Kungl. Majits proposition nr 1!)7.
1
Nr 157.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning
av viss del av statslån till Klintehamn—
Roma järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott
den 25 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. B or eib
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohdin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Den 31 december 1896 beviljade Kungl. Maj:t Klintehamn—Boma järnvägsaktiebolag
koncession å järnväg av 0.8 91 meters spårvidd från Klintehamn
till Boma station å Gotlands järnvägsaktiebolags järnväg. Vidare
beviljade Kungl. Maj:t den 30 maj 1913 vissa personer koncession å järnväg
om 0.891 meters spårvidd frän Klintehamns station å Klintehamn Koma
järnväg till Haxarve.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 121 haft. (Nr lo7.) 493 29 1
2
Kungl. May.ts proposition nr 157.
Den 23 april 1897 respektive den 27 juli 1917 fastställde Kungl. Maj:t
kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Klintehamn—Koma och
Klinteliamn—Haxarve att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökta
statslån, sluta å 430,000 kronor respektive 720,000 kronor samt beviljade för
utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden å
214,000 kronor respektive 360,000 kronor. För dessa lån stadgades bland
annat följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem respektive
fem och fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en halv respektive
fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning
därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,
dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen i sin helhet
skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta,
med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan
genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd
icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids
förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även
beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till
staten inbetalt. Kapitalavbetalning skulle vidtaga den 1 maj 1902 respektive
den 1 augusti 1923 (sistnämnda tidsbestämmelse sedermera ändrad till
den 1 juni 1927) och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan
upplupen ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;
och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år till
dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.
Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt,
skulle bolaget därå gälda fem respektive fem och en halv procent årlig ränta,
intill dess samma beiojsp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningarna
Klintehamn—Koma respektive Klintehamn—Haxarve med alla därtill hörande
byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra
säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet
för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i vederbörande järnväg
med förmånsrätt framför varje annan fordran.
Av de beviljade lånen utbetaltes under åren 1897—1900 till Klintehamn—
Roma järnvägsaktiebolag 213,250 kronor och under åren 1923 och 1924 till
Sydvästra Gotlands järnvägsaktiebolag, å vilket koncessionen å järnvägsanläggningen
Klintehamn—Haxarve jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 17
januari 1919 överlåtits, hela beloppet, 360,000 kronor.
Sedan Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolag inköpt järnvägen Klintehamn—(Haxarve)Hablingbo,
har Kungl. Maj:t den 30 april 1926 medgivit,
att koncessionen å berörda järnväg finge av Sydvästra Gotlands järnvägsaktiebolag
överlåtas på Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag. Därefter har
denna överlåtelse den 1 januari 1927 ägt rum samt sistnämnda bolag i
januari 1928 övertagit betalningsskyldigheten för det för anläggning av järnvägen
beviljade statslånet å 360,000 kronor.
A lånet för Klintehamn—Roma järnväg hava under åren 1902—1925 till
riksgäldskontoret inbetalts tillhopa 101,893 kronor 1 öre, varemot någon inbetalning
å det för järnvägen Klintehamn—Hablingbo beviljade statslånet
hittills icke ägt rum. Skulden för lånen har i följd härav år efter år ökats
Kungl. Mcij:ts proposition ur lf)7. ;5
genom debiterade oguldna räntor och uppgick den 31 december 1928 till
985,344 kronor 57 öre, varav 404,361 kronor 54 öre voro förfallna till betalning.
I eu till Kungl. Maj:t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret med .skrivelse
den 14 februari 1929 överlämnad skrift bär Klintehamn—Koma järnrägsaktieholag
hemställt, att bolagets skuldförhållande till staten måtte regleras
i enlighet med ett förslag, som av fullmäktige i riksgäldskontoret tillsatta
utredningsmän den 3 oktober 1928 avgivit.
Av utredningsmännens berörda utredning, beträffande vilken torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet, må här återgivas följande:
I enlighet med vad som förutsatts vid den av statsmakterna år 1927
medgivna regleringen av Slite—Roma järnvägsaktiebolags skuld till staten
hade samförvaltning numera anordnats mellan nämnda bolags järnväg Slite—
Koma och Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolags järnvägar Klintekamn—
Koma och Klintehamn—Hablingbo. Den härom träffade överenskommelsen
hade trätt i tillämpning den 1 januari 1928. Genom nämnda samförvaltning
hade båda bolagen kunnat göra vissa beparingar. Då bolagens järnvägar i
övrigt förvaltats efter synnerligen enkla grunder, kunde mera avsevärda ytterligare
besparingar ernås endast efter nedläggande av kapital för vissa
moderniseringar och förbättringar av bana och rullande materiel.
Med hänsyn därtill att såväl vederbörande departementschef som riksdagen
vid behandling av frågan om reglering av Slite—Roma järnvägsaktiebolags
skuld till staten uttalat som önskvärt, att en fullständig sammanslagning
av Slite—Roma och andra järnvägsbolag på Gotland kunnat
åstadkommas, hade utredningsmännen emellertid ansett sig böra nu undersöka,
hur den ingångna trafiköverenskommelsen verkade och huruvida till
äventyrs väsentliga ytterligare besparingar skulle kunna vinnas genom
ifrågavarande bolags sammansmältning till ett. Utan gensaga från något
håll hade härvid av medlemmar av trafikförvaltningen uttalats, att samföryaltningen
utvecklades på ett tillfredsställande sätt. Några mera väsentliga
fördelar ansåges icke kunna vinnas genom bolagens sammansmältning till
ett, detta särskilt på grund därav, att Roma, föreningsstationen med Got
lands järnväg, vore båda banornas naturliga slutpunkt, vid vilken såväl tågrörelse
som trafik förgrenade sig åt olika håll. Skulle framdeles ökat samarbete
till exempel vid verkstadsfrågans lösande visa sig önskvärt, ansåges
vidare sådant kunna uppnås även inom samförvaltningens ram. Vid anförda
förhållande hade utredningsmännen kommit till den uppfattningen, att som
villkor för eu reglering av Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolags skuld till
staten icke skäligen borde uppställas fordran på bolagets sammanslagning
med Slite—Koma järnvägsaktiebolag.
1 bolagets balansräkning vid 1927 års slut vore upptagna bokförda tillgångar
1,381,016 kronor 39 öre och skulder 1,608,159 kronor 7 öre, varav
statslånet (oberäknat anståndsränta) 895,807 kronor 3 öre och aktiekapitalet
586,401) kronor. Den balanserade bristen, 227,142 kronor 68 öre, hade alltså
ännu icke uppnått sadan storlek, att bolaget vore nödgat att inom den närmaste
tiden träda i likvidation. Då emellertid bristen finge väntas komma
att årligen ökas med ett belopp, nära svarande mot räntan å statslånet,
syntes sannolikt, att sådan skyldighet skulle komma att inträda efter omkring
5 år, såvida bolagets skuldförhållanden icke dessförinnan reglerats.
Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke med en reglering av skul
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
derna borde anstå, till dess likvidationstvångets inträdande vore mera omedelbart
förestående. Utredningsmännen kade emellertid kommit till den
uppfattningen, att eu omedelbar reglering medförde fördelar såväl för bolaget
som för fordringsägaren, staten, och därför borde snarast genomföras,
såsom ock av fullmäktige i riksgäldskontoret förutsatts.
Vid prövning av frågan, till vilket belopp statens fordran skäligen borde
nedskrivas, hade man att i främsta rummet utgå från tidigare ekonomiska
resultat av järnvägens rörelse. Då emellertid järnvägen bestode av två, först
den 1 januari 1927 sammanslagna järnvägar, torde för den föregående tiden
resultaten böra angivas för vardera av ifrågavarande järnvägar, nämligen den
äldre Klintehamn—Eoma järnväg och den först den 1 juni 1924 för trafik
öppnade Sydvästra Gotlands järnväg.
År och järnväg |
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
Driftöver-skott (-4-) |
ltäntor |
Förlust Kronor |
År 1925. |
|||||
122,239 |
107.302 |
+ 14,937 |
16,717 |
— 1.780 |
|
Sydvästra Gotlands.................... |
41.893 |
45,894 |
4.001 |
20.386 |
— 24,387 |
Summa |
164,132 |
153,196 |
+ 10,936 |
37,103 |
- 26,167 |
År 1926. |
|||||
Klintehamn— Borna..................... Sydvästra Gotlands.................... |
86,892 37,122 |
97,554 44,638 |
—10,662 |
17.502 21.621 |
— 28.164 — 29,137 |
Summa |
124,014 |
142,192 |
— 18,178 |
39,123 |
— 57,301 |
År 1927. |
|||||
\ Klintehamn—Koma—Hablingbo ... |
140,666 |
162,958 |
- 22,292 |
39,239 |
— 61,531 |
Sammanställningen gåve vid handen, att järnvägens ekonomiska resultat
under senare år varit synnerligen svaga. Både år 1926 och 1927 hade lämnat
rena driftförluster av relativt betydande storlek. Att så blivit fallet berodde
på orsaker av dels varaktig, dels mera tillfällig natur. Till de förra
vore att i huvudsak hänföra, dels att Sydvästra Gotlands järnväg genomlöpte
ett i storlek starkt begränsat och föga inkomstgivande trafikområde
ocli dels att automobiltrafikens utveckling medfört trafikminskning å järnvägen
och även framtvungit låga taxor för bibehållande åtminstone av större
delen av den trafik, som utan automobiltrafikens tillkomst varit att räkna på.
Som tillfälliga orsaker framstode sockerbetsodlingens starka reducering under
år 1926, vilken inverkat även på 1927 års trafik, ävensom att man under år
1927 nödgats verkställa vissa större reparationsarbeten, vilkas kostnad på
grund av bristen på förnyelsefondsmedel påförts de löpande utgifterna.
För de sex månader av år 1928, vilkas driftresultat för närvarande vore
kända, vore emellertid det ekonomiska resultatet förbättrat, och man syntes
med ledning av detsamma kunna vara berättigad sluta till att i stället för
tidigare driftförlust ett om ock obetydligt driftöverskott skulle uppkomma.
Även om förbättringen skulle fortgå under följande år, vore emellertid
förhållandena sådana, att några verkliga driftöverskott av nämnvärd storlek
svårligen kunde förväntas under lång tid framåt. Det vore nämligen att
märka, att inga avskrivningar eller avsättningar till förnyelsefond blivit
Kungl. Maj:tu proposition nr 157, 5
gjorda under senare år och att det i längden vore nödvändigt att disponera
överskottsmedel till avsevärda belopp för sådana ändamål. För personalens
pensionering vore icke lieller sörjt. Debiterades driftkontot för sådana slag
av utgifter, vore tillsvidare intet överskott att förvänta till förräntning av
bolagets skuldbörda.
Av det anförda torde få anses framgå, att järnvägen saknade affärsvärde.
Dess betydelse läge däri, att järnvägen kunde befordra resande och gods
mot lägre avgifter än något annat kommunikationsmedel, och särskilt däri,
att den genom sin möjlighet till billig befordring av massgods vore ägnad
att upprätthålla och befordra trafikområdets betodling och näringsliv i övrigt.
Till belysning av järnvägens betydelse särskilt för trafikområdets jordbrukare
och sockerproduktionen på Gotland kunde anföras följande uppgifter över
tecknad betareal längs sträckorna Klintehamn—Roma och Klintehamn—
Hablingbo åren 1925, 1927 och 1928.
Å r |
Klintehamn— |
Klintehamn— |
Summ a |
1925................................................................. |
no |
161 |
331 |
1927 '')........................................................ |
183 |
129 |
312 |
1928............................................................... |
203 |
143 |
346 |
Då således järnvägen saknade affärsvärde, torde, på sätt i liknande fall
förfarits, bolagets skuld till staten böra regleras med hänsyn i främsta rummet
till det värde, som järnvägen med tillbehör kunde anses äga, därest
driften nedlades och realtillgångarna realiserades. Detta järnvägens sakvärde
hade i förenämnda utredning rörande reglering av Slite—Roma järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten angivits till 213,800 kronor, vilket
lämpligen kunde avrundas till 215,000 kronor.
För att en järnväg med den ifrågavarandes längd och trafikförhållanden
skulle kunna varaktigt hållas i trafikdugligt skick, erfordrades årlig avsättning
av medel härför, lämpligen till en förnyelsefond, med minst cirka 14,000
kronor. Härtill komme, att för närvarande förelåge ett på grund av de
svaga affärsresultaten under senare år och omöjligheten att under dem reservera
medel för berörda ändamål uppsamlat behov av medel för att sätta
järnvägen i tidsenligt skick. Sålunda krävdes förstärkning av överbyggnaden
å särskilt bandelen Klintehamn—Roma i syfte att möjliggöra sådan större
tåghastighet, som fordrades för att kunna med framgång tävla med automobiltrafiken.
Aven om denna förstärkning begränsades till nödig ballastning,
liöglyftning och slipersutbyte, krävdes dock härför enligt beräkning en kostnad
av 28,500 kronor. För extraordinärt iståndsättande och modernisering
av den rullande materielen fordrades 25,000 kronor. Ett belopp av 16,000
kronor erfordrades för infriande av ett av bolagets tidigare styrelse mot
järnvägsbolagets borgen taget lån, som använts för inköp av eu personboggivagn,
vilken för järnvägen vore oundgänglig. Ett ved- och virkesskjul
behövde uppföras. Aven om man frånsåge det behov, som, enligt vad tidigare
utredning givit vid handen, förelåge av en modernare och bättre verkstad
än den järnvägen ägde, och övriga föreliggande behov, så funnes alltså
ett samlat kapitalbehov av minst 70,000 kronor, för att järnvägen skulle
kunna sättas i erforderligt skick.
Med hänsyn till anförda förhållande syntes skäligt, att bolaget, även
därest järnvägens skuld nedskreves till ett belopp av 215,000 kronor, bevil- *)
*) Odlingen något reducerad som följd av förhållandena under år 1926, då betodlingen
å flertalet gårdar var nedlagd.
6
Kung!. Maj:ts proposition nr 157.
jades frihet från erläggande av ränta och amortering under en avsevärd tid
framåt. Skulle sådan räntefrihet icke medgivas, kunde med säkerhet förutses,
att bolaget tills vidare icke av egna medel skulle vara mäktigt att bestrida
förfallande annuiteter. Bolagets skuldbörda skulle härvid komma att
ånyo ökas och bringas upp till belopp, vilka icke heller i framtiden skulle
kunna förräntas och amorteras, såvida nämligen icke för järnvägens fortbestånd
intresserade kommuner och större trafikanter inträdde som garanter
för låneskuldens amortering. Enligt vad utredningsmännen funnit styrkt
såväl av muntliga uttalanden av representanter från olika berörda kommuner
som av införskaffade uppgifter rörande sagda kommuners ekonomiska förhållanden
kunde emellertid icke skäligen begäras och icke heller förväntas,
att dylik garanti lämnades, därest den skulle avse fullgörande av omedelbart
förfallande annuiteter å låt vara ett nedskrivet skuldbelopp. Däremot
syntes som villkor för skuldens nedskrivning kunna skäligen fordras, att
garanti ställdes för framtida förräntning och amortering av åtminstone större
delen av den efter nedskrivning resterande skulden, därest frihet från erläggande
av annuiteter beviljades för så pass lång tid, att man kunde hysa
förhoppning, att under den lämnade tidsfristen dels järnvägen skulle kunna
med hjälp av erhållna överskottsmedel försättas i tidsenligt skick och dels
kommunerna längs banan hunnit vinna nödig lättnad i deras nuvarande
skattetryck.
Av införskaffade uppgifter rörande de kommuner, som innehade aktier i
järnvägsaktiebolaget, framginge, att ifrågavarande kommuner i regel vore små
och att det kommunala skattetrycket jämväl i regel vore starkt. Det vore
emellertid i allmänhet något lägre vid de kommuner, som låge utmed linjen
Klintehamn—Roma, nämligen Klinte, Sanda, Mästerby, Hogrän, Atlingbo
och Tall, än vid de söder om Klintehamn belägna kommunerna Eröjel,
Levede, Eksta, Sproge, Silte och Hablingbo. Dessa senare hade ock att
utöver dem, vilka debiterades som kommunalskatt, bära andra ekonomiska
bördor, väsentligen uppkomna som följd av den stora utdikningen av Mästermyr.
Inalles angåves dessa extra bördor för de södra kommunerna till ett
belopp av 28,347 kronor per år under den närmare tiden. För de norra
kommunerna angåves motsvarande extra, utanför kommunalskatten liggande
utdebiteringar till 13,778 kronor per år.
Sammanställdes de lämnade uppgifterna för kommunerna norr (inklusive
Klinte) och söder om Klintehamn, erhölles följande tablå:
i
Kommuner utmed järnvägen
Koma—Klintehamn—Hablingbo
Norr om |
Söder om |
Summa |
||
Antal invånare ........................................... Antal bevillningskronor ................................. Kommunalskatt per bevillningskrona (medeltal), |
i .''1.462 IS,692 9.17 |
2,907 4,562 13.7a 234,683 |
6,369 13,254 10.ru; 439,961 |
|
Skulder, kronor ...........j.......................... |
205,278 |
|||
Härav resterande för lån, som upptagits |
föi* |
|||
Klintehamn—Koma järnväg, kronor............. Sydvästra Gotlands » » |
63,206 |
210,168 |
63,206 273,510 |
|
Tecknat aktiebelopp i: |
||||
Klintehamn—Roma järnväg, kronor............. Sydvästra Gfotlands » » ......... |
454,400 70,000 |
222,000 |
154,400 292.000 |
Kungl. Muj:ts proposition nr 157. 7
De lan, som av de norra kommunerna upptagits för teckning av aktier i
järnvägen mellan Klintehamn och Koma, bleve år 1937 slutbetalade, medan
åter de lan, vilka upptagits för tecknande av aktier i Sydvästra Gotlands
järnväg, i allmänhet slutamorterades först är 1902 (i Dröj el år 1942 och i
Klinte år 1952).
Med hänsyn till dels osannolikheten att järnvägen tills vidare skulle av
egna inkomster kunna erlägga ränta och amortering å även ett obetydligt
skuldkapital, dels föreliggande behov av medel för järnvägens försättande i
mera trafikdugligt skick och dels det stora skattetrycket inom de kommuner,
vilka kunde tänkas ingå som garanter för ett nedskrivet lån, samt (let förhållandet,
att detta skattetryck åtminstone i Klinte och kommunerna norr
därom lättades i och med slutamorteringen år 1937 av de lån, vilka upptagits
för tecknande av aktier i järnvägen mellan Klintehamn och Koma,
syntes skäligt, att som villkor för nedskrivning av järnvägsbolagets skuld
till staten ej krävdes garanti för lånets förräntning och amortering under
de tio första åren, utan att frihet från erläggande av annuiteter beviljades
under sagda tid.
I betraktande av saväl järnvägsaktiebolagets som ifrågavarande kommuners
svaga ekonomiska ställning syntes ytterligare vissa lättnader kunna
ifrågakomma i analogi med vad som medgivits vid den beslutade regleringen
av Slite—Koma järnvägsaktiebolags skulcl till staten.
Utredningsmännen hade sålunda funnit sig böra tillstyrka de från järnvägsaktiebolagets
sida uttalade önskemålen, dels att garanti för låneannuiteternas
fullgörande icke skulle behöva lämnas för större belopp än det, som
vid regleringen av Slite—Koma järnvägsaktiebolags skuld skulle kontant
inbetalas, eller 150,000 kronor, och dels att bolaget skulle äga att självt
förfoga över en inteckning å 50,000 kronor, till förmånsrätten liggande före
den inteckning, vilken skulle utgöra säkerhet för statens fordran. För sistnämnda
medgivande förelåge till synes vägande skäl, i det att bolaget därigenom
skulle bliva i stånd att upptaga enskilt lån till belopp av 50,000
kronor och härvid kunna återlämna de borgensförbindelser, som för bolagets
lån dels sedan äldre tid funnes tecknade av styrelseledamöter, merendels
förutvarande (den 1 juli 1928 utestående 19,115 kronor), och dels till ett
belopp av 40,000 kronor nyligen tecknats av de kommuner, vilka tänktes
skola vid skuldregleringens genomförande teckna borgen för statslånet.
Under hänvisning till det anförda hava utredningsmännen tillstyrkt eu
reglering av Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolags skuld till staten enligt
följande grunder:
»Staten medgiver, att bolagets skuld till staten nedskrives till ett belopp
av 215,000 kronor.
Som säkerhet härför skall dels bolaget lämna inteckning i järnvägen å
motsvarande belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter en inteckning
a 50,000 kronor, över vilken bolaget må äga att självt förfoga, och dels ställas
av riksgäldskontoret godkänd borgen för vederbörlig förräntning och
amortering av ett skuldbelopp av 150,000 kronor.
Berörda lånebelopp å 215,000 kronor, som med hänsyn till olikheten i
lånevillkor lämpligen uppdelas i två lån, ett å 150,000 och ett å 65,000 kronor,
skall förräntas och återbetalas medelst annuiteter av 5 procent, varvid
ränta beräknas efter procent. Å förfallen, ej likviderad fordran debiteras
överränta med 5 procent.
Staten medgiver bolaget frihet från erläggande av annuitet å ifrågavarande
båda lån under 10 år, räknat från den 1 juli 1929, och skall ränta under
sagda tid ej heller debiteras; ägande riksgäldsfullmäktige att från och med
8
Kung l. Maj:ts proposition nr 157.
den 1 juli 1939 beträffande den del av skulden, för vars förräntning och
amortering borgen ej lämnats, påfordra erläggande av ovannämnda annuitet,
om och i den mån fullmäktige efter företagen prövning finna bolagets ekonomiska
ställning medgiva annuiteternas fullgörande. Utdelning å bolagets
aktier må ej äga rum under tid, då annuitet å statslånet eller del därav
icke debiteras.
I övrigt torde för berörda lån böra gälla de bestämmelser, som från och
med år 1923 tillämpas i fråga om lån från allmänna järnvägslånefonden.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i anledning av berörda utredning och
förslag anfört följande:
Den av utredningsmännen ifrågasatta regleringen av Klintehamn—Eoma
järnvägsaktiebolags skuldförhållande skulle genomföras den 1 juli 1929.
Under förutsättning, att någon inbetalning icke skedde före nämnda dag,
komme skulden för de båda statslånen att då uppgå till nedanstående belopp:
-
Icke förfallen |
Förfallen |
|||||
skuld |
skuld |
|||||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||||
1. Lånet för järnvägen Klintehamn—Roma. |
||||||
Kapital ............................................................ |
155,679 |
63 |
57,570 |
37 |
213,250 |
— |
Ränta.............................................................. |
1.148 |
14 |
199,148 |
35 |
200.296 |
49 |
Overränta......................................................... |
— |
102,798 |
69 |
102,798 |
69 |
|
Anst&ndsränta................................................... |
18,036 |
17 |
— |
— |
18,036 |
17 |
Summa |
174,863 |
94 |
359,517 |
41 |
534,381 |
35 |
2. Lånet för järnvägen Klintehamn—Hdblingbo. |
||||||
Kapital ............................................................ |
355,460 |
40 |
4,539 |
60 |
360.000 |
— |
Känta............................................................... |
1,431 |
72 |
71,780 |
40 |
73,212 |
12 |
Overränta......................................................... |
— |
— |
6,515 |
74 |
6,515 |
74 |
Anstä-ndsränta................................................... |
31,600 |
— |
— |
— |
31,600 |
H |
Summa |
388,492 |
12 |
82,835 |
74 |
471,327 |
86 |
Summa summarum |
563,356 |
06 |
442,353 |
15 |
11,005,7U9 |
21 |
Bolagets skuld för båda lånen komme alltså under nyss angivna förutsättning
att den 1 juli 1929 utgöra 1,005,709 kronor 21 öre. Av detta belopp
skulle bolaget vara skyldigt att återgälda endast 215,000 kronor, under
det att återstående 790,709 kronor 21 öre, varav emellertid 432,459 kronor
21 öre utgjorde upplupna räntor, skulle efterskänkas. Dessutom ifrågasattes,
att bolaget skulle erhålla avsevärda lättnader i fråga om räntelikvid å och
avbetalning av det efter regleringen kvarstående skuldbeloppet. Under de
tio första åren skulle bolaget nämligen vara befriat från all betalningsskyldighet
för det nedskrivna statslånet, och därefter skulle detta uppdelas på
två särskilda lån å respektive 150,000 kronor och 65,000 kronor, av vilka
endast det förra skulle ovillkorligen förräntas och återgäldas, medan åter
bolagets betalningsskyldighet för det senare beloppet skulle bero på särskild
prövning av fullmäktige.
Såsom villkor för skuldregleringen hade emellertid uppställts krav på att
borgenssäkerhet ställdes för inbetalning av annuiteterna å lånet nr 1 å
150,000 kronor. Järnvägsbolaget hade med anledning härav hänvänt sig dels
till Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, dels ock till tolv landskommuner på
Gotland med anhållan om tecknande av den borgen, som sålunda ifrågasatts.
Kunyl. M«j:ts proposition nr /57. '')
Såväl nämmla bolag som de tillfrågade kommunerna hade förklarat sig villiga,
att teckna ifrågavarande borgen med belopp, som här nedan angåves:
Kronor
Svenska Sockerfabriksaktiebolaget ....................................................... 50,000
Hablingbo kommun .............................................................................. 10,000
Silte 2,000
Sproge 2,500
Eksta 8,000
Levede 6,000
Fröjols 5,000
Klinte 43,500
Mästerby » ............................................................................... 5,000
H ogräns 5,000
Atlingbo 3,000
Väte 2,000
Sanda 8,000
Summa kronor 150,000
Ehuru staten, i händelse utredningsmännens förslag bifölles, skulle få
vidkännas eu förlust, uppgående till nära fyra femtedelar av sin utestående
fordran, ansåge sig fullmäktige dock kunna tillstyrka sagda förslag. Klintehamn—Iioma
järnvägsaktiebolag hade under de 27 år, som förflutit, sedan
första räntelikviden å det äldsta statslånet förföll till betalning (1902—-1928),
till riksgäldskontoret kunnat inleverera sammanlagt 101,893 kronor 1 öre, vilket
belopp emellertid i medeltal motsvarade endast cirka 3,770 kronor för år, och
å lånet till järnvägen Klintehamn—Hablingbo hade hittills alls ingen inbetalning
blivit verkställd. Utsikterna för staten att framdeles återfå ens någon
ringa del av sitt i järnvägarna nedlagda kapital måste, särskilt med hänsyn
därtill, att såväl själva banorna som därtill hörande rullande materiel befunne
sig i otillfredsställande skick, anses vara ytterst ringa. Komme åter
skuldregleringen att genomföras enligt de grunder, som nu föreslagits, erhölle
staten dock garanti för att annuiteterna å det större kvarstående lånet
å 150,000 kronor regelbundet erlades, sedan moratorietiden av 10 år gått
till ända. Fullmäktige ansåge sig även böra erinra om att staten i åtskilliga
föregående fall medgivit långt gående avskrivningar eller eftergifter i annan
form åt andra järnvägsbolag, vilka ej kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet
för erhållna statslån.
I fråga om realsäkerheten för det till 215,000 kronor nedskrivna statslånet
föresloge utredningsmännen, att densamma skulle utgöras av inteckning
i järnvägarna Klintehamn—Koma och Klintehamn—Hablingbo å motsvarande
belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter en inteckning å
50.000 kronor, över vilken bolaget skulle äga rätt att självt förfoga. Genom
denna anordning skulle bolaget, enligt vad utredningsmännen meddelade,
kunna upptaga ett enskilt lån å 50,000 kronor och därigenom sättas i tillfälle
att återställa vissa borgensförbindelser, vilka för bolagets lån dels sedan
äldre tid funnes tecknade av styrelseledamöter och dels till ett belopp av
40.000 kronor tecknats av åtskilliga kommuner. I avseende därpå hade fullmäktige
inhämtat, att bolaget mot säkerhet av kommunernas borgen redan
erhållit ett lån å 20,000 kronor och att avsikten därmed varit att anskaffa
medel till iståndsättande av järnvägarna med tillhörande rullande materiel
och liknande ändamål. Samtliga de kommuner, vilka genom sin borgen
möjliggjort lånets erhållande, hade ock sedermera förklarat sig beredda att
ingå borgen för statslånet å 150,000 kronor, och med hänsyn därtill ville
Bihang till riksdagens protokoll1929. 1 sand. 127 häft. ''(Nr 157.) 193 S9 2
It)
Kunyl. Maj:ts proposition nr 1-57.
fullmäktige icke motsätta sig förslaget om att bolaget självt Unge disponera
en inteckning med förmånsrätt närmast före statens efter skuldregleringen
återstående fordran.
Beträffande den förmånsrätt, som skulle tillkomma inteckningarna för de
två nybildade statslånen å 150,000 kronor och 65,000 kronor inbördes, ville
fullmäktige förorda, att den förra skuldsumman erhölle företräde framför
den senare. Då avbetalningar å kapitalskulden för förstnämnda lån i framtiden
gjordes, uppkomme därigenom ett överhypotek, vilket, i händelse järnvägsbolaget
verkställt avbetalningarna med användande av egna medel, borde
ställas till riksgäldskontorets förfogande såsom ytterligare säkerhet för lånet
å 65,000 kronor. Skulle åter bolaget för dessa avbetalningar nödgas anlita
Svenska Sockerfabriksbolagets och de tolv kommunernas borgen, syntes dessa
garanter hava berättigade anspråk på att få disponera eu mot deras tillskott
svarande andel av förenämnda överhypotek.
Utredningsmännen hade under hand upplyst, . att vid de förhandlingar,
som förts mellan dem och representanter för järnvägsbolaget, förslag å bolagets
sida blivit framställt om att beloppet av förut omförmälda botteninteckning
skulle höjas från 50,000 kronor till 60,000 kronor. Enligt vad fullmäktige
hade sig bekant hade emellertid kommunernas borgen för statslånet å
150,000 kronor ingåtts under förutsättning att ifrågavarande inteckning bestämdes
till det lägre beloppet. Den ifrågasatta höjningen skulle emellertid.
på grund av den ställning kommunerna komme att erhålla i förmånsrättsordningen,
kunna för dem medföra eu försämring, och deras samtycke torde
därför, om eu höjning ansåges böra ifrågakc>mma. böra uppställas såsom villkor
för densamma. För egen del ville fullmäktige med anledning av järnvägsbolagets
av utredningsmännen vitsordade behov av medel för järnvägarnas
iståndsättande m. m. ej avstyrka det av bolaget väckta förslaget.
Härjämte ville fullmäktige föreslå, att järnvägarna Klintehamn—Roma
och Klintehamn—Hablingbo i samband med ifrågavarande skuldreglering
sammansloges till en fastighet, vilken därefter intecknades för bolagets enskilda
gäld och statslånen i den ordning, fullmäktige ovan angivit,
De av utredningsmännen i övrigt föreslagna villkor och bestämmelser för
ifrågavarande skuldreglering hade av fullmäktige granskats, och hade fullmäktige
därvid funnit anledning föreligga till vissa erinringar, huvudsakligen
i syfte att fullständiga utredningsmännens förslag. Med avseende därå
ville fullmäktige meddela följande.
Såsom i det föregående vore nämnt, hade Svenska Sockerfabriksaktiebolaget
jämte tolv kommuner på Gotland utläst sig att teckna borgen för
ovan omförmälda statslån å 150,000 kronor. Givetvis borde dessa garanter,
för att deras utfästelser skola bliva lagligen bindande, till riksgäldskontoret
avlämna särskilda borgensförbindelser. Härjämte borde iakttagas, att deras
ansvarighet erholle formen av borgen såsom för egen skuld.
Enligt förslaget skulle bolagets betalningsskyldighet för statslånet a 65,000
kronor inträda först vid den tidpunkt, som fullmäktige bestämde. Emellertid
kunde, efter det att ett dylikt beslut fattats av fullmäktige, inträffa, att
bolagets ekonomiska ställning åter försämrades och att bolaget till följd
därav icke vidare ägde förmåga att inbetala annuiteterna å lånet.. I så fall
borde fullmäktige erhålla befogenhet att ånyo, dock endast för viss begränsad
tid. befria bolaget från skyldigheten att verkställa ränte- och amorteriugslikvid
å ifrågavarande lån. En liknande föreskrift hade tidigare meddelats
vid regleringen av andra järnvägsbolags skuld till staten.
Vidare torde stadgande böra meddelas om att, i händelse bolaget försattes
i konkurs eller trädde i likvidation eller ock dess järnvägar försåldes
a exekutiv auktion, den del av de två nya statslånen, som då återstode
ogulden, skulle anses vara genast förfallen till betalning.
Kanyl. Maj:ts proposition nr 107. | ]
Utredningsmännen föresloge, att för det uyreglerade länet å 210,000 kronor
borde galla de bestämmelser, som från och med år 1923 tillämpades i fråga
tran allmänna järnvägslånefonden. Härmed torde åsyftas de i mom.
12, 13 och lo av sagda bestämmelser förekommande stadgandena. Mot förslaget
i denna de! hade fullmäktige ej något att erinra.
På grund av det anförda hava fullmäktige hemställt, att förslag måtte
framläggas till riksdagen om reglering av bolagets skuldförhållande till staten
i enlighet med det av utredningsmännen avgivna förslaget med de av fullmäktige
förordade tillägg.
hullmäktiges förslag har tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I det till 1927 ars riksdag (proposition nr 154) framlagda, av riksdagen
bifallna förslaget till avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma
järnvägsaktiebolag förutsattes för förslagets genomförande, att eu gemensam
trafikförvaltning skulle anordnas för järnvägarna Slite-Roma, Klintehamn—
Roma och Klintehamn—Habliugbo. Denna förvaltning har ock, såsom förut
antytts, kommit till stånd. I berörda proposition framhöll departementschefen
beträffande Klintehamnsbanorna, att, om än desamma icke för det
dåvarande stode inför nödvändigheten att träda i likvidation, förslag till
reglering av dessa järnvägars skulder till staten med det snaraste borde
underställas statsmakternas prövning. Ifrågavarande järnvägars ekonomiska
ställning äi \ isserligen fortfarande sådan, att faran för järnvägsaktiebolagets
trädande i likvidation icke är omedelbart överhängande; av utredningen i
ärendet framgår emellertid, att trots den gemensamma trafikförvaltningen
med Slite Roma järnväg sådant resultat av driften å Klintehamnsbanorna
ännu under lång tid icke kan påräknas, att bolaget ens till någon del skall
kunna fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Det driftöverskott,
som med gemensam trafikförvaltning torde kunna förväntas, lärer nämligen
under åtskilliga år med all sannolikhet i sin helhet bliva erforderligt för att
försätta och bibehålla bana och rullande materiel i mera trafikdugligt skick
än som under de senaste åren varit möjligt. Yid sådant förhållande torde
man snart nog stå inför den situationen, att bolagets skuldbörda vuxit till
sådan storlek, att likvidation blir nödvändig. Med hänsyn härtill och då
det torde vara otänkbart, att staten någonsin skall kunna erhålla likvid för
meia än en mindre del av sin fordran, synes den reglering av bolagets skuld
till staten, som sålunda i varje fall lärer bliva oundviklig, därest bolagets
rörelse skall fortsättas, lämpligen böra redan nu vidtagas. Härigenom skulle
bolaget beredas möjlighet att fortsätta sin verksamhet under de mera
tryggade ekonomiska förhållanden, som betingas därav, att bolagets skuld
å statslånen nedskrives till ett belopp, som, såvitt nu kan bedömas, kan avbolaget
förräntas och amorteras. Jag anser mig därför, trots det avsevärda
belopp jämväl av kapitalskulden, som enligt det av utredningsmännen framlagda
föi slaget skulle efterskänkas, böra tillstyrka, att skulden regleras i
enlighet med sagda förslag, dock på de av fullmäktige i liksgäldskontoret
föreslagna villkor; statens den 1 juli 1929 beräknade kapital- och räntefordran
skulle sålunda nedskrivas till 215.000 kronor, vilket belopp skulle
iJoparlemeuts
chefen.
12
Kungl. Maj:U proposition nr 157.
fördelas å två lån om respektive 15(1000 och 65,000 kronor. Enligt omförmälda
förslag skulle bolaget få självt förfoga över en inteckning med bästa
förmånsrätt å 50,000 kronor. Att, såsom bolaget ifrågasatt, höja nämnda
belopp till 60,000 kronor synes mig, då detta innebure rubbning av de
förutsättningar, varunder vederbörande kommuner tecknat borgen för statslånet
å 150,000 kronor, icke böra ske.
Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret
därutinnan föreslagit stadga villkor för åtnjutande av de nya lånen å tillhopa
215,000 kronor ävensom meddela bestämmelser rörande lånens förräntande
och återbetalning m. m.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att statens den 1 juli 1929 beräknade kapital- och räntefordran
hos Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag må till den
del, densamma överstiger 215,000 kronor, avskrivas under de
av mig i det föregående förordade villkor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet :
Nils Hellenius.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.