Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskild bestämmelse angående rätt att erhålla laga skifte
inom vissa delar av Kopparbergs län; given Stockholms
slott den 7 mars 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag med särskild bestämmelse angående rätt att
erhalla laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län.

Under Hans Maj:ts

Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. l4s häft. (Nr 174.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Förslag’

till

Lag

med särskild bestämmelse angäende rätt att erhålla laga skifte inom
vissa delar av Kopparbergs län.

Med ändring av vad lagen om delning av jord å landet innehåller häremot
stridande förordnas härigenom, att beträffande rätt att erhalla laga skifte inom
de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs
län följande särskilda bestämmelse skall gälla:

Därest vid förrättning för laga skifte jämlikt 1 kap. 8 § första stycket i lagen
om delning av jord å landet finnes, att för viss delägare ej kan utläggas
ägolott i enlighet med vad i nämnda lagrum föreskrives, må skiftet utan hinder
härav äga rum, såvida för denne delägare kan utläggas ägolott, som tillsammans
med annan honom tillhörig jord, om vilken är grundad anledning antaga,
att den kommer att ligga i sambruk med ägolotten, bildar en brukningsdel
av beskaffenhet som för ägolott är i sagda lagrum föreskriven.

Vad ovan sägs skall lända till efterrättelse jämväl då vid skifte fråga uppstår
om delning av inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd
lott, som är oskiftad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:la proposition nr 17Jf.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»I underdånig skrivelse den 14 maj 1928 har lantmäteristyrelsen anfört följande: JJfi

1 § första stycket i lagen den 25 april 1924 (nr 82) om ägostyckning Lantmäterii
vissa delar av Kopparbergs lön förordnas i fråga om de på bekostnad eller styrelsens
med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, att, där vid tram3tallnin,Jägostycknmg,
som skedde efter förutgånget upplåtelseavtal, lott, vilken innehölle
mägojord, ej vore sa beskaffad, som stadgades i 3 § i lagen den 25 juni
1909 0m inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, finge ägostyckning
hkväl ske, om lotten^jämte andra samma ägare tillhöriga ägor kunde bilda
en brukningsdel med sadan sammansättning i skilda ägoslag, som i nämnda lagrum
avsages, och anledning ej förekomme till annat än att lotten komme att
nyttjas i sambruk med nämnda ägor.

^Genom 2 § i lagen den 9 mars 1928 (nr 31) med särskilda föreskrifter angående.
avstyckning inom vissa delar av Kopparbergs län har beträffande avstyckning
inom ovan angivna delar av länet av ägovidd'', som överlåtits till
annan, förordnats, att, där grundad anledning finnes antaga, att efter avstyckning
den avstyckade ägovidden kommer att läggas i sambruk med annan
samma ägare tillhörig jord till en brukningsdel av beskaffenhet, som i 19 kap.

•ni a®en om delning av jord å landet sägs, må avstyckningen äga rum utan
villkor om sammanläggning, ändå att sådan enligt nämnda paragraf erfordras,
samt att den omständigheten att stamfastigheten ej varder så beskaffad, som
i sagda lagrum föreskrives, ej skall lända till hinder för avstyckningen, därest
stam fastigheten ligger i sambruk med annan dess ägare tillhörig jord och
jämte denna bildar en brukningsdel, som motsvarar nyss omförmälda fordringar
a stamfastighet.

Ut! en promemoria, som överlantmätaren i Kopparbergs län överlämnat till
generaldirektören för styrelsen och som föranletts av vad som förekommit vid
ett sammanträde, vilket överlantmätaren hållit med länets lantmätare för överläggning
rörande den nja jorddelningslagstiftningen, har överlantmätaren
iramhallit, att samma förhållande, som betingat ovan angivna särskilda bestämmelser
rörande ägostyckning och avstyckning, gjorde sig gällande vid ut -

4

Kungl. May.ts proposition nr 174-

Dalautred ningens förslag.

brytning av kvotdel i fastighet, d. v. s. vid laga skiften, och föranledde till
följd av bestämmelserna i 1 kap. 8 § första stycket nya jorddelningslagen behov
av motsvarande bestämmelser.

På grund av den kännedom lantmäteristyrelsen^ har om de säregna förhallanden,
som råda inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län, håller styrelsen
före, att fog finnes för överlantmätarens uppfattning. Styrelsen har
därför ansett sig böra bringa frågan till Kungl. Maj:ts kännedom.^ Därest
närmare utredning anses böra verkställas, torde den böra uppdragas åt Dalautredningen,
och torde, därest så sker, denna även komma att undersöka, huruvida
särbestämmelser äro erforderliga även för fall, som avses i 1 kap. 15 §
nyssnämnda lag.’

Sedan dalautredningen anbefallts att inkomma med utlåtande i ärendet, har
ledaren av utredningen, presidenten Anshelm Berglöf. i underdånig skrivelse
den 11 december 1928 anfört följande:

’I och med den nya jorddelningslagens ikraftträdande har en inskränkning
skett i den förut obegränsade rätten till »hemmansklyvning». Enligt 1 kapitlet
8 och 15 §§ i lagen fordras nämligen för utläggande av ny ägolott, att densamma
skall med avseende å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till
övriga föreliggande förhållanden prövas kunna pa varaktigt sätt erhalla ändamålsenlig
användning såsom särskild fastighet eller, där skifteslaget utgör
samfällighet för två eller flera ursprungliga skifteslag, tillsammans med. den
fastighet, till vilken den lägges. Denna fordran är tydligen ganska tänjbar.
Eör bedömande av frågan om en lotts ändamålsenlighet sasom särskild fastighet
kunna uppenbarligen rätt varierande synpunkter anläggas för^olika fall.
Icke minst lära ortsförhållanden öva inflytande å prövningen. Salunda bör
beträffande de storskiftade delarna av Dalarna tagas i betraktande att det här
huvudsakligen är fråga om en ren småbrukarbygd, där hushållningen grundas
på att med jordbruket hjälpligt täcka husbehovet och för utkomsten i övrigt
bygga på biförtjänster. Vid en riktig tillämpning av förutnämnda lagrum maste
man därför beträffande dessa trakter nöja sig med jämförelsevis små anspråk
på fastigheterna.

Trots dess smidiga form kan emellertid bestämmelsen befaras komma att
i de storskiftade dalabygderna i många fall hindra en utbrytning^av ägolotter,
emot vilken rätt sett ingen befogad invändning kan göras. Sasom jag vid
tidigare tillfällen haft anledning framhålla äro endast undantagsvis, brukningsdelarna
kameralt en enda fastighet utan bestå^ i regel av delar i flera
hemman understundom i mer än en by. Man kan såsom ett allmänt omdöme
säga, att de genom arv, giften och köp ihopkomna brukningsdelarna i dessa
bygder äro rätt väl sammansatta av olika ägoslag och efter ortens små anspråk
tillräckliga för ägarens behov vid sidan av andra förvärvskällor. År
åkerjorden för liten eller skogen eller kanske badadera, söker han väl efter
förmåga bättra bristen, men det är ej säkert att därför erforderlig mark star
till buds just i något av de hemman, däri han förut har del. . Sadana kompletteringsförvärv
utgöra en väsentlig del av fastighetsomsättnmgen.^ Men även
om fången sålunda syfta till att stärka brukningsdelarna och sa langt möjligt
göra dem lämpligt avvägda som jordbruksenheter, är det givet, att de särskilda
fastigheter, av vilka brukningsdelarna bliva sammansatta, ofta, för att icke
säga i flertalet fall, ensamt för sig föga motsvara de i förutnämnda lagbestämmelse
uppställda fordringarna å ägolott såväl beträffande storlek som i avseende
å sammansättning, exempelvis en obetydligare andel av ett hemmans
inägor. Detta hinder mot fastigheternas utbrytande får en stor räckvidd, därigenom
att i allmänhet endast sämjedelning förekommer inom hemmanen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 h.

5

följaktligen vid dessas delning 1 kapitlet 8 § jorddelningslagen och ej 10 §
i samma kapitel regelmässigt blir tillämplig även i sådana fall, då det ej är
fråga blott om utbrytning av rent ideella andelar. Med hänsyn till att fastigheterna,
såsom förut nämnts, i regel ej brukas såsom fristående jordbruk utan
ingå i en större brukningscnhet, torde till stöd för deras utbrytande ej heller
mot lagens ordalag kunna åberopas den av första särskilda utskottet vid 1926
års riksdag uttalade och eljest uppenbarligen befogade synpunkten, att förut
angivna fordringar å ägolott skäligen ej böra utgöra hinder för utbrytning av
lotter, som delägare på grund av sämjedelning hävdat före den nya lagens
ikra ftträdande.

Det vore emellertid att skjuta över målet, om man för fastighet, som ingår
i en större brukningsdel, förbjöde utläggande av ägolott, blott därför att fastigheten
ensamt för sig ej fyllde lagens fordringar. Syftet med lagbestämmelsen
är uppenbarligen att förhindra uppkomsten av icke önskvärda brukningsenheter.
Och för det avsedda resultatets uppnående synes i fall, varom här är
fråga, ett dylikt förbud vara tämligen otjänligt, då ju den redan faktiskt förefintliga
brukningsdelen ej lär därav påverkas i annan mån än att den i skiftet
ingående fastigheten eventuellt sammansmältes med annan ägares jord till en
ägolott —- en olämplig anordning, som tvingar till sämjedelning av lotten på
det fastigheten må åter kunna användas ihop med brukningsdelen i övrigt.
Betydelsen av att vid skifte särskild ägolott icke utlägges för fastighet, som
nyss nämnts, är närmast negativ, i det skiftets värde blir mindre ur jordredovisningssynpunkt
— en sida av jordfrågan, som för nu ifrågavarande bygder
är av den vikt, att man övervägt införande av särskilda registreringsförrättningar
utan samband med jorddelning och med intet annat syfte än just att
erhalla en fullständigare jordredovisning och bringa reda i de kamerala förhållandena.
Av det anförda torde framgå, att beträffande de storskiftade delarna
av Dalarna man icke lämpligen bör, där inom delningsområdet belägen
fastighet ingår i en större brukningsdel, behandla fastigheten såsom om den
vore en självständig brukningsenhet utan i stället taga hänsyn till beskaffenheten
av brukningsdelen i dess helhet. Motsvarande synpunkter hava kommit
till utryck i 1 § i den nu upphävda lagen den 25 april 1924 (nr 82) om ägostyckning
inom vissa delar av Kopparbergs län och i 2 § i lagen den 9 mars
1928 (nr 31) med särskilda bestämmelser angående avstyckning inom vissa
delar av Kopparbergs län.

Då skiftesverksamhetens fortgång inom ifrågavarande orter synes kunna
menligt påverkas av jorddelningslagens förenämnda bestämmelse, bör erforderlig
särföreskrift genomföras utan avvaktan å en slutlig reglering av Dalarnas
jordfråga. Ett härvid fogat förslag till lag med särskild bestämmelse
om utläggande av ägolott i visst fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller
med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län är upprättat
i överensstämmelse med förut angivna riktlinjer. Av förslagets formulering
lär framgå, att detsamma avser att täcka jämväl det i 1 kapitlet 15 §
jorddelningslagen omnämnda fallet.’

Efter det lantmäteristyrelsen anbefallts avgiva utlåtande i anledning av dala- utlåtanden.
utredningens utlåtande och det därvid fogade lagförslaget,1 har styrelsen den 19
januari 1929 inkommit med det sålunda infordrade utlåtandet och därvid tilllika
överlämnat yttrande i ärendet av överlantmätaren i Kopparbergs län.

Denne har, med förklaring att han icke funnit något att invända mot det inom
dalautredningen utarbetade lagförslaget, anfört, att förslaget syntes fullt täcka

Detta förslag, som frånsett en mindre redaktionell jämkning skiljer sig från det såsom bilaga
intagna lagförslaget allenast därutinnan, att sista stycket ''i det senare förslaget icke förekommer i
det tidigare, har här uteslutits.

6

Kungl. May.ts proposition nr llh.

det för ifrågavarande delar av länet uppenbara behov av särlagstiftning, som
påkallats i hans anmälan till styrelsen och i styrelsens förut omnämnda framställning.

Styrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig intet hava att i sak erinra mot det
föreliggande lagförslaget, men ifrågasatt, huruvida icke i den föreslagna
bestämmelsen borde givas fullt tydligt uttryck däråt, att densamma jämväl
avsåge det i 1 kapitlet 15 § i jorddelningslagen omförmälda fall.

Departements- j)e synpunkter, som för de storskiftade dalabygderna nödvändiggjort förut
chefen. n£mn(ja särbestämmelser om ägostyckning och sedermera avstyckning, göra sig
tydligen med lika fog gällande vid utbrytning av kvotdel eller alltså vid laga
skifte. I likhet med vederbörande ämbetsmyndigheter anser jag således särbestämmelse
i ämnet erforderlig. I det inom dalautredningen utarbetade lagförslaget
har, i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen i sitt senare utlåtande
anfört, ett tillägg gjorts för tydligt utmärkande av att särbestämmelsen
skall tillämpas jämväl då vid skifte å ett större skifteslag fråga uppkommer
om delning av en inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd
oskiftad lott. I övrigt har lagförslaget frånsett en mindre redaktionell jämkning
bibehållits oförändrat.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag med särskild bestämmelse
om utläggande av ägolott i visst fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller
med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Stig Löfgrcn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

7

Bilagn.

Förslag

till

Lag

med särskild bestämmelse om utlåtande av ägolott i visst fall vid laga
skifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län.

Med ändring av vad lagen om delning av jord å landet innehåller häremot
stridande förordnas härigenom, att beträffande de på bekostnad eller med understöd
av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län skall gälla följande särskilda
bestämmelse:

Därest fastighet i ett under laga skifte varande och ej förut genom lantmäteriförrättning
delat skifteslag av beskaffenhet, som avses i 1 kapitlet 2 § under 1
eller 2 i lagen om delning av jord å landet, ligger i sambruk med annan dess
ägare tillhörig jord och jämte denna bildar en brukningsdel, som med avseende
å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande förhallanden
prövas kunna pa varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning såsom
sådan, må vid skiftet ägolott utläggas för fastigheten, ändå att de i 1 kapitlet
8 § i ovannämnda lag för utläggande av ägolott angivna fordringarna ej äro
för handen.

Vad ovan sägs skall lända till efterrättelse jämväl då vid skifte fråga uppstår
om delning av inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd
lott, som är oskiftad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uPP&ift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 1 mars 1929.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Gärde.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 15 februari 1929, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag med särskild bestämmelse om utläggande av ägolott i visst
fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragils
av hovrättsassessorn Karl-Gustaf Hjärne.

Lagrådet avgav följande yttrande:

Då uti 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen stadgas såsom villkor för
laga skifte, att därvid kunna utläggas ägolotter, som var för sig med avseende å
storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande förhållanden
prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning
såsom särskild fastighet, ligger till grund för detta stadgande den allmänna
förutsättningen, att varje särskild fastighet, som framgår ur skiftet, kommer att
utgöra en självständig brukningsenhet. Denna förutsättning föreligger emellertid,
såsom i förevarande ärende pavisas, i regel icke beträffande de storskiftade
delarna av Kopparbergs län, i det att en brukningsenhet i dessa trakter
i allmänhet kännetecknas därav, att den bestar av ett flertal inom olika hemman
genom sämjedelning tillkomna ägoomraden. För laga skifte enligt nämnda
lagrum möter alltså här som oftast hinder därutinnan, att för varje delägare
icke kan utläggas ägolott av föreskriven beskaffenhet. Den i lagrummets^ andra
punkt intagna bestämmelsen om utläggande av gemensam ägolott för två eller
flera delägare torde för ifrågavarande fall i allmänhet icke medföra någon lättnad
av praktisk betydelse.

Till avhjälpande av nu antydda svårigheter har i det remitterade förslaget
eftergivits kravet å viss beskaffenhet av ägolott, som framgår ur skiftet,
och i stället upptagits som villkor för skifte, att fastighet, som däri ingar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 171,.

9

ligger i sambruk med annan dess ägare tillhörig jord och jämte denna bildar en
brukningsdel av beskaffenhet som i 8 § föreskrives för ägolott. Förslaget synes
alltså bygga på de före skiftet rådande förhållandena och dess syfte vara, att
den sämjedelning, som före skiftet kommit till stånd, skall genom detta erhålla
karaktär av laglig delning.

Enligt lagrådets mening har denna utgångspunkt föranlett en alltför snäv
begränsning av förslagets räckvidd. Genom den föreslagna lagen skulle sålunda,
åtminstone efter dess ordalydelse, de påvisade olägenheterna icke bliva undanröjda
för det fall, att sämjedelningslotterna finnas vid skiftet böra undergå förändring
till läge eller storlek. Att även i sådan händelse de säregna förhållandena
uti ifrågavarande trakter böra föranleda undantag från jorddelningslagens
regler, lärer knappast kunna bestridas. Mera tveksam är frågan, huruvida enahanda
undantag bör tillstädjas för det fall, att sämjedelning ej ägt rum utan
endast ideella andelar i skifteslaget tillkomma de särskilda delägarna. Övervägande
skäl synas dock lagrådet tala för även denna avvikelse från lagen.

Utvidgas den föreslagna lagens omfattning på sätt lagrådet alltså vill förorda,
bör den nya bestämmelsen uteslutande hänföra sig till beskaffenheten av de
ägolotter, som framgå ur skiftesförrättningen.

Med stöd av det anförda får lagrådet hemställa, att första stycket i den föreslagna
lagen ändras sålunda, att däri, i huvudsaklig anslutning till motsvarande
föreskrift i 1928 års lag angående avstyckning inom de storskiftade dalabygderna,
stadgas, att därest vid förrättning för laga skifte jämlikt 1 kap. 8 §
första stycket i lagen om delning av jord å landet finnes, att för viss delägare
ej kan utläggas ägolott i enlighet med vad i nämnda lagrum föreskrives, skiftet
utan hinder därav må äga rum, såvida för denne delägare kan utläggas ägolott,
som tillsammans med annan honom tillhörig jord, om vilken är grundad anledning
antaga, att den kommer att ligga i sambruk med ägolotten, bildar en brukningsdel
av beskaffenhet som för ägolott är i sagda lagrum föreskriven.

Lagens rubrik bör kunna förkortas till »lag med särskilda bestämmelser angående
laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län».

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml.

l4S häft. (Nr 174.)

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-H eg ant en i statsrådet
å Stockholms slott den 7 mars 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 1 mars
1929 avgivna utlåtande över det den 15 februari 1929 till lagrådet remitterade
förslaget till lag med särskild bestämmelse om utläggande av ägolott i visst
fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbergs lön. Efter att hava redogjort för innehållet
av lagrådets yttrande anför föredraganden:

»Lagrådet har hemställt om sådan formulering av första stycket i den föreslagna
lagen, att därav framginge, att lagen jämväl omfattade de fall, då
dels sämjedelningslotterna funnes vid skiftet böra undergå förändring till läge
och storlek och dels sämjedelning ej ägt rum utan endast ideella andelar i
skifteslaget tillkomme de särskilda delägarna. Då med den föreslagna särlagstiftningen
åsyftats att även täcka nämnda båda fall, tillstyrker jag, att
stadgandet gives den lydelse, varom lagrådet hemställt. Jag förordar likaledes,
att lagens rubrik förkortas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
lagrådet föreslagit, i samband varmed ingressen torde böra något jämkas.»

Föredraganden uppläser härefter det omarbetade förslaget samt hemställer,
att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
N. C er vin.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

290636