Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
1
Nr 18.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning
av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby; given Stockholms slott
dm 18 januari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Liibeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
dm 18 januari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borelb, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Liibeck:
I skrivelse den 5 november 1927 har tjänstemannasamhällets vid Mörby
egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet gjort framställningom
nedsättning av räntan å vissa lån, som beviljats föreningen.
Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag att först få i
korthet erinra om de åtgärder, som från statens sida vidtagits för bildande
och utveckling av tjänstemannasamhället vid Mörby.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 15 häft. (Nr 18). ns as
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
I skrivelse den 27 maj 1911, nr 188, anmälde riksdagen, bland annat, att
riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
l:o) medgivit, dels att, sedan stadsplan och tomtindelning fastställts för
ett område om 31.77 hektar av kronoegendomen lx/8 mantal Mörby nr 1 i
Danderyds socken (numera Stocksunds köping) av Stockholms län, till en
av statstjänstemän bildad, behörigen registrerad förening för ekonomisk
verksamhet finge, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
den 24 februari 1911 angivna grunder, med tomträtt under en tid
icke överstigande 60 år upplåtas de inom området befintliga tomterna mot
en tomträttsavgift, som skulle uppgå till ett belopp, motsvarande minst 4
procent ränta å tomternas sammanlagda markvärde, beräknat efter 15 öre per
kvadratmeter, dels ock att till föreningen finge tills vidare utan avgift med
nyttjanderätt upplåtas till vägar och öppna platser avsedda delar av området,
mot att föreningen förbunde sig att iordningställa och väl underhålla
desamma;
2:o) beslutat, att en lånefond, benämnd lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, skulle bildas, samt för avsättning till denna fond för år
1912 anvisat ett anslag av 930,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1911 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 330,000
kronor;
3:o) medgivit, att ur nämnda lånefond finge av statskontoret beviljas
nämnda förening dels ett lånebelopp av högst 330,000 kronor för att, enligt
de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdade, användas till anläggning
av vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar
inom förenämnda område av egendomen Mörby, med skyldighet för låntagaren
att å lånet erlägga ränta efter 4''/2 procent om året och enligt av
Kungl. Maj:t fastställd plan amortera detsamma under en tid icke överstigande
fyrtio år, men med rätt för Kungl. Maj:t att under högst tva ar
medgiva uppskov med erläggande av ränta och amortering av lånet, dels och,
i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet den 24 februari
1911 angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t
meddelade, lån för bebyggande av tomter, som upplåtits med tomträtt inom
ifrågavarande område, å vilka lån skulle erläggas ränta efter 41/2 procent om
året; samt
4:o) medgivit, att de kapitalavbetalningar, som verkställdes å de från fonden
utgående lånen, finge tills vidare tilläggas fonden.
Sedan den ifrågasatta föreningen bildats under namn av tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet,
fastställde Kungl. Maj:t den 28 juli 1911 stadgar för densamma. Därvid
bestämdes, bland annat, att till medlem av föreningen kunde antagas
en var, som hade fast anställning i statens tjänst eller efter att hava innehaft
sådan anställning åtnjöte pension från staten (statstjänsteman). Härefter
godkände Kungl. Maj:t den 29 mars 1912 ett i enlighet med de av
riksdagen gillade grunderna upprättat tomträttsavtal, som sedermera den 7
3
Kungl. Maj:ta proposition nr 18.
maj 1912 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande undertecknades av dåvarande
chefen för civildepartementet, å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt av
föreningen.
I anslutning till 1911 års riksdags omförmälda beslut beviljade Kungl.
Maj:t den 29 mars 1912 föreningen ett lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby å 330,000 kronor att användas till anläggning av vägar
och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar för samhället.
Detta lån återbetalas med en årlig annuitet, beräknad till 5.6 6 procent å
det ursprungliga lånebeloppet. Av denna annuitet gottgöres först ränta
efter 4y2 procent å oguldet kapitalbelopp, varefter återstoden utgör kapitalavbetalning
därå.
Ytterligare anbefallde Kungl. Maj:t, likaledes den 29 mars 1912, statskontoret
att till föreningen ur nämnda lånefond bevilja lån för bebyggande
av tomter inom tjänstemannasamhället. Såsom villkor för lånen föreskrev
Kungl. Maj:t, bland annat, att de skulle amorteras under en tid av högst
40 år och att å desamma skulle erläggas ränta efter 41/2 procent om året.
Lånen skulle beviljas med belopp, som högst uppginge till tre fjärdedelar
av byggnadskostnaden i varje särskilt fall, därvid denna kostnad skulle bestämmas
enligt tomträttsavtalet med föreningen med iakttagande att värde
över 15,000 kronor icke finge tagas i beräkning vid bestämmande av byggnadslånets
belopp. I byggnadskostnaden skulle få inräknas kostnad för
tomts planering ävensom dess förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar
samt stängsel.
För att befordra upplåtelsen av tomter medgav vidare Kungl. Maj:t, enligt
brev den 16 maj 1913, att föreningen finge till medlem, vilken innehade
tomträtt till tomt inom samhället, genom arrende upplåta ytterligare en
tomt mot avgift, som ej finge understiga den, som erlades för den tomt,
som med tomträtt upplåtits. De med stöd av detta medgivande utarrenderade
tomterna voro till största delen avsedda att användas såsom trädgårdsland.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav riksdagen
år 1914, att tomträtt eller nyttjanderätt till tomt inom tjänstemannasamhället
vid Mörby finge under vissa villkor upplåtas även till svensk medborgare,
som icke hade fast anställning i statens tjänst eller efter sådan anställning
åtnjöte pension från staten. Med anledning härav gjordes den 31 december
1914 i enlighet med riksdagens medgivande vissa ändringar i det ursprungliga
tomträttsavtalet.
I fråga om byggnadslån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid
Mörby förordnade Kungl. Maj:t samtidigt med dessa ändringar i tomträttsavtalet,
att statstjänsteman skulle hava företräde framför andra sökande till
erhållande av sådant byggnadslån, ävensom att för byggnadslån, som belöpte
å tomt, vilken innehades av annan än föreningen eller statstjänsteman eller
sådan tjänstemans änka eller barn, skulle betalas ränta efter 5 procent om
året men i övrigt gälla de i brevet den 29 mars 1912 meddelade bestämmelserna.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 18.
Dessa bestämmelser blevo sedermera, i enlighet med riksdagens beslut,
den 29 juni 1917 av Kungl. Maj:t så ändrade, att räntan å byggnadslån,
som avsåg byggnad, vars uppförande påbörjades efter den 15 april 1917,
skulle utgå för föreningen, statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka
eller barn efter 5 procent och för andra efter ö1/^ procent om året. Därjämte
bestämde Kungl. Maj:t, enligt riksdagens bemyndigande, att högsta
belåningsvärdet å byggnader skulle tills vidare intill utgången av år 1921
utgöra 20,000 kronor.
För utlämnande av lån för bebyggande av det enligt 1911 års riksdags
beslut upplåtna området anvisade riksdagen vidare för åren 1913, 1918 och
1920 tillhopa 800,000 kronor.
Sedan tomterna inom berörda område samtliga tagits i bruk, fattades vid
1920 års riksdag beslut om upplåtande till omförmälda förening av ytterligare
områden av kronoegendomen Mörby.
Sålunda anmälde riksdagen i skrivelse den 15 juni 1920 (nr 377), att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning (proposition
nr 168),
l:o) medgivit, dels att, sedan stadsplan och tomtindelning fastställts för
de områden av kronoegendomen 1V8 mantal Mörby nr 1 i Danderyds socken
av Stockholms län, som å en av arkitekten Sven Jonsson upprättad karta
över östra delen av nämnda egendom angivits med röda begränsningslinjer,
till egnahemsföreningen finge i huvudsaklig överensstämmelse med det
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 mars 1912 avslutade tomträttsavtalet med
föreningen och däri enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1914 vidtagna
ändringar med tomträtt under en tid, icke överstigande 60 år, upplåtas
de inom de nya områdena befintliga tomterna mot en tomträttsavgift,
som skulle uppgå till ett belopp, motsvarande minst fem procent ränta å
tomternas markvärde, beräknat efter 25 öre per kvadratmeter för tomt, som
innehades av föreningen eller statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka
eller barn, och efter 75 öre per kvadratmeter för tomt, som innehades av annan
svensk medborgare, dels ock att till föreningen finge tills vidare utan avgift
med nyttjanderätt upplåtas de till vägar och öppna platser avsedda delarna
av områdena, mot det att föreningen förbunde sig att iordningställa och väl
underhålla desamma, dock att denna skyldighet tills vidare endast skulle gälla
beträffande de områden, som å kartan vore utmärkta med gröna begränsningslinjer;
2:o)
för avsättning till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
anvisat reservationsanslag å sammanlagt 440,000 kronor;
3:o) medgivit, att ur nämnda lånefond finge av statskontoret beviljas föreningen
dels ett lånebelopp av högst 140,000 kronor för att, enligt de närmare
föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdade, användas till anläggning av
vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar inom förenämnda,
med gröna begränsningslinjer utmärkta områden av egendomen Mörby,
med skyldighet för föreningen att å lånet erlägga ränta efter fem procent
om året och enligt plan, som Kungl. Maj:t fastställde, amortera detsamma
o
Kungl, MajUs proposition nr IS.
under en tid icke överstigande fyrtio år, men med rätt för Kungl. Maj:t att
under liögst fem år medgiva uppskov med erläggande av ränta ock amortering
å lånet, dels ock, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angivna grunder, lån för bebyggande av tomter inom de nya
områdena av tjänstemannasamhället, å vilka lån skulle erläggas ränta efter
fem procent om året, därest byggnadslånet belöpte å tomt, vilken innehades
av egnahemsföreningen eller statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka
eller barn, samt efter sex procent, därest byggnadslånet belöpte å annan
tomt;
4:o) medgivit, att de kapitalavbetalningar, som verkställdes å ifrågavarande
lån, fmge tills vidare tilläggas fonden.
Vid behandling i nyssnämnda proposition av frågan om storleken av
räntan å de s. k. väglånen anförde föredragande departementschefen, bland
annat, att man med en räntefot, som bättre än den ifrågasatta (5 %) överensstämde
med kostnaden för statens upplåning, riskerade, att bostadsbyggande
icke komme att äga rum i önskvärd omfattning, varjämte hänvisades
till att den föreslagna räntesatsen nära överensstämde med den som gällde
för egnahemslånefonden.
Genom beslut den 31 december 1920 fastställde Kungl. Maj:t stadsplan för
den del av egendomen Mörby, som å den i riksdagens sistnämnda skrivelse
omförmälda kartan angivits med röda begränsningslinjer. Samtidigt med stadsplanens
fastställande medgav Kungl. Maj:t, att till egnahemsföreningen finge
tills vidare utan avgift och på de villkor i övrigt, som angivits i riksdagens
skrivelse, upplåtas de enligt stadsplanen till vägar och öppna platser avsedda
områdena av förevarande egendom, mot det att föreningen förbunde sig
att iordningställa och väl underhålla dessa vägar och öppna platser, dock
att denna skyldighet tills vidare endast skulle gälla beträffande de områden,
som å nyss omförmälda karta vore utmärkta med gröna begränsningslinjer.
Tillika medgav Kungl. Maj:t, att ur ifrågavarande lånefond finge av statskontoret
beviljas föreningen det i riksdagens skrivelse omförmälda lånet å
högst 140,000 kronor till anläggning av vägar och öppna platser m. m. För
lånet skulle gälla, bland andra, följande villkor:
Lånet skulle av statskontoret utbetalas till statens kontrollant rörande
tjänstemannasamhället mot avlämnande av föreningens förbindelse att å lanet
erlägga ränta efter fem procent om året och att enligt i det följande angivna
plan amortera detsamma under en tid, icke överstigande fyrtio år.
Anstånd med räntans erläggande medgåves för fem år från lyftningsdagen,
och skulle vid femårsperiodens slut sålunda ogulden ränta läggas till
kapitalskulden samt därefter förräntas och amorteras i samma ordning som
denna.
Annuiteten beräknades till 6.n procent å kapitalskulden, däri inbegripet
det i näst föregående punkt omförmälda, till den ursprungliga kapitalskulden
lagda räntebeloppet; och skulle av annuiteten först gottgöras ränta å ogulden
kapitalskuld samt med återstoden gäldas avbetalning därå.
Betalning av annuiteten skulle första gången verkställas, sedan sex år
förflutit efter lyftningsdagen, varefter annuiteten skulle samma dag varje år
erläggas, tills kapitalskulden och all därå upplupen ränta blivit gulden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Den 21 maj 1921 fastställde länsstyrelsen tomtindelning för det område,
för vilket Kungl. Maj.t, såsom nyss nämnts, fastställt stadsplan.
Genom beslut den 27 maj 1921 godkände Kungl. Maj.t ett i enlighet med
de av riksdagen prövade grunderna upprättat förslag till tomträttsavtal, enligt
vilket på angivna villkor för tiden till och med den 31 december 1980
till egnahemsföreningen uppläts tomträtt till samtliga de tomter, som enligt
nyssnämnda tomtindelning funnes upptagna inom området ifråga, varefter
avtalet underskrevs den 7 juni 1921.
Genom beslut den 7 juli 1921 anbefallde Kungl. Maj:t slutligen statskontoret
att till egnahemsföreningen ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, i den mån nämnda fond därtill lämnade tillgång, bevilja lån för
bebyggande av tomter, som till föreningen upplåtits med tomträtt inom
sådan del av egendomen Mörby, för vilken plan för bebyggande blivit av
Kungl. Maj :t fastställd.
För dessa lån skulle gälla, bland andra, följande villkor:
Statstjänsteman skall hava företräde framför andra sökande till erhållande
av byggnadslån.
Lånen skola amorteras under en tid av högst 40 år, och skall därå erläggas
ränta efter 5 procent om året, därest byggnadslånet belöper å tomt,
vilken innehaves av egnahemsföreningen eller statstjänsteman eller sådan
tjänstemans änka eller barn, samt efter 6 procent om året, därest byggnadslånet
belöper å annan tomt.
Lånen beviljas för byggnadskostnad, bestämd på sätt i det av Kungl.
Maj:t den 27 maj 1921 godkända tomträttsavtalet med föreningen föreskrives,
intill ett belopp av 20,000 kronor efter 75 procent eller med
högst 15,000 kronor, för överskjutande byggnadskostnad intill ett belopp
av 30,000 kronor efter 66 procent eller med högst 6,600 kronor samt för
ytterligare byggnadskostnad intill 40,000 kronor efter 50 procent eller med
högst 5,000 kronor, vadan ett byggnadslån högst kan uppgå till sammanlagt
26,600 kronor.
I byggnadskostnad inräknas kostnad för tomtens planering ävensom för
dess förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel.
Medel utbetalas till föreningen från fonden, mot det att till statskontoret
överlämnas, bland annat, bevis av bankinrättning, vars bolagsordning blivit
av Kungl. Maj:t stadfäst, att föreningen i bankinrättningen för statskontorets
räkning deponerat inteckningar, gällande med bästa förmånsrätt i tomträtter
till tomter inom sådant område av egendomen Mörby, för vilket plan
för bebyggande blivit av Kungl. Maj:t fastställd, ävensom förbindelse av
bankinrättningen att hålla berörda tomträttsinteckningar vid gällande kraft
och icke utan statskontorets tillstånd till föreningen återställa någon av de
deponerade inteckningarna, vid äventyr av skyldighet att hålla statskontoret
skadeslöst för den förlust, statskontoret genom uraktlåtenhet från bankens
sida i uppfyllandet av förevarande förbindelse kan komma att lida.
Tillika medgav Kungl. Maj:t, att genom amortering till lånefonden återbetalade
medel åter finge från densamma utlämnas.
På därom av Kungl. Maj:t i proposition den 14 mars 1922, nr 228, gjord
framställning har vidare 1922 års riksdag (skrivelse nr 281) för avsättning
till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby å tilläggsstat för år
1922 anvisat ett reservationsanslag av 320,000 kronor. Av detta belopp voro
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
60,0(M) kronor avsedda för lån till anläggning av vägar och öppna platser in. ni.
och 260,000 kronor avsedda för direkta byggnadslån.
Genom brev den 30 juni 1022 medgav Kungl. Maj:t i anslutning till
sistberörda riksdagsbeslut, att ur ifrågavarande lånefond Unge av statskontoret
beviljas föreningen lån till ett sammanlagt belopp av högst 60,000
kronor att användas till anläggning av vägar och öppna platser samt
vatten- och avloppsledningar inom det område av egendomen Mörby, som
å den av arkitekten Sven Jonsson upprättade kartan utmärkts genom röda
men ej tillika genom gröna begränsningslinjer, i samband varmed förut angivna
inskränkning i föreningen» skyldigheter med avseende å områdets
iordningställande och underhåll skulle upphöra. För lanet skulle gälla
samma villkor, som uppställts beträffande motsvarande lån av 1920 års
medel.
Genom nämnda brev den 30 juni 1922 anbefallde Kungl. Maj:t vidare
statskontoret att till egnaliemsföreningen ur berörda lånefond, i den män
densamma därtill lämnade tillgång, bevilja lån för bebyggande av tomter,
som till föreningen upplåtits med tomträtt inom sådan del av egendomen
Mörby, för vilken plan för bebyggande blivit av Kungl. Maj:t fastställd.
Beträffande ränta och amortering av nämnda lån skulle i sak gälla
enahanda bestämmelser, som i Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 7 juli 1921
föreskrivits beträffande motsvarande av 1920 års riksdag anvisade lånemedel.
Jämväl i övrigt skulle för lånen i huvudsak gälla samma villkor, som bestämts
i nyssnämnda den 7 juli 1921 meddelade beslut, dock med vissa
undantag, för vilka jag här ej torde behöva redogöra.
Enligt av statskontoret lämnad uppgift hava från lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby till egnahemsföreningen utlämnats lån dels för
bebyggande av tomter å sammanlagt 2,380,250 kronor, dels ock för anläggning
av vägar och öppna platser m. in. å tillhopa 530,000 kronor. Storleken av
de räntor, som för närvarande skola erläggas å sådana lån, framgar av följande
sammanställning:
Räntan utgör, därest
tomten innehaves av
föreningen,
statstjänsteman,
hans annan
änka eller
A. Byggnadslån. b|rn %
I. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet enligt
beslut av 1911 års riksdag
a) därest byggnaden påbörjats före den 16 april
1917 ................................................................... -1 Vs &
b) därest byggnaden påbörjats efter den 15 april
1917 ..................................................................... 5 5 Vi
II. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet enligt
beslut av 1920 års riksdag............................. 5 6
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
B. Väglån. Bäntan utgör i %
I. Lån avseende område upplåtet enligt beslut av 1911
års riksdag .............................................................. 4 y
II Lån avseende område upplåtet enligt beslut av 1920
års riksdag .................•............................................. 5
Egnahemsföreningens förevarande framställning om nedsättning av räntan
a vissa till föreningen lämnade lån är icke den första framställning, däri
dylik räntenedsättning ifrågasatts. Förslag om sådan nedsättning hava tidigare
väckts i olika sammanhang. Jag ber här att få redogöra för vad i
sådant hänseende förekommit.
På därom av Kungl. Maj.t gjord framställning hade 1920 års riksdag beslutit
vidtagande av vissa åtgärder till främjande av bostadsproduktionen.
Bland annat hade då • i nämnda syfte fattats beslut om inrättandet av eu
särskild fond, benämnd statens bostadslånefond, som skulle förvaltas av statskontoret
och från vilken efter beslut av Kungl. Maj:t skulle kunna under vissa
villkor utlämnas lån till kommuner och andra för uppförande av företrädesvis
mindre bostadshus. I proposition nr 62 till 1923 års riksdag angående
lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. hade Kungl. Maj:t bland
annat hemställt, att riksdagen måtte medgiva, att räntan för lån ur berörda
bostadslånefond, vilken ränta sedan fondens inrättande år 1920 utgjort
5 procent, finge för tiden från och med den 1 januari 1923 tills vidare utgå
efter 4 procent.
I anledning härav erinrades i två inom riksdagen väckta likalydande
motioner (1:170 och II: 225) om de lån, som i anslutning till beslut av 1920
års riksdag kunde utgå ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
ävensom om den ränta, som enligt fastställda grunder utginge för dylika
lån. Det framhölls i motionerna, att det syntes vara en ofrånkomlig konsekvens
av Kungl. Maj:ts förslag rörande nedsättning av räntan å lån från
statens bostadslånefond, att även berörda byggnadsföretagare vid Mörby, vilka
i allmänhet befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter, bereddes
någon lättnad i lånevillkoren. I motionerna hemställdes därför att, i den
mån riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 62 beslutade
nedsättning av räntan å lån från bostadslånefonden, riksdagen måtte medgiva,
att detta beslut finge i tillämpliga delar gälla även lån ur lånefonden
för tjänstemannasamhället vid Mörby.
Statsutskottets majoritet tillstyrkte Kungl. Maj:ts berörda hemställan men
ansåg sig icke kunna biträda det i motionerna väckta förslaget. Två reservanter
inom utskottet funno dock den i motionerna föreslagna räntesänkningen
skälig och rättvis och förordade förty motionärernas förslag.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med den av statsutskottets majoritet
intagna ståndpunkten (riksdagens skrivelse nr 176).
Härefter förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 15 juni 1923
(nr 224), att beträffande lån ur statens bostadslånefond räntan skulle, räknat
Kungl. Maj:ta proposition nr IS. it
från och med den 1 januari 1923 tills vidare, till dess annorlunda kunde
varda bestämt, nedsättas från 5 till 4 procent.
Vid 1925 års riksdag hemställdes i en inom första kammaren väckt motion,
nr 110, att riksdagen måtte besluta, att x-äntan å lån, vilka i anslutning till
beslut av 1920 års riksdag angående upplåtande av nya tomtomi-åden lämnats
fi*ån lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby dels såsom byggnadslån,
dels såsom lån för anläggningar av vägar och rörledningar, måtte
nedsättas för statstjänstemän från 5 till 4 procent och för icke statstjänstemän
från 6 till 5 procent samt att denna nedsättning måtte bliva
gällande från och med den 1 januari 1925. Motionären erinrade dels om
beslutet angående nedsättning av räntan å lån från statens bostadslånefond,
dels ock därom att Kungl. Maj:t efter framställning av styrelserna för kommunikationsverken
genom brev den 24 augusti 1923 förordnat, att räntan å
vissa bostadslån, som från sagda verk utlämnats till tjänstemän i samma
verk, skulle från och med den 1 januari 1923 tills vidare, till dess annorlunda
kunde varda bestämt, nedsättas från 5 till 4 procent. Enligt motionären
syntes de motiv, som föranlett 1920 års riksdags beslut angående upplåtande
av nya tomtområden vid Mörby, väsentligen hava varit desamma, vilka föranlett
bildandet av statens bostadslånefond. Ej heller syntes enligt motionären
förefinnas någon större åtskillnad mellan berörda bostadslån till tjänstemän
vid kommunikationsverken och ifrågavarande lån från Mörbyfonden.
De skäl, som motiverat en nedsättning av räntan för lån från bostaaslånefonden
och för bostadslånen till kommunikationsverkens befattningshavare,
syntes därför i allt väsentligt tillämpliga jämväl å lånen från Mörbyfonden.
I häröver avgivet utlåtande, nr 82, yttrade statsutskottet följande.
Om än otvivelaktigt, ur synpunkten av större likställighet mellan nu
ifrågavarande låntagare och andra med dem jämförliga grupper egnahemslåntagare,
skäl kunde anföras för vidtagande av den motionsvis påyrkade
räntesänkningen beträffande Mörbylånen, hade utskottet dock ansett vanskligt
att utan närmare utredning vare sig om vederbörande egnahemsförenings
eller myndigheternas ståndpunkt i frågan därom fatta beslut.
Utskottet, som dock förutsatte, att efter gjord vederbörlig framställning
den sålunda för ärendets slutgiltiga bedömande erforderliga utredningen
skulle kunna åstadkommas, hemställde därför, att motionen icke måtte av
riksdagen bifallas.
Riksdagen avslog motionen.
Under åberopande av nyssnämnda vid 1925 års riksdag väckta motion
samt statsutskottets däröver avgivna utlåtande gjorde därefter egnahemsföreningen
i skrivelse den 28 augusti 1925 framställning i berörda ämne. I skrivelsen
hemställdes bland annat, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens
medgivande att räntan å de lån, vilka i anslutning till beslut av 1920 och
1922 års riksdagar lämnats föreningen från lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, måtte från och med år 1926 nedsättas beträffande byggnadslånen
för statstjänstemän från 5 till 4 procent och för icke statstjänste
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 18.
män från 6 till 5 procent ävensom betiiiffande lånen till anläggningar av
vägar samt vatten- och avloppsledningar m. m. från 5 till 4 procent.
Vid skrivelsen var fogad en förteckning, innehållande redogörelse angående
samtliga de tomter, som till och med år 1924 blivit upplåtna inom de
enligt 1920 års riksdags beslut upplåtna områdena, med angivande av
tomternas areal, värdering av uppförda byggnader, det år de blivit uppförda,
erhållna byggnadslån, årliga tomtavgifter och annuiteter samt tomträttsinnehavarnas
levnadsställning och senast taxerade inkomst.
Yidare lämnades i skrivelsen rörande de till tomträttsinnehavarna vid''
Mörby under olika tidsperioder utlämnade byggnadslånen följande översikt.
År |
Antal låntagare |
Medellån |
Högsta lån |
1912—17................................. |
82 |
9,400 |
11,250 |
1917—20................................. |
47 |
13,400 |
15,000 |
1920—24................................. |
62 |
20,000 |
26,600 |
Till stöd för framställningen anfördes i skrivelsen bland annat följande.
De tomträttsinnehavare, som uppfört byggnader under den tid, då kristidens
verkningar på byggnadsområdet varit mest kännbara, hade blivit synnerligen
hårt betungade med utgifter för sina bostäder. Låntagarnas svårigheter
hade ytterligare ökats därigenom att det statsbidrag till byggnadernas
uppförande, varmed vederbörande räknat, uteblivit. Då därtill komme, att
till följd av den väsentliga prissänkning å byggnader, som sedermera inträtt,
värdet å de uppförda byggnaderna knappast kunde motsvara värdet av erhållna
byggnadslån och således därutöver anskaffat kapital praktiskt taget
gått helt förlorat, syntes det icke kunna bestridas, att dessa egnahemsbyggare
nu vore i en mycket svår ekonomisk ställning. Starka skäl förelåge
alltså för ett statsingripande.
En förteckning över de tomter, som avsågos med framställningen, återfinnes
i motion nr 182 i första kammaren år 1926.
Till följd av remiss avgav statens byggnadsbyrå den 20 november 1925 utlåtande
över framställningen. Byggnadsbyrån yttrade därvid bland annat
följande.
Av den i ärendet förebragta utredningen syntes få anses framgå, att flertalet
byggnadsföretagare tillhörande Mörby egnahemsförening, vilka genom
förut rådande svåra läge på bostadsmarknaden blivit i viss mån tvingade
att igångsätta sina byggnadsföretag, numera råkat i ett ekonomiskt brydsamt
iäge.
Yad beträffade den ifrågasatta nedsättningen av räntan för byggnadslån
syntes sådan i överensstämmelse med vad som varit gällande för lån ur statens
bostadslånefond endast kunna ifrågasättas beträffande byggnad, som till
huvudsaklig del uppförts under åren 1920—1924, samt böra gälla allenast
tills vidare.
Ehuru byggnadsbyrån funne räntenedsättning i enlighet med vad nyss
sagts behjärtansvärd, ansåge sig dock byrån böra framhålla, att ansökningen
borde slutligt prövas i samband med andra frågor av likartad beskaffenhet,
vilka frågor dock fölle utanför byråns bedömande.
11
Kungl. Maj tf s proposition nr /<V.
Genom beslut den 15 januari 1926 fann Kungl. Maj:t förevarande framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj ds ytterligare åtgärd.
Vid 1926 års riksdag upptogs frågan om räntan å ifrågavarande lån ånyo
till behandling, i det att i två likalydande motioner (I: 182 och II: 232) hemställdes,
att riksdagen måtte besluta om sådan räntenedsättning, varom framställning
gjorts i egnahemsföreningens förenämnda skrivelse den 28 augusti
1925.
I över motionerna avgivet utlåtande, nr 38, åberopade statsutskottet Kungl.
Maj:ts nyssnämnda beslut den 15 januari 1926 samt erinrade tillika, att
förevarande frågor redan vid två tidigare tillfällen i anledning av väckta
motioner varit föremål för riksdagens prövning, utan att dock de gjorda
framställningarna vunnit riksdagens bifall. Utskottet hemställde härefter,
att motionerna icke måtte av riksdagen bifallas. Två reservanter inom utskottet
ansågo dock, att motionerna bort tillstyrkas.
Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets majoritet att avslå motionerna.
Jag återgår härefter till föreningens först omförmälda framställning av den
5 november 1927. I denna framställning har föreningen, under hänvisning
till föreningens skrivelse den 28 augusti 1925 samt efter erinran om Kungl.
Maj:ts beslut den 15 januari 1926, anfört bland annat följande.
Den tid, som förflutit efter det sistnämnda beslut fattades, hade tydligt
ådagalagt den svåra ställning, vari ifrågavarande egnahemsbyggare kommit
genom de höga årliga avgifter, som de måst åtaga sig för anskaffande av det
egna hemmet. Kör ett icke obetydligt antal av dem hade det icke varit
möjligt att till föreningen erlägga föreskrivna inbetalningar, varför föreningen,
som fullgjort alla förfallna inbetalningar till statskontoret, hade avsevärda
fordringar hos föreningsmedlemmar för oguldna avgifter.
Köreningen har därför anhållit, att Kungl. Maj:t måtte hos 1928 års riksdag
hemställa, att från och med år 1928 räntan å i anslutning till 1920 och
1922 års riksdagars beslut utlämnade lån från lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby finge nedsättas, på sätt föreslagits i föreningens den
28 augusti 1925 gjorda framställning, eller eljest om sådan lindring i vederbörande
lånevillkor, som Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande ömmande
omständigheter kunde finna skäligt föreslå riksdagen.
Häröver har statens byggnadsbyrå i ett den 10 november 1927 avgivet utlåtande
anfört följande.
Med åberopande av vad byggnadsbyrån anfört i sitt utlåtande den 20 november
1925 över en likartad framställning finge byggnadsbyrån, vars yttrande
endast syntes påkallas i vad avsåge byggnadslån, anföra, att byrån
ansåge billighetsskäl föreligga för bifall till ansökningen, i vad den avsåge
räntan å sådana lån, och hemställde byrån, att beträffande byggnader, som
till huvudsaklig del uppförts under åren 1920—1924, räntan från och med
år 1928 för lån beviljade åt statstjänstemän nedsattes till 4 procent eller samma
räntefot, varefter ränta erlades för lån ur statens bostadslånefond till under
angivna tid uppförda bostadshus, samt för lån åt personer, som ej vore anställda
i statens tjänst, till 5 procent.
12
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr IS.
Över framställningen har vidare den 5 december 1927 avgivits utlåtande
av statskontoret, som däri anfört följande.
Föreningens skuld i kapital och kapitaliserade räntor till lånefonden för
tjänstemannasamhället vid Mörby syntes, efter det den 31 december 1927
till betalning förfallna amorteringar erlagts, komma att i runt tal uppgå till
å lån för uppförande av byggnader 1,940,000 kronor och å lån för anläggning
av vägar m. m. 515,000 kronor.
Föreliggande ansökning syntes avse sänkning med 1 procent av räntan dels å
lån för byggnader, som till huvudsaklig del uppförts under åren 1920—1924,
dels å under samma tid utlämnade väglån. Av föreningens nämnda skuldbelopp
till fonden kunde beräknas på dessa lån belöpa respektive 700,000
kronor och 250,000 kronor.
Den begärda räntesänkningen skulle medföra eu inkomstminskning för år
1928 av i runt tal 9,500 kronor, varav å byggnadslån 7,000 kronor och å väglån
2,500 kronor. Denna minskning komme givetvis under de följande åren,
allt efter som lånen amorterades, att undan för undan reduceras. Bänteinkomsten
å fonden kunde med nu gällande räntesatser beräknas för 1928 uppgå
till omkring 120,000 kronor.
Yad själva saken beträffade ville det synas statskontoret, som om vissa
billighetsskäl icke saknades för ett tillmötesgående av den gjorda framställningen.
Den omständigheten att räntan å de från bostadslånefonden under
den tid, varom här vore fråga, utlämnade lånen, med vilka ifrågavarande lån
vore jämförbai-a, nedsatts från 5 till 4 procent syntes också kunna utgöra en anledning
att låta de låneinnehavare, som nu avsåges, komma i åtnjutande av
den lägre räntesatsen. Då härtill komme, att den inkomstminskning å fonden,
som ett bifall till framställningen skulle medföra, måste anses jämförelsevis
mindre betydande, ville statskontoret för sin del icke motsätta sig, att
hemställan gjordes hos riksdagen om dess medverkan till den begärda sänkningen
av räntan på ifrågavarande lån från och med år 1928.
Som lånen emellertid återbetalades med lika annuitet, syntes, för att den
avsedda lindringen i de årliga inbetalningarna skulle vinnas, i samband med
räntesänkningen böra vidtagas sådan ändring beträffande annuiteten, att
hånen trots den lägre räntesatsen komme att återbetalas inom den vid desammas
utlämnande bestämda tiden.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, beslöt Kungl. Maj:t,
efter inhämtande av riksdagens medgivande, att räntan å lånen ur statens bostadslånefond,
vilken ränta från och med år 1920 varit 5 procent, skulle från och
med den 1 januari 1923 utgå efter 4 procent. I den proposition, vari riksdagens
medgivande till räntesänkningen begärdes (proposition nr 62 till 1923 års
riksdag), framhöll föredragande departementschefen såsom skäl för räntesänkningen,
att den allmänna räntefoten sedan år 1920 sjunkit avsevärt. Departementschefen
anförde vidare, att den ifrågasatta räntenedsättningen även
borde omfatta lån, som lämnats ur fonden före år 1923. Det skulle, anförde
departementschefen, särskilt te sig obilligt, om sådana företagare, som
fått vidkännas de under åren 1920 och 1921 till sin topp uppdrivna byggnadskostnaderna,
skulle nödgas erlägga ränta enligt högre räntefot än andra
företagare. Fn sänkning av räntan å bostadslånen vore förvisso den förnämsta
hjälp, som staten kunde lämna byggnadsföretagarna från kristiden.
Yad sålunda anfördes har i viss mån sin tillämpning jämväl i före -
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
liggande fall. Vidare är att märka, att Kungl. Maj: t, såsom förut omförmälts,
beträffande vissa bostadslån, som av statsverket beviljats tjänstemän vid
kommunikationsverken, medgivit eu nedsättning av räntan från 5 till 4 procent.
De lån från Mörbyfonden, som avses i föreliggande framställning, äro i
mycket jämförliga med nyssberörda bostadslån och torde i fråga om räntesatsernas
höjd numera intaga en särställning bland likartade lån. Det var dock
uppenbarligen statsmakternas avsikt, att räntesatserna skulle, i varje fall för
statstjänstemännen, bestämmas så lågt, att lånen innebure en verklig hjälp. Med
hänsyn till anförda förhållanden och då det — såsom ock 1925 års statsutskott
framhållit — givetvis är önskligt, att en viss grad av likställighet blir rådande
mellan jämförliga grupper av egnahemslånetagare, synes mig räntesänkning
beträffande de i framställningen avsedda lånen motiverad. En sådan åtgärd
bör med hänsyn till de särskilda förhållanden, som föreligga, icke kunna
tagas till intäkt för motsvarande framställningar i andra fall. För en räntenedsättning
talar ytterligare den omständigheten att — på sätt framgår av
handlingarna — åtskilliga av ifrågavarande låntagare från Mörbyfonden genom
de höga byggnadskostnaderna råkat i allvarliga ekonomiska svårigheter.
Den på dessa grunder ifrågasatta räntenedsättningen synes mig böra
omfatta dels lån, som avse byggnader, vilka till huvudsaklig del uppförts
under åren 1921—1924, dels ock lån för anläggning av vägar m. m., vilka
till huvudsaklig del utförts under nämnda tid. Yad beträffar räntesatsen
finner jag emellertid icke lämpligt att nedsätta densamma så mycket som i
framställningen föreslagits, utan får jag förorda, att räntan för de ifrågavarande
lånen reduceras med */2 procent såväl för statstjänstemän som för
andra. Räntesänkningen torde böra få gälla från och med 1929 års ingång.
De nu förordade räntesänkningarna böra icke föranleda någon nedsättning
av sådan ränta, som enligt av Kungl. Maj:t meddelad föreskrift skall
utgå, för den händelse till betalning förfallet belopp icke av föreningen i
föreskriven ordning erlägges.
Därest en räntesänkning genomföres, bör, såsom statskontoret påpekat,
jämväl en nedsättning av de årliga annuiteterna äga rum. Dessa annuiteter
böra därvid bestämmas på sådant sätt, att lånen komma att vara återbetalade
vid den tidpunkt, som bestämdes vid deras utlämnande. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att tillse, att de föreskrifter beträffande annuiteterna,
som på grund härav må bliva erforderliga, bliva i vederbörlig ordning
meddelade.
Om den av mig förordade räntenedsättningen kommer till stånd, blir därav
en följd, att statens ränteinkomster från ifrågavarande fond för de närmaste
åren komma att nedgå med omkring 4,750 kronor för år. Härav belöpa
å byggnadslånen ungefär 3,500 kronor och å väglånen ungefär 1,250
kronor. Allt eftersom lånen amorteras, kommer givetvis inkomstminskningen
att småningom reduceras. Chefen för finansdepartementet har vid uppskattningen
av statsverkets inkomster för nästkommande budgetår av räntor
från ifrågavarande lånefond tagit hänsyn till berörda räntenedsättning.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att räntan å de lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby, vilka i enlighet med beslut av 1920 och 1922 års
riksdagar lämnats tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening
med begränsad personlig ansvarighet och som
avse antingen byggnader, vilka till huvudsaklig del uppförts
under åren 1921—1924, eller ock anläggning av vägar och öppna
platser samt vatten- och avloppsledningar, vilka till huvudsaklig
del utförts under nämnda tid, må, räknat från och med den
1 januari 1929, nedsättas, beträffande byggnadslån, som avser
tomt vilken innehaves av nämnda förening, statstjänsteman eller
statstjänstemans änka eller barn, från 5 till 4ys procent, beträffande
byggnadslån, som avser byggnad å annan tomt, från
6 till 5*/2 procent och beträffande lån för anläggning av vägar
och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar från 5 till
4*/2 procent.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ake Karlholm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.