Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
1
Nr 168.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statistiska
centralbyrån för budgetåret 1929/1930 m. m.; given Stockholms
slott den 15 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Nils Wohlin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyekn, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anmäler frågan om anslag
till statistiska centralbyrån för budgetåret 1929/1930 m. m. och anför
därvid följande:
Under rubriken »Statistiska centralbyrån» äro i riksstaten för innevarande
budgetår uppförda dels ett ordinarie förslagsanslag till statistiska centralbyrån
med 284,300 kronor, dels ett ordinarie reservationsanslag till bibliotekets
underhållande med 3,000 kronor, dels ock ett extra reservationsanslag
till statistiska centralbyråns verksamhet med 56,400 kronor.
Vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande hade statistiska centralbyrån
i skrivelse den 9 juli 1928 framlagt de anslagsbehov för ämbetsverket,
vilka ansetts böra föreläggas 1929 års riksdag. I avseende å de ordinarie anBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 137 häft. (Nr 16S.)
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
slagen till centralbyrån och till bibliotekets underhållande föreslogs i denna
skrivelse icke någon ändring, varemot det extra anslaget till statistiska
centralbyråns verksamhet äskades med ett till 22,400 kronor nedsatt belopp.
Minskningen berodde till största delen därav, att det belopp för valstatistik
å 29,000 kronor, som ingår i det för innevarande budgetår anvisade anslaget,
bortfaller för nästkommande budgetår, och var i övrigt att hänföra till
nedgång i behovet av nya anslagsmedel för avarbetande av centralbyråns
arbetsbalans.
Statistiska centralbyrån utgick i sin berörda framställning från den nuvarande
organisationen av ämbetsverket. Såsom jag vid anmälan av anslagsfrågorna
under sjunde huvudtiteln erinrade, förväntades emellertid 1926 års
besparingssakkunniga inom kort inkomma med utlåtande och förslag i avseende
å centralbyråns organisation och arbetsförhållanden. På grundval av
besparingssakkunnigas förslag syntes proposition i ärendet kunna avlåtas
till 1929 års riksdag. I avvaktan härå borde anslagen under rubriken
»Statistiska centralbyrån» tills vidare allenast beräknas å riksstaten.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, i riksstaten beräkna förutnämnda anslag till statistiska
centralbyrån m. m. till de i centralbyråns framställning angivna
beloppen.
1926 års besparingssakkunniga hava nu i ett till chefen för finansdepartementet
ställt utlåtande av den 5 januari 1929 framlagt förslag angående
förenklingar och besparingar i avseende å statistiska centralbyrån. Över
detta förslag har centralbyrån den 26 januari 1929 avgivit infordrat yttrande.
Härjämte hava vissa hos centralbyrån anställda förste aktuarier och
aktuarier inkommit till Kungl. Majct med en den 26 januari 1929 dagtecknad
skrift i ärendet. Slutligen har styrelsen för svenska landskommunernas förbund,
efter remiss, i skrivelse den 2 februari 1929 yttrat sig i vad förevarande
ärende angår frågan om den kommunala finansstatistikens omfattning.
I sitt utlåtande hava besparingssakkunniga inledningsvis anfört följande:
»Sedan 1926 års besparingssakkunniga, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
för finansärenden den 20 maj 1927 lämnade direktiv, verkställt utredningar
beträffande den officiella statistiken och avgivit vissa förslag
rörande den av kommerskollegium och socialstyrelsen utarbetade statistiken,
i vilket utredningsarbete herr statsrådet själv deltagit såsom ledamot av de
sakkunniga, i vad angår behandlingen av nämnda ämbetsverk jämte statistiska
centralbyrån och statistiska tabellkommissionen, har herr statsrådet,
efter därom gjord anhållan, av Kungl. Maj:t entledigats från nämnda uppdrag
den 12 oktober 1928. Samtidigt har Kungl. Maj:t emellertid förordnat
professorn S. D. Wicksell att såsom ledamot deltaga i de sakkunnigas arbete,
i vad angår statistiska centralbyrån, och utredningsarbetet beträffande detta
ämbetsverk kunde därför redan den 20 oktober återupptagas. Jämlikt begränsningen
i ledamoten Wicksells uppdrag ha de i statsrådsprotokollet den
20 maj 1927 anbefallda allmännare utredningsuppgifterna rörande frågan
om centralisation eller decentralisation i förläggningen av det statistiska
Kungl. Muj:ts proposition Nr 168. .''i
•ubetet samt angaende statistiska Tabellkommissionen och spörsmålet om inrättandet
i någon form av eu övervakande myndighet för den officiella
statistiken tills vidare skjutits på framtiden. I stället har arbetet nu koncentrerats
på att skyndsamt och i god tid för eventuell proposition till 1929
ars riksdag söka fa utrett, vilka inskränkningar, förenklingar och besparingar
det är möjligt genomföra inom statistiska centralbyråns nuvarande arbetsområden
samt vilken organisation är lämpligast, under förutsättning att
statistiska centralbyrån förblir den myndighet, till vilken dessa arbetsområden
åtminstone under den närmaste framtiden skola vara förlagda.
De sakkunniga framlägga härmed resultaten av detta utredningsarbete
jämte redogörelse för centralbyråns nuvarande organisation samt historik
över dennas uppkomst och den tidigare utvecklingsgången på området. Härvid
hava de sakkunniga dock avstatt från att närmare ingå på frågan om
1930 års folkräknings omfattning och organisation, dels enär denna fråga
icke är av omedelbart intresse för framställningen till 1929 års riksdag, dels
också därför att, enligt vad upplyst blivit, statistiska centralbyrån har för
avsikt att snarast hos Kungl. Maj:t anhålla om tillkallande av särskilda
sakkunniga för planläggning av denna folkräkning.»
Under de sakkunnigas överläggningar har även berörts frågan om ämbetsverkets
benämning. Såsom eu mera tilltalande benämning än den nuvarande
har därvid framförts »statistiska centralanstalten». Utan att vilja
närmare yttra sig angående lämpligheten av en namnförändring i detta fall
hava de sakkunniga ansett sig böra omförmäla vad sålunda förekommit.
Statistiska centralbyrån har i avseende å omfattningen av de sakkunnigas
uppdrag yttrat:
»Besparingssakkunnigas uppdrag har, enligt givna direktiv, så till vida
begränsats, att spörsmålen dels angående centralisation eller decentralisation
i förläggningen av det statistiska arbetet, dels angående statistiska tabellkommissionen
eller i annan form övervakande myndighet för den officiella
statistiken för det närvarande undanskjutits. De sakkunniga hava d.ärjämte,
på angivna grunder, ej närmare ingått på frågan om 1930 års folkräknings
omfattning och organisation.
Statistiska centralbyrån anser sig, vid sådant förhållande, ej heller hava
att i detta utlåtande, i vidare mån än de av sakkunniga berörts, upptaga
nyss angivna spörsmål till behandling. Ämbetsverket vill emellertid ej
underlåta att framföra sin uppfattning om angelägenheten, att frågan om
en sammanhållande, direktivgivande och övervakande uppsiktsinstitution för
den officiella statistiken snarast upptages till fortsatt behandling. Den nu
tillämpade arbetsmetoden att till skyndsamt avgörande bringa fastställandet
av arbetsuppgifter och organisation för, utom statistiska centralbyrån, jämväl
tvenne andra statistikverk, kommerskollegium och socialstyrelsen, synes
ämbetsverket väl ägnad att lägga en god grund för vidare dryftande av
frågan om en eventuell statistisk överlednings organiserande i lämplig och
effektiv form. Till detta stadium torde böra uppskjutas den av de sakkunniga
i förbigående omförmälda frågan om ändrad benämning å statistiska
centralbyrån. Någon anledning att nu företaga en namnändring synes
ämbetsverket ej föreligga.»
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Historik. Jag anhåller att till en början få lämna en redogörelse för statistiska
Statistiska centralbyråns utvecklingshistoria. Lika med de sakkunniga synes det mig
Tnrmandtcch nämligen, att vissa drag i denna historia, enkannerligen de motiveringar,
tidigare orga- efter vilka nyinrättade tjänster blivit föreslagna, äro av ett visst, ej obemsaUon.
intresse vid bedömandet av den nuvarande organisationen. Härvid
följer jag besparingssakkunnigas framställning och återgiver i vederbörliga
sammanhang vissa uttalanden, som de sakkunniga infogat i denna framställning.
När statistiska centralbyrån för omkring sjuttio år sedan inrättades, lick
den till uppgift att, jämte hela befolkningsstatistiken, bearbeta de grenar av
statistiken, som icke genom annat ämbetsverks försorg insamlades eller bearbetades,
men kunde prövas böra bliva föremål för officiell behandling.
Till en början inskränkte sig centralbyråns verksamhet till befolkningsstatistiken,
men snart nog utvidgades den till att omfatta även andra grenar,
såsom jordbruksstatistik (1865), sparbanksstatistik (1865), valstatistik (1872),
statistik över kommunernas fattigvård och finanser (1874). Ämbetsverkets
ordinarie personal utgjordes till en början av en chef och tre tjänstemän
(sedan 1861 en sekreterare och två aktuarier).
På grund av den utvidgade verksamheten omorganiserades centralbyrån
med ingången av året 1880 och erhöll därvid även sin första instruktion.
Antalet ordinarie tjänstemän bestämdes till en överdirektör och chef, 3 förste
aktuarier, 2 aktuarier, en förste vaktmästare och eu vaktmästare.
I statistiska centralbyråns avlöningsstat vidtogos sedan inga förändringar
förrän vid 1912 års riksdag, då en byråchefsbefattning inrättades för finansstatistiken.
Dock hade från och med år 1906 eu ny aktuarie anställts pa
extra stat.
1905 års sta- Den år 1905 tillsatta statistiska kommittén hade i sitt år 1910 avlämnade
tistiska kom. betänkande utarbetat ett omfattande förslag till den officiella statistikens
mMC'' allmänna organisation ävensom till förbättringar i dess enskilda grenar och
upptagandet av nya områden till statistisk behandling. Det allmänna organisationsförslaget
utmynnade i ett förordande av upprättandet av ett större
statistiskt centralverk, vilket, utom de av kommittén föreslagna nya grenarna
och statistiska centralbyråns dittills omhänderhavda statistiska arbeten,
skulle övertaga jämväl rättsstatistiken, undervisningsstatistiken, statistiken
över de värnpliktigas läs- och skrivkunnighet, generalsammandraget
över bevillningen ävensom bergverks- och industri- samt handels- och sjöfartsstatistiken,
vilka grenar skulle överflyttas från respektive justitiedepartementet,
ecklesiastikdepartementet, generalstaben, statskontoret och kommerskollegium,
där de dittills varit förlagda. Vidare skulle det föreslagna
statistiska centralverket jämte övriga åligganden få i uppdrag att söka
åstadkomma enhetlighet och planmässighet inom hela den officiella statistiken.
Statistiska tabellkommissionen föreslogs omorganiserad till statistiskt
råd med uppgift att förbereda viktigare ärenden rörande förändringar och
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 168.
nya grenars upptagande, särskilt med hänsyn till att den officiella statistiken
så vitt möjligt måtte tillfredsställa de krav, som från statsförvaltningens,
näringslivets och vetenskapens sida kunde ställas på densamma.
Förslaget avsåg alltså en avsevärd centralisering av den officiella statistiken
samt ett försök att lösa frågan om åstadkommande av eu effektivare
överledning av den officiella statistiken i dess helhet. Kommittén var i
dessa sina förslag enhällig, med undantag för förslaget angående överflyttningen
till statistiska centralbyrån av kommerskollegii avdelning för näringsstatistik
(den ovannämnda bergverks-, industri-, handels- och sjöfartsstatistiken),
på vilken punkt en ledamot (d. v. förste aktuarien, sedermera
kommerserådet Key-Åberg) reserverade sig. Ett särskilt yttrande i denna
fråga avgavs även av kommitténs ordförande, varuti han förordade överflyttningen
i fråga på grundval av sina i egenskap av chef för kommerskollegium
vunna erfarenheter.
Körande det sålunda föreslagna statistiska centralverkets organisation
ansåg kommittén, att arbetet borde uppdelas på fyra byråer eller, alternativt,
för den händelse näringsstatistiken icke bleve dit förlagd, tre byråer
under ledning av var sin byråchef. Hela ämbetsverket skulle i fortsättningen
liksom förut stå under ledning av en överdirektör.
Endast det andra alternativa organisationsförslaget torde hava större intresse
i förevarande sammanhang. Enligt detta skulle ärendenas fördelning
bliva följande:
Första byrån: befolkningsstatistik, rättsstatistik (och undervisningsstatistik).
Andra byrån: jordbruksstatistik, fiskeristatistik, sparbanksstatistik, valstatistik,
statistik över fromma stiftelser, (domänstatistik, allmän skogsstatistik,
statistik över vägar och skjutsanstalter och aktiebolagsstatistik).
Tredje byrån: finansstatistik och kommunalstatistik, fattigvårdsstatistik,
fastighetsstatistik, förmögenhets- och inkomststatistik samt ärenden, som
icke tillhörde annan byrås handläggning.
Härtill skulle komma bibliotek, registratorsexpedition och vaktexpedition.
De här nämnda grenar av statistiken, som sedermera icke blivit statistiska
centralbyrån ålagda, hava satts inom parentes. Vidare må nämnas,
att särskilt finansstatistiken och statistiken över fast egendom icke kommit
att utarbetas i den omfattning, som statistiska kommittén förutsatte. Detta
har icke heller blivit fallet med den ovan under tredje byrån upptagna
inkomst- och förmögenhetsstatistiken, som enligt kommitténs förslag skulle
rara årlig, men vartill någon motsvarighet hittills utarbetats endast för de
tvenne åren 1917 och 1920.
Kommitténs motivering för byråindelningen är i detta sammanhang av
särskilt intresse och må därför här återgivas.
Det betydande arbetsområde kommittén föreslagit för statistiska centralverket
och storleken av den personal, som måste där anställas, komme, yttrade
kommittén, uppenbarligen att göra ämbetsverkets ledning synnerligen
6
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 168.
1912 års
riksdag.
svår och krävande. Chefen behövde därför vid sin sida män av framstående
duglighet. För att draga till sig sådana måste verket sättas i tillfälle
att erbjuda dem en ställning och löneförmåner, som kunde anses
lockande. Kommittén funne den enda utvägen härtill vara, att hos verket
anställdes ett lämpligt antal byråchefer, vilka hade att närmast ansvara
för ledningen av var sin byrå. För närvarande funnes praktiskt taget
ingen utsikt för en statistisk tjänsteman att vinna högre befordran inom
de statistiska verken än till andra gradens tjänst. Att detta skulle öva ett
ogynnsamt inflytande på personalens rekrytering vore uppenbart, och erfarenheten
hade även ådagalagt, att framstående förmågor funnit sig böra
lämna en bana, där all befordran avklipptes med uppnående av en förste
aktuariebefattning. Det vore därför nödvändigt, att, vilken organisationsform
än valdes för den officiella statistiken, möjligheter till högre befordran
öppnades genom inrättande av tredje gradens tjänster. Kommittén vore
alltså av den bestämda uppfattning, att, även om den dåvarande decentraliserade
organisationen bibehölles, skulle det vara oundgängligt att såväl
i statistiska centralbyrån som för särskilda statistiska avdelningar inrätta
byråchefsbefattningar.
Besparingssakkunniga hava i anslutning härtill uttalat, att det icke syntes
här vara anledning närmare ingå på de omständigheter och senare tillkomna
utvecklingsmoment, som orsakat, att statistiska kommitténs organisations
förslag icke ens i det alternativ, som här ovan beskrivits, blivit i
sin helhet genomfört. De sakkunniga fortsätta: Medan statistiska kommitténs
förslag rörande åtskilliga av den officiella statistikens enskilda grenar
haft en högeligen befruktande verkan, vilken ännu gjorde sig gällande,
hade följderna av dess förslag angående utvidgning av statistiska centralbyråns
verksamhetsområde huvudsakligen stannat vid att rättsstatistiken
dit överflyttats från justitiedepartementet och fiskeristatistiken från lantbruksstyrelsen,
varjämte mejeristatistiken övertagits från statskonsulenten
i mejerihushållning. Samtidigt hade dessa grenar underkastats en grundlig
omläggning med åtföljande utvidgningar’. Även jordbruksstatistiken
hade i anslutning till kommitténs förslag blivit väsentligen omlagd och
utvidgad.
Den vid 1912 års riksdag framlagda propositionen angående en provisorisk
omorganisation av statistiska centralbyrån upptog statistiska kommitténs
förslag om införande i ämbetsverket av byråindelning med den ändring,
att en av byråerna, den befolkningsstatistiska, ansågs kunna ställas under
överdirektörens direkta ledning. Dessutom förutsattes, att näringsstatistiken
och undervisningsstatistiken icke skulle överflyttas till centralbyrån. Däremot
framhölls, att rättsstatistiken lämpligen borde överföras till centralbyrån
från och med år 1914, något som också blev riksdagens beslut,
dock först år 1913, varvid en förste aktuariebefattning inrättades för detta
arbete.
1912 års förslag innefattade vidare förläggande till centralbyrån av fiskeristatistiken,
som tillika skulle fullständigt omorganiseras och betydligt utvidgas,
samt en genomgripande omgestaltning av jordbruksstatistiken, inne
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 7
fattande framför allt en överflyttning till statistiska centralbyrån av arbetet
med primäruppgifternas bearbetning, vilket förut till största delen skett
genom hushållningssällskapens försorg.
Efter att hava redogjort för statistiska kommitténs förslag beträffande
statistikens särskilda grenar hemställde chefen för finansdepartementet vidare
om förläggande till statistiska centralbyrån av en ny gren av statistiken,
nämligen allmän finansstatistik, samt utarbetande genom centralbyråns
försorg av en statistisk årsbok, omfattande hela den officiella statistiken,
ävensom av femårsöversikter över rikets utveckling. Däremot ansåg sig
departementschefen icke kunna för det dåvarande upptaga kommitténs
förslag om en årlig, på taxeringslängderna grundad, inkomst- och förmögenhetsstatistik,
enär den som en förutsättning för denna statistik föreslagna
ändringen av taxeringslängdernas uppställning blivit avstyrkt av åtskilliga
i ärendet hörda myndigheter, däribland kammarrätten.
Vad finansstatistiken angår, hade statistiska kommittén pekat på behövligheten
av en statistik över statens finanser, jämte den dittills av statistiska
centralbyrån utarbetade statistiken över kommunernas finanser, vilken senare
statistik kommittén ansåg böra dels utvidgas, dels i åtskilliga avseenden
förändras. Dessutom hade kommittén förordat utarbetande, i samband
med statistiken över kommunernas finanser, av en särskild statistik för
kommunaltekniska företag, avseende dels tekniska förhållanden och driften,
dels även ekonomiska och finansiella förhållanden. Såsom en lämplig ytterligare
uppgift hade kommittén slutligen framhållit en sammanfattning av
statistiken över statens och kommunernas finanser, alltså en allmän finansstatistik,
samt en särskild beräkning av skatternas fördelning, varvid hänsyn
jämväl skulle tagas till den indirekta beskattningen.
Departementschefen anslöt sig i det väsentliga till statistiska kommitténs
förslag, varvid han tillika framhöll, att om en byrå för finansstatistik upprättades
inom statistiska centralbyrån det syntes lämpligt, att till denna
förlädes utgivandet av vissa smärre finansiella publikationer, vilka tidigare
offentliggjorts av statskontoret och finansdepartementet. Sålunda ansåg
departementschefen, att generalsammandraget över bevillningen och inkomstskatten
samt generalsammandraget över bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter borde överflyttas till statistiska centralbyrån från
statskontoret samt att de i finansdepartementet hopsummerade uppgifterna
om stämpelbeläggningen av handlingar, hörande till protokollen över lagfarter,
inteckningar, bouppteckningar m. m., borde omhändertagas av statistiska
centralbyrån.
Vid uppgörande av sitt organisationsförslag utgick departementschefen
från en av chefen för statistiska centralbyrån den 27 december 1911 avgiven
promemoria. I denna uttalades bland annat, att befolkningsstatistiken, jordbruksstatistiken
samt finans- och kommunalstatistiken syntes var för sig
böra bliva kärnan i en särskild byrå inom ämbetsverket. Till dessa tre
byråer skulle övriga grenar av statistiken hänföras allt efter sin samhörig
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
het med den ena eller andra av de nämnda huvudgrenarna. Personalbehovet
hade i promemorian beräknats med hänsyn till vad som under år
1913 oundgängligen erfordrades för göromålens behöriga skötande. Vad
byråchefernas antal anginge, vore det onekligen synnerligen önskvärt, att
en byråchef kunde anställas såsom ledare för var och en av de tre byråerna.
Alldeles nödvändigt kunde dock detta icke anses vara. Under den närmaste
tiden syntes en av de tre byråerna kunna direkt ledas av överdirektören,
dock under förutsättning, att till särskilt biträde åt honom anställdes en
förste aktuarie, vilken skulle närmast handhava redigerandet av bland annat
den statistiska årsboken samt dessutom tjänstgöra såsom sekreterare i ärenden,
vilka icke tillhörde handläggning av byrå, som stode under ledning
av särskild byråchef. Antalet byråchefer skulle på sådant sätt kunna reduceras
till endast två. För varje byrå erfordrades ytterligare en förste aktuarie
och en aktuarie, av vilka förste aktuarien skulle särskilt biträda byråchefen
vid redigerandet av de statistiska berättelserna, granska och underteckna
av aktuarie och amanuenser uppsatta s. k. anmärkningsmemorial
samt med biträde av aktuarien utöva närmaste uppsikten över de kvinnliga
biträdenas dagliga arbete. Till denna personal skulle så komma den ovannämnde
förste aktuarien samt, såsom tjänstemän av första lönegraden, registrator
och bibliotekarie.
Under särskilt framhållande av att han fann den föreslagna anordningen,
att överdirektören själv skulle utöva den direkta ledningen av eu av ämbetsverkets
byråer, lämplig samt den i sammanhang härmed gjorda hemställan
om anställande av en särskild förste aktuarie som biträde och sekreterare
för överdirektören väl grundad, hemställde departementschefen, att
statistiska centralbyråns ordinarie tjänstemän under år 1913 skulle utgöras,
förutom chefen, av två byråchefer, fyra förste aktuarier och fem aktuarier,
därav en bibliotekarie och en registrator, vilket innebar eu ökning med två
byråchefs-, en förste aktuarie- och två aktuarietjänster. Med undantag för
byråchefstjänsterna, som föreslogos uppförda på ordinarie stat, skulle dessa
nya tjänster uppföras på extra stat.
Riksdagens beslut blev, att å ordinarie stat nyuppfördes endast en byråchefstjänst;
däremot beviljades de föreslagna extra ordinarie tjänsterna, med
tillägg av en extra ordinarie aktuarie i stället för den icke beviljade byråchefen.
För år 1913 blevo sålunda tjänstemännen i aktuaries eller högre grad
följande: en överdirektör, en byråchef, fyra förste aktuarier, därav en extra
ordinarie, samt sex aktuarier, därav fyra extra ordinarie (en av dessa extra
ordinarie befattningar var den förut omnämnde extra ordinarie aktuariebefattningen,
som beviljats redan år 1906).
I motiveringen till sitt beslut anförde riksdagen, bland annat, att man
syntes böra undvika ett uppläggande av särskild statistik för frågor av en
mångfald olika slag och i stället söka inrikta sig på huvudsakligen sådana
ämnen, vilkas statistiska bearbetande kunde anses vara av verklig praktisk
betydelse och nytta. Av sådan natur vore enligt riksdagens förmenande
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr l(>8. !)
do frågor, som vore hänförliga till finansstatistiken ooh statistiken över
kommunernas iinanser. Det syntes nämligen icke råda något tvivel därom,
att finansväsendet i allmänhet och särskilt den sida därav, som representerades
av skatteväsendet, i våra dagar med rätta tillmättes en allt större
betydelse, både i statligt och kommunalt avseende, varav syntes böra följa,
att detsamma gjordes till föremål för en statistisk bearbetning, som utförligt
belyste dess förhållande till samhällsutvecklingen. A finansstatistiken och
statistiken över kommunernas finanser horde således enligt riksdagens förmenande
huvudvikten läggas, sä mycket mera som åtskilliga av de frågor,
a ilka enligt statistiska kommitténs och jämväl Kungl. AIsjds förslag skullebliva
föremål för särskild statistik, syntes riksdagen kunna utan olägenhet
inrangeras under eller kombineras med finansstatistiken och statistiken över
kommunernas finanser.
Efter vissa anmärkningar mot andra grenar av den av centralbyrån utarbetade
eller för detta ämbetsverks handläggning föreslagna statistiken
yttrade riksdagen vidkommande befolkningsstatistiken, att betydelsen av
densamma väl icke kunde förnekas. Dock syntes det riksdagen kunna ifrågasättas,
om behovet av en statistik över dödsorsakerna i den omfattning, som
blivit förutsatt, verkligen kunde motivera sä vidlyftiga anordningar, som
för erhållande därav igångsatts, i synnerhet som det syntes vara omöjligt
att i detta avseende erhålla fullt tillförlitliga primäruppgifter.
Slutligen anförde riksdagen följande. I betraktande av det otillfredsställande
läge, vari den officiella statistiken obestridligen för det dåvarande
befunne sig, och med särskilt fästat avseende å behovet av att erhålla en
statistik över statens finanser och en tillfyllestgörande sådan jämväl över
kommunernas finanser jämte en allmän finansstatistik, gående ut på en
sammanställning av bådadera, hade även riksdagen funnit det välbetänkt att
redan för det dåvarande söka ordna frågan om vår officiella statistik, i den
man så kunde ske. Riksdagen hade därför, under förutsättning att de erinringar
i frågan, som riksdagen framställt, beaktades, ansett sig kunna
ansluta sig till det förslag, som Kungl. Maj:t framlagt i avseende å ordnandet
av denna statistik.
Med avseende å anordningens provisoriska natur och då det, med hänsyn
till departementalkommitténs blivande förslag, syntes av vikt att icke vidtaga
sådana dispositioner, att man därigenom föregrepe, vad av denna kommitté
kunde i ämnet bliva föreslaget, hade riksdagen emellertid icke kunnat
bifalla Kungl. Maj:ts förslag att för ifrågavarande ändamål uppföra två
byråchefer å ordinarie stat.
Den ena av dessa byråchefer, vilken, enligt vad riksdagen inhämtat, vore
avsedd för den jordbruksstatistiska byrån, syntes lämpligen kunna ersättas
av den förste aktuarie, som enligt förslaget skulle vara anställd vid samma
byrå. För att den erforderliga personalen vid den statistik, som skulle hänföras
till denna byrå, icke skulle komma att minskas till antalet, syntes
emellertid i så fall böra, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, där anställas
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
1918 års omorganisation.
Statistiska
centralbyråns
skrivelse den 6
oktober 1917.
ytterligare en extra ordinarie aktuarie med enahanda arvode som Kungl.
Maj:t ifrågasatt för övriga extra ordinarie aktuarier vid statistiska centralbyrån.
Å den jordbruksstatistiska byrån skulle under denna förutsättning
komma att anställas en förste aktuarie och 2 aktuarier.
En motsvarande anordning syntes däremot icke vara tillrådlig i fråga om
den finansstatistiska byrån, för vilken den andra byråchefen vore avsedd.
På ledaren av finansstatistiken och statistiken över kommunernas finanser
syntes nämligen böra ställas särskilt stora krav. Han måste vara beredd att,
utöver det periodiskt återkommande arbetet med statistiska berättelser, utföra
maktpåliggande och grannlaga specialutredningar av olika slag. Sådana
kunde antagas för finansdepartementets räkning fordras gång efter annan
till ledning för skattelagstiftningen och statsregleringen, framför allt inkomstberäkningen.
Det syntes därför vara önskligt, att ledaren av den
officiella finansstatistiken vore fullt skickad att som regel jämväl hava ledningen
av sådana specialutredningar. Men man syntes i längden icke kunna
förvänta nödiga kvalifikationer bos innehavaren av denna befattning, med
mindre ban bleve ordinarie tjänsteman och tillförsäkrades löneförmåner såsom
byråchef. Riksdagen hade därför ansett sig kunna godkänna Kungl.
Maj:ts förslag i denna del, så mycket mer som organisationen av denna
byrå vore så avpassad, att, därest framdeles beslut skulle komma att fattas
om upprättande av en särskild statistisk byrå inom finansdepartementet för
ifrågavarande ändamål, den av Kungl. Maj:t föreslagna finansstatistiska
byrån inom statistiska centralbyrån kunde med hela sin personal överflyttas
från centralbyrån till finansdepartementet.
Besparingssakkunniga hava avslutat sin redogörelse för 1912 års organisationsbeslut
med följande uttalande:
»Det torde efter dessa citat knappast behöva särskilt påpekas, att 1912 års
riksdag på den officiella statistikens uppgifter och organisationsfråga anlade
synpunkter, vilka synnerligen starkt betonade det rent praktiska. Det torde
också vara uppenbart, att riksdagen, då den ansett huvudvikten vid statistiska
centralbyråns statistiska arbeten ligga å finansstatistiken och därför
för denna statistik beviljat en byråchefsbefattning, därvid åsyftat eu finansstatistik
av betydligt större omfattning och allmännare innehåll än den
kommunala bokföringsstatistik, vartill statistiska centralbyråns dittillsvarande
produktion på området i huvudsak inskränkt sig och som egendomligt nog
även i fortsättningen kommit att utgöra det så gott som enda föremålet för
finansstatistikens (tredje byråns) ordinarie arbeten.»
Sedan 1913 års riksdag vidare beviljat avlöningsmedel till den i samband
med ovan omnämnda överflyttning av rättsstatistiken till statistiska centralbyrån
för denna statistik behövliga förste aktuariebefattningen jämte extra
personal samt 1914 års riksdag på ordinarie stat uppfört avlöningar för 27
kvinnliga befattningshavare, togs centralbyråns omorganisationsfraga åter
upp vid 1918 års riksdag.
Till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ärendet låg en skrivelse från
statistiska centralbyrån den 6 oktober 1917 med förslag till lönereglering
Kungl. Maj:Is proposition Nr 1US. 11
för ämbetsverket. I denna skrivelse hade centralbyrån anfört bland annat
följande:
Centralbyrån ansåge frågan om eu definitiv lönereglering för ämbetsverket
nu ej längre kunna uppskjutas. Sedan vid lät? års riksdag ny lönereglering
fastställts för statsdepartementen och överintendentsämbetet, vore statistiska
centralbyrån jämte kommerskollegium, med undantag av dess näringsstatistiska
avdelning, det enda centrala verk, som ännu kvarstode oreglerat.
Ifråga om ämbetsverkets allmänna organisation erinrade centralbyrån om
det förslag till en genomförd byråindelning i statistiska centralbyrån, som
förelagts 1912 års riksdag. Vid det förhållandet, att blott eu av de begärda
byråchefsbefattningarna blivit av riksdagen beviljad, hade den avsedda byråmdelningen
icke kunnat genomföras. Den erfarenhet, som i centralbyrån
vunnits efter genomförandet av den vid 1912 års riksdag beslutade provisoriska
omorganisationen, hade tydligt visat, att en tillfredsställande organisation
icke kunde vinnas utan en fullt genomförd byråindelning, varvid likväl
den vid 1912 års riksdag föreslagna nödfallsutvägen att ställa eu byrå under
överdirektörens direkta ledning icke syntes kunna ifrågakomma. Då likväl
uppförandet av två nya byracliefsbefattningar ju innebure en betydande
ändring i nuvarande organisation samt ej obetydlig kostnadsökning och
därför skulle kunna tänkas förhindra den nödvändiga löneregleringens genomföl
ande, ansåge sig centralbyrån icke för det dåvarande böra framställa
förslag härom, utan utginge ifrån att dåvarande organisation på fyra avdelningar,
en under byråchef och tre under förste aktuarier, tills vidare komme
att bibehållas.
Den för nämnda fyra avdelningar avsedda tjänstemannapersonalen, vilken
utom amanuenser utgjordes av på ordinarie stat uppförda en byråchef och
fyra förste aktuarier samt på extra stat uppförda fyra aktuarier, behövdes
allt framgent, och hemställde statistiska centralbyrån därför, att de på extra
stat uppförda aktuariebefattningarna mätte överflyttas till den ordinarie staten.
Därjämte funnes i centralbyrån anställda på ordinarie stat två aktuarier,
av vilka en bibliotekarie och en registrator, tillika kassaförvaltare och arkivarie,
samt på extra stat en förste aktuarie. Den sistnämnde hade till uppgift
att redigera statistisk årsbok och de femårsöversikter över rikets utveckling,
som beslutats skola utgivas, men som dittills ej kunnat komma
till stånd. Därjämte hade den extra ordinarie förste aktuarien att ombesörja
besvarandet av förfrågningar till utlandet samt meddelandet av uppgifter
till internationella kalendrar och handböcker, vilket före år 1913
ålegat bibliotekarien, samt slutligen att tjänstgöra såsom sekreterare åt överdirektören.
Vad först anginge bibliotekarien, hade statistiska kommittén föreslagit,
att hans befattning skulle uppflyttas till andra tjänstegraden. Vid den provisoriska
omorganisationen av statistiska centralbyrån vid 1912 års riksdag
liade detta förslag ej upptagits, men då det nu gällde en mera definitiv
organisation, syntes detta statistiska kommitténs förslag böra upptagas till
prövning. Det borde då till att börja med erinras, att näppeligen något
annat offentligt bibliotek av det värde och den storlek som statistiska centralbyråns
stode under förvaltning av en så lågt avlönad tjänsteman som i
första lönegraden. Men därtill komme, att bibliotekarien icke blott hade
att vårda biblioteket utan därjämte måste i stor utsträckning tillhandagå
den besökande allmänheten med upplysningar från hela den såväl svenska
som utländska statistiken. Han måste därför vara en synnerligen kunnig
och erfaren statistiker. Redan i dessa förhållanden låge tillräckliga skäl
12
Kungl. Muj.ts proposition Nr 168.
till att lians befattning höjdes till andra lönegraden. Men det syntes ej
heller längre vara möjligt för bibliotekarien att ensam sköta sin befattning,
utan måste ytterligare en tjänsteman anställas såsom biträde åt honom.
Sedan ämbetsverket år 1911 inflyttat i sin nuvarande lokal med dess möjligheter
att bereda arbetsplats åt forskare, hade allmänhetens besök i biblioteket
varit stadda i en betydlig, i och för sig naturligtvis glädjande ökning.
Härigenom hade dock bibliotekariens tid blivit så upptagen med expeditionsgöromål
och biträde åt allmänheten, att han icke fått tillräcklig tid övrig
för sina övriga åligganden; ännu hade sålunda biblioteket icke hunnit fullt
ordnas efter nyinflyttningen år 1911, än mindre hade något kunnat åtgöras
för åstadkommande av en ytterst välbehövlig, mera modern uppställning och
katalog. Därtill komme, att det under bibliotekariens semester varit synnerligen
svårt att finna lämplig vikarie för honom. Slutligen vore i hög grad
önskligt, att vården av centralbyråns dyrbara arkiv kunde överflyttas på
bibliotekarien, då registratorn, trots att stora delar av diarie- och registerförandet
överflyttats på de särskilda avdelningarna, numera vore så upptagen
av kassaärenden och andra registratorsgöromål, att han icke finge
nämnvärd tid över för arkivet. Detsamma befunne sig ej heller i så ordnat
skick som önskligt vore. Att emellertid uppdraga åt bibliotekarien att tilllika
vara arkivarie vore ej tänkbart, därest icke bibliotekarien erhölle en
tjänsteman till hjälp vid expeditionsarbetet. Att härför anställa en amanuens
kunde dock icke vara lämpligt, då eu sådan nödvändigtvis måste för
sin utbildning och framtida befordran efter kort tids tjänstgöring vid biblioteket
överflyttas till avdelningarna och därför icke kunde vinna den
erfarenhet i biblioteksärendena, som erfordrades för ett tillfredsställande
skötande av expeditionsgöromålen, vilka närmast skulle komma på hans del.
Det syntes därför vara nödvändigt, att en ordinarie tjänsteman av första
graden anställdes såsom biträde åt bibliotekarien. Men om så bleve fallet,
syntes självklart, att bibliotekariens egen befattning borde bliva av andra
graden.
Beträffande registratorstjänsten föresloge statistiska centralbyrån ingen
förändring.
Vidkommande åter den på extra stat uppförda förste aktuariens arbetsuppgifter,
hade centralbyrån för avsikt att inkomma med framställning om
upphävande av beslutet om utgivande av femårsöversikter över rikets utveckling
i vad anginge perioderna 1906—1910 och 1911—1915. Huruvida
sådana översikter skulle komma till stånd för perioden 1916—1920, saknade
i förevarande sammanhang all betydelse. Vunne ifrågavarande framställning
Kungl. Maj:ts bifall och anställdes, såsom av centralbyrån föreslagits,
en första gradens tjänsteman såsom biträde åt bibliotekarien, syntes åtminstone
för den närmaste framtiden kunna på bibliotekarien överflyttas förste
aktuariens åligganden att ombesörja besvarandet av förfrågningar från utlandet
och meddelande av uppgifter till kalendrar och handböcker. Såsom
förut nämnts, hade före år 1913 detta åliggande vilat pa bibliotekarien,
med vars verksamhet det stode i mycket nära samband; att det överflyttats
från honom till extra ordinarie förste aktuarien, hade berott uteslutande
på behovet att bereda bibliotekarien lättnad i hans arbetsbörda. Jämväl
bestyret med redigerandet av statistisk årsbok syntes under nyssnämnda
förutsättningar kunna överflyttas på bibliotekarien, varvid man dock måste
utgå ifrån att överdirektören personligen liksom dittills i större eller mindre
utsträckning direkt komme att deltaga uti ifrågavarande arbete. Äterstode
så den extra ordinarie förste aktuariens uppgift att tjänstgöra såsom över
-
KungL Maj:In proposition Nr ItiH. 1,‘j
direktörens sekreterare. Att ensamt härför bibehålla eu tjänsteman, som
eljest skulle kunna undvaras, kunde givetvis ej ifrågasättas, utan finge behovet
av sekreterarebiträde åt överdirektören fyllas av avdelningscheferna
och andra tjänstemän.
Under förutsättning att bibliotekarietjänsten förändrades till andra graden
(förste aktuarietjänst) och eu första gradens tjänsteman anställdes såsom
biträde åt bibliotekarien, kunde alltså den extra ordinarie förste aktuariebefattningen
indragas. Den föreslagna nyregleringen komme under sådana
omständigheter icke att medföra någon ökning av centralbyråns dåvarande
tjänstemannapersonal och ej heller någon förändring av antalet tjänstemän
i de olika tjänstegraderna.
Vad vidare anginge de kvinnliga biträdesbefattningarna, så komme att
från 1918 års ingång i centralbyrån finnas anställda på ordinarie stat 13
biträden av andra och 14 av första lönegraden, samt på extra stat 1 biträde
av andra och 11 av första lönegraden, eller tillsammans 14 av andra och
25 av första lönegraden, förutom tillfälliga biträden till något växlande
antal men i regel uppgående till omkring 10, häri inbegripna två manliga
biträden. Bland de tillfälliga biträdena vore ej inräknade de för valstatistiken,
folkräkningen och särskilda utredningar behövliga, vilka ofta kunde
uppgå till betydligt antal. Den för ämbetsverkets normala, årligen återkommande
arbetsuppgifter anställda biträdespersonalen uppginge alltså till
i runt tal 50. Den av centralbyrån under de sista åren vunna erfarenheten
hade tydligt ådagalagt, att biträdespersonalen året om måste uppgå till minst
den angivna siffran och att med all sannolikhet icke ens denna vore fullt
tillräcklig. Det skulle sålunda kunna finnas goda skäl till att nu öka de
ordinarie biträdesbefattningarna till 50. Då emellertid vid sidan av de
ordinarie biträdena alltid måste finnas ett visst antal tillfälliga för vikariat
under semester och tjänstledighet samt för ämbetsverkets rekrytering, ansåge
centralbyrån, att för det dåvarande endast de på extra stat uppförda
12 biträdesbefattningarna borde överflyttas till den ordinarie staten, som
alltså skulle komma att upptaga sammanlagt 39 biträdesbefattningar.
I fråga om dessa befattningars fördelning på de olika lönegraderna liade
man först att avgöra, huruvida några av biträdena borde bliva av tredje
lönegraden, som dittills icke förekommit i statistiska centralbyrån. Allt
ifrån tillkomsten av ifrågavarande lönegrad hade det för centralbyrån varit
uppenbart, att samma skäl, som föranlett att i andra ämbetsverk inrättats
befattningar av denna grad, med minst lika stor styrka gjorde sig gällande
vad statistiska centralbyrån beträffade. Emellertid hade centralbyrån i skrivelser
åren 4914, 1915 och 1910 förklarat sig med hänsyn till tidsförhållandena
böra för det dåvarande avstå från att göra framställning om uppförande
av dylika befattningar på ämbetsverkets stat. Denna fråga syntes
dock nu ej längre böra undanskjutas. Då på en var av ämbetsverkets fyra
avdelningar förelåge behov av ett kvinnligt biträde för förande av diarium
över inkommande och register över utgående skrivelser, för biträdande vid
uppsättande av koncept till enklare expeditioner samt för utövande av förmanskap
över den talrika kvinnliga personalen, allt uppgifter som ansetts
i andra ämbetsverk motivera inrättandet av biträdesbefattningar av tredje
lönegraden, hemställde statistiska centralbyrån om uppförande på centralbyråns
stat av fyra befattningar av tredje lönegraden, eu för var och en
av centralbyråns fyra avdelningar.
Beträffande proportionen mellan biträdena av högre och av lägre grad
hade centralbyrån i skrivelse den 29 september 1913 yttrat, att då för samt
-
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Löneregleringskommitténs
utlåtande
den 20 april
1918.
liga de i nämnda skrivelse ifrågasatta 27 biträdena arbetet till stor del måste
anses såsom i hög grad kvalificerat, egentligen samtliga biträdesbefattningarna
borde bliva av den högre lönegraden, men att, då en sådan anordning av
åtskilliga skäl syntes icke vara lämplig, det kunde vara tillräckligt, att 13
befattningar bleve av högre och 14 av lägre grad. I häröver den 2 mars
1914 avgivet utlåtande hade löneregleringskommittén yttrat, att det antal
av 13 biträden, som centralbyrån ansett böra uppföras i högre grad, icke
vore större än som kunde anses skäligt. Vad centralbyrån i berörda skrivelse
anfört syntes vara tillämpligt jämväl i fråga om de biträdesbefattningar,
som centralbyrån nu föresloge till uppförande å ordinarie stat. Därest 4
biträdesbefattningar av tredje graden inrättades, syntes för bibehållande av
nyssnämnda proportion mellan befattningar av högre och av lägre grad
ytterligare 2 biträdesbefattningar böra uppföras i andra lönegraden och således
biträdesbefattningarna av första lönegraden ökas med 6. Enligt centralbyråns
förslag skulle alltså antalet biträdesbefattningar bliva: av tredje
graden 4, av andra graden 15, tillsammans av högre grad 19, och av första
graden 20, summa 39.
Statistiska centralbyråns vaktbetjäning utgjordes sedan år 1880 av en
förste vaktmästare och en vaktmästare. Allt ifrån ämbetsverkets förflyttning
till dess nya lokaler hade emellertid den på stat upptagna vaktbetjäningen
visat sig alldeles otillräcklig för vaktmästarsysslornas utförande och framför
allt vakthållning i lokalen. Så länge folkräkningsarbetet pågått i större
utsträckning, hade ämbetsverket kunnat nödtorftigt reda sig därigenom, att
en vid folkräkningen anställd yngling placerades i vaktrummet, men sedan
nämnda yngling numera lämnat centralbyrån, hade förhållandena blivit
synnerligen betänkliga. Oaktat stadsbud i en mycket stor och för staten
allt annat än ekonomiskt fördelaktig utsträckning anlitats för budskickningar,
hade dagligen inträffat, att ämbetsverkets lokal under långa stunder
varit utan någon bevakning. Olägenheterna att icke säga farorna av detta
förhållande låge i öppen dag, och hemställde centralbyrån därför om uppförande
på centralbyråns stat av ytterligare en vaktmästarbefattning.
På grund av remiss å centralbyråns skrivelse avgav löneregleringskommittén
den 20 april 1918 utlåtande i ärendet.
Kommittén, som på anförda grunder tillstyrkte statistiska centralbyråns
framställning om proposition till 1918 års riksdag angående nyreglering av
ämbetsverket, kunde likväl icke i alla delar ansluta sig till det förslag härom,
som centralbyrån framlagt. Kommitténs utlåtande hade följande huvudsakliga
innehåll:
För centralbyrån hade uppenbarligen det huvudsakliga målet varit att
få en ny lönereglering genomförd och i sammanhang härmed få på ordinarie
stat uppförda de dåvarande innehavarna av befattningar på extra
stat. För att icke på något sätt äventyra dessa visserligen mycket viktiga
mål hade centralbyrån ansett sig böra frånse från alla större organisationsändringar,
ehuru centralbyrån visserligen förklarade sig finna den
dåvarande organisationen otillfredsställande. Löneregleringskommittén vore
däremot av den uppfattningen, att samtidigt med en ny lönereglering
jämväl en sådan omorganisation av ämbetsverket borde företagas, att centralbyrån
bleve för en avsevärd framtid fullt skickad att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina uppgifter. Kommittén följde härvid samma grundsatser,
som varit ledande för dess utredningsarbete i fråga om andra ämbetsverks
KiukjI. Maj:ts proposition Nr 168. 15
löneregleringar, nämligen att ny lönereglering och ny organisation, där sådan
erfordrades, borde samtidigt genomföras.
Efter att i korthet hava erinrat om vad som tidigare förekommit i fråga
om införande av byråindelning i statistiska centralbyrån samt ämbetsverkets
ovan återgivna uttalande, att eu tillfredsställande organisation icke kunde
vinnas utan en fullt genomförd byråindelning, varvid likväl den vid 1912
ars riksdag föreslagna nödfallsutvägen att stiilla en byrå under överdirektörens
direkta ledning icke syntes kunna ifrågakomma, anförde kommittén
vidare följande.
Kommittén delade denna statistiska centralbyråns mening. f)å, såsom
händelsen varit i fråga om statistiska centralbyrån, ärendenas omfattning
och mångskiftande beskaffenhet samt arbetets högt kvalificerade natur föranlett
införande av byråindelning, syntes det ur organisationssynpunkt riktigaste
vara, att byråindelningen också fullständigt genomfördes. Att för
endast en av ett ämbetsverks underavdelningar anställa byråchef och låta
Övriga avdelningar ledas av tjänstemän av lägre grad kunde knappast
motiveras i annat fall, än att den förstnämnda avdelningen i betydelse eller
omfattning väsentligt överträffade de övriga. Men, såvitt kommittén kunnat
linna, kunde detta ingalunda sägas vara förhållandet med den finansstatistiska
byrån i statistiska centralbyrån. Dess personal vore ej obetydligt
mindre än övriga avdelningars med undantag av den rättsstatistiska avdelningens;
ur rent praktisk synpunkt syntes den jordbruksstatistiska avdelningen
äga åtminstone lika stor betydelse som den tinansstatistiska byrån
och ur vetenskaplig synpunkt samt med hänsyn till arbetets kvalificerade
natur mtoge de befolknings- och rättsstatistiska avdelningarna otvivelaktigt
framsta platsen bland de.olika avdelningarna. Att chefen för den finansstatistiska
byrån hade att i vissa fall biträda finansdepartementet med statistiska.
utredningar kunde näppeligen anses motivera, att han ensam av avdelningscheferna
skulle innehava byråchefs ställning.
Då kommittén alltså ansåge, att byråindelningen i statistiska centralbyrån
borde fullt genomföras, följde därav icke, att kommittén skulle anse behövligt,
att byråerna bleve lika många som de dittillsvarande avdelningarna.
Er saval organisations- som kostnadssynpunkt måste städse vara av vikt
att icke flera byråchefsbefattningar inrättades i ett ämbetsverk, än som
kunde anses vara strängt behövligt, Då nu i statistiska centralbyrån görornalen
syntes kunna på ett fullt tillfredsställande sätt handläggas av ett
antal av tre byråer, men å andra sidan detta antal näppeligen syntes kunna
minskas, därest icke hela reformen skulle förfelas, hade kommittén stannat
vid att föreslå nämnda antal eller samma, som föreslagits jämväl i 1912
ars statsverksproposition. Även omfattningen av de olika byråernas verksamhet
syntes i huvudsak böra bliva densamma, som då ifrågasatts; byråerna
S j le. .. sa bllva en huvudsakligen befolknings- och rättsstatistisk, en huvudsakligen
jordbruksstatistisk och en huvudsakligen finansstatistisk.
Att, sasom ar 1912 föreslagits, för de tre byråerna anställa endast två
byråchefer och uppdraga ledningen av den tredje byrån åt överdirektören
kunde kommittén icke tillstyrka. Eu dylik anordning, som för övrigt
saknade motsvarighet inom förvaltningen i övrigt, skulle enligt kommitténs
mening medföra betydande olägenheter, då det finge anses uteslutet, att överdirektören
skulle få tillräcklig tid att tillfredsställande sköta såväl sitt chefsämbete
som därtill en byråchefstjänst. Då givetvis chefsämbetets skötsel
komme att stallas i framsta rummet, skulle antagligen resultatet bliva, att
den under överdirektören ställda byrån bleve i saknad av den ledning som
l(j Kungl. Muj:ts proposition Nr 168.
byråchefen vore avsedd att utöva. Kommittén ansåge därför, att byråchefer
borde anställas för alla tre byråerna.
Den för statistiska centralbyråns dittillsvarande fyra avdelningar avsedda
tjänstemannapersonalen utgjorde för det dåvarande, å extra stat uppförda
befattningar inräknade: för de befolknings- och rättsstatistiska avdelningarna,
som tillsammans motsvarade den befolknings- och rättsstatistiska byrån enligt
kommitténs förslag, sammanlagt två förste aktuarier och en aktuarie,
för den jordbruksstatistiska avdelningen, motsvarande den jordbruksstatistiska
byrån enligt kommitténs förslag, en förste aktuarie och två aktuarier
samt för den i kommitténs förslag såsom oförändrad bibehållna flnansstatistiska
hyrån en byråchef, eu förste aktuarie och en aktuarie. Då inrättandet
av de nya byråchefsbefattningarna icke borde medföra en ökning av det
sammanlagda antalet tjänstemän på varje särskild hyrå, vilket antal syntes
vara väl avvägt, uppstode frågan, vilka av de dittillsvarande befattningarna
på de befolknings-, rätts- och jordbruksstatistiska avdelningarna borde indragas
med anledning av byråchefstjänsternas tillkomst.
Då det syntes vara behövligt, att på varje byrå funnes anställd minst
en förste aktuarie såsom byråchefens närmaste man och sekreterare, i likhet
med vad redan vore fallet på den linansstatistiska byrån, syntes tvekan icke
böra förefinnas att på den jordbruksstatistiska byrån bibehålla förste aktuarien
och indraga en av de två aktuariebefattningarna.
Mera tvivelaktig ställde sig saken beträffande den befolknings- och rättsstatistiska
byrån. Härvid syntes dock från början självfallet, att den föt
rättsstatistiken avsedda förste aktuarien icke kunde indragas, då han vore
den enda för denna gren av statistiken avsedda ordinarie tjänstemannen och
särskilda kompetensvillkor vore stadgade för hans befattning, vilka syntes
utesluta, att han skulle kunna ersättas av eu tjänsteman av första lönegraden.
Samma betänkligheter mötte visserligen icke mot indragning av
förste aktuarien å den befolkningsstatistiska avdelningen, men å andra sidan
syntes det dock kunna betraktas som en ej ringa olägenhet, att den, som
närmast under byråchefen skulle hava att svara för den viktiga och sjnneiligen
krävande befolkningsstatistiken, komme att bliva eu tjänsteman i endast
första lönegraden. Då kommittén emellertid ansåge sig kunna utgå
ifrån, att byråchefen komme att i främsta rummet ägna sitt arbete och sin
uppmärksamhet åt denna statistik, och då före år 1913 endast en ordinarie
tjänsteman, förste aktuarie, varit anställd för densamma, hade kommittén
funnit sig kunna tillstyrka, att förste aktuariebefattningen på den befolkningsstatistiska
avdelningen indroges. Härigenom vunnes den fördelen, att
de tre byråerna bleve fullt likformigt organiserade, vardera med en byråchef,
en förste aktuarie och eu aktuarie.
Vad övriga tjänstemannabefattningar i statistiska centralbyrån anginge,
hade centralbyrån beträffande registratorstjänsten icke haft någon ändring
att föreslå. Ej heller kommittén hade någon erinran att göra i fråga om
denna befattning, som syntes böra bibehållas sasom en tjänst av första
lönegraden.
Beträffande åter den på extra stat uppförda förste aktuariebefattningen
och bibliotekarietjänsten hade statistiska centralbyrån föreslagit den förändring,
att bibliotekarietjänsten skulle höjas till andra lönegraden och för
biträde åt bibliotekarien inrättas en ny tjänst av första lönegraden, varemot
den extra ordinarie förste aktuariebefattningen skulle indragas. De till stöd
för denna framställning av centralbyrån anförda skälen hade synts kommittén
övertygande, och tinge kommittén därför jämväl för sin del förorda
eu dylik anordning.
Kun yl. Maj:ts proposition Nr t Un. 17
Av kvinnliga biträden funnes för det dåvarande i statistiska centralbyrån
pa ordinarie stat anstallda 13 av andra och 14 av första graden, varjämte på
extra stat tunnes 1 av andra och 11 av första graden. Statistiska centrallyran
hade hemställt, att alla befattningar på extra stat skulle överflyttas
tili den ordinarie staten. Då kommittén funnit ådagalagt, att samtliga dessa
bitradesbefattningar maste anses för framtiden erforderliga, tillstyrkte
kommittén statistiska centralbyråns framställning i denna del
Beträffande fördelningen på de olika lönegraderna hade'' centralbyrån
ansett, att 4 befattningar borde vara av tredje, Tö av andra och 20 av
forsta graden.
Vad beträffade forslaget att i centralbyrån inrätta bitradesbefattningar av
tredje graden som dittills ej förekommit därstädes, hade kommittén funnit
att samma skäl, som föranlett inrättande av sådana befattningar i andra
ämbetsverk, jämväl förelåge i fråga om statistiska centralbyrån. Vad åter
anjalet av sådana befattningar, så skulle visserligen med hänsyn
därtill,., att kommittén föreslagit verkets organiserande på tre byråer, kunna
jfragasattas, att man skulle kunna inskränka sig till en befattning för varje
hyra. Da emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, behovet av befattav
tredje graden gjort sig alldeles särskilt känt på de befolknings°i
^^statistiska avdelningarna, där biträdena av tredje graden också
skulle fa att utföra ett i särskilt hög grad kvalificerat arbete, hade kommittén
ansett sig bora tillstyrka inrättandet av fyra bitradesbefattningar av tredje
graden, varav tva avsedda för den befolknings- och rättsstatistiska, en för
uen jordbruksstatistiska och en för den finansstatistiska byrån.
Den av centralbyrån föreslagna proportionen mellan biträden av andra
SLSÄT*" icke Biv“ anledni"8 ,iH -•-> «■>
I fråga om vaktbetjäning hade centralbyrån föreslagit uppförande på
staten av avlöning för ytterligare en vaktmästare. Kommittén hade visserligen
funnit behov föreligga av en förstärkning av centralbyråns vaktbetjanmg,
men i betraktande av det redan synnerligt stora antalet ordinarie
vaktmastare i de centrala verken måste kommittén ställa sig betänksam i
fråga om varje ytterligare ökning av detta antal. Kommittén kunde därför
ej hellei tillstyrka centralbyråns förevarande hemställan, utan ansåge, att
behovet av okad vaktbetjäning lämpligen kunde tillgodoses genom tillfällig
anställning av en spnnggosse eller yngling, på sätt som skett i flera andra
ämbetsverk och jämväl förekommit i statistiska centralbyrån, medan folkrakningsarbetet
där pågått.
Enligt kommitténs förslag skulle alltså staten för statistiska centralbyrån
komma att upptaga följande befattningshavare: 1 överdirektör och chef, 3
byråchefer, 4 förste aktuarier, av vilka en såsom bibliotekarie, 5 aktuarier
av vilka en såsom registrator och en såsom biträde åt bibliotekarien 4
kvinnliga biträden av tredje, 15 av andra och 20 av första graden, 1 förste
vaktmästare och 1 vaktmästare. I jämförelse med dittills förefintliga befattningar
på ordinarie och extra stat visade detta en ökning med 2 byråchefer
samt 4 kvinnliga biträden av tredje, 2 av andra och 6 av första
graden, men minskning med 1 förste aktuarie och 1 aktuarie. Jämfört med
statistiska centralbyråns förslag utvisade kommitténs ökning med 2 byråchefer,
men minskning med 1 förste aktuarie, 1 aktuarie och 1 vaktmästare.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 137 häfl
(Nr ten.)
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
1918 års riksdag.
Återblick.
Nuvarande
organisation
och arbetsuppgifter
m. m
Organisation.
By i åindelning.
Till vad löneregleringskommittén sålunda anfört och föreslagit anslöt sig
departementschefen, och blev den nya avlöningsstaten också av riksdagen
beviljad.
Det väsentliga i 1918 års omorganisation var alltså, att man därvid införde
en fullständig byråindelning för de statistiska ärendena.
En återblick å centralbyråns utveckling ger vid handen följande. Redan
vid 1912 års riksdag var frågan om en byråindelning uppe på grundval
av 1905 års statistiska kommittés förslag. Kungl. Maj:t åtnöjde sig
emellertid därvid med att — enligt statistiska centralbyråns egen hemställan
— föreslå endast två byråchefsbefattningar, medan en byrå, eller
befolkningsstatistiska avdelningen, ansågs kunna tills vidare ställas under
överdirektörens omedelbara ledning. Med hänsyn till önskvärdheten av att
icke föregripa den s. k. departementalkommitténs blivande förslag betonades,
att den föreslagna omorganisationen av statistiska centralbyrån måste vara
av rent provisorisk natur. Riksdagen ansåg sig heller icke kunna gå med
på inrättandet av mera än en byråchefstjänst, nämligen å finansstatistiska
avdelningen. Den egentliga omorganisationen dröjde därför till år 1918, då
de övriga statistiska ärendena och arbetena fördelades å två nya byråer
under var sin byråchef. Samtidigt indrogos en aktuariebefattning å jordbruksstatistiken
och en förste aktuariebefattning å befolkningsstatistiken.
Övriga förändringar bestodo huvudsakligen däri, att fyra e. o. aktuarietjänster
överfördes på ordinarie stat, att bibliotekarietjänsten uppflyttades
från aktuaries till förste aktuaries grad samt att en ny aktuarietjänst inrättades
för biblioteket, varemot en e. o. förste aktuarieplats indrogs. Därjämte
ökades de ordinarie biträdenas antal från 27 till 39.
Med undantag av att en ny aktuariebefattning och en ny skrivbiträdesbefattning
från och med år 1922 beviljades för arbetet med äktenskapsregistret
samt att en förste aktuariebefattning å jordbruksstatistiska byrån indrogs
den 1 juli 1923, har statistiska centralbyråns nuvarande organisation och
ordinarie tjänstepersonal — bortsett från en mindre jämkning i fråga om
biträdestjänsternas fördelning å olika grader — fastställts av 1918 års riksdag
och alltså ägt bestånd från och med år 1919.
Statistiska centralbyrån har för närvarande1 följande organisation och
personal utom överdirektören och chefen:
Första byrån :
1 byråchef.
Befolkningsstatistiska avdelningen: 1 aktuarie, 1 andre amanuens,
1 t. f. kansliskrivare (vikarie å vakant tjänst), 6 kanslibiträden, 5 kontorsbiträden,
8 e. o. skrivbiträden, 2 extra befattningshavare.
1 Uppgifterna rörande personalens placering avse förhållandena vid utgången av ar 1928.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1H8. 19
Rättsstatistiska avdelningen: 1 förste aktuarie, 1 förste amanuens
(tillika tjänstgörande å iiktenskapsregistret), 1 kansliskrivare, 3 kanslibiträden,
4 kontor sbi träden, 2 e. o. skrivbiträden.
Valstatistiken: 1 aktuarie, tillika upptagen under andra byrån, 1 kontorsbiträde,
1 skrivbiträde, 3 e. o. skrivbiträden och 19 extra befattningshavare.
Äktenskapsregistret: 1 aktuarie, 1 kontorsbiträde, 3 e. o. skrivbiträden.
Andra byrån:
1 byråchef.
Löpande statistiken: 2 aktuarier, därav den ene tillika registrator och
den andre för tillfället huvudsakligen verksam som ledare av valstatistiken,
1 förste amanuens, 1 t. f. kansliskrivare (vikarie å vakant tjänst), 1 kanslibiträde,
7 kontorsbiträden, 3 e. o. skrivbiträden.
Jordbruksräkningen: 1 förste amanuens (biträdande ledare) och 40
extra befattningshavare.
Tredje byrån:
1 byråchef, 1 förste aktuarie, 1 t. f. aktuarie (vikarie å vakant tjänst),
1 förste amanuens, 1 t. f. kansliskrivare (vikarie å vakant tjänst), 1 kanslibiträde,
(1 kanslibiträde, vakant tjänst), 1 kontorsbiträde, 1 skrivbiträde,
5 e. o. skrivbiträden, 1 extra befattningshavare.
Biblioteket: It. f. förste aktuarie (vikarie å vakant tjänst), 1 t. f. aktuarie
(vikarie i succession efter befattningshavare, som uppehåller vakant tjänst),
1 förste amanuens och 1 extra befattningshavare (manlig).
Registratorskontoret: 1 registrator, även aktuarie å andra byrån.
Expeditionsvakter: 1 förste expeditionsvakt, 1 expeditionsvakt.
Antalet ordinarie befattningar i centralbyrån är för närvarande bestämt 1
sålunda:
Befattning Lönegrad
1 överdirektör ................................................................................................ A 2
3 byråchefer .................................................................................................... 30
3 förste aktuarier............................................................................................ B 24
6 aktuarier........................................................................................................ j{ 21
4 kansliskrivare ............................................................................................ jj | j
1 förste expeditionsvakt ................................................................................ B 7
15 kanslibiträden ........................................................................................... B 7
1 expeditionsvakt ............................................................................................ B 5
19 kontorsbiträden ............................................................................................ B 4
2 skrivbiträden ............................................................................................... B 2
Av dessa tjänster äro följande vakanta:
1 förste aktuarie, 1 aktuarie, 3 kansliskrivare och 1 kanslibiträde.
Omnämnas bör, att under åren 1921—1927 en särskild avdelning för folkräkningen
varit upprättad under ledning av en på extra stat anställd förste
aktuarie och med en personal, som under den brådaste tiden (juni 1922
till och med februari 1924) uppgick till över femtiotalet.
Ett visst utbyte av personalen avdelningar och även byråer emellan äger
vid behov rum, något som — enligt vad de sakkunniga antyda — är helt
Personalförteckning
m. m.
Stat och
anslag.
Arbetsupp
gifter.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
naturligt, då vissa av centralbyråns uppgifter äro av periodisk eller intermittent
natur.
Personalens fördelning på olika arbetsuppgifter under budgetåret 1927/1928
samt kostnaderna härför framgå av en bilaga till en vid de sakkunnigas
utlåtande fogad skrivelse från statistiska centralbyrån den 21 mars 1928.
Av övriga bilagor till nämnda skrivelse framgå dessutom den beräknade
årliga kostnaden för blanketter och arbetstabeller samt tryckningskostnaderna
för de senast betalda publikationerna m. m.
Ordinarie avlöningsstaten för statistiska centralbyrån har för budgetåret
1928/1929 följande utseende:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........ kronor 228,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................ » 27,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. .... » 29,300
Summa kronor 284,300.
Det ordinarie förslagsanslaget till statistiska centralbyrån är i budgeten
uppfört med ett mot statens slutsumma svarande belopp av 284,300 kronor.
De direkta utgifterna å anslaget för budgetåret 1927/1928, då det var uppfört
med samma belopp som för innevarande budgetår, uppgingo till 280,564
kronor 68 öre.
Till bibliotekets underhållande linnes å ordinarie stat upptaget ett reservationsanslag
av 3,000 kronor. Vid ingången av budgetåret 1928/1929 fanns
å detta anslag en reservation av 228 kronor 25 öre.
Härutöver har för innevarande budgetår till statistiska centralbyråns
verksamhet anvisats ett extra reservationsanslag av 56,400 kronor. Därav
hava för nedannämnda ändamål beräknats följande belopp:
Förstärkning av ordinarie anslagsposten för avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. .................................... kronor 17,400
Utarbetande av statistik över riksdagsmannavalen år 1928 ... » 29,000
Avarbetande av arbetsbalans ........................................................ » 10,000.
Å motsvarande anslag för budgetåret 1927/1928 kvarstod till innevarande
budgetår en reservation av 9,196 kronor 54 öre.
Sammanlagt uppgå alltså de för innevarande budgetår till statistiska centralbyrån
anvisade anslagen till 343,700 kronor eller, om den för valstatistiken
avsedda posten frånräknas, 314,700 kronor.
Kostnaderna för periodiskt återkommande arbeten, såsom folkräkningar,
jordbruksräkningar och statistik över riksdagsmannavalen, torde enligt verkställd
uppskattning under en tioårsperiod uppgå till i runt tal 1 miljon
kronor, eller i medeltal 100,000 kronor om året.
Statistiska centralbyråns åligganden kunna uppdelas dels i vissa administrativa
och förvaltande uppgifter och dels i utarbetande och offentliggörande
av vissa grenar av den officiella statistiken.
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Gällande instruktion för statistiska centralbyrån är utfärdad den I november
1918 (nr 1052) med ändringar den .‘51 december 1921 (nr 832) samt
den 18 juni 1925 (nr 239).
Bnligt verkets instruktion äro de administrativa och förvaltande uppgifterna
följande: att föra anteckningar över skeende förändringar i rikets
judiciella, administrativa, kommunala och ecklesiastika indelningar samt
att, då i avseende å den kommunala indelningen vidtages ändring, som ej
kungöres i Svensk författningssamling, till chefen för generalstaben lämna
meddelande däxom, att med uppmärksamhet lölja kyrkobokföringens tillstånd
i riket och till Kungl. Maj:t avgiva de förslag till kyrkobokföringens
förbättrande, som må kunna påkallas, samt att i övrigt beträffande kyrkobokföringen
fullgöra de särskilda åligganden, som enligt gällande författningar
äro eller varda åt centralbyrån uppdragna; att föra det i giftermålsbalken
omförmälda äktenskapsregistret samt till trycket befordra en samling
av vad i detta register införes. Vidare skall centralbyrån i sitt arkiv förvara
såväl de till byrån inkomna kyrkoboksutdragen och uppgifterna till
äktenskapsregistret som ock de statistiska primäruppgifter av annat slag,
vilkas innehåll ej genom tryckta redogörelser kan anses hava blivit tillräckligt
bekantgjort. Beträffande vården av arkivet och utlåning av handlingar
därifrån gäller i tillämpliga delar vad därom är föreskrivet i gällande
instruktion för riksarkivet. Statistiska centralbyrån åligger dessutom
att i mån av därtill anvisade anslag underhålla ett statistiskt, topografiskt
och statsekonomiskt bibliotek. Genom inledande och upprätthållande av
internationellt utbyte av officiell statistik bör centralbyrån söka åstadkomma,
att bibliotekets samling av utländsk statistik må hållas i möjligt
fullständigaste skick, och därjämte har centralbyrån att ombesörja det utsändande
i övrigt till utlandet av officiell statistik, som synes påkallat för
spridande av kännedom om Sverige i utlandet. Beträffande biblioteket, som
huvudsakligen är avsett att begagnas på stället, gäller om förvaring, katalogisering,
utlåning och det låntagnas återställande i tillämpliga delar vad
därom är stadgat i gällande instruktion och reglemente för kungl. biblioteket.
Slutligen har centralbyrån att redovisa till dess förfogande ställda
statsmedel och andra inflytande medel samt under centralbyråns förvaltning
ställda enskilda donationer.
De rent statistiska uppgifter, som åligga statistiska centralbyrån, äro ävenledes
angivna i instruktionen, som härutinnan stadgar: att centralbyrån
skall bearbeta och offentliggöra de grenar av den officiella statistiken, som
icke tillhöra annat ämbetsverks handläggning, och däribland särskilt befolkningsstatistik,
statistik över fast egendom, jordbruksstatistik, mejeristatistik,
fiskeristatistik, statistik över vägar och skjutsanstalter, allmän sparbanksstatistik,
statistik över kassorna för jordbrukskredit, fattigvårdsstatistik, barnavårdsstatistik
(Sv. förf. saml. 476/1925), rättsstatistik, valstatistik, statistik
över statens och kommunernas finanser samt statistik över skattetaxeringarna.
Administrativa
och förvaltande
arbetsuppgifter.
Statistiska
arbetsupp
gifter.
22
Kungl. Maj.ts proposition Nr 168.
Ärendenas
fördelning å
byråerna.
Centralbyrån skall vidare utgiva en statistisk årsbok samt en årsbok för
Sveriges kommuner, tillika innehållande adressuppgifter för judieiella, administrativa,
kommunala och ecklesiastika myndigheter. Slutligen har centralbyrån
att utföra de särskilda statistiska undersökningar, som av Kungl.
Maj:t anbefallas, samt att, i den mån ämbetsverkets övriga uppgifter sådant
medgiva, tillhandagå offentliga myndigheter och särskilt vederbörande departementschefer
med de upplysningar och det biträde, som av dem äskas
och vilka ligga inom området för centralbyråns verksamhet, ävensom att i
övrigt på lämpligt sätt sprida kunskap om den officiella statistikens resultat
och i den utsträckning, som av centralbyrån prövas lämpligt, lämna de
statistiska uppgifter, som från in- och utlandet begäras. Statistiska centralbyrån
angives i instruktionen som den centrala statsmyndigheten på den
officiella statistikens område.
Rörande de sålunda angivna uppgifterna är emellertid att märka, att
statistiken över fast egendom icke utarbetats sedan 1910, att någon statistik
över vägar och skjutsanstalter icke numera av centralbyrån utarbetas eller
publiceras samt att i centralbyråns finansstatistik icke ännu ingår någon
statistik över statens finanser med undantag för vissa sammandrag i statistisk
årsbok.
Såsom redan av ovanstående förteckning framgår, är statistiska centralbyrån
indelad i tre byråer, biblioteket och arkivet, registratorskontoret och
vaktexpeditionen. Ärendenas fördelning är fastställd i en arbetsordning av
den 19 januari 1927 på följande sätt:
Första byrån: ärenden angående befolkningsstatistik, valstatistik, rättsstatistik,
äktenskapsregistret, personalärenden samt ärenden angående rikets
indelningar och kyrkobokföring.
Andra byrån: ärenden angående jordbruksstatistik, mejeristatistik, fiskeristatistik,
allmän sparbanksstatistik, statistik över kassorna för jordbrukskredit,
fattigvårdsstatistik, barnavårdsstatistik och övriga ärenden, som icke
tillhöra annan byrås eller bibliotekariens handläggning.
Tredje byrån: ärenden angående (statistik över fast egendom, statistik
över vägar och skjutsanstalter, statistik över statens och)1 statistik över
kommunernas finanser, statistik över skattetaxeringarna, årsbok för Sveriges
kommuner samt ärenden angående centralbyråns kassarörelse.
Bibliotekarien åligger att bereda och föredraga eller själv slutligt handlägga
frågor rörande biblioteket och arkivet samt utdelningen av statistiskt
tryck till in- och utlandet ävensom, där ej överdirektören för särskilt fall
annorlunda bestämmer, rörande meddelandet av statistiska uppgifter till
kalendrar och handböcker, besvarandet av förfrågningar i statistiska ämnen
och annan skriftväxling med myndigheter och personer i utlandet, samt att
tillhandahålla arkivet och biblioteket för dem, som därav vilja betjäna sig,
1 Här satt inom parentes, enär dylika ärenden icke för närvarande eller som regel förekomma.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr lt>8.
och, såvitt möjligt, tillhandagå dera med nödiga upplysningar. Dessutom
har bibliotekarien att handlägga ärenden angående statistisk årsbok.
Registratorn åligger att utöva den i Kungl. Maj:ts cirkulär den 20 juni
1924 (nr 396) föreskrivna kontrollen över vård och förbrukning av papper,
kuvert och läskpapper samt föra den i samma cirkulär föreskrivna förteckningen
över upphandlingen av samma varor. Han skall jämväl föra förteckning
över av centralbyrån beställda blanketter, cirkulär, anmärkningsmemorial,
arbetstabeller eller andra dylika trycksaker. Registratorn mottager
och öppnar ankommande post, med undantag av försändelser adresserade
till viss befattningshavare personligen eller till överdirektören. Dylika
försändelser skola dock i vad de röra tjänsten återställas till registratorn,
som förser samtliga av honom mottagna, tjänsten rörande skrivelser med
datumstämpel samt, i den mån de äro av den natur, att de uppenbarligen
böra föredragas i centralbyrån, däröver för ett för hela ämbetsverket gemensamt
diarium. över vissa andra inkommande skrivelser föras särskilda
diarier å respektive byråer eller i biblioteket. Inkomna statistiska primäruppgifter
antecknas å vederbörande byråer i särskilda liggare. Bokförsändelser
till biblioteket antecknas i accessionskatalogen. Registratorn för
vidare alfabetiskt register över det för ämbetsverket gemensamma registratur,
i vilket koncept till inom landet utgående expeditioner i inför överdirektören
eller hans ställföreträdare föredragna ärenden förvaras. Övriga koncept förvaras
i särskilda registratur å byråerna eller i biblioteket.
De till respektive byråer och biblioteket hörande ärendena föredragas inför
överdirektören av respektive byråchefer och bibliotekarien eller av därtill av
överdirektören särskilt förordnad annan tjänsteman. Dock hava byråcheferna
och bibliotekarien utan föredragning beslutanderätt beträffande vissa i arbetsordningen
särskilt angivna ärenden.
Statistiska centralbyrån utgiver av trycket följande periodiska publikationer: Publikationer.
Ärliga berättelser:
Statistisk årsbok.
Årsbok för Sveriges kommuner.
Folkmängden inom administrativa områden.
Ut- och invandring.
Dödsorsaker.
Statistik över användningen av dubbla beläggningsstämplar.
Samling av uppgifter till äktenskapsregistret.
Jordbruk och boskapsskötsel.
Årsväxten, preliminär redogörelse.
Sammandrag av årsväxt- och skörderapporter (5 häften under maj—
september).
Mejerihantering.
Fiske.
Allmän sparbanksstatistik.
24
Kungl. Maj.ts proposition Nr 168.
Förslag beträffande
förändrad
organisation
m. m.
Allmänt uttalande.
Besparings
sakkunniga.
Fattigvården.
Skattetaxeringarna.
Berättelser med årlig redogörelse, men publicering för två till fem år
i sänder:
Befolkningsrörelsen.
Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet.
Brottsligheten.
Kommunernas finanser.
översikter:
Befolkningsrörelsen (10-årig).
Livslängds- och dödlighetstabeller (10-årig).
Intermittenta redogörelser:
Folkräkningen (vart tionde år, senast i 5 delar).
Riksdagsmannavalen (vart fjärde år).
Kommunala valen (vart fjärde år).
Jordbruksräkningen (antagligen vart femte år).
Barnavården (vart tredje år).
Rörande tryckningskostnaderna, av vilka en föreställning om varje berättelses
omfång jämväl kan vinnas, må hänvisas till en bilaga till ovannämnda
skrivelse den 21 mars 1928. I denna förteckning upptagas jämväl
några berättelser, vilka icke äro av periodisk natur eller som centralbyrån
upphört att vidare utgiva.
Besparingssakkunnigas yttrande i förevarande ämne inledes med ett principuttalande
rörande kompetensvillkoren för anställning i centralbyråns tjänst.
Detta uttalande är av följande innehåll:
»Det torde vara allmänt insett, att befolkningsstatistiken är icke blott
statistiska centralbyråns utan hela den officiella statistikens centrala och
viktigaste uppgift. Historiskt sett är befolkningsstatistiken, i varje fall i
vårt land, den äldsta av den officiella statistikens alla grenar, och för statistiska
centralbyrån har den utgjort kärnan, kring vilken så småningom de
övriga uppgifterna grupperats. Aktuellt sett — även om man anlägger så
väsentligen praktiska synpunkter som 1912 års riksdag enligt ovan citerade
yttranden — är befolkningsstatistiken själva grunden och förutsättningen
för hela den övriga samhällsstatistiken. Den intar den särställningen, att
den ställer själva befolkningen och dess livsyttringar under observation,
medan all annan samhällsstatistik avser att belysa någon mer eller mindre
begränsad del av de företeelser, som framträda i befolkningen i dess samliv
eller under dess verksamhet för sitt uppehälle och sin utveckling. Klart
är, att härigenom blir kunskapen om befolkningens massa och sammansättning,
om dess förändringar och förskjutningar ett villkor för den fulla förståelsen
av alla andra statistiska uppgifter; befolkningsstatistikens resultat
utgöra sålunda den bakgrund, mot vilken den övriga samhällsstatistiken
måste ses för att utvecklingslinjerna tydligt skola framträda.
Man torde om så gott som all officiell statistik kunna säga, att den vid
sidan av sitt mer eller mindre framträdande praktiska syfte också har ett
vetenskapligt syfte. I varje fall gäller detta — förutom om befolknings
Kutiffl. Maj:Us proposition Nr Idb''.
in
statistiken, som dock även i detta avseende intar en särställning — om de
huvudgrenar av den officiella statistiken, vilka belysa viktigare sidor av
samhällslivet i deras helhet, såsom näringar och kommunikationer, finansväsen,
sociala förhållanden och arbetsmarknaden, politiska förhållanden,
undervisningsväsen, rättsväsen, hälso- och sjukvården m. m. Men det följer
ingalunda härav, att dessa statistiker skulle i sig själva vara vetenskap eller
av eu vetenskaplig karaktär; i allmänhet vidtager det vetenskapliga arbetet
först, när stoffet lämnat den officiella statistikens verkstäder. Den officiella
statistikens ovan påpekade vetenskapliga syfte består alltså däri, att det
från befolkningens och samhällets olika verksamhetsfält insamlade materialet
i viss bearbetad form kan användas vid den vetenskapliga forskningen.
Men även här förekommer det olika grader. Ur vetenskaplig synpunkt viktigast
är tvivelsutan befolkningsstatistiken, som utgör själva grunden för
en vetenskap, den s. k. demografien, och som dessutom är av vital betydelse
för nationalekonomien. För denna senare vetenskap har därjämte en god
och systematisk närings- och prisstatistik allt mera blivit ett förstarangsintresse.
Medan det alltsa, i synnerhet beträffande vissa grenar av den officiella
statistiken, är nödvändigt, att vetenskapens utövare få tillfälle göra sina
önskemål gällande beträffande den officiella statistikens planläggning och
bearbetningens utförande — tillfällen härtill bereda de sig vanligen själva
genom sin fria kritikrätt — har det i allmänhet icke ansetts behövligt att
för anställning i statistisk tjänst eller ens för befordran till de ledande platserna
inom den officiella statistiken kräva särskilt höga vetenskapliga kvalifikationer,
men däremot i allmänhet en viss grad av vetenskaplig skolning.
I regel erfordras för kompetens till statistiska tjänstemannabefattningar
filosofisk examen företrädesvis uti ett eller flera av ämnena statistik, nationalekonomi,
matematik, statskunskap, historia eller något av de moderna språken.
Ändamålsenligheten av att giva de teoretiska kompetensvillkoren en så pass
allmän formulering som här skett torde icke kunna helt förnekas; vid större
specialisering eller skärpning därav kan svårighet tänkas uppstå att för de
statistiska tjänsterna finna personer, som samtidigt uppfylla de ej mindre
viktiga kraven på praktisk läggning, ledareegenskaper och i vissa fall administrativ
förmåga. Emellertid torde redan nu undantag från de nämnda
formella kompetensvillkoren i praxis medgivas, då fråga är om personer,
som genom långvarig tjänstgöring visat särskild fallenhet för och duglighet
vid statistiskt arbetes utförande. Det vill därför synas, som om någon ytterligare
specialisering av de akademiska studierna och eventuellt nagon höjning
av examensmeriterna borde kunna utan olägenhet stipuleras, åtminstone
för ordinarie tjänst inom statistiska centralbyrån och därmed jämförliga
statistiska byråer. För närvarande finnas lärostolar i statistik vid båda
statsuniversiteten och vid Stockholms högskola. Avläggandet av kandidateller
ämbetsexamen inom de filosofiska fakulteterna i ämneskombinationerna
statistik och nationalekonomi, statistik och statskunskap eller statistik och
matematik som huvudämnen (minst betyget Med beröm godkänd), kompletterade
med bl. a. historia och moderna språk, är numera ganska vanligt.
Ur synpunkten av tillräcklig tillgång på sålunda kvalificerad arbetskraft
torde tiden nu vara nne att specialisera kompetensvillkoren för anställning
som tjänsteman i statistiska centralbyrån därhän, att betyget Med beröm
godkänd i statistik göres till ett grundvillkor.
En sådan specialisering påkallas också genom den allt större betydelse,
som teoretisk förberedelse fått för statistisk verksamhet. Det arbete, som
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
åligger eu statistisk tjänsteman eller som lian har att leda, utgöres företrädesvis
av granskning och kontroll av visst statistiskt material, dettas komplettering,
bearbetning till tabellform och sammanräkning i summor, relativa
tal och medelvärden, samt vanligen också i utarbetandet av en för publicering
avsedd berättelse med sakkunnig kommentar av de funna huvudresultaten.
Det har ofta framhållits, att för detta arbete erfordras i första
hand reala kunskaper rörande det samhällsområde, varom fråga är, där
rådande tekniska förhållanden, lagstiftning och dylikt. En statistiker måste
därför ha den allmänna bildningsgrad och samhällskunskap, som gör det
möjligt för honom att, ofta på kort tid, i erforderlig mån sätta sig in i
förhållandena på ett för honom kanske alldeles nytt område för statistiskt
arbete. Men det är icke denna förmåga, som gör honom till statistiker, hur
nödvändig förutsättning den än må vara för hans arbete som sådan. Det
är väl bekant, att själva det statistiska arbetet erfordrar en alldeles speciell
teknik, till stora delar gemensam för alla grenar av statistisk verksamhet.
Denna teknik består dels av vissa regler för förfaringssättet vid insamlingen
och den preliminära bearbetningen av statistiskt material, dels ock av vissa
kriterier till skydd mot den allbekanta faran att draga felaktiga slutsatser
ur bearbetade statistiska tal. I den mån de äro hävdvunna, kunna nog en
del av dessa regler inläras enbart genom praktik. Andra av dem kunna
det däremot icke; reglernas rätta tillämpning är ofta beroende av vissa
teoretiska förkunskaper, som endast kunna vinnas genom särskilda studier.
Da den undervisning i statistik, som lämnas vid universiteten, i allt
större utsträckning inriktar sig på att meddela just de teoretiska kunskaper,
som sätta statistikern i stånd att icke blott behärska de erfarenhetsmässigt
utbildade eller av ett vanligt sunt förnuft motiverade grundreglerna för
primärstatistiskt arbete utan även första den allmänna observationsteori, ur
vilken en hel del annars lätt förbisedda eller missförstådda regler på deduktiv
väg erhållits, samt jämväl förvärva den för all fortsatt utveckling i
facket nödvändiga förmågan att finna sig till rätta i den allt rikligare uppslagslitteraturen
i statistikens metodologi, synas starka skäl tala för att göra
en sådan utbildning till ett starkt betonat önskemål vid nyanställningar
inom statistiska centralbyrån.
Men icke nog härmed. För den officiella statistikens utveckling är det
av lätt insedd vikt, att de statistiska tjänstemännen få anledning begagna
sig av de rikliga tillfällen till vidare utbildning och studier, som i deras
dagliga handläggning av statistiska ärenden osökt erbjuda sig. Den tid en
tjänsteman går som amanuens eller t. o. in. som aktuarie torde ofta nog
kunna betraktas som en utbildningstid. Då ä ena sidan utmärkta tillfällen
synas erbjuda sig att under tjänstgöringen i statistiska centralbyrån finna
ämnen och stoff för licentiatavhandlingar eller t. o. m. doktorsarbeten och
då å andra sidan personligt deltagande i undervisningen vid universiteten
erfordras endast för de lägre examina och sålunda licentiatexamen, för att
icke nämna doktorsgraden, väsentligen kan grundas på självstudier, synes
det vara ganska rimligt att för vidare befordran till högre tjänst såsom
förste aktuarie och byråchef såsom allmän regel fordra avlagd licentiatexamen
eller därmed jämförliga prov på teoretiska kunskaper och förmåga
av statistiskt författarskap.
För en av befattningarna i statistiska centralbyrån torde emellertid icke
ens dessa skärpta och specialiserade fordringar vara tillfyllest. Enbart
vetenskaplig utbildning är icke tillräcklig för den som skall hava ledningen
av och ansvaret för vårt lands befolkningsstatistik. Denna statistik, i sitt
Kungi. Maj:tx proposition Nr ltiö. 27
slag den äldsta i världen och i vissa avseenden fortfarande ensamstående
med hänsyn till materialets värde och systemets utvecklingsmöjligheter, har
ursprungligen organiserats av vetenskapsmän av facket, och det har äveri
senare varit, när den stått under ledning av produktiva vetenskapliga förmågor,
en Th. F. Berg, en Gustav Sundbärg, som den har tagit avsevärdare
steg framåt. För att rätt förvalta detta förnämliga arv och vidareföra dess
traditioner erfordras eu ledare av höga vetenskapliga kvalifikationer, en
person, som har nog utpräglat vetenskapligt intresse att följa med den nu
för tiden mycket stora internationella litteraturen på området, den officiella
såväl som den mera monografiska eller i periodiska tidskrifter förekommande
avhandlingslitteraturen, och som därtill har nog produktiv läggning att
kunna göra dessa sina studier fruktbärande. Härmed avses alls icke, att
den officiella befolkningsstatistiken skulle pressas ut ur sin nuvarande ram
eller att åt berättelserna i allmänhet skulle givas eu vetenskapligt mera utvecklad
form. Tvärtom synes denna ram för närvarande väl avvägd, om
än plats för förbättringar och fördjupning av bearbetningen torde finnas,
och de officiella berättelserna torde böra allt framgent få behålla sin populärt
hållna, översiktliga form. Men ledaren för befolkningsstatistiken står
mitt uppe i ett material, som icke allenast, såsom de flesta andra statistiska
material, utgör en mer eller mindre viktig informationskälla för en eller
flera vetenskapliga discipliner, utan som utgör själva grundvalen för en i
våra dagar särskilt viktig vetenskap, nämligen demografien. Het synes därför
påtagligen angeläget att för denna chefspost förvärva en person, som
har förmågan att fullt utnyttja de tillfällen till egna, privata eller av det
allmänna understödda forskningar, vartill hans ställning ger så rikliga tillfällen.
Att finna den rätta mannen är här givetvis svårt och beroende av
tillfälliga personliga förhållanden, men det synes likväl vara starka skäl,
att platsen såsom ledare av vår befolkningsstatistik jämställes med avdelnings
föreståndarnas vid försöksanstalterna eller vid riksmuseum. Då dessa
avdelningsföreståndare ha lön efter lönegrad B 30, erfordras härför icke
någon anslagsökning, och titelfrågan bör icke lägga några hinder i vägen.
Något definitivt förslag i nu berörda spörsmål hava de sakkunniga emellertid
icke ansett sig kunna framlägga, utan vilja de åtnöja sig med ovanstående
principuttalande.»
Statistiska centralbyrån har i korthet berört vad sakkunniga sålunda anfört
rörande kompetensvillkor för statistiska tjänster och därvid yttrat:
»Till den uttalade principiella uppfattningen, att skärpta krav på vetenskaplig
kompetens numer böra kunna uppställas, ansluter sig ämbetsverket.
Därtill må blott framhållas, att den arbetsrutin och erfarenhet, som endast
kan förvärvas i praktiskt statistiskt arbete, icke får till sitt värde undanskjutas
vid eu meritbedömning utan vägas jämte de akademiska meriterna
i fråga om statistisk teori.
Då en utformning i instruktionsbestämmelser framdeles må komma att
ske, får centralbyrån tillfälle att närmare ingå på frågan, huru kompetensvillkoren
skola formuleras. Här må dock anmärkas, att eu precisering är
erforderlig i fråga om kravet på visst statistikbetyg för anställning ’som
tjänsteman’. Centralbyrån finner ett sådant kompetenskrav — med den
dispensmöjlighet i undantagsfall, som torde befinnas lämplig — vara på sin
plats beträffande anställning i aktuaries ställning, liksom det torde visa sig
befrämja det statistiska arbetets kvalitet och sporra till självständig forskning
att stipulera vetenskapligt arbetsprov för befordran till förste aktuarie
Statistiska
centralbyrån.
28
Kungl. Maj:tf, proposition Nr 168.
Förslag ar
centralbyråns
aktuarier.
eller byråchef. Däremot synes det vara tvivelaktigt, om det kan vara till
övervägande fördel för den statistiska utbildningen att eventuellt redan för
den första anställningen som amanuens kräva avlagd akademisk examen.
Praktiskt rutinarbete inom verket i underordnad ställning kan väl tänkas
kombinerat med akademiska studier, en växelverkan som borde på bägge
hållen kunna verka stimulerande. Denna fråga torde för övrigt för den
närmaste tiden ha övervägande teoretiskt intresse, då rekryteringsmöjligheterna
för ämbetsverket efter genomförande av den nya organisationen torde
bli mycket små, om ens några.
Det må vidare uppmärksammas, att en av aktuarierna, nämligen på
äktenskapsregistret, har en arbetsuppgift av särskild art, för vilken juridisk
— men icke nödvändigtvis statistisk — kompetens är erforderlig och redan
föreskriven. Härtill bör givetvis hänsyn tagas, då bestämmelser i ämnet
skola meddelas.
Slutligen får centralbyrån i fråga om de särskilda kompetensanspråk, som
skisserats beträffande chefen för den befolkningsstatistiska avdelningen,
uttala, att anförda synpunkter visserligen äro av beskaffenhet att förtjäna
allt beaktande in casu, då ett besättande av denna chefspost skall ske. Men
bestämmelser om särskild tillsättningsprocedur för en av ämbetsverkets byråchefsbefattningar
synas icke vara att förorda. Även om man ville frånse,
att dylika bestämmelser illa passa in i ett ämbetsverks organisation, kvarstode,
vad värre är, att de framställda kvalitetskraven, till nytta, allvarligt
beaktade som bedömningssynpunkter, kunde, stipulerade, visa sig hinderliga
för den vid det givna tillfället lämpligaste lösningen av denna chefsfråga.»
Vid handläggningen av frågan om statistiska centralbyrån hava besparingssakkunniga
fått mottaga en till de sakkunniga ställd, vid deras utlåtande
i avskrift fogad skrivelse den 6 februari 1928 från statistiska centralbyråns
samtliga i tjänst varande ordinarie förste aktuarier och aktuarier, vilka
däri underställt de sakkunniga ett genomgripande omorganisationsförslag
för ämbetsverket.
För skrivelsens huvudsakliga innehåll hava besparingssakkunniga lämnat
följande redogörelse:
»Efter en kritik av byråindelningen såsom grundval för centralbyråns
organisation och under framhållande av att byråcheferna allt för mycket
betungas av inre administrations- och organisationsspörsmål (personal-, lokal-,
inköps- och kassaärenden), medan det statistiska arbetet till följd härav mera
eftersatts, förorda aktuarierna en organisationsform närmast liknande den
som införts vid Sveriges geologiska undersökning, bestående av en överdirektör
och ett antal sins emellan jämställda tjänstemän i lönegraden B 26,
vilka handhava var sitt speciella område och av vilka en omhänderhar de
inre administrativa ärendena. Enligt aktuariernas mening vore nämligen
statistiska centralbyråns arbetsuppgifter analoga med geologiska undersökningens
i just de avseenden, som för detta ämbetsverk betingat nämnda
organisationsform, d. v. s. uppgifternas självständiga och starkt specialiserade
natur samt den grad av vetenskaplig utbildning, som kräves av tjänstemännen.
I detta sammanhang hava aktuarierna uttalat sig för återinförande
av den fordran på avlagd filosofie licentiatexamen eller ådagalagd framstående
fallenhet för och skicklighet i statistiskt arbetes fullgörande, som
före verkets omorganisation uppställdes som villkor för anställning som
ordinarie tjänsteman i statistiska centralbyrån.
Kurt f/l. Maj.ts proposition Nr 168.
i''!)
I sammanhanget citeras ett yttrande av 1902 ars löneregleringskommittb.
daruti som skal mot inrättandet av tveiinn ifrågasatta byråchefsbefattningar
inom geologiska undersökningen anfördes, att ifråga om personal ej större
an det dar gällde den behövliga uppsikten och kontrollen kunde och borde
utövas av verkets chef samt att ett insättande mellan lionom och den Övriga
personalen av tvenne souschefer skulle medföra omgång och fara för menings
skiljaktigheter och komplikationer.
i a grund av att vissa av de ouppdel bara arbetsområden, som det åligger
centralbyrån att handlägga, äro alltför omfattande för att kunna medhinnas
av en tjänstemän, föreslä aktuarierna emellertid för statistiska centralbyråns
vidkommande utom ovannämnda avdelningschefer i lönegrad B 26 (första
aktuarier) även vissa medhjälpare i lönegrad B 21 (aktuarier). Den föreslagna
tjänstemannakåren, som bland annat upptager ledaren för folkräkmn£en
(befolkningsti]ätandet) på ordinarie stat, skulle bliva följande:
atta förste aktuarier i lönegraden B 26, avdelningschefer för 1) befolkningsrorelsen,
2) befolkningstillståndet, 3) rättsstatistiken, 4) jordbruksstatistiken,
o) sparbanks-, fattigvårds- och barnavårdsstatistik samt valstatistik, 6) kommunala
finansstatistiken, 7) inre administrationen och statistisk årsbok (sekreterare)
och 8) biblioteket och arkivet;
därjämte tre aktuarier i lönegraden B 21, nämligen eu för äktenskapsregistret
samt två såsom medhjälpare å de mera omfattande avdelningarna
samt för vikariat. Registratorstjänsten föreslås slutligen nedflvttad till lönegraden
B 14. ''
Med byråindelningens upphävande skulle följa, att de i samband med
denna inrättade kansliskri vart jänsterna skulle bli överflödiga och kunna
ersättas med befattningar i lägre lönegrad, förslagsvis kanslibiträden.
Rnligt av aktuarierna utförd beräkning skulle denna av dem föreslagna
organisation innebära en besparing av cirka 10,000 kronor årligen. Därjämte
förutsattes, att arbetet under eu på detta sätt anordnad organisation
kommer _ att bedrivas betydligt mera intensivt än under rådande förhållanden,
vilka icke äro ägnade att befordra initiativ och arbetsglädje hos
personalen.»
Efter denna redogörelse hava besparingssakkunniga yttrat följande:
»Besparingssakkunniga hava funnit åtskilliga av de av aktuarierna lämnade
uppgifterna och skalen beaktansvärda utan att dock annat än i vissa delar
kunna biträda de av aktuarierna dragna konklusionerna och det därav föran
ledda
orgamsationsförslaget. Vid sin granskning---av det befolknings
statistiska
arbetets organisation komma de sakkunniga att anföra vissa skäl,
som starkt tala mot detta arbetes uppdelning på tvenne fristående avdelningar!
001 id-i! [ram”ar redan av vad de sakkunniga---anfört angående de
sfrf. iv lloga kompetenskrav, som böra ställas på ledaren av vår befolkningsstatistik,
samt det stora ansvar, som åvilar honom, att de sakkunniga icke
kunna fororda en organisation, som sätter denna befattning i lägre lönegrad
och tjänsteställning än byråchefs. Frågan om de övriga byråchefsbefattningarnas
behovlighet skall av de sakkunniga upptagas i samband med granskningen
av deras arbetsuppgifter och ärendenas fördelning inom centralbyrån.
Rent principiellt förefaller det också de sakkunniga vara betänkligt att gå in
för en organisationsform, som förutsätter, att befordran till högre tjänst än
iorste aktuanes bleve för verkets tjänstemän praktiskt taget utesluten. Aktuariernas
organisationsförslag har visserligen den fördelen att, om det genomfores,
bereda möjlighet till snar befordran av ett flertal av dess nuvarande
tjänsteman. Men dess genomförande skulle i framtiden sannolikt minska
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
den anledning till tävlan tjänstemännen emellan, ej blott i praktiska meriters
förvärvande, utan framför allt i vetenskapliga studier och därmed förenade
egna självständiga undersökningars utförande vid sidan av tjänsten,
som förefintligheten av högre befattningar bör medföra, i synnerhet om
bestämda kompetensvillkor stadgas för desamma. Likaså skulle det, som
redan vid byråchefsbefattningarnas inrättande från flera håll anfördes, äventyra
statistiska centralbyråns utsikter att draga till sig eller behålla verkligt
högt kvalificerad arbetskraft. Däremot förefaller det de sakkunniga ligga
åtskillig sanning däruti, att själva byråindelningen med fördel kan åtminstone
delvis övergivas. Att vissa arbetsområden, vilka äro av den art,
att de böra stå under en förste aktuaries ledning, tillerkännas självständigare
ställning med särskild föredragning inför överdirektören, förefaller
vara en anordning ägnad att befordra initiativ på dessa områden. En sådan
decentralisation inom ett ämbetsverk är ju icke något oprövat eller okänt.
Under åren 1913—1918 hade centralbyrån ju faktiskt sådan organisation.
Det är också en tendens i tiden att såvitt möjligt låta varje tjänsteman,
som får sig visst utredningsuppdrag anförtrott, i synnerhet om detta
utmynnar i avgivande av en skriftlig eller tryckt berättelse, själv stå för
detsamma. Vissa riktlinjer måste givetvis alltid av verkets chef fastslås,
men i övrigt bör det i allmänhet vara befordrande ej blott för arbetsglädjen
utan även för arbetsresultatet, om den tjänsteman, som handhar
uppgiften, får en viss frihet och i övrigt rätt att i mera betydelsefulla
frågor direkt hos den beslutande chefen göra sina synpunkter gällande. För
de fall, då det gäller mindre, tillfälliga uppgifter, som anförtros åt
tjänsteman i lägre grad inom ämbetsverket, eller då det gäller de smärre
grenar av statistiken, som äro sammanförda under viss byrå, kan föredragningen
inför verkets chef lämpligen ske i närvaro av vederbörande
byråchef.»
Beträffande statistiska centralbyråns uttalanden om aktuariernas förslag
torde få hänvisas till ämbetsverkets i det följande återgivna yttrande i organisationsfrågan.
I detta sammanhang bör erinras om den förut omförmälda, till Kungl.
Maj:t inkomna skriften från vissa första aktuarier och aktuarier i centralbyrån,
vilka yttrat sig rörande olika delar av de sakkunnigas förslag och i
själva huvudfrågan förordat den organisationsform, som framlagts i skrivelsen
till de sakkunniga.
Granskning av Härefter hava besparingssakkunniga till granskning upptagit de olika
olika grenar grenar ;nom t]en officiella statistiken, vilkas handhavande åvilar statistiska
av aen otti- ® # .
cieila Stati- centralbyrån, och därvid omnämnt förändringar, som tidigare vidtagits
stiken. beträffande vissa delar av denna statistik. Den följande framställningen
ansluter sig i dylikt hänseende till de sakkunnigas redogörelse. I olika
sammanhang hava besparingssakkunniga angivit sin ställning till frågorna
om statistikens omfattning och om personalbehovet vid det statistiska arbetets
utförande.
Befolknings- Den löpande statistiken över den s. k. befolkningsrörelsen, d. v. s.
statistiken. över giftermål, födelser, dödsfall samt ut- och invandring grundar sig på
nominativa avskrifter av vissa av kyrkoböckerna, vilka årligen eller i vissa
Kungl. Maj.ts proposition Nr 168. 31
full oftare av pastorsämbetena insändas till statistiska centralbyrån. Därjämte
uppgöras å pastorsämbetena sammandrag, utvisande befolkningens
omsättning inom församlingen genom respektive dödsfall och födelser samt
ut- och inflyttning. Härigenom blir det möjligt att församlingsvis följa
folkmängdens förändringar år för år, och det är på grundval av dessa
sammandrag, som centralbyrån utarbetar sin årliga berättelse om Folkmängden
inom administrativa områden. De nämnda nominativa utdragen
av vigsel-, födelse- och dödböckerna ligga till grund för centralbyråns berättelse
om Befolkningsrörelsen, vilken åren 1861—1917 utgavs årligen
men sedan utgivits samtidigt för de tre åren 1918- 1920 och vilken man
har för avsikt att nästa gång publicera för hela femårsperioden 1921-1925.
En tioårsöversikt över befolkningsrörelsen har också brukat utgivas och
väntas snart utkomma för åren 1911—1920. På grundval av dödboksutdragens
uppgifter om dödsorsaker — beträffande städer och vissa tättbebyggda
orter grundade på läkares attest, för landsbygden kontrollerade av
provinsialläkarna — utgives en årsberättelse över Dödsorsaker, och på
grundval av de nominativa utdrag, som göras av utflyttningsbokens och inflyttningsbokens
respektive uppgifter om till främmande land utflyttade
och från främmande land inflyttade, utarbetas och publiceras en årsberättelse
över Ut- och invandring.
Beträffande den löpande befolkningsstatistiken hava de sakkunniga yttrat Besparingssakföl
jande: kunniga.
»Man torde icke med fog kunna påstå, att någon del av denna statistik är
för vidlyftig eller överflödig. De publicerade tabellerna äro snarare för
knapphändiga än motsatsen, och textavdelningarna äro ganska koncisa.
Emellertid hindrar detta ju icke, att anmärkningar kunna göras på en och
annan detalj, där en ändring kunde medföra någon besparing eller förbättring.
Redan 1920 ars statistiksakkunniga, vilka hade till huvuduppgift att
efter granskning föreslå förenklingar i de statistiska publikationerna, hade
emellertid funnit, att några större besparingar icke kunde göras i de befolkningsstatistiska
publikationerna. Och de åtgärder de ansågo sig böra
föreslå hava i allt väsentligt sedermera blivit vidtagna, såsom införande av
femårspublicering av befolkningsrörelsen och nedskärning av tabellbilagan i
publikationen angående dödsorsaker (denna tabellbilaga minskades redan i
närmast följande argang från 63 sidor till 35). Det är därför helt naturligt,
att besparingssakkunniga icke ansett det mödan lönt att ingå på dessa berättelsers
detaljer. Rörande publiceringssättet må likväl framhållas, att någon
förbättring av förhållandena utan nämnvärd kostnad skulle kunna vinnas,
om berättelsen över befolkningsrörelsen åter gjordes årlig i den form, att
varje års tabellbilaga (eventuellt jämte vissa tabeller med relativa tal)
publicerades särskilt och utan text, så snart den blivit färdig, så som
exempelvis sker i Norge. Vissa olägenheter hava nämligen följt med de
årliga tabellernas publicering först sedan de blivit färdiga för en hel femårsperiod.
Vart femte år kunde så en översiktligt hållen textbilaga utgivas,
eventuellt även innehållande särskild tabellbilaga med uppgifter för femårsperioden
som sådan. Så länge folkräkningarna äga rum blott vart tionde
år, tala dock vissa skäl för att inskränka de egentliga översiktspublikationerna
och fleråriga sammandragen till tioårsperioder, såsom hittills skett.
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Lika litet torde det kunna anses, att den personal, som under byråchefens
ledning har att bearbeta det nu nämnda materialet, är onödigt stor eller
överkvalificerad för sin uppgift. Granskningen och sovringen av kyrkoboksutdragen
är en synnerligen arbetskrävande procedur, och de förenklingar i
detta arbete, som på senare tider införts, i det att den s. k. slagningen helt
eller delvis slopats, vittnar snarast om en för stor eftergift åt sparsamhetskraven,
eller kanske rättare åt de i och för sig mycket berättigade kraven
på att statistiken över befolkningsrörelsen skall kunna bli fortare färdig.
Med en mera genomförd organisation, särskilt med hänsyn till utnyttjandet
av maskinella hjälpmedel — statistiska centralbyråns Holleritk-instanation
begagnas dock redan för närvarande i ganska stor utsträckning för den
löpande befolkningsstatistiken — skulle arbetet med den egentliga tabelleringen
och övriga bearbetningar möjligen kunna nedbringas så mycket, att
granskningsarbetet kunde — åtminstone sedan nu förekommande balans
hunnit avarbetas — utan ökad personal och utan ytterligare tidsutdräkt
återupptagas i hela den räckvidd, som den högsta noggrannhet påkräver,
över huvud synes en reduktion av arbetskrafterna på denna avdelningknappast
kunna ske utan försämring av resultaten eller försening av statistikens
färdigställande, vilket vore mycket att beklaga i betraktande av
denna statistiks stora vikt och fundamentala betydelse. Härmed är emellertid
intet sagt beträffande möjligheten av en omläggning av den kvinnliga
biträdespersonalens fördelning på de olika lönegraderna, en fråga som de
sakkunniga senare ämna beröra i ett sammanhang för ämbetsverket i dess
helhet.»
Befolkningsstatistiken utgöres förutom av nu omnämnda löpande statistik
av vart tionde år utförda folkräkningar. Av ålder grundas dessa på av
pastorsämbetena lämnade nominativa utdrag av församlingsböckerna — i
Stockholm av utdrag ur mantalsböckerna. Vid senaste folkräkningar har
dessutom mantalsskrivningen använts för kontrollering av församlingsböckernas
yrkesuppgifter, vid 1920 års folkräkning även för dessas
komplettering med uppgifter om ställning i yrket och om biyrken. Dessutom
har man vid sista folkräkningen även begagnat självdeklarationerna, dels
för ytterligare kontroll och komplettering av yrkesuppgifterna, dels för
åstadkommande av en med yrkesstatistiken kombinerad inkomst- och förmögenhetsstatistik.
Resultaten av den sista folkräkningen publicerades i en berättelse i fem
delar. Arbetet påbörjades år 1921 och avslutades praktiskt taget under år
1927. De extra kostnaderna för detsamma uppgingo till cirka 790,000
kronor. För detta arbete hade centralbyrån inrättat en särskild avdelning
under ledning av en förste aktuarie på extra stat med direkt föredragning
inför överdirektören och med huvudsakligen extra anställd personal. Som
ledare för folkräkningen har aktuarien å den ordinarie befolkningsstatistiska
avdelningen varit förordnad.
Efter att hava framhållit, att ovan beskrivna arrangemang icke syntes
kunna anses helt tillfredsställande eller i varje fall icke alldeles normalt,
hava de sakkunniga angående det befolkningsstatistiska arbetets organisation
anfört följande:
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 1(18. 33
j Be fol k nin gsstatis t i ken består visserligen av tvenne i utförandet åtskilda
grenar, (len löpande statistiken över befolkningsrörelsen och den intermiltenta
iolkräkningen. Bet kan emellertid icke anses som i längden tillfredsställando,
att dessa tva grenar skiljas åt och ställas under var sin ledare.
Detta skulle kunna medföra risk, att de två grenarna sä småningom utvecklade
sig allt för mycket oberoende av varandra, medan det dock faktiskt
förhållet sig sa, att befolkningsstatistikens värde och användbarhet i synnerlig
gtad åt oeroende av att de tvä grenarna sta i närmaste samverkan
med vai andra, sa att möjligast fullständiga enhetlighet och koordination
blir rådande dom emellan. Det förefaller därför de sakkunniga, som om
starka skäl talade för att befolkningsstatistiken bör få utgöra en avdelning
inom centralbyrån och icke uppdelas på två.
I det de sakkunniga utgå från att byråchefsbefattningen på befolkningsstatistiska
byrån bör bibehållas — något som måsto bli en konsekvens av
de höga kompetenskrav, som de sakkunniga anse erforderliga för ledaren
av vår befolkningsstatistik — måste de sakkunniga också anse det vara
det enda rimliga, att denna byråchef får ledningen av och ansvaret för
befolkningsstatistiken i dess helhet.
En betydelsefull fråga beträffande det befolkningsstatistiska arbetets organisation
är, huruvida den förste aktuariebefattning på extra stat, som
under folkräkningsar betets fortgång beviljats för ledaren av detsamma, bör
uppföras i centralbyråns ordinarie stat eller ej. Att en förste aktuarie på
befolkningsstatistiska avdelningen blir behövlig under den tid arbetet med
näste folkräkning (1930 års folkräkning) kommer att pågå, torde vara
tämligen givet, vilken organisation och omfattning denna folkräkning än
får. . Ty en förste aktuarie behöves under denna tid antingen som ledare
av själva folkräkningsar betet eller ock, därest byråchefen anser sig själv
böia övertaga den omedelbara ledningen av detta viktiga arbete, så som
ledare av den löpande befolkningsstatistiken. Men arbetet med folkräkningen
kan icke väntas pagå hela tiden intill dess nästa folkräkning äger rum.
Sålunda pågick arbetet med 1920 års folkräkning ungefär 6 % å 7 år. Men
ue maskinella hjälpmedlen äro för närvarande stadda i rask utveckling
mot större effektivitet och enkelhet i användningen. På grund härav och
genom de förenklingar av arbetet, som kunna väntas införda vid nästa
folkräkning tack vare de förra gången vunna erfarenheterna (t. ex. anteckning
av kyrkoskrivningsort å självdeklarationerna för år 1930, vilket mycket
skulle underlätta den annars tidsödande identifieringen av dessa i församlingsboksutdragen),
kan tiden för dess färdigställande möjligen rent av
komma att bli ändå kortare. Därvid uppstår alltså frågan, huruvida full
sysselsättning verkligen under den återstående delen av tioårsperioden tinnes
för ledaren av folkräkningen. Arbetet med de översikter av befolkningsrörelsen,
som skola utföras, torde icke kunna utfylla hela denna tid. Däremot
skulle nämnda svårighet naturligen helt bortfalla, om folkräkningarna,
såsom författningsenligt faktiskt stadgas, i framtiden komme att äga rum
vart femte år i stället för vart tionde. Vissa ganska starka skäl anses i
tackkretsar tala för införande, mellan de stora tioårsfolkräkningarna, av eu
mindre sådan, avseende i huvudsak blott uppdelningen av befolkningen
efter ålder och civilstånd.»
Sin ståndpunkt i berörda frågor hava de sakkunniga sammanfattat
sålunda. Under nu föreliggande förhållanden hade de sakkunniga ansett sig
böra förorda ett förslag, som framkommit om att den nu befintliga aktuarie
Uihaiui
till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 137 höft. (Nr 168.) 3
Statistiska
entral byrån.
Rättsstati
stiken.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
befattningen å befolkningsstatistiska avdelningen upphöjdes till en förste
aktuariebefattning i lönegraden B 24. Det skulle härvid förutsättas, att
folkräkningsarbetet, under den tid det påginge, skulle stå under ledning
antingen av byråchefen å befolkningsstatistiska avdelningen eller av innehavaren
av nämnda förste aktuarietjänst. Man skulle pa detta sätt å
befolkningsstatistiken få två högre tjänstemän, som kunde på lämpligt sätt
sinsemellan uppdela hela detta stora arbetsområde, utan att någon högre
tjänst på extra stat behövde inrättas för folkräkningsarbetet eller eljest
under den tid detta påginge. Den ökning av det ordinarie avlöningsanslaget,
en sådan anordning skulle medföra, skulle sannolikt komma att i det stora
hela uppvägas av en minskning av anslaget för folkräkningen och utgifterna
för vikariatsersättningar.
Vad angår befolkningsstatistiken har statistiska centralbyrån uttalat sitt
instämmande i vad de sakkunniga yttrat rörande angelägenheten att sammanhålla
statistiken över befolkningsrörelsen och statistiken över befolkningstillståndet
som en organisk enhet i det statistiska arbetets planläggande och
anordnande och sin anslutning till de organisatoriska konsekvenser härav
de sakkunniga förordat. Emot av sakkunniga ifrågasatt återupptagande a\
en mera fullständig granskning har ämbetsverket intet att erinra, med
understrykande härvid av att tidpunkten för återupptagandet må väljas mer!
hänsyn till förefintlig arbetsbalans. Den förordade årliga publiceringen i
viss begränsad omfattning av de bearbetningsresultat rörande befolkningsrörelsen,
som i senare tid hopsparats under flera år, finner centralbyrån
vara en avgjord förbättring och ger förslaget sin tillslutning.
I detta sammanhang torde böra nämnas, att centralbyrån fäst uppmärksamheten
därå, att äktenskapsregistret lämnar materialet för en gren av
statistiken över befolkningsrörelsen, nämligen i fråga om skilsmässorna.
Vid denna omständighet kunde nämligen visst avseende fästas vid verkets
organisation på olika avdelningar.
Rättsstatistiken utgöres för närvarande av dels en statistik över domstolarnas
och de exekutiva myndigheternas verksamhet, dels en statistik över
brottsligheten, publicerade i två- respektive tre-årsberättelser med tabeller
specificerade å vart och ett av de år, som avses, samt dessutom en mindre,
årlig statistik över användningen av dubbla beläggningsstämplar.
En särskild statistik över konkurser har utgivits med två berättelser för
åren 1914—1917 respektive 1918—1920, men har sedan jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut upphört, ehuru primärmaterialet fortfarande insamlas.
Primärmaterialet till rättsstatistiken erhålles från domstolarna, överexekutorer
och straffregistret. Dessutom användas saköreslängderna, som centralbyrån
erhåller till låns från riksräkenskapsverket, samt de i hovrätterna
befintliga renovationsprotokollen, ur vilka centralbyrån låter göra utdrag
genom särskilda ombud.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168. 35
Angående tidigare vidtagna förändringar i rättsstatistiken hava de sakkunniga
meddelat följande:
»Rättsstatistiken, som vid sin överflyttning till statistiska centralbyrån
undergick fullständig omorganisation, bär sedan upprepade gånger varit
utsatt för en ganska sträng kritik och därmed följande revisioner. De år
1920 tillsatta statistiksakkunniga framställde i sitt i juni 1922 avgivna betänkande
anmärkning mot dornstolsberättelsernas allt för stora vidlyftighet
och avsevärda försening samt framlade, delvis i anslutning till två olika
förslag, utarbetade inom statistiska centralbyrån samt av dåvarande revisionssekreteraren
Karl Sehlyter, förslag till betydande inskränkningar i
denna berättelse. Dessa förslag blevo av statistiska centralbyrån delvis godtagna,
men på andra punkter med särskild motivering avstyrkta. På lik
sätt
upptogos de mindre ingripande förslag de sakkunniga framlade
beträffande berättelsen över brottsligheten. En grundlig revision kom alltså
till stånd med övervägande av olika mer eller mindre långt gående alternativ
och resultatet blev att, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 november
1922, betydliga inskränkningar och förenklingar från och med år 1923
kommo till stånd i de rättsstatistiska formulären. Sedermera avgav 1923
års besparingskommitté den 10 december 1923 förslag rörande inskränkningar
i rättsstatistikens publicering. En sådan inskränkning har också
kommit till stånd, i det att berättelsen om konkurser helt inställts för åren
1921 och följande. Vidare hava ytterligare inskränkningar i materialet påbjudits
av Kungl. Maj:t den 14 mars 1924, i det arbetsredogörelserna från
utmätningsmannen rörande utsökningsmål m. m. och uppgifterna från överexekutorer
och utmätningsmän rörande exekutiva auktioner (formulären nr
6, 7 och 8) fått utgå, samt den 31 december 1924, varvid nytt förenklat
formulär för konkursstatistiken —■ till vilken primärmaterialet alltjämt insamlas
trots publikationernas upphörande — blev fastställt från och med år
1925.»
Da rättsstatistiken alltså nyligen varit föremål för ingående revisioner i
förenklande och begränsande riktning, hava de sakkunniga icke ansett sig
böra föreslå ytterligare inskränkningar däri, utan utgått från att såväl
materialinsamling som publicering borde fortsättas efter nu upplagda huvudlinjer.
I fråga särskilt om konkui’sstatistiken anföra de sakkunniga:
»Såsom ledan är nämnt, har, sedan berättelsen om konkurserna indragits,
primärmaterialet alltjämt insamlats — från och med 1925 enligt reviderat
formulär — samt även i centralbyrån underkastats sedvanlig granskning
och kontroll. Däremot har ingen vidare bearbetning därav vidtagits. Det
förefaller de sakkunniga mindre lämpligt, att en dylik anordning i längden
bibehalles. Antingen bör det ifrågavarande formuläret helt utgå ur det
rättsstatistiska primärmaterialet, eller bör en bearbetning därav i någon
form företagas. För det senare alternativet talar den omständigheten, att
sedan konkursstatistik senast utgavs, en ny lagstiftning rörande konkurser
tratt i kraft, vadan en bearbetning av det ifrågavarande materialet torde
kunna giva en belysning av dennas verkningar.»
Slutligen hava de sakkunniga uttalat sig om personalbehovet på den rättsstatistiska
avdelningen sålunda:
»Personalen på den rättsstatistiska avdelningen består av eu förste aktuarie
en förste amanuens, en kansliskrivare, tre kanslibiträden, fyra kontorsbiträ
-
-Benparingö
sakkiinniga.
Statistiska
centralbyrån.
Valstati
stiken.
36 Kungl. May.ts proposition Nr 16S.
den och två e. o. skrivbiträden. Dessutom har aktuarien å äktenskapsregistret
cirka halva sin tjänstgöring förlagd till rättsstatistiken, en anordning som
åtminstone för närvarande är särskilt ändamålsenlig, då nämligen denne
aktuarie har juridisk fackutbildning, vilket icke är fallet med någon av de
övriga tjänstemännen på avdelningen (den nuvarande förste aktuarien erhöll
vid sin utnämning dispens från den i instruktionen för denna befattning
uppställda fordran på juridisk examen).
Enligt vad de sakkunniga kunnat inhämta, är nämnda personal rätt väl
avpassad för det arbete, som åligger densamma. Till frågan om de kvinnliga
befattningarnas lämpliga fördelning på olika grader få de sakkunniga
dock senare återkomma.
Å äktenskapsregistret, en institution som finnes föreskriven i nya giftermålsbalken
men icke är av direkt statistisk natur, utgöres personalen av en
aktuarie (för vilken befattning juridisk examen är föreskriven som kompetensvillkor),
ett kontorsbiträde och tre e. o. skrivbiträden. Som ovan
nämnts, är aktuarien under halva sin tjänstetid sysselsatt å den egentliga
rättsstatistiken. Ej heller beträffande denna personal hava de sakkunniga
funnit skäl föreslå ändringar. Dock har under de sakkunnigas överläggningar
den tanken framkommit, att viss del av skrivarbetet vid uppläggningen
av uppslagsregistren skulle kunna inbesparas, om primäruppgifterna
lämnades i tre exemplar (två kopior).»
Vad de sakkunniga anfört om olämpligheten av nuvarande anordning av
konkursstatistiken — insamling och kontroll av material, som sedan ej
bearbetas — har centralbyrån helt kunnat ansluta sig till och vidare yttrat:
Frågan hade under hösten varit föremål för ämbetsverkets övervägande.
En framställning till Kungl. Maj:t om bemyndigande att bearbeta och
publicera konkursstatistikens material hade därvid varit ifrågasatt men
tills vidare i avvaktan på besparingssakkunnigas granskning undanskjutits.
Sådan framställning vore nu att emotse. Här ville centralbyrån endast
framhålla, att ett eventuellt återupptagande av denna statistikgren icke påfordrade
utökning av nuvarande personalbestånd och sålunda icke påverkade
ämbetsverkets stat under de förutsättningar sakkunniga uppställt rörande
oförändrad tillgång till biträdespersonal under nästkommande budgetår.
Valstatistiken består av statistik dels över riksdagsmannavalen, dels över
de kommunala valen. Materialet till den förra utgöres av de vid röstsammanräkningen
för valen till första och andra kammaren förda protokollen
samt, beträffande andrakammarvalen, dessutom av röstlängderna. För
de kommunala valen hämtar statistiken sitt material ur röstlängderna, ur
avskrifter av saminanräkningsprotokollen samt ur vissa å särskilda formulär
avgivna uppgifter.
Statistiken över riksdagsmannavalen äger rum vart fjärde år i anslutning
till andrakammarvalen. Härtill åtgår ungefär ett år. Det just nu pågående
statistiska arbetet över riksdagsmannavalen står under ledning av en aktuarie
(annars placerad å andra byrån), som för närvarande till sitt förfogande
har 1 kontorsbiträde, 1 skrivbiträde samt en icke-ordinarie personal
av 3 e. o. skrivbiträden och 19 extra befattningshavare. För innevarande
Kungl. Maj:ts proposition Nr ltiti. 37
budgetår är för denna statistik å extra stat beräknat ett belopp av 29,000
kronor.
Den kommunala valstatistiken torde, enligt vad de sakkunniga uttala,
efter nuvarande förhållanden räknat också kräva nära på ett års arbete, men
den för detta arbete behövliga extra personalen är mindre. Även detta arbete
återkommer vart fjärde år, alternerande med statistiken över riksdagsmannavalen.
För senaste statistiken över de kommunala valen var ett
anslagsbelopp å 10,500 kronor beräknat (budgetåret 1926/1927).
Valstatistikens omfattning och det valstatistiska arbetets utförande har
givit de sakkunniga anledning uttala följande:
»Det synes de sakkunniga uppenbart, att valstatistiken, som är av periodisk
natur och huvudsakligen bestrides genom för varje gång särskilt anvisade
anslag, icke kan giva de sakkunniga anledning till förslag om inskränkningar.
Att ledningen av arbetet och författandet av berättelserna skulle kunna
anförtros åt tjänsteman i lägre ställning än aktuaries, torde vara uteslutet.
Valstatistiken torde mera än många andra grenar av statistiken vara föremål
för allmänt intresse; dess innehåll och omfattning torde varje gång
böra lämpas efter de aktuella förhållandena. Statsmakterna hava också tillfälle
att vid anslagsfrågans behandling underkasta arbetets plan förnyad
granskning och prövning.»
Jordbruksstatistiken är numera liksom befolkningsstatistiken uppdelad i Jordbruksatadels
en fortlöpande, årlig statistik dels eu intermittent s. k. jordbruksräkning.
För dessa arbetens planläggning och utförande står centralbyrån och
särskilt byråchefen för andra byrån i nära kontakt med lantbruksstyrelsen.
Gällande författning stadgar (Sv. förf. saml. 319/1912), att statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen gemensamt skola fastställa formulären för
de erforderliga uppgifternas insamlande samt meddela anvisningar för formulärens
ifyllande. Liknande bestämmelser gälla beträffande mejeristatistiken
(Sv. förf. saml. 358/1913) och fiskeristatistiken (Sv. förf. saml. 296/1912);
i sistnämnda fall skola de två ämbetsverken dessutom samråda med hushållningssällskapen
eller annan vederbörande ortskorporation. Utöver detta
författningsenliga samarbete mellan statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen
har samarbete ägt rum i alla andra viktigare frågor angående
ifrågavarande grenar av statistiken, och ett flertal gemensamma framställningar
hava av de två ämbetsverken ingivits till Kungl. Maj:t.
Rörande de grenar av den löpande statistiken över jordbruk och binäringar,
som hava avseende på mejerierna och fisket, lämnas i ett senare
sammanhang särskilda redogörelser.
Den årliga, egentliga jordbruksstatistiken grundar sig på uppgifter, avlämnade
av hushållningssällskapens härads- och sockenombud. Ifrågavarande
uppgifter hava varit av fyra olika slag: sålunda hava häradsombuden haft
att till hushållningssällskapen insända dels sista söckendagen av envar av
månaderna maj—september årsväxt- och skörderapporter, dels före mitten
av november månad varje år preliminär uppgift om årets skörd. Socken
-
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
ombuden åter hava haft till åliggande att årligen i februari månad avgiva
uppgifter om skörden, arbetspriser, m. m. föregående år.
Sedan hushållningssällskapens ombud till Kungl. Maj:t den 27 september
1927 ingivit framställning angående ändring i sättet för avgivande av
skörderapporter, är denna fråga nu överlämnad till lantbruksstyrelsen och
statistiska centralbyrån för gemensamt yttrande.
Med ledning av häradsombudens förenämnda uppgifter utger centralbyrån
för var och en av de nämnda sommarmånaderna ett Sammandrag av årsväxt-
och skörderapporter (4 sidor). Häradsombudens novemberuppgifter
åter ligga till grund för centralbyråns årliga berättelse: Årsväxten, preliminär
redogörelse (32 sidor). Sockenombudens uppgifter om skörden per
hektar samt arbetspriser ligga till grund för årsberättelsen om Jordbruk
och boskapsskötsel (59 sidor). Den definitiva beräkningen av skörden
grundas dessutom på vissa genom uppskattningar och korrektioner av äldre
uppgifter vunna siffror för arealen och åkerjordens samt ängens användning
ävensom utsädet per hektar.
För ovannämnda uppskattningar av åkerjordens användning m. m. under
olika år är den tills vidare för vart femte år planerade s. k. jordbruksräkningen
avsedd att giva de nödiga hållpunkterna. Jordbruksräkningen avser
jämväl att omfatta nödiga uppgifter om boskapsskötseln. Trots att
berättelsens titel bibehållits, innehåller nämligen — framhålla de sakkunniga -—
den ordinarie årspublikationen Jordbruk och boskapsskötsel numera inga
uppgifter om boskapsskötseln. Jordbruksräkningen avser på det hela taget
att ersätta de tidigare utförda s. k. lokalundersökningarna, vilka under
senaste period, 1913—1920, årligen avsågo en åttondedel av vart hushållningssällskaps
område.
För åren 1921 och 1922 hade riksdagen, i stället för anslag till fortsatta
lokalundersökningar, beviljat sammanlagt 140,000 kronor för en allmän
jordbruksräkning. Då en sådan emellertid icke omedelbart kunde komma
till stånd, hava dessa medel reserverats, och först 1927 års riksdag gav sitt
medgivande till att medlen i fråga fingo tagas i anspråk för sitt ändamål.
I samband med 1927 års deklarationer för allmän fastighetstaxering blevo
uppgifter inhämtade jämväl för jordbruksräkningen. Dessa uppgifter upptogo
bland annat fastighets areal fördelad å olika ägoslag, nyodlingar, gödselvård,
täckdikningsförhållanden, åkerjordens användning för olika växtslag
sommaren 1927, antalet fruktträd samt antalet husdjur med utförlig specificering.
Vissa av dessa uppgifter hava dock av naturliga skäl insamlats
endast för jordbruksfastigheter. Bearbetningen av jordbruksräkningen väntas
vara avslutad om cirka ett år. Ledningen av detta arbete handhaves
direkt av byråchefen med assistens av en förste amanuens. En extra personal
av 40 biträden är för närvarande anställd för detta arbete.
Utom byråchefens arbete, som väsentligen ägnats åt jordbruksstatistiken,
ehuruväl även övriga ärenden å andra byrån tagit avsevärda delar av hans
tid i anspråk, åtgingo året 1927/1928 för den löpande jordbruksstatistiken
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168. 39
följande arbetskrafter: aktuarie och t. f. aktuarie c:a 5 månader, förste
amanuens cirka 2 månader samt kvinnliga biträden cirka 30 månader. Dessutom
krävde den särskilda statistiken över centralkassorna för jordbrukskredit
Va månads arbete av en t. f. aktuarie och 2 månader av ett biträde.
De sakkunniga hava förklarat, att de icke funnit skäl göra någon erinran
beträffande den jordbruksstatistiska personalen eller arbetets organisation.
Härvid hava de tillika yttrat följande:
»På sätt ovan blivit antytt, ingå bland de uppgifter för jordbruksstatistiken,
som från hushållningssällskapens sockenombud inkomma till statistiska
centralbyrån, även uppgifter angående arbetspris (blankett 5). En på dessa
uppgifter grundad statistik rörande arbetspris för jordbruksarbetare publiceras
årligen i berättelsen rörande jordbruk och boskapsskötsel.
I detta sammanhang torde böra erinras, att de sakkunniga i sin den 15
mars 1928 avlåtna skrivelse rörande vissa inskränkningar i socialstyrelsens
statistik föreslagit, att det regelbundna insamlandet av primäruppgifter för
den av socialstyrelsen utgivna lantarbetarstatistiken måtte överflyttas från
kommunalstämmoordförandena till de häradsombud eller mot dem svarande
personer, vilka hava att insända primäruppgifter för jordbruksstatistiken.
Vid anmälan inför Kungl. Maj t den 9 november 1928 av de sakkunnigas
nyssnämnda skrivelse uttalade chefen för socialdepartementet, att han biträdde
de sakkunnigas förslag i berörda del. Genomförandet av förslaget
krävde emellertid viss författningsändring, varom chefen för jordbruksdepartementet
vid ett senare tillfälle komme att göra framställning.
Då den av socialstyrelsen utarbetade lönestatistiken på jordbrukets område
alltså hädanefter kommer att grundas på uppgifter, som insamlas genom
hushållningssällskapens ombud, synes det överflödigt och för övrigt knappast
lämpligt, att statistiska centralbyrån från sockenombuden insamlar, bearbetar
och publicerar särskilda uppgifter rörande arbetspriser för jordbruksarbetare.
De sakkunniga föreslå därför, att ifrågavarande uppgifter utgå ur jordbruksstatistiken.
»
Centralbyrån har ansett sig böra omförmäla, att det gemensamma yttrandet
av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen rörande skörderapporterna
är att emotse under den närmaste tiden. I yttrandet torde behandlas
frågan om förenkling av och ökad tillförlitlighet i insamlingsarbetet
för detta primärmaterials anskaffande. Verkets organisation och stat
skulle ej beröras av ifrågasatt omläggning, då arbetet å jordbruksstatistiska
avdelningen ej nämnvärt därav förändrades. De sakkunnigas förslag att ur
jordbruksstatistiken utesluta insamling och bearbetning av uppgifter om
arbetspriser för jordbruksarbetare lämnar centralbyrån utan erinran.
Uppgifterna till mejeristatistiken erhållas från mejerierna genom vederbörande
magistrat, stadsstyrelse eller landsfiskal. Blanketterna (en för andelsmejerier
och en för andra mejerier) innehålla uppgifter om den bevillningstaxerade
inkomsten m. m., specificerade uppgifter om invägd mjölk och
grädde, den oskummade mjölkens användning, erhållna produkter och olika
slags tillverkningar, varvid årskvantiteter och i allmänhet medelpriser angivas.
Vidare upptagas ganska specificerade uppgifter om drivkraft, gene
-
I>esparingö8a4tk
linniga
Statistiska
centralbyrån
Mej er inta fx
stiken.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Fiskeristati
stiken.
ratorer, arbetsmaskiner, personal, driftskostnader, använt bränsle m. in.
Uppgifterna i fråga användas även för industristatistiken men bearbetas av
centralbyrån så mycket som möjligt i anslutning till den egentliga jordbruksstatistiken,
d. v. s. först och främst såsom ett komplement till statistiken
över boskapsskötseln.
Arbetet med en årgång av mejeristatistiken beräknas vara: en förste
amanuens 4 månader, biträden 23 månader. Årsberättelsen är helt liten,
cirka 33 sidor.
Mot denna statistiks publicering eller personalförhållanden synes, enligt
de sakkunnigas uttalande, anmärkning icke böra göras.
Angående fiskeristatistikens innehåll och förändringarna i denna statistik
hava de sakkunniga anfört följande:
»Fiskeristatistiken blev vid sitt överförande till statistiska centralbyrån
(1014) sä ordnad, att primäruppgiiter enligt av centralbyrån och lantbruksstyrelsen
gemensamt utfärdade föreskrifter och upprättade formulär
skulle inhämtas genom fiskeriintendenterna, vilka i sin ordning skulle
erhålla desamma från särskilda ombud eller vidtalade personer. Ombuden
anställdes, efter vederbörande fiskeriintendents hörande, av hushållningssällskapen,
som för bestridande av kostnaderna häriör åtnjöto särskilda
statsbidrag, olika för olika hushållningssällskap. För Göteborgs
och Bohus län har havsfiskeriföreningen insamlat uppgifterna.
Formulärens antal var ej mindre än 24, därav 20 avsågo saltsjöfisket.
1923 års besparingskommitté upptog i sitt ovannämnda utlåtande den
10 december 1923, såvitt statistiska centralbyrån angick, utom rättsstatistiken
även fiskeristatistiken till behandling. Förslagen gingo i korthet ut
på att statistiken rörande sötvattenslisket skulle upphöra samt att statsbidraget
till hushållningssällskapen för insamlande av primäruppgifter
skulle inskränkas till endast de län, där saltsjöfisket med hänsyn till
fångstens värde är alldeles särskilt betydelsefullt, och vidare till endast
ett fåtal av de viktigare fiskslagen, ävensom att publiceringen skulle
helt upphöra.
Beträffande dessa förslag hava lantbruksstyrelsen och statistiska centralbyrån
avgivit gemensamt utlåtande den 22 december 1923.
Med år 1924 har härefter statsbidraget för insamlandet av primäruppgifter
till fiskerisfatistik beräknats blott för införskaffande av uppgifter
rörande saltsjöfisket, till följd varav endast ett fåtal uppgifter om sötvattenfisket
stått centralbyrån till buds för bearbetning. Vidare ha med
år 1925 vissa betydelsefulla förändringar införts å en del blanketter.
Fiskeristatistiken har härunder betydligt nedbringats i avseende på
publikationens omfattning. Berättelsen innehåller numera blott 37 sidor
mot 90 år 1919 och 148 år 1914. Även arbetet har nedbringats avsevärt.
Numera åtgår för en årgång endast 2 1/2 månader för aktuarie eller t. f.
aktuarie och 10 V månad för biträden, vilket är ungefär hälften av det
arbete, som, enligt uppgift av 1923 års besparingskommitté, åtgick före
ovannämnda inskränkande åtgärder (för aktuarie 4 månader, för biträden
21 månader). Då därjämte statsbidraget till primärmaterialets införskaffande
nedgått från 24 000 kronor (år 1923) till 13,000 kronor (år
1928), har alltså den revision i inskränkande riktning, fiskeristatistiken
genomgått, lett därtill, att statsverkets kostnader minskats till cirka
hälften.
41
Kunrjl. May.ts proposition Nr 168.
_ Då tlct därjämte synts de sakkunniga framgå, att de inkomna statistiska
uppgilterna rörande fisket med åren blivit alltmera tillförlitliga
dels på grund av organisationens utveckling, dels på grund av iörbättrade
möjligheter till kontroll, hava de sakkunniga icke ansett sig böra
framlägga förslag till inskränkningar i insamlingen, bearbetningen eller
publiceringen av statistiken över fisket.»
Den 7 april 1922 fastställde Kungl. Maj:t formulär till den förteckning
över understödstagare, som det jämlikt nya faltigvårdslagen i allmänhet
åligger fattigvårdsstyrelse att föra, i vilken förteckning uppgifter skulle
in!öras om envar understödstagare, såsom namn, bostad, födelseår, kön.
civilstånd och antal barn, understödets varaktighet och beskaffenhet, orsaken
till understödsbehovet (såsom sjukdom, otillräcklig arbetsförmåga,
arbetslöshet, dryckenskap, lättja och liknöjdhet, talrik familj, försörjarens
död eller avvikande) samt värdet av under året erhållet understöd.
Primärmaterialet till fattigvårdsstatistiken utgöres från och med år 1923
av avskrifter av dessa förteckningar (med utelämnande av namn och särskilda
anteckningar).
Beträffande denna statistik hava de sakkunniga yttrat sig sålunda:
»Fattigvårdsstatistiken, som tidigare huvudsakligen varit att betrakta
som„ ea gren av den kommunala statistiken (ehuru bearbetad inom annan
byrå än denna), blev genom den år 1922 beslutade omorganisationen en
något mera socialt betonad redogörelse för fattigvården och understödstagarna
än tillförne. Samtidigt ökades berättelsen i omfång från ett 40-tal till ett 80-tal sidor.
På en årgång av fattigvårdsstatistiken åtgå---ungefär 91 arbets
månader,
av vilka 4 l/2 månad falla på aktuarie eller t. f. aktuarie och G
månader på en förste amanuens.
Fattigvårdsstatistiken har sålunda under senare år något utvidgats,
men då detta skett i samband med eu reform i synnerligen önskvärd liktning
— en reform, vars behövlighet på sin tid betonades av 1920 års statistiksakkunniga
— synes därav icke givas anledning till erinringar av
besparingssakkunniga.»
Sparbanksstatistiken är en årligen återkommande uppgift, som, enligt
vad de sakkunniga meddela, tar i anspråk en aktuaries arbete under sammanlagt
cirka 5 månader och biträdesarbete under 10 å 11 månader. Materialet
utgöres av sparbankernas redogörelser å särskilt fastställt formulär,
upptagande huvudräkning, vinst- och förlusträkning, balansräkning,
uppgifter om insättarnas antal och medel, deras behållning vid årets slut
(vart femte år med fördelning av insättarna i grupper efter behållningen
vid årets slut), inlånings- och utlåningsräntan m. m.
Börande sparbanksstatistiken framkommo 1920 års statistiksakkunniga
med vissa förslag till inskränkningar i publiceringen. I sitt remissvar
med anledning härav anmälde centralbyrån, att vissa inskränkningar i
den angivna riktningen skulle vidtagas redan i nästa årsberättelse samt
att det var centralbyråns avsikt att i samråd med särskilda sakkunniga
på sparbanksområdet undersöka möjligheten av ytterligare inskränknin
-
Fattigvård s
tatist i km.
Sparbanfc
statistiken.
42
Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 168.
Finans statistiken.
i>c3parings
''akkanniga.
gar. Berättelsen har också sedermera nedbringats med nära liäliten av
sitt föregående omfång.
Besparingssakkunniga hava icke funnit anledning till erinringar beträffande
sparbanksstatistiken.
Den ordinarie finansstatistiken utgöres av dels statistik över kommunernas
finanser, rörande vilken en fyraårsberättelse utgives, dels en kortfattad
översikt över skattetaxeringarna, som utgives årligen och ersätter
det förut av statskontoret utarbetade och publicerade generalsammandraget
över bevillningen. Dessutom publiceras en del av de finansstatistiska
uppgifterna i en särskild årsbok för Sveriges kommuner.
Vidkommande finansstatistiken hava besparingssakkunniga yttrat sig
rörande den nuvarande statistikens beskaffenhet ävensom framlagt förslag
om begränsning av densamma såvitt angår landskommunerna. De
sakkunniga anföra härom följande:
»Primärmaterialet till den kommunala finansstatistiken utgöres av synnerligen
omfattande och detaljerade uppgifter jämlikt av Kungl. Maj:t
den 9 november 1917 särskilt fastställda formulär rörande de av kyrkostämma,
kommunalstämma, stadsfullmäktige och landsting granskade räkenskaper.
Mot dessa formulär som sådana kunna väl anmärkningar av
större vikt knappast resas, men en statistiks tillförlitlighet och värde bestämmes
ju icke allenast av formulärens innehåll utan av vederbörandes
möjlighet att på ett tillfredsställande sätt lämna de begärda uppgifterna.
Granskningsarbetets effektivitet och kostnaderna för statistiken äro också
väsentligen beroende på detta förhållande. I motsats till vad i stort
sett gäller med avseende på övriga grenar av centralbyråns verksamhet
kan icke sägas, att den kommunala finansstatistiken för närvarande ger
anledning till odelad tillfredsställelse. Det torde vara allmänt känt, att
de svenska kommunernas bokföring ej endast saknar all enhetlighet men
även i det övervägande antalet fall lämnar mycket övrigt att önska i fråga
om planmässighet och överskådlighet. Förhållandena på detta område
äro sådana, att en genomgripande revision och omläggning av bokföringen
framträtt som en alltmera trängande reform till och med inom
rikets större kommuner. Såsom ett uttryck härför får man även betrakta
det av svenska stadsförbundet genom en särskild kommitté igångsatta
arbetet med uppgörande av förslag till omläggning av stadskommunernas
räkenskapsväsen m. m. På grund av nämnda brister, vilka särskilt
framträda i smärre stadskommuner och allra mest i vissa landskommuner,
torde uppgiftslämnandet till finansstatistiken under nuvarande förhållanden
förorsaka vederbörande uppgiftslämnare stort besvär och kommunal!
örvaltningarna större omgång samt, i en del fall, större kostnader
än vad eljest behövde vara händelsen. Samma förhållande föranleder
dessutom, att primäruppgifterna lida av ofullständigheter, felaktiga inplaceringar
å formulären av lämnade sifferuppgifter, andra misskrivningar
samt slutligen rena felaktigheter, som äro beroende på missförstånd
eller oklarhet i bokföringshandlingarna. Dessa bristers avhjälpande,
så långt det är möjligt, förorsakar det statistiska ämbetsverket
ett för en statistik av denna omfattning mycket omfattande granskningsarbete
och måste dessutom — utan att ledningen av statistiken har i sin
makt att göra något däråt — i åtskilliga fall befaras medföra kvarstående
Kungl. Maj:ts proposition Nr J6S. 4i!
lelaktigheter. Besparingssakkunniga kunna i < • k o undertrycka den lan
ken, att man bär i viss mån gått iram eiter en linje, motsatt den, som
vid uppläggningen av modern statistik är den rationella, nämligen att
man planlagt statistiken eiter en synnerligen bred måttstock utan att avvakta
de för primärmaterialets tillförlitliga åstadkommande nödiga förutsättningarna,
d. v. s. i detta i all, innan bokföringsmaterialet bragts i sådant
skick, att primäruppgifterna blivit vare sig bekvämt tillgängliga
eller tillräckligt noggranna. Det torde knappast behöva tilläggas, att
vad nu anförts ingalunda innebär något klander mot ledningen av denna
statistik, vilken ledning tvärtom på ett erkiinnansvärt sätt handhaft arbetet
och sökt göra det bästa möjliga för svårigheternas övervinnande.
Det granskningsarbete av såväl formell som reell art, vartill ifrågavarande
primärmaterial för närvarande ger anledning, det system med
anmärkningsskrivelser. som är utbildat, och de kontrollmetoder, som tilllämpas,
hava i det stora hela icke givit anledning till erinran.
Besparingssakkunniga måste för sin del ifrågasätta, huruvida värdet
av den nuvarande officiella statistiken rörande kommunernas finanser
verkligen är så stort, att det uppväger de med denna statistik förenade
högst avsevärda kostnaderna. Ansträngningarna att här åvägabringa en
bättre ordning synas emellertid böra utgå från att denna statistik är av
största vikt och betydelse, och böra därför gå ut på åtgärder för dess
kvalitativa förbättrande och dess än starkare anpassning efter praktiska
behov samt minsta möjliga dröjsmål med publiceringen, allt detta med
rimlig hänsyn till önskvärdheten av kostnadernas nedbringande. I sådant
avseende ligger, såsom bär betonats, den största vikt uppå att det numera
för städernas vidkommande påbörjade arbetet med den kommunala bokföringens
reformering möjligast skyndsamt bringas till ett lyckligt slut
samt att motsvarande åtgärder vidtagas jämväl med avseende å köpingarna,
munieipalsamhällena samt framför allt landskommunerna.
Då dessa frågor emellertid, såsom förhållandena mellan stat och kommun
för närvarande äro i gällande lagar och författningar reglerade, icke
direkt faiia inom statsmakternas förvaltnings- och beslutandeområde,
framställer sig frågan, huruvida det kan vara skäl att fortsätta med statistiken
över kommunernas finanser på sätt denna för närvarande nedrives,
medan förhållandena i berörda avseende alltjämt äro så oordnade,
som nu är fallet. För landstingens och stadskommunernas samt
de köpingars vidkommande, som bilda egen kommun, hava besparingssakkunniga
efter övervägande trots betänkligheter likväl funnit mest tillrådligt,
att den kommunala finansstatistiken utan avbrott fortsattes enligt
hittillsvarande plan. Bristerna äro här, ehuru betydande, likväl i stort
sett mindre än för övriga kommuners vidkommande, och då det här
gäller ett vida mindre antal kommunala enheter, blir granskningsarbetet,
om också besvärligt och tidsödande, likväl härigenom begränsat. Under
diskussionerna i ämnet med representanter för svenska landstingsförbundet
och svenska stadsförbundet har dessutom framgått, att dessa representativa
sammanslutningar själva sätta stort värde på den kommunala
finansstatistikens nuvarande detaljrikedom, en mening, som torde delas
av respektive kommunalförvaltningar och av andra för hithörande förhållanden
intresserade såväl inom som utom statsförvaltningen. Vad åter
landskommunerna beträffar se sig besparingssakkunniga på grund av förhållandena
föranledda att ifrågasätta en sådan begränsning av uppgiftslämnandet
och därmed av arbetet på den kommunala finansstatistikens
44
Kungl. Maj ris proposition Nr 168.
färdigställande, att detta uppgiftslämnande inskränkes till de individualappgiiter
för de särskilda landskommunerna, som enligt nu gällande anordning
publiceras i Årsbok för Sveriges kommuner. På sätt av denna
årsbok framgår avse dessa individualuppgifter allenast taxeringsvärdet
å bevillningspliktig fast egendom, till bevillning taxerad inkomst, inkomst
varå kommunalutskylder utdebiterats, kommunalskatt per ICO kronor inkomst,
utdebitering av progressivskattens kommunandel samt kommunens
tillgångar och skulder med specifikation av tillgångarna respektive
skulderna å dels den borgerliga och dels den kyrkliga kommunen. Med
avseende å municipalsamhällen och köpingar, som icke bilda egen kom
mun, synes motsvarande förenkling, på sätt den nämnda årsboken utvisar,
böra vidtagas. Enligt vad besparingssakkunniga inhämtat är också
intresset inom svenska landskommunernas lörbund och följaktligen med
sannolikhet bland landskommunerna i allmänhet huvudsakligen inriktat
just på den berörda årsboken, som inom dessa kretsar anses innehålla de
uppgifter för de särskilda kommunerna, av vilka man här har den största
nyttan. Något nämnvärt intresse åter för den kommunala finansstatistiken
i övrigt synes icke på detta håll föreligga, och då i allt fall uppfattningen
hos de närmast intresserade måste anses väga tyngre än här och
var förekommande önskemål på andra håll, ligger även i denna omständighet
ett starkt motiv lör den beskärning, som besparingssakkunniga,
som här framgått, av företrädesvis andra skäl anse vara av förhållandena
påkallad.
Nu kan gentemot vad här föreslås den invändningen göras, att den kommunala
finansstatistikens enhetlighet härigenom går förlorad och att
man i fråga om landskommunerna (inklusive municipalsamhällena och
de köpingar, som icke bilda egen kommun) skulle övergiva en redan under
en följd av år praktiserad plan samt avbryta en hitintills obruten, åtminstone
efter 1917 kontinuerlig serie av årsuppgifter. Denna invändning
måste man likväl vara beredd att möta vid alla förslag rörande
begränsningar av viss statistik, vilka gå ut på inskränkningar i densamma
sådan den hitintills varit, och anmärkningen synes kunna väga
tungt blott lör den som på strävanden efter koncentration och rationalisering
inom statistiken företrädesvis anlägger formalistiska synpunkter.
Ser man åter på sakens reala sida, lärer knappast kunna påstås, att fortsättandet
av uppgiftssamlandet från landskommunerna i nu pågående
omfattning lämnar ett resultat, som motsvarar detta arbete samt det
därpå följande granskningsarbetet och arbetet med uppgifternas bearbetning,
och ej heller, att det slutliga värdet av siffermaterialet väl motsvarar
de nuvarande kostnaderna. Med besparingssakkunnigas nu angivna
mening låter sig emellertid väl förena att en gång i framtiden,
när även landskommunernas bokföringsväsen bragts i bättre skick och
när även hos dessa starkare intresse framträder för de sammanställningar
och tablåer, som den kommunala finansstatistiken innehåller, ånyo
överväga frågan om statistikens utbyggnad till större detaljrikedom jäm
val för detta slag av kommuner. I närvarande stund låter sig emellertid
icke överblicka, när detta kan bliva händelsen; sannolikheten ta7ar för att
ganska många år komina att förflyta, innan så blir fallet. Att under
denna tid med stora kostnader uppehålla en fortlöpande ytterst detaljerad,
tyngande, säkerligen med många fel behäftad och dyrbar statistik
allenast för tillfredsställelsen av att iakttaga en skenbar kontinuitet synes
icke stå i god överensstämmelse med vad reformeringsarbetet inom den
moderna statistiken kräver och ej heller med sunda hesparingssynpunkter.
45
Kuno''. Maj:ts proposition Nr JO*.
Ur rent formel] synpunkt skulle åtgärden allenast erfordra ett Kungl.
Maj:ts beslut, enligt vilket landskommunerna (jämte municipalsamhällena
och de köpingar, som icke bilda egen kommun) tills vidare undantoges
lian skyldigheten att lämna uppgilter enligt nu gällande lormulär samt
ålades att lämna sådana enligt en i överensstämmelse med vad ovan sagts
högst väsentligt förkortad irågeblankett, och skulle detta för den publikation,
vari den kommunala iinansstatistikens resultat nedläggas, innebara
en mycket lätt genomiörd förenkling och koncentration. Åt! en
avsevärd kostnadsbesparing genom åtgärden skulle vinnas, ligger i öppen
dag, och besparingssakkunniga, som likväl icke tillmätt denna omständighet
utslagsgivande betydelse, måste givetvis betrakta även denna effekt
av förslaget såsom en bestämd vinst.»
Statistiska centralbyrån har i avseende ä besparingssakkunnigas granskning
av centralbyråns arbetsuppgifter funnit uppmärksamhet främst påkallas
av de sakkunnigas yttrande och principförslag i fråga om statistiska
centralbyråns finansstatistiska arbete. Då här ifrågasattes en kraf
tig beskärning av verkets hittillsvarande arbetsuppgift och denna begränsning
vore den enda av de sakkunniga föreslagna förändring av verksamhetens
omfattning, som ur statistisk synpunkt vore av genomgripande
natur, ansåge sig centralbyrån böra mer ingående yttra sig om denna gren
av statistiken.
Uti särskilt yttrande, som åtföljer ämbetsverkets utlåtande, av chefen
för den finansstatistiska byrån, lämnas en utförlig komplettering till de
sakkunnigas historik i denna del av ärendet. Ämbetsverket, som hänvisar
till däri förekommande sakupplysningar, har i ämnet framfört nedan
angivna synpunkter:
»Utslagsgivande kraft måste givetvis tillerkännas det värde statsmakterna,
såsom vårdare av allmänintresset överhuvudtaget, tillskriva utarbetandet
av en fortlöpande finansstatistik. Underkännes detta värde, kan
det statistiska ämbetsverket icke rimligen begära arbetets fullföljande ur
en så fackmässigt begränsad synpunkt som den, att en lång serie eljest
bleve i sin kontinuitet avbruten. Nu är särskilt om finansstatistiken att
bemärka, hurusom såväl dess tillkomst som dess växlande omfattning och
inriktning i hög grad bestämts av statsmakternas direkta initiativ, i mindre
grad än andra statistikens grenar av utvecklingen och intentionerna
inoni det verk, som haft dess utarbetande sig anförtrott. Betecknande är
härvid finansstatistikens tillkomst, år 1878, på begäran av riksdagen.
Otvivelaktigt har uppskattningen av finansstatistikens värde varit växlande
inom de officiella instanserna under tidens lopp. Bedan den av de
sakkunniga meddelade historiken belyser detta tillfyllest. Då den första
byråchefstjänsten i ämbetsverket, vid 1912 års riksdag, tilldelades det finansstatistiska
arbetsområdet, var uppskattningen av denna statistikgren,
relativt till andra grenar, påtagligen eu annan än då nu 1926 års besparingssakkunniga
föreslå denna tjänst före andra till indragning och i sitt
yttrande insätta befolkningsstatistiken på första rangplatsen. Statistiska
centralbyrån tillåter sig framhålla möjligheten av att i en framtid, som
kanske är nära liggande, en annan konjunktur i denna uppfattning kan
inträda, och sannolikheten att då, av andra än dem som tillhöra ett sta
-
Statistiska
centralbyrån
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
tistiskt ämbetsverk, kommer alt beklagas den lucka på åtskilliga år i
finansstatistiken, som ett bifall till de sakkunnigas förslag medför.
Då 1926 års besparingssakkunniga förordat finansstatistikens beskärning,
synas deras avgörande argument vara dels att den allmänna finansstatistik,
som avsetts, icke kommit till stånd, dels att den kommunalfinansiella
del därav, som utgjort verksamhetens huvudföremål, är för bristfällig
för att, i vart fall i nuvarande omfattning och med nuvarande kost
nåd, fullföljas. De hava i den förra delen stannat vid ett konstaterande.
Däremot hava de icke upptagit den fråga, som bör ställas och besvaras,
innan ett definitivt avgörande träffas i denna angelägenhet. Det är spörsmålet:
bör det uppställda programmet att inom statistiska centralbyrån
åstadkomma en allmän finansstatistik nu övergivas, därför att det icke
hittills — eller blott sporadiskt och temporärt — kommit till utförande?
Statistiska centralbyrån besvarar för sin del denna fråga med nej och
tillägger, att nu närmar sig raskt den tidpunkt, då detta vidgade program
bör bringas i verkställighet. De sakkunniga hava meddelat en redogörelse,
hur det gått med olika delar av det en gång skisserade programmet.
Det lär knappast av denna redogörelse kunna klart framgå, i vilken
grad det faktiska utvecklingsförloppet bestämts av omständigheter, över
vilka ämbetsverket icke kunnat råda. I det av finansstatistikens ledare
avgivna särskilda yttrandet lämnas härutinnan eu rad upplysningar, ägnade
att närmare belysa vad som förefallit. Ämbetsverket vill kraftigt
understryka, att den angelägnaste uppgiften inom denna dess avdelning
under de senare åren varit att avarbeta den balans inom den kommunala
finansstatistiken, som förelegat och ofta påtalats. Centralbyrån har haft
anledning därvid anse sig motsvara statsmakternas intentioner och berättigade
anspråk, vilket näppeligen varit fallet om den inriktat befintliga
arbetskrafter på andra, visserligen högst önskvärda arbetsuppgifter. Att
ämbetsverket icke under den period, som är i fråga, begärt personalförstärkning
i sådant syfte, torde man med kännedom om den allmänna besparingspolitiken
få beteckna som ett riktigt förhandsbedömande av läget.
Under nu löpande budgetår beräknas den mest trängande delen av programmet
— balansens avarbetande — vara genomförd. Först därmed
öppnar sig en naturlig möjlighet att gå ett stycke vidare i fråga om den
allmänna finansstatistikens utveckling. Det synes anmärkningsvärt och
beklagligt, att denna möjlighet skulle — såsom de sakkunnigas förslag är
lagt — avklippas just vid den tidpunkt, då den inträder.
Statistiska centralbyrån vill för sin del i stället förorda, att frågan om
en allmän finansstatistiks utarbetande i en snar framtid upptages till behandling
och skulle finna lämpligt, om ett uppdrag att inkomma med
plan för eu dylik gives ämbetsverket i samband med den nu ifrågasatta
omorganisationens genomförande. Denna fråga, som berör endast en av
ämbetsverkets avdelningar, bör i och för sig icke utgöra hinder för organisationsfrågans
avgörande i nuvarande skick, vilket synes i högsta grad
påkallat, då ämbetsverket sedan åtskilliga år befinner sig i ett vakansoch
ovisshetstillstånd, som för verksamhetens behöriga fortgång och önskvärda
utveckling är kännbart hinderligt.
Under övervägande vid utarbetande av plan för en allmän finansstatistik
synes böra komma, utom de offentliga hushållens finanser, huruvida, med
rimligare kostnader än föregående experiment medfört, bearbetning av
taxeringslängdernas inkomstuppgifter kan ske årligen eller med kortare
intervaller än folkräkningsåren — i detta hänseende står nu vårt land
K un yl. Maj:ts proposition Nr las. 47
t.lllbuku för sävul Finland som Danmark, som båda företaga årlig
röstning av detta material. Fn sak, som lörtjiinar prövning, är ock
om ej den nu starkt lorsummade aktiebolagsstatistiken bör beredas något
ä r°,Utrymr 1 SVensk,offlclell statistik. Däremot torde de kommunal
tekniska verken, som tidigare inrymts i programmet, snarast höra hemma
1 specialundersökningar, för vilka de viil utrustade kommunala sammanslutningarna
synas bättre lampade än statistiska centralbyrån.
Under narmast kommande budgetår borde vidare centralbyrån hava att,
inriLnlm. arl)etskl''atJ frJgjprts genom balansens slutliga bortarbetande,
lkta denna pa att fylla sadana luckor i våra finansstatistiska samman.
tallnmgar, som utan extra personaliörstärkning kunna angripas.
Men de sakkunnigas förslag innebär ej blott ett skrinläggande av den
skllS 11 ■ ^V?n, av. den kommunala finansstatistiken
skuile återstå blott eu stympad del. Att fullfölja den nuvarande statistiken
tor stader och landsting men hegransa den för landskommunerna till
de uppgilter, som mllyta i den kommunala årsboken, innebär ju, att man
avstar från att soka vinna kännedom om den kommunala hushållningen i
dess helhet. Darmed ar och vägen spärrad till varje sammanställning
over oc i analys av hela den offentliga hushållningen. Hädanefter skulle
oxempelvis en någon tablå kunna givas över den totala skattebelastningen
och dess fordelnmg pa olika skatteformer, sådan som nu meddelas årligen
1 btalistisk årsbok En heller skulle uppgifter kunna erhållas i officiell
statistik over den kommunala upplåningen. Visserligen komma i årsboken
att inflyta siffror over kommunernas tillgångar och skulder. Men
de slutsatser som kunde dragas ur skuldsidans förändringar bleve helt
visst, da centralbyrån utan möjlighet till kontroll finge åtnöja sig med atr
infora erhallna uppgifter ogranskade, av en lägre tillförlitlighet än nu då
granskning av inkomster och utgifter jämsides med balansen ger många
mojng mter till kontroll. Bristfälligheten i sådana summariska och okontrollerbara
uppgifter ar i varje fall så mycket större, att det synes föga
konsekvent att bibehålla dem, med uteslutande av det tillförlitligare
granskmngsbara materialet just på grund av dess bristfälliga beskaffen
Sjalva
materialets bristfällighet torde väl få anses vara de sakkunnigas
huvudmotiv att föreslå nedläggandet av finansstatistiken för landskommunernas
vidkommande. Centralbyrån vågar nämligen förmena att
därest en i det väsentliga rättvisande bild av den kommunala finanshushallningen
kan utvinnas ur det bearbetade materialet, ett så betvdande
intresse hos statsmakterna är förknippat med denna kännedom, att ett
numera, malianda svalare intresse hos de uppgiftslämnande kommunerna
snalva icke skulle anses vara tillräckligt skäl för statistikens avbrytande
Centralbyrån har på sin finansstatistiska byrå rikliga tillfällen att övertyga
sig om förekomsten av brister i primärmaterialet. Men den har ock
en stadgad erfarenhet om att dessa bristfälligheter undan för undan bortarbetas.
Och den vagar uttala den meningen, att en av de i denna utveckling
medverkande faktorerna varit den nya kommunala finansstati
stiken. Avlagsnas denna, torde därmed ock uppskjutas den tidpunkt, då
enligt de sakkunnigas anrydan den kommunala bokföringen kan erbiuda
ett verkhgt gott material för statistiken och denna förtjäna att återupptagas.
. Det ar för övrigt icke blott inom den kommunala finansstatistiken
utan jamval inom andra grenar av det statistiska arbetet, man till en hörnan
haft att bearoeta ett mycket bristfälligt material och fått göra den
erfarenheten, att dess kvalitet med åren undan för undan förbättrats.
4S Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Vad angår jämförelsen mellan städer och landsting å ena, landskommuner
å andra sidan, kan centralbyrån icke vitsorda någon sådan kvalitetsskillnad
i primärmaterialet, att enbart denna kan motivera kommungruppernas
olika behandling på sätt de sakkunniga förordat. Vad som
därvid torde b a vägt tyngst är den långt större kvantitativa omfattning
granskningsarbetet lör de många landskommunerna naturligen måste erhålla.
Centralbyrån har ock att fästa uppmärksamheten på vissa tekniska
svårigheter, som torde uppkomma vid ett arbete efter sakkunnigas
riktlinjer. Den kommunala finansstatistiken omsluter nu flera arter av
kommunala hushållningar, borgerliga och kyrkliga kommuner, prästlönekassor,
gemensamma räkenskaper. Hur med dessa till sin omfattning växlande
kommunalhushållningars statistiska redovisning skall förfaras vid
en sönderbrytning av finansstatistiken, som behandlar stadskommunerna
efter Svarande metod men lämnar centralbyrån utan varje kännedom om
landskommunernas inkomster och utgifter, har icke i de sakkunnigas yttrande
antytts, och centralbyrån kan icke, utan mer ingående prövning än
vid avgivandet av detta remissvar kan åstadkommas, angiva, hur dessa
svårigheter skola på lämpligt sätt övervinnas. Det är möjligt, att man
även för städernas vidkommande får avstå från fullständig redovisning
för annat än den borgerliga kommunalhushållningen.
Centralbyrån får i avseende å denna statistikgren som sin uppfattning
uttala, att dess vidmakthållande i nuvarande omfattning, trots kostnaderna,
bättre motsvarar statsnyttan än, trots de lägre kostnaderna, dess
bedrivande i av sakkunniga förordat stympat skick. I händelse denna
ämbetsverkets mening skulle biträdas, får centralbyrån emellertid framhålla,
att åtgärder äro påkallade och böra kunna träffas för att, då nu
balansperioden närmar sig slutet, resultaten av bearbetningen varda ej
blott så snabbt som möjligt tillgängliga — det sker redan nu genom Statistisk
årsbok — utan tillgängliga med någon kommenterande text. Det
senast tillämpade systemet att sammanspara fyra års resultat för publikation
bär vidtagits i besparingssyfte men är i hög grad ägnat att förringa
värdet av det arbete som finansstatistiken utför. Anordningar för tidigare
publicitet äro obetingat nödvändiga, om nedlagda bearbetningskostnader
skola motsvara sitt syfte. Då centralbyrån efter nedläggandet av
Statistisk Tidskrift ej har tillgång, såsom andra statistikutgivande verk
här och i utlandet, till någon egen periodisk publikation, får. centralbyrån,
intill dess detta önskemål kan varda realiserat, tänka sig andra
utvägar, såsom att genom samarbete med de tre kommunala organisationerna,
som alla äga egna tidskrifter, göra resultaten av varje års arbete
tillgängligt för den intresserade allmänheten.
Skulle åter de sakkunnigas uppfattning vinna statsmakternas anslutning,
har ämbetsverket givetvis att söka på lämpligaste sätt verkställa
dessa intentioner. Därvid får centralbyrån, som uppmärksammat, att de
sakkunniga för nästa budgetår icke tagit hänsyn till de personalindrag
ningar, deras förslag till inskränkning kan föranleda, och uttryckligen uttalat,
att den avsedda förändringen icke gärna torde böra ifrågakomma
redan från och med 1 juli 1929, närmast uppehålla sig vid frågan om tidpunkten
för förändringen.
För närvarande pågår bearbetningen av årgången 1926 för landskommunerna,
årgången 1927 för städer och landsting samt landskommuner.
Primärmaterialet är inkommet för år 1927 jämväl i fråga om landskom
munerna. Blanketter för år 1928 skola efter gällande praxis utsändas i
Kun yl. Maj-.ts proposition Nr 108.
4!)
mars eller april, senast maj. Det synes centralbyrån uppenbart, att utsändande
till landskommunerna av dessa blanketter ej bör ske, därest
någon bearbetning av denna årgång icke skall företagas. I händelse
statsmakternas beslut ej vid angivna tidpunkt kan vara till ämbetsverket
expedierat, avvaktar centralbyrån föreskrift hur i saken skall förfaras
och förordar för sin del uppskov med blanketternas tryckning och utsändning,
intill dess definitivt beslut kan vara ämbetsverket tillhanda.
I övrigt begränsar sig frågan till den, huruvida landskommunernas räkenskaper
skola bearbetas även för år 1927. Centralbyrån förutsätter
nämligen, att det pågående årgångsarbetet bringas till avslutning. Vid
löpande budgetårs utgång beräknas de nu i arbete varande årgångarna
1926 och 1927 (städer och landsting) vara avslutade. Vid denna tidpunkt
kan otvivelaktigt nuvarande anordning avklippas. Vad som talar däremot
är intresset att, sedan uppgiftslämnarna nu utfört sitt arbet , inom
verket färdigställes eu fullständig kommunal finansstatistik ävei för år
1927. För en snabb avveckling talar åter den möjlighet, som därvid yppas,
att med bibehållen men ej längre för finansstatistiken erforderlig
biträdespersonal påskynda avarbetande av balansen å befolkningsstatistiken.
Sett med hänsyn till hela arbetet inom centralbyrån, och då kommunalstatistikens
fullständighet ändå skulle brytas med år 1928, förefalla
större fördelar vara förenade med det tidigare avbrottet.
1 fråga om förberedelser för den eventuella nya ordningen synes för
närvarande intet annat behöva förekomma än att centralbyrån tar under
ytterligare övervägande, huru respektive huruvida de tekniska svårigheter,
som i det föregående omförmälts, kunna övervinnas och, därest så finnes
påkallat, därom inberättar.»
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund, som på sätt förut
nämnts, beretts tillfälle att inkomma med yttrande i vad förevarande
ärende angår frågan om den kommunala finansstatistikens omfattning,
har i sin skrivelse den 2 februari 1929 —• efter erinran om huvudpunkterna
i besparingssakunnigas yttrande beträffande finansstatistiken — anfört
följande:
»Otvivelaktigt skulle en åtgärd av ifrågavarande art, varigenom den
enskilde kommunalmannen skulle befrias från en direkt arbetsuppgift,
av många hälsas med tillfredsställelse. Men som det kommunala arbetet
lika litet som andra samhällsuppgifter får bestämmas av hänsyn till deras
bekvämlighet, som hava att utföra uppdraget, torde arbetet med den kommunala
linansstatistiken få bedömas från andra synpunkter än rent privata
sådana, som avse lindring i en om ock tryckande arbetsbörda. När
det därför gäller att bedöma kommunernas ställning till frågan om den
kommunala linansstatistikens vara eller icke vara, torde det vara nödvändigt
att bortse från de skäl, som ur bekväm!ighetssynpunkt skulle kunna
åberopas. Kan det anses, att statistiken är för det allmänna av betydelse,
så underkasta nog kommunernas företroendemän sig det arbete, som är
förenat med lämnandet av primäruppgifterna.
Beträffande betydelsen av själva finansstatistiken delar styrelsen icke
de sakkunnigas mening, att den bör indragas. Från statens synpunkt
torde det få anses angeläget, att, med ledning av ett statistiskt underlag,
kunna bedöma såväl kostnaderna för de olika ändamål, kommunerna hava
att tillgodose på grund av statsmakternas beslut eller på grund av egna
initiativ, som andra förhållanden inom den kommunala verksamheten.
Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 137 häfl. (Xr 108.)
Landskommunernas
förbund.
4
50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 16b.
Och från kommunal synpunkt äro de statistiska uppgifterna av intresse
dels för bedömande av utvecklingen inom den egna kommunen, dels ock
vid jämförelsen mellan olika kommuners förvaltning. För att detta skall
kunna ske, är det emellertid nödvändigt, att publicering av det material,
det här gäller, sker för varje kommun för sig med i huvudsak den specifikation,
som nu lämnas i sammandrag länsvis och för hela riket. När
därför de sakkunniga göra gällande, att största intresset inom svenska
landskommunernas förbund, och sannolikt inom landskommunerna i allmänhet,
huvudsakligen är inriktat på Årsbok för Sveriges kommuner, får
detta icke betraktas som uttryck för den meningen, att i denna årsbok publicerat
material är vad som kan vara erforderligt i fråga om den kommunala
finansstatistiken. Först genom att få flertalet av de i publikationen
''Kommunernas finanser’ för riket offentliggjorda siffror kommunvis
återgivna, kommer denna statistik till sin rätt för landskommunernas
förbunds och för kommunernas behov. Statistiken har också tidigare
utgivits med individualuppgifter för samtliga kommuner, och då primärmaterialet
i alla fall måste insamlas och bearbetas i samma omfattning
för att få fram rikssiffrorna, skulle kostnaderna komma att inskränka
sig till de egentliga tryckningskostnaderna.
De sakkunniga hava som skäl för sitt förslag om statistikens begränsning
även anfört det otillfredsställande tillstånd, vari landskommunernas
bokföring för närvarande befinner sig, och förmena, att statsmakterna
en gång i framtiden, när landskommunernas bokföring bragts i bättre
skick, ånyo kunna överväga frågan om statistikens utbyggande till större
detaljrikedom jämväl för detta slag av kommuner. Utan att ingå på bedömande
av det ur statistisk synpunkt betänkliga i den bristande kontinuitet,
som därigenom uppstode, kan styrelsen icke förbigå de sakkunnigas
resonemang utan att betona, vilken fara för den kommunala bokföringen
ett upphävande av uppgiftsskyldigheten för den kommunala finansstatistiken
skulle innebära. För närvarande utgör det formulär, enligt
vilket kommunerna skola lämna uppgift till finansstatistiken, den enda
ledning för enhetlig uppställning av kommunernas räkenskaper, som gives.
Föreliggande uppgiftsplikt är för många kassaförvaltare den enda
anledningen att uppdela de kommunala inkomsterna och utgifterna på
olika ändamål. Bortfaller denna anledning, är det fara värt, att en dylik
uppdelning på många håll skulle komma att utebliva. Den enhetlighet i
den kommunala bokföringen, som utgör en förutsättning för en tillförlitlig
kommunal finansstatistik och som även ur andra synpunkter är
synnerligen önskvärd, skulle därigenom bliva avsevärt svårare att genomföra.
Beträffande den kommunala bokföringens nuvarande tillstånd anser
sig styrelsen böra framhålla, att landskommunernas förbund ägnar detta
spörsmål sitt särskilda intresse. Genom landskommunernas förbunds
upplysningsverksamhet och genom att tillhandahålla bokföringsböcker,
som i uppställning ansluta sig till det statistiska formuläret, har en avsevärd
förbättring under de senaste åren inträtt.
Under för handen varande omständigheter kan styrelsen därför icke
tillråda, att statistiken över landskommunernas finanser inskränkes på
sätt de sakkunniga ifrågasatt. Då emellertid ett stort behov gör sig gällande,
att denna statistik uppställes och publiceras på ett för bedömande
av de olika kommunernas ekonomiska liv mera överskådligt sätt, vore
det önskvärt, att Kungl. Maj:t toge under övervägande ett tillmötesgående
av ett sådant önskemål.»
Kun yl. Maj:ts proposition Nr WH. 51
Besparingssakkunniga hava vidare, vad angår finansstatistiken, yttrat
sig angående beliovet av personal för denna gren av den officiella statistiken.
Do sakkunnigas utlåtande innehåller i denna del följande:
»Vad åter personalen angår år det ganska uppenbart, att tredje byrån
har en onödigt stort tilltagen organisation även lör sina nuvarande uppgilter.
ijn byråchef, eu förste aktuarie och eu aktuarie kunna icke sedan
förefintlig balans numera avarbetats, vara erforderliga för utarbetande
av den kommunala linansstatistiken samt den kommunala årsboken.
iJet kan knappast råda något tvivel om att åtminstone eu av dessa tjänster
ar överflödig. Närmast till hands liggande kunde det måhända under sådana
förhållanden synas vara att indraga förste aktuariebefattningen,
7.?:11^eno.111 koniinuiialsttitistikeii skulle kommu att i avseende på ordinarie
tjänstemän bli jämställd med befolkningsstatistiken och jordbruksstatisti1
T'' i, jSkä1’,SOm de sakkunni&a anfört för byråchefsbefattningarnas bibehållande,
tala också för denna lösning. Emellertid är det självklart, att
dessa skal icke kunna motivera inrättandet eller bibehållandet av liera
byrachefsbefattningar än som betingas av arbetets art och omfattning.
Ue sakkunniga hava redan anslutit sig till en uppfattning av befolknmgsstatishliens
vikt och betydelse, som har till konsekvens, att ledaren
±?.r11b. olkniaffsstatistlken måste vara av byråchefs lönegrad och tjänsteställning
Beträffande jordbruksstatistiken hava de sakkunniga varit
mera tveksamma, men hava dock ansett en byråchefsbefattning här kunna
motiveras under förutsättning att statistiken över fisket, mejerierna, kassorna
för jordbrukskredit, fattigvården och barnavården tillika med den
egentliga jordbruksstatistiken samlas till en avdelning. I jämförelse med
de uppgifter och det ansvar, som alltså ansetts kunna motivera de övriga
tva byrachefsbelattnmgarna, förefaller det, som om kommunalstatistiken
s.ku!le,e5,}’Juda ett allt för ringa arbetsfält för en tredje byråchef. Att så
ar förhållandet blir också klart, när man tager i betraktande de omständigheter
och skal som anförts för en byråchefsbefattning på finansstatistiKen
vid de tillfallen då statistiska centralbyråns organisation varit uppe
t1,!, . handling av Kungl. Maj:t och riksdagen. Då denna byråchefsbefattning
inrattades år 1912, var förutsättningen härför, att finansstatistiken
skulle omfatta icke blott kommunernas utan även statens finanser
ävensom en sammanställning av båda. Vidare tänkte man sig en statistik
°,v" kommunaltekniska företag samt en årlig inkomst- och förmögenhetsstatistik,
och dessutom pekades på att finansstatistiska bvrån skulle stå
till chefens för finansdepartementet förfogande för särskilda utredningar.
Av allt detta, som skulle läggas till kommunalstatistiken, har blivit så
gott som intet Statens finanser behandlas endast i statistisk årsbok, och
denna uppgift har icke tilldelats finansstatistiska byrån. En statistik
over kommunaltekniska företag har aldrig kommit till stånd. Den årliga
inkomst- och förmögenhetsstatistiken har indragits, och utarbetandet av
densamma för de tva år, då sådan förekommit, har heller icke fallit under
fmansstahstiska byråns handläggning. Upptagandet av dylik statistik
i folkrakningarna hör icke heller till byråns domvärjo. Och vad slutligen
finansdepartementets behov av statistiska utredningar beträffar, tillgodoses
detta behov numera av en särskild statistiker (förste aktuarie) inom
departementet. Skulle särskilda statistiska utredningar av större omfattning
i framtiden av departementet påkrävas, torde den saken kunna ordnas
genom förordnande därtill av särskild person, utan att därför en byrå
-
Bftsparings
sakkunniga.
52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
chef i statistiska centralbyrån behöver stå så att säga i disponibilitet. Så
gott som alla de arbetsuppgifter utom kommunalstatistiken, som från början
avsågos motivera en särskild byråchef för statistiska centralbyråns
finansstatistiska avdelning, hava sålunda genom utvecklingen kommit att
antingen förläggas å andra håll eller ock alls icke kommit till stånd.»
I anslutning härtill hava de sakkunniga yttrat: Det syntes alltså vara
uppenbart, att även om den kommunala finansstatistiken bibehölles i hela
sin nuvarande omfattning och detaljrikedom, en särskild byråchefsbefattning
icke erfordrades för densamma. Under sådana förhållanden syntes
alltså den rationellaste lösningen vara, att byråchefsbefattningen på
tredje byrån indroges. All sannolikhet talade för att den återstående personalen,
möjligen med någon tidvis förstärkning med extra arbetskraft
(amanuens), vore tillräcklig för arbetets behöriga fortgång efter de numera
väl utstakade linjer, som för detta arbete uppdragits.
Skulle åter — fortsätta de sakkunniga — den mot kommunalstatistiken
riktade kritiken föranleda mera betydande sammandrag av materialet för
landskommunerna och avsevärdare inskränkningar i bearbetning och publicering,
syntes ytterligare reduktion av den för finansstatistiska avdelningen
avsedda personalen kunna vidtagas. Medan salunda det noimala
personalbehovet vid finansstatistiken med dess nuvarande omfattning beräknades
uppgå till — utom förste aktuarien — en aktuarie, 1/3 förste
amanuens samt omkring 9 biträden (inberäknat kansliskrivaren), skulle
genomförandet av de sakkunnigas förslag rörande inskränkningar i den
kommunala finansstatistiken, såvitt nu kunde bedömas, medföra, att personalen
kunde begränsas till tre å fyra tjänstemän, utom ledaren. Då det
emellertid icke gärna syntes böra ifrågakomma att åvägabringa den avsedda
förändringen redan från och med den 1 juli 1929, hade de
sakkunniga vid framläggande av förslag till stat för centralbyrån
för budgetåret 1929/1930 funnit sig icke böra taga hänsyn till de
personalindragningar, som i förevarande sammanhang kunde bliva möjliga.
Besparings- Den granskning, som de sakkunniga sålunda ägnat de olika av statissakkunnigas
tigka centralbyrån omhänderhavda grenarna av den officiella statistiken
Organisation och personalbehovet för bearbetandet av det statistiska materialet, har
och personal- föranlett de sakkunniga att i avseende å centralbyråns organisation och
personal framlägga de i det följande omförmälda förslagen.
Avdelningar Till en början upptaga de sakkunniga till närmare behandling spörsocA
avdel- målet om tjänsteställningen för cheferna för byråerna eller avdelninmngschefer.
Qck den ,järmed sammanhängande frågan om byråindelningen inom
centralbyrån.
De sakkunniga hava därvid först erinrat, att de kommit till den uppfattningen,
att tillräckliga skäl icke förelåge för den av aktuarierna förordade
åtgärden att sänka samtliga byråchefsbefattningarna till förste
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168. 53
aktuariebefattningar i lönegraden B 2G. Att detta icke borde ske i fråga
om den byråchel, som hade den närmaste ledningen av och ansvaret för
befolknmgsstatistiken, syntes vara alldeles uppenbart. Ehuru de sakkunniga
icke velat härutinnan framlägga ett formligt förslag, ansåge de,
att denna chefsplats tvärtom borde omgärdas med sådana kompetensvillkor,
att garantier iörelåge att för befattningen vinna en statistiker av
framstående vetenskaplig läggning och verklig forskarbegåvning.
Däremot hava de sakkunniga funnit, att byråchefsbefattningen å finansstatistiken
såsom överflödig bör indragas och dess nuvarande innehavare
föras på övergångsstat. I fråga om de skäl, som ligga till grund för
detta förslag, torde få hänvisas till de sakkunnigas nyss återgivna uttalanden
i samband med granskningen av centralbyråns finansstatistiska
arbetsuppgifter.
Beträffande byråchefsbefattningen för andra byrån hava, som nämnt,
de sakkunniga varit mera tveksamma och utveckla sin ståndpukt i frågan
sålunda:
»Att ensamt för jordbruksstatistikens skull bibehålla en så hög befattning
kunde möjligen anses vara strängt taget obehövligt, ehuruväl vår
moderna jordbruksstatistik uppenbarligen erbjuder problem av den svårighetsgrad
rent tekniskt sett och å andra sidan är av den betydelse
både vetenskapligt och i synnerhet praktiskt sett, att höga kompetenskrav
maste stallas även på ledaren för denna statistik. I samma riktning
talar den omständigheten, att ett betydelsefullt internationellt samarbete
rader på jordbruksstatistikens område. Den nuvarande chefen för statistisa
centralbyråns andra byrå har sålunda bland annat representerat vårt
land i det internationella lantbruksinstitutets i Rom generalförsamling och
har av institutet kallats till ledamot av dess vetenskapliga råd i sektionen
lor jordbruksstatistik; Tar man så i betraktande, att till jordbruksstatistiken
i vidare mening hör icke blott statistiken över jordbruk och boskapsskötsel
utan jamval statistiken över mejerier och fiske samt över
cfn,. ^.11kassorna f°r jordbrukskredit ävensom att den allmänna sparbanksstatistiken
samt fattigvårdsstatistiken med fördel visat sig kunna ställas
under samma ledare som statistiken över jordbruk, boskapsskötsel och
inaringar med någon av de mera omfattande grenarna av statistiken
maste dessa mindre grenar, liksom för framtiden även barnavårdsstatistiken,
i varje tall foras samman under en gemensam ledning — så blir
arbetsområdet och ansvaret så stort, att chefsbefattningen i fråga knapp.
ast ,ka.n/oras 1 la^re lönegrad än B 30. Slutligen tillkommer en omständighet
som gor, att en sänkning av nämnda befattnings lönegrad
sannolikt icke för överskådlig tid framåt skulle medföra någon besparing
tor statsverket. Den nuvarande innehavaren av den ordinarie tjänsten
som byråchef å andra byrån är nämligen jämförelsevis ung, och hans
förande pa övergångsstat skulle av allt att döma under lång tid framåt
innebara blott en rent formell besparingsåtgärd, vilken dessutom alldeles
i onodan skulle föregripa den omprövning av nu förevarande spörsmål
som statsmakterna torde få anledning verkställa, då tjänsten i fråga en
gång blir ledig.»
54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.
De sakkunniga hava därför kommit till den slutliga uppfattningen, att
chefstjänsten å nuvarande andra hyrån borde bibehållas i sin nuvarande
lönegrad ävensom att någon väsentlig ändring i tjänstinnehavarens nuvarande
arbetsområde icke påfordrades.
Den av de sakkunniga föreslagna byråindelningen i övrigt motiveras
av dem på följande sätt:
»Den kommunala finansstatistiken samt de övriga statistiska uppgifter,
som för närvarande åligga tredje byrån, skulle efter byråchefstjänstens
indragning komma att stå under ledning av en förste aktuane. Det synes
emellertid hart när ogörligt, att den avdelning, som sålunda uppstår,
underordnas någon av de två kvarstående byråchefsbefattningarna. Det
skulle allt för mycket utöka byråchefens å nuvarande andra byrån arbetsområde
och ansvar, om avdelningen fördes under hans byrå, och vad första
byrån beträffar, synes det de sakkunniga, att denna redan nu är allt
för omfattande. Därvarande byråchef torde få fullt tillräckligt arbetsfält
i och med ledningen av befolkningsstatistiken samt den befolkmngsstatistiken
i vissa avseenden närstående valstatistiken. De sakkunniga
måste därför föreslå, att rättsstatistiken utbrytes ur första byrån. De t
kunde då måhända tyckas, att finansstatistiken och rättsstatistiken kunde
sammanföras och bilda en byrå. För att få en byråchef även för denna
byrå kunde man då indraga förste aktuarietjänsten å nuvarande tredje
byrån i stället för byråchefstjänsten. En sådan lösning vore emellertid
med stor sannolikhet föga lycklig. Ty dels äro de två grenarna, finansstatistiken
och rättsstatistiken, allt för disparata att lämpligen sammanföras
till en byrå, dels synas bestämda fördelar vara att vinna genom att
låta dessa två grenar utgöra självständiga avdelningar under var sin
förste aktuarie som avdelningschef. De sakkunniga hava redan pekat
på dessa fördelar på tal om aktuariernas organisationsförslag% Dessutom
blir denna anordning uppenbarligen billigare, i det att två forste
aktuariers lön blir lägre än en byråchefs plus en förste aktuaries,. detta
även för den händelse en uppflyttning av de två förste aktuarierna i Jönegraden
B 26, såsom de sakkunniga här nedan föreslå, skulle bli en följd
av deras självständigare ställning och ökade ansvar. Att byraindelnmgen
inom centralbyrån genom en sådan anordning bry tes,. synes icke
medföra annan olägenhet, än att det blir i viss man olämpligt att bibehålla
benämningen byråer å de två större avdelningarna, vilkas cheter
enligt ovanstående motivering skulle ha högre lön och tjänsteställning.
Men redan som det nu är innebär uppdelningen av statistiska centralbyrån
å tre byråer en viss brist på logik i benämningarna.
Det är de sakkunnigas uppfattning, att de två kvarstående byracheterna
liksom förut och med samma åligganden och befogenheter som forut
höra vara ledamöter av statistiska centralbyrån. Så synes däremot icke
behöva generellt vara fallet med förste aktuarierna å rätts- och fmansstatistiken,
vilka såsom föredragande i ärenden tillhörande deras avdelningar
jämlikt instruktionens § 8 mom. 4 endast vad dessa ärenden beträffar
ingå som ledamöter av centralbyrån. Däremot synes det de sakkunniga,
att nämnda förste aktuarier, på grund av den sålunda föreslagna
självständigare ställningen som avdelningschefer med föredragmngsskyldighet
samt det större ansvar, som ålägges dem, jämlikt rådande avloningsprinciper
böra något uppflyttas i lönegrad, eller från lönegraden B
24 till B 26.
55
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 168.
Utan att därför vilja närmare ingå på frågan om de lämpligaste benämningarna
å centralbyråns olika underavdelningar och titlarna å deras
chefer vilja de sakkunniga i fortsättningen använda benämningarna ''avdelning’
och ''avdelningschef även i de fall, då fråga är om avdelning,
som anses böra stå under ledning av tjänsteman i lönegraden B 30 och i
ledamots tjänsteställning.»
Fördelningen av de statistiska arbetena i centralbyrån skulle alltså enligt
de sakkunnigas förslag bliva följande:
En avdelning för befolkning sstatistik och valstatistik. (Chef i lönegrad
B 30.)
En avdelning för rättsstatistik och äktenskapsregister. (Chef i lönegrad
B 26.)
En avdelning för jordbruksstatistik, mejeristatistik, fiskeristatistik, statistik
över centralkassorna för jordbrukskredit, fattigvårds- och barnavård
sstatistik ävensom, för den händelse annan förläggning ej anses lämpligare,
sparbanksstatistik. (Chef i lönegrad B 30.)
En avdelning för kommunal finansstatistik, skattetaxeringar och Årsbok
för Sveriges kommuner. (Chef i lönegrad B 26.)
Härefter hava de sakkunniga yttrat sig angående behovet av annan personal
än den i chefsställning samt dylik personals löneförhållanden m. m.
Då inga avgörande skäl för en sänkning av bibliotekariens lönegrad och
tjänsteställning synts de sakkunniga kunna förebringas, hava de icke funnit
skäl föreslå någon ändring i denna tjänst eller beträffande bibliotekariens
uppgifter och arbetsområde.
I likhet med vad som genomförts för vissa andra ämbetsverk hava de
sakkunniga beträffande registratorstjänsten i statistiska centralbyrån föreslagit,
att densamma placerades i 14:de lönegraden.
Beträffande vaktpersonalen hava de sakkunniga icke funnit anledning
föreslå någon ändring.
Innan de sakkunniga behandlat frågorna rörande den övriga personal,
som borde uppföras å den ordinarie staten, samt behovet av extra personal,
hava de berört frågan om den ordinarie biträdespersonalens lämpliga uppdelning
i olika grader och placering å löneskalan och härutinnan yttrat
följande:
»De sakkunniga tillåta sig då först erinra om det uttalande, som gjordes
i de sakkunnigas skrivelse till herr statsrådet den 19 oktober 1928 med
förslag angående kommerskollegium (sid. 33—35). De sakkunniga framhålla
här, huru det vid de sakkunnigas undersökningar av arbetsförhållandena
inom olika myndigheter, och särskilt i fråga om ämbetsverk med företrädesvis
statistiska arbetsuppgifter, framgått, att det ofta nog i praktiken icke
är möjligt att upprätthålla någon bestämd skillnad i avseende å arbetsuppgifternas
kvalitet mellan biträden av olika grader. Biträden i olika grader
äro ofta sysselsatta med göromål av alldeles samma slag; en mot uppdelningen
i avlöningsgrader svarande differentiering av arbetsuppgifterna efter
högre och lägre kvalitet har med andra ord i dessa fall icke varit möjlig.
övrig personal.
56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
De sakkunniga hava under antydda förhållanden ifrågasatt, huruvida icke
en revision av biträdesbefattningarnas avlöningsförhållanden borde komma
till stånd, varvid främst borde undersökas frågan om möjligheten av införande
av en normalgrad för samtliga biträdesbefattningar, med bibehållande
av biträdesbefattningar av högre grad endast i de relativt fåtaliga fall, då
det verkligen är möjligt att utdifferentiera vissa bestämda göromål av högre
kvalitet. I denna sin uppfattning hava de sakkunniga bestyrkts av motiveringen
i statistiska centralbyråns skrivelse till Konungen den 6 november
1928 med hemställan, om utbytande av en kanslibiträdesbefattning mot en
skrivbiträdesbefattning rörande vilken hemställan de sakkunniga efter remiss
avgivit utlåtande den 23 november 1928. Emellertid anse sig de sakkunniga
böra fortfarande vidhålla sin i det ovannämnda förslaget rörande kommerskollegium
intagna ståndpunkt, att förevarande spörsmål torde böra upptagas
till behandling i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet och
då enligt de sakkunnigas mening lämpligen i samband med den igångsatta
utredningen rörande avvecklingen av systemet med dyrtidstillägg och vissa
i sammanhang därmed stående spörsmål. Det följer härav, att de sakkunniga,
i likhet med vad som skedde beträffande kommerskollegium, vid uppgörande
av förslag till personalstat för statistiska centralbyrån ansett sig i
det stora hela böra utgå från de nu rådande förhållandena i avseende på
biträdespersonalens fördelning i lönegrader.»
Vid bedömandet av personalbehovet hava de sakkunniga, förutom vad
som ovan anförts vid behandlingen av de olika grenarna av det statistiska
arbetet, yttrat följande:
»Det har i aktuariernas skrivelse framhållits, att handläggningen av de
inre administrativa ärendena i statistiska centralbyrån (personal-, lokal-, inköps-
och kassaärenden) är ganska opraktiskt organiserad, i det att dessa
ärenden uppdelats på de tre byråcheferna och för dem medför åtskillig tidsspillan
och intrång i deras rent statistiska verksamhet. De sakkunniga hava
genom iakttagelser och förfrågningar på ort och ställe funnit dessa påståenden
i huvudsak bestyrkta. Med den organisation på fyra avdelningar,
som de sakkunniga föreslagit, skulle det uppenbarligen vara ännu mera
opraktiskt och förorsaka ytterligare omgång, om nämnda ärenden uppdelades
på dessa avdelningars chefer. Och att lägga dem på endera eller bägge
de högre avdelningscheferna i ledamots ställning torde medföra ännu större
olägenheter för deras egentliga verksamhet än vad nu är fallet. Aktuarierna
hava föreslagit en sekreterare i lönegraden B 26 att handhava bl. a.
dessa ärenden. De sakkunniga kunna emellertid icke biträda detta förslag
utan anse, att en tjänsteman i aktuaries grad mycket väl kan omhänderhava
ärendena i fråga och föredraga dem inom centralbyrån. För denna
anordning behöver ingen ny tjänst inrättas. Den nuvarande registratorn
är tillika aktuarie på avdelningen för jordbruksstatistik m. m. och handliaver
där arbetet med sparbanksstatistiken och författandet av dithörande
årsberättelse. Enligt uppgift kräver detta arbete ungefär halva hans tid
och arbetskraft. I och med registratorsgöromålens förflyttning från denne
tjänstemans omedelbara handläggning blir han alltså i stånd att övertaga
nu ifrågavarande göromål med de interna ärendena. En sådan anordning
har synts de sakkunniga så mycket lämpligare, som svårigheter annars uppstå
att finna jämn sysselsättning för denna tjänsteman eller eventuellt någon
annan tjänsteman, vars arbete han eljest kunde tänkas få delvis övertaga.
Att helt indraga nu ifrågavarande aktuarietjänst synes knappast kunna
ifrågasättas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
57
Registratorsgöromålen kräva enligt uppgift för närvarande cirka 7 månaders
arbete av registratorn och 5 månaders arbete av ett kanslibiträde, alltså
inalles jämnt 12 arbetsmånader. Enligt den hittillsvarande ordningen har
registratorns arbetstid, på sätt ovan nämnts, utfyllts med arbete med sparbanksstatistiken.
Då en registratorsbefattning i 14:e lönegraden inrättas,
synes denna befattnings innehavare lämpligen kunna jämte registratorsgöromålen
utföra de på kansliskrivaren ankommande arbetsuppgifterna å någon
avdelning, förslagsvis finansstatistiska avdelningen. Till följd härav synes
den för finansstatistiska byrån avsedda kansliskrivartjänsten kunna indragas.
På biblioteket finnes utom förste aktuariebefattningen en aktuariebefattning.
De tillförordnade innehavarna av dessa båda befattningar ägna hela
sin arbetskraft åt biblioteket och arkivet samt därmed sammanhängande
göromål. Dessutom sysselsättes å biblioteket en amanuens under tre månader
och ett skrivbiträde under en halv månad. Det har förefallit de sakkunniga,
att aktuariebefattningen å biblioteket icke utan fördel bör kunna utbytas
mot ett bibliotekstekniskt utbildat och språkkunnigt biträde, som i betraktande
av de nämnda kvalifikationerna torde böra placeras i ll:e lönegraden.
Då en aktuariebe fattning inom centralbyrån för närvarande är vakant,
skulle indragningen av aktuarien på biblioteket icke behöva medföra någon
tjänstemans överförande på indragnings- eller övergångsstat.»
Den ordinarie personal, som de sakkunniga funnit vara för statistiska
centralbyråns arbeten för närvarande behövlig, är följande:
Avdelningen för befolkningsstatistik m. m.
1 chef, tillika ledamot i centralbyrån ....................................................... B 30
1 förste aktuarie .................... B 24
1 kansliskrivare ............................................................................................... B 11
8 kanslibiträden ............................................................................................. B 7
6 kontorsbiträden.............................................................................................. B 4
1 skrivbiträde .................................................................................................... B 2
Avdelningen för rättsstatistik m. m.
1 chef ........................................................................................................... B 26
1 aktuarie ......................................................................................................... B 21
1 kansliskrivare ................................................................................................ B 11
3 kanslibiträden ............................................................................................... B 7
5 kontorsbiträden.............................................................................................. B 4
Avdelningen för jordbruksstatistik m. m.
1 chef, tillika ledamot i centralbyrån ...................................................... B 30
1 aktuarie............................................................................................................ B 21
1 kansliskrivare ............................................................................................. B 11
2 kanslibiträden ............................................................................................ B 7
7 kontorsbiträden............................................................................................... B 4
Avdelningen för finansstatistik m. m.
1 chef................................................................................................................. B 26
1 aktuarie ....................... B 21
2 kanslibiträden .............................................................................................. B 7
1 kontorsbiträde ............................................................................................ B 4
1 skrivbiträde .................................................................................................... B 2
Förslag om
personalförteckning,
stat
och anslag.
58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Biblioteket.
1 bibliotekarie .................................................................................................... B 24
1 biblioteksassistent........................................................................................ B 11
Kansli och registratorskontor.
1 aktuarie.............................................. B 21
1 registrator.................................................................................................... B 14
Vaktexpeditionen.
1 förste expeditionsvakt................................................................................... B 7
1 expeditionsvakt............................................................................................... B 5
I anslutning till denna förteckning yttra de sakkunniga, att alldeles oavsett
den sålunda angivna fördelningen av befattningarna å olika avdelningar,
vilken uppgjorts för beräkningen av personalbehovet, det självfallet borde
stå ämbetsverket fritt att förfoga över personalen i och för dennas placering
till tjänstgöring å den avdelning inom verket, som befunnes med hänsyn till
arbetets behöriga gång lämpligast.
Beträffande den icke-ordinarie och extra personalen yttra de sakkunniga:
»Utöver denna ordinarie personal har centralbyrån för närvarande en
relativt stor, på de olika avdelningarna fördelad icke-ordinarie personal. Av
extra ordinarie tjänstemän finnas sålunda för närvarande 7 förste amanuenser,
1 andre amanuens och 24 e. o. skrivbiträden. Två av amanuenserna
hava tjänstgjort som t. f. akfltarier, den ene å den vakanssatta aktuarietjänsten,
den andre som vikarie för tillförordnade bibliotekarien å dennes
aktuarietjänst. Genom den föreslagna indragningen av en aktuariebefattning
samt bibliotekariebefattningens återbesättande med ordinarie innehavare
upphöra båda dessa förordnanden. Genom sistnämnda återbesättande skapas
i stället viss befordringsmöjlighet.
Vad slutligen beträffar de extra befattningshavarna är behovet av sådana
mycket växlande; huvudsakligen betingat av de periodiskt återkommande
arbetena med folkräkningar, jordbruksräkningar och valstatistik samt det
eventuellt förefintliga behovet av extra personal för avarbetande av arbetsbalansen.
»
Beträffande anslaget till bibliotekets underhållande, vilket de senaste åren
utgått såsom reservationsanslag å 3,000 kronor, hava de sakkunniga inhämtat,
att härav nära hälften åtginge till inbindning,? cirka en fjärdedel till prenumeration
å viktigare statistiska tidskrifter och att sålunda endast omkring
800 kronor återstode för egentliga bokinköp. Ett stort antal, företrädesvis
officiella, statistiska publikationer erhölle centralbyrån dock utan särskild
kostnad genom byte. De sakkunniga hade icke för sin del velat nu
föreslå någon höjning av förevarande anslag, men man syntes icke kunna
undgå att finna nämnda anslag otillräckligt att underhålla ett ens någorlunda
fullständigt statistiskt specialbibliotek.
Enligt de sakkunnigas i det föregående framställda förslag skulle i
fråga om de ordinarie befattningarna i centralbyrån följande förändringar
vidtagas:
1 byråchefstjänst (B 30) indrages;
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
2 förste aktuarietjänster (B 24) uppflyttas till befattningar såsom avdelningschefer
i lönegraden B 26;
1 aktuariebefattning (B 21) utbytes mot en förste aktuarietjänst (B 24);
1 aktuarietjänst (B 21) indrages;
1 registratorstjänst i lönegraden B 14 inrättas;
1 befattning såsom biblioteksassistent i lönegraden B 11 inrättas;
1 kansliskrivartjänst (B 11) indrages.
Då vidare föreståndaren för biblioteket (nu förste aktuarie) enligt de
sakkunniga syntes böra erhålla benämningen bibliotekarie, skulle följaktligen
antalet ordinarie befattningar i statistiska centralbyrån enligt de
sakkunnigas förslag vara bestämt på följande sätt:
Befattning Lönegrad
1 överdirektör ................................................... A 2
2 avdelningschefer (byråchefer) ................................. B 30
2 avdelningschefer ................................................B 26
1 bibliotekarie ................................................... B 24
1 förste aktuarie ..................................................B 24
4 aktuarier .................... B 21
1 registrator ..................................................... B 14
.1 biblioteksassistent ............................................. B 11
.3 kansliskrivare .................................. B 11
.1 förste expeditionsvakt ......................................... B 7
15 kanslibiträden ................................................. B 7
.1 expeditionsvakt ............................................... B 5
19 kontorsbiträden ............................................... B 4
2 skrivbiträden ..................................................B 2
I fråga om de med genomförandet av de sakkunnigas förslag sammanhängande
åtgärder hava de sakkunniga yttrat följande:
»Vad övergången till den nya staten beträffar hava de sakkunniga i
det föregående uttalat sig för att byråchefen å finansstatistiska byrån
uppföres å övergångsstat. De sakkunniga utgå vidare ifrån att förste
aktuarien på rättsstatistiska avdelningen samt förste aktuarien å finansstatistiska
byrån komma att uppflyttas till befattningarna såsom avdelningschefer
för rättsstatistiska, respektive finansstatistiska avdelningen.
Så länge nyssnämnde byråchef kvarstår i tjänsten, torde emellertid uppflyttningen
av förste aktuarien å finansstatistiska byrån icke böra äga
rum. Härom torde en anmärkning böra fogas till staten. Emellertid
synes det billigt, att därest under ledighet för bemälde byråchef ledningen
av finansstatistiska avdelningen omhänderhaves av förste aktuarien, denne
därvid kommer i åtnjutande av vikariatsersättning, som om han uppebölle
tjänsten i lönegraden B 26.
Vad angår den av de sakkunniga föreslagna befattningen såsom förste
aktuarie å befolkningsstatistiska avdelningen, synes denna tjänst böra i
vanlig ordning sökas och tillsättas.
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle aktuarietjänsternas antal bestämmas
till fyra. Då emellertid fem ordinarie innehavare av aktuarietjänst
för närvarande finnas i centralbyrån, synes övergången lämpligen böra
ordnas så, att fem aktuarietjänster tills vidare få kvarstå å ordinarie staten,
men att till denna fogas en anmärkning av innehåll, att en aktuarietjänst
är övertalig och vid inträffande ledighet skall indragas.
Då tre av kansliskrivartjänsterna i centralbyrån för närvarande äro
vakanta, kan den föreslagna minskningen av antalet dylika tjänster utan
vidare genomföras från och med ingången av budgetåret 1929/1930.
Vad nu anförts gäller under förutsättning, att någon inskränkning av
den kommunala finansstatistikens omfattning icke kommer till stånd. I
den mån de sakkunnigas förslag i denna del genomföres, torde personalstyrkan
få undergå därav betingad inskränkning.»
Beträffande beräkning av stat för statistiska centralbyrån och anslagsberäkningen
m. m. innehåller de sakkunnigas utlåtande följande:
»De förut omförmälda, i ordinarie staten för ämbetsverket uppförda anslagen
till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till vikariatsersättningar
— för innevarande budgetår 228,000 kronor, respektive 27,000 kronor
— hava beräknats på grundval av de faktiskt utbetalda avlöningsbeloppen
för budgetåret 1925/1926 (statsverkspropositionen till 1927 års
riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 19 f.). På sätt under senare år förfarits
beträffande staterna för statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk
torde det särskilda vikariatsersättningsanslaget böra utgå ur centralbyråns
stat, varefter samtliga vikariatskostnader för uppehållande av
ordinarie befattningar komma att bestridas från anslaget till avlöningar
till ordinarie tjänstemän. Sistnämnda anslag torde härvid böra omräknas
efter de i allmänhet vedertagna grunderna för bestämmande av departementens
och de centrala ämbetsverkens motsvarande anslag. I enlighet
härmed hava de sakkunniga beräknat anslaget till 232,176 kronor eller i
avrundat belopp 232,200 kronor. Härutöver torde erfordras ett anslag till
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat å 11,500 kronor.
I ordinarie staten för centralbyrån ingår vidare, på sätt ovan omförmälts,
ett anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., för närvarande bestämt till 29,300 kronor. Härutöver finnes emellertid
i det för statistiska centralbyråns verksamhet på extra stat anvisade
reservationsanslaget -— för innevarande budgetår tillhopa 56,400 kronor
— beräknad en post å 17,400 kronor till förstärkning av ordinarie anslagsposten
för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
samt en post å 10,000 kronor till avarbetande av arbetsbalans. Beträffande
sistnämnda post har ämbetsverket — enligt vad de sakkunniga inhämtat
— i sin framställning om anslagsäskanden för nästkommande budgetår
hemställt, att densamma måtte för budgetåret 1929 1930 beräknas
till 5,000 kronor.
Efter förslag till 1926 års riksdag vidtogs beträffande de olika departementens
anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare från
och med budgetåret 1926 1927 den förändringen, att dessa anslag, som tidigare
varit begränsade, erhöllo förslagsanslags natur. Anslagen specificerades
härvid på tre skilda poster, av vilka två poster, som icke skulle
få överskridas, avsågos, den ena för grundavlöningar till extra ordinarie
tjänstemän och den andra för extra befattningshavare, tillfällig personal,
renskrivning, övertidsersättning m. m., medan irån den tredje posten, som
Kungl. Maj:In proposition Nr U>8. 61
beräknades förslagsvis, skulle utgå vad som erfordrades till beredande av
avlönmgsförhöjningar åt extra ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande
foriattnmgar uppkommande kostnader för läkarvård jämte läkemedel
och dylikt samt begravningshjälp till sådan personal. Avsikten var
härvid, att jämväl för övriga nyreglerade verk efter hand genomföra
denna omläggning. Vid vissa centrala ämbetsverk har ock sedermera en
dylik uppställning av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal
genomförts.
Även beträffande statistiska centralbyrån torde en dylik förändring av
sattet för beräkningen av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie beiattningshavare
m. m. böra vidtagas. Då emellertid beloppet av anslagsmedel
till den icke-ordinarie personalen i avsevärd utsträckning blir beroende
av huruvida och från vilken tidpunkt de sakkunnigas förslag rotande
inskränkningar i den kommunala finansstatistiken genomföres,
hava de sakkunniga ansett sig icke böra framlägga något förslag rörande
anslagets beräkning efter den nya uppställningen. De sakkunniga förutsatta,
att i samband med en omläggning av anslagets uppställning samtliga
medel, som eriordras lör den i ämbetsverket normalt behövli a iekeordmane
personalen, inräknas i det ordinarie anslaget samt att medel för.
anställande av sadana tillfälliga arbetskrafter som krävas för avarbetande
av balans eller eljest för övergående arbetsuppgifter, anvisas såsom
begränsat anslag på extra stat. Förstärkningsanslagets karaktär av reservationsanslag
synes de sakkunniga böra bortfalla.»
De förändringar i fråga om den ordinarie personalen, som av de sakkunniga
i det föregående föreslagits, innebära, yttra de sakkunniga slutligen,
fullständigt genomförda, en kostnadsminskning av omkring 11,000
kronor utom dyrtidstillägg eller inberäknat dyrtidstillägg omkring 12,800
kronor, vartill, om de sakkunnigas förslag rörande inskränkningar i den
kommunala finansstatistiken genomfördes, en ytterligare, ganska betydande
minskning av avlöningskostnaderna komme.
Som den centrala organisationsfrågan torde få anses, om ämbetsverkets
år 1918 genomförda byråindelning skall bibehållas eller avlösas av annan
organisation. Det må erinras, att centralbyrån nu är uppdelad på tre
byråer jämte biblioteket, med tre ordinarie ledamöter men fyra föredragande,
i det bibliotekarien har ledamots ställning i ärenden som röra
bibliotek och arkiv. De sakkunniga hava nu föreslagit en uppdelning
på fyra avdelningar för de olika statistikgrenarna, jämte å ena sidan
bibliotek och arkiv samt å andra sidan kansli och registratorskontor, vardera
företrädda av sin föredragande, inalles sex. Bland dessa skulle två
vara oidinarie ledamöter av ämbetsverket. Uti en till de sakkunniga ingiven
skrivelse av verkets samtliga aktuarier har åter förordats en uppdelning
av arbetsområdet på åtta likaställda föredragande.
I fråga om ämbetsverkets byråindelning har verket anfört följande:
»Vid jämförelse mellan de framställda organisationsförslagen och verkets
nuvarande organisation finner sig centralbyrån böra ge sin anslutning
i väsentliga delar till det av besparingssakkunniga avgivna för
-
Statistiska
centralbyrån
ang. organisation
och
personal.
Byråindel
ning.
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
slaget. Detta synes bilda en lyckligt funnen median mellan nuvarande
organisation och aktuariernas längre gående decentralisationsyrkande.
Uti den omfattning decentralisationen inom verket erhållit i sakkunnigas
förslag torde någon allvarligare olägenhet ej vara att beiara av den gamla
byråindelningens övergivande. Som avgjorda fördelar få betecknas, att
de främsta arbetsledarna få odelat ägna sig åt statistiskt arbete, samt
att ökad självständighet i ställningen beretts åt ett par andra tjänstemän,
vilka såsom föredragande skulle ha att svara för var sina avgränsade
arbetsområden.
En längre gående uppdelning hade centralbyrån däremot funnit sig
nödsakad att avstyrka, enär den ytterligare specialisering därmed följt
hinderligt skulle motverka den cirkulation mellan olika arbetsområden,
som till fromma för det statistiska arbetets livaktighet och för tjänstemännens
mer mångsidiga utbildning nu kunnat försiggå och jämväl
efter genomförandet av sakkunnigas förslag kan i viss utsträckning tilllämpas.
På ett område, befolkningsstatistiken, skulle för övrigt uppdelningen,
såsom centralbyrån redan i anslutning till sakkunnigas mening
antytt, närmast vara ett hinder för det statistiska arbetets ändamålsenliga
bedrivande.
I fråga om de i aktuariernas skrivelse framförda synpunkterna, vilka
centralbyrån ej finner anledning uppta till behandling i vidare mån än
de föranlett uttalande eller förslag av de sakkunniga, får ämbetsverket
för övrigt uttala sitt instämmande i sakkunnigas uttalande om det betänkliga
i en organisationsform, som utesluter befordran till högre tjänst
än förste aktuaries. Redan detta är ett starkt skäl för bibehållande av
byråchefstjänster inom verket.
Vad sakkunniga anfört och förordat i fråga om de föredragandes och
andra tjänstemäns ställning till byråchefen, respektive verkschefen, kan
så mycket mindre föranleda invändning från centralbyrån som angivna
riktlinjer praktiskt taget sammanfalla med den praxis, som inom ämbetsverket
redan förekommer.
Mot grundlinjerna till organisationen, med de inre administrativa ärendena
utbrutna från de nuvarande byråerna och förlagda till kansli och
registratorskontor, med bibliotek och arkiv bibehållna under självständig
ledning, samt det egentliga statistikarbetets bedrivande inom fyra avdelningar:
för befolkningsstatistik, rättsstatistik, jordbruksstatistik m. m.
och finansstatistik har centralbyrån sålunda icke någon vägande anmärkning
att rikta utan finner den i det hela tilltalande och ändamålsenlig.
Vad angår ärendesfördelningen mellan avdelningarna har det synts
tveksamt, huruvida äktenskapsregistret — i det hela ett främmande, rent
administrativt element uti ett statistiskt verk — borde.hänföras under
den befolkningsstatistiska eller den rättsstatistiska avdelningen. Med hänsyn
till arbetets art finnas skäl både i ena och andra riktningen. Praktiska
hänsyn tala dock övervägande för de sakkunnigas förslag. Den
kontakt mellan befolkningsstatistiken och äktenskapsregistrets för densamma
viktiga material, som är erforderlig, bör kunna utan svårighet
åstadkommas även vid nu förutsatt anordning, vilken i vart fall medför
fördelen att frigöra ledaren för befolkningsstatistiken från ansvaret
för det väsentligen administrativa arbete, som äktenskapsregistret bär
att utföra. I övrigt torde den förordade grupperingen av de statistiska
ärendena ej påkalla något centralbyråns yttrande.
Av de fyra statistiska avdelningarna skola enligt sakkunnigas förslag
Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 63
två förestås av byråchef, nämligen befolkningsstatistiken och den jordbruksstatistiska
avdelningen, de två övriga däremot''" av förste aktuarier,
i egenskap av avdelningschefer placerade i lönegrad B 26, eu uppflyttning
som centralbyrån linner väl motiverad.
t sakkunniga aniört om de båda byråchefstjänsternas behöv
lighet
kan centralbyrån inskränka sig till att instämma. Desslikes i förslaget,
att endast byråcheferna skola vara ordinarie ledamöter.»
Organisationen av den finansstatistiska avdelningen har centralbyrån
behandlat med hänsyn till de olika förslag, som föreligga rörande ordnandet
av finansstatistiken.
Därest de sakkunnigas men icke centralbyråns uppfattning rörande
finansstatistiken lägges till grund för organisationen, har ämbetsverket
funnit det framlagda förslaget även i övriga nyss angivna delar rimligt
och val avvägt. Skulle däremot centralbyråns uttalande i fråga om
den framtida finansstatistiken befinnas förtjäna avseende, är enligt ämbetsverkets
mening konsekvensen därav, att jämväl den finansstatistiska
avdelningen bör förestås av byråchef, med en förste aktuarie som sin
närmaste man och ledare antingen av kommunalstatistiken eller annan
gren av finansstatistiken. Skillnaden i personalutrustning vad finansstatistiska
avdelningen angår emellan sakkunnigas och ämbetsverkets
ståndpunkter blir alltså, att byråchefen enligt sakkunniga föres på övergångsstat,
men enligt centralbyrån bör bibehållas, i vart fall intill dess
statsmakterna tagit ställning till av centralbyrån ifrågasatt plan för det
finansstatistiska arbetet. Skulle en dylik plan av kostnadsskäl eller
annan anledning befinnas ej böra förverkligas, har centralbyrån icke
något att erinra emot att frågan om byråchefstjänstens indragning ånyo
upptages till prövning.
Att endera av byråchefs- eller förste aktuarietjänsterna bör kunna indragas
vid tillämpande av de sakkunnigas riktlinjer i fråga om det
finansstatistiska arbetet, synes även centralbyrån vara ostridigt. Och
emot anordningen att under denna förutsättning utbyta byråchefstjänsten
emot en avdelningschefsbefattning i B 26 har icke någon vägande gensaga
synts centralbyrån kunna riktas.
Vidare anför centralbyrån:
»Na b a va emellertid de sakkunniga i tämligen bestämda ordalag därtill
lorklarat, att nuvarande tredje byrån har en onödigt stort tilltagen
organisation aven för sina nuvarande uppgifter. För att få en någor+
a- ra^vlsande bild av förhållandena liksom av de sakkunnigas framställning
och till motverkande av intrycket, att den finansstatistiska avdelningen
ej haft sysselsättning nog för sin personal, tillåter sig centralbyrån
understryka, att sakkunniga knutit sitt uttalande därom, att en
byråchef, en förste aktuarie och en aktuarie icke kunna vara erforderliga
för ifrågavarande arbeten vid förutsättningen: ''sedan förefintlig balans
numera avarbetats’. Det må då uppmärksammas, att detta är ett förhållande,
som först under nu löpande budgetår håller på att inställa
sig. Att under de föregående åren personalstyrkan å avdelningen varit
Finan88tati8-tiska avdelningen.
Befolkning sstatistiska
avdelningen.
64 Kungl. May.ts proposition Nr 168.
fullt behövlig för sina uppgifter och odelat sysselsatt med dessa får
centralbyrån bestämt hävda. Detta torde ock iramgå av vad de sakkunniga
på annat ställe i sitt yttrande anfört, nämligen att arbetsmetoderna
å avdelningen ’i det stora hela icke givit anledning till erinran’
ävensom att dess ledning ''på ett erkännansvärt sätt handhalt arbetet.
’ Det förtjänar ock framhållas, att planerandet, igångsättandet och
ledandet genom de första årens svårigheter av ett statistiskt arbete
sådant som den nya kommunala linansstatistiken till sin art, omfattning
såväl som kvalitet väl kan sägas ha motiverat ledarens byråchefsställning.
Det kan sen sägas i detta fall som om många andra poster i
förvaltningen, att sedan arbetet blivit mer rutinmässigt och kan lortgå
''efter de numera väl utstakade linjer, som för detta arbete uppdragits,
tillvaron av en byråchefsbefattning icke är lika behövlig. Kiktigheten
härav får centralbyrån medgiva, huru ovanligt det än torde vara att
någon konsekvens härav dragés.
Då frågan nu väckts, torde centralbyrån böra klargöra sin ställning
även för det fall, att den kommunala finansstatistiken fullföljes i nuvarande
omfattning utan att centralbyråns förord för den allmänna
finansstatistikens upptagande vinner gehör. Ämbetsverket får härom
framhålla, att ett dylikt alternativ kräver mer arbetskraft å avdelningen
än sakkunniga synas ha tänkt sig, åtminstone dess förstärkning med en
väl kvalificerad amanuens, som helt får ägna sig åt avdelningens arbete.
Men ämbetsverket kan däremot icke göra gällande som något oiiånkomligt,
att avdelningens ledare skall vara byråchef i stället för avdelningschef
i B 26. Byråchefstjänstens tillvaro jämte en förste aktuariebefattning
är, synes det centralbyrån, om frågan skall bedömas alldeles som
om det gällde att nyinrätta en befattning, främst beroende därav, om
man utav avdelningens verksamhet förväntar initiativ, inträngande pa
nva arbetsområden respektive fördjupad behandling av gamla, eller man
begär ett mer rutinmässigt betonat fullföljande av en gång iippdiagna
linjer. Finner man ingen avgörande olägenhet i att spärra finansstatistikens
utveckling, är indragningen av byråchefstjänsten godtagbar. Vill
man däremot bevara ett tillräckligt mått av utvecklingskraft inom fmansstatistiken
och önskar man att en utveckling av den skall ske lal vara
varsamt och utan ansvällande kostnader i släptåg, då är byrachefstjänstens
bibehållande att förorda.»
Det av de sakkunniga framställda förslaget, att å befolkningsstatistiska
avdelningen skall finnas anställd en förste aktuarie, är som av yttrandet
framgår grundat i sakkunnigas uppfattning, att folkräkning och årlig
befolkningsstatistik böra sammanhållas i en avdelning, så organiserad att
själva ledningen av folkräkningen kan utav avdelningen omhänderhavas.
I anslutning till vad förut anförts har centralbyrån uttalat, att den finner
sakkunnigeförslaget i denna del välbetänkt och ägnat att befordra kontinuitet
och enhetlighet i det befolkningsstatistiska arbetet. Denna
huvudsynpunkt torde, yttrar ämbetsverket, väl kunna förenas med direkt
föredragning av folkräkningsledaren, därest sådan finnes påkallad.. På
folkräkningens organisation och personalbehov hade sakkunniga ej inlåtit
sig, utöver denna anordning för säkerställande av ledningens förläggande
inom verkets befolkningsstatistiska avdelning, och centralbyrån
Kanyl. Maj:ts proposition År 16 B. <;f,
5<it utsätter även, sitt fragan om arbetskraft för folkräkningen i övrigt
får prövas för var gång, liksom liittiils skett.
Beträffande personalbehovet för ifrågavarande avdelning anlor centralbyrån:
»Uppmärksammas
nia härvid, att behovet av arbetskraft i aktuaries
eller högre ställning för folkräkning och årlig befolkningsstatistik tillhopa
icke kan och heller ej torde ha avsetts vara täckt genom sakkunlngfis
förslag att för avdelningen beräkna i verkets stat en byråchef och
en förste aktuarie. Vid senaste folkräkningen, då avdelningen var utrustad
med en byråchef och eu aktnarie, lorordnades särskild ledare i
förste aktuaries stsillning att leda folkräkningen, och avdelningen behöll
sm aktuarie för det löpande befolkningsstatistiska arbetet och för valst
a t istiken. Därjämte voro under åtskillig tid tvenne tjänstemän i e. o.
aktuaries ställning knutna vid folkräkningen. Vilket behov som kan
komma att föreligga vid instundande folkräkning kan givetvis först i
samband med dess planläggande närmare bedömas, och förutsätter centralbyrån
att denna angelägenhet får prövas för sig, då det särskilda
anslaget till folkräkningen skall beviljas. Att a verkets ordinarie stat
taga hänsyn härtill i vidare mån än som skett genom sakkunnigas förslag,
att lämplig arbetskraft för ledningens utövande inom hela befolkningsstatistiken
skall finnas till hands å avdelningen, kan centralbyrån
ej finna påkallat.
Annorlunda ter sig saken i fråga om avdelningens ordinarie göromål
mberaknat den med korta intervaller återkommande valstatistiken.’
Uppenbart är, att under den tid, då antingen byråchefen eller förste aktuarien
utövar närmaste ledningen av folkräkningen — under minst sex
ar j? döma av senaste erfarenhet — den med avdelningens ledning berodde
icke kan, blott med biträde av en amanuens och avdelningsperso™.
n i övrigt, bestrida såväl alla göromål med den årliga befolkningsstatistiken
som valstatistiken. Denna senare lägger beslag vartannat år
pa en ledare, som enligt sakkunnigas uttalande, vartill centralbyrån ansluter
sig, bor ha aktuaries ställning. Från befolkningsstatistiska avdelningen
kan, under folkräkningsperioden, denna ledare ej hämtas Utav
de fyra aktuarier, som enligt sakkunnigas förslag skulle uppföras å
ämbetsverkets stat, lära tvenne, aktuarien å äktenskapsregistret och aktuarien
för administrativa ärenden, vilken därjämte förutsättes handhava
spar banksstatistiken, ej kunna tas i anspråk. Skall ledningen bestridas
av ordinarie arbetskraft, finge för valstatistikens bedrivande endera av
jordbruksstatistiska eller finansstatistiska avdelningarna släppa till sin
aktuarm. Centralbyrån har just nu tillfälle att pröva olägenheten i ett
sadant system, ity att jordbruksstatistiken under pågående valstatistiska
arbete nodgas, då annan lämpligare anordning ej stått till buds, reda
“*"tan den för avdelningen avsedda aktuarien. Centralbyrån kan icke
underlåta att frånråda en anordning, som skulle göra detta system till
eu konstant upprepad företeelse.
Berörda omständighet synes med tillräcklig tydlighet ådagalägga, att
sakkunnigas förslag om indragning av en aktuarietjänst (för närvarande
vakanssatt och uppehållen på förordnande) innebär en beskärning av
personalbeståndet med kännbara olägenheter för arbetets bedrivande som
toI.ld. Då en viss knapphet på kvalificerad arbetskraft efter omorganisationen
befaras även på annat håll inom verket, vilket centralbyrån här
Bihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. Bl7 hiifl. (Nr 1G8.) 5
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
nedan något skall beröra vid behandlingen av biblioteket, får ämbetsverket
anmäla, att full trygghet för de olika verksamhetsgrenarnas behöriga
upprätthållande icke synes vunnen, därest denna reduktion av
verkets ordinarie stat äger ram Till verkets förfogande> mastte i isa fall
stå det för närvarande förefintliga antalet aktuarier eller fem Den
femte, nu till indragning föreslagna aktuariebefattnmgen, horde vid
tjänstens bibehållande avses för växlande disposition och salunda cj
knytas helt vid viss avdelning. Genom sådan anordning kunde sakeiställas,
att även under folkrälmingsarbetet varje avdelning hade tillgång
Fö^ en^sådan anordning talar för övrigt en annan omständighet, som
centralbyrån ej kan underlåta att bringa till kännedom Efter den nya
organisationens genomförande enligt sakkunnigförslaget stalla sig befor
dr ingsutsikterna för ämbetsverkets obefordrade amanuenser, efter
redan mångårig tjänstgöring, för några under lang tid i aktuaries arbetsuppgifter,
synnerligen bedrövliga. Att eu befordringsmojlighet sasom de
sakkunniga påpekat formellt inneslutes i det föreliggande foislaget ar
visserligen riktigt. Men denna möjlighet är mer an oviss, da tjänsten
ifråga givetvis kan komma att besättas av tjänstemän utanför verket.
Företagen överslagsberäkning har påvisat, att under de givna förutsättningarna
verkets yngre amanuenser kunna parakna befordran till oic
3 tjänst fär“ vid på sen ålder (ovan 60-talet), att de på grnnd av
de höga retroaktivavgifterna till pensioneringen mahanda ej anse sig
ha råd att bli befordrade. , ... , , , , ..
Därest emot här uttalade uppfattning om den för arbetet mest rationella
och även eljest ur verkets synpunkt onskliga anordningen, att a
staten uppföras fem aktuarier, sakkunnigas förslag lägges^ till grund för
den nya organisationen, förbehåller sig centralbyrån att till saken ate
komma efter vunnen erfarenhet om den nya organisationen och sedc
verket sökt på lämpligaste sätt gruppera arbetsuppgifterna Pa till lorfogande
ställda arbetskrafter. I sådan handelse torde emeliertid i varj
fall spörsmålet om kompensation i annan form åt befolkningsstatistiska
avdelningen, med hänsyn närmast till valstatistiken, icke kunna asid -sättas Den anordning, som därvid erbjuder sig som den naturligaste,
torde ''vara, att för valstatistiken varje gång för ordnas arbetsledare under
byråchefens överinseende, samt att han avlönas som e. o. aktuarie från
det särskilda anslag, som före vart valstatistiskt arbetes igangsattande
hos riksdagen plägar äskas. Tidigare har särskild ledare rant forordnad
i e. o. förste aktuaries ställning.»
. Emot de sakkunnigas förslag i fråga om de båda återstående statis
Ä tiska avdelningarna, för rättstatistik och jordbruksstatistik m. in., bär
bruksstatis- centralbyrån un(jer nyss berörda förutsättning, att jordbruksstatistiken
får påräkna sin aktuaries effektiva arbetskraft, icke någon erinran att
göra. Centralbyrån har blott understrukit beträffande jordbruksstatistiska
avdelningen, att därest till denna skall anknytas en intermittent
jordbruksräkning under ledning av chefen å avdelningen — en anordning
för vilken centralbyrån efter nu vunnen erfarenhet finner de basta
skäl tala — därigenom behovet av obruten tillgång till eu aktuarie a
avdelningen blir så mycket starkare kännbart. För instundande budgetar
tillkomme för övrigt den nya barnavårdsstatistiken.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1<>8.
67
Statistiska centralbyrån erinrar, att de sakkunnigas förslag i fråga om mbiiotek och
bibliotek och arkiv går ut på att den för närvarande vakanssatta förste arku>.
aktuarietjänsten må få återbesättas (under benämning bibliotekarie för
innehavaren) samt att aktuarien utbytes mot eu fackmässigt utbildad
biblioteksassistent i lönegrad B 11.
Inom ämbetsverket hava häremot starka betänkligheter gjorts gällande
ur den synpunkten, att tillgången på arbetskraft befaras bliva för knapp.
Centralbyrån utvecklar närmare sin ståndpunkt i frågan på följande
sätt:
»Arbetsbördan å biblioteket har under senare år undergått eu betydande
ökning. Från och med 191!) till och med 1928 hava inkomna skrivelser
tillväxt i antal från 938 till 651, avgångna skrivelser från 322 till 608
och antalet publikationsnummer enligt accessionskatalogen från 1,084 till
2,020. De å biblioteket sysselsatta tjänstemännen hava i avsevärd utsträckning
nödgats utföra övertidsarbete. Ändock hava vissa biblioteksarbeten,
såsom genomgång av inlöpande tidskrifter, ej kunnat utföras i
erforderlig utsträckning. Vad särskilt angår arkivvården har riksarkivet
såsom inspektionsmyndighet framställt åtskilliga erinringar men i inspektionsprotokollet
samtidigt vitsordat, att arbetskraften varit otillräcklig.
Centralbyrån har genom tillfälliga dispositioner av arbetskraft
inom verket sökt och i viss utsträckning också numera lyckats avhjälpa
vissa anmärkta brister. Ämbetsverket, som ju framför allt genom biblioteket
står i förbindelse med forskare och allmänhet, får framhålla angelägenheten
av att detta dyrbara specialbibliotek och arkiv för framtiden
bliver väl vårdat och härför utrustat med erforderlig arbetskraft.
Ur denna synpunkt är sakkunnigas förslag att bibliotekarietjänsten nu
må återbesättas med ordinarie innehavare givetvis ägnat att väcka tillfredsställelse.
Tjänsten föreslås bibehållen i löneställningen B 24. Härvid
får centralbyrån erinra, att ämbetsverket år 1925 i utlåtande över
av lönenämnden framlagt förslag rörande uppflyttning i lönegrad av
vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden m. in.
(statsverksprop. år 1925; utgifterna; för flera huvudtitlar gemensamma
frågor: II. s. 34), gjort gällande, att åtminstone en av byråns förste aktuarier,
nämligen bibliotekarien, borde uppflyttas från dåvarande 15 till
16 lönegraden, alltså till nuvarande lönegrad B 26.
Till stöd härför anförde centralbyrån — under erinran om att den för
byrån gällande instruktionen ålade ämbetsverket att i mån av därtill
anvisat anslag underhålla ett statistiskt, topografiskt och statsekonomiskt
bibliotek samt att genom inledande av och upprätthållande av internationellt
utbyte av officiell statistik söka åstadkomma, att bibliotekets
samling av utländsk litteratur hölles i möjligast fullständiga skick -— att
den boksamling, som härigenom sammanförts i ämbetsverket, ej endast
vore det ojämförligt främsta fackbiblioteket inom sitt område här i landet
utan därjämte ett bland de större offentliga biblioteken i huvudstaden.
De personer, som till betydligt antal besökte byråns bibliotek, erhölle i
stor utsträckning råd och anvisningar för sina forskningar i den statistiska
litteraturen, för vilkas meddelanden en ingående kännedom erfordrades
av nyare in- och utländsk statistik. Även den synnerligen omfattande
skriftväxlingen med utländska myndigheter och personer, vilken
enligt instruktionen ålåge bibliotekarien, krävde en noggrann kännedom
68
Kansli och
registrators
kontor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
om den svenska statistikens alla grenar samt om de tre främmande
huvudspråken ej blott i allmänhet utan även med avseende på de särskilda
facktermerna på det statistiska och ekonomiska området. Därjämte
inginge hland bibliotekariens åligganden att vårda ämbetsverkets synnei -ligen värdefulla arkiv samt att tillhandahålla detsamma för dem, som
ville betjäna sig därav. Frågor rörande bibliotek och arkiv handlades
självständigt av bibliotekarien, som jämlikt § 12 i instruktionen för centralbyrån
vore föredragande i ämbetsverket med ledamots ställning och
ansvar. I avseende å såväl arbetsuppgifternas omfattning och krävande
natur som tjänstens självständiga ställning fyllde därför bibliotekarien
helt de villkor, som av lönenämnden angivits för uppflyttning i högre
lönegrad. . „ . ,
Ämbetsverkets framställning upptogs emellertid ej i Kungl. Maj :ts
proposition. Centralbyrån får nu uttala, att fragan synes förtjäna ett
förnyat övervägande i samband med verkets omorganisation.
Emot inrättande av en biblioteksassistentbefattning i stället för aktuariebefattning
har centralbyrån ej i princip någon erinran att göra.
Vid lämplig differentiering av arbetsuppgifterna å biblioteket böra fordelar
kunna utvinnas ur den föreslagna väsentligt billigare kombinationen.
Emellertid får därvid förutsättas, att kvalifikationsanspråken
sättas sådana, att biblioteksassistenten kan effektivt taga del i den utländska
korrespondensen och ej blott sysselsättas med katalogiseringsoeli
andra rent bibliotekstekniska göromål. Huruvida en rutinerad arbetskraft
kan erhållas å den föreslagna löneställningen har synts centralbyrån
tveksamt. Måhända är det möjligt. Men med hänsyn till begärda
kvalifikationer och befattningshavarens avsedda ställning som medhjälpare
med vissa självständiga arbetsuppgifter åt bibliotekarien uti ett
bibliotek av den karaktär, statistiska centralbyråns har, finner ämbetsverket
befattningens placerande i lönegrad B 14 starkt motiverad. En
farhåga, som särskilt under första åren av denne befattningshavares verksamhet
kan visa sig befogad, är den, att innan biblioteksassistenten
hunnit förvärva någon förtrogenhet med det statistiska materialet inom
biblioteket och inom verket i övrigt, bibliotekarien bliver väl tungt belastad
med sådant arbete inom biblioteket, som påfordrar statistisk erfarenhet.
Ur denna synpunkt men även med tanke på framtida förhållanden
måste det tillmätas synnerlig betydelse, att vad centralbyrån tidigare
anfört om den femte aktuarien å ordinarie stat vinner beaktande.
Skulle så ej ske, synes det ämbetsverket erforderligt, med hänsyn till
arbetsbelastningen å verkets ifrågavarande avdelning, att anslaget till
icke ordinarie personal så tillmätes, att en amanuens kan stå under hela
året till förfogande för arbete i bibliotek och arkiv. Inom centralbyråns
egen räckvidd ligger att för arbete å denna avdelning av verket avse nödig
skrivbiträdeshjälp. och har centralbyrån härtill tagit hänsyn vid beräkning
av det totala biträdesbebovetv
Centralbyrån, som vid byråindelningsfrågans behandling tillkännagivit
sin anslutning till av sakkunniga föreslagen organisation av kansli och
registratorskontor, har i förevarande sammanhang framhållit behovet av
att vid ny instruktions utfärdande den nya registratorsbefattningens
åligganden i förhållande till föredragande aktuarien liksom i övrigt bliva
klart preciserade. Rörande denne senare befattningshavares ställning kan
val, yttrar centralbyrån, sägas, att bland hans administrativa arbetsupp
-
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 168. KO
gifter komma att ingå åtskilliga för verket betydelsefulla ärenden, särskilt
vissa personalärenden, men delar centralbyrån sakkunnigas uppfattning,
att föredragningen kan omhänderhavas av tjänsteman i aktuaries
grad. Gällande instruktionsbestämmelser om viktigare ärendens avgörande
i närvaro av centralbyråns samtliga ledamöter skulle givetvis efter
chefens beprövande äga tillämpning jämväl å här ifrågavarande ärendesgrupp.
Att mångfalden av mindre viktiga ärenden med minsta möjliga
omgång behandlades efter direkt föredragning in för verkets chef vore
däremot eu given fördel.
I fråga om ämbetsverkets personalbestånd föreslå, såsom nämnts, de sakkunniga,
utöver vad nu berörts, ingen annan förändring i verkets ordinarie
stat för nästkommande budgetår än att en kansliskrivartjänst indrages.
Centralbyrån har ansett bibehållandet av några befattningar i kansliskrivares
löneställning vara av betydande värde. Den har därvid förutsatt,
att dessa befattningshavares arbetsuppgifter icke skulle anses vara begränsade
till de expeditionsgöromål å byråerna, som tidigare särskilt utpekats
som motiv för dessa tjänster. De borde likaväl kunna avses för rutinerade
biträden, som ägde förutsättningar att kunna insättas å statistiska uppgifter
eljest fallande inom amanuensernas arbetsområde, varå som exempel
nämnts ett sadant arbete, som att biträda vid utredigeringen av Statistisk
Årsbok. Ur en så pass stor biträdespersonal, som centralbyrån
under alla förhållanden torde komma att äga, syntes en rekrytering av
kansliskrivare även ur angivna synpunkt vara både möjlig och lämplig.
Emot att, under av de sakkunniga angivna förutsättningar, begränsa antalet
kansliskrivare till tre gjorde centralbyrån emellertid icke invändning.
Den ordinarie biträdespersonalen förutsätta de sakkunniga skola för
nästa budgetår i övrigt bibehållas oförändrad i antal och tjänsteställning
— även centralbyrån utgår från att så i det nuvarande läget bör ske —
i avvaktan på dels att personalbehovet å finansstatistiska avdelningen kan
efter principbeslut rörande avdelningens arbetsuppgift närmare fixeras,
dels och att den allmännare frågan om biträdenas fördelning på olika
grader i samband med pågående revision av avlöningssystemet blivit
föremål för granskning.
I det förra hänseendet har centralbyrån föreställt sig det vara ett lämpligt
förfaringssätt, att då statsmakternas beslut förelåge angående den
lramtida finansstatistiken, centralbyrån erhölle i uppdrag att inkomma
med förslag angående det personalbehov, som borde föranledas av beslutet.
Förändringar i personalbeståndet av denna grund finge därvid komma till
uttryck i verkets stat för budgetåret 1930/1931.
I det senare hänseendet har centralbyrån vad principfrågan angår hänvisat
på uttalanden i dess skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 november 1928
med hemställan om utbytande av en kanslibiträdesbefattning mot en skriv
-
Övrig personal.
Övergången
till den nya
organisationen.
70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
biträdesbefattning. Vad sakkunniga anfört om lämpligheten av att förevarande
spörsmål behandlas i ett sammanhang för statsförvaltningen i
dess helhet har synts centralbyrån icke innefatta fullt övertygande skäl
emot att upptaga frågan till särskild behandling beträffande de statistiska
tjänsterna, men syntes den av sakkunniga påkallade utredningen nu få
avvaktas. Dock har ämbetsverket ansett densamma icke böra utgöra hinder
emot sådan jämkning i ett verks stat, som icke föregrepe den ifrågasatta
omregleringen. Centralbyrån kunde icke föreställa sig, att upptagandet
i staten av biträdesbefattning i lägsta nu förekommande grad kunde
anses utgöra något dylikt föregripande. Att i anslutning till verkets hemställan
i nyssnämnda skrivelse upptaga i staten ytterligare ett skrivbiträde
i stället för den nu, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut, vakanssatta och på förordnande
uppehållna kanslibiträdestjänsten borde i och för sig ej ur denna
synpunkt bereda olägenhet. Med denna i och för sig underordnade fråga
kunde emellertid ock anstå, till dess förslag rörande den för finansstatistiken
erforderliga personalen eventuellt skulle framläggas. I ämbetsverkets
anslagsberäkning hade förändring i förevarande hänseende ej ifrågasatts.
Ämbetsverket har i detta sammanhang fäst uppmärksamheten på den
ogynnsamma proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie biträdespersonal,
vilken fråga ock berörts i nämnda skrivelse den G november
1928, och med styrka hävdat angelägenheten av en snar omreglering i
detta hänseende. Då verkets arbetsuppgifter blivit i och med omorganisationen
fixerade och på grundval härav det ordinarie personalbehovet
kunnat fastställas, borde i lämplig omfattning en härav betingad överflyttning
av extra ordinarie personal till ordinarie stat äga rum, så långt det
kunde ske utan att föregripa den allmänna omreglering av biträdestjänsterna,
som kunde komma att bliva under avlöningssystemets revision
föreslagen. Även till denna angelägenhet syntes centralbyrån få anledning
återkomma, då verkets stat för budgetåret 1930,1931 skulle upptagas
till behandling. För det nu närmast ifrågavarande budgetåret anslöte
sig centralbyrån till sakkunnigas uppfattning om uppförande av nuvarande
antal biträdestjänster å ordinarie staten.
Vad slutligen angår ämbetsverkets behov av amanuenser har centralbyrån
framhållit, att anslaget för icke-ordinarie personal borde så tillmätas,
att verket hade tillgång till fem amanuenser, i händelse verket utrustades
med fem aktuarier, men till sex amanuenser, därest en av aktuariebefattningarna
indroges.
Rörande framställda förslag om övergången till den nya oiganisationen
har centralbyrån inskränkt sig till att i förtydligande syfte beröia
ett par punkter. Centralbyrån anför:
»Därest efter genomförande av sakkunnigas förslag den å övergångsstat
förde byråchefen fortfarande skall såsom synes vara avsett utöva ledningen
av det finansstatistiska arbetet och med uppflyttning i lönegrad
71
Kunrjl. Maj:is proposition Nr 108.
B 26 samt i avdelningschefs ställning av förste aktuarien tills vidare
kommer att anstå, torde denne nnder tid då han, på grund av ledighet för
byråchefen, omhänderhaver ledningen av arbetet å avdelningen, böra genom
vikariatsersättning beredas sådan utfyllnad i sina löneförmåner, att
de sammanlagda motsvara lön i lönegrad B 26. Vidare synes det böra råda
full klarhet däröver, att bibliotekarietjänsten skall, i likhet med vad som
sagts rörande förste aktuariebefattningen å befolkningsstatistiken, i vanlig
ordning sökas och tillsättas. Slutligen må erinras, att enligt sakkunnigas
förslag verkets två byråchefer å ordinarie stat skola vara ledamöter
i ämbetsverket. Så länge den till överförande å övergångsstat föreslagne
byråchefen kvarstår i sin tjänst inom verket synes han böra bibehållas vid
•sitt ledamotskap, en fråga som sakkunniga icke berört.»
Statistiska centralbyrån övergår så till den av sakkunniga verkställda Amlagsberäknn
slagsberäkningen och deras därmed förknippade uttalanden och yttrar nm9tnhärom
till en början följande:
Med. stor tillfredsställelse hade centralbyrån uppmärksammat det av sakkunniga
gjorda uttalandet om det nuvarande biblioteksanslagets otillräcklighet,
och finge ämbetsverket vitsorda, att uttalandet ägde fullt fog. Centralbyrån,
som strävat att beskära sina anslagspetita så långt görligt varit,
hade hittills undanskjutit denna anslagsfråga men vore fullt medveten
om att en anslagsökning icke kuride i längden frånkommas, därest ej bibliotekets
standard skulle sänkas. Ämbetsverket, som vid behandlingen av
riksdagspetita för budgetåret 1930/1931 skulle få anledning återkomma till
ämnet, finge emellertid redan nu anmäla, att ett visst engångsanslag för
bindning av böcker torde visa sig behövligt för att bringa biblioteket i
■ett tillfredsställande utgångsläge.
I fråga om den förordade omräkningen av det ordinarie förslagsanslaget
till statistiska centralbyrån, så att dels vikariatskostnader komme att
bestridas från avlöningsanslaget för ordinarie tjänstemän, dels i anslaget
till icke-ordinarie befattningshavare inräknades samtliga medel, som erfordrades
för den i ämbetsverket normalt behövliga icke-ordinarie personalen,
hade centralbyrån ingen erinran att göra. De sakkunniga hade, på
angiven grund, funnit sig böra avstå från förslag rörande anslagets beräkning
efter den nya uppställningen. Centralbyrån framlägger emellertid
i detta ämne alternativa förslag, såväl för det fall att den nya uppställningen
i denna del tillämpas först i staten för budgetåret 1930/1931 som
i och för dess genomförande i nu närmast ifrågavarande statförslag.
Anslag å extra stat skulle i och med den nya uppställningen komma att
•efter de sakkunnigas mening avse tillfälliga arbetskrafter, för avarbetande
av balans ävensom eljest övergående arbetsuppgifter. Förstärkningsanslagets
karaktär av reservationsanslag föreslås skola bortfalla. I
detta ämne anför centralbyrån emellertid:
»Vad sistnämnda fråga angår får centralbyrån först ocli främst förutsätta,
att härvid icke tagits sikte på sådana övergående arbetsuppgifter,
för vilka särskild anslagsberäkning i riksstatsäskandena plägar göras. Att
exempelvis för valstatistiken icke få disponera över ett reservationsanslag
72
Kungl. Maj:ts vroposition Nr 168.
skulle vålla lätt insedda och betydande olägenheter. Samma betänkligheter
kunna icke göras gällande i fråga om anslag, som avser avarbetande
av balans, men centralbyrån vill starkt ifrågasätta ändamålsenligheten
just ur synpunkten av medlens rationella användning av den förordade
förändringen. Att extra anslaget till centralbyråns verksamhet erhållit
sin nuvarande karaktär — vilket skedde så sent som år 1924 — berodde
på den vunna erfarenheten under tidigare år, då anslag beviljades såsom
förslagsanslag, högst, eller som obetecknat anslag. Statistiska centralbyrån
framhöll i framställning, som återges i Kungl. Maj:ts proposition
nr 169 vid 1924 års riksdag, såsom önskvärt, att anslaget bleve betecknat
som reservationsanslag, varigenom en planmässig disposition av detsamma
skulle avsevärt främjas. Departementschefen biträdde denna uppfattning,
och riksdagen beslöt i enlighet med densamma att uppföra anslaget
som reservationsanslag. De skäl, som grundade detta beslut, äga
alltjämt sin giltighet.»
Centralbyrån har därför avstyrkt vidtagandet av den förändring de sakkunniga
förordat.
Anslagsposten till avlöning av ordinarie tjänstemän har av sakkunniga
beräknats till 232,200 kronor, vartill kommer anslag å övergångsstat å
11,500 kronor. Rörande beräkningen av den förstnämnda posten anför
centralbyrån:
»Därest ämbetsverkets här förut framlagda uppfattning vinner godkännande,
skulle sistnämnda summa inräknas i det ordinarie anslaget, vilket
därjämte finge förhöjas med avlöning till en aktuarie. I händelse även
löneskillnaden mellan B 26 och B 24 (för bibliotekarien) samt mellan B 14
och B 11 (för biblioteksassistenten) inkluderas och anslagssumman beräknas
efter samma grunder som de sakkunniga använt, skulle den komma
att uppgå till 252,600 kronor eller 8,900 kronor mer än summan av de båda
anslag, å ordinarie stat och å övergångsstat, de sakkunniga tänkt sig uppförda.
Det i gällande stat uppförda anslagsbeloppet utgör, om vikariatsersättningsanslaget
inberäknas, 255,000 kronor, sålunda något mer än nyss
angivna totalsumma. Emellertid göra de olika beräkningsgrunderna denna
jämförelse onöjaktig. Enligt de metoder för anslagsberäkningen desakkunniga
använt borde i verkets nuvarande stat finnas ett anslag till
ordinarie tjänstemän av i runt tal 243,000 kronor. Det må i förbigåendepåpekas,
att denna siffra, då motsvarande faktiska utgiftsbelastning senast
gångna budgetår utgjorde cirka 258,300 kronor, utvisar sannolikheten,
att den nya beräkningsmetoden kommer för centralbyråns vidkommande
att innebära ett underskott i staten jämfört med budgetredovisningen.
Den av ämbetsverket i första hand förordade organisationen
skulle, vid jämförelse med ovannämnda summa 243,000 kronor, representera
en kostnadsökning av 9,600 kronor. Denna ökning motväges till
hälften av kostnadsminskning å det särskilda folkräkningsanslaget, i vilket
arvode för ledare i förste aktuaries ställning ej behöver ingå. Med
därefter återstående ökning, cirka 4,800 kronor, är att räkna tills vidare,,
intill dess ifrågasatt omreglering av biträdestjänsterna kan varda genomförd
och med nu ej beräkneligt belopp sänka totalkostnaden. Ämbetsverkets
modifikation av sakkunnigas organisationsplan innebär i stort sett
en rationellare organisation för nuvarande kostnad. Uppmärksammas må
slutligen, att den av sakkunniga angivna kostnadsminskningen av 11,000
7:5
Kungl. Maj:is proposition Nr 168.
kronor enligt deras förslag avser tiden efter det anslaget å övergångsstat
bortfallit. För de närmaste åren innebär förslaget, att en reell kostnadsminskning
inträder, först då och i den utsträckning personalen å finansstatistiken
genom arbetsområdets beskärande bliver reducerad.»
Anslag för avlönande av icke-ordinarie personal, inberäknat erforderligt
belopp för avarbetande av balans, syntes, enligt statistiska centralbyråns
mening, vare sig sakkunnigas eller ämbetsverkets uppfattning rörande
den ordinarie statens utseende lades till grund, i ärendets nuvarande
läge kunna beräknas på sätt skett i verkets riksdagspetita för nästkommande
budgetår, med en eventuell jämkning som härnedan beröres.
Det sammanlagda belopp verket äskat utgjorde (29,300 + 17,400 + 5,000)
51,700 kronor. Därest med inräknande av alla normalt behövliga medel
även för icke ordinarie personals avlönande uti det gemensamma förslagsanslaget
skulle anstå till nästa stats uppgörande, syntes anslagsuppdelningen
lämpligen kunna ske som i centralbyråns riksdagsäskanden angivits,
med 29,300 kronor till icke-ordinarie befattningshavare uti det ordinarie
förslagsanslaget och 22,400 kronors anslag å extra stat, enligt centralbyråns
mening uppfört såsom reservationsanslag.
Ämbetsverket har, för den händelse antalet aktuarier fastställes till
fyra i stället för fem, subsidiärt angivit en utväg att råda bot för uppkommande
svårigheter. Den förutsätter emellertid, att anslagsberäkningen
för icke-ordinarie arbetskraft förhöjes för att bereda tillgång dels till
ytterligare en amanuens dels till en extra ordinarie aktuarie för tid då valstatistik
pågår. Tillämpad å instundande budgetår skulle, anför centralbyrån,
denna subsidiära linje innebära, att berörda anslag ökades med förslagsvis
7,300 kronor, vilket syntes få tilläggas extra statsanslaget och föranleda
dess uppförande med 29,700 kronor. Härvid hade räknats med extra
ordinarie aktuarietjänst i cirka a/3 år. Ett ombyte av ledare för valstatistiken,
vilken post bestriddes av den för jordbruksstatistiken avsedda aktuarien,
vore givetvis mitt under pågående arbete olämpligt, utan finge
denna extra ordinarie befattningshavare insättas å jordbruksstatistiken
som den ordinarie aktuariens tillfälliga ställföreträdare.
För den händelse det funnes önskvärt, att redan i staten för 1929/1930 tilllämpa
den nya anslagsuppställningen även i vad anginge avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m., har centralbyrån framlagt beräkning
däröver, också här med utgångspunkt från av de sakkunniga
uppställd förutsättning av i huvudsak oförändrat personalbestånd, intill
dess beslut om finausstatistiken kunde föranleda viss reduktion.
Denna beräkning utför centralbyrån sålunda:
»Ämbetsverket har därvid förfarit enligt de grunder, som angivits i
1926 års statsverksproposition under för flera huvudtitlar gemensamma
frågor (personalindragningar i statsdepartementen). I syfte att åstadkomma
en normalstat, som motsvarar nuvarande arbetsförhållanden inom
verket, har centralbyrån verkställt en revision av den personalberäkning,.
74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
vilken alltifrån 1925 tjänat som provisorisk grundval för anslagsäskandena,
och som, då det nu gäller statberäkning vid ny organisation, behöver
undergå viss jämkning. .
Grundlönerna äro beräknade för 5 amanuenser och 15 extra ordinarie biträden
i lönegrad 2, vartill må erinras att i ämbetsverket för närvarande
äro sysselsatta 8 amanuenser och 24 extra ordinarie biträden. Av amanuenserna
hava tvenne innehaft långvariga förordnanden å ordinarie tjänst,
vilka med omorganisationen upphöra. En tredje amanuens har haft sitt
huvudsakliga arbete förlagt inom arbetsområden, som denna anslagsberäkning
ej avser (folkräkningen och, för närvarande, jordbruksräkningen).
För vikariat under ledigheter för ordinarie biträden och tjänstgöring inom
det på flerårig sysselsättning inställda arbetet att avarbeta balans har det
varit ändamålsenligt och, synes det centralbyrån, även med hänsyn till
de anställdas mångåriga tjänstgöring påkallat, att hos verket som extra
ordinarie befattningshavare hava anställda ett avsevärt större antal än
vad som motsvarar ett normalt årsbehov, d. v. s. om från balans frånses
och fullt effektiv tjänstgöring förutsättes. Det torde emellertid vara det
sålunda angivna personalbehovet, som bör läggas till grund för statberäkning
av en normalstat enligt den nya uppställningen. Ifrågavarande personalbestånd
bär vid företagen granskning visserligen funnits böra upptagas
till minst 18 biträdesbefattningar. Ämbetsverket använder sig sedan
någon tid försöksvis för vissa statistikgrenar av maskinell metod,
varmed 4—5 befattningshavare äro sysselsatta. På användning av moderna
tekniska hjälpmedel jämväl inom andra arbetsgrenar har centralbyrån
alltjämt uppmärksamheten riktad men kan ännu icke bedöma, huruvida
i samband med sakkunnigas granskning framkomna uppslag kunna
leda till någon ytterligare ekonomisering av statistikarbetet. Det synes
nu ämbetsverket lämpligt, att avlöningsanslag under rubriken grundavlöningar
till extra-ordinarie personal icke beräknas för samtliga 18 erforderliga
befattningar, utan har centralbyrån reducerat denna siffra till
15 och upptager avlöning för 3 biträden, jämte annat, under anslagets tredje
post. Denna förutsättes då kunna likaväl som hittills skett beträffande
extraanslag till balansens avarbetande tagas i anspråk, ändock att vederbörande
befattningshavare funnits böra beredas ställning som extra ordinarie
tjänsteman.
Enligt angivna beräkningsgrunder bör anslagets första post upptagas
till, dvrundat, 48,900 kronor.
Posten avlöningsförhöjningar är beräknad (för de 5 amanuenserna och
för 24 extra ordinarie biträden) till 2,600 kronor. Denna post torde, oaktat
därvid samtliga nu sysselsatta extra ordinarie biträden inberäknats, komma
att överskridas, enär det stora flertalet befattningshavare sedan många
år varit i verket anställda.
Den tredje posten: extra befattningshavare, renskrivning m. m., upptages
i centralbyråns beräkning av en normalstat med 6,000 kronor. Hela
anslagssumman till icke-ordinarie befattningshavare skulle då komma att
uppgå till 57,500 kronor.
Totalbeloppet av för icke-ordinarie personal samt för avarbetande av
balans i verkets riksdagspetita begärda medel utgjorde, såsom framgår
av det förut anförda, 51,700 kronor. Härvid har emellertid ämbetsverket
räknat med att tillgodogöra sig den reservation å anslaget till statistiska
-centralbyråns verksamhet, som torde kvarstå vid nu löpande budgetårets
slut. Dess storlek kan visserligen ej med full säkerhet angivas men torde
Kuutjl. Maj ds proposition Nr 168. 75
komma att, även om reducerad, uppgå till sådant belopp, att centralbyrån
vid tillämpning av den nya beräkningsmetoden kan frånträda sin
hemställan om något särskilt medelsbelopp för balansens avarbetande, uti
riksdagspetita angivet till 5,000 kronor. Och därjämte synes av samma
anledning — för instundande budgetår — den tredje posten i förenämnda
förslagsanslag kunna reduceras till 2,500 kronor, varvid slutsumman för
anslaget finge utföras med 54,000 kronor. Något särskilt reservations
anslag skulle, i händelse denna linje följes, ej behöva å nästa riksstat
anvisas för centralbyråns verksamhet.
Ämbetsverket får till denna beräkning anmärka, att det subsidiära förslag
i fråga om anslagsmedel för icke-ordinarie arbetskraft, som framförts
vid den förut verkställda alternativa anslagsberäkningen, äger sin
tillämplighet även å det senare alternativet och enligt centralbyråns mening
eventuellt bör föranleda en motsvarande höjning av anslagssumman,
lämpligen så fördelad, att 4,350 kronor (amanuensavlöning) tillägges anslagets
första post och 2,100 kronor (högre extra ordinarie tjänsteman) dess
tredje post.
Till sist må i fråga om valet mellan de två alternativen uttalas, att det
senare synes i fråga om reda och enkelhet överlägset det först framlagda.»
Mot beslutet om statistiska centralbyråns ifrågavarande utlåtande hava
byråcheferna Burström, Arosenius och Höijer samt t. f. bibliotekarien
Carlson i vissa delar anfört avvikande mening med åberopande av särskilda,
vid centralbyråns skrivelse fogade yttranden i ärendet.
I likhet med de sakkunniga är jag av den uppfattningen, att man för
närvarande bör begränsa sig till frågan om statistiska centralbyråns nuvarande
arbetsområden samt om den organisation av centralbyrån, som kan anses
vara den lämpligaste, under förutsättning att centralbyrån förblir den myndighet,
till vilken dessa arbetsområden åtminstone under den närmaste framtiden
skola vara förlagda. Den allmännare frågan angående statistiska tabellkommissionens
fortvaro och inrättande i någon form av en övervakande myndighet
för den officiella statistiken torde sålunda icke böra upptagas till behandling
i detta sammanhang.
Vad angår det av de sakkunniga berörda spörsmålet om ändring beträffande
ämbetsverkets benämning finner jag tillräcklig anledning saknas att förorda
en sådan.
Statistiska centralbyrån är den centrala statsmyndigheten på den officiella
statistikens område. I enlighet härmed tillkommer det centralbyrån att omhänderhava
de arbetsuppgifter inom den officiella statistiken, vilka icke på
grund av särskilda omständigheter äro överlämnade åt annat verk. Arbetsuppgifterna
för ämbetsverket bliva därför självfallet i viss mån av heterogen
natur. Omkring vissa större statistiska områden,'' vilka sedan länge varit
förlagda till centralbyrån — befolkningsstatistiken, jordbruksstatistiken och
fmansstatistiken — grupperas sålunda en del smärre grenar av statistiken,
vilkas samhörighet med de större understundom är ganska löslig.
Skiljaktiga
meningar.
Departe
mentschefen.
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
Beaktas bär jämväl, att den faktiska utvecklingen kan föra med sig en förändrad
uppfattning av en viss statistiks betydelse ur administrativ eller
vetenskaplig synpunkt. Givetvis äro dessa förhållanden bestämmande för1
organisationen och för personalens tjänsteställning.
Vid en organisationsförändring måste sålunda hänsyn i första hand tagas
till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som anförtros åt verket,
samt till de krav, som böra ställas på tjänstemännen. Samma hänsyn kräva,
att de högre bland dessa sistnämnda sättas i sådan tjänste- och löneställning,
som gör det möjligt att för befattningarna erhålla väl kvalificerade personer.
En alltför långt driven specialisering av arbetsuppgifterna medför så till
vida olägenheter, att vederbörande tjänstemans arbete blir väl ensidigt inriktat
och att han härigenom knappast får en utbildning, som är tillräckligt
allsidig för att gagna vare sig honom själv vid inträffande befordringsmöjligheter
eller det ämbetsverk, han tillhör.
Jag får i detta sammanhang erinra om besparingssakkunnigas principuttalande
rörande kompetensvillkor för dem, vilka i högre eller lägre tjänsteställning
hava att taga befattning med den officiella statistiken. Lika med
statistiska centralbyrån ansluter jag mig härutinnan till den av de sakkunniga
uttalade principiella uppfattningen om större krav på vetenskaplig
kompetens. Tydligt är emellertid, att man, såsom centralbyrån jämväl framhåller,
vid meritbedömningen icke bör för de teoretiska kvalifikationerna
bortse från vikten av arbetsrutin och erfarenhet i praktiskt-statistiskt arbete.
En prövning av frågan, huru kompetensvillkoren skola närmare utformas,
torde böra ske i samband med de ändringar i instruktionen för centralbyrån,
vilka må tinnas erforderliga, sedan beslut fattats i organisationsfrågan.
Statistiska centralbyrån är för närvarande organiserad på tre byråer, vartill
komma biblioteket och arkivet, registratorskontoret och vaktexpeditionen.
Såsom framgår av redogörelsen för centralbyråns utvecklingshistoria blev
frågan om byråindelning inom ämbetsverket, som länge varit aktuell, löst
år 1918, då verket erhöll sin nuvarande organisation. Envar av verkets tre
byråer förestås av eu byråchef. I fråga om ärendenas fördelning å byråerna
må här hänvisas till förut lämnade uppgifter och allenast erinras, att första
byrån handlägger ärenden rörande befolkningsstatistiken, rättsstatistiken
och äktenskapsregistret, vartill kommer den intermittenta valstatistiken,
andra byrån jordbruksstatistiken in. m. och tredje byrån den kommunala
finansstatistiken m. in. De inre administrativa ärendena äro fördelade
mellan byråerna. De till respektive byråer och biblioteket hörande ärendena
föredragas inför verkschefen i regel av respektive byråchefer och
bibliotekarien. Av personal i högre tjänsteställning upptager staten därutöver
tre förste aktuarier och sex aktuarier; en förste aktuarie- och en akt u ar i etjänst
äro emellertid för närvarande vakanta.
Vid sin prövning av statistiska centralbyråns organisation hava de sakkunniga
i första hand haft att taga ställning till frågan om byråindelningen.
De hava i sammanhang härmed tagit under övervägande bland annat en av
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1(>8.
ämbetsverkets aktuarier framlagd plan till omorganisation, asyftande verkets
uppdelning pa åtta avdelningar, envar under ledning av en avdelningschef
tförste aktuarie) i lönegraden B 26. De sakkunniga hava härvid kommit
till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke föreligga att sänka samtliga
byråchefstjänster till förste aktuariebefattningar i lönegraden B 26.
Men å andra sidan har det förefallit de sakkunniga ligga åtskillig sanning
däruti, att själva byråindelningen med fördel kan åtminstone delvis övergivas.
Att vissa arbetsområden, vilka äro av den art, att de kunna stå
under eu förste aktuaries ledning, tillerkännes självständig ställning med
särskild föredragning inför verkschefen, har synts de sakkunniga vara eu
anordning ägnad att befordra initiativ på dessa områden.
Vad de sakkunniga sålunda uttalat kan jag giva min principiella anslutning.
Ur nyss berörda allmänna synpunkter synes det mig tydligt,
att en organisation, enligt vilken samtliga ledare av statistikens olika
huvudgrenar icke skulle vara placerade i högre lönegrad än B 26, skulle
vara mindre lämplig. Endast för speciella arbetsuppgifter inom centralbyrån
kan en sådan placering anses vara tillfyllestgörande. Med den ställning, som
statistiska centralbyrån intager inom den officiella statistiken, är, som redan
nämnts, en alltför långt driven specialisering icke önskvärd, och då man härtill
kan peka på vissa bestämda ämnesområden, vilka under givna förhållanden
kräva en ledare i högre tjänsteställning än i lönegraden B 26, synes mig
en sådan lösning av föreliggande organisationsspörsmål böra sökas, vilken
med tillvaratagande av det värdefulla i förslaget om decentralisation av
arbetsuppgifterna bygger på vad de skilda arbetsuppgifternas beskaffenhet
och omfattning i varje särskilt fall kräva.
I enlighet härmed finner jag de sakkunnigas organisationsförslag tillgodose
de synpunkter, vilka lämpligen böra anläggas å förevarande spörsmål. De
sakkunniga hava sålunda föreslagit, att statistiska centralbyrån skall organiseras
på fyra avdelningar för de olika huvudgrenarna av statistiken,
vartill komma bibliotek och arkiv samt kansli och registratorskontor, ett
vart av dessa sex arbetsområden företrätt av sin föredragande. Statistiska
centralbyrån har ock vid jämförelse mellan det av besparingssakkunniga
avgivna organisationsförslaget och det ovannämnda av verkets aktuarier
framlagda ansett det förra äga bestämda företräden, och centralbyrån har
jämväl funnit sakkunnigeförslaget i vissa hänseenden vara att föredraga
framför verkets nuvarande organisation. Enligt de sakkunnigas förslag skola
statistikavdelningarna omhänderhava, en befolkningsstatistiken och valstatistiken,
en rättsstatistiken och äktenskapsregistret, en jordbruksstatistiken
m. m. och en den kommunala finansstatistiken m. in. Avdelningarna för befolkningsstatistiken
och valstatistiken samt för jordbruksstatistiken m. m. skola
förestås av tjänstemän i lönegraden B 30, de båda övriga avdelningarna av
tjänstemän i lönegraden B 26. Biblioteket och arkivet skola liksom nu
förestås av en befattningshavare i lönegraden B 24 (bibliotekarie). Härtill
komma kansli och registratorskontor med en aktuarie såsom föredragande
78
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
för inre administrativa ärenden, vilkas handläggande alltså avlyftes från
ledarna av det egentliga statistiska arbetet.
Detta de sakkunnigas förslag är grundat på en närmare granskning av
centralbyråns arbetsuppgifter och härvid främst de uppgifter, som äro av
statistisk natur. Vid denna granskning hava de sakkunniga framställt mera
vägande erinringar allenast i fråga om den kommunala finansstatistiken,,
medan beträffande arbetsuppgifterna i övrigt någon mera betydande ändring
icke ifrågasättes.
Med hänsyn såväl till befolkningsstatistikens betydelse som ock till önskvärdheten
av att som ledare av denna viktiga statistik äga tillgång till
eu vetenskapligt och praktiskt-statistiskt väl skolad kraft, finner jag lika
med de sakkunniga, att denna befattning ej bör sättas i lägre lönegrad än
byråchefs. Till den av de sakkunniga berörda frågan om årlig publicering
i viss begränsad omfattning av statistiken över befolkningsrörelsen torde jag
få återkomma i annat sammanhang.
Även förslaget att rättsstatistiken utbrytes ur befolkningsstatistiska byrån
och jämte äktenskapsregistret bildar arbetsuppgifterna för en särskild avdelning
inom ämbetsverket ger jag min anslutning. Såsom chef för denna
avdelning bör i enlighet med de sakkunnigas förslag ställas en tjänsteman
i lönegraden B 26. I detta sammanhang torde jag fa framhalla, att rörande
frågan om bearbetning och publicering av det material beträffande konkursstatistiken,
som sedan åtskilliga år insamlats och granskats men icke undergått
vidare behandling, centralbyrån numera inkommit med den i dess yttrande
omförmälda framställningen, vilken torde komma att inom den närmaste
framtiden anmälas för Kungl. Maj:t.
Vad angår byråchefsbefattningen å andra byrån (jordbruksstatistiken
in. in.) anser jag mig med hänsyn till de av de sakkunniga anförda skälen
böra tillstyrka denna byråchefsbefattnings bibehållande.
Det viktigaste av de sakkunnigas ändringsförslag berör finansstatistikensomfattning
och tjänsteställningen för den befattningshavare, som har att leda
denna statistik. Med avseende härå hava de sakkunniga framhållit, att riksdagen
.— då den på sin tid ansåg huvudvikten ifråga om ämbetsverkets statistiska
arbeten ligga å finansstatistiken och för denna statistik beviljade en byråchefsbefattning
— åsyftade en finansstatistik av betydligt större omfattning och
allmännare innehåll än den kommunala finansstatistik, vartill centralbyråns
dittillsvarande produktion på området i huvudsak inskränkt sig. Även med
den begränsade omfattning finansstatistiken faktiskt fatt nämligen att
mera regelbundet avse endast den kommunala finansstatistiken hava de
sakkunniga ansett, att ifrågavarande statistik icke för närvarande ger anledning
till odelad tillfredsställelse. Beskaffenheten av kommunernas bokföring
föranleder, att uppgiftslämnandet till denna statistik är förenat med besvär,
omgång och kostnader. Primäruppgifterna lida vidare av ofullständigheter,
vilkas avhjälpande förorsakar ämbetsverket ett mycket omfattande granskningsarbete,
vartill kommer, att felaktigheter likväl i icke ringa omfattning
Kunyl. M<ij:ts proposition Nr 108.
7!)
kvarstå. Besparingssakkunniga ifrågasätta för den skull, huruvida värdet
av den nuvarande officiella statistiken rörande kommunernas finanser verkligen
är så stort, att det uppväger de med denna statistik förenade högst
avsevärda kostnaderna. För landstingens och stadskommunernas del samt de
köpingars vidkommande, som bilda egen kommun, hava besparingssakkunniga
trots betänkligheter likväl funnit mest tillrådligt, att den kommunala
finansstatistiken utan avbrott fortsättes enligt hittillsvarande plan. Vad åter
landskommunerna beträffar se sig besparingssakkunniga på grund av nyss
angivna skäl föranledda att ifrågasätta en sådan begränsning av uppgiftsliimnandet
och därmed av arbetet på statistikens färdigställande, att statistiken
inskränkes till de mera summariska uppgifter för de särskilda landskommunerna,
vilka enligt nu gällande anordning publiceras i Årsbok för
Sveriges kommuner.
I sitt utlåtande har statistiska centralbyrån — under hänvisning till de
omständigheter, som föranlett den faktiska utvecklingen av finansstatistiken,
och med framhållande av att den angelägnaste uppgiften inom ämbetsverkets
ifrågavarande avdelning under de senaste åren varit att avarbeta
den balans inom den kommunala finansstatistiken, som förelegat och ofta
påtalats — för sin del förordat, att frågan om en allmän finansstatistiks
utarbetande i en snar framtid upptages till behandling. I avseende å den
kommunala finansstatistikens omfattning har ämbetsverket uttalat en från
de sakkunniga avvikande uppfattning och ansett, att denna statistiks vidmakthållande
i nuvarande omfattning bättre motsvarar statsnyttan än statistikens
bedrivande i av de sakkunniga förordat stympat skick, trots att
med den senare anordningen avsevärda besparingar kunna göras.
Betydelsen av den kommunala finansstatistiken ur statlig och kommunal
synpunkt har ytterligare understrukits av styrelsen för Svenska landskommunernas
förbund, vilken styrelse förklarat sig icke dela de sakkunnigas
mening, att denna gren av statistiken bör på föreslaget sätt beskäras. Tillika
har styrelsen betonat värdet av uppgiftsskyldigheten till den kommunala
finansstatistiken med hänsyn till att denna skyldighet främjar genomförandet
av en mera tillfredsställande bokföring inom kommunerna.
För egen del är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt till den av de
sakkunniga väckta frågan om begränsning av den kommunala finansstatistiken.
Ett sådant ståndpunktstagande är ej heller erforderligt för prövning
av det föreliggande organisationsförslaget. I likhet med de sakkunniga
anser jag nämligen, att det bör vara tillfyllest att, även om denna statistik
bibehålies i sin nuvarande omfattning, såsom ledare av den kommunala
finansstatistiken ställa en tjänsteman i lönegraden B 26. Statistiska centralbyrån
har ej heller kunnat göra gällande, att det vid den kommunala
finansstatistikens bibehållande i oförändrat skick är ofrånkomligt, att ledaren
har byråchefs ställning. Det är främst med hänsyn till sitt önskemål om
upptagande av en allmän finansstatistik, som centralbyrån förordat ifrågavarande
byråchefsbefattnings kvarblivande. Vad detta centralbyråns förslag
80
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
angår må emellertid lorst framhållas, att detsamma knappast kan anses
äga stöd i den utveckling, som faktiskt ägt rum, en utveckling som lett
till att tidigare företagna, längre gående flnansstatistiska undersökningar av
olika skäl icke blivit fullföljda och att arbetet liksom i äldre tid alltjämt
kommit att i huvudsak begränsas till den kommunala finansstatistiken.
Därtill kommer vidare, att vid prövningen av ett organisationsförslag
hänsyn väsentligen bör tagas till de vid tidpunkten för förslagets genomförande
föreliggande arbetsuppgifternas omfattning och beskaffenhet, medan
det synes mindre välbetänkt att härvid bygga på förmodan om ett möjligen
inträdande framtida behov av utvidgningar, rörande vilkas bedömande
fastare hållpunkter saknas. På grund härav finner jag de av centralbyrån
anförda skälen för bibehållandet av den högre placeringen av ledaren för
finansstatistiken icke kunna tillmätas avgörande betydelse, utan tillstyrker jag
besparingssakkunnigas förslag, att ifrågavarande chefsbefattning nedflyttas till
lönegraden B 26 samt att den nuvarande byråchefen föres på övergångsstat.
Vad angår benämningen å cheferna för avdelningarna, synes mig icke
lämpligt att, sedan inom annan gren av statsförvaltningen numera inrättats
befattningar i lönegraden A 2 med titeln avdelningschef, använda samma
benämning på en befattning i en väsentligt lägre lönegrad. I personalförteckningen
för centralbyrån torde för den skull böra upptagas två byråchefer
i lönegraden B 30 samt — i stället för av de sakkunniga föreslagna
två avdelningschefer i lönegraden B 26 — två förste aktuarier i sistnämnda
lönegrad.
Jag övergår härefter till att yttra mig om ämbetsverkets övriga personalfrågor.
Till en början finner jag mig böra tillstyrka besparingssakkunnigas förslag,
att befattningen som aktuarie på befolkningsstatistiska avdelningen
förändras till en förste aktuarietjänst i lönegraden B 24 på samma avdelning.
Detta förslag är grundat på uppfattningen, att folkräkningarna och
den årliga befolkningsstatistiken böra sammanhållas å en avdelning, som är
så organiserad att jämväl själva ledningen av folkräkningen kan förläggas
till densamma. Till folkräkningens organisation och personalbehov i övrigt
torde, såsom hittills skett, ställning böra tagas för varje gång, och i
likhet med centralbyrån finner jag ej påkallat att i vidare mån än vad som
skett i de sakkunnigas förslag taga hänsyn härtill vid uppgörande av verkets
ordinarie stat.
I fråga om bibliotek och arkiv hava de sakkunniga föreslagit, att den
för närvarande vakanssatta förste aktuarietjänsten må få återbesättas under
benämning bibliotekarie samt att aktuarien utbytes mot en fackmässigt
utbildad biblioteksassistent i lönegraden B 11. Från ämbetsverkets sida hava
mot detta förslag till personalutrustning för biblioteket och arkivet starka betänkligheter
yppats ur den synpunkten, att tillgången på arbetskrafter anses
bliva för knapp. Centralbyrån har uttalat, att frågan om bibliotekariens uppflyttning
till lönegraden B 26 bör tagas under övervägande, varjämte central
-
Kunyl. Maj:Is proposition AV /67?. j
Ijyran, som i princip förklarat sig icke hava någon erinran emot inrättande
av en assistentbefattning, finner befattningens placering i lönegraden B 14
starkt motiverad. Slutligen har centralbyrån framhållit, att innan biblioteksassistenten
kunnat förvärva någon förtrogenhet med det statistiska
materialet inom biblioteket och inom verket i övrigt, bibliotekarien blir väl
tungt belastad med sådant arbete, som påfordrar statistisk erfarenhet. Även
om åtskilligt av vad centralbyrån sålunda anfört må anses tala för eu
uppflyttmng i lönegrad av befattningen såsom bibliotekarie, vill jag doek
icke nu fororda en sådan åtgärd. Befattningen torde alltså under benämningen
bibliotekarie böra uppföras i personalförteckningen i lönegraden B 24. Jag tillstyrker
ock, att på biblioteket inrättas en befattning som biblioteksassistent,
men anser icke, att denna behöver sättas högre än i lönegraden B 11.
Eu följd av sistberörda befattnings inrättande bör i enlighet med de sakkunnigas
förslag bliva, att eu aktuarietjänst indrages. Häremot har statistiska
centralbyrån gjort invändning och framhållit, att i fråga om den befolkningsstaustiska
avdelningens ordinarie göromål — inberäknat den med korta intervaller
återkommande valstatistiken - den med avdelningens ledning betrodde
tjänstemannen icke kunde under den tid, då antingen byråchefen eller förste
aktuarien utövar närmaste ledningen av folkräkningen, blott med biträde
av en amanuens och avdelningspersonalen i övrigt bestrida såväl alla
goromål med den årliga befolkningsstatistiken som valstatistiken. Då enligt
centralbyråns uppfattning eu viss knapphet på kvalificerad arbetskraft efter
omorganisationen kunde befaras komma att inträda även vid biblioteket har
centralbyrån ansett full trygghet för de olika verksamhetsgrenarnas behöriga
upprätthållande icke vinnas, därest denna reduktion av verkets ordinarie
stat komme att äga rum. Till verkets förfogande måste i så fall stå det för
narvarande förefintliga antalet aktuarier.
Vad ämbetsverket i denna del hemställt finner jag mig icke böra biträda,
en föreslagna nedsättningen av aktuariernas antal från sex till fyra beror
såsom av det föregående framgår, därpå, att dels en aktuarie å befolkningsstatistiska
avdelningen uppflyttas till förste aktuarie i lönegraden B
24, dels en aktuarie å biblioteket utbytes mot en bibliotekstekniskt utbildad
tjänsteman i lönegraden B 11. Såvitt angår befattningshavarnas antal å
llragavarande bada avdelningar göres sålunda genom förslaget icke någon
ändring. Ett bibehållande, på sätt centralbyrån ifrågasätter, av en aktuarie
utöver det föreslagna antalet skulle i själva verket innebära en utvidgning
av den nuvarande organisationen. Behovet av ledare för det valstatistiska
arbetet, som av centralbyrån i detta sammanhang berörts, torde i allmänhet
lämpligen bora prövas vid anvisande av särskilda medel för valstatistikens
utarbetande.
Vid bifall till vad jag ovan förordat skulle alltså centralbyråns ifråga™oa!lde
befattningar bliva två chefer för avdelningar (B 26), en bibliotekarie
(B 24), en forste aktuarie (B 24), fyra aktuarier (B 21) och en biblioteksassistent
(B 11).
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 137 höft. (Nr 168.) ti
82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
I likhet med vad som genomförts för vissa andra ämbetsverk torde i enlighet
med de sakkunnigas förslag, som av statistiska centralbyrån lämnats
utan erinran, registratorsgöromålen i verket böra uppdragas åt en tjänsteman
i lönegraden B 14. Då dessa göromål icke giva full sysselsättning åt
befattningshavaren, torde denne lämpligen kunna utföra även de på kansliskrivare
ankommande arbetsuppgifterna å någon av byråerna eller tilldelas
annan lämplig arbetsuppgift. Härmed frigöres eu aktuarie från registratoisgöromål,
och i enlighet med de sakkunnigas förslag synes det mig lämpligt,
att denne får omhänderhava göromålen med de interna administrativa ärendena
jämte, såsom hittills, vissa statistiska arbetsuppgiftei.
Vad angår biträdespersonalens storlek har jag ingen annan ändring att
föreslå, än att i enlighet med de sakkunnigas förslag en kansliskrivartjänst
torde böra indragas. Beträffande den av de sakkunniga berörda frågan om
biträdespersonalens lämpliga uppdelning i olika grader och placering ä
löneskalan vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t på min hemställan den
8 februari 1929 uppdragit åt 1928 års lönekommitté att vid fullgörandet av
sitt uppdrag taga denna fråga under övervägande för statsförvaltningen i
allmänhet. Med hänsyn härtill synes man för närvarande böra utgå
från nu rådande förhållanden med avseende å biträdespersonalens fördelning
i lönegrader.
Beträffande vaktpersonalen har jag lika med de sakkunniga icke funnit
anledning föreslå någon ändring.
Vid behandlingen av personalbehovet för linansstatistiken hava de sakkunniga
framhållit, att genomförandet av deras förslag rörande inskränkningar
i den kommunala flnansstatistiken skulle, såvitt nu kunde bedömas,
medföra en icke obetydlig personalminskning. Då det emellertid icke gärna
syntes böra ifrågakomma att åvägabringa den avsedda förändringen redan
från och med den 1 juli 1929, hava de sakkunniga vid framläggande av
förslag till stat för centralbyrån för budgetåret 1929/1930 funnit sig icke
böra taga hänsyn till de personalindragningar, som i dylikt sammanhang
kunde bliva möjliga. För egen del har jag för närvarande så mycket mindre
anledning att räkna med sådana personalindragningar, som jag, på sätt förut
nämnts, icke är beredd att nu taga ståndpunkt till frågan om begränsning
av den kommunala finansstatistiken.
Vad angår övergången till den nya staten har jag redan föreslagit, att
byråchefen å finansstatistiska byrån skall uppföras å övergångsstat. Denne
byråchef torde även i fortsättningen böra intaga ledamotsställning. Jag utgår
vidare från att förste aktuarien å rättsstatistiska avdelningen samt förste aktu
arien
å finansstatistiska byrån komma att uppflyttas till befattningarna
såsom ledare av den rättsstatistiska, respektive den finansstatistiska avdelningen.
Så länge nyssnämnde byråchef kvarstår i tjänsten, torde emellertid
böra anstå med uppflyttningen av förste aktuarien å finansstatistiska byrån.
Härom torde eu anmärkning böra fogas till staten. Emellertid synes det
h''unr/1. Mdj:ts proposition Nr IH8. 83
billigt, att därest under ledighet för bemälde byråchef ledningen av den
finansstatistiska avdelningen omhänderhaves av förste aktuarien, denne
genom vikariatsersättning beredes sådan utfyllnad i sina löneförmåner, att
dessa under vikariatstiden motsvara lön i lönegraden 15 2b. Vad angår placeringen
i löneklass inom denna lönegrad, torde det ankomma på Kungl.
Maj:t att, efter prövning av de på dylik placering inverkande omständigheterna,
bestämma den löneklass, efter vilken avlöningen till den ifrågavarande
befattningshavaren bör utgå. Den av de sakkunniga föreslagna befattningen
såsom förste aktuarie å den befolkningsstatistiska avdelningen
synes böra i vanlig ordning tillsättas. Så torde ock böra ske med befattningen
som bibliotekarie.
Enligt mitt förslag skulle aktuarietjänsternas antal bestämmas till fyra.
Då fem ordinarie innehavare av aktuarietjänst för närvarande finnas i
centralbyrån, synes övergången lämpligen böra ordnas så, att fem aktuarietjänster
tills vidare få kvarstå å ordinarie staten, men att till denna fogas
en anmärkning av innehåll, att en aktuarietjänst är övertalig och vid
inträffande ledighet skall indragas. Emellertid torde man tills vidare kunna
räkna med att befordran till förste aktuarie å befolkningsstatistiska byrån
kommer att ske inom aktuariegraden hos verket, varför medel nu icke torde
behöva äskas för avlönande av flera än fyra aktuarier. Då tre av kansliskrivartjänsterna
i centralbyrån för närvarande äro vakanta, kan den föreslagna
minskningen av antalet dylika tjänster utan vidare genomföras från
och med ingången av budgetåret 1929/1930.
I den ordinarie avlöningsstaten för statistiska centralbyrån för budgetåret
1928/1929 ingå tre poster, en för avlöningar till ordinarie tjänstemän å
228,000 kronor, en för vikariatsersättningar å 27,000 kronor och en för
avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. å 29,300 kronor. Det ordinarie
förslagsanslaget till statistiska centralbyrån är uppfört i riksstaten med
sammanlagda beloppet av dessa poster, eller 284,300 kronor.
Beträffande beräkningen av staten för statistiska centralbyrån liava de
sakkunniga föreslagit, att — på sätt under senare år förfarits beträffande
staterna för statsdepartementen och besparingsreglerade centrala ämbetsverk —-det särskilda vikariatsersättningsanslaget må utgå ur staten och samtliga
vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar bestridas från
anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän. De båda ifrågavarande
anslagsposterna hava hittills för statistiska centralbyråns vidkommande beräknats
på grundval av de faktiskt utbetalade avlöningsbeloppen. Anslaget
för avlöningar till ordinarie tjänstemän torde nu böra omräknas efter de i
allmänhet vedertagna grunderna för bestämmande av departementens och de
centrala ämbetsverkens motsvarande anslag. Då jag förordat de sakkunnigas
förslag till personalförteckning över verkets ordinarie tjänstemän, torde
ifrågavarande anslagspost i staten böra upptagas med det av de sakkunniga
föreslagna beloppet av 232,200 kronor. Härtill kommer ett belopp av
84
Kungl. Maj.ts proposition Nr 168.
11,500 kronor, avsett till avlöning vid den till uppförande å övergångsstaten
föreslagna byråchefsbefattningen.
I det för centralbyråns verksamhet för innevarande budgetår anvisade
extra reservationsanslaget tinnes beräknad en post å 17,400 kronor till förstärkning
av den nyssnämnda, i det ordinarie anslaget för statistiska centralbyrån
ingående posten å 29,300 kronor för avlöningar till icke-ordinarie
personal m. m. I sin framställning om anslagsäskanden för nästkommande
budgetår har centralbyrån hemställt om anvisande av dessa medel och därjämte
om inräknande i det extra anslaget av ett belopp å 5,000 kronor till
avarbetande av balans. På sätt de sakkunniga angivit, har beträffande statsdepartementen
och sådana centrala ämbetsverk, vilka undergått granskning
ur besparingssynpunkt, vidtagits en omläggning av anslagen till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare. Även beträffande statistiska
centralbyrån syntes, enligt de sakkunnigas mening, eu dylik förändring böra
vidtagas, och de sakkunniga förutsätta, att i samband med en omläggning
samtliga medel, som erfordras för den i ämbetsverket normalt behövliga
icke-ordinarie personalen, inräknas i det ordinarie anslaget samt att medel
för anställande av sådana tillfälliga arbetskrafter, som krävas för avarbetande
av balans eller eljest för övergående arbetsuppgifter, anvisas såsom
begränsat anslag på extra stat.
Till vad de sakkunniga sålunda anfört kan jag i princip ansluta mig. Då
emellertid beloppet av anslagsmedel till den icke-ordinarie personalen i avsevärd
utsträckning blir beroende av huruvida och från vilken tidpunkt de
sakkunnigas förslag rörande inskränkningar i den kommunala finansstatistiken
genomföres, har jag dock icke ansett mig böra nu framlägga förslag
om förändrad beräkning av anslagsmedlen för icke-ordinarie personal, så
mycket mindre som det även av andra skäl — nämligen med hänsyn till
alltjämt förefintlig arbetsbalans, för vars avarbetande reserverade medel
stå till förfogande — ännu möter svårighet att fastslå det normala avlöningsbeloppet
för den icke-ordinarie personalen. Under sådana förhållanden torde
ifrågavarande anslagsmedel, i enlighet med vad centralbyrån alternativt
ifrågasatt, i ärendets nuvarande läge böra beräknas på sätt som skett i
verkets anslagsäskanden för nästkommande budgetår, eller sålunda att i
det ordinarie förslagsanslaget inräknas en post å 29,300 kronor för avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m. samt att å extra stat
anvisas ett belopp av 22,400 kronor. Det synes härvid ej föreligga anledning
att nu göra ändring i avseende å sistnämnda anslags natur, utan
torde anslaget även för nästkommande budgetår böra uppföras såsom reservationsanslag.
Vad angår det av centralbyrån alternativt framställda förslaget, att det
å extra stat anvisade beloppet till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
måtte höjas med 7,300 kronor till 29,700 kronor för att bereda tillgång
dels till ytterligare en amanuens, dels till en extra ordinarie aktuarie
för tid, dä valstatistik pågår, har jag av i huvudsak samma skäl, som för
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168. 85
anlett mig att avstyrka ämbetsverkets framställning om bibehållande av
fem aktuarietjanster å den ordinarie staten, ansett mig icke kunna biträda
etsamma. Därest med hänsyn till det för närvarande pågående valstatistiska
.arbetet under någon kortare tid av instundande budgetår behov skulle uppkomma
att forordna en extra ordinarie aktuarie, lärer detta behov kunna
tillgodoses med anlitande av reserverade eller eljest till förfogande stående
anslagsmedel.
Till underhållande av statistiska centralbyråns bibliotek finnes å riksstaten
uppfort ett ordinarie reservationsanslag å 3,000 kronor. Statistiska centralbyrån
har vitsordat de sakkunnigas uttalande om det nuvarande biblioteksanslagets
otillräcklighet. Någon ändring i anslagsbeloppet föreslås likväl
icke för nästkommande budgetår. Anslaget torde alltså böra i riksstaten
uppföras med oförändrat belopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Ma.pt måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i
statistiska centralbyrån skall från och med den 1 juli
1929 vara bestämt på följande sätt:
Befattning
1 överdirektör.................
2 byråchefer .................
2 förste aktuarier .........
1 bibliotekarie .............
1 förste aktuarie .........
5 aktuarier .....................
1 registrator .................
1 biblioteksassistent ...
3 kansliskrivare .............
1 förste expeditionsvakt
15 kanslibiträden..............
1 expeditionsvakt .........
19 kontorsbiträden ..........
2 skrivbiträden .............
Lönegrad
A 2
B 30
B 26
B 24
B 24
B 21
B 14
B 11
B 11
B 7
B 7
B 5
B 4
B 2;
Anm. 1. Så länge eu byråchef finnes uppförd å övergångsstat,
skall en av befattningarna såsom förste aktuarie
i lönegraden B 26 kvarstå i lönegraden B 24.
Anm. 2. En av aktuariebefattningarna är övertalig och
skall vid inträffande ledighet indragas.
dels besluta, att å övergångsstat för statistiska centralbyrån
skall från och med den 1 juli 1929 uppföras en
byråchefsbefattning i lönegraden B 30;
Rihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 137 häft. (Nr 168.)
86
Kungl. Maj:ts proposition Nr 168.
dels godkänna följande stater för statistiska centralbyrån,
att tillämpas från och med den 1 juli 1929:
A. Ordinarie avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag kronor 232,200
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. ................................. 8 29,300
Summa förslagsanslag kronor 261,500.
B. Övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag kronor 11,500;
dels minska det ordinarie förslagsanslaget
till statistiska centralbyrån
nu
med
till
kronor 284,300
» 11,300
» 273,000;
dels i riksstaten uppföra ordinarie
reservationsanslaget till bibliotekets underhållande
med oförändrat belopp av kronor 3,000;
dels ock till upprätthållande av statistiska
centralbyråns verksamhet för
budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra
reservationsanslag av kronor 22,400.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Psilander.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.