, att ett helt nytt lönesystem införts vid kommunika -

Lärarlöne kommittén.

6

Kungl. Maj:ts propositon Nr 180.

tionsverken och att utredning verkställts om nämnda lönesystems införande
även inom andra grenar av den civila statsförvaltningen. I samband med
denna utredning upptogs frågan, huruvida ej en ny definitiv lönereglering
med utgångspunkt från det för kommunikationsverken fastställda avlöningsreglementet
med däri upptagna lönebelopp borde komma till stånd även för
lärarpersonalerna vid olika läroanstalter. Från olika lärarkorporationer hade
också till Kungl. Maj:t inkommit framställningar med önskemål i antydda
riktning.

Genom beslut den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt eu
kommitté, den s. k. lärarlönekommittén, att i anslutning till vad föredragande
departementschefen anfört till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
samma dag verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny
definitiv lönereglering för bland annat lärarpersonalerna vid folk- och småskolor,
kommunala mellanskolor, högre folkskolor och de s. k. landstingsseminarierna.
Utredning och förslag i frågan avgavs av nämnda kommitté
den 15 augusti 1923.

Enligt förenämnda förslag skulle manlig ordinarie lärare vid folkskola
hänföras till lönegraden A 8 i det av kommittén framlagda förslaget till
löneplan, avseende manliga befattningshavare. Denna lönegrad motsvarar
B 15, d. v. s. I5:e lönegraden i avdelning B av den löneplan, som jämlikt
kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 270) gäller för befattningshavare vid de
nyreglerade verken. Kvinnlig ordinarie lärare vid folkskola skulle hänföras
till B 9 och ordinarie lärare vid småskola till B 4 a i kommitténs löneplan
för kvinnliga befattningshavare, vilka lönegrader närmast motsvara B 13,
respektive B 4 i de nyreglerade verkens lönesystem.

Beträffande ordinarie lärare vid allmän högre folkskola föreslog lärarlönekommittén,
att manlig lärare skulle hänföras till lönegraden A 10 och kvinnlig
till B 10, motsvarande för manlig lärare B 17 och för kvinnlig närmast
B 14 i de reglerade verkens lönesystem. Lärarna vid de yrkesbestämda
högre folkskolorna skulle placeras i närmast högre lönegrader.

Enligt kommitténs mening borde å de sålunda föreslagna lönerna beräknas
utgå dyrtidstillägg efter samma grunder som åt befattningshavare
vid de reglerade verken.

För samtliga här omförmälda kommunalt anställda lärare skulle komma
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.

Vid kommitténs utlåtande voro fogade flera särskilda yttranden. I detta
sammanhang anser jag mig böra omnämna endast ett par av dessa. Ledamoten
av kommittén, herr N. Helger ansåg, att lärarna vid högre folkskolor
borde placeras en lönegrad högre och lärare vid småskola två lönegrader
högre än vad kommittén föreslagit.

Ledamoten av kommittén, herr F. Kaijser anförde bland annat, att enligt
hans förmenande borde manlig folkskollärare placeras i lönegruppen
A 6 a, kvinnlig sådan i B 6 a, småskollärarinna i B 2 och lärare vid allmän

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 7

liögru folkskola i A 8 för manlig och B 8 för kvinnlig lärare, allt enligt de
av kommittén föreslagna löneplanerna. Denna placering skulle enligt lönesystemet
för de reglerade verken motsvara för manlig folkskollärare B 12,
för kvinnlig ungefär B 9, för småskollärarinna ungefär B 3, för manlig
lärare vid allmän högre folkskola B 15 och för kvinnlig sådan lärare ungefär
B 12. Härtill skulle liksom nu komma fri bostad och fri vedbrand eller
ersättning därför.

Att det av lärarlönekommittén framlagda förslaget, över vilket olika
myndigheter m. 11. avgivit infordrade yttranden, ännu icke givit anledning
till någon framställning till riksdagen beträffande lönereglering för de i
förslaget angivna lärarkårerna, torde i huvudsak hava berott på det statsfinansiella
läget. För vissa av de lärarkårer, vilkas avlöningsförmåner voro
föremål för lärarlönekommitténs utredning och förslag, har riksdagen däremot
vid olika tillfällen beviljat tillfällig löneförbättring. Sålunda hava befattningshavare
vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet,
statens folkskoleseminarier, statens småskoleseminarier, blindundervisningsanstalterna
och de tekniska läroverken, statens folkskolinspektörer, befattningshavare
vid sjökrigsskolan, skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand,
veterinärinrättningen i Skara och navigationsskolorna ävensom lärarpersonalerna
vid kommunala mellanskolor och de s. k. landstingsseminarierna
fått sig dylik tillfällig löneförbättring tillerkänd. Lärarpersonalerna
vid folkskolorna och vid de högre folkskolorna hava däremot, oavsett djTtidstillägg
efter i huvudsak samma grunder som statens befattningshavare,
icke kommit i åtnjutande av någon förhöjning i de lönesatser, som fastställdes
av 1918 års riksdag.

I detta samband anser jag mig också böra erinra om att Kungl. Maj:t
enligt beslut den 29 juni 1928 uppdragit åt en kommitté, 1928 års lönekommitté,
att enligt angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag
i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen,
beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor samt angående
revision av gällande avlöningsförfattningar. Denna kommitté har
också lärarpersonalernas lönefråga under behandling.

Som jag nyss nämnt, har ett flertal lärarkårer under de senare åren ifrågasatta
tillerkänts tillfällig löneförbättring, under det att sådan löneförbättring icke åtgärder för
kommit lärarna vid folk- och småskolor och vid högre folkskolor till del. JiilfälHglöiieFlera
framställningar i sådan riktning hava dock blivit gjorda. förbättring.

Sålunda hemställde skolöverstyrelsen i skrivelse den 30 september 1920
angående anslag å tilläggsstat för år 1921 till folkundervisningen m. in.,
att i samband med prövningen av frågan om tillfällig löneförbättring för
samtliga de grupper av befattningshavare, som kunna komma i fråga till
erhållande av dylik avlöningsförmån under år 1921, även lärare vid folkoch
småskolor måtte komma i åtanke, och att de tillfälliga löneförbättrings -

8

Kungl. May.ts proposition Nr 180.

beloppen för dessa lärare måtte bestämmas i relation till den reglerade lönen
efter samma grunder, som kunde bliva bestämda för övriga befattningshavare,
samt att Kungl. Maj:t måtte för 1921 års riksdag framlägga förslag
om tillfällig löneförbättring till lärare vid högre folkskolor med motsvarande
belopp som för lärare vid kommunala mellanskolor.

I skrivelse den 31 augusti 1921 angående anslag å tilläggsstat för år
1922 till folkundervisningen m. m. hemställde överstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte efter verkställd utredning framlägga förslag om tillfällig löneförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor att utgå
enligt de grunder, som i sådant hänseende kunde varda bestämda åt befattningshavare
i statens tjänst.

Vidare hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1922, att Kungl.
Maj:t måtte efter verkställd utredning för 1923 års riksdag framlägga förslag
om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkskolor och högre folkskolor
samt på extra stat för budgetåret 1923/1924 äska härför erforderligt anslag.

Liknande framställningar gjordes av överstyrelsen i skrivelser den 31
augusti 1923 och den 30 augusti 1924.

I skrivelse den 31 augusti 1925 angående anslag till folkundervisningen
för budgetåret 1926/1927 hemställde vidare överstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte för 1926 års riksdag framlägga förslag om ny lönereglering för folkskolans
och högre folkskolans lärare eller, om så icke kunde ske, förslag
om tillfällig löneförbättring åt dessa lärare samt äska härför för budgetåret
1926/1927 erforderligt anslag.

I skrivelser till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1926 och samma dag år
1927 gjorde överstyrelsen liknande framställningar.

Slutligen hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1928, att
Kungl. Maj:t måtte i avbidan på att den kommitté, som tillsatts för att
utreda frågan om ny lönereglering för bland andra folkskolans lärarpersonal,
bleve färdig med sitt förslag, för riksdagen framlägga förslag om tillfällig
löneförbättring åt folkskolans och högre folkskolans lärare samt äska härför
för budgetåret 1929/1930 erforderliga anslag.

Härjämte hava från åtskilliga korporationer och sammanslutningar bland
lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor till Kungl. Maj:t inkommit
framställningar av innebörd, att åtgärder snarast måtte vidtagas till
förbättrande av nu ifrågavarande befattningshavares löner.

I detta sammanhang anser jag mig också böra erinra om, att vid föredragning
den 11 mars 1921 av frågan angående tillfällig löneförbättring under
år 1921 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (proposition nr
236) dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet förklarade, att
beviljande av tillfällig löneförbättring åt befattningshavare i allmänhet vid
läroanstalter av kommunal natur skulle kunna visa sig hinderligt vid fattande
av definitiv ståndpunkt till de frågor, den då arbetande lärarnas lönekom -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

mitte fått sig förelagda till lösning. Vidare anförde dåvarande statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet i anledning härav bland annat
följande:

»Beträffande lärarna vid förut omförmälda slag av kommunala läroanstalter
med statsunderstöd, i främsta rummet folk- och småskolor, kan jag
ej annat än finna de framkomna farhågorna för ett dylikt föregripande ej
fullt motiverade. Det synes mig nämligen icke hava varit omöjligt att tillmäta
löneförbättring åt nu ifrågavarande befattningshavare med sådana
belopp, att faran för ett dylikt föregripande helt avlägsnats.»

På grund härav ansåg sistnämnde departementschef, att förslag bort föreläggas
riksdagen om tillfällig löneförbättring åt samtliga kommunalt anställda
lärare.

Vid anmälan den 3 mars 1922 av frågan om tillfällig löneförbättring
under år 1922 och första halvåret 1923 för viss personal inom den civila
statsförvaltningen (proposition nr 126) förklarade sig dåvarande statsrådet
och chefen för finansdepartementet — med hänsyn till de dåvarande statsekonomiska
förhållandena — icke kunna tillstyrka tillfällig löneförbättring åt
nu ifrågavarande lärargrupper. I anledning härav anförde vid detta tillfälle
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, att han ansåge det vara
i hög grad önskvärt, att förslag om tillfällig löneförbättring åt lärare vid
folk- och småskolor samt vid högre folkskolor förelädes riksdagen, men att
vad chefen för finansdepartementet anfört rörande de ekonomiska möjligheterna
av ett dylikt förslags realiserande föranlett honom att för det dåvarande
icke påkalla avlåtande till riksdagen av någon framställning med
angiven innebörd.

Ett anförande av enahanda innehåll hade chefen för ecklesiastikdepartementet
till 1923 års statsrådsprotokoll (proposition nr 67).

Vid anmälan den 17 februari 1928 av frågan om tillfällig löneförbättring
under budgetåret 1928/1929 för viss personal inom den civila statsförvaltningen
erinrade (proposition nr 91) statsrådet och chefen för finansdepartementet
om de framställningar, som gjorts i syfte att, därest förslag till löneregleringar
för lärarpersonalen vid folk- och småskolor, högre folkskolor och
folkhögskolor icke komme att föreläggas 1928 års riksdag, nämnda lärarpersonal
måtte från och med budgetåret 1928/1929 tillerkännas tillfällig löneförbättring;
och förklarade sig nämnde departementschef icke då kunna förorda
förslag i ämnet till riksdagen. Vid samma tillfälle anförde statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat följande:

På grund av de synnerligen betydande kostnader, som en definitiv lönereglering
för omförmälda befattningshavare i huvudsaklig enlighet med ett
sedan flera år tillbaka föreliggande förslag skulle medföra, har det visserligen
icke varit möjligt för mig att nu förorda avlåtande av framställning
i ämnet till riksdagen. Men det synes mig å andra sidan vara uppenbart,
att, ju längre en definitiv lönereglering undanskjutes, desto mera berättigat
framstår kravet på utverkande av tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen.

Motioner om
tillfällig löneförbättring.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Då förhållandena synas mig hava kunnat möjliggöra beredande åtminstone
i någon mån av en dylik kompensation för den uteblivna löneregleringen,
har jag ansett, att proposition om tillfällig löneförbättring med lämpligt
avvägda belopp till lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor bort avlåtas
till 1928 års riksdag.

I två vid 1925 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 261 och II:
396) anfördes, att, då det berättigade i kravet på en lönereglering för bland
andra folk- och småskolans samt högre folkskolans lärare måste anses ådagalagt,
det måste förefalla skäligt och rimligt, att förenämnda lärare icke
längre skulle gå miste om den tillfälliga löneförbättring, som redan en följd
av år utgått till andra motsvarande lärarkårer.

Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte medgiva, att tillfällig löneförbättring
måtte för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 utgå till lärare vid
folk- och småskolor samt högre folkskolor med följande belopp: till ordinarie
manlig folkskollärare 500 kronor, till ordinarie kvinnlig folkskollärare
425 kronor, till ordinarie lärare vid småskola 300 kronor, till extra
ordinarie och vikarierande manlig folkskollärare 375 kronor, till extra ordinarie
och vikarierande kvinnlig folkskollärare 325 kronor, till extra ordinarie
och vikarierande lärare vid småskola 225 kronor, till ordinarie manlig
ämneslärare vid högre folkskola 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare
vid högre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie och vikarierande
manlig ämneslärare med full tjänstgöring vid högre folkskola 500 kronor,
till extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring
vid högre folkskola 450 kronor och för timlärare vid högre folkskola
15 procent av nu utgående avlöning med ett maximum av 470 kronor
för manlig och 420 kronor för kvinnlig lärare.

I utlåtande nr 116 över sagda motioner anförde statsutskottet vid 1925
års riksdag, att utskottet visserligen behjärtade de synpunkter, som av motionärerna
anförts.

Då emellertid förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida icke framlagts, hade
utskottet icke ansett sig kunna på grundval av enskilda motioner tillstyrka
åtgärder, vilka med hänsyn till sina statsfinansiella konsekvenser ägde eu
sådan räckvidd som de nu motionsvis ifrågasatta. Dessutom erinrades därom,
att det förelåge ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, över vilket
yttranden avgivits av vederbörande myndigheter, vilket förslag åsyftade
genomförandet av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt anställda
lärare, och Kungl. Maj:t torde, när den statsekonomiska situationen
och förhållandena i övrigt det medgåve, icke underlåta att för riksdagen
framlägga ett förslag i ämnet, som kunde anses vara av omständigheterna
påkallat.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte vinna riksdagens bifall,
och utföll riksdagens beslut i enlighet härmed.

I två vid 1926 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 109 och II:
215) framlades förslag av enahanda innebörd som vid 1925 års riksdag.

1 utlåtande nr 155 över dessa motioner anförde statsutskottet bland
annat följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO. It

»Utskottet vill erinra därom, att år 1925 förelågo till utskottets behandling
motioner av enahanda innebörd som de nu lorevarando och att utskottet
då förklarade sig behjärta de synpunkter, som av motionärerna anförts. I
anslutning till detta uttalande vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt
beaktar det nu framkomna kravet. Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor, sådana desamma enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut nu utgå, anser utskottet för knappt tillmätta i förhållande till
vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett
motsvarande utbildning. Särskilt kännbara måsto enligt utskottets mening
förhållandena vara för de lärare, som vunnit sin utbildning under de senare
årens abnormt stegrade prisförhållanden och därunder kommit att ådraga
sig eu i förhållande till framtidsutsikterna på lärarbanan oproportionerligt
stor skuldbörda. Utskottet har därför ej kunnat undgå finna, hurusom
kravet på eu snar löneförbättring framstår såsom befogat, och enligt utskottets
mening bör detta krav tillgodoses förmedelst en definitiv lönereglering
för nu ifrågavarande lärarkårer.

Det må vidare erinras därom, att sedan ett par år tillbaka ett kommittéförslag
i ämnet föreligger, över vilket yttranden avgivits av vederbörande
myndigheter. Då emellertid nämnda förslag giver lärarna en löneplacering,
som synes utskottet för hög, bör detsamma undergå eu ytterligare överarbetning,
eventuellt med aktgivande på möjligheten att i de föreslagna
lönerna inarbeta de dyrtidstillägg, som äro avsedda att alltjämt utgå å dessa
löner. I samband härmed torde dessutom vissa med löneregleringen sammanhängande
frågor böra tagas under förnyad utredning, t. ex. angående
lärarnas tjänstgöringstid, angående gift lärarinnas naturaförmåner, angående
lärares skyldighet att undervisa i fortsättningsskola m. m. Enligt utskottets
förmenande torde med hänsyn till det utredningsmaterial, som i den förevarande
lönefrågan allaredan föreligger, den erforderliga ytterligare utredningen
för framläggande av förslag om en definitiv lönereglering icke behöva
taga synnerligen lång tid i anspråk. Skulle emellertid hinder möta
för framläggande av ett definitivt löneregleringsförslag inom de närmaste
två åren, håller utskottet före, att det bör tagas under övervägande, huruvida
icke åtgärder böra vidtagas för beredande av en i avvaktan å den
definitiva löneregleringen utgående tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande
lärare.»

Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta
motionerna, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl. Maj:t
täcktes taga under övervägande, dels huruvida ett förslag till definitiv lönereglering
för lärare vid folk- och småskolor skulle kunna under de närmaste
åren framläggas för riksdagen, dels ock huruvida, därest ett sådant förslag
icke inom denna tid kunde framläggas, en tillfällig löneförbättring skulle
kunna beredas nämnda lärare.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades, att riksdagen i
anledning av samma motioner måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att, för den händelse förslag om definitiv lönereglering för ifrågavarande
lärargrupper icke kunde föreläggas nästkommande års riksdag, Kungl. Maj:t
måtte framlägga förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda
befattningshavare.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

På grund av att kamrarna fattade olika beslut i frågan, förföll densamma
vid 1926 års riksdag.

I två vid 1927 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 92 och II:
206) framlades ånyo förslag av enahanda innebörd som vid 1925 och 1926
års riksdagar, varjämte hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära framläggande för 1928 års riksdag av förslag om definitiv
lönereglering för i motionerna berörda lärargrupper.

Över dessa motioner avgav statsutskottet vid 1927 års riksdag utlåtande,
nr 127, i vilket utskottet till en början erinrade om frågans behandling vid
1926 års riksdag samt därefter yttrade:

Sedan utlåtande avgavs av 1926 års riksdags statsutskott, hava enligt
utskottets mening inga omständigheter tillkommit, som kunna föranleda
utskottet att frångå vad då uttalades beträffande såväl kravet på en snar
lönereglering för dessa lärare som i fråga om, såsom ett provisorium, tillfällig
löneförbättring för samma lärare. Fastmer synes det utskottet, att
det av nu ifrågavarande lärare, vilka -—- under det att den ena gruppen
av statstjänstemän efter den andra under tiden efter år 1918 kommit i åtnjutande
av definitiv lönereglering — alltjämt bibehållits vid den nämnda
år för dem genomförda löneregleringen, för varje år med allt starkare skäl
kunna göras gällande berättigade krav på att de i likhet med flertalet befattningshavare
i statens tjänst skola komma i åtnjutande av definitiv lönereglering.
Motionärernas krav på tillfällig löneförbättring för budgetåret
1927/1928 torde emellertid icke nu vara finansiellt genomförbart.

Enligt den mening, som kommit till uttryck i ovanberörda uttalande av
1926 års statsutskott, synes hinder icke böra möta för framläggande inom
den närmaste tiden av ett definitivt löneregleringsförslag för här ifrågavarande
lärarpersonal. Utan att nu taga ställning till de spörsmål, som
1926 års statsutskott i sitt ovannämnda yttrande berörde beträffande omfattningen
av en blivande definitiv lönereglering ävensom övriga därmed
sammanhängande frågor, får utskottet, i förvissning om att vid utarbetande
av förslag i ärendet grundlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt alla på
löneregleringsfrågan inverkande förhållanden, uttala sin förväntan, att intet
underlåtes för att om möjligt denna fråga må vinna sin lösning vid 1928
års riksdag. Skulle dylikt förslag icke kunna vid sagda tidpunkt framläggas,
torde, enligt merberörda uttalande, frågan om beredande av tillfällig
löneförbättring åt nämnda lärare böra tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde statsutskottet, att
riksdagen måtte i anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag
till definitiv lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt högre
folkskolor måtte kunna framläggas för 1928 års riksdag.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades emellertid, att
ifrågavarande motioner ej måtte av riksdagen bifallas och anfördes i reservationen
till stöd härför:

Med motionärernas framställning avses dels att bereda här ifrågavarande
lärarpersonal tillfällig löneförbättring för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928,

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

enligt ^i motionerna angivna grunder, dels oek att framställning måtte göras
hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte för 1928 års riksdag framlägga
förslag till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.

Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt här ifrågavarande
lärarpersonal har under de senare åren vid upprepade tillfällen varit föremål
för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, men framställningarna härom
hava,, närmast på grund av de betydande statsfinansiella konsekvenser, ett
medgivande av ifrågavarande löneförmåner skulle medföra, icke kunnat bifallas.

Utskottet, som visserligen alltjämt behjärtar de synpunkter, som av motionärerna
andragits, har med hänsyn till frågans ekonomiska räckvidd och i
betx-aktaude jämväl av att Kungl. Maj:t icke ansett sig kunna för innevarande
riksdag framlägga förslag i ämnet, funnit sig icke kunna förorda bifall till
förevarande förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda
lärarpersonal.

Vad beträffar motionärernas framställning om definitiv lönereglering för
i motionerna berörda lärargrupper, vill utskottet erinra om att hos Kungl.
Maj:t föreligger ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, vilket innebär
genomförande av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt
anställda lärare. Då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att, när den statsfinansiella
situationen och omständigheterna i övrigt det medgiva, för riksdagen
framlägga det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t finner påkallat, kan
utskottet ej heller tillstyrka motionerna i denna del.

Båda kamrarna biföllo det reservationsvis gjorda yrkandet, vadan riksdagen
alltså avslog motionerna.

I två vid 1928 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 30 och II: 56)
framlades slutligen förslag av enahanda innebörd som vid 1925, 1926 och
1927 års riksdagar.

I skrivelse den 1 juni 1928, nr 290, i anledning av väckta motioner om
tillfällig löneförbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor
erinrade riksdagen till en början om ärendets behandling vid 1925,
1926 och 1927 års riksdagar samt anförde härefter följande:

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har riksdagens statsutskott
vid flera tillfällen uttalat sitt behjärtande av den angelägenhet, som i motionerna
beröres. De statsfinansiella förhållandena och frånvaron av initiativ
från Kungl. Maj:ts sida i ämnet hava emellertid hittills föranlett, att
något positivt beslut i frågan ej kunnat komma till stånd. Jämväl nu lärer
ställningen få anses sådan, att ett bifall till motionärernas hemställan ej
kan ifrågakomma.

Riksdagen håller emellertid före, att det ur alla synpunkter vore önskvärt,
att frågan om en reglering av ifrågavarande lärargruppers löner snarast
bleve definitivt löst.

Under framhållande att det främst borde ankomma på Kungl. Maj:t att
närmare överväga grunderna för en blivande lönereglering hemställde riksdagen
sålunda, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida
förslag till förbättrade löneförhållanden för lärare vid folk- och småskolor
samt högre folkskolor kunde snarast framläggas för riksdagen.

Departe mentschefen.

Den provisoriska
avlöning
sförbättringens
storlek.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

I detta sammanhang vill jag vidare omnämna, att framställningar om
framläggande av förslag till 1929 års riksdag om tillfällig löneförbättring
för folkskolans och högre folkskolans lärarkårer till Kungl. Maj:t ingivits
dels av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor, dels ock av styrelsen
för högre folkskolornas lärarförening.

Sedan jag i det föregående redogjort för vad som i huvudsak förekommit
beträffande folkskollärarpersonalens lönefråga, alltsedan sagda personal fick
sin senaste lönereglering vid 1918 års lagtima riksdag, skall jag nu övergå
till att angiva min egen ståndpunkt i föreliggande fråga.

Även om man ej bör alldeles bortse från att här ifrågavarande lärare
genom förmånen av fri bostad med bränsle eller ersättning därför enligt
ortens pris i ett avseende fått full ersättning för den allmänna prisstegringen
sedan år 1914 samt att en del av dessa lärare, särskilt i städer och stadsliknande
samhällen, genom vederbörande kommuns ingripande erhålla en
avlöning, som i vissa fall ej oväsentligt överstiger den fastställda minimilönen,
torde det dock ej kunna bestridas, att de lagstadgade avlöningsförmånerna
till lärare vid folk- och småskolor äro för knappt tillmätta i förhållande
till vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och
med i stort sett motsvarande utbildning. Jag anser mig därför också i
huvudsak kunna instämma i vad statsutskottet vid 1926 års riksdag i sådant
avseende anfört. Av den föregående redogörelsen för här berörda lönefrågas
behandling framgår, att det i främsta rummet varit hänsyn till det statsfinansiella
läget, som lagt hinder i vägen för en vare sig definitiv eller provisorisk
lösning av denna fråga. Riksdagens statsutskott har upprepade
gånger framhållit önskvärdheten av lönefrågans snara lösning, och 1928 års
riksdag har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden
för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor kunde snarast framläggas
för riksdagen.

Då nu, såsom i det föregående omnämnts, förslag om definitiv lönereglering
för lärarpersonalen vid olika läroanstalter icke kunnat föreläggas innevarande
års riksdag och det är ovisst, när ett förslag i denna riktning
kan hinna framläggas, har jag ansett det vara angeläget att tillse, huruvida
icke åtgärder böra vidtagas för att, i avvaktan på den definitiva löneregleringen,
bereda lärarna en förbättring i deras ekonomiska ställning. Jag har
därvid funnit starka skäl tala för att ifrågavarande lärare redan nu må
komma i åtnjutande av en provisorisk avlöningsförbättring att utgå helt av
statsanslag.

Vad beträffar frågan om storleken av den provisoriska avlöningsförbättringen,
har jag givetvis att, förutom hänsynen till att en kommande
lönereglering ej föregripes, taga i betraktande, i vilken utsträckning den

Kungl. Maj.is proposition Nr 180. lo

statsfinansiella ställningen kan medgiva eu dylik förbättring. Med hänsyn
till omfattningen av de kårer, om vilka här är fråga, måste givetvis statens
utgifter bliva betydande, men å andra sidan måste tillses, att avlöningsförbättringen
ej bliver allt för ringa tillmätt, utan ägnad att i någon mån tillgodose
sitt syftemål.

För frågans bedömande bar jag låtit inom ecklesiastikdepartementet
utarbeta ett preliminärt förslag till provisorisk avlöningsförbättring.
Enligt detta förslag skulle ingen differentiering för olika ortsgrupper förekomma
utan provisorisk avlöningsförbättring skulle utgå med lika belopp
för alla befattningshavare inom samma lärargrupp. Förslaget i fråga upptog

för lärare vid folk- och småskolor följande belopp

ordin, manlig folkskollärare........................kronor 288:_

» kvinnlig » » 240’_

» lärare vid småskola och därmed likställd......... » 168: —

e. o. och vik. manlig folkskollärare.................. » 204:_

» » » kvinnlig » » 180:_

» » » lärare vid småskola och därmed likställd ... » 120: —

samt för lärare vid högre folkskolor följande belopp

ordin, manlig ämneslärare......................... » 360;_

» kvinnlig » ......................... » 300: —

e. o. och vik. manlig ämneslärare................... » 30O:_

» » » kvinnlig » ................... » 275:_

Över nämnda preliminära förslag har yttrande inhämtats från 1928 års
lönekommitté. Kommittén, som därvid samtidigt uttalat sig i fråga om ett
samtidigt kommittén förelagt preliminärt förslag rörande provisorisk avlöningsförbättring
för vissa statsanställda lärare — i vilken fråga jag anhåller
att senare denna dag få framlägga ett förslag avsett att föreläggas riksdagen —
bär i utlåtande den 8 februari 1929 anfört i vad nu är fråga följande:

Vid behandling av förevarande ärende har kommittén utgått ifrån att
syftet med den föreliggande remissen varit icke att inhämta kommitténs
mening om lämpligheten över huvud taget av att nu företaga en provisorisk
reglering av avlöningarna för olika kategorier av lärare, utan endast
att från kommittén, erhålla ett yttrande därom, huruvida en provisorisk
avlöningsförbättring av den storlek och den anordning i övrigt, som de
remitterade förslagen innehålla, kan antagas komma att i ena eller andra
avseendet föregripa en definitiv lönereglering för här ifrågavarande befattningsh
avaregrupper.

I sådant hänseende vill kommittén framhålla, att behandlingen av frågan
om lönereglering för olika grupper av lärare, vilken fråga överlämnats till
en särskild sektion av kommittén, ännu icke fortskridit så långt, att kommittén
kan uttala sig vare sig om det lönesystem, som slutligen kan komma
att av kommittén förordas, eller om de löneplaceringar, vilka kunna framgå
såsom ett resultat av kommitténs arbete. Vid besvarandet av remisserna
bär kommittén därför måst utgå från en undersökning, huruvida de för
olika grupper av befattningshavare i de remitterade förslagen ifrågasatta
lönetilläggen äro av beskaffenhet att uppbringa lönerna till högre belopp,

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

än som skulle utgå enligt den lägsta placering i lönehänseende, varom kommitténs
förenämnda sektion kan komma att framlägga förslag.

Den ifrågasatta provisoriska avlöningsförbättringen åt kommunalt anställda
lärare torde visserligen icke komma att på det sätt, som berörts i fråga om
de statsanställda lärarna, föregripa en definitiv lönereglering, även om för
de manliga folkskollärarnas del någon tvekan härutinnan skulle kunna råda
för billigaste ort, med hänsyn till förekommande naturaförmåner och dessas
behandling vid en blivande lönereglering. Det förtjänar därför i detta sammanhang
framhållas, att en provisorisk avlöningsförbättring av föreslagen
storlek för dessa lärare, lika för alla orter, kan tänkas medföra, att på de
billigaste orterna i någon löneklass ytterligare löneförbättring uteblir vid en
blivande definitiv lönereglering.

Vid kommitténs utlåtande voro fogade två särskilda yttranden. Ledamöterna
av kommittén, herrar O. Carlström och L. Tjällgren hava anfört följande:

Det torde ej gärna kunna undvikas, att en tillfällig löneförbättring av i
promemoriorna skisserad natur i viss mån kan komma att föregripa prövningen
av de lönebelopp, som kommittén har att föreslå för den definitiva
löneregleringens genomförande för här ifrågavarande befattningshavare.
Kommitténs yttrande ger ju också i någon mån belägg för detta. Om vi
emellertid, i vad det gäller de kommunalanställda läraregrupperna — om
än med tvekan ■—- kunna instämma i kommitténs uttalande, måste vi däremot
i fråga om de statsanställda befattningshavarna avstå ifrån att yttra
oss om förslaget, i det hänseende kommitténs majoritet gjort. För dessa
grupper föreligga nämligen enligt vår mening inga sådana ekonomiska omständigheter,
att en ytterligare tillfällig löneförbättring är påkallad under
den tid, lönekommitténs arbete med definitiv lönereglering för dem pågår.

Vidare har ledamoten av kommittén herr N. A. Nilsson, efter en kritik
rörande ifrågasatt provisorisk avlöningsförbättring för lektorer och adjunkter,
anfört följande:

Mitt omdöme om den för lektorer och adjunkter avsedda löneförbättringen,
att den anteciperar den nära föregående definitiva regleringen, torde drabba
jämväl den provisoriska avlöningsförbättring, som avsetts för folkskollärarna,
om än ur andra synpunkter. Inom den senaste lärarelöneregleringskommittén
har reservationsvis framkommit ett yrkande, att folkskollärarna måtte,
vad den kontanta delen av deras avlöning beträffar, placeras i 12:e lönegraden.
Genom den föreslagna provisoriska avlöningsförbättringen omöjliggöres
en sådan placering. Vidare bör det observeras, att genom provisoriet
skulle avståndet mellan folkskollärarens lön och folkskollärarinnans ytterligare
ökas. För de direkt statsanställda nyreglerade befattningshavarnas del hava
statsmakterna faktiskt accepterat principen lika lön för man och kvinna i
samma befattning. Då det är staten, som bestämmer även de kommunalanställda
lärarnas löner och bekostar dem till nio tiondelar, torde det vara
angeläget att hålla möjligheten för en tillämpning av likalönsprincipen öppen
även här och att icke genom otjänligt provisorium försvåra eller resa hinder
— och dubbla hinder — i vägen för en lönereglering i överensstämmelse
med statens egna grundsatser, och detta torde vara så mycket angelägnare,
som särskilt med hänsyn till arbetsprestationen det näppeligen gives
något offentligt tjänsteområde, där principen om lika lön för manlig och

Kumjl. Maj .in proposition Nr ISO. 17

kvinnlig befattningshavare är så berättigad som just på skolundervisningens
och uppfostrans.

Vidare bar skolöverstyrelsen den 20 februari 1929 yttrat sig i den föreliggande
frågan och därvid anfört:

Under en följd av år har överstyrelsen i framställningar och utlåtanden
framhållit angelägenheten av att en lönereglering snarast måtte komma
till stånd för lärarpersonalen vid under överstyrelsens inseende stående
statliga och kommunala läroanstalter. Såsom motiv7 härför har kunnat anföras
icke blott det starka behov av eu löneförbättring, som på grund av
levnadskostnadernas stegring och den väntade löneregleringens ständiga
undanskjutande, kommit att förefinnas hos de grupper av'' befattningshavare
i det allmännas tjänst, som det här gäller, utan även billigheten av7
och rättvisan uti att jämväl lärarna finge sina löner reglerade i huvudsaklig
enlighet med de principer, som lagts till grund för redan genomförda
löneregleringar för det stora flertalet iimbets- och tjänstemannakårer
på statsförvaltningens skilda områden. Djupare sett torde beviljandet
av erforderlig löneförbättring för lärarna kunna sägas vara en verklig
livsfråga för läroanstalterna och framgången av deras verksamhet.

Emellertid hava överstyrelsens ovan berörda framställningar angående
lärarnas lönefråga även innefattat alternativa yrkanden, att Kungl. Maj:t
täcktes, så länge av någon anledning frågan om en mera definitiv lönereglering
icke kunde bringas till lösning, hos riksdagen söka utverka en
mera tillfällig avlöningsförbättring till sådan omfattning, som kunde motsvara
skäliga krav i fråga om tillgodoseende av syftet med ett dylikt provisorium.
Det är därför med tillfredsställelse överstyrelsen funnit, att
Kungl. Maj:t med behjärtande av det förefintliga behovet och det rättmätiga
i de från såväl överstyrelsen som åtskilliga lärarorganisationer
framställda yrkandena i nu berörda avseende ämnar för innevarande riksdag
framlägga proposition om tillfällig avlöningsförbättring åt de lärargrupper,
som i de remitterade promemoriorna närmare angivas.

Vad att börja med beträffar de grupper av lärare, som sålunda skulle
bliva delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som nu föreslås, har
överstyrelsen uppmärksammat, att i förslaget saknas en del lärargrupper,
som enligt överstyrelsens mening även bort erhålla sådan löneförbättring.
Med hänsyn emellertid därtill, att Kungl. Maj:ts förslag i ärendet måste
hållas inom den i statsverkspropositionen angivna finansiella ramen, finner
sig överstyrelsen icke kunna i detta sammanhang påyrka eu utvidgning
av den provisoriska löneförbättringens omfattning. Överstyrelsen inskränker
sig därför till ett par påpekanden, som närmast äro föranledda
av mera formella synpunkter. I promemoriorna finnas upptagna lärare
vid statens småskoleseminarier men däremot ej med dem i lönehänseende
eljest i huvudsak likställda lärare vid landstingens småskoleseminarier.
Till dessa utgår för närvarande tillfällig löneförbättring med % av det
belopp, som i sådant hänseende å ifrågakommande ortsgrupper utgår till
lärare vid statens småskoleseminarier. Det vore därför enligt överstyrelsens
mening riktigt, att landstingsseminariernas lärare komme i åtnjutande
även av provisorisk avlöningsförbättring efter enahanda grunder,
alltså med % av vad som kan bliva beviljat åt lärarna vid statens småskoleseminarier.
Sedan seminariet i Lycksele numera är uppfört på ordinarie
stat, synes skolköksföreståndarinnan vid seminariet i Lycksele böra
vara likställd med skolköksföreståndarinnan vid seminariet i Murjek. En

Biltant/ till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 150 häft. (Nr 180.)

o

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

jämkning i nu nämnda hänseenden komme att medföra endast ringa merkostnad.

Vad därefter beträffar storleken av de belopp, som i promemoriorna äro
förslagsvis upptagna såsom provisorisk avlöningsförbättring, måste överstyrelsen
givetvis ävenledes finna önskvärt, att dessa för att i vederbörlig
mån kunna motsvara sitt ändamål kunnat ställas något högre. Emellertid
gäller även i detta fall, att de föreslagna beloppen i stort sett äro betingade
av de anslag, vilka, enligt vad som framgår av vederbörande departementschefs
meddelande i statsverkspropositionen, kunnat av Kungl. Maj:t
för ändamålet disponeras, vadan förslag om ökning i kostnaderna för den
provisoriska avlöningsförbättringen sålunda icke kan i den särskilda propositionen
förväntas.

Vid sådant förhållande gäller det nu närmast frågan om beloppens lämpliga
fördelning på de olika befattningshavarna. Härvidlag kunna givetvis
olika principer göra sig gällande. Överstyrelsen är emellertid icke nu i
tillfälle att i sådant hänseende göra några grundligare undersökningar.
Såvitt överstyrelsen kunnat finna, utgöra de föreslagna detaljbeloppen i
stort sett resultatet av en procentuell beskärning nedåt av de belopp, vilka
blivit föreslagna i vid fjolårets riksdag framlagda motioner angående tillfällig
löneförbättring för lärare. Överstyrelsen har intet att erinra mot
den inbördes avvägning i beloppen, som sålunda kommit till stånd. Därigenom
uppehälles i stort sett den relation mellan de för olika kategorier
befattningshavare avsedda tilläggsbeloppen, varpå fjolårets förslag grundade
sig, och som då, såvitt överstyrelsen känner, vann de därav berörda
lärargruppernas anslutning.

I utlåtande den SO september 1924 över lärarlönekommitténs den 15
augusti 1923 avgivna förslag till lönereglering för befattningshavare vid
rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter
uttalade överstyrelsen sin anslutning till den av sagda kommitté angivna
löneställningen för de lärargrupper, varom nu är fråga, i förhållande till
andra tjänstemannakårers löneställning. Då hänsyn tages till gällande
grunder för dyrtidstillägg, överstiga i de flesta fall de av kommittén föreslagna
lönesatserna rätt avsevärt de avlöningsbelopp, som enligt de inom
ecklesiastikdepartementet utarbetade promemoriorna skulle tillkomma där
angivna grupper av lärare.

När nu 1928 års lönekommitté haft att taga ställning till de i sagda promemorior
föreslagna beloppen, har kommittén, såsom den själv framhåller,
närmast tagit hänsyn till, huruvida en provisorisk avlöningsförbättring
av den storlek, som de remitterade förslagen innehålla, kunde antagas
komma att i ena eller andra avseendet föregripa en definitiv lönereglering
av det innehåll, som av kommittén komme att föreslås. Av lönekommitténs
den 8 februari avgivna utlåtande framgår, att vid ett genomförande
av det nu ifrågasatta löneförbättringsförslaget någon risk för ett
föregripande på någon punkt av den blivande löneregleringen icke torde
föreligga beträffande de kommunalt anställda lärarna, samt att i fråga
om de statligt anställda lärarna sådan risk från kommitténs synpunkt
kan befaras endast i vissa starkt begränsade fall. Det är uppenbart att
kommittén vid bedömandet av detta spörsmål på utredningsarbetets nuvarande
mera preliminära stadium räknat med mycket stor försiktighet.
Då resultatet likväl blivit så gynnsamt, som det nu anförda, synes det
icke möta någon avsevärd svårighet att på de enstaka punkter, beträffande
vilka betänkligheter i nämnda hänseende kunna råda, göra de justeringar,

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

som kunna vara erforderliga, för att mot förslaget i det hela inga vägande
invändningar skola kunna göras.

I anledning av 1928 års lönekommittes uttalande, att den ifrågasatta provisoriska
avlöningsförbättringen åt kommunalt anställda lärare visserligen
icke torde komma att på det sätt, som berörts i fråga om de statsanställda
lärarna, föregripa eu definitiv lönereglering, även om för de manliga folkskollärarnas
del någon tvekan härutinnan skulle kunna råda för billigaste
ort, med hänsyn till förekommande naturaförmåner och dessas behandling
vid en blivande lönereglering, har jag dock ansett mig böra för befattningshavare
å s. k. A-ort ifrågasätta en något lägre provisorisk avlöningsförbättring
än för befattningshavare å övriga orter.

Härvid har jag tagit hänsyn även till den omständigheten, att man i
samband med en lönereglering har att förutse i viss mån ökade avgifter
för befattningshavarens egen och familjens pensionering. Enligt nu gällande
bestämmelser är för manlig folkskollärare den årliga tjänstepensionsavgiften
75 kronor och familjepension savgiften 100 kronor. Enligt reglementet för
statens pensionsanstalt skulle dessa avgifter vid eu lönereglering i enlighet
med lärarlönekommitténs förslag höjas till 114 kronor för egen pension och
till 131 kronor 20 öre för familjepension samt i enlighet med ovan ornförmälda
särskilda yttrande av ledamoten av lärarlönekommittén, herr F.
Kaijsers förslag till 91 kronor 50 öre för egen pension och till 113 kronor
20 öre för familjepension.

Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter, å ena
sidan nu utgående löneförmåner och de olika befattningshavarnas utbildningsförhållanden
samt å den andra de statsekonomiska synpunkterna, har
jag kommit till den uppfattningen, att den provisoriska avlöningsförbättringen
bör utgå med de belopp, som finnas angivna i nedanstående å sid.
20 intagna tabell.

De i denna tabell för befattningshavare å dyrare orter än A-ort föreslagna
beloppen överensstämma i allt väsentligt med förenämnda inom ecklesiastikdepartementet
utarbetade preliminära förslag till provisorisk avlöningsförbättring.
Endast i en punkt har en modifikation vidtagits, nämligen i
fråga om avlöningsförbättringen för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig
ämneslärare vid högre folkskola, beträffande vilken det preliminära förslaget
upptog ett belopp av 275 kronor, men det slutliga förslaget stannat för 250
kronor. För folk- och småskolans lärarpersonal å A-orter har den provisoriska
avlöningsförbättringen beräknats i stort sett 10 procent lägre än för
övriga orter.

I fråga om högre folkskolans lärare har jag icke ansett mig böra räkna
med olika belopp å olika dyrorter. Någon sådan differentiering finnes ej för
lärare vid kommunala mellanskolor, med vilka lärare högre folkskolans lärare
i lönehänseende ofta bruka jämföras.

Aven under antagande att vid eu blivande lönereglering en väsentligt

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Nuvarande och föreslagna löneförmåner för vissa kommunalt anställda lärare.
(Bostad och bränsle eller ersättning därför ej medräknade.)

Nu va-

A-orter

Övriga orter

Befattningshavare

rande av-löning
+ dyrtids-tillägg

Föresla-gen pro-visorisk
avlönings
förbätt-ring

Summa

avlönings-

förmåner

Föresla-gen pro-visorisk
avlönings-förbätt-ring

Summa

avlönings-

förmåner

Folk- och småskolor.

Ordinarie manlig folkskollärare:

Begynnelselön.............

2,768: 50

258: —

3,026: 50

288: —

3,056: 50

Slutlön.................

3,983: 50

258: —

4,241: 50

288: —

4,271: 50

Ordinarie kvinnlig folkskollärare:

Begynnelselön.............

2,498: 50

216: —

2,714: 50

240: —

2,738: 50

Slutlön.................

3,308: 50

216: -

3,524: 50

240: —

3,548: 50

Ordinarie lärare vid småskola:

Begynnelselön.............

1,578: -

150: —

1,728: —

168: —

1,746: —

Slutlön.................

2,185: 50

150: —

2,335: 50

168: —

. 2,353: 50

E. o. och vik. manlig folkskollärare . .

2,242: 50

184: —

2,426: 50

204: —

2,446: 50

» » » kvinnlig » . .

1,972: 50

160: —

2,132: 50

180: —

2,152: 50

» » » lärare vid småskola . .

|

1,315: —

110: —

1,425: —

120: —

1,435: —

Allmänna högre folkskolor.
Ordinarie manlig ämneslärare:

Begynnelselön.............

3,696: —

360: —

4,056: —

360: —

4,056: —

Slutlön.................

5,316: —

360: —

5,676: —

360: —

5,616: —

Ordinarie kvinnlig ämneslärare:

Begynnelselön.............

3,156: —

300: —

3,456: —

300: -

3,456: —

Slutlön.................

4,371: -

300: —

4,671: —

300: —

4,671: —

E. o. och vik. manlig ämneslärare . . .

3,287: 50

300:-

3,587: 50

300: —

3,587: 50

i > > kvinnlig » ...

3,024: 50

250: —

3,274: 50

250: -

3,274: 50

Timlärare.................

98: 63
å 124: 50

10 %

—

10%

—

lägre löneplacering än den av lärarlönekommittén föreslagna skulle vinna
tillämpning, synes en avlöningsförbättring i nu angiven omfattning icke
vara av beskaffenhet att annat än möjligen för vissa enstaka fall föregripa
en dylik lönereglering.''

Vad lärarpersonalen vid rikets nomadskolor beträffar, vill jag erinra om
att enligt § 21 i stadgan angående nomadundervisningen i riket den 31
december 1925 (nr 511) denna lärarkår åtnjuter avlöning enligt i huvudsak
samma grunder som lärarna vid det allmänna folkskoleväsendet. Avlöningen
till dem utgår från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål.
Berörda lärarkår bör komma i åtnjutande av här ifrågavarande
provisoriska avlöningsförbättring med motsvarande belopp och enligt
samma grunder som lärarna vid det allmänna folkskoleväsendet. Detsamma

•21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

bör även gälla beträffande föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, däri inbegripet även rikets nordligaste gränsorter, ävensom motsvarande
befattningshavare vid Skytteanska skolan i Tärna.

För timlärare vid högre folkskola bör enligt min mening avlöningsförbättringen
utgå med 10 procent å nuvarande avlöningsbelopp, dock med
högst 270 kronor för manlig och 240 kronor för kvinnlig lärare. Avlöningsförbättring
synes mig ej böra utgå åt sådan timlärare, som i egenskap av
ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring
uppbär provisorisk avlöningsförbättring eller tillfällig löneförbättring.

Då avlöningsförbättringen är avsedd att för ordinarie lärare ävensom för
lärare med anställning tills vidare utgå efter kalenderår och utbetalas månadsvis,
äro beloppen valda så, att de i regel äro jämnt delbara med 12.

Även om vissa skäl kunna tala för att lärarna vid de yrkesbestämda
högre folkskolorna skulle tillerkännas något högre avlöningsförbättring än
lärarna vid de allmänna högre folkskolorna, har jag ej ansett mig i föreliggande
förslag böra göra någon skillnad mellan nämnda lärargrupper.

För jämförelse vill jag här erinra om att jämlikt riksdagens beslut från
och med budgetåret 1925/1926 tillfällig löneförbättring utgått till lärare vid
kommunala mellanskolor med 600 kronor till ordinarie manlig ämneslärare
och med 500 kronor till ordinarie kvinnlig ämneslärare.

Vidare anser jag mig här böra nämna, att den av mig föreslagna provisoriska
avlöningsförbättringen uppgår för folk- och småskolans lärare å andra
orter än A-orter till omkring 56 procent och för högre folkskolans lärare till
omkring 60 procent av de belopp, som oavsett dyrtidstillägg enligt de vid 1928
års riksdag väckta motionerna borde tillerkännas motsvarande lärare såsom
tillfällig löneförbättring.

Vad beträffar lärarpersonalen vid de s. k. landstingsseminarierna, har
överstyrelsen ifrågasatt, att jämväl denna personal må komma i åtnjutande
av provisorisk löneförbättring. Jag vill emellertid erinra om att
dessa lärare i likhet med lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna
äro de enda kommunalt anställda lärare, vilka hittills erhållit tillfällig
löneförbättring av statsmedel, och jag har icke ansett skäl föreligga,
att i detta sammanhang någondera av nämnda kategorier medtages.

Som jag redan förut anfört, är det icke avsett, att dyrtidstillägg skall
utgå å den provisoriska avlöningsförbättringen. Likaså anser jag, att vederbörande
skoldistrikt icke bör äga skyldighet att för övertidsläsning lämna
särskild gottgörelse motsvarande den provisoriska avlöningsförbättringen.

Den provisoriska avlöningsförbättringen synes mig böra utgå efter i
huvudsak samma bestämmelser som den kontanta avlöningen. Jag anser
mig i detta sammanhang böra särskilt framhålla, att av samma skäl, som av
chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition nr 209 till 1923 års riks -

Den provisoriska
avlöningsförbättringens

karaktär och
närmare föreskrifter
rörande
densamma.

Kostnads beräkning.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

dag sid. 4 anfördes ifråga om dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor
m. fl. läroanstalter, det jämväl beträffande den provisoriska avlöningsförbättringen
bör gälla att, om skoldistrikt eller styrelse för högre folkskola
av en eller annan orsak, varöver läraren ej kunnat råda, icke kan författningsenligt
utfå statsbidrag, helt eller delvis, till lärarens avlöning, denna
omständighet icke bör utgöra hinder för den provisoriska avlöningsförbättringens
utgående.

Jag har i det föregående förordat, att avlöningsförbättringen för lärare
vid folk- och småskolor skall utgå med i viss mån olika belopp å olika
dyrorter. Jag vill då i detta sammanhang erinra om kungörelsen den 16
oktober 1925 (nr 4-26) angående fördelningen av orterna i riket å de i avlöningsreglementena
för nyreglerade verk samt för armén och marinen upptagna
ortsgrupper. I denna kungörelse angivas dels särskilda orter, dels
samtliga kommuner i riket. Ort, som icke finnes för sig upptagen, skall
tillhöra ortsgruppen för den kommun, inom vilken orten är belägen. Det
kan alltså inträffa och inträffar ej sällan, att inom samma kommun olika
orter tillhöra olika ortsgrupper. I anslutning härtill synes mig vederbörande
lärares provisoriska avlöningsförbättring böra bestämmas med hänsyn till
hans verkliga bostadsort. Han bör alltså uppbära provisorisk avlöningsförbättring
med det belopp, som är fastställt för den ortsgrupp, till vilken
den ort, inom vilken han har sin bostad, enligt bestämmelse i ovannämnda
kungörelse är att hänföra.

Såsom ovan nämnts, bör den provisoriska avlöningsförbättringen utgå i
samma ordning som den kontanta lönen, d. v. s. för ordinarie lärare ävensom
för lärare med anställning tillsvidare efter kalenderår, förskottsvis
med en tolftedel vid början av varje kalendermånad, samt för lärare, som
anställts på viss tid, efter läsår.

Beträffande kostnaden för den här föreslagna provisoriska avlöningsförbättringen
tillåter jag mig först hänvisa till den å sid. 23 intagna tablå,
utvisande kostnaderna för avlöningsförbättringen åt folkskolans och småskolans
lärare.

Då den officiella folkskolestatistiken för läsåret 1927/1928 ännu icke föreligger
i bearbetat skick, har jag varit nödsakad att vid beräkningen av
antalet lärare utgå från förhållandena vid slutet av läsåret 1926/1927.

Fördelningen av dessa lärare på olika ortsgrupper skulle vara förenat med
ett mycket omfattande och tidsödande arbete. En dylik fördelning har
emellertid gjorts av ''skolöverstyrelsens statistiska avdelning för vårterminen
1924. Det befanns då, att av manliga ordinarie folkskollärare 40 procent,
av kvinnliga sådana 25 procent och av ordinarie lärare vid småskola 38
procent voro placerade å A-orter. Av extra ordinarie lärare voro 13 procent
folkskollärare och 29 procent lärare vid småskola samma termin placerade
å A-orter. I följande tablå har jag räknat med att förhållandet mellan

23

Knugl. Maj.ts ‘proposition Nr 180.

antalet lärare å A-orter och hela antalet lärare inom de olika grupperna var
detsamma vid slutet av läsåret 1927/1928 som under vårterminen 1924.

Folk- och småskolor

Antal lärare
vid slutet a\
vårterminen
1927

Föreslagen
provisorisk
avlöningsför-bättring pr
lärare

Kostnad

Kronor

Ordinarie lärare:

a) tjänstgörande eller tjänstlediga av an-nan orsak än sjukdom:

folkskollärare, manliga, å A-orter . . .

2,880

258

743,040

» » å övriga orter

4,319

288

1,243,872

» kvinnliga, å A-orter . . .

1,281

216

276,696

» » å övriga orter

3,842

240

922,080

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å A-orter........

4,547

150

682,050

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å övriga orter.......

7,419

168

1,246,392

b) tjänstlediga på grund av sjukdom:

folkskollärare, mauliga, å A-orter . . .

72

172

12,384

» » å övriga orter

107

192

20,544

» kvinnliga, å A-orter . . .

70

144

10,080

» » å övriga orter

208

160

33,280

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å A-orter............

261

100

26,100

lärare vid småskola och därmed lik-

ställda, å övriga orter........

427

112

47,824

Extra ordinarie och vikarierande lärare:
(vakans vikarier och sjuk vikarier)

folkskollärare, manliga, å A-orter.....

80

184

14,720

» » å övriga orter. .

535

204

109,140

» kvinnliga, å A-orter ....

101

160

16,160

» » å övriga orter.

679

180

122,220

lärare vid småskola och därmed likställda,

å A-orter..............

338

no

37,180

lärare vid småskola och därmed likställda,

å övriga orter.........

828

120

99,360

Summa

27,994

—

5,663,122

För läsåret 1929/1930 torde man emellertid böra räkna med någon ökning i
antalet folkskollärare, men däremot med minskning i antalet lärare inom småskollärarkåren.
Räknar man för de två åren närmast efter läsåret 1926/1927
med en ökning av tillsammans 200 manliga och 200 kvinnliga folkskollärare
samt med en minskning av 300 småskollärare, skulle, om hänsyn ej tages
till ortsgrupperingen, den nyss beräknade kostnaden för budgetåret 1929/

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

1930 behöva ökas med 200x288 + 200x240 — 300x168 = 55,200 kronor.
Den sammanlagda kostnaden för provisorisk avlöningsförbättring åt lärare
vid folk- och småskolor skulle alltså belöpa sig till 5,663,122 + 55,200 =
= 5,718,322 kronor eller avrundat till 5,720,000 kronor. I detta belopp
är icke inräknad kostnaden för den provisoriska avlöningsförbättringen till
nomadlärarna. Avlöningen till dessa utgår, såsom jag förut nämnt, av särskilt
anslag, förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål.
Från detta anslag bestridas samtliga kostnader för nomadskoleväsendet.
Med hänsyn härtill synes det mig ur redovisningssynpunkt
lämpligast, att jämväl utgifterna för den provisoriska avlöningsförbättringen
till nomadlärarna utgå av samma anslag, i vilket avseende Kungl.
Maj:t torde äga att utan riksdagens hörande fatta beslut. Kostnaden
för berörda ändamål kan uppskattas till i runt tal 5,000 kronor. Ej heller
är i nämnda belopp å 5,720,000 kronor inräknad kostnaden för provisorisk
avlöningsförbättring åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid
skolhem och arbetsstugor. Vad angår skolhem och arbetsstugor i de nordligaste
gränsorterna, för vilka nämnda kostnad kan beräknas till 3,000 kronor,
torde densamma böra bestridas av förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, i vilket fall Kungl. Maj:t jämväl
torde äga att utan riksdagens medgivande fatta beslut. I fråga om övriga
skolhem och arbetsstugor i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, för
vilka berörda kostnad kan uppskattas till 2,400 kronor, liksom i fråga om
Skytteanska skolan i Tärna, där kostnaden kan beräknas till 288 kronor, synes
det lämpligt, att utgifterna få bestridas i förra fallet av det särskilda
ordinarie förslagsanslag, som för avlönande av föreståndarinna och biträdande
föreståndarinna vid dessa anstalter är uppfört i riksstaten, och i senare
fallet från det ordinarie förslagsanslaget till Skytteanska skolan i Tärna.
Härtill torde emellertid riksdagens medgivande böra utverkas.

För lärarpersonalen vid de högre folkskolorna kan kostnaden för den ifrågasatta
provisoriska avlöningsförbättringen beräknas enligt följande tablå.

Högre folkskolor

Antal lärare
vid slutet av
vårterminen
1928

Föreslagen
provisorisk
avlöningsför-bättring pr
lärare

Kostnad

Kronor

Ordinarie ämneslärare, manliga.......

126

360

45,360

» » kvinnliga .....

67

300

20,100

Extra ordinarie och vikarierande ämnes-

lärare med full tjänstgöring:

manliga......................

40

300

12,000

kvinnliga.....................

37

250

9,250

Timlärare (approximativt)...........

—

—

13,000

Summa

270

—

99,710

25

Kungl. Maj:ts proposition AV 180.

Antalet lärare vid högre folkskolor torde för läsåret 1929/1930 kunna
beräknas till ungefär detsamma som under vårterminen 1928, vadan den
sammanlagda kostnaden för provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid
högre folkskolor kan beräknas till 99,710 kronor eller avrundat till 100,000
kronor.

I avseende å de utgiftsbelopj), varom här är fråga, vill jag slutligen
erinra om vad statsrådet och chefen för finansdepartementet den 4 januari
1929 yttrade i fråga om den till grund för statsregleringen för budgetåret
1929/1930 liggande finansplanen. Nämnde departementschef påpekade, hurusom
hänsyn till kommande statsregleringar och till önskvärdheten av kontinuitet
i statsregleringsarbetet föranlett, att vissa utgiftsbehov, vilka i allt
fall inom en nära framtid torde få tillgodoses, icke synts böra undanskjutas.
Det hade befunnits möjligt och lämpligt att i viss utsträckning tillmötesgå
önskemålen om en löneförbättring för vissa lärarkategorier, och då
medel för ändamålet nu kunde ställas till förfogande inom den förefintliga
inkomstramen, hade det befunnits vara med klok förtänksamhet förenligt att
bereda plats härför inom budgetens normala omslutning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj.t måtte föreslå riksdagen
dels besluta,

att under budgetåret 1929/1930 provisorisk avlöningsförbättring
må utgå till lärare vid folk- och småskolor med följande
belopp, nämligen

för ordinarie lärare vid folkskola: 258 kronor för manlig
lärare å A-ort och 288 kronor för manlig lärare å annan
ort samt 216 kronor för kvinnlig lärare å A-ort och 240
kronor för kvinnlig lärare å annan ort;

för extra ordinarie och vikarierande folkskollärare: 184
kronor för manlig lärare å A-ort och 204 kronor för manlig
lärare å annan ort samt 160 kronor för kvinnlig lärare å
A-ort och 180 kronor för kvinnlig lärare å annan ort;

för ordinarie lärare vid småskola ävensom för lärare vid
mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken
blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra
månaders uppsägning: 150 kronor för lärare å A-ort och
168 kronor för lärare å annan ort;

för extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola
samt för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare
vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom
vikarie, ävensom för sådan ordinarie lärare vid småskola
eller tillsvidare anställd lärare, vilken ej äger komma i åtBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 150 häft. (Nr 180.) 3

Hemställan.

#

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

njutande av det i föregående punkt omnämnda beloppet:
110 kronor för lärare å A-ort och 120 kronor för lärare å
annan ort; samt

till lärare vid högre folkslcolor med följande belopp, nämligen för

ordinarie ämneslärare: 360 kronor för manlig och 300
kronor för kvinnlig lärare;

för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor för manlig och 250 kronor för
kvinnlig lärare;

för timlärare: 10 procent av de i kungörelsen den 16
september 1918 angående avlöning åt lärare vid högre folkskola
samt statsbidrag till sådan skola stadgade belopp,
dock med högst 270 kronor för manlig och 240 kronor för
kvinnlig lärare samt med föreskrift att dylik avlöningsförbättring
ej må utgå åt sådan timlärare, som i egenskap av
ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring uppbär provisorisk avlöningsförbättring
eller tillfällig löneförbättring;

att dyrtidstillägg ej må utgå å ovan omförmälda provisoriska
avlöningsförbättring; samt

att Kungl. Maj :t må äga utfärda de närmare villkor och
bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag i statsrådsprotokollet angivit, torde för sagda avlöningsförbättrings
åtnjutande böra stadgas;

dels, vid bifall till ovan framlagda förslag, anvisa för
budgetåret 1929/1930

till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och
småskolor ett extra förslagsanslag å. . kronor 5,720,000: ;

samt till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid
högre folkskolor ett extra förslagsanslag

å...........................kronor 100,000: —;

dels och medgiva, att till föreståndarinna och biträdande
föreståndarinna vid skolhem eller arbetsstuga inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets
nordligaste gränsorter, ävensom till föreståndarinna och biträdande
föreståndarinna vid Skytteanska skolan i Tärna
provisorisk avlöningsförbättring må under budgetåret 1929/
1930 enligt de av mig ovan i fråga om sådan avlöningsförbättring
åt lärare vid småskola förordade grunder och
bestämmelser utgå av det ordinarie förslagsanslaget till avlönande
av föreståndarinna och biträdande föreståndarinna
för skolhem eller arbetsstuga inom Jämtlands, Västerbottens

*

27

Kungl. May.ts proposition Nr 180.

och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter,
respektive det ordinarie förslagsanslaget till Skytteanska
skolan i Tärna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.