Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

5

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förra
småskollärarinnan Ester Desideria Mellander; given
Stockholms slott den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför följande:

Hos Kungl.l Maj:t har folkskollärarinnan Ingeborg Mellander i egenskap
av förmyndare för förra lärarinnan vid Rodga mindre folkskola i Simonstorps
skoldistrikt, småskollärarinnan Ester Desideria Mellander anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte bereda Ester Desideria Mellander pension.

Till stöd för denna ansökning har anförts, att Ester Desideria Mellander,
som lede av obotlig sinnessjukdom, på grund härav vore oförmögen att försörja
sig. Sedan hon av skolrådet i distriktet beviljats avsked från sin
tjänst, hade statens pensionsanstalt enligt beslut den 30 mars 1928 funnit
sig förhindrad att tilldela henne pension. Då hon vore i fullkomlig avsaknad
av egna existensmedel, hade hennes anhöriga fått vidkännas för deras

Pension åt
förra småskollärarinnan
Ester
Desideria
Mellander.

6

Kungl. Maj.is proposition Nr 132.

ekonomiska omständigheter betungande omkostnader för hennes uppehälle.
Hon hade, då hon begärde avsked från sin befattning, varit berövad förståndets
fulla bruk. Hennes anhöriga hade ej haft vetskap om hennes beslut
att taga avsked från lärarinnebefattningen och hade på grund härav
ej kunnat avstyra detta av henne på grund av sjukdom tagna steg.

Över denna ansökning hava utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt,
skolöverstyrelsen, statskontoret och medicinalstyrelsen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ester Desideria Mellander är född
den 15 januari 1891. Sedan hon år 1916 utexaminerats från Borås privata
tvååriga småskoleseminarium, uppehöll hon lärarinnebefattningar inom åtskilliga
skoldistrikt, till dess hon anställdes såsom lärarinna vid Rodga mindre
folkskola i Simonstorps skoldistrikt från och med den 1 juli 1922.
Under sin tjänstgöring vid nämnda mindre folkskola åtnjöt Ester Desideria
Mellander tjänstledighet på grund av sjukdom under tiden den 1 februari
—den 3 juli 1923 samt den 1 augusti—den 29 november samma^år. På
egen begäran blev hon av skolrådet i sistnämnda skoldistrikt den 7 december
1923 entledigad från sin befattning från och med den 1 januari 1924.
Enligt beslut vid lagtima hösttinget i Marks domsaga den 30 augusti 1927
förklarades Ester Desideria Mellander för omyndig och förordnades samma
dag Ingeborg Mellander till förmyndare för henne. I den vid sagda höstting
förda domboken intogs därvid ett av t. f. överläkaren vid Hälsingborgs
hospital Astrid Björkman den 21 juni 1927 avgivet utlåtande angående
Ester Desideria Mellander, utvisande, bland annat, att denna, som den
19 april 1927 intagits å nämnda hospital, enligt företedda handlingar fört
ett ensamt, isolerat liv såsom småskollärarinna på landsbygden i Hälsingland
(Voxna). Våren 1919 hade hon av skolrådet fått en laddad revolver
att skydda sig med. Hon hade levt i ständig skrämsel. Sjukdomen hade
utbrutit i början av år 1923, vilket år hon varit tjänstledig. Vid årets slut
hade hon tagit avsked från sin dåvarande befattning utan att rådgöra med
sin släkt eller andra, vilket hon senare antagligen ångrat. — Den 18 januari

1927 ingick skolrådet i Simonstorps skoldistrikt till statens pensionsanstalt
med ansökan, att pension måtte beviljas Ester Desideria Mellander från
och med år 1924. Av två till ansökningen hörande läkarintyg inhämtades,
bland annat, dels av ett, utfärdat den 22 december 1926 av läkaren vid
Betaniastiftelsens sjukhem i Göteborg Tore Fleuch, att Ester Desideria Mellander
vore på grund av sinnessjukdom (dementia praecox) ådragen under
tjänstgöringstiden, för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst, dels ock
av ett annat, utfärdat den 11 mars 1927 av legitimerade läkaren Herold
W. Hirschlaff. att Ester Desideria Mellander vore själsligen sjuk och lede
av förföljelseidéer (»paranoida idéer») samt att hon enligt Hirschlaffs mening
vid den tidpunkt, då hon begärde avsked från sin tjänst, varit berövad förståndets
bruk. Däremot kunde skolrådet icke styrka att hennes sjukdom
uppkommit i och genom tjänsten. Som det icke kunde anses föreligga
någon omständighet, som enligt pensionsanstaltens reglemente kunde berättiga
Ester Desideria Mellander att erhålla genast börjande tjänstepension,
fann sig pensionsanstalten förhindrad att tilldela henne pension.

Statens pensionsanstalt anför i sitt i ärendet avgivna, den 10 november

1928 dagtecknade utlåtande:

Då det synes styrkt, att Ester Desideria Mellander vid avskedstagandet

Kungl. Maj.ts proposition Nr 132. 7

saknat förståndets fulla bruk, torde det få anses obilligt, att hon på grund
av sitt begärda avsked skall gå i raistning av den pension, hon varit berättigad
erhålla, därest hon kvarstått i tjänst, till dess hon på grund av sin
sjukdom blivit skyldig att avgå. Denna skyldighet synes skola hava inträtt
tidigast den 1 mars 1927, och pensionen hade därvid, jämlikt § 18: 1: c),
§19 och § 24: 1: b) i pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919
(nr 878), blivit 3/4 av ^el pensions belopp 1,337 kronor 50 öre, således 928
kronor 12 öre. Pensionsanstalten hemställer därför, att pension måtte från
pensionsanstalten få beredas Ester Desideria Mellander att utgå med sistnämnda
belopp från den 1 mars 1927 eller den tidpunkt, som eljest kan
anses lämplig.

Skolöverstyrelsen och statskontoret biträda i utlåtanden den 14 december
1928, respektive den 9 januari 1929 pensionsanstaltens hemställan, statskontoret
under uttalande av att ifrågavarande pensionsförmån synes böra
utgå först från och med ingången av år 1929.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 16 januari 1929 dels, under åberopande
av de i ärendet företedda läkarintygen av Astrid Björkman och
Hirschlaff, avgivit det utlåtandet, att Ester Desideria Mellander vid tiden
för inlämnande av sin avskedsansökan under år 1923 otvivelaktigt lidit av
sinnessjukdom, dels ock erinrat om statsmakternas beslut i tidigare liknande
fall (Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1923, punkt 5, riksdagens skrivelse
nr 199 samma år och Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1927, riksdagens
skrivelse nr 182 sistnämnda år).

Den i ärendet föreliggande utredningen synes mig giva vid handen, att
starka billighetsskäl tala för att pension beredes Ester Desideria Mellander
med det belopp, som av pensionsanstalten föreslagits. I fråga om den tidpunkt,
från och med vilken pensionen må utgå, ansluter jag mig till statskontorets
uppfattning. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att förra småskollärarinnan Ester Desideria Mellander må
från och med den 1 januari 1929 under sin återstående
livstid från statens pensionsanstalt erhålla en årlig pension
å 928 kronor 12 öre att utgå enligt de beträffande pension
åt småskollärare i övrigt gällande bestämmelserna i anstaltens
reglemente.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Departe mentschefen.