Kungl. Maj:ts proposition nr 162,

13

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
ar återbetalning sskyldig heten beträffande
till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta
dyrtidstilläqg; given Stockholms slott den 15 februari

1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. B or ed.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindmak, ministern för utrikes ärendena Teygger, statsråden
Lubeck, Wohltn, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jag anhåller nu att få anmäla framställningar av f. d. generaldirektören
och chefen för statens vattenfallsverk F. Y. Hansen m. fl. om befrielse
från dem ålagd återbetalningsskyldighet för belopp, som under åren
1919—1922 utbetalts såsom dyrtidstillägg till vattenfallsstyrelsens ledamöter.

478 *ä

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Ledamöter av vattenfallsstyrelsen nnder åren 1919—1922 voro: under
hela denna tid numera avlidne professorn vid tekniska högskolan C. J.
Magnell, vilken under dessa år tillika var högskolans rektor, kabinettskammarherren
A. Herlenius och vice häradshövdingen E. O. Hagelin samt
under år 1919 och första halvåret 1920 skeppsredaren D. Broström och
under andra halvåret 1920 ävensom åren 1921 och 1922 lantbrukaren
P. H. Sjöblom.

Innan jag ingår på behandlingen av de föreliggande framställningarna,
torde jag få erinra om följande:

I § 1 av kungörelsen den 30 maj 1919 (nr 262) med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, vilken författning hade
retroaktiv verkan från nämnda års början, upptogs arvode bland de i avlöningen
ingående slag av kontanta förmåner, varå dyrtidstillägg finge uppbäras.
Motsvarande stadgande fanns i de under år 1918 utfärdade författningar,
enligt vilka krigstidstillägg jämlikt kungörelsen den 23 december
1918 (nr 1013) angående utbetalande av förskott å krigstidstillägg för år 1919
åt befattningshavare i statens tjänst skulle utgå, ävensom i kungörelserna
den 30 juni 1920 (nr 364), den 29 juni 1921 (nr 344) och den 15 juni 1922
(nr 356) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.

Beträffande befattningshavare, som av statens medel åtnjöt lön eller arvode
för två eller flera befattningar, stadgades i berörda, under åren 1919—1922
utfärdade kungörelser, att dyrtidstillägget skulle beräknas å de sammanlagda
avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som medförde den
högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna vore lika, vid den befattning,
till vilken han först blivit befordrad.

Enligt instruktionen den 31 december 1908 (nr 177) för vattenfallsstyrelsen
och instruktionen den 30 juni 1920 (nr 594) för vattenfallsstyrelsen med underlydande
lokalförvaltningar av statens vattenfallsverk, vilken senare instruktion
trädde i kraft den 1 juli 1920 och varigenom 1908 års instruktion upphävdes,
utgöres vattenfallsstyrelsen av en ordförande, benämnd i 1908 års
instruktion vattenfallsdi rektor och i 1920 års instruktion generaldirektör och
chef för statens vattenfallsverk, samt fyra ledamöter; samtliga förordnas av
Kungl. Maj:t för viss tid. I 1920 års instruktion stadgas, att styrelseledamöterna
med generaldirektören dela ansvaret för statens vattenfallsverks
förvaltning på sätt i instruktionen angives. I bägge instruktionerna stadgas,
att vissa närmare angivna ärenden avgöras av styrelsen samfällt och övriga
ärenden av vattenfallsdirektören respektive generaldirektören. Därjämte
stadgas i bägge instruktionerna, att, därest styrelseledamot beträdes med
fel eller försummelse i tjänsten, han därför skall tilltalas inför Svea hovrätt.

Ledamöterna av vattenfallsstyrelsen åtnjuta enligt avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk med däri genom kungörelse
den 4 juni 1920 (nr 253) gjord ändring arvode till belopp av 4,000 kronor
för år.

Enligt stadgarna för tekniska högskolan den 28 juni 1901 (nr 56) ålåg det
högskolans rektor bland annat att granska av kamreraren upprättade avlöningslistor
och, då någon anmärkning mot dem ej förekomme, anteckna
sitt godkännande därå. Enligt stadgarna den 8 april 1921 (nr 262), vilka
trädde i kraft den 15 augusti samma år, åligger det högskolans förvaltnings -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 152. ]fj

nämnd, vilken utgöres av rektor såsom ordförande, prorektor såsom vice
ordförande samt två professorer, bland annat att utanordna löner och anslag
enligt stat eller särskilda vederbörliga föreskrifter.

Vid granskning inom riksrä lenskaps verket av vattenfallsstyrelsens räkenskaper
för åren 1919, 1920 och 1921 framställdes under År 1923 anmärkningar,
att Herlenius, Hagelin, Broström och Sjöblom under dessa
är fått uppbära dyrtidstillägg å dem i egenskap av ledamöter i vattenfallsstyrelsen
tillkommande arvoden. Då bemälda ledamöter icke i denna sin
egenskap varit att anse såsom sådana befattningshavare, som avsåges i
ovanberörda kungörelser den 23 december 1918, den 30 maj 1919, den
30 juni 1920 och den 29 juni 1921, samt förty icke varit berättigade
till de utgivna arvodestilläggen, anmärkte revisionen de uppburna beloppen
till betalning av dem, som deltagit i besluten om de anmärkta medlens
utbetalning.

Vidare anmärktes, likaledes under år 1923, vid granskning inom riksräkenskapsverket
av tekniska högskolans räkenskaper för åren 1920, 1921
och 1922, att Magnell, som hade den högsta avlöningen av sin befattning
som professor vid högskolan, fatt därstädes enligt särskilda avlöningslistor
uppbära dyrtidstillägg å arvode såsom ledamot av vattenfallsstyrelsen. Av
samma, skäl som vid framställandet av ovanberörda anmärkningar rörande
vattenfallsstyrelsens räkenskaper anmärktes de sålunda utgivna beloppen
till betalning av dem, som enligt gällande bestämmelser varit ansvariga
för utbetalningarna, nämligen de till och med juni månad 1921 utbetalta
beloppen av Magnell själv i hans egenskap av rektor vid högskolan och
de därefter utanordnade beloppen av tekniska högskolans förvaltningsnämnd.

Med gillande av anmärkningarna ålade kammarrätten genom särskilda
utslag, beträffande de anmärkta utbetalningarna i vattenfallsstyrelsen de
ledamöter av styrelsen, som deltagit i de beslut, vilka legat till grund
för dessa utbetalningar, samt i fråga om utanordningarna vid tekniska
högskolan Magnell respektive ledamöterna av förvaltningsnämnden att —
i de fall, där flera personer ålades betalningsskyldighet, gemensamt eller
vilka av dem gälda gitte till statsverket inbetala de anmärkta beloppen
med öppen lämnad rätt för dem att hos vederbörande söka sitt åter efter
befogenhet. I utslagen har kammarrätten åberopat av riksräkenskapsverket
anförda grunder samt i de utslag, som avse anmärkningar vid räkenskaper
för tid efter den 1 juli 1920, därjämte, att i allt fall arvodenas belopp,
i vad de belöpte på tiden efter sistnämnda dag, bestämts med hänsyn
därtill, att dyrtidstillägg ej därå skulle utgå.

Beträffande de i kammarrättens utslag utdömda beloppen samt de personer,
som ålagts att inbetala de särskilda beloppen, må hänvisas till
nedanstående sammanställningar.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

o

År,

under vilket
beloppen ut-betalats

T

illhopa utbetalt

till

Kammar-

rättens

utslag

den

Enligt utslagen
solidariskt betal-

H erlen i us

Kronor

Hagelin

Kronor

Broström

Kronor

Sjöblom

Kronor

Summa

Kronor

ningsskyldiga leda-m ii ter av vatten-fallsstyrelsen

1919.........

2,111

98

2,111198

2.111

98

6,335

94

*°/r, 1924

(Hansen, Magnell,

< Herlenius och Hage-

1920.........

2,909

49

2.846 94

1.056

1.978

59

8,791

02

"/s 1924

1 lin.

Hansen, Magnell,
Herlenius och Hage-lin för 3,168 kro-• nor; nämnda per so-''

1921.........

2,811

13

2,713 |93

2,985

73

8.510

79

30 5 1924

ner jämte Sjöblom
för 5,623 kronor
2 öre.

[Hansen, Magnell,

! Herlenius, Hagelin

1 och Sjöblom.

1919—1921

7.832

60

7.672 ''85

3,167

98

4.964

32l| 23,637

75

—

—

Avlöninglistor, enligt

Yilka beloppen utbetalts

Tillhopa
utbetalt till
Magnell

Kammar-rättens utslag
den

Enligt utslagen betal-ningsskyldiga vid Tekniska
högskolan

Kronor

Listor, eu avseende retroaktivt tillägg

för första halvåret 1920 och de öv-riga upprättade i september och de-cember 1920 samt mars och juni
1921 . ..............................

3,226

09

*>/» 1924

:

Magnell.

/Förvaltningsnämndens leda-

1 Listor, upprättade i september och

| möter (Magnell samt pro-

i december 1921 samt mars 1922......

1.601

21

Va 1926

v fessorerna H. Pleijel, J.

I Petrén och C. Heuman) so

l lidariskt.

I

(Förvaltningsnämndens leda-

Listor, upprättade i juni och septem-

möter (professorerna H.

! ber 1922.....................................

830

56

Vs 1926

v Pleijel, J. Petrén, C. Heu-I man, If. Kreiiger och T.

1 Lindmark) solidariskt.

Vi 1920 -3%> 1922

5.657 86

De till återbetalning utdömda beloppen uppgå alltså till sammanlagt
29,295 kronor 61 öre.

Över kammarrättens ovanberörda utslag anförde samtliga vederbörande
besvär, därvid androgs huvudsakligen följande:

Efter en redogörelse för den ställning, som vattenfallsstyrelsen intager
inom statsförvaltningen, anfördes, att ledamöterna i vattenfallsstyrelsen ingalunda
kunde likställas med andra statliga verks fullmäktige, vilka ej åtnjöte
dyrtidstillägg å arvodena för sina uppdrag, utan måste vattenfallsstyrelsens
ledamöter särskilt på grund av den beslutanderätt, som ålåge dem, anses
vara verkliga befattningshavare i statens tjänst. Det vore att märka, att i
avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegraf

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk vore i 42 § upptagen
bland andra, ledamot i vattenfallsstyrelsen med ett arvode av 4,000 kronor!
Ledamot av vattenfallsstyrelsen vore alltså att anse såsom befattningshavare i
statens tjänst och uppbure arvode, som blivit av Konung och riksdag till siffran
bestämt. Det före ikraftträdandet av nämnda avlöningsreglemente stadgade
arvodet av 2,000 kronor hade bestämts på enahanda sätt. Utbetalningarna
av dyrtidstillägg hade skett i överensstämmelse med härför gällande bestämmelser.
Kammarrättens uttalande, att arvode till ledamot av vattenfallsstyrelsen
för tiden efter den 1 juli 1920 bestämts med hänsyn därtill, att
dyrtidstillägg ej därå skulle utgå, hade avseende endast å de i propositionerna
nr 391 och 395 till 1919 års riksdag föreslagna fullmäktige i
vattenfallsstyrelsen. I förstnämnda proposition hade departementschefen
anfört, att i fråga om då föreliggande förslag till höjda arvoden för fullinäktige
hos telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelsen samt överrevisor vid
statens järnvägar och vattenfallsverk hade han, då dyrtidstillägg icke tillkommit
innehavarna av dessa uppdrag, intet att erinra. Då riksdagen i
anledning av förnyat förslag härom år 1920 bibehöll organisationen med
ledamöter, i vattenfallsstyrelsen samt bestämde arvode åt dem, hade icke
förekommit något motsvarande uttalande.

Yad beträffade i anmärkningarna citerat uttalande i propositionen nr 2 till
1923 ars riksdag med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst, att begreppet befattningshavare
i statens tjänst förutsatte tjänstgöringsskyldighet i detta ords vanliga
bemärkelse och att enbart representantskap vid''vissa styrelser, såsom fullmäktiginstitutionen
och ledamotskapet i vattenfallsstyrelsen, icke kunde anses
såsom befattning i statens tjänst, så kunde ett dylikt uttalande icke på
något sätt tillerkännas eu retroaktiv verkan. Detta framginge även av nyss
citerade uttalande, då däri uttryckligen framhölles, att det anginge tillämpligheten
av den kungörelse, vartill förslag då framlades.

Regeringsrätten meddelade den 11 september 1928 utslag i samtliga
anmärkningsmålen.

Beträffande anmärkningsmalet angaende vattenfallsstyrelsens räkenskaper
för år 1919 funno regeringsrättens flesta ledamöter ej skäl att göra ändring
i kammarrättens utslag. I fråga om målen rörande nämnda styrelses
räkenskaper för åren 1920 och 1921 samt Magnells besvär i målen rörande
tekniska högskolans räkenskaper funno regeringsrättens flesta ledamöter på
de i anmärkningarna åberopade grunderna ej skäl att göra ändring i det
slut, vartill kammarrätten i de överklagade utslagen kommit.

I samtliga dessa mål fann en ledamot av regeringsrätten, att klagandena
i sin egenskap av ledamöter i vattenfallsstyrelsen måste anses vara att
hänföra till befattningshavare i statens tjänst, vilka i åberopade kungörelser
avsåges, samt — vad beträffar samtliga mål utom målet rörande vattenfallsstyrelsens
räkenskaper för år 1919 — att icke, såvitt visats, i annan
ordning för i målen ifrågakomna tider meddelats bestämmelse, att dyrtidstillägg
enligt kungörelserna ej skulle till ledamot i vattenfallsstyrelsen utgå.
På grund härav fann bemälde ledamot av regeringsrätten skäligt att med
ändring av kammarrättens utslag förklara riksräkenskapsverkets i målet
förda talan icke kunna bifallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 122 haft. (Nr 151—152.) 478 w ■>

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Vad beträffar de av tekniska högskolans förvaltningsnämnd anförda besvären
i målen rörande högskolans räkenskaper, fann regeringsrätten, då
förvaltningsnämnden icke ägde behörighet att mot kammarrättens utslag
fullfölja talan, sagda besvär icke kunna upptagas till prövning.

I samtliga målen rörande tekniska högskolans räkenskaper hemställde
regeringsrätten i anledning av Magnells besvär, att Kungl. Maj:t måtte
med avseende å förekomna omständigheter bereda vederbörande ersättning
för vad som visades hava utgivits på grund av Kungl. Maj:ts beslut. Tvä
ledamöter av regeringsrätten ansågo, att sådan hemställan bort göras jämväl
i målen rörande vattenfallsstyrelsens räkenskaper.

I särskilda till Kungl. Majd ingivna skrifter hava dels Hansen, Herlenius,
Hageliu och Sjöblom och dels stärbhusdelägarna efter Magnell,
vilken avlidit den 12 september 1928, hemställt om befrielse från dem
enligt regeringsrättens ovanberörda utslag åliggande betalningsskyldighet
ävensom att, därest de utdömda beloppen av dem uttoges, ersättning måtte
beredas för vad de visade sig hava utgivit på grund av sagda utslag. Till
stöd härför liar åberopats vad förut i målen anförts samt att med hänsyn
till förekomna omständigheter starka billiglietsskäl talade för bifall till ansökningarna.
Magnells stärbhusdelägare hava dessutom anfört, att skälen
för befrielse från återbetalningsskyldighet i särskild grad finge ökad betydelse,
då genom Magnells frånfälle de ekonomiska förhållandena för
dennes änka högst avsevärt förändrats. Därjämte har upplysts, att behållningen
i Magnells dödsbo belöpte sig till omkring 110,000 kronor, därav
en villa och fordringar å sammanlagt 46,390 kronor.

I utlåtande den 29 januari 1929 har statskontoret anfört:

Statskontoret tilläte sig erinra, att 1928 års riksdag på därom väckt motion
medgivit (skrivelse nr 104), att till vissa befattningshavare oriktigt utbetalt
dyrtidstillägg å dem i egenskap av vikarierande undervisningsråd hos
skolöverstyrelsen tillkommande dagarvode finge efterskänkas i de fall, där
utbetalningarna skett, innan de som redogörare ansvariga första gången erhållit
del av riksräkenskapsverkets anmärkningar rörande ifrågavarande utbetalningar.

För bifall till den nu gjorda ansökningen talade billiglietsskäl, som syntes
lika vägande som de, vilka torde hava föranlett nyssberörda medgivande
av riksdagen.

Det syntes nämligen otvivelaktigt, att de felaktiga utbetalningarna foranletts
därav, att vederbörande författningsbestämmelse varit svårtolkad.
Vid sådant förhållande och då anmärkning från riksräkenskapsverkets sida
framställts först efter det samtliga nu ifrågavarande utbetalningar blivit
gjorda, måste vederbörande sakägare anses hava i god tro mottagit ifrågavarande
avlöningsbelopp, som för visso redan för länge sedan vore konsumerade.
Genom den stegring i penningvärdet, som under de senare åren
ägt rum, skulle en återbetalning av sagda belopp ställa sig mycket mera
betungande nu än om den skett kort tid efter det beloppen uppburits.

Med stöd av det anförda och då med hänsyn till storleken av de belopp,
som här avsåges, den väckta frågan torde böra underställas riks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 19

dagens prövning, har statskontoret hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att ifrågavarande, till ledamöter i vattenfallsstyrelsen
utbetalta dyrtidstillägg måtte efterskänkas.

Sedan Kungl. Maj:t den 1 februari 1929 föreskrivit, att regeringsrättens
utlåtande skulle inhämtas över ansökningarna, har regeringsrätten den
4 februari 1929 beträffande Hansens, Herlenius’, Hagelins och Sjöbloms
ansökning hemställt, att Kungl. Maj:t måtte med avseende å förekomna
omständigheter bereda vederbörande ersättning för vad som visades hava
utgivits på grund av ovanberörda utslag den 1 1 september 1928 samt i
fråga om Magnells stärbhusdelägares ansökning hänvisat till vad av regeringsrätten
hemställts i sammanhang med prövning den 1 1 september 1928
av Magnells besvär.

Slutligen hava professorerna H. Pleijel, J. Petrén, C. Heuman, H.
Kreuger och T. Lindmark i två till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hemställt
om befrielse från den dem enligt kammarrättens ovanberörda utslag den
7 juni 1926 åliggande betalningsskyldigheten.

■Enligt vad jag inhämtat, har någon återbetalning på grund av regeringsrättens
och kammarrättens omförmäkla utslag ännu icke ägt rum. Med
hänsyn till omständigheterna i förevarande fall anser jag mig böra tillstjika,
att den vederbörande genom nämnda utslag ålagda återbetalningsskyldigheten
beträffande till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta
dyrtidstillägg må efterskänkas. Härtill torde riksdagens medgi
vande böra inhämtas.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att återbetalningsskyldigheten beträffande ifrågavarande,
till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta dyrtidstillägg
må efterskänkas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Departements chefen.