Kungl. Ma):In proposition Nr lön.

1

Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av vissa
domsagor i Västernorrlands län: given Stockholms slott den
25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmakk, Johansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark anmäler uppkommen
fråga angående reglering av Ångermanlands södra, Nätra och Nordingrå
samt Själevads och Arnäs domsagor. Därvid anför föredraganden:

Ångermanlandsdelen av Västernorrlands län är i judiciellt hänseende indelad
i fem domsagor, nämligen Ångermanlands västra, mellersta och södra
domsagor ävensom Nätra och Nordingrå samt Själevads och Arnäs domsagor.
De tre sistnämnda domsagorna, av vilka Nätra och Nordingrå
domsaga är belägen mellan de båda övriga, hava alla Bottniska viken till
östlig gräns och upptaga landskapets sydöstra och nordöstra delar.

Nätra och Nordingrå domsaga har såsom självständig enhet icke bestått
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 125 häft. (Nr 155.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155,

längre än sedan år 1900. Den bildades nämnda år genom att den dåvarande
Norra Ångermanlands domsaga, som bestod av Själevads, Arnäs,
Nätra och Nordingrå fyra tingslag, delades sålunda, att Själevads och Arnäs
tingslag sammanfördes till en domsaga samt Nätra och Nordingrå tingslag
till en domsaga. Vid tiden för denna delning hade Norra Ångermanlands
domsaga en folkmängd av omkring 50,000 invånare, därav omkring 26,000
invånare i Själevads och Arnäs tingslag och omkring 24,000 invånare i
Nätra och Nordingrå tingslag.

Nätra och Nordingrå domsaga, som alltjämt består av två tingslag, gränsar
i nordöst till Själevads och Arnäs domsaga, vilken numera bildar ett tingslag.
I hela sin sträckning från norr till söder ligger Nätra tingslag omedelbart
väster och söder om sistnämnda domsaga och sträcker sig söder om dennas
område ända ut till kusten. Söder om Nätra tingslag, närmast utmed
kusten, ligger Nordingrå tingslag. Sistnämnda tingslag gränsar i sin tur i
söder till Ångermanlands södra domsaga, vilken omfattar allenast ett tingslag.
För Nätra tingslag, Själevads och Arnäs domsaga samt Ångermanlands
södra domsaga finnas tingshus uppförda i respektive Mellansel, Örnsköldsvik
och Härnösand. Nordingrå tingslag förhyr däremot tillsvidare tingslokal i
Skidsta i Ullångers socken. Tingshusen i Örnsköldsvik och Härnösand innehålla
jämväl lokaler för vederbörande domsagokanslier. Nätra och Nordingrå
domsagas kansli är däremot inrymt i förhyrd lokal i Örnsköldsvik.

Enligt statistiska centralbyråns senaste uppgifter utgjorde folkmängden
den 31 december 1927 i Nätra och Nordingrå domsaga 25,792 personer,
därav i Nätra tingslag 18,246 personer och i Nordingrå tingslag 7,546 personer.
Folkmängden i Själevads och Arnäs domsaga utgjorde vid samma
tid 27,676 personer och i Ångermanlands södra domsaga 38,013 personer.

I vardera av Ångermanlands södra samt Själevads och Arnäs domsagor
hållas årligen tio allmänna tingssammanträden. Samma antal dylika sammanträden
hålles jämväl i Nätra och Nordingrå domsaga, fördelade med fem
sammanträden å vartdera av de två tingslag, varav domsagan består. Tingssammanträde
med tremansnämnd förekommer allenast i Ångermanlands
södra domsaga och endast en gång om året.

Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av arbetsredogörelserna
för år 1927, att under nämnda år antalet handlagda mål utgjort

I Nätra tingslag:

tvistemål och brottmål ................................................................

................ 202

konkurser och konkursärenden....................................................

................. 10

lagfarts- och inteckningsärenden ................................................

................ 648

andra ärenden, slutligt handlagda ............................................

................ 316

1,176

i Nordingrå tingslag:

tvistemål och brottmål ................................................................

................ 172

konkurser och konkursärenden....................................................

................ 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155. 3

lagfarts- och inteckningsärenden ............................................................... 246

andra ärenden, slutligt handlagda ............................................................ 182

603

i Själevads och Arnäs domsaga:

tvistemål och brottmål ................................................................................ 377

konkurser och konkursärenden.................................................................... 25

lagfarts- och inteckningsärenden ................................................................ 1,075

andra ärenden, slutligt handlagda ........................................................... 632

2,109

i Ångermanlands södra domsaga:

tvistemål och brottmål ............................................................................... 729

konkurser och konkursärenden................................................................... 21

lagfarts- och inteckningsärenden ................................................................ 1,646

andra ärenden, slutligt handlagda ............................................................ 687

3,083

I fråga om målens beskaffenhet får jag hänvisa till följande med ledning
av rättsstatistiken uppgjorda tabell rörande genom slutligt utslag under år
1927 prövade och avgjorda mål.

Tvistemål

Brottmål

Domsaga

tredskovis
avdömda |
eller omedel- j
bart medgivna]

övriga
(d. v. s.
tvistiga)

däri någon
hållits
häktad

övriga

Nätra och Nordingrå domsaga............

so

39

3

213

därav i Nätra tingslag.....................

16

27

2

86

» i Nordingrå tingslag..............

4

12

1

127

Själevads och Arnäs domsaga ............

25

63

5

98

Ångermanlands södra domsaga............

no

88

7

311

Sedan häradshövdingämbetet i Nätra och Nordingrå domsaga i november
1928 blivit vakant, har fråga väckts om domsagans uppdelning på angränsande
domsagor. Innan jag närmare ingår på detta spörsmål, anser jag
mig emellertid höra erinra, hurusom Kungl. Maj:t efter framställning av
riksdagens justitieombudsman i 1926 års statsverksproposition föreslog riksdagen
besluta, att dåvarande Uppsala läns södra och mellersta domsagor
skulle från och med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga. Vid propositionens
avlåtande anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet
bland annat, att starka skäl talade för att göra domsagorna så stora, att
häradshövdingen erhölle tillräcklig sysselsättning med domargöromål av mera
kvalificerad art. Då domsagornas antal genom införande av en dylik grundsats
för domsagoförvaltningens ordnande kunde väsentligt nedbringas, bleve
det möjligt att hålla häradshövdingens lön på en nivå, som garanterade,

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

att staten vid dessa viktiga sysslors besättande kunde påräkna sökande med
de högsta juridiska kvalifikationer. Därest en rättegångsreform överhuvudtaget
skulle uppbyggas på grundvalarna av vårt nuvarande domstolsväsende,
syntes det knappast kunna råda något tvivel därom, att reformen måste gå
i riktning mot större domsagor. Beträffande principfrågan eller huruvida
man borde redan nu, i avvaktan på förestående reform av rättegångsväsendet,
verkställa en reglering av de judiciella enheterna i riktning mot större
domsagor, uttalade departementschefen, att enligt hans mening en successiv
domsagoreglering vore i hög grad ägnad att förbereda en rättegångsreform
av det slag, processkommissionen i skrivelse den 25 februari 1922 skisserat.
Den medförde fördelen av ekonomisk besparing genom undvikande av övergångskostnader
för befattningshavare på indragningsstat, och det vore givetvis
av stor vikt ur statsfinansiell synpunkt, att icke väl avlönad arbetskraft
användes på poster, som icke gåve tillräcklig möjlighet till utnyttjande av
vederbörandes kapacitet. Då en successiv omreglering av domsagorna till
större enheter verkade till undanröjande av nuvarande missförhållanden i
detta avseende, vore detta ur nämnda synpunkt att anbefalla.

Riksdagen, som biföll propositionen i ovan nämnda del, anförde i skrivelse
nr 317 i fråga om departementschefens sist berörda uttalande, att riksdagen
anslöte sig till den av departementschefen uttalade meningen i omförmälda
principfråga.

Vidare föreslog Kungl. Maj:t, likaledes efter framställning av riksdagens
justitieombudsman, i proposition nr 137 till 1928 års riksdag, att dåvarande
Västmanlands södra, västra och norra domsagor skulle från och med den 1
januari 1929 sammanslås till två domsagor, bestående den ena av västra
domsagan och Snevringe härads tingslag samt den andra av norra domsagan
ävensom Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag.

I samma proposition föreslogs jämväl, i anledning av uppkommen vakans
i häradshövdingämbetet i dåvande Vadsbo södra domsaga, att denna domsaga,
som vid 1926 års slut hade en folkmängd av 28,393 personer, måtte
från och med den 1 januari 1929 förenas med dåvarande Vadsbo norra
domsaga, vars invånarantal vid samma tid uppgick till 25,596. Vid propositionens
avlåtande anförde min företrädare i ämbetet — efter att förut
hava anmärkt att, om berörda domsagor redan under år 1926 varit förenade,
invånarantalet vid årets slut skulle hava utgjort 53,989 personer och
arbetsbördan under året uppgått till 3,687 mål och ärenden — att, då han
ginge att taga ställning till sistnämnda regleringsfråga, han till en början
ville erinra om den numera av statsmakterna antagna grundsats, enligt
vilken till underlättande av den förestående reformen av rättegångsväsendet
borde eftersträvas en successiv omreglering av de mindre domsagorna till
större enheter. Att denna grundsats borde komma i tillämpning i fråga om
Vadsbo södra domsaga, syntes ställt utom tvivel. Verkställd utredning gåve
otvetydigt vid handen, att nämnda domsaga på grund av sin ringa folkmängd
och jämförelsevis obetydliga arbetsbörda icke kunde tänkas vid en

I\i<ii(/I. M(i,j:ts proposition AV 15:1. 5

blivande domkretsindelning i enlighet med d(* av processkommissionen angivna
principerna bestå såsom självständig domsaga. Med anledning av
under den föregående utredningen framställd anmärkning om att den nybildade
domsagan bleve för stor, i varje fäll i förhållande till övriga dom
sagor inom länet, samt att det på grund därav kunde bliva nödvändigt at1
där anställa en biträdande domare, vilket icke vore till fördel för rättsvården,
anförde departementschefen, bland annat, att den nya domsagan
väl skulle bliva eu av de folkrikaste i landet, men att dess befolkningssiffra
dock ej komme att i avsevärd grad avvika från motsvarande tal i de
enligt 192(i års riksdagsbeslut nybildade Uppsala läns södra domsaga med
49,728 invånare vid 1926 års utgång samt Bråbygdens och Pinspånga läns
domsaga med 56,117 invånare vid samma tid.

Statsutskottet, som hade att avgiva utlåtande över propositionen, ti llstyrkte
i utlåtande nr 132 bifall till densamma. I fråga om regleringen av Vadsbo
södra domsaga anförde utskottet, att utskottet delade departementschefens
mening därom, att med hänsyn till domsagans jämförelsevis obetydliga arbetsbörda
och dess ringa folkmängd skäl talade för att en omreglering av
denna domsaga verkställdes. Visserligen komme en på det föreslagna sättet
bildad domsaga att innehålla en relativt stor folkmängd, cirka 54,000 personer,
men utskottet ville erinra om, att dess befolkningssiffra dock ej
komme att i nämnvärd grad avvika från motsvarande tal i de enligt 1926
års riksdagsbeslut nybildade Uppsala läns södra domsaga samt Bråbygdens
och Pinspånga läns domsaga. Ej heller i förhållande till länets övriga
domsagor skulle den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantalet
avvika alltför mycket från vad som finge anses normalt.

Propositionen blev av riksdagen antagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1928 har nu riksdagens
justitieombudsman — under erinran såväl om riksdagens principuttalande vid
behandlingen av propositionen om sammanslagning av Uppsala läns södra och
mellersta domsagor som ock om vad som förekommit vid behandlingen av
frågan om reglering av Västmanlands- och Vadsbod om sagorna — hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke i anledning av
den inträffade vakansen i häradshövdingämbetet i Nätra och Nordingrå
domsaga åtgärder borde vidtagas för sagda domsagas ävensom Ångermanlands
södra samt Själevads och Arnäs domsagors sammanslagning på lämpligt
sätt till två domsagor. Justitieombudsmannen har därvid, efter att
hava lämnat en redogörelse för arbetsbördan m. m. i nu ifrågavarande domsagor,
till stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande:

Såsom av de rättsstatistiska siffrorna torde framgå, måste Nätra och Nordingrå
domsaga såväl till arbetsbörda som invånarantal anses tillhöra de
mindre domsagorna i riket. Då flera andra domsagor med ungefär lika
stor folkmängd och arbetsbörda ansetts för små att bestå såsom särskilda
jurisdiktionsområden, talade detta i och för sig för att även Nätra och Nordingrå
domsaga borde sammanslås med angränsande domsagor. Ingen av
dessa torde heller för närvarande kunna anses för stor att mottaga ännu

Justitieom budsmannen.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 155.

6

någon ökning i arbetsbördan. Skulle eu reglering anses böra komma till
stånd, syntes den närmast till hands liggande utvägen vara en uppdelning
av Nätra och Nordingrå domsaga på det sätt, att Nätra tingslag överflyttades
till Själevads och Arnäs domsaga samt Nordingrå tingslag sammansloges
med Ångermanlands södra domsaga.

Genom en dylik uppdelning skulle folkmängden i den utvidgade Själevads
och Arnäs domsaga, som lämpligen skulle kunna benämnas Ångermanlands
norra domsaga, komma att uppgå till omkring 46,000 personer, och den utvidgade
södra domsagan skulle erhålla omkring 45,500 invånare. Om eu
uppdelning på angivna sätt redan ägt rum, skulle det sammanlagda antalet
mål, konkurser och ärenden under år 1927 hava utgjort i den nybildade
norra domsagan 3,285 och i den nybildade södra domsagan 3,686. Antalet
under samma år genom slutligt utslag avgjorda tvistiga civilmål, vilka i
Själevads och Arnäs domsaga uppgick till 63 och i Ångermanlands södra
domsaga till 88, skulle endast hava ökats i den förra domsagan med 27
från Nätra tingslag och i den senare domsagan med 12 från Nordingrå
tingslag. Då antalet mål, konkurser och ärenden i de nybildade Uppsala
läns södra domsaga och Vadsbo härads domsaga beräknades till respektive
4,205 och 3,687, syntes arbetsbördan i de nu ifrågasatta utvidgade domsagorna
icke i jämförelse därmed bliva för stor. Det torde icke utan vidare
behöva förutsättas såsom nödvändigt att i någondera av dessa domsagor
anställa biträdande domare.

Tanken på en reglering av ifrågavarande domsagor på nu angivna sätt
vore för övrigt icke ny. I sitt år 1884 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets
ombildning ifrågasatte nya lagberedningen, att dåvarande
Gudmundrå, Säbrå ocli Nora tre tingslag, vilka redan då bildade eu domsaga,
identisk med den nuvarande södra domsagan, skulle sammanslås
med Nordingrå tingslag, som då tillsammans med Nätra, Själevads ocli
Arnäs tingslag sedan gammalt ingick i norra Ångermanlands domsaga, till
en ny domsaga under benämning Härnösands domsaga. Enligt nya lagberedningens
förslag skulle Nätra, Själevads och Arnäs tingslag, d. v. s.
återstoden av den dåvarande norra domsagan, bilda en domsaga, benämnd
Örnsköldsviks domsaga. I fråga om Härnösands domsaga anförde nya lagberedningen,
att de dåvarande fyra tingslagen skulle, med hänsyn till belägenheten
och göromålen, lämpligen kunna sammanläggas till en domkrets
med tingsställe och rannsakningshäkte i Härnösand, dit endast de av
domsagans invånare, som bodde i en mindre del av Nordingrå tingslag,
hade över 4 mil, utan att dock avståndet för dem överstege omkring 5 mil.
Beträffande den ifrågasatta örnsköldsviks domsaga anförde nya lagberedningen,
att de i densamma ingående tre tingslagen hade tingsställen,
Nätra tingslag i Hämra, Själevads tingslag i Billa och Arnäs tingslag i Må.
Alla tre tingslagen skulle utan synnerlig olägenhet kunna sammanläggas
till en domkrets med tingsställe och rannsakningshäkte i Örnsköldsvik, som
vore en av domsagans invånare för köpenskap och andra angelägenheter
mycket besökt ort. Under det avståndet till Örnsköldsvik för invånarna
i allmänhet icke överstege fyra mil. skulle för dem, som bodde mest avlägset
därifrån, vägen komma att. i förhållande till avståndet till de dåvarande
tingsställena, förlängas, i Nätra tingslag från 9.b mil till 11.? mil,
i Själevads tingslag från 7.5 mil till 9 mil och i Arnäs tingslag från 8 mil
till 8.5 mil.

Samma tanke, som kommit ti ll uttryck i nya lagberedningens betänkande,
hade nu även framförts i det den 29 augusti 1928 av särskilt tillkallade

hiniijl. Mnj:ls ''proposition År lr>ö.

sakkunniga avgivna betänkandet angående ordnande; av vissa ekonomiska
och organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rätt; -gångsreformen. 1 detta betänkande, som i fråga om jurisdiktionsområden
för de nya lagmansrätterna byggde pa ett inom processkommissionen upp
gjort förberedande utkast till landets indelning i domsagor och tingslag
m. in., erinrades, att Västernorrlands län innefattade enligt gällande indelning
sju domsagor samt tre städer med egen rättsskipning. Domsagorna
vore Medelpads västra och östra, Ångermanlands västra, mellersta och södra
ävensom Nätra och Nordingrä domsaga samt Själevads och Arnäs domsaga.
Under egen jurisdiktion stode städerna Härnösand, Sundsvall och
Örnsköldsvik. Den uppgjorda indelningsplanen räknade med fem domsagor
i länet. Av de nuvarande domsagorna skulle två delas mellan angränsande
domsagor. Så skulle ske med Ångermanlands mellersta domsaga, vars norra
del — Sollefteå tingslag — tänktes förenad med Ångermanlands västra domsaga
till en ny domsaga, benämnd Ådalens domsaga. Den södra delen av
mellersta domsagan. Boteå tingslag, skulle tillföras Ångermanlands södra
domsaga, som ytterligare skulle utvidgas med det i nordost belägna Nordingrå
tingslag, vilket nu utgjorde en del av Nätra och Nordingrå domsaga.
Återstående delen av sistnämnda domsaga, Nätra tingslag, skulle läggas till
Själevads och Arnäs domsaga, i förslaget benämnd Nordanskogs domsaga.
Med sistnämnda domsaga skulle också förenas Örnsköldsvik. Härnösand
skulle ingå i södra Ångermanlands domsaga.

t Det förhållandet att vid den tilltänkta rättegångsreformen Nätra och
Nordingrå domsaga sålunda avsetts att uppdelas och sammanslås med Själevads
och Arnäs domsaga samt Ångermanlands södra domsaga syntes i sin
mån tala för att redan nu, när häradshövdingämbetet i förstnämnda domsaga
vore vakant, taga under övervägande en dylik reglering.

Beträffande tingslagsindelningen i de föreslagna domsagorna har justitieombudsmannen
framhållit, att det tydligen skulle befordra en snabb rättsskipning,
om envar av dessa kunde bilda ett tingslag, samt att, även om
detta icke läte sig göra, det i allt fall måste tillses, att regleringen ingenstädes
ledde till en minskning av antalet rättegångstillfällen.

I detta hänseende har justitieombudsmannen anfört i huvudsak följande;

Det hade sedan gammalt varit ett önskemål, att varje domsaga skulle
bestå av ett tingslag. En dylik anordning medgåve i allmänhet en större
snabbhet i rättsskipningen och syntes därför, såframt icke orimligt långa avstånd
eller andra särskilda omständigheter talade däremot, önskvärd. Väl hade
på senare tid genom ökning i olika domsagor av antalet allmänna tingssaminanträden
de mest framträdande nackdelarna av anordningen med två eller
flera tingslag i icke ringa mån blivit borteliminerade, men icke desto mindre
torde det i regel få anses för rättsskipningen bäst, om en domsaga kunde
bilda ett tingslag. Beträffande de nu ifrågasatta nybildade domsagorna
syntes med hänsyn till avstånd och kommunikationsmöjligheter icke möta
några hinder mot att låta envar av dem bilda ett tingslag. Den av Själevads
och Arnäs domsaga samt Nätra tingslag nybildade domsagan skulle
då erhålla tingsställe och kansli i Örnsköldsvik. Om detta, såsom förut berörts,
redan år 1884 ansågs möjligt, torde med nuvarande kommunikationer
några hinder därför icke förefinnas. Norra stambanan genomlöpte den
nedre delen av Nätra tingslag från väster till öster och vore från Mellansels
station, där tingslaget för närvarande hade sitt tingsställe, genom eu

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

29 km. lång järnväg förenad med Örnsköldsvik. För dem av tingslagets
invånare, som vore bosatta utefter stambanan och i den norra delen av
tingslaget, vilken sistnämnda del torde vara tämligen glest befolkad, syntes
det vara utan större betydelse, om de nödgades vid sina tingsbesök ytterligare
resa vägen från Mellansel till Örnsköldsvik. Med järnväg kunde
resan mellan dessa platser företages på mindre än en timme. Den ökade
användningen av motorfordon torde i ännu högre grad minska betydelsen
av den eventuellt ökade väglängden till tingsstället. För invånarna i den
södra delen av Nätra tingslag torde det till och med i stor utsträckning
vara förenat med mindre besvär att resa till Örnsköldsvik, dit man
torde hava förbindelse genom ett flertal omnibuslinjer, än till Mellansel.
Framhållas borde, att Nätra tingslag redan nu hade kansli i Örnsköldsvik,
där häradshövdingen i domsagan varit bosatt.

Om sålunda ur nyss berörda synpunkter hinder icke mötte mot att låta
den nybildade norra domsagan bilda ett tingslag, så torde dock en omständighet
måhända komma att åberopas för att Nätra tingslag borde få
bestå såsom särskilt tingslag. Tingslaget hade nämligen så sent som är
1918 låtit uppföra ett nytt tingshus i Mellansel. Då detta tingshus möjligen
icke kunde utan förlust för de tingshusbyggnadsskyldiga avyttras, kunde
det tilläventyrs synas obilligt, om tingslaget mot sin vilja tvingades att
omedelbart bilda ett tingslag med Själevads och Arnäs domsaga och därigenom
nödgades inlösa sig i denna domsagas tingshus. Enligt den ovan
omförmälda i 1928 års betänkande intagna indelningsplanen skulle dessutom
lagmansrätten i den tilltänkta Nordanskogs domsaga hava bitingsställe
i Mellansel, vilken omständighet syntes i och för sig i viss mån
motivera ett bibehållande tillsvidare av tingsställe där. Om alltså hänsyn
ansåges böra tagas till senast omförmälda förhållanden, torde den norra
domsagan få bilda två tingslag sålunda, att Själevads och Arnäs domsaga
bildade ett tingslag och Nätra tingslag bibehölles såsom sådant. Uppenbarligen
finge eu sådan anordning dock icke leda till eu minskning av antalet
rättegångstillfällen i Själevads och Arnäs domsaga, där nu årligen hölies
tio allmänna tingssammanträden. I Nätra tingslag hölles för närvarande
fem allmänna tingssammanträden om året. Därest genom domsagoregleringen
den nybildade domsagan kunde bilda ett tingslag, skulle detta för
Nätra tingslags del medföra en ökning av antalet tingssammanträden från
fem till tio om året. Därest Nätra tingslag emellertid komme att bestå
såsom eget tingslag, torde kunna övervägas, om icke i den nya domsagan
kunde genomföras eu sådan tingsordning, som redan nu gällde i några
domsagor, nämligen med årligen tio allmänna tingssammanträden i vartdera
tingslaget. Skulle däremot en ökning av antalet tingssammanträden i
Nätra tingslag visa sig obehövlig, torde hinder icke möta för en anordning
med tio allmänna tingssammanträden i det av Själevads och Arnäs domsaga
bestående tingslaget och fem allmänna tingssammanträden i Nätra
tingslag.

Vad anginge den nybildade södra domsagan, torde denna utan tvivel
kunna bilda ett tingslag med tingsställe och kansli i Härnösand, där nuvarande
Ångermanlands södra domsaga hade tingsställe och kansli. En
sådan anordning vore, såsom förut nämnts, avsedd i det av nya lagberedningen
år 1884 framlagda förslaget, och i den förutnämnda i 1928 års
betänkande intagna indelningsplanen hade Södra Ångermanlands domsaga,
dit enligt nämnda plan Nordingrå tingslag skulle hänföras, avsetts skola
utgöra en domkrets med kansli och tingsställe i Härnösand jämte bitings -

Kungl. Maj ds proposition Nr 155.

it

stallen i Skidsta och Nyland. Härnösand torde också betraktas såsom den
egentliga utfartsorten för invånarna i Nordingrå tingslag. T 1884 års betänkande
hade, såsom ovan nämnts, framhållits, att endast de av tingslagets
invånare, som bodde i eu mindre del av tingslaget, hade så lång väg som
4-5 mil till Härnösand, en våglängd som med nutida samfärdsmedel finge
anses tämligen obetydlig. Ett förhållande, som också måste antagas vara
ägnat att göra dem, vilkas intressen därav berördes, benägna för ett införlivande
av Nordingrå tingslag med nuvarande södra domsagan till ett tingslag,
vore att nämnda tingslag icke hade något eget tingshus i Skidsta, tingslagets
nuvarande tingsställe. De tingshusbyggnadsskyldiga i Nordingrå
tingslag hade väl den 17 april 1917 av länsstyrelsen i Västernorrlands län
erhållit föreläggande att, enligt eget åtagande, i enlighet med samtidigt
fastställda ritningar i närheten av Sundbron i Ullångers socken uppföra ett
nytt tingshus, men hade de tingshusbyggnadsskyldiga därefter vid flera
tillfällen av Kungl. Maj:t beviljats anstånd med tingshusets uppförande.

Av de yttranden, som avgivits med anledning av ansökningar om dylikt
anstånd, syntes ett av processkommissionen den 23 maj 1923 avgivet utlåtande
vara av beskaffenhet att här böra särskilt anmärkas. Processkommissionen
yttrade nämligen i sitt utlåtande, att det med säkerhet kunde
antagas, att vid en blivande domkretsindelning i enlighet med de principer,
processkommissionen tänkt sig, Nordingrå tingslag icke komme att utgöra
eget tingslag och att tingsställe ej heller komme att vara förlagt inom det
nuvarande tingslagets område. Därest hänsynen till precessreformen skulle
tillmätas avgörande betydelse, syntes det, yttrade processkommissionen vidare,
således ej vara lämpligt att inom tingslaget uppföra ett nytt dyrbart tingshus.
Genom beslut den 19 januari 1924 medgav Kungl. Maj:t, att med
färdigställandet av tingshus för Nordingrå tingslag å den därför bestämda
platsen finge anstå tillsvidare till den 1 september 1928, och på ansökan
av tingslagets tingshusbyggnadskommitté beviljade Kungl. Maj:t den 6 juli
1928 ytterligare anstånd med tingshusets uppförande tillsvidare till utgången
av år 1933.

En förening av Nordingrå tingslag med Ångermanlands södra domsaga
till ett tingslag skulle sålunda på ett enkelt sätt lösa förstnämnda tingslags
tingshusfråga, då nämnda domsaga nu hade tingshus i Härnösand, vilket i
1928 års betänkande antagits bliva användbart för den i betänkandet ifrågasatta
Södra Ångermanlands domsaga. Dessutom skulle en sådan anordning
för invånarna i Nordingrå tingslag medföra en ökning av antalet allmänna
tingssammanträden från fem till tio om året, vilket ur rättsskipningens
synpunkt vore en icke oväsentlig förmån.

Sedan Svea hovrätt anbefallts att, efter vederbörandes hörande, avgiva
utlåtande över justitieombudsmannens framställning, infordrade hovrätten
yttranden från tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena i ifrågavarande
domsagor samt länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Samtliga av hovrätten sålunda hörda myndigheter och övriga vederbörande uppdelningen.
hava förordat eller i varje fall icke haft något att erinra mot, att en uppdelning
av Nätra och Nordingrå domsaga komme till stånd på sätt justitieombudsmannen
föreslagit, eller sålunda att Nätra tingslag tillädes Själevads
och Arnäs domsaga samt Nordingrå tingslag Ångermanlands södra
domsaga.

Blivande
tingslagsindelning
m. in.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Jämväl Svea hovrätt har anslutit sig till denna uppfattning, därvid
hovrätten emellertid låtit en viss betänksamhet komma till uttryck i anseende
till de blivande båda nya domsagornas omfattning. Hovrätten har
sålunda anfört:

Såsom justitieombudsmannen framhållit, måste Nätra och Nordingrå domsaga
i fråga om såväl arbetsbörda som invånarantal räknas till de mindre
domsagorna i riket. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida göromåleu i
denna domsaga vore tillräckliga för att bereda en häradshövding jämte rättsbildat
biträde full sysselsättning, och särskilt huruvida de egentliga domaregöromålen
vore av den omfattning och betydenhet, att häradshövdingen
kunde bibehålla den oavbrutna beröring med rättslivet, som vore önskvärd
för en domare. Ur denna synpunkt ansåge hovrätten skäl föreligga för
genomförande av en sådan reglering av de tre domsagorna, som av justitieombudsmannen
förordats. Vad som emellertid i detta ämne jämväl borde
komma under övervägande vore, huruvida icke genom Nätra och Nordingrå
domsagas uppdelande på de två granndomsagorna dessa eller endera av dem
skulle få den omfattning, att göromålen komme att påkalla anställande av
biträdande domare. Ett tillskapande av nya domsagor av sådan typ måste
hovrätten nämligen beteckna såsom mindre tillrådligt. Förklarligt kunde
vara, om statsmakterna, i avbidan på den sedan länge förberedda, om ock
måhända ännu tämligen avlägsna processreformen, droge i betänkande att
genom uppdelande av de största domsagorna undanröja det missförhållande,
som låge i att ett antal för rättsvården oumbärliga lantdomarebefattningar
måste, i strid med grundlagens anda och bokstav, på stadigvarande sätt besättas
med extra ordinarie befattningshavare; men att, av hänsyn till en
ifrågasatt framtida domstolsorganisation, om vars beskaffenhet meningarna
ginge starkt isär, öka antalet av de domsagor, som ej kunde förvaltas av
häradshövdingen själv och de under hans ledning arbetande yngre biträdena,
syntes hovrätten vara i viss mån betänkligt. Med utgångspunkt i den officiella
statistik, som stode till buds över mål och ärenden i de tre domsagor,
om vilka nu vore fråga, hade hovrätten emellertid, om ock med någon tvekan,
trott det. kunna antagas, att den ökning av göromålen i Själevads och Arnäs
domsaga samt Ångermanlands södra domsaga, som skulle inträda i följd av
den utav justitieombudsmannen ifrågasatta uppdelningen, icke skulle behöva
medföra någon personalökning av den art, som nyss antytts; och hovrätten
ansåge sig därför kunna tillstyrka, att nämnda uppdelning komme till stånd.

Rader alltså enighet i själva sakfrågan, så äro meningarna däremot i viss
mån delade beträffande den blivande tingslagsindelningen i de föreslagna
domsagorna.

Under det att sålunda tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena
i Ångermanlands södra samt Själevads och Arnäs domsagor ävensom flertalet
tingslagsbor och häradsrätten i Nätra tingslag — under förutsättning
att uppgörelse kunde träffas angående det vederlag, som nytillkommande tingshusbyggnadsskyldiga
hade att utgiva för erhållande av delaktighet i tingsoch
kanslilokaler i respektive Härnösand och Örnsköldsvik — icke haft något
att invända mot att nämnda domsagor efter nyregleringen fortfarande komme
att omfatta vardera ett tingslag, hava tingslagsborna och häradsrätten i

Kun yl. Maj:ts proposition AV lön. 11

Nordingrå tingslag påyrkat, att sistnämnda tingslag fortfarande måtte få
bestå samt hava eget tingsställe.

Nätra tingslags häradsrätt har i fråga om tingslagsindelningen i den
tilltänkta norra domsapan yttrat följande:

För tingsmenigheten vore det för närvarande en betydande olägenhet, att
i Mellansel icke funnes erforderlig tillgång till husrum, som vid tingsbesöken
kunde förhyras. Å det nuvarande järnvägshotellet i Mellansel funnes blott
några få resanderum. De tingsbesökande brukade vid behov av logi i samband
med tingsbesök begiva sig till Bredbyn. Ehuru det för vissa delar
av tingslaget inåstc vara förmånligt, att tingsstället vore förlagt i Mellansel,
måste det dock, med hänsyn till förefintliga kommunikationsleder samt möjligheten
att vid tingsbesök i en stad jämväl ombesörja andra ärenden därstädes,
anses vara lämpligast för tingslaget i sin helhet att hava tingsställe i Örnsköldsvik.
Tingshuset i Mellansel vore för närvarande i behov av reparationer,
vilka kunde beräknas medföra en kostnad av omkring 25,000 kronor.
I tingshuset vore även inrymd bostad för av tingslaget anställd vaktmästare.
Därest Själevads och Arnäs domsaga samt Nätra tingslag tillsammans underhölle
endast ett tingshus, måste det antagas, att kostnaden för det gemensamma
tingshusets underhåll bleve mindre betungande för nämnda domsaga
och tingslag än om domsagan och tingslaget var för sig hölle eget tingshus.
Under förutsättning att de tingshusbyggnadsskyldiga i Själevads och Arnäs
domsaga samt i Nätra tingslag kunde enas om sådana villkor angående
tingslagets inlösen i domsagans tingshus, att en sådan inlösen bleve billig
för tingslaget, förordade häradsrätten, att tingslagets tingsställe förlädes till
Örnsköldsvik. I annat fall ansåge häradsrätten, att det nuvarande tingsstället
i Mellansel borde bibehållas.

Liknande synpunkter, som i häradsrättens yttrande kommit till uttryck,
hava gjorts gällande av ombuden för de tingshusbyggnadsskyldiga i Nätra,
Sidensjö och Skorpeds kommuner, medan ombudet för Anundsjö kommun
— inom vilken tingslagets nuvarande tingsställe är beläget — anfört, att
tingsmenigheten inom denna kommun ansåge Mellansel böra bibehållas såsom
tingsställe. Anundsjö vore tingslagets största kommun. Förflyttades
tingsstället till Örnsköldsvik, bleve inställelsekostnaden för inom kommunen
bosatta vittnen och parter avsevärt större, särskilt som turbilarna från Anundsjö
icke anlände till Örnsköldsvik förrän vid 11-tiden på dagen och man
förty kunde bliva nödsakad resa till staden dagen före en inställelse för att
icke riskera att komma för sent.

Samtliga sockenombud inom Nätra tingslag hava vidare uttalat sig för
tillsättande av en kommitté för underhandlingar med de tingshusbyggnadsskyldiga
i Själevads och Arnäs domsaga angående villkoren för inlösen i
domsagans tingshus. Innan utredning i berörda avseende förelåge, vore
det nämligen icke möjligt fatta slutlig ståndpunkt till frågan huruvida
tingsstället i Mellansel borde bibehållas.

T. f. domliavanden i Nätra och Nordingrå domsaga har, under
instämmande i häradsrättens yttrande, likaledes betonat önskvärdheten av
att avgörandet beträffande tingslagsindelningen icke skedde, förrän klarhet

12

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 155.

vunnits om villkoren för Nätra tingslags inlösen i tingshuset i Örnsköldsvik.
Därest vid de underhandlingar, som de tingshusbyggnadsskyldiga
hade för avsikt att härutinnan upptaga, enighet icke kunde uppnås om
sagda villkor samt dessa förty måste bestämmas i annan ordning, vore det
nämligen antagligt att villkoren bleve så betungande för tingslaget, att detsamma
syntes böra bibehållas såsom eget tingslag. Ett uppskov med frågan
vore för övrigt så mycket mera påkallat, som det i varje fall på grund av
den föreslagna regleringen bleve nödvändigt att verkställa en utvidgning
av arkiv- och kanslilokalerna i tingshuset i Örnsköldsvik.

Behovet i sistnämnda hänseende har vitsordats av vederbörande häradsrätt.

Domhavanden i Själevads och Arnäs domsaga har framhållit, att
det från hans sida givetvis vore ett önskemål, att Nätra tingslag inginge i
gemensamt tingslag med denna domsaga. Därigenom skulle nämligen skötseln
av domsagan underlättas samt förvaltningskostnaden såväl för domhavanden
som för det allmänna nedbringas. Efter införlivning av Nätra
tingslag måste nämligen domsagans kanslipersonal ovillkorligen förstärkas,
men utökningen bleve mindre, därest domsagan fortfarande komme att utgöra
ett tingslag, varigenom splittring i arbetet undvekes. Därjämte har
domhavanden påpekat, att Nätra tingslagsbor genom en anoi’dning med ett
tingslag skulle erhålla snabbare rättsskipning, i det att antalet tingssammanträden
för dem skulle ökas från fem till tio. Slutligen har domhavanden
uttalat den förvissningen att, därest rådrum bereddes de tingshusbyggnadsskyldiga
för underhandlingar angående villkoren för inlösen i tingshuset
i Örnsköldsvik, en för Nätra tingslag tillfredsställande uppgörelse
härom utan svårighet skulle komma till stånd.

Vidkommande härefter frågan om tingslagsindelningen i den föreslagna
södra domsagan hava, såsom förut nämnts, tingslagsborna och häradsrätten
i Nordingrå tingslag motsatt sig, att detta tingslag skulle upphöra
att vara eget jurisdiktionsområde. Härvid har anförts i huvudsak
följande:

Vid resa till Härnösand efter allmänna kustlandsvägen måste tingslagsborna
passera över Ångermanälven, som vore belägen söder om tingslaget.
Trafiken över älven mellan de ställen, varest landsvägen tillstötte, uppehölles
av en bogserbåt med pråm. Överfarten med denna lägenhet föranledde
icke sällan avsevärd tidsutdräkt. Vid stark blåst från havssidan
kunde det hända, att trafiken med bogserbåten inställdes. Det hade också
emellanåt visat sig vara svårt att vid senare tid på kvällarna erhålla båtlägenliet
över älven. Under den kallaste delen av vintern kunde man
köra även med automobil på isen över älven, men tidvis under vintern, då
isen försvårade eller hindrade bogserbåtens gång men icke vore så bärkraftig
att man kunde överfara densamma med fordon, vore det mycket
besvärligt och emellanåt omöjligt att passera älven. Planer förefunnes att
bygga bro över älven i anslutning till allmänna kustlandsvägen, men det
vore ovisst om en sådan bro bleve färdig inom de närmaste tio åren. Tra -

Kungl. Maj:ts proposition Nr löö. 13

(iken över ulven vid allmänna kustlandsvägen ombesörjdes avr väghållningsdistrikten
ä ömse sidor om älven. Dessa förmådde emellertid icke att bekosta
tillfredsställande anordningar för denna tralik. Omnibustrafik bedreves
inom tingslaget endast efter allmänna kustlandsvägen och å en kortare vägsträcka
inom Nordingrå socken. Tidvis under vår och höst utfärdade länsstyrelsen
förbud för automobiltraflk å de allmänna vägarna inom tingslaget
och därvid inställdes omnibustraliken. För tingslagsborna försvårades under
vintern ofta en resa till Härnösand därav, att vinterväghållningen icke
sällan vore otillfredsställande. Särskilt de tingslagsbor, som icke voro bo
satta i närheten av allmänna kustlandsvägen, hade i detta avseende stora
svårigheter att övervinna. Även efter sagda väg vore det emellanåt under
vintern vanskligt att färdas med automobil.

Befolkningen i tingslaget levde under förhållanden, som i måhända
mindre grad än på andra håll påverkats av utvecklingen under senare år.
Tingslagsborna hade sällan ärenden, som föranledde besök i stad. För de i
Nordingrå socken boende vore vägen till Härnösand i genomsnitt 6 och
för de i Vibyggerå socken boende i medeltal 8 mil läng. För ett besök
i Härnösand åtginge minst två dagar. För vittnen och nämndemän från
tingslaget bleve eu inställelse å tingsställe i Härnösand avsevärt dyrbarare
än en inställelse å nuvarande tingsstället i Skidsta. Tingsmenighetens kostnader
för ombud i de till småprotokollen hörande ärendena komme jämväl
att väsentligt ökas. Den nuvarande tingslokalen i Skidsta, som av tingslaget
förhyrdes för år med ett års uppsägningstid, vore för sitt ändamål
tjänlig och frågan om uppförande av nytt tingshus inom tingslaget borde
anstå, så länge det vore möjligt att förhyra ändamålsenlig tingslokal. Att
såsom nu förhyra tingslokal voi’e ur ekonomisk synpunkt avsevärt fördelaktigare
för tingslaget än att uppföra tingshus. Då vart och ett av de fem
allmänna tingssammanträden, som hittills hållits i tingslaget, i regel pågått
endast en dag samt särskilda sammanträden för de lagtima tingens avslutande
ofta icke erford rades och andra extra tingssammanträden inom
tingslaget sällan förekomme, vore behovet av särskilt tingshus ringa.

För åklagaren i distriktet vore det olägligt om tingslagets tingsställe förlädes
till Härnösand, enär tingsuppvaktning därstädes bleve dyrbar och besvärlig
för åklagaren. Med hänsyn till distriktets stora omfattning och
åklagarens arbetsbörda vore det även en avsevärd olägenhet, att åklagaren
vid varje tingsbesök i Härnösand under ett par dagar komme att vistas
utanför och på långt avstånd från sitt distrikt.

Slutligen hava sockenombuden inom Nordingrå tingslag sammanfattningsvis
uttalat, att olägenheterna av en förflyttning av tingsstället till Härnösand
vore så stora, att tingslaget vore villigt att genast låta uppföra nytt
tingshus, därest förflyttningen därigenom kunde undvikas.

I fråga om antalet allmänna tingssammanträden hava vederbörande i såväl
Nätra som Nordingrå tingslag uttalat, att något behov av ökning därutinnan
icke förelåge.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har beträffande tingslagsindelningen
i de blivande domsagorna uttalat följande:

14

Kungl. Ma-j:ts proposition Nr 155.

Departements chefen.

De avgivna yttrandena gåve vid handen, att erforderligt rådrum icke stått
till buds för vederbörande att tillbörligen utreda eller överenskomma rörande
de icke oväsentliga ekonomiska frågor, som vore förbundna med de föreslagna
införlivningarna. Berörda brist på klarläggande av införlivningaruas
ekonomiska konsekvenser hade enligt länsstyrelsens mening varit av betydande
inverkan för uppkomsten och vidhållandet av olika meningar i fråga
om, huruvida de nybildade domsagorna var för sig borde bilda ett eller utgöra
två tingslag. Det syntes länsstyrelsen också vara i och för sig önskligt och
riktigt, att den brist i ekonomisk utredning, som nyss nämnts, bleve tillbörligen
fylld, innan ett införlivningsbeslut bringades till verkställighet.

Länsstyrelsen finge fördenskull beträffande genomförandet av ett beslut i enlighet
med justitieombudsmannens förevarande förslag tillstyrka, att, innan
sådant beslut i särskilda avseenden bringades till verkställighet, rådrum bereddes
vederbörande av de avsedda införlivningarna berörda att åvägabringa
utredning rörande den ekonomiska innebörden för dem av samma
införlivningar och därutinnan, i den mån ske kunde, träffa överenskommelse,
ävensom bestämmelse meddelades om sättet för avgörande av sådana
ekonomiska frågor, rörande vilka överenskommelse icke kunnat ernås.

Jämväl Svea hovrätt har— under framhållande att justitieombudsmannens
uppfattning att de nybildade domsagorna helst borde var för sig bilda
ett tingslag syntes hovrätten välgrundad — uttalat sig för en förnyad utredning
angående tingslagsindelningen, sedan beslut i sakfrågan fattats.
Hovrätten har härutinnan anfört följande:

De betänkligheter, som tingslagsborna och häradsrätten i Nordingrå tingslag
ur kommunikationssynpunkt framställt mot tingslagets införlivande med
Ångermanlands södra domsagas tingslag, torde, att döma av upplysningar
som varit för hovrätten tillgängliga, bottna i en överdriven uppskattning av
de från tingslagsbornas sida omnämnda svårigheterna vid passagen över
Ångermanälven; och de övriga olägenheter, som ansetts kunna bliva en
följd av de ifrågasatta sammanslagningsåtgärderna, syntes mer än motvägas
av de fördelar, som ur synpunkten av rättsvårdens intresse stode att vinna
genom dessa åtgärder. Då emellertid av länsstyrelsen och andra framhållits,
att den tid, som stått till buds för utlåtandes avgivande, varit alltför knapp
för åstadkommande av önskvärd förhandling mellan vederbörande tingslagsbor
samt därpå grundad utredning i fråga om tingshusbyggnadsförhållandena,
syntes det hovrätten, som om, efter ett eventuellt beslut om uppdelning
av Nätra och Nordingrå domsaga, frågan om reglering av tingslagen
i de två andra domsagorna lämpligen kunde göras till föremål för
förnyad utredning.

Beträffande de allmänna synpunkter, som numera torde böra anläggas på
frågor om reglering av domsagoområden, får jag hänvisa till förutvarande
departementschefens av 1926 års riksdag biträdda principuttalande i ämnet,
vilket här förut av mig återgivits.

Vad det föreliggande ärendet angår, kan till en början konstateras, att
mellan däri hörda myndigheter och övriga vederbörande full enighet råder
om att Nätra och Nordingrå nu vakanta domsaga med hänsyn till sin ringa
folkmängd och obetydliga arbetsbörda ej längre bör bestå såsom självständig

Kiimjl. Maj:ts proposition AV 155. 15

enhet utan uppdelas å bredvidliggande domkretsar. Även jag ansluter mig
till denna uppfattning.

Angående sättet för regleringens verkställande hava ej heller skilda meningar
yppats. Justitieombudsmannens i sådant hänseende framställda förslag,
eller Nätra tingslags överförande till Själevads och Arnäs domsaga
samt Nordingrå tingslags införlivande med Ångermanlands södra domsaga,
har sålunda vunnit enhällig anslutning från i ärendet hörda myndigheter och
tmgslagsbor. Väl har Svea hovrätt härvid uttalat viss betänksamhet av
den anledning, att det med hänsyn till de nya domsagornas omfattning kunde
bliva nödvändigt i dem anställa biträdande domare, vilket icke vore till fördel
för rättsvården. Hovrätten har emellertid själv icke hållit detta för
sannolikt, en uppfattning som jag delar. Såsom stöd härför tillåter jag mig
påpeka erfarenheten från de under senare år nybildade Bråbygdens och
Pinspånga läns domsaga med omkring 56,000 invånare samt Vadsbo härads
domsaga med omkring 54,000 invånare, vilka domsagor — båda betydligt
folkrikare än de nu föreslagna och i fråga om arbetsbördan fullt jämställda
med dem — förvaltas utan hjälp av biträdande domare. Den ökning av
de rättsbildade arbetskrafterna, som på grund av regleringen må befinnas
erforderlig och som måhända beträffande Ångermanlands södra domsaga är
ofrånkomlig, synes mig, på sätt som skett i Vadsbo härads domsaga, lämpligen
kunna ernås genom anställande av ytterligare andre notarier.

Ur nyss angivna synpunkt synas sålunda befogade invändningar mot
ifrågavarande förslag till reglering av de därav berörda tre domsagorna
icke kunna göras. Vad övriga på frågan inverkande förhållanden angår,
tala desamma obetingat för lämpligheten av förslagets realiserande. Jag
erinrar i sådant avseende till en början därom, att regleringsförslaget står
i bästa överensstämmelse med den plan till domkretsindelning, som uppgjorts
av de sakkunniga för ordnandet av vissa ekonomiska och organisatoriska
förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen.
Vidare må påpekas, att förslagets genomförande skulle — såsom i det följande
närmare kommer att uppvisas — medföra en icke oväsentlig minskning
av statsverkets kostnader för domstolsorganisationen. Vad rättsvården
i de av förslaget berörda domsagorna angår, skulle densamma ingalunda
komma att därigenom på något sätt försämras; fasthellre bleve, därest den
av justitieombudsmannen samt flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna
och övriga vederbörande förordade anordningen med allenast ett tingslag
i vardera av de nya domsagorna låter sig genomföra, en förbättring härutinnan
att vinna genom den ökning i rättegångstillfällen, som skulle
uppstå för invånarna i Nätra tingslag och i Nordingrå tingslag. Jag anser
mig alltså och under åberopande av de skäl i övrigt, som i justitieombudsmannens
framställning upptagits, böra tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen
om Nätra och Nordingrå domsagas uppdelning mellan angränsande
domsagor på sätt förut angivits. Av de båda nya domsagorna bör självfallet
den, i vilken Nordingrå tingslag kommer att ingå, fortfarande be -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

nämnas Ångermanlands södra domsaga, medan den av nuvarande Själevads
och Arnäs domsaga samt Nätra tingslag bildade domsagan lämpligen synes,
såsom justitieombudsmannen föreslagit, kunna kallas Ångermanlands norra
domsaga.

Beträffande tingslagsindelningen i de nya domsagorna tala onekligen, såsom
av justitieombudsmannen och i åtskilliga yttranden framhållits, starka
skäl för att de var för sig få utgöra ett tingslag. I det föregående hava påpekats
de fördelar i avseende å rättsvården, som därigenom skulle vinnas.
De skäl, som anförts mot en dylik anordning, synas mig, i varje fall beträffande
den blivande södra domsagan, föga bärande. Definitiv ställning
till spörsmålet om tingslagsindelningen i de nyreglerade domsagorna är jag
emellertid icke för närvarande beredd att intaga. Denna fråga synes lämpligen
böra — efter den ytterligare utredning i ämnet, som från flera håll föreslagits
— upptagas till avgörande i samband med fastställandet av de verkställighetsföreskrifter,
vilka vid bifall till regleringsförslaget bliva erforderliga.
Givet är dock, att icke under några omständigheter får vidtagas
minskning av det hittillsvarande sammanträdesantalet, eller tio om året,
i vare sig nuvarande Ångermanlands södra domsaga eller Själevads och
Arnäs domsaga.

Vad angår tidpunkten för indelningsändringens ikraftträdande synas inga
hinder förefinnas för att detta kan ske redan vid första i sådant avseende
lämpliga tidpunkt eller den 1 januari 1930.

Beträffande av statsmedel utgående löneförmåner till häradshövdingarna
i de blivande södra och norra domsagorna kan tydligtvis ingen löneökning
ifrågakomma och har sådan ej heller ifrågasatts.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader för personalen
uti ifrågavarande domsagor för närvarande och efter sammanslagningen
får jag hänvisa till följande uppställning:

lön för 3 respektive 2 häradshövdingar kronor

tjänstgöringspenningar ........................................ »

lönefyllnad och resekostnadsbidrag »

dyrtidstillägg, omkring........................................ »

3 respektive 2 förste notarier............................ »

dyrtidstillägg, omkring........................................ »

3 respektive 2 andre notarier, bidrag därtill »

dyrtidstillägg, omkring....................... »

Summa kronor

För

Efter samman

närvarande

slagningen

13,500

9,000

3,900

2,800

6,000

2,800

8,100

5,400

7,200

4,800

2,550

1,700

3,000

2,000

1,950

1,300

46,200

29,800

Sistnämnda belopp, 29,800 kronor, bör eventuellt ökas med avlöning och
dyrtidstillägg till ytterligare en andre notarie, sammanlagt omkring 1,650
kronor. En årlig besparing av i gynnsammaste fall 16,400 kronor kommer
sålunda att uppstå.

Kung!. Mnj:ts proposition Nr 155.

17

Då för häradshövdingen i Nätra och Nordingrå domsaga lönen utgör
4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,100 kronor, tillhopa 5,600
kronor, skulle, om mitt förslag om domsagans uppdelning vinner bifall,
ordinarie anslaget till ;justitiestat under Svea hovrätt kunna minskas med
ett belopp av 5,600 kronor från och med budgetåret 1930/1931. Å samma
anslag för budgetåret 1929/1930 skulle förslagets genomförande medföra en
besparing av halva detta belopp. Med ingången av år 1930 skulle jämväl
minskat medelsbehov uppstå under anslaget till partiell löneförbättring för
häradshövdingarna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att Nätra och Nordingrå domsaga skall från och med den
1 januari 1930 uppdelas å Själevads och Arnäs samt Ångermanlands södra
domsagor sålunda, att Nätra tingslag tillägges den förra domsagan, som
efter indelningsändringen skall benämnas Ångermanlands norra domsaga,
och Nordingrå tingslag tillägges den senare domsagan,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i Ångermanlands
norra domsaga sålunda:

lön........................................................................................... kronor 4,500

tjänstgöringspenningar........................................................ » 1,300 5,800.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall; och skall proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 125 häft. (Nr 155.)

2