Kungl. Maj ds proposition nr 17ii.
Nr m.
Kant)t. Ma,j:ts proposition till riksdagen angående täckande
av vissa ä järnvägen Limedsforsen—Särna
uppkomna förluster å lånemedelskapital; given Stockholms
slott den 15 februari 1,929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th Bortll.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i
statsrådet å Stockholms ''slott den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Mohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern,
Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:
Jämlikt bemyndigande av 1927 års riksdag (skrivelse nr 174) kar
Kungl. Maj:t den 14 juni 1928 godkänt ett mellan järnvägsstyrelsen och
Limedsforsen Särna järnvägsaktiebolag upprättat- avtal angående förvärvande
för statens räkning av järnvägen mellan Limedsforsen och Särna.
Jag anhåller nu att fa för Kungl. Maj:t anmäla frågan om de åtgärder i
bokföringshänseende, som böra i anledning härav vidtagas.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 142 häft. (Nr 173.)
ju c 29 1
1 järnvägen
nedlagda
statsmedel.
Statens
förvärv av
järnvägen.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr ll3.
Enligt åtagande i samband med förvärv av Mora—Vänerns järnväg
tecknade staten aktier i Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolag till ett
belopp av 250,000 kronor, för vilket ändamål å tilläggsstat för år 1918
under utgifter för kapitalökning, statens järnvägar, anvisades ett anslag å
nämnda belopp att utgå av lånemedel. Aktiebreven hava jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 28 juni 1918 överlämnats till järnvägsstyrelsen för
förvaltning, och aktieposten redovisas bland statens järnvägars tillgångar
under rubriken »värdeportfölj».
Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 19 maj 1922 träffades avtal
mellan statens arbetslöshetskommission och järnvägsbolaget om tecknande
för statens räkning av ytterligare aktier i bolaget för 250,000 kronor,
vilka skulle likvideras genom utförande såsom nödhjälpsarbeten av vissa
delar av järnvägsanläggningen; de härav föranledda kostnaderna hava bestritts
med under rubriken verkliga utgifter anvisade anslag för statliga
nödhjälpsarbeten. Jämväl denna aktiepost har enligt Kungl. Maj.ts beslul
den B april 1925 överlämnats till järnvägsstyrelsen för förvaltning, men
har icke upptagits i järnvägsstyrelsens räkenskaper.
Den 28 augusti 1922 beviljade Kungl. Maj:t Limedsforsen—Särna
järnvägsaktiebolag ett statslån å 5,140,000 kronor ur fonden för att underlätta
åstadkommande av bibanor i vissa delar av riket (bibanelånefonden).
Av detta lånebelopp har lyftats en summa av 4,797,334 kronor,
varav 4,493,867 kronor utgått av till nämnda fond anvisade anslag av
lånemedel och 303,467 kronor av fonden tillförda medel av andra
statsinkomster än lånemedel. Återstoden av länet, 342,66b kionoi,
skulle jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1926 innestå till dess
vederbörlig inteckning i järnvägen fastställts samt järnvägen besiktigats
och tillstånd meddelats till dess öppnande för allmän trafik. Denna de!
av lånet har avsetts att i sin helhet utgå av anslag, som härflyta av andra
statsinkomster än lånemedel.
Å lånet hava icke gäldats några räntor. Beloppet av de i riksgäldskontorets
räkenskaper debiterade räntorna uppgick den 31 december 1927
till 440,249 kronor 67 öre.
I de kostnadsförslag, som lågo till grund för statslånets beviljande och
som slutade å ett belopp av 7,600,000 kronor, hade icke medräknats
kostnader för rullande materiel. Bolagets tillgångar medgåvo icke heller
anskaffande av sådan och något rörelsekapital för trafikeringens ombesörjande
stod icke till förfogande. Det synes också från början hava förutsatts,
att trafikerandet av järnvägen, som vid Limedsforsens station ansluter
till statsbanenätet, skulle ske genom statens järnvägars försorg.
Överenskommelse härutinnan kunde emellertid ej avägabringas, främst på
den grund, att man med säkerhet räknade med att driften skulle gå med
förlust och att bolaget icke kunde påräkna medel för täckande härav.
Under sådana förhållanden och då bolaget icke hade möjlighet att fullgöra
sina förbindelser på grund av statslånet, ansåg bolaget lämpligast
Kungi. Maj:ts proposition nr 17,''i. 3
att hembjuda järnvägen vilken väntades vara färdigställd vid utgången
av år 1927 — till staten utan annat vederlag än att bolaget friskreves
från betalningsskyldighet i anledning av det beviljade statslånet.
Förslag till kontrakt härom mellan bolaget och järnvägsstyrelsen
upprättades, innebärande i huvudsak att järnvägsanläggningen skulle mot
eu köpeskilling av 5,580,249 kronor 67 öre överlåtas till statsverket med
tillträde så snart lagfart meddelats men med rätt för staten att så snart
järnvägen färdigställts och senast den 1 januari 1928 övertaga nyttjanderätten
till järnvägen. Köpeskillingen skulle likvideras sålunda att
1) bolaget skulle befrias från betalningsskyldigheten för uppburna delarav
statslånet tillhopa................................. kr. 4,797,334: —
jämte ränta därå per den 31 december
1927 .............................................. ; 440»249: 67 5,237,583:67
2) till bolaget skulle, efter det lagfart beviljats m. m.,
kontant utbetalas ett belopp, motsvarande återstående del
av statslånet...................................................................... kr. 342,666: —
Summa kronor 5,580,249: 67
I proposition, nr 235, till 1927 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t
om bemyndigande att träffa avtal med Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolag
om inköp av järnvägen i huvudsaklig överensstämmelse med det
föreliggande avtalsförslaget. Därvid framhölls, att, med hänsyn till bolagets
oförmåga att fullgöra sina förbindelser, järnvägens övertagande av
staten endast kunde vara en tidsfråga samt att ett övertagande först vid
en senare tidpunkt icke skulle bliva förmånligare.
Kiksdagen anmälde i skrivelse, nr 174, sitt bifall till propositionen.
Efter därom erhållen befallning framlade järnvägsstyrelsen sedermera
ett mellan styrelsen och bolaget upprättat kontrakt angående förvärv av
järnvägen i huvudsaklig anslutning till det riksdagen underställda förslaget.
Dock hade beträffande köpeskillingen vidtagits den jämkning, att
den kontant utgående delen av densamma skulle, intill det förut bestämda
beloppet av 342,666 kronor, utgå allenast i den mån så erfordrades för
järnvägens färdigställande; och skulle köpeskillingens summa jämkas i
anslutning härtill. Med föranledande av utav Kungl. Maj:t medgivet anstånd
med järnvägens färdigställande framflyttades också tidpunkten för
övertagandet av nyttjanderätten till järnvägen till senast den 1 augusti
1928. Slutligen medgavs bolaget rätt att utbekomma den till säkerhet
för koncessionsvillkorens fullgörande i statskontoret nedsatta depositionen
av 120,000 kronor, vilket belopp järnvägsbolaget behövde disponera för
täckande av kostnader för järnvägsanläggningen.
Detta avtal godkändes av Kungl. Maj:t den 14 juni 1928.
Statens järnvägar hava sedermera övertagit nyttjanderätten till järnvägen
och påbörjat trafiken. Med hänsyn därtill, att expropriationsförfarandet
beträffande viss del av den för järnvägsanläggningen erforderliga marken
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Frågan om
erforderliga
bokföringsåtgärder
i anledning
av köpet.
icke liunnit avslutas, har bolaget emellertid ej ännu erhållit lagfart, vadan
järnvägen icke kunnat slutligt tillträdas. Den kontanta delen av köpeskillingen
har sålunda heller icke utbetalats. I enlighet med vad som
förutsatts, då avtalsförslaget underställdes riksdagen, är det avsett, att
denna del av köpeskillingen skall utbetalas från bibanelånefonden, samt,
såsom förut nämnts, gäldas av medel härflytande från andra statsinkomster
än lånemedel.
Frågan om de bokförings- in. fl. åtgärder, som påkallas av ifrågavarande
järnvägs övertagande, berördes redan i samband med framläggandet av det
preliminära avtalsförslaget. Sålunda framhöll järnvägsstyrelsen i utlåtande
den 18 mars 1927, att finansieringen av köpet borde så ordnas, att ökning
icke uppstode i statens järnvägars i första hand räntepliktiga kapital av
lånemedel, samt att avskrivning borde ske av den hos statens järnvägar
bokförda aktieposten å 250,000 kronor. RiksgäldsfullmäJctige ifrågasatte
— i anslutning till den för statslånet gällande bestämmelsen, att eu
tredjedel av lånet finge åtnjutas räntefritt och amorteringen därå börja
först efter sextio år — att statens järnvägars kapitalkonto skulle påföras
två tredjedelar av lånet jämte det beräknade nutidsvärdet av den återstående
tredjedelen, varvid återstoden borde avskrivas. Vid avlåtandet
av förberörda proposition till 1927 års riksdag uttalade föredragande departementschefen,
att frågan om den budgetmässiga regleringen av förhållandet
till bibanelånefonden skulle underställas riksdagens prövning
samt att det borde tagas i övervägande, huruvida icke anslag av skattemedel
borde beviljas för avskrivning av förlusten å de med lånemedel
förvärvade aktierna i bolaget. I utlåtande den 23 februari 1928 över
det definitiva köpekontraktet anförde riksgäldsfulhnäktige, bland annat, att
hela köpeskillingen för järnvägen borde påföras statens järnvägars fond.
I samband med beslut om godkännande av kontraktet anbefallde Kungl.
Maj:t järnvägsstyrelsen att efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
avgiva förslag angående de åtgärder, som borde i budget- och bok
föringshänseende vidtagas beträffande dels det kapitalbelopp, som på grund
av järnvägens övertagande borde påföras statens järnvägar, dels statslånet
ur bibanelånefonden och dels statens aktier i bolaget.
I skrivelse den 11 december 1928 bär järnvägsstyrelsen avgivit förslag
i sådant hänseende. Järnvägsstyrelsen har därvid meddelat, att riksgäldsfullmäktige
i likhet med järnvägsstyrelsen funnit riktigt, att statslånet
i dess helhet avskreves i riksgäldskontorets räkenskaper samt att
järnvägens kapitalvärde i statens järnvägars räkenskaper bokfördes som
kapital av skattemedel. Erforderlig täckning för den del av lånet, som
utbetalats av lånemedel, kunde lämpligen beredas riksgäldskontoret genom
att fonden för statsskuldens amortering toges i anspråk för beloppets
avskrivning. I sådant fall behövde avskrivningen ej ske över riksstaten
utan vore det tillräckligt, att riksdagens medgivande utverkades till amor
-
Kungl. proposition nr 113.
teringsfondenfi användande. Fullmäktige i riksgäldskontoret hade vidare
föreslagit, att amorteringsfonden skulle anlitas för täckning av det belopp
av lånemedel, som använts för förvärv av aktier i järnvägen; denna
summa, 250,000 kronor, koinme därvid att a skuldsidan i statens järnvägars
balansräkning omföras från lånemedel till skattemedel
Vad beträffade det belopp, med vilket järnvägen borde uppföras i
statens järnvägars räkenskaper, sä ansåge järnvägsstyrelsen detta sakna
större betydelse, därest beloppet såsom föreslagits erkölle natur av skattemedel.
liiksgäldsfullmäktige hade ansett riktigast, att järnvägens värde
uPPföides med statslånets kapitalbelopp, och styrelsen kunde biträda
detta förslag, då det stode i viss överensstämmelse med de grunder,
enligt vilka kapitalet för andra ej räntebärande järnvägar upptagits i
statens järnvägars räkenskaper.
Slutligen har föreslagits, att de under järnvägsstyrelsens förvaltning
stående aktierna i järnvägsbolaget ä nominellt 500,000 kronor skulle i
samband med lånekapitalets avskrivning överlämnas till riksgäldskontoret
samt att eventuell andelsutdelning å aktierna vid avslutandet av bolagets
likvidation skulle gottskrivas fonden för statsskuldens amortering.
Utlåtande i ärendet bär avgivits av riksräkenskapsverket den 29 december
1928. Riksräkenskapsverket har därvid till eu början förklarat
sig icke hava något att erinra mot att fonden för statsskuldens amortering
toges i anspråk för täckning av dels den av lånemedel härrörande
delen av statslånet till järnvägen, dels det lånemedelsbelopp, som använts
för förvärvande av aktier i bolaget. Härmed skulle av amorteringsfonden
tagas i anspråk ett sammanlagt belopp av 4.743,867 kronor.
\ad betraffar den budgetära behandlingen av den ifrågavarande lånemedelsåterbetalningen,
har riksräkenskapsverket framhållit, att denua frågas
lösning borde bliva beroende av det sätt, på vilket banan uppfördes i
statens jarnvagars räkenskaper. Därutinnan har riksräkenskapsverket anfört,
bland annat, följande:
båsom tramgmge av föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
vid behandlingen av propositionen angående statens övertagande
av nu ifrågavarande järnväg, måste man åtminstone under nuvarande
konjunkturer rakna med att driften koinme att utvisa direkt förlust Under
sadana forhållanden syntes det riksräkenskapsverket icke vara lämpligt att
tynga det i statens jarnvägar investerade kapitalet med värden, om vilka
man från början visste, att de icke kunde förräntas, i varje fall ej under
överskådlig tid. J •''
Enligt riksräkenskapsverkets förmenande vore det icke likgiltigt till vilka
belopp övertagna enskilda järnvägar redovisades hos statens järnvägar, även
om det liarfor erforderliga anskaffningskapitalet hänförde sig till andra statsinkomster
an lånemedel. Därigenom att kapital, åstadkommet medelst skattemedei
i stallet för anemedel, investerades i eu produktiv fond, upphörde
nämligen icke helt kravet på förräntning. På dvlikt sätt hade järnvägsstyrelsen
ock i utlåtande den 10 november 1928 angående användningen av
statens malmmkomster tolkat ett av 1928 års riksdag (skrivelse nr 256) gjort
0 Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 173.
uttalande om kraven på »förräntning av statsbanekapitalet, åtminstone i vad
detta vore att hänföra till lånemedel».
Enligt riksräkenskapsverkets förmenande skulle därför järnvägens redovisning
i statens järnvägars räkenskaper till det belopp, vartill statslånet
uppginge, innebära en medveten överkapitalisering. Ämbetsverket ansåge
således, att statens järnvägars kapitaltillgångar icke borde i anledning av
järnvägens övertagande uppskrivas. Å andra sidan syntes enligt riksräkenskapsverkets
mening anledning saknas att ur statens järnvägars räkenskaper
avföra det belopp om 250,000 kronor motsvarande statens
järnvägars aktieinnehav i bolaget varmed ifrågavarande järnväg redan
inginge i räkenskaperna, eliuruväl detta belopp borde omvandlas från lånemedel
till skattemedel samt överföras från aktiekontot till anlaggnmgs
-
kontot. .
Biksräkenskapsverket har därefter framhållit, att om emellertid järnvägen
ansåges böra bokföras med högre värde än berörda aktiepost, så
borde denna bokföringsåtgärd ske över riksstaten genom uppförande av
ett anslag till statens järnvägar, motsvarande det belopp, varmed bokföringsvärdet
överstege aktievärdet.
Under förutsättning av bifall till det av riksräkenskapsverket förordade
förfaringssättet borde de å bibanelånefonden balanserade kapital- och rån te -fordringarna avskrivas i bokslutet för budgetåret 1928/1929. För avskrivning
av de aktier, som erhållits i ersättning för arbetslöslietsmedel.
behövde åtgärd icke vidtagas, enär de i samband med förvärvet verkställda
utgifterna bestritts från anslag under rubriken »verkliga utgifter»
och alltså icke kapitaliserats.
Slutligen har riksräkenskapsverket förklarat sig icke hava nagot att erinra
mot förslaget att vid bolagets upplösning tillgodoföra fonden för statsskuldens
amortering den andelsutdelning, som möjligen komme att falla
på aktierna.
I förnyat utlåtande den 19 januari 1929 har järnvägsstyrelsen med anledning
av riksräkenskapsverkets förslag att uppföra järnvägen i statens
järnvägars räkenskaper allenast med beloppet av den där redan upptagna
aktieposten, 250,000 kronor, anfört bland annat följande:
Mot vad riksräkenskapsverket således föreslagit skulle styrelsen givetvis
icke behöva hava någon erinran, då tillvägagångssättet ju alltid kunde betec inas
som innebärande eu lättnad för statsbaneaffären. Styrelsen ville emellertid
påpeka, att den princip, för vilken förfaringssättet gåve uttryck icke
svntes kunna komma till någon allmän tillämpning, så vitt styrelsen kunde
förstå icke ens enligt riksräkenskapsverkets mening. I sitt den 9 november
1928 avgivna yttrande i anledning av viss riksdagens skrivelse angående användning
av statens inkomster av aktier i Luossavaara-Kurunavaara aktiebolag
m in. hade riksräkenskapsverket nämligen givit uttryck for den uppfattningen,
att. i den mån anslag för återbetalning av i statens jarnvagar
nedlagt lånekapital budgetmässigt tillgodofördes riksgaldskontoret, borde i
statens järnvägars räkenskaper motsvarande överföring aga rum från mvesteringskonto
för lånemedel till sådant för andra statsinkomster. Riksraken
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17il. 7
skapsverket ansåge således, att ett i statens järnvägar investerat kapital,
även om detsamma kunde anses hänföra sig till avgjort förlustbringande
bandelar, vid amortering av lånemedel icke borde få utgå ur statens järnvägars
kapitalkonto utan endast borde överflyttas till annat in vest orings kon to.
Järnvägsstyrelsen funne alltså, att för följdriktighetens skull värdet av
den inköpta järnvägen borde i räkenskaperna upptagas till ett belopp,
motsvarande statsverkets kapitalfordran. Järnvägsstyrelsen har därjämte
framhållit, att frågan, huruvida ifrågavarande lånekapital bleve helt avskrivet
eller endast omfört till kapital av annat slag, finge med de nu
mera fastställda grunderna för förräntningskravet å statens järnvägar anses
sakna nämnvärd praktisk betydelse för blivande taxesättning.
Av de utredningar, som i samband med förhandlingarna om ifrågavarande
järnvägs trafikerande genom statens järnvägars försorg samt senare
om dess övertagande av staten verkställts inom järnvägsstyrelsen, får anses
framgå, att järnvägens drift icke lärer kunna väntas lämna överskott utan
att snarare direkta förluster å trafiken äro att emotse. Järnvägen lärer
därför fa anses sakna affärsvärde. Limedsforsen—Särna järnvägsaktiebolags
tillgångar — däri inbegripen den ännu icke lyftade delen av köpeskillingen
— torde icke överstiga vad som erfordras för täckande av de med
järnvägsanläggningens färdigställande förenade kostnaderna, vadan aktierna
i bolaget torde vara i det närmaste värdelösa. Under sålunda föreliggande
omständigheter torde de i järnvägen nedlagda statsmedlen få anses förlorade.
Följande tablå utgör en sammanfattning av de inledningsvis lämnade
uppgifterna.
Kapitalöknings- medel |
Verkliga utgifter |
r- |
|||||
Låne- medel |
Andra stats- in- komster |
Riks- stats- anslag |
S u in in |
o r | |
|||
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
|
Aktieteckning 1918... Statslån, utbetalt...... » att utbetalas |
250,000 4,493,867 |
303,467 342,666 |
250.000 |
'') 250,000 4,797,334! |
3)5,140,000 |
*1500,000 |
|
Räntor å länet |
~~ |
~ i |
440,249.67 |
— |
440,249 o? |
95,580,219.0? |
|
Summor |
4,743,867 |
646,1331 250,000j440,249.6;'' |
— |
_ |
96.080.249.B7 |
||
5,390,000 |
i B0,kinrt hos ?,t»tens järnvägar. 2) Aktieinnehavet. ») Statslånets kapitalbelopp.
Köpeskillingen. •; Summa statsmedel nedlagda i järnvägen.
Av denna tablå framgår, att av de i järnvägen investerade medlen ett
belopp av sammanlagt 4,743,867 kronor utgöres av lånemedel samt
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 173-
att härav 250,000 kronor hänföra sig till aktier och 4,493,867 kronor
till statslån ur bibanelånefonden. I anslutning till de grundsatser, som
vid behandlingen av frågan angående förluster å statens utlaningsfonder
in. in. uttalats i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag, torde täckning
för dessa förlorade lånemedel böra beredas, och lärer detta i enlighet
med myndigheternas förslag böra ske med anlitande av fonden för
statsskuldens amortering. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas;
i enlighet med vad som i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag föreslagits beträffande täckning av andra liknande lånemedelsför1
uster torde denna åtgärd icke böra vidtagas över riksstaten.
.Tåg övergår härefter till frågan, i vad mån avskrivning av de i järnvägen
investerade medlen bör äga rum eller visst belopp paföras statens järnvägar.
Såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som järnvägsstyrelsen hava
förutsatt, att järnvägen bör i statens järnvägars räkenskaper uppföras med
en summa ungefärligen motsvarande statslånets kapitalbelopp. Riksräkenskapsverket
åter bär, med utgångspunkt från att någon avkastning av järnvägen
Limedsforsen Särna icke vore att förvänta, ansett skäl icke föreligga
att i anledning av järnvägens införlivande med statsbanenätet uppskriva
statens järnvägars kapitalkonto, även om på förut nämnt sätt omföring
från lånemedel till skattemedel skedde. T likhet med riksräkenskapsverket
finner jag det opåkallat att i samband med järnvägens övertagande
påföra statsbanans räkenskaper ett fiktivt kapitalbelopp utöver det värde,
varmed järnvägen genom aktieposten å 250,000 kronor redan förekommer
i desamma. Skulle eu uppskrivning av statens järnvägars kapitalkonto
äga rum, lärer detta endast kunna ske på så sätt, att å riksstaten uppföres
ett anslag för ändamålet och bibanelånefonden tages i anspråk för
motsvarande belopp. Ett sådant förfarande skulle närmast ansluta sig till
vad som tillämpats, då tidigare till statens järnvägar överförts enskilda
banor, som staten måst övertaga på grund av utlämnade lån. Att på
detta sätt belasta riksstaten med en rent fiktiv post av nu ifrågavarande
storlek kan jag emellertid icke tillstyrka.
•Tåg ansluter mig alltså till riksräkenskapsverkets förslag, att statens
järnvägars räkenskaper icke skola av det ifrågavarande förvärvet beröras
i annan man än att det nu under aktiekontot uppförda beloppet om
250,000 kronor, omvandlat från lånemedel till skattemedel, överföres till
statsbanornas anläggningskonto. Statslånets kapitalbelopp jämte de debiterade
räntorna torde sålunda böra i sin helhet avskrivas i bibanelanefondens
räkenskaper. För en sådan åtgärd torde emellertid riksdagens
medverkan icke erfordras. De aktier, som erhållits i ersättning för utförda
nödhjälpsarbeten å bananläggningen, påfordra icke någon avskrivningsåtgärd,
enär de för desamma havda utgifterna icke bestritts med
kapi tal ökningsmedel.
T enlighet med järnvägsstyrelsens förslag torde samtliga aktiebrev böra
överlämnas till riksgäldskontoret samt en eventuell andelsutdelning tillföras
fonden för statsskuldens amortering.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
..•»Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för täckande av de å järnvägen Limedsforsen—Särna
uppkomna förluster å lånemedelskapital må av fonden för
statsskuldens amortering tagas i anspråk ett belopp av
4,743,867 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenltegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 142 häft. (Nr 173.)
546 29 2