Kungl Maj:tu proposition Nr 134.

11

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt föreståndaren
för John Lennings vävskola i Norrköping G. A.

Wennerström; given Stockholms slott den 25 februari 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Öl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trtgger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boreli,, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för John Lennings vävskola i Norrköping
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen utverka anslag
av statsmedel till pension åt vävskolans föreståndare ingenjören Gustaf Adolf
Wennerström.

Till stöd för ansökningen har styrelsen anfört huvudsakligen följande:

Vävskolan hade varit i verksamhet sedan år 1887 och hade till en början
upprätthållits genom avkastning av egna fonder, bidrag från Norrköpings
stad och fabriksföreningen i Norrköping samt vinst å vid skolan gjorda till -

Pension åt
föreståndaren
för John
Lennings
vävskola i
Norrköping
G. A. Wennerström.

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.

verkningar. Sedan år 1920 hade vävskolan erhållit statsunderstöd. Då styrelsen
nu vågade hemställa om statsbidrag till föreståndarens pensionering,
hade styrelsen funnit anledning därtill i den omständigheten, att staten genom
sitt anslag måste anses hava erkänt, att vävskolan fyllde ett statsändamål.
Att så varit förhållandet även före anslagets beviljande, vore otvetydigt,
ehuru vävskolan då kunnat upprätthålla sin verksamhet enbart med stöd
av de kommunala anslagen. Men därest dessa i mindre omfattning lämnats,
hade styrelsen för vävskolan på ett långt tidigare stadium nödgats
hänvända sig till statsmakterna. Och säkerligen skulle vävskolans vädjan
då mötts med förståelse, enär ju vävskolan varit bland de skolor i vårt
land, som först tillämpat principer, som sedan i yrkesskolundervisningen
givits vidare utformning. Vävskolan hade fyllt och fyllde ännu en viktig
del av yrkesundervisningen och vävskolan vågade därför hoppas, att en
lättnad för vävskolans fortsatta verksamhet måtte i form av statsbidrag till
ifrågavarande pensionering beredas vävskolan.

Skulle pensionsfrågan kunna lösas, måste nämligen antingen skolans förut
ansträngda stat bliva betungad med pensionen eller fabriksföreningen i Norrköping
lämna bidrag till densamma. Men med ett bidrag från nämnda
förening för detta ändamål följde med hänsyn till föreningens ekonomiska
möjligheter givetvis en minskning i det bidrag, som föreningen kunde
lämna till vävskolans drift. Därmed skulle följa ett hämmande av vävskolans
verksamhet, då från annat håll fyllnad i den uppkomna bristen ej
kunde erhållas. Styrelsen ansåge, att det vore en hederssak för vävskolan
att ordna Wennerströms pensionsfråga på ett för honom så tillfyllestgörande
sätt som möjligt. Wennerström hade alltifrån vävskolans begynnelse uträttat
ett för skolan synnerligen betydelsefullt arbete. Han hade uppgjort
ritningen till skolans byggnad, blivit skolans förste föreståndare, varit den
som gjort den viktigaste insatsen i skolans organisation och igångsättande.
Under 40 år hade han för skolan utfört ett i högsta grad krävande, intresserat
och gagnande arbete. Han hade lett skolans tillverkningar, vilka på
samma gång dessa avsett ett undervisningsändamål även gällt sådana varor,
som förut icke tillverkats i landet och således för industrien varit av icke
ringa betydelse. Det viktigaste resultatet av de gångna årens arbete hade
dock legat i utbildningen av de lärjungar, som besökt vävskolan. Deras
antal vore sammanlagt il,26S. Av dessa hörde 385 till den för blivande
fabrikanter, verkmästare och dessinatörer avsedda avdelningen, 780 till den för
förmän avsedda avdelningen, och 103 hade hört till en för kvinnlig hemvävning
avsedd avdelning. Det gagn, som undervisningen lämnat, åskådliggjordes
bäst vid granskning av de arbetsanställningar, som från skolan
avgångna elever erhållit och i vilka anställningar de till fördel för den
svenska industrien i praktiken nyttiggjort den i vävskolan erhållna undervisningen.
Wennerström hade för avsikt att, sedan han lämnat skoltjänsten,
söka att i bokform sammanfatta de av honom tillämpade kurserna och då
undervisningslitteraturen på detta område vore ganska obetydlig, skulle det
vara av oskattbart gagn för textilundervisningen, om Wennerström bereddes
möjlighet att under tryggade ekonomiska förhållanden syssla härmed. Wennerströms
avlöningsförmåner hade särskilt under den första tiden av hans
anställning vid vävskolan ej kunnat motsvara hans ansvarsfulla ställning.
Hans medellön under de sista tjugu åren hade uppgått till 9,730 kronor
73 öre. — Styrelsen slutar sin framställning med en anhållan, att Kungl.
Maj:t ville utverka högsta möjliga bidrag av statsmedel till Wennerströms

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184. 13

pensionering, och ville styrelsen söka bereda den fyllnad i pensionsbeloppet,
som kunde finnas erforderlig. Härvid ansåge sig styrelsen dock böra framhålla,
att styrelsens möjligheter härutinnan vore mycket begränsade.

Till handlingarna i ärendet hava fogats dels ett åldersbetyg, utvisande,
att Wennerström är född den 13 april 1860, dels ock utdrag av protokoll,
hållet vid sammanträde med Norrköpings fabriksförenings fullmäktige den
17 januari 1929, varav inhämtas, att föreningen beslutit att, under förutsättning
av att ett årligt bidrag av statsmedel om 1,500 kronor till pension
åt Wennerström erhölles, utfästa sig att bidraga till pensionen med 4,500
kronor, varigenom Wennerström tillförsäkrades en årlig pension av 6,000
kronor.

Skolöverstyrelsen har den 9 april 1927 fastställt reglemente för ifrågavarande
vävskola. Enligt detta reglemente har skolan till ändamål att dels
genom teoretisk undervisning och praktiska övningar meddela åt unga män,
som ämna utbilda sig till fabrikanter, verkmästare, mönsterritare eller köpmän
inom vävnadsområdet, särskilt ylle- och bomullsfacken, grundläggande
insikter i vävnadshanteringen samt uti anordning och skötseln av väverier,
dels ock giva lärlingar och arbetare, vilka visat håg och fallenhet för spånadseller
vävnadshanteringen, tillfälle att förvärva insikter för att bliva skickliga
förmän eller arbetare i yrket.

Skolan har åtnjutit statsunderstöd sedan år 1920. För budgetåret 1927/
1928 utgick till skolan ett statsbidrag av högst 5,000 kronor.

Enligt den av skolans styrelse till skolöverstyrelsen ingivna berättelsen
över skolans verksamhet under arbetsåret 1927/1928 balanserade skolans
inkomster och utgifter under nämnda arbetsår med ett belopp av 28,715
kronor 34 öre, innefattande ett överskott av 1,646 kronor 67 öre. Av
samma berättelse framgår, att Wennerström jämväl tjänstgör såsom lärare
vid skolan med en omfattande undervisningsskyldighet.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 30 januari 1929 avgivit utlåtande och
därvid anfört följande.

Såsom närmare framgår av styrelsens ifrågavarande ansökning har en betydande
del av textilindustriens utövare erhållit sin textiltekniska utbildning
i Lenningska vävskolan, vilken, förutom den likartade, statligt organiserade
vävskolan i Borås, är den enda läroanstalt i landet, där textilteknisk undervisning
meddelas för industriens behov. Wennerström har alltsedan skolans
tillkomst varit dess föreståndare, vartill han utsågs redan år 1886 i och för
vissa förarbeten för läroanstaltens organisation. Enligt meddelande av vävskolans
styrelse har han hos styrelsen anhållit om avsked från föreståndarbefattningen
med utgången av undervisningsåret 1928/1929. Riksdagen
har i flera fall på Kungl. Maj:ts framställning beviljat pension vid avskedstagandet
åt icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska elementarskolorna
samt vid tekniska skolorna i Stockholm och Eskilstuna ävensom åt en
föreståndare och lärare vid en lägre teknisk yrkesskola och en lärare vid eu
slöjd- och teknisk skola. Visserligen åtnjuter Lenningska vävskolan statsunderstöd
först sedan år 1920, men denna omständighet ävensom det för -

Departementschef
en.

14 Kungl. Majds proposition Nr 134.

hållandet, att skolan först därigenom kom under statens och skolöverstyrelsens
inseende, synes icke böra utgöra något hinder för staten att bidraga
till den nu ifrågasatta pensioneringen. Skolan har nämligen, ehuru en enskild
anstalt, uppenbarligen tjänat ett statsändamål redan innan den kom i
åtnjutande av statsunderstöd, något som av skolöverstyrelsen vitsordades
även då statsunderstödet första gången tillstyrktes. Vidare är att märka,
att Lenningska vävskolan är såsom enskild anstalt fullkomligt ensam i sitt
slag och att dess verksamhet varit av så stor betydelse för en av våra största
industrier, att ett tillmötesgående av den förevarande framställningen näppeligen
skall kunna leda till några avsevärda konsekvenser, detta så mycket
mindre som befattningshavare vid enskilda statsunderstödda anstalter för
yrkesundervisning numera kunna tillförsäkras pension genom inträde i statens
pensionsanstalt, en möjlighet, som på grund av befattningshavarens
ålder icke kunnat komma till användning i detta fall.

Både genom sitt arbete för skolans organisation och genom sin under mer
än 40 år bedrivna undervisning och övriga insatser har Wennerström på
ett synnerligen förtjänstfullt sätt främjat denna vävskolans betydelsefulla
verksamhet. Ett vitsordande härav ligger ock i den jämförelsevis höga avlöning,
som varit honom tillerkänd, och som under de senaste åren utgjort
12,000 kronor för år.

Det angivna pensionsbeloppet 6,000 kronor anser skolöverstyrelsen under
förhandenvarande förhållande skäligt, och, då det ifrågasatta statsbidragets
storlek 1,500 kronor står i ungefär samma proportion till pensionsbeloppet
som statsbidraget för skolans verksamhet står till de sammanlagda avlöningskostnaderna,
anser sig skolöverstyrelsen böra tillstyrka detsamma.

Skolöverstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Wennerström må från och med månaden näst efter den, varunder
han efter erhållet entledigande avgår från föreståndarbefattningen, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till belopp av 1,500 kronor, under villkor att Wennerström från samma tidpunkt
erhåller årlig pension från Norrköpings fabriksförening med 4,500
kronor.

Statskontoret har den 4 februari 1929 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
tillstyrkt avlåtande till riksdagen av framställning i enlighet med skolöverstyrelsens
hemställan, varvid statskontoret säger sig icke hava annat att
tillägga än att, då den pension, som med bidrag av statsmedel sålunda
skulle beredas, bleve jämförelsevis stor, bestämmelse borde meddelas, att å
pensionen icke finge utgå några som helst tilläggsförmåner av statsmedel.

Enligt beslut av 1926 års riksdag äga numera lärare vid statsunderstödda
enskilda anstalter för yrkesundervisning, till vilken kategori John Lennings
vävskola hör, möjlighet att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt. För
Wennerström, som uppnått en ålder av 68 år, är dock denna möjlighet utesluten.
Med hänsyn till detta förhållande och då Wennerström får anses
hava gjort en viktig insats i yrkesutbildningen i vårt land samt sålunda
utfört en ur det allmännas synpunkt gagnelig gärning, finner jag mig böra
förorda, att av riksdagen utverkas ett årligt belopp såsom bidrag till Wen -

15

Kungl. May.ts proposition Nr 134.

nerströms pensionerande. Med den genomsnittsavlöning, han åtnjutit, torde,
därest han tillhört statens peusionsanstalt, hans pension därifrån hava bestämts
till 6,000 kronor. Det synes mig skäligt, att staten för beredande
åt Wennerström av pension till detta belopp bidrager med den av överstyrelsen
föreslagna summan, 1,500 kronor, motsvarande 1U av hela pensionen.
I likhet med statskontoret anser jag emellertid, att å detta belopp
några som helst tilläggsförmåner av statsmedel ej böra utgå.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för John Lennings vävskola i Norrköping
Gustaf Adolf Wennerström må från och med månaden
näst efter den, varunder han efter erhållet entledigande
avgår från föreståndarbefattningen vid vävskolan, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,500 kronor, dock utan rätt att å densamma
åtnjuta några tilläggsförmåner av statsmedel samt
under villkor, att Wennerström från samma tidpunkt erhåller
eu årlig pension från Norrköpings fabriksförening
av 4,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lars T unhcr g.