Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

1

Nr 129.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring
i avseende å löneställning och antal av vissa
ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfall sverk m. m.;
given Stockholms slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggeb, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, L undvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jag anhåller att till behandling få upptaga åtskilliga framställningar, avseende
förändring i lönegradsplacering eller i det fastställda antalet av vissa
ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk.

Postverket.

I skrivelse den 21 augusti 1928 har generalpoststyrelsen, under erinran att
såsom föreståndare för postverkets garage och automobilverkstad tjänstgjorde
en transportmästare med avlöning enligt 12:e lönegraden, hemställt,, att denna
befattning måtte utbytas mot en befattning i 15:e lönegraden med benämning
garagemästare. Styrelsen anför därvid till en början följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 105 häft. (Nr 129.) 382 29 1

Inrättande
av befattningen

garagemästare.

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.

-Postverkets industriella drift är, efter den under år 1927 genomförda omorganisationen
av generalpoststyrelsen, i organisatoriskt hänseende så anordnad,
att direkt under chefen för styrelsens II byrå lyda postverkets
verkstad, postverkets blankettryckeri och bokbinderi, postverkets frimärkstryckeri
samt slutligen postverkets garage med tillhörande automobilverkstad.
Såsom biträde åt sagde byråchef i frågor rörande den industriella
driften är jämlikt bemyndigande i kungl. brev den 30 december 1927 tillsvidare
under åren 1928—1929 anställd en högskoleutbildad ingenjör mot
avlöning såsom förste byråingenjör i 27:e lönegraden.

Postverkets verkstad är inrymd i postverkets fastighet inom kvarteret
Östergötland å Södermalm här i staden och förestås av en ingenjör med
avlöning enligt 22:a lönegraden. För blankettryckeriet och bokbinderiet,
båda förlagda i centralposthuset i Stockholm, utövas föreståndarskapet av
en aktuarie, vilken uppbär avlöning enligt 21 :a lönegraden. Postverkets frimärkstryckeri,
som ävenledes är beläget i centralposthuset, förestå,s av en
kontrollör i 20:e lönegraden. Garaget och automobilverkstaden äro inrymda
i källarvåningen till omförmälda posthus, och som föreståndare för denna
gren av verkets industriella drift tjänstgör för närvarande en transportmästare
med avlöning enligt 12:e lönegraden. ... ..

Samtliga föreståndare åligger att utöva den dagliga tillsynen över de industriföretag,
som äro dem underställda, samt att ordna och leda förekommande
arbeten. ... .

Garaget och automobilverkstaden hava, särskilt under sista tiden, undergått
en kraftig utveckling, beroende på ökningen av postverkets motortrafik
i allmänhet och särskilt på den ökade omfattningen av diligenstrafiken. Behovet
av utvidgade och större arbetslokaler för garageverkstaden har därigenom
gjort sig starkt gällande. Åtgärder för tillgodoseende av detta lokalbehov
kunna dock vidtagas endast i samband med utförandet av nu pågående
om- och tillbyggnad av centralposthuset. Denna tillbyggnad beräknas vara
slutförd vid utgången av år 1928, och därmed uppstår möjlighet att bereda
garaget och automobilverkstaden det ökade utrymme, som numera är för
desamma oundgängligen nödvändigt. I avvaktan pa genomförandet av denna
lokalutvidgning har generalpoststyrelsen ansett det lämpligt att låta tills
vidare anstå med det definitiva ordnandet av garagets och verkstadens inre
organisation, och av sådan anledning har styrelsen icke förut velat ifrågasätta
förhöjning av garageföreståndarens tjänsteställning. Då emellertid lokalförhållandena
nu inom kort skola ordnas, anser generalpoststyrelsen, att
frågan om föreståndarens löneställning icke längre kan undanskjutas.»

Styrelsen lämnar härefter eu redogörelse för de åligganden och det ansvar,
som måste förenas med befattningen sasom föreståndare för postv erkets
garage och automobilverkstad, samt anför härom:

»Sagde föreståndare har att ansvara för att de till postdirektörens i Stockholms
“distrikt förfogande ställda motorfordonen, vilka för närvarande uppgå
till ett antal av 50, hållas i driftdugligt och gott skick, samt tillse, att
vederbörande chaufförer, vilka i avseende å fordonens skötsel och vård äro
underställda föreståndaren, handhava fordonen i enlighet med utfärdade närmare
föreskrifter. Därjämte måste han ägna oavlåtlig, personlig uppmärksamhet
åt fordonens skötsel, vård och rätta användning samt tillse, att dnftocli
underhållskostnader så mycket som möjligt hållas nere. Vid uppkommande
behov av fordons reparation och renovering^ åligger det honom svara
för att desamma å garageverkstaden iståndsättas på fullt rationellt sätt.

Kumjl. Moj:ts proposition nr 12!). 3

Aven de för posttransporter i landsorten disponerade motorfordonen
undergå i allmänhet tillsyn och renovering å garage verkstaden. Denna fordonspark
är i ständig tillväxt och dess skötsel ställer stora anspråk på garageföreståndaren
.

För ombesörjande av posttransporter inom större bangårdsområden använder
postverket sig av elektriska plattfonnsvagnar och traktorer. Dessa,
som för närvarande uppgå till ett antal av 37, representera ett värde av i
runt tal 450,000 kronor. Vagnarna hava visat sig för sitt ändamål lämpliga
och användningen av desamma liar i hög grad underlättat ifrågavarande
posttransporter, vilka numera kunna verkställas med större snabbhet och
precision än tillförne. Användandet av elektriska plattformsvagnar har för
övrigt i flera fall medfört eu indirekt besparing av transportpersonal på så
sätt, att eljest nödvändig utökning av dylik personal därigenom kunnat undvikas.
Erfarenheten bär visat, att vagnar av förevarande slag med fördel
kunna anlitas även vid transporter direkt från postkupéerna till vederbörande
postkontor,_ åtminstone i fall då vägavståndet mellan bangården och postkontoret
_ ej är alltför stort. Generalpoststyrelsen har därför för avsikt att
utvidga jämväl denna vagnpark och beräknar att inom de närmaste åren
kunna insätta i trafik ytterligare ett avsevärt antal dylika vagnar. Aven
underhållet och renoveringen av plattformsvagnarna åligger garage verkstaden.

Postverkets garage har sig vidare anförtrott utbildningen av postverkets
automobilförare. Vid garaget utbildas sålunda ej blott i Stockholm behövliga
postchaufförer; även tjänstemän från landsorten genomgå därstädes utbildningskurser,
varigenom de bibringas kunskaper ej blott i förandet av
motorfordon — egentlig chaufförsutbildning —- utan även i att verkställa de
mindre omfattande reparationer, som förekomma. Ansvaret för chaufförspersonalens
utbildning måste helt åvila garageföreståndaren, under vars omedelbara
ledning all undervisning meddelas. Under år 1927 utbildades 15 tjänstemän
vid garaget. Utbildningstiden varierar från 1 till 3 månader, beroende på
de olika mått av förkunskaper inom motorbranschen, som vederbörande äga.

Såsom generalpoststyrelsen i det föregående omnämnt, har garage verkstadens
utveckling i särskilt hög grad påverkats av postverkets diligenstrafik;
och det torde kunna med bestämdhet sägas, att garageverkstadens
arbetsuppgifter alltjämt komma att i mycket stor utsträckning hänföra sig
till underhållet av postverkets diligenser.

Skötseln av de diligenser, vilka användas för postverkets kombinerade
post- och persontrafik, är nämligen i största möjliga mån centraliserad till
garageverkstaden. Erfarenheten har givit vid handen, att en dylik anordning
ställer sig ur ekonomisk synpunkt för postverket mest fördelaktig.
Förekommande mindre reparationer utföras givetvis så vitt möjligt av vederbörande
chaufförer, men mera omfattande reparationer måste helt naturligt
verkställas a garageverkstaden. Dit insändas också förslitna och skadade
maskindelar i och för utbyte mot nya delar, och det tillkommer därvid verkstaden
att tillse, i vad mån de utbytta delarna kunna tillvaratagas för att
efter reparation ånyo komma till användning. Därjämte intagas efter viss
tids användning diligenserna till verkstaden för undergående av en genomgripande
revision. Vid sådan storrevision söndertagas fordonen helt och
hållet, varvid alla förslitna delar ersättas med nya och felaktigheter av skilda
slag avhjälpas. Då ett fordon tages ur trafik för storrevision, har garaget
att tillhandahålla ett nytt eller nyrenoverat fordon i det insändas ställe.
Vagnarna befinna sig såiedes i ständig cirkulation.

Renoveringen av fordonen måste stå under garageföreståndarens ständiga
ledning och uppsikt. Det är därvid av särskilt stor vikt, att föreståndaren
äger ingående kännedom om vagnarna och det skick, vari de befinna sig,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

ävensom det sätt, varpå de olika chaufförerna utföra sina åligganden med
avseende å vagnarnas dagliga skötsel och vård. Vidare måste garageföreståndaren
anlitas att tid efter annan verkställa inspektion och avsyning av
de i trafik varande fordonen. I detta sammanhang förtjänar särskilt framhållas,
att postverkets diligenser icke äro underkastade det årliga besiktningstvång,
som gäller för i privat drift insatta personomnibusar. Postverket
bär självt ansvaret för att dess vagnar befinna sig i ett gott och driftdugligt
skick. Det är därför av stor vikt, att tillsynen av postverkets omnibusar
sker med allra största omsorg och av fullt sakkunnig person. Stora
anspråk i fråga om duglighet och kunnighet inom motorfordonsbransclien
måste således ställas å garageföreståndaren.

Till sagda föreståndares åligganden måste ävenledes höra att till diligenschaufförerna
lämna råd och anvisningar rörande vagnarnas skötsel och
reparation, utbyte av delar m. m. Denna sak är av så mycket större betydelse,
som chaufförerna i de flesta fall befinna sig i rätt så isolerat läge
och därigenom sakna tillfälle att på annat håll erhålla råd och anvisningar
i fall, då deras egen erfarenhet icke räcker till.

Postverkets motorfordonspark utgöres för närvarande av Öl diligenser,
57 lastautomobiler samt 62 motorcyklar, representerande ett värde av över
2,000,000 kronor. Enbart diligensernas värda uppgår till mer än 1,000,000
kronor.

Den under garageföreståndarens omedelbara ledning stående arbetsstyrkan
omfattar 17 man, varav en tjänstgör såsom förman.

Verksamheten vid garageverkstaden har numera en avsevärd omfattning.
Under år 1927 reviderades å verkstaden 18 diligenser, varjämte 2 dylika
fordon ombyggdes till lastautomobiler. Därjämte undergingo 12 lastautomobiler
och 17 motorcyklar fullständig revision. Sammanlagda avlönings- och
materialkostnader för å verkstaden utfärda revisions- och reparationsarbeten
uppgingo under år 1927 till i runt tal 450,000 kronor. För år 1928 räknas
med att åtminstone 24 diligenser och lägst samma antal automobiler och
motorcyklar som närmast föregående år komma att revideras å garageverkstaden.
»

Styrelsen framhåller, att av det sålunda anförda torde ligga i öppen dag,
att det garageföreståndaren åvilande ansvaret vore stort, och att det sätt,
varpå han utförde sitt uppdrag, övade en icke oväsentlig inverkan på det
ekonomiska resultatet av postverkets motorfordonstrafik. Hans ställning
som arbetsledare vid garageverkstaden krävde stor kunnighet, omtanke och
ansvarskänsla. Vidare anför styrelsen:

»Det lärer ej kunna bestridas, att garageföreståndarens löneställning saknar
den rätta avvägningen i förhållande till hans arbetsuppgifter, och man torde,
särskilt i ett fall som detta, icke böra bortse från det förhållandet, att ett
mindre väl avlönat arbetsuppdrag lätt nog slappar det intresse, som erfordras
för vinnandet av bästa möjliga arbetsresultat. Ej heller lärer det kunna bestridas,
att garageföreståndarens tjänsteställning saknar den riktiga avvägningen
i förhållande till föreståndarnas för andra grenar av postverkets industriella
drift. Även vid en jämförelse med närmast motsvarande befattningshavare
vid exempelvis statens järnvägar måste garageföreståndaren anses
vara lågt placerad i lönehänseende. Garageföreståndaren lärer rättvisligen
i berört hänseende böra ställas åtminstone icke lägre än verkstadsmästare
vid statens järnvägar. En jämförelse — i den mån sådan kan
göras — med förhållandena inom privata företag visar även, att föreståndaren
för postverkets garage med tillhörande automobilverkstad i avlönings -

Kunyl. Maj:ts proposition nr 12!). 5

hänseende intar en mindre gynnsam ställning. Det torde alltså enligt
generalpoststyrelsens uppfattning få anses rätt och billigt, att garageföreståndaren
tillförsäkras en högre tjänsteställning och avlöning än vad han för
närvarande innehar.

Enligt det för kommunikationsverkens tjänstemän gällande avlöningsreglemente
är transportmästaren placerad i 12:e lönegraden med en begynnelselön
i Stockholm av 3,672 kronor och eu slutlön av 4,596 kronor för år. Verkstadsmästare
vid statens järnvägar uppbär avlöning enligt 15:e lönegraden,
i vilken grad begynnelselönen i Stockholm utgör 4,350 kronor och slutlönen
5,676 kronor. Skillnaden mellan slutavlöningen för verkstadsmästare och
slutavlöningen för transportmästare utgör sålunda 1,080 kronor.

Generalpoststyrelsen anser sig därför nu böra påfordra, att i utbyte mot
den transportmästarbefattning, som garageföreståndaren för närvarande innehar,
inrättas en ny befattning, lämpligen benämnd garagemästare, med placering
i 15:e lönegraden. »

KommuniJcationsverlcens lönenämnd har i utlåtande den 11 oktober 1928
tillstyrkt, att transportmästarbefattningen vid postverkets garage och automobilverkstad
uppflyttas till 15:e lönegraden, samt härvid anfört:

Lönenämnden hade för vinnande av närmare kännedom om de tjänsteåligganden,
som åvilade transportmästaren å postverkets garage och automobilreparationsverkstad,
avlagt besök å nämnda tjänsteställen.

På grund av vad lönenämnden därvid inhämtat ansåge sig nämnden kunna
vitsorda, att å ifrågavarande befattningshavare måste ställas stora krav med
avseende å kännedom om motorfordonens konstruktion, deras skötsel och
vård samt i fråga om kunskap och erfarenhet inom motorbranschen i övrigt.

Lönenämnden hade särskilt uppmärksammat, hurusom det tillkomme föreståndaren
för garaget och reparationsverkstaden icke blott att öva tillsyn
över vården och underhållet av postverkets i Stockholm befintliga motorfordonspark
utan jämväl att verkställa undersökning av de postverket tillhöriga
automobiler, omnibusar, motorcyklar och andra maskindrivna fordon,
som från postverkets lokal- och distriktsförvaltningar insändes till reparationsverkstaden
att där undergå reparation eller revidering, ävensom att
själv fatta beslut rörande de arbeten, som skulle å dem utföras efter deras
intagande å verkstaden.

En annan betydelsefull sida av hans verksamhet, som också i detta sammanhang
förtjänade beaktande, vore den inspektionsverksamhet, som han
hade att utföra beträffande automobilparken å postverkets diligenslinjer i
skilda delar av landet. Då postverket vore befriat från den skyldighet att
genom besiktningsman låta besiktiga motorfordonsparken, vilken eljest ålåge
utövare av yrkesmässig motortrafik, vore det uppenbart, att den person, som
hade denna inspektionsverksamhet till uppgift, måste vara väl förfaren inom
motortransportväsendet för att kunna på ett i allo tillfredsställande sätt
fullgöra denna arbetsuppgift.

På den grund att så sent som år 1927 förändringar genomfördes beträffande
ett flertal befattningshavaregruppers vid postverket tjänste- och löneförhållanden
kunde visserligen betänkligheter anföras mot att rubbning nu
ånyo vidtoges i avseende å lönegradsplaceringen vid nämnda verk. Enligt
lönenämndens mening förelåge emellertid vägande skäl att bereda ifrågavarande
befattningshavare en något bättre löneställning än den han för närvarande
intoge. Den verkstadsrörelse, varom här vore fråga, hade, icke
minst på grund av postdiligenstrafikens utveckling, erhållit en sådan omfattning,
att den ställde och komme att ställa betydande och växande krav
på den tjänsteinnehavare, som skulle hava den omedelbara ledningen och

Departements chefen.

En ny postmästarbefattning

av klass 2.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

tillsynen vid densamma. Då, såvitt lönenämnden kunde bedöma, en uppflyttning
i lönegrad av ifrågavarande befattningshavare, särdeles om den
skedde i samband med den förestående utvidgningen av verkstaden i fråga,
icke torde behöva medföra några konsekvenser med avseende å löneförmåner
till befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken, ansåge sig nämnden
sålunda böra tillstyrka, att en löneförbättring på denna punkt måtte
äga rum.

Med avseende å den nya löneställningen hade generalpoststyrelsen ansett,
att föreståndaren för garaget och reparationsverkstaden icke borde placeras
i lägre lönegrad än verkstadsmästare vid statens järnvägar och fördenskull
hänföras till 15:e lönegraden. Då en likställighet i lönehänseende med
statens järnvägars verkstadsmästare syntes grundad, hade lönenämnden ansett
sig jämväl beträffande löneställningen böra biträda generalpoststyrelsens
framställning.

I detta sammanhang ansåge sig emellertid lönenämnden böra ifrågasätta,
huruvida icke befattningens benämning efter uppflyttningen borde bliva
verkstadsmästare i stället för, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, garagemästare.

På grund av den snabba ökningen av postverkets motorfordonsbestånd
har arbetet vid postverkets garage och automobilverkstad nått en avsevärd
omfattning, och det är numera betydande värden, varmed denna gren av
postverkets industriella drift har att taga befattning. På föreståndaren för
nämnda verksamhetsgren har därför måst ställas allt större fordringar beträffande
mångsidig kunnighet och erfarenhet inom motorfordonsväsendet. Den
fortsatta utveckling av denna verksamhet, som är att förvänta, torde givetvis
komma att ytterligare öka kraven på ifrågavarande befattningshavare. Då
sålunda goda skäl föreligga för en förbättrad löneställning för befattningen,
vill jag tillstyrka, att densamma uppflyttas från 12:e till 15:e lönegraden,
och torde befattningen, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, böra erhålla benämningen
garagemästare.

I skrivelse den 25 september 1928 har generalpoststyrelsen hemställt, att
antalet befattningar såsom postmästare av klass 2 måtte från och med den
1 juli 1929 ökas från 51 till 52. Till stöd härför har styrelsen anfört:

I skrivelse den 25 september 1928 med förslag till antalet befattningar i
l:a—20:e lönegraden vid postverket under år 1929 hade generalpoststyrelsen
föreslagit, att antalet postmästarbefattningar av klass 3 (20:e lönegraden)
skulle minskas med två och att antalet förste postassistentbefattningar skulle
ökas med en i samband med postkontorens i Falköping och FalköpingBanten
sammanslagning till ett postkontor med benämning postkontoret i
Falköping. Förutsättningen för detta förslags genomförande vore, att Kungl.
Maj:t och riksdagen beslöte nyinrättandet av en postmästarbefattning av
klass 2. Anledningen till beslutet om sammanslagning av de båda postkontoren
vore den, att styrelsen funnit det vara onödigt dyrbart att inom ett
så begränsat område som det, varom här vore fråga, hava inrättade två postanstalter.
Frågan om postkontorens sammanslagning, som tidigare varit under
utredning men strandat på svårigheten att för det nya postkontoret erhålla
en lämplig och centralt belägen lokal, hade ånyo framförts av 1923 års postkommitterade,
som förordat en sammanslagning. Sedan jämväl vederbörande
postdirektör förordat sammanslagningen, hade styrelsen den 18 maj 1926 beslutat,
att postkontoren ifråga skulle sammanslås till ett postkontor från tid -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

punkt, som styrelsen framdeles skulle bestämma. Sedan numera lämplig lokal
kunnat anskaffas, vore det avsett, att sammanslagningen skulle komma till
stånd under senare delen av år 1929. Såväl med hänsyn till personal- som
övriga omkostnader innebure beslutet kostnadsbesparing. Denna vunnes
huvudsakligast genom att den biträdande personalen kunde nedbringas samt
genom minskad hyreskostnad. Tillhopa torde den årliga besparingen komma
att uppgå till omkring 12,000 kronor. Det nya postkontoret skulle fa en
lokal personalstyrka om 19 personer, och unäer detsamma skulle komma
att lyda 24 poststationer, 5 postföringslinjer samt 26 låd- och lantbrevbäringslinjer.
Poängtalet komme att uppgå till 188, vilket innebure, att postkontoret
enligt gällande klassificeringsbestämmelser skulle tillhöra andra klassen
(poängskala 160—199).

Lönenämnden har i utlåtande den 18 oktober 1928 anfört, att lönenämnden
vid prövning av förevarande framställning funnit avgörande skäl föreligga
för att postkontoret i Palköping efter de nuvarande postkontorens i
Falköping och Falköping-Ranten sammnslagning hänfördes till klass 2. Lönenämnden
har därför förordat bifall till framställningen.

Då den av generalpoststyrelsen föreslagna anordningen synes ändamålsenlig
och medför besparing i postverkets driftkostnader, tillstyrker jag, att
för ändamålet inrättas ytterligare en postmästarbefattning av klass 2.

Telegrafverket.

Från telegrafstyrelsen föreligga åtskilliga framställningar avseende indragningar,
nyinrättande och ändring i lönegradsplacering av vissa befattningar.
Framställningarna avse såväl styrelsen som lokalförvaltningarna.

Någon allmän granskning av telegrafverkets organisation och personalbehov
har icke ägt rum i samband med det under senaste åren bedrivna
besparingsarbetet. En sådan översyn kommer att verkställas som ett led i
det ekonomiseringsarbete, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december
1928 skall företagas inom olika grenar av statsförvaltningen. Då emellertid
de föreslagna ändringarna i telegrafverkets organisation huvudsakligen
äro betingade av den starka utvecklingen inom vissa av verkets rörelsegrenar
och icke synas kunna anstå, har jag ansett mig böra framlägga dessa frågor,
helst de ifrågasatta utvidgningarna motvägas av vissa indragningar, så att
förslagens genomförande icke kommer att medföra ökade utgifter utan tvärtom
en mindre kostnadsbesparing.

Jag övergår härefter till de särskilda, av telegrafstyrelsen gjorda framställningarna.

I skrivelser den 20 februari och den 13 september 1928 har telegrafstyrelsen
framlagt förslag till viss organisatorisk förändring inom styrelsen. Styrelsen
har därvid i förstnämnda skrivelse anfört följande:

Med Kungl. Maj:ts genom brev till telegrafstyrelsen den 30 december
1927 lämnade medgivande hölles sedan den 1 januari 1928 byråchefstjänsten
å administrativa byrån i styrelsen vakant i avvaktan på den utredning, som
styrelsen anmält sig önska vidtaga i fråga om ärendenas fördelning mellan
styrelsens byråer.

Departements chefen.

Indragning
av en hyra
chefsbefattning
m. m.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Denna utredning liade nu fullgjorts, och styrelsen, som jämlikt § 21 i
Kungl. Maj:ts instruktion för styrelsen den 30 juni 1920 (nr 592) ägde att i
arbetsordningen för styrelsen meddela bestämmelser rörande ärendenas fördelning
mellan byråerna och rörande byråernas benämning, hade funnit det
möjligt att åtminstone tills vidare minska antalet byåer från sex till fem.

Indragningen av en byrå komme åtminstone till en början icke att medföra
annan besparing än av en byråchefslön. Visserligen hade styrelsen,
som i detalj granskat personalbehovet inom styrelsens alla avdelningar, i princip
bestämt sig för indragning av även några andra befattningar, men då dessa
indragningar icke kunde genomföras annat än i den mån de ifrågavarande
tjänsterna bleve vakanta och det, med den fluktualitet i fråga om behovet
av arbetskrafter, som gjorde sig gällande i ett sådant verk som telegrafstyrelsen,
icke vore uteslutet, att en nu principiellt beslutad indragning av
tjänst visade sig i en framtid ogenomförbar, hade telegrafstyrelsen ansett
sig nu icke hava anledning att göra någon framställning härutinnan, helst
en sådan åtgärd allenast skulle utvisa en utgiftsbesparing på papperet utan
motsvarighet i verkligheten.

Beträffande minskningen av antalet byråer har styrelsen i skrivelsen den
13 september 1928 vidare anfört:

Denna minskning möjliggjordes genom att till de kvarvarande byråerna
överflytta de ärenden, som handlades å administrativa byrån, samt mellan
de kvarvarande byråerna göra vissa omflyttningar av ärenden och slutligen
genom att i vidsträcktare omfattning än förut anlita biträdande personal för
självständig handläggning av vissa grupper av ärenden.

I stort sett komme den föreslagna omorganisationen att innebära en sammanslagning
av nuvarande administrativa byrån och nuvarande kameralbyrån.
Då den nyorganiserade byråns viktigaste ärenden komme att ligga inom
det ekonomiska området, hade styrelsen för avsikt att benämna densamma
»ekonomi- och kanslibyrån».

Fördelningen av ärendena å de fem byråerna skulle i huvudsak bliva
följande:

Ekonomi- och kanslibyrån: allmänna ärenden angående telegrafverkets
ekonomi, ärenden angående anslag till utgifter för kapitalökning, omkostnadsstaten,
allmänna grunder för bestämmande av inländska telegraf- och
telefontaxor samt telegrafverkets pensionsfonder, organisations-, författningsoch
allmänna instruktionsärenden, juridiska ärenden, ärenden rörande den
rättsliga vården av telegrafverkets fastigheter och rörande bestraffning av
telegrafverkets personal, sjukvårdsärenden, ärenden rörande telefon- och telegramhemlighetens
bevarande, uppbörds-, kassa-, räkenskaps- och revisionsärenden,
statistiska ärenden, ärenden angående telegrafverkets reklam- och
upplysningsverksamhet samt välfärdsanordningar.

Förrådsbyrån: ärenden rörande inköp, underhåll och redovisning av
inventarier av alla slag, trycksaker, skrivmaterialier och beklädnadseffekter,
rikstelefonkatalogens redigering, tryckning, bindning och distribution, förrådslokaler
och förrådspersonal, telegrafverkets verkstad och verkstadspersonalen
samt telegrafstyrelsens arkiv.

Linjebyrån: ärenden angående anläggnings- och underhållsarbetens utförande,
fastigheter och förhyrda lokaler, planering i ekonomiskt och tekniskt
hänseende av telefon- och överdragsstationer samt kontroll av dessa
stationers montage och drift, materialprovning och tekniska undersökningar,
telefontransmission, internationella telefonförbindelsers anordnande samt den
vid linjeavdelningen anställda personalen.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 12''J. <)

Radiobyrån: ärenden rörande planering, anläggning och den tekniska
driften av radiostationerna, trafiken å kust- och fartygsradiostationer, fartygsabonnemangsrörelsen,
rundradiorörelsen, tekniska undersökningar beträffande
radiotelegraf och radiotelefon, den å radioavdelningen anställda
personalen samt planering i tekniskt hänseende av telegrafstationsinredningar.
(Radiobyrån fungerade jämväl såsom distriktsbyrå för radiodistriktet.)

Trafikbyrån: allmänna personalärenden och avlöningsfrågor, ärenden
rörande telegraf- och telefontrafiken samt tillgodoseende av dess behov i den
mån sådant ej ålåge annan byrå, telegraf- och telefontaxor, telefonabonnemangsrörelsen,
avtal med utländska förvaltningar, gränskontroll och avräkning
med utlandet, reklamationer, telegrafverkets undervisningsväsende samt
den vid trafikavdelningen anställda personalen.

.. Ä varje byrå skulle dessutom handläggas sådana personalärenden, som
rörde byråns egen personal.

Ekonomi- och kanslibyråns chef skulle således komma att huvudsakligen
handlägga frågor av ekonomisk art. Emellertid skulle å byrån jämväl komma
att handläggas grupper av betydelsefulla ärenden, vilkas handläggning oundgängligen
krävde kvalificerad juridisk utbildning och erfarenhet i författningskunskap.
Styrelsen ansåge därför nödvändigt, att ifrågakomna ärenden
handlades och i erforderliga fall föredroges inför styrelsen av eu befattningshavare
med nu nämnd kompetens. Övervägande delen av dessa ärenden
hade hittills handlagts å administrativa byrån, och syntes styrelsen den
lämpligaste lösningen vara, att handläggningen av dessa ärenden anförtroddes
åt den juridiskt utbildade förste sekreteraren å administrativa byrån.

På grund av den mera självständiga ställning, denne befattningshavare,
vilken därjämte komme att vara byråchefens ställföreträdare, skulle intaga
inom ekonomi- och kanslibyrån, samt med hänsyn till befattningens vikt
ansåge styrelsen nämnda befattningshavare böra erhålla byrådirektörs tjänsteställning.

Styrelsen finge således föreslå dels indragning av en byråchefsbefattning
och en förste sekreterarbefattning, dels ock inrättandet av en ny byrådirektörsbefattning.

Att administrativa och kameralbyråernas sammanslagning icke medförde
andra personalindragningar än nu nämnts berodde därpå, att dessa byråers
egentliga kanslipersonal redan vore den minsta möjliga samt att de till
samma byråer anslutna specialavdelningarna icke kunde undergå någon förändring
till följd av deras överförande till den nya ekonomi- och kanslibyrån
eller till annan byrå. Sålunda utgjordes administrativa byråns ordinarie
kanslipersonal av, förutom ovan omförmälde förste sekreterare, en notarie
och en kansliskrivare, som biträdde förste sekreteraren huvudsakligen med
ombudsmansgöromålens handhavande, en kansliskrivare, som tjänstgjorde
såsom registrator, samt en kansliskrivare och ett kanslibiträde, vilka ombesörjde
expedition av de från styrelsen utgående skrivelserna. Kameralbyråns
ordinarie kanslipersonal utgjordes av en sekreterare, vilken fortfarande
bleve behövlig såsom biträde åt byråchefen och för övrigt inom 3 ä
4 år.inginge i pensionsåldern, och en ingenjörsassistent, som handhade viss
teknisk tillsyn över telegrafverkets fastigheter och nu komme att överflyttas
till linjebyrån. De två byråernas specialavdelningar vore: utriliesavdelningen,
utländska kontrollavdelningen, pensions- och sjukvårdsavdelningen, arkivet,
kassa- och bokföringsavdelningen, revisionsavdelningen och statistiska avdelningen,
av vilka utrikes- och utländska kontrollavdelningarna komme att
överflyttas till trafikbyrån och arkivet till förrådsbyrån men de övriga skulle
lyda under ekonomi- och kanslibyrån, inom vilken en juridisk och administrativ
avdelning under den nye byrådirektören jämväl skulle anordnas.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Den av styrelsen föreslagna omorganisationen kunde och borde genomföras
från och med den 1 oktober 1928, från vilken dag den nuvarande
chefen för kameralbyrån på grund av sjukdom anhållit om entledigande från
sin befattning. Ett ytterligare uppskov ined omorganisationens genomförande
vore icke möjligt, enär det nuvarande provisoriet med allenast tre fungerande
ordinarie byråchefer i fortsättningen bleve ohållbart.

Då ovanberörda byrådirektörsbefattning å ekonomi- och kanslibyrån måste
redan från omorganisationens genomförande finnas tillgänglig, nödgades
styrelsen anhålla, att ifrågavarande befattning tillsvidare och intill dess befattningen
blivit uppförd på ordinarie stat inrättades å extra stat.

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt, att förslag
måtte framläggas för 1929 års riksdag om indragning av eu byråchefsbefattning
samt utbytande av förste sekreterarbefattningen å dåvarande
administrativa byrån mot en byrådirektörsbefattning, varjämte styrelsen hemställt,
att i avvaktan på riksdagens beslut i ämnet måtte från och med den
1 oktober 1928 inrättas en byrådirektörsbefattning å extra stat i styrelsen
samt förordnas om befattningens uppehållande.

I utlåtande över telegrafstyrelsens skrivelse den 20 februari 1928 har
lönenämnden förklarat, att styrelsens förslag om minskning i samband med
en partiell omorganisation av styrelsen av antalet byråchefstjänster med
hänsyn till vad styrelsen liärutinnan anfört icke föranledde någon erinran
från lönenämndens sida. I anledning av eu av telegrafstyrelsen i samma
skrivelse gjord framställning om inrättande av en ny byrådirektörstjänst och
eu ny notarietjänst å linjebyrån — tvenne spörsmål, vartill jag senare återkommer
— har lönenämnden framhållit, att det kunde hava varit önskvärt,
att vid framläggandet av frågor om inrättande av nya tjänster inom styrelsen
samtidigt företetts en fullständig utredning beträffande telegrafverkets
organisation och personaluppsiittning under nuvarande förhållanden. Med
hänsyn till dessa tjänsters speciella natur hade lönenämnden dock ansett
sig böra i enlighet med telegrafstyrelsens förslag förorda desammas inrättande
i samband med den av styrelsen föreslagna partiella omorganisationen
av dess byråer.

Yad beträffar förslaget om inrättande av en byrådirektörsbefattning för
de juridiska och administrativa ärendena å den nya ekonomi- och kanslibyrån,
har lönenämnden i sitt utlåtande över telegrafstyrelsens skrivelse den
13 september 1928 anfört:

Enligt vad för lönenämnden upplysts låge till grund för förslaget i denna
del jämte annat en önskan från styrelsens sida att fortsättningsvis äga tillgång
till en befattningshavare, som vore i besittning av erforderliga kvalifikationer
för självständig handläggning inom ekonomi- och kanslibyrån av
ärenden utav juridisk eller administrativ art ävensom för föredragning, i
viss omfattning, av dylika ärenden inför styrelsen. Efter sammanslagningens
genomförande skulle nämligen den juridiska sakkunskapen komma att —
i varje fäll tills vidare — sakna representant bland styrelsens byråchefer.

Då sålunda innehavaren av den föreslagna byrådirektörsbefattningen, så
vitt nämnden nu kunde bedöma, skulle komma att få sig tilldelade betydande
och ansvarsfulla arbetsuppgifter och anordningen för övrigt närmast
vore att betrakta såsom en besparingsåtgärd, i det att härigenom skulle

Rungl. Maj:ts proposition nr 12!).

11

möjliggöras indragning av en utav de nuvarande byråchefstjänsterna, finge
lönenämnden tillstyrka bifall till styrelsens förslag.

Kungl. Maj:t bär den 28 september 1028 beviljat byråchefen å dåvarande
kameralbyrån avsked med utgången av september månad 1928, och har Kungl.
Maj:t därefter av de sålunda lediga två byrråchefsbefattningarna inom telegrafstyrelsen
den 12 oktober 1928 tillsatt den ena.

Vidare har Kungl. Maj:t den 9 november 1928 förordnat, att eu extra
byrådirektörsbefattning skulle tills vidare vara inrättad i telegrafstyrelsen,
ävensom förordnat innehavaren av förste sekreterarbefattningen å dåvarande
administrativa byrån att tills vidare innehava sagda byrådirektörsbefattning,
varjämte Kungl. Maj:t föreskrivit, att en ledig byråchefsbefattning i styrelsen
och nyssnämnda förste sekreterarbefattning tills vidare icke skulle uppehållas.

I likhet med lönenämnden anser jag mig böra tillstyrka telegrafstyrelsens
förslag att genom sammanslagning av administrativa och kameralbyråerna
minska antalet byråer i styrelsen och, i samband med att därvid en byråchefs-
och en förste sekreterartjänst indragas, inrätta en byrådirektörsbefattning
för de juridiska och administrativa ärendena inom styrelsen.

I samband med antagande av nu gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken
beslöt riksdagen år 1919 bland annat inrättandet vid vart
och ett av telegrafverkets sex distrikt av en befattning såsom förrådsförvaltare
med högre tjänsteställning (nuvarande 21:a lönegraden) än de dittillsvarande
förrådsbokhållarna (15:e lönegraden). Därvid förutsattes, att
sistnämnda tjänster skulle i mån av dåvarande befattningshavares avgång
kunna indragas.

I skrivelse den 26 oktober 1928 har telegrafstyrelsen meddelat, att den
siste innehavaren av förrådsbokhållarbefattning numera avgått med pension,
samt hemställt, att befattningen måtte utgå ur den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen.

Mot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra.

I skrivelse den 28 december 1928 har telegrafstyrelsen gjort framställning
om utbytande av en telegrafdirektörsbefattning mot en telegrafkommissarietjänst
av klass 1 A m. m. Till stöd härför har styrelsen anfört:

Trafikdirektörs tjänsten i telegrafverkets andra distrikt med placering i
Göteborg hade den 23 oktober 1928 blivit vakant genom innehavarens frånfälle.

En i besparingssyfte planerad ändring av befälsförhållandena vid Göteborgs
telegrafstation syntes i detta sammanhang kunna komma till utförande.

Tillsammans med underlydande filialtelegrafstationer samt telegramexpeditioner
och telegraminlämningsställen bildade nämnda telegrafstation för närvarande
i administrativt och kameralt hänseende samt i fråga om ledning
och övervakning av trafiken ett eget distrikt (huvudstationsområde). Sta -

Departements ehefen.

Indragning
av befattningen
förrådsbokhållare.

Utbytande
av en
telegrafdirektörstjänst
mot
en telegrafkommissarietjänst
av
klass 1 A
m. m.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

tionens föreståndare hade telegrafdirektörs tjänsteställning och tillhörde sålunda
30:e lönegraden. Ifrågavarande föreståndartjänst ansåge telegrafstyrelsen
kunna utbytas mot en telegrafkommissarietjänst av klass 1 A (i 26:e
lönegraden), därest stationen samtidigt upphörde att vara huvudstation och
jämte underlydande anstalter införlivades med andra distriktet.

En förutsättning för att denna ändring skulle kunna genomföras redan
nu vore emellertid, att den nuvarande telegrafdirektören i Göteborg, C. G.
Bertholff, placerades såsom chef för trafikavdelningen inom det sålunda utökade
andra distriktet samt att han därvid bibehölles vid sin nu innehavda
tjänstegrad och därmed följande avlöningsförmåner. En dylik omplacering,
vilken Bertholff icke motsatte sig, mötte ur tjänstens synpunkt inga som
helst svårigheter, då Bertholff omedelbart före sitt tillträdande av telegrafdirektörsbefattningen
i Göteborg under en lång följd av år varit trafikdirektör
i andra distriktet och sålunda vore väl förtrogen med trafik- och
personalförhållandena inom detta distrikt. Då telegrafdirektören Bertholff
med utgången av januari månad 1933 inträdde i pensionsåldern, borde hans
telegrafdirektörstjänst indragas och trafikdirektörstjänsten i andra distriktet
återbesättas.

Telegrafstyrelsen hemställer alltså, att telegrafdirektörstjänsten vid Göteborgs
telegrafstation måtte utbytas mot en telegrafkommissarietjänst av klass
1 A, att telegrafdirektören Bertholff måtte, utan ändring av hans nuvarande
tjänstegrad och avlöningsförmåner, tills vidare placeras såsom chef för trafikavdelningen
inom telegrafverkets andra distrikt samt att trafikdirektörstjänsten
i nämnda distrikt måtte under tiden hållas vakant.

Lönenämnden har i utlåtande den 19 januari 1929 anfört följande:

Genom de av telegrafstyrelsen föreslagna förändringarna i avseende å befälsförhållandena
vid Göteborgs telegrafstation skulle en minskning i stationens
personalkostnader kunna åstadkommas på så sätt, att befattningen
såsom föreståndare för stationen i fråga förändrades till telegrafkommissarie
av klass 1 A. Styrelsens förslag åsyftade sålunda närmast att utnyttja en
uppkommen möjlighet till vidtagande av sådana åtgärder i organisatoriskt
hänseende, som vore ägnade att åvägabringa besparingar i verkets förvaltning.
Emellertid tillkomme här vissa särskilda omständigheter, vilka kunde
anses underlätta den nu ifrågasatta besparingsåtgärden. Sålunda kunde erinras,
hurusom en självständig telegraf- och centraltelefonstation vore avsedd
att inom den närmaste framtiden träda i verksamhet i Alingsås, varvid
nämnda stad med omkringliggande område, som för närvarande lydde
under Göteborgs huvudstationsområde, komme att införlivas med andra
distriktet. Vidare hade styrelsen, enligt vad för lönenämnden blivit upplyst,
för avsikt att & Göteborgs telegrafstation successivt införa ett nytt
telegrafapparatsystem (Teletype-apparaten), något som beräknades medföra
icke oväsentliga förenklingar i telegraferingsarbetet å stationen.

Genom ifrågavarande organisatoriska och tekniska förändringar och framför
allt genom Göteborgs telegrafstations ovan omförmälda inordnande under
andra distriktet torde i viss mån en minskning i stationsföreståndarens arbete
och ansvar vara att påräkna, och syntes därför lönenämnden intet vara
att erinra mot att telegrafdirektörsbefattningen utbyttes mot befattning i
lägre tjänstegrad.

Såsom redan vore nämnt, hade telegrafstyrelsen avsett, att Göteborgs
telegrafstation hädanefter skulle tillhöra klass 1 A. Med avseende härå torde
böra framhållas, att enligt vad nämnden erfarit förslaget härutinnan icke

13

Kungl. Maj:t8 proposition nr 129.

vore grundat på någon av styrelsen i detta sammanhang verkställd poängberäkning
av trafikfaktorerna vid stationen. Eu dylik beräkning torde ej
heller kunna lämna något fullt adekvat uttryck för trafikarbetets art och
omfattning vid stationen, då vid en sådan beräkning vissa av de där företrädda
rörelsegrenarna skulle komma att uppvisa onormalt höga poängsiffror,
medan poängtal för andra rörelsegrenar — de till telefontrafiken hörande —
saknades. Aven om någon direkt jämförelse mellan Göteborgs telegrafstation,
å ena, och andra till klass 1 A hörande stationer vid telegrafverket,
exempelvis Hälsingborg, Norrköping eller Östersund, å andra sidan, svårligen
läte sig göra, då de sistnämnda ombesörjde såväl telegraf- som telefontrafik,
vore det emellertid att förutse, att — såvitt av de nämnden delgivna
siffrorna över personal, uppbörd, telegramexpeditioner m. m. kunde bedömas
— stationsföreståndarens vid Göteborgs telegrafstation arbetsuppgifter
efter stationens upphörande såsom huvudstation bleve minst lika maktpåliggande
som vid de nämnda, till klass 1 A hörande stationerna.

I betraktande härav hade lönenämnden ansett sig böra förorda bifall till
styrelsens förslag, att såsom föreståndare för Göteborgs telegrafstation placerades
en befattningshavare i telegrafkommissaries av klass 1 A tjänsteoch
löneställning.

Yad härefter anginge styrelsens hemställan rörande nuvarande telegrafdirektörens
i Göteborg placering tillsvidare såsom chef för andra distriktets
trafikavdelning, föranledde ej heller styrelsens förslag i denna del till någon
erinran från lönenämndens sida.

Då genom de förändringar, som enligt vad sålunda anförts kunna vidtagas
beträffande telegrafstationen i Göteborg och andra trafikdistriktet, en
besparing i driftkostnaderna kan ernås, torde telegrafstyrelsens förslag härutinnan
böra genomföras. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att för Göteborgs
telegrafstation inrättas en ordinarie telegrafkommissariebefattning av klass
1 A och att telegrafdirektören Bertholff enligt åtagande förordnas att med
bibehållna avlöningsförmåner såsom telegrafdirektör uppehålla den vakanta
trafikdirektörsbefattningen i andra distriktet. Denna befattning bör alltså
hållas vakant intill den tidpunkt, då Bertholff på grund av uppnådd pensionsålder
avgår ur telegrafverkets tjänst, eller utgången av januari månad
1933. Vid denna tidpunkt bör givetvis telegrafdirektörstjänsten indragas,
och torde bemyndigande för Kungl. Maj:t härtill nu böra utverkas av riksdagen.

I skrivelse den 25 september 1928 med förslag i fråga om antalet befattningar
av högst 20: e lönegraden vid telegrafverket under år 1929 har telegrafstyrelsen
bland annat hemställt, att befattningen katalogredaktör måtte
uppflyttas från 17:e till 20:e lönegraden och erhålla benämningen kontrollör.

Frågan om berörda tjänsts placering i högre lönegrad har tidigare varit
föremål för övervägande.

Sålunda föreslog 1921 års lönekommitté i sitt den 12 oktober 1923 avgivna
betänkande angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings-
och pensionsförhållanden m. m., att ifrågavarande befattning skulle
förändras till kontrollörsbefattning med placering i dåvarande 12:e lönegraden
i den för manliga tjänstemän gällande löneplanen. Detta förslag förordades
av lönenämnden.

I yttrande över eu inom finansdepartementet upprättad promemoria an -

Departe mentschefen.

Uppflyttning
av befattningen
katalogredaktör

till 20:e
lönegraden.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

gående ordnande av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden
m. m. anförde telegrafstyrelsen, att utredning i enlighet med Kungl. Maj:ts
bemyndigande påginge inom styrelsen i fråga om viss omläggning av arbetet
med rikstelefonkatalogens framställande och att det för det dåvarande
icke kunde avgöras, huru redaktionsarbetet borde för framtiden bedrivas.

Lönenämnden anförde i yttrande över nämnda promemoria, att den tjänstegren,
som här avsåges, vore föremål för en ännu icke i detalj utformad omorganisation.
Då härtill komme, att katalogredaktörsbefattningen genom
placering i den dittillsvarande 12:e lönegraden (nuvarande 20:e lönegraden)
skulle erhålla eu av arbetsuppgiften icke betingad löneförhöjning, syntes det
lönenämnden lämpligast, att befattningen tills vidare och i avvaktan på ett
slutligt ordnande av hithörande förhållanden hänfördes till dåvarande 10:e
lönegraden för manliga tjänstemän.

I det i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag framlagda förslaget
rörande ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden
upptogs i enlighet härmed i avvaktan på närmare utredning
rörande dess rätta plats på löneskalan katalogredaktörsbefattningen i nuvarande
17:e lönegraden, och blev detta förslag av riksdagen bifallet.

Till stöd för sin förevarande framställning har telegrafstyrelsen anfört
följande:

I jämbredd med rikstelefonnätets starka utveckling hade rikstelefonkatalogen
från att vid starten 1889 hava utgjort ett litet häfte om 14 sidor i
enspaltig, spatiös uppställning ökats till ett årligen utkommande bokverk
på flera tusen tättryckta sidor. Den hade under hela sin tillvaro redigerats
centralt för hela landet av en särskild avdelning inom styrelsen. Så
länge katalogen i fråga om omfånget höll sig inom något så när rimliga
gränser, kunde redigeringen relativt lätt även i minsta detalj överblickas även
enda person, katalogredaktören, men svårigheterna växte med det ständigt
ökade abonnentantalet. Detta hade från 169 abonnenter år 1889 stigit
till 207.741 den 1 januari 1919. Den 1 juli 1918 övertog telegrafverket
Stockholmstelefons nät, som då omfattade inalles cirka 90,000 abonnenter.
Inarbetning av dessa i rikstelefonkatalogen ägde rum först med 1922 års
katalog. Dessförinnan utgavs en separat katalog för förutvarande Stockholmstelefons
abonnenter, vilken redigerades av en särskild redaktion. Sammanförandet
av katalogerna för riks- och Stockholmstelefonabonnenterna,
som var nödvändigt i och med samtrafikens införande, kom i förening med
under tiden inträffad kraftig abonnentökning Stockliolmsdelen att svälla ut
till ett omfång, som ej blott gjorde, att boken blev ohanterlig, utan även inverkade
synnerligen menligt på utgivningstiden. Redigeringen av enbart denna
del tog så lång tid, att utgivningen av densamma — och som en följd därav
även utgivningen av de övriga fem delarna — försenades i högre grad än
som var förenligt med katalogernas aktualitet vid utkomsten. Sålunda utkom
Stockholmsdelen år 1927 först i april månad, under det att dess rätta
utgivningstid vore vid årsskiftet.

På förslag av den kommitté, som styrelsen år 1924 efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillsatte för verkställande av utredning i fråga om möjlighet
till genomförande av besparingar och förbättringar vid rikstelefonkatalogens
uppställning, redaktion och tillverkning, beslöt styrelsen införa den ändringen
ifråga om katalogutgivningen, att redigeringen av Stockholmsdelen avskildes
och anförtroddes åt rikstelefonbyråns i Stockholm abonnemangsavdelning,
lydande under telefondirektören, under det att redigeringen av de övriga
delarna fortfarande förlädes under centralredaktionen. Abonnentantalet för

Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 15

1928 års kataloger, första året denna förändring varit i kraft, blev för Stockliolmsdelen
124,000 och för övriga delar omkring 255,000. Centralredaktionen
omliänderliade sålunda efter omorganisationen dubbelt så stort antal
abonnenter som Stoekliolmsredaktionen och 23 % dera än år 1919, då Stockkolmstelefon
kom till. Samtidigt härmed hade gjorts den förändringen, att
vad beträffade landsortsdelarna lokalkataloger utbrutits för Göteborg och
Malmö, vilka i första hand utarbetades å respektive telefonbyråer, under det
att redigeringen övervakades och sammanliölles på centralredaktionen, där
lokalkatalogerna hoparbetades med övriga till respektive katalogdelar hörande
abonnentförteckningar. Det vore även styrelsens avsikt att, i den män så
visade sig ändamålsenligt, fortsätta på denna väg att för större städer anordna
lokalsättning under centralredaktionens överinseende.

Till det rena katalogarbetet hade för katalogredaktörens del sålunda kommit
ett på flera håll förlagt rådgivande och övervakande arbete. Befattningen
hade härigenom enligt styrelsens mening kvalitativt förändrats och
avsevärt höjts.

Efter att hava erinrat om vad styrelsen rörande ifrågavarande befattning
yttrat i anledning av ovanberörda promemoria anför telegrafstyrelsen, att
då den förut omförmälda utredningen rörande katalogens framställande numera
vore slutförd och den beslutade omläggningen trätt i kraft, styrelsen
ansåge tiden vara inne för placering av denna befattning i en lönegrad, som
motsvarade det med befattningen förenade ansvarsfulla och betydande arbetet.
Under uttalande, att styrelsen, liksom då frågan tidigare varit före,
hyste den uppfattningen, att innehavaren av befattningen borde erhålla
kontrollörs tjänstegrad, hemställer styrelsen, att för ändamålet måtte inrättas
en ny kontrollörstjänst.

Lönenämnden har anfört, att nämnden för att kunna bilda sig en fullt
grundad uppfattning rörande de tjänsteförhållanden, som efter omorganisationen
ankomme på katalogredaktören, i anledning av remiss å ärendet
avlagt besök å telegrafstyrelsens katalogredaktion och att nämnden därvid
kommit till den övertygelsen, att de arbetsuppgifter, vilka numera ålåge
katalogredaktören såsom föreståndare för nämnda avdelning och arbetsledare
för en relativt talrik grupp befattningshavare, vore av den kvalificerade
art, att en uppflyttning av befattningen i 20:e lönegraden måste anses skälig.
På grund härav har lönenämnden förordat bifall till telegrafstyrelsens föreliggande
framställning.

Såsom av det anförda framgår, har frågan om katalogredaktörsbefattningens
slutliga placering å löneskalan blivit uppskjuten i avvaktan på omläggning
av arbetet med rikstelefonkatalogens framställande. Då efter verkställd
utredning denna förändring nu är i detalj genomförd, torde förevarande
spörsmål kunna upptagas till slutlig prövning. Vid övervägande av
vad i ärendet förekommit har jag kommit till den uppfattningen, att trots
genom omläggningen åvägabragt decentralisation av vissa delar av redaktionsarbetet
ifrågavarande befattning är förenad med så krävande och ansvarsfulla
arbetsuppgifter, att den föreslagna högre lönegradsplaceringen av

Departements chefen.

Förändrad
placering a
en linjeingenjörstjänst.

16 Iiungl. Maj:ts proposition nr 129.

befattningen är befogad. Vid sådant förhållande och då befattningen är av
den beskaffenhet, att bifall till framställningen icke bör kunna åberopas som
skäl för högre lönegradsplacering i andra fall, anser jag mig böra tillstyrka,
att befattningen uppflyttas till 20:e lönegraden och erhåller benämningen
kontrollör.

I samband med förslag till nu gällande avlöningssystem vid kommunikationsverken
framlade Kungl. Maj:t i proposition, nr 394, för 1919 års riksdag
förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid telegrafverket m. m.
Förslaget bifölls av riksdagen (skrivelse nr 289), som förklarade, att förslaget
ej heller i dess enskildheter givit riksdagen anledning till erinran.

I enlighet med statsmakternas sålunda fattade beslut placerades å radiobyrån
bland andra en förste byråingenjör (27:e lönegraden) och en byråingenjör
(26:e lönegraden) såsom föreståndare för fartygsstationsavdelningen
respektive landstationsavdelningen. För linjedistrikten upptogos, bland andra
befattningar, 20 linjeingenjörstjänster (26:e lönegraden).

Sedan nästlidet års riksdag (skrivelse nr 99) lämnat av Kungl. Maj:t i
proposition, nr 52, framlagt förslag om förändrad placering av vissa tjänster
vid telegrafverket utan erinran, har Kungl. Maj:t den 11 maj 1928 medgivit,
bland annat, att den vakanta förste byråingenjörstjänsten å förrådsbyrån
finge överföras till radiobyråns landstationsavdelning och den å nämnda avdelning
befintliga byråingenjörstjänsten i stället placeras å förrådsbyrån, varjämte
Kungl. Maj:t meddelat beslut om återbesättande av berörda förste
byråingenjörstjänst.

I skrivelse den 19 december 1928 har telegrafstyrelsen gjort framställning
om tillsättande av, bland andra ordinarie tjänster vid telegrafverket, en linjeingenjörstjänst
samt till stöd härför anfört följande:

I och med den statliga rundradioverksamhetens begynnelse i Sverige år
1925 hade arbetsbördan å styrelsens radiobyrå vuxit år från år i samma
mån, som telegrafverkets sändarstationer för rundradio ökats i antal och
licenssiffrorna vuxit. Under det att byråns tekniska personal tidigare nära
nog uteslutande haft att ombesörja frågor av teknisk art för den kommersiella
radioverksamheten, vilket arbete då kunde ombesörjas av ett relativt
ringa antal befattningshavare, hade rundradiorörelsen medfört ett starkt
stegrat behov av kvalificerad arbetskraft för ej blott anläggning och drift
av verkets rundi-adiostationer — förutom vissa smärre anläggningar kunde
nämnas Motala med en anläggningskostnad av 1,070,000 kronor, Göteborg
och Hörby av tillsammans omkring 500,000 kronor samt den nya planerade
större stationen i Stockholm, vilken beräknats till en kostnad av omkring
1,100,000 kronor — utan jämväl för helt nya arbetsuppgifter, främst mottagningstekniska
frågor och experimentella undersökningar. Dessa krav hade
nödgat radiobyrån att som extra personal anställa ett antal yngre ingenjörer,
och torde med hänsyn till den utveckling, rundradioverksamheten alltfort
hade, ytterligare ökad teknisk arbetskraft successivt bliva behövlig.

Då det för verkets och rundradioverksamhetens irtveckling vore ett livsvillkor,
att den arbetskraft, som funnes vid verket, också framgent finge behållas,
vore det oundgängligen nödvändigt, att möjlighet till befordran i tur
och ordning bereddes de yngre befattningshavarna, emedan dessa eljest

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 129,

— såsom för övrigt redan börjat ske — sökte sig till den privata industrien
med dess, för närvarande, måhända bättre anställningsvillkor.

Landstationsavdelningens å radiobyrån organisation vore för närvarande
så lagd, att, förutom eu förste byråingenjörsbefattning, funnes en linjeingenjörsbefattning,
vilken tillkomme huvudsakligen arbeten med nya stationers
anläggning, montage och drift. Tiden vore nu inne att jämväl besätta den
post, som företrädesvis hade att ombesörja de mottagningstekniska ärendena,
ej blott sådana i samband med rundradio, utan också för långdistanstrafiken
med Amerika, kortvågsradio m. in., med eu ordinarie linjeingenjör.

För ifrågavarande linjeingenjörsbefattning kunde för tillfället tagas i anspråk
en av de linjeingenjörsbefattningar, som för närvarande vore lediga på linjedistrikten.

Sedan år 1925 ombesörjdes dessa ärenden av en ingenjörsassistent, vilken
styrelsen hade för avsikt att förordna å ifrågakomna linjeingenjörstjänst.

På grund av det anförda har telegrafstyrelsen hemställt om bemyndigande
att i vanlig ordning med ordinarie innehavare tillsätta en vakant linjeingenjörstjänst
med placering å radiobyråns landstationsavdelning.

Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som den starka och alltjämt Departementsfortgående
utvecklingen inom radiotekniken medfört för radiobyråns land- chefen.
stationsavdelning, erfordras en jämförelsevis högt kvalificerad ledande arbetskraft
jämväl för de mottagningstekniska ärendena å radiobyrån. Det
synes därför befogat att giva denna befattningshavare en fastare och bättre
avlönad ställning än nu är förhållandet. Därest riksdagen icke däremot uttalar
någon erinran, lärer Kungl. Maj:t alltså framdeles medgiva, att i sådant
syfte den av telegrafstyrelsen föreslagna förändrade placeringen av en linjeingenjörstjänst
vidtages samt att sagda tjänst må i vanlig ordning återbesättas
med ordinarie innehavare.

I skrivelse den 24 augusti 1927 hemställde telegrafstyrelsen på anförda inrättande
skäl, att vid telegrafverket måtte inrättas befattningen förste kansliskrivare. ningen6f^te

Lönenämnden avstyrkte förslaget under framhållande, att det syntes lämp- kansiiligast,
att införandet av nya tjänstekategorier vid vederbörande verk såvitt skrivare
möjligt skedde endast i samband med en allmän revision av avlöningsreglementet
med därtill hörande tjänsteförteckning.

I skrivelse den 29 augusti 1928 har telegrafstyrelsen förnyat sin framställning.

I utlåtande häröver har lönenämnden anfört, att då numera 1928 års lönekommitté
tillsatts med uppdrag att bland annat verkställa utredning rörande
en allmän revision av gällande avlöningsreglementen och då detta revisionsarbete
jämväl torde komma att avse de vid reglementena fogade tjänsteförteckningarna,
det syntes lämpligast, att frågan om behovet av förste kansliskrivarebefattningens
inrättande vid telegrafverket hänskötes till nämnda
kommittés beprövande. Lönenämnden har därför ansett sig böra för närvarande
avstyrka bifall till förslaget.

Då, såsom lönenämnden erinrat, ytterligare utredning i denna fråga synes Departementserforderlig,
torde med frågans prövning böra anstå. chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 105 häft. (Nr 129.)

382 29 2

18

Inrättande
av vissa nya
tjänster
m. m.

Eu byrådirektör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

I skrivelse den 29 augusti 1928 liar telegrafstyrelsen framlagt förslag om
uppflyttande eller nyinrättande av vissa tjänster vid telegrafverket. De sålunda
begärda tjänsterna äro en byrådirektör (28:e lönegraden), en förste
linjeingenjör (27:e lönegraden), en linjeingenjör (26:e lönegraden), eu överkontrollör
(24:e lönegraden), två förste kontrollörer ocli en avdelniugsingenjör
(22:a lönegraden) samt en notarie (21:a lönegraden).

Över denna framställning har lönenämnden den 18 oktober 1928 avgivit
utlåtande.

Beträffande byrådirektör stjänsten anför telegrafstyrelsen-.

När linjebyråns konstruktionsavdelning år 1920 erhöll sin nuvarande organisation,
bestod arbetet huvudsakligen i handläggning av: 1) ärenden rörande
planering och inredning av telegrafverkets manuella stationer, såsom uppgörande
av förslag till växelbordssystem, förslag till program för stationsarbeten
samt utarbetande av konstruktions- och arbetsritningar för tillverkningen,
2) ärenden rörande automatiska stationer och automatsystem i allmänhet,
samt 3) ärenden rörande nya modeller å apparater, växelbord, linjeoch
nätbyggnadsmateriel samt för telegrafverkets arbeten erforderliga inventarier.

Därjämte ålåg det avdelningen att följa utvecklingen inom apparat- och
växelbordstekniken samt att handhava telegrafverkets experimentverkstad.

Sedan dess hade den tekniska utvecklingen inom telegrafverket gått framåt
med stora steg, vilket även återspeglats i konstruktionsavdelningens hastigt
ökade arbetsbörda. Tidigare arbetsområden hade sålunda fått en omfattning,
som för 10 år sedan, då planen till konstruktionsavdelningens nuvarande
organisation uppgjordes, knappast kunde förutses, och nya uppfinningar hade
undan för undan skapat nya arbetsfält, vilket allt, enligt styrelsens mening,
nu gjorde en omorganisation av konstrulitionsavdelningen nödvändig. För
att ytterligare motivera detta kunde anföras följande.

Pågående automatisering av de stora telefonnäten medförde betydande
arbete i form av projekteringar, kostnadsberäkningar, konstruktioner och
kontroll, varjämte den mekanisering av en tidigare manuell expedition, som
automatiseringen innebure, för framtiden komme att kräva en speciellt utbildad
teknisk personal för övervakning och kontroll.

Inom avdelningen hade ett automatiskt reläsystem konstruerats och utexperimenterats.
Detta system, som praktiskt kommit till användning vid
automatiseringen av Sundsvalls telefonstation, väntades bliva utnyttjat i höggrad.
Genom att tillverkningen förlagts till telegrafverkets egen verkstad
måste allt konstruktionsarbete och alla tekniska beräkningar för tillverkning
av stationer enligt detta system — således arbeten, som beträffande andra
automatsystem utfördes av vederbörande leverantör själv — utföras på styrelsens
konstruktionsavdelning, vilket givetvis i hög grad ökat dess arbete.

De senare årens kablifiering av riksnätet hade framtvingat en ny typ av
stationer, s. k. överdragsstationer, för vilka all utrustning, så när som på
själva telefonöverdragen, tillverkades å egna verkstäder. Konstruktionsarbetet
för dessa stationer måste också utföras inom styrelsen.

Det intensiva uppfinnararbete, som karakteriserat de senaste årens utveckling
på telefonins område, hade också gjort det nödvändigt att å konstruktionsavdelningen
upptaga patentgranskning inom det område, som berörde
telegrafverkets verksamhet.

Det anförda jämte det förhållandet, att den allt mera tekniskt betonade
utvecklingen inom telegrafverket givetvis ställde stora krav på och följakt -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 12!). Ii)

bgen krävde eu mera utpräglad specialisering av den för anläggningarnas full
goda funktion och ekonomiska utnyttjande ansvariga personalen, hänvisade
pa nödvändigheten av att en uppdelning av konstruktionsavdelningen omedel
bart komme till stånd.

Omorganisationen skulle innebära inrättandet av:

1. Eu egentlig konstruktionsavdelning, där allt konstruktionsarbete
för linjer, nät, stationer, inventarier och apparater samt allt patentarbete
utfördes. Till denna avdelning skulle jämväl experimentverkstaden hänföras.

2. En stationsavdelning för planering i ekonomiskt och tekniskt hänseende
av telefon- och överdragsstationer samt kontroll av dessa stationers
montage och drift.

Som föreståndare för den egentliga konstruktionsavdelningen kvarstode
avdelningens nuvarande föreståndare, en byrådirektör, och för stationsavdelningen
föresloge styrelsen inrättandet av en ny byrådirektörstjänst. En
lägre tjänsteställning torde icke kunna ifrågakomma med hänsyn dels till
det utomordentligt ansvarsfulla arbete, soin komme att åvila avdelningen,
dels ock till det förhållandet, att avdelningens chef måste i sitt arbete erhålla
eu avsevärd självständighet.

Lönenämnden anför följande:

Även enligt nämndens mening vore det av stor betydelse för telegrafverket,
vilket befunne sig under stark utveckling i tekniskt avseende, att
äga tillgång till kompetenta och väl kvalificerade ledare på de olika specialområden,
som berördes av sagda utveckling. I betraktande härav och då
enligt vad för lönenämnden framhållits inrättandet av ifrågavarande tjänst i
28:e lönegraden icke ansåges kunna medföra några konsekvenser i form av
krav på förhöjd löneställning för andra befattningar inom närliggande arbetsområden,
funne lönenämnden icke något att erinra mot telegrafstyrelsens
förslag i förevarande punkt.

Rörande förste linjeingenjörstjänsten yttrar telegrafstyrelsen:

Anläggnings- och underhållsarbetena å Göteborgs telefonstationer handhades
alltsedan år 1920 av en linjeingenjör såsom föreståndare för linjesektionen
»Göteborgs telefonstationer».

Under de år, som förflutit sedan nämnda år, hade dessa arbeten avsevärt
ökats. Under denna tidsperiod hade ej endast två nya understationer anordnats
utan även huvudstationens ombyggnad till automatisk drift påbörjats
och fullbordats för 12,000 abonnenter. Såsom ett bevis på utvecklingen
under denna period kunde meddelas, att apparatantalet vid Göteborgs telefonstationer,
som vid 1920 års ingång var 23,778, stigit till 31,892 vid början
av år 1928. Samtidigt hade givetvis de tekniska anordningarna för de nya
telefonstationerna och införandet av automatisk drift ställt allt större krav
på den tekniska personalen och särskilt på sektionsföreståndarens duglighet
och arbetsförmåga. Med anledning härav hade telegrafstyrelsen ansett skäligt,
att föreståndaren för Göteborgs telefonstationers sektion höjdes från
linjeingenjörs grad till förste linjeingenjörs grad.

Lönenämndens utlåtande i denna del är av följande lydelse:

Såsom av telegrafstyrelsens skrivelse framginge hade den linjeingenjör,
varom här vore fråga, till uppgift att leda och övervaka arbetet vid installationen
av automatiseringsanordningarna å Göteborgs telefonnät samt
att sedermera efter automatiseringen ansvara för den tekniska funktionen
hos och vidmakthållandet av ifrågavarande automatiseringssystem. Enligt
vad för lönenämnden framhållits vore förslaget i denna punkt förestavat av
eu önskan från styrelsens sida att kunna för de svåra och maktpåliggande

Eu förste
linjcingenjör.

En linjeingenjor.

En överko
ntrollor.

20 Kuncjl. Maj tis proposition nr 129.

specialarbeten, som automatiseringen innebure, förvärva och behålla eu i
dylik specialtjänst förfaren och dugande person, och vore det därför nödigt,
att föreståndaren för automatiseringsarbetena gåves samma tjänste- och löneställning,
som redan tillkomme föreståndaren för motsvarande tjänsteområde
i Stockholm.

På de sålunda anförda skälen hade lönenämnden ansett sig böra tillstyrka
ifrågavarande linjeingenjörsbefattnings uppflyttning till förste linjeingenjörstjänst
med placering i 27:e lönegraden.

Telegrafstyrelsen anför i fråga om den nya linjeingenjörstjänsten följande:

För anläggnings- och underhållsarbetena å Stockholms telefonstationer
funnes för närvarande anställda en förste linjeingenjör såsom föreståndare
för arbetena å samtliga stationer samt såsom biträden åt honom dels en
linjeingenjör, vilken huvudsakligen hade på sin lott arbetena å riks- och
landsstationerna, en konstruktör, vilken närmast handhade arbeten, som rörde
automatstationerna, och tre ingenjörsassistenter.

Allt eftersom automatiseringen av Stockholms telefonstationer fortskrede,
bleve givetvis anläggnings- och underhållsarbetena å automatstationerna av
allt större vikt, och allt större krav måste ställas på den person, som vore
föreståndare för arbetena å dessa stationer.

Redan nu vore ungefär 20,000 abonnenter automatiserade. När automatstationen
i kvarteret Jericho omkring årsskiftet 1928/1929 färdigställts, vore
ungefär 35,000 abonnenter automatiserade. Byggnader för automatstationer
å Södermalm och å Norrmalm vore under uppförande och kontrakt rörande
leverans av stationerna redan upprättade. Den person, som vore närmast
ansvarig för dessa automatstationers ordentliga funktion och skötsel, borde
rättvisligen erhålla linjeingenjörs grad.

Telegrafstyrelsen finge därför föreslå, att eu linjeingenjörsbefattning anordnades
i Stockholm med sysselsättning för innehavaren såsom närmaste
ledare av arbetena å Stockholms automatiska telefonstationer.

Lönenämnden anför, att det speciella arbetsfält, varom här vore fråga,
syntes motivera, att den befattningshavare, som finge sig anförtrodd ledningen
av ifrågavarande arbeten, erhölle tjänsteställning såsom linjeingenjör,
synnerligast som denna tjänsteställning redan innehades av den under förste
linjeingenjören lydande befattningshavare, som liade på sin lott arbetena å
riks- och landsstationerna. Lönenämnden har därför ansett sig böra tillstyrka
förevarande förslag.

Vidkommande eu ny överkontrollörstjänst anför telegrafstyrelsen:

Såsom föreståndare för den interurbana avdelningen vid Stockholms telefonstation
vore sedan den 1 juli 1920 anställd en tjänsteman i förste kontrollörs
tjänsteställning. Under de år, som förflutit, sedan den nuvarande
organisationen beträffande befälsförhållandena å nämnda station genomfördes
— densamma vore baserad på trafiksiffror från år 1918 — liade den interurbana
telefontrafiken varit stadd i kraftig tillväxt. Belysande härför vore
det förhållandet, att antalet å stationen betjänade inländska riksledningar
sedan år 1918 i det närmaste tredubblats och för närvarande utgjorde 430.
Under är 1927 hade vid riksavdelningen expedierats omkring 4''/2 miljoner
avgiftsbelagda samtal om sammanlagt nära 7 miljoner samtalsperioder, motsvarande
en avgiftssumma av omkring 5 miljoner kronor; hela antalet vid
stationen expedierade interurbana samtal, avgående och ankommande, utgjorde
i det närmaste 10 miljoner. Den vid avdelningen tjänstgörande personalen
utgjordes för närvarande av 340 befattningshavare.

21

Kunyl. Mnj:ts proposition nr 121).

Redan ledningen ocli övervakandet av denna vid di ga trafik ställde självfallet
mycket stora krav på avdelningsföreståndarens mogenhet, kunskaper
och omdöme. I än högre grad hade emellertid denna föreståndarens arbetsbörda
och ansvar samt betydelsen av hans tjänst ökats genom den under
senare åren verkställda utbyggnaden av de internationella telefonförbindelserna.
Medan tidigare Stockholms trafik med utlandet inskränkt sig till
Danmark, Norge och vissa delar av Tyskland, hade nu telefonförbindelser
etablerats med de flesta mera betydande länderna i Europa samt med vissa
delar av Amerika. Stockholms utomlandsförbindelser komme under den
närmaste tiden att än ytterligare utsträckas. Inom kort komme sålunda bland
annat den nya telefonkabeln till Finland att tagas i bruk. Efter öppnandet
av denna nya förbindelseled kunde Stockholm förväntas bliva en förmedlingspunkt
för trafiken mellan Östeuropa och eu betydande del av de övriga
europeiska staterna.

För att kunna vid ifrågavarande post varaktigt fästa en med såväl inländsk
som internationell telefon trafik väl förtrogen tjänsteman, vilken hade
förmåga att fullt behärska det stora arbetsområde, varom här vore fråga,
samt att rationellt utnyttja befintliga resurser i fråga om personal och ledningar,
funne styrelsen det nödvändigt, att befattningen såsom föreståndare
för avdelningen höjdes till överkontrollörstjänst.

Lönenämnden yttrar på denna punkt följande:

För vinnande av närmare kännedom om behovet av eu uppflyttning av
eu utav de vid Stockholms telefonstation befintliga förste kontrollörsbefattningarna
till överkontrollörstjänst hade nämnden avlagt besök å nämnda
station och därvid sökt göra sig underrättad om de tjänsteåligganden, som
påvilade innehavaren av ifrågavarande förste kontrollörsbefattning. På grund
av vad därvid inhämtats hade nämnden, särskilt med hänsyn till den internationella
telefontrafikens utveckling under senare år och den befattning
med denna sida av telefontjänsten, som nämnde förste kontrollör hade att
taga, kommit till den uppfattningen, att skäl förelåge för en uppflyttning av
befattningen i fråga till överkontrollörstjänst. Lönenämnden ansåge sig sålunda
ej heller böra framställa någon erinran mot styrelsens i detta hänseende
framställda förslag.

I fråga om de två förste kontrollörstjänsterna anför telegrafstyrelsen:

Det manliga trafikbefälet vid Göteborgs telefonstation utgjordes för närvarande
av tre kontrollörer, en förste telegrafassistent och en telegrafassistent.
Den nuvarande befälsorganisationen vore baserad på abonnentantal och trafiksiffror
för år 1917, alltså på förhållanden, som låge mera än tio år tillbaka
i tiden. Trafikens starka ökning och tillkomsten av icke mindre än
tre nya lokalstationer gjorde det nödvändigt att nu vidtaga sådan ändring
i befälsförhållandena å stationen, att de båda huvudavdelningarna, riksavdelningen,
med vilken inom den närmaste tiden komme att införlivas hela
landsavdelningen, samt lokalavdelningen vardera erhölle såsom chef en tjänsteman
i förste kontrollörs tjänsteställning. För möjliggörande härav hemställde
styrelsen om utbyte av två kontrollörstjänster mot förste kontrollörstjänster.
Samtidigt kunde den tredje kontrollörstjänsten, vars innehavare icke längre
komme att tjänstgöra såsom avdelningsföreståndare, ersättas med eu förste
telegrafassistenttjänst.

Tillväxten och utvecklingen av Göteborgs telefonstation sedan år 1917
framginge av nedanstående sammanställning.

Två förste
kontrollörer.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

År 1917.

År 1927.

Antal huvudabonnemang...... ...........

18,499

30.817

» avgiftsfria samtal ..................

» avgående taxerade rikssamtals-

42,185,000

74,429,800

perioder......................................

Inkomster av lokal- och landsnätet.

2,787,626

3,684,898

kronor.......................................

1,589,433

4,931,786

i Inkomster av riksnätet, kronor.........

1,293,390

2,448,466

Ovanstående siffror för år 1927 innebure, att telefonrörelsen i Göteborg
numera uppnått ungefär samma omfattning som motsvarande rörelse i Stockholm
vid den tidpunkt, då föreståndarna för en var av riks-, lands- och lokalavdelningarna
i Stockholm tilldelades förste kontrollörs tjänsteställning. Härtill
komme, att Göteborg i likhet med Stockholm utgjorde förmedlingsstation
för den ständigt växande telefontrafiken mellan Sverige och utlandet.
Vad i sistnämnda avseende ovan sagts beträffande föreståndaren för riksavdelningen
i Stockholm gällde därför, om ock i något mindre omfattning,
även kontrollören å riksavdelningen i Göteborg.

Hå vid bifall till styrelsens förslag i fråga om inrättandet av en överkontrollörstjänst
i Stockholm en förste kontrollörstjänst skulle bliva disponibel
och således kunna tagas i anspråk för eu av de föreslagna förste kontrollör
stjänsterna i Göteborg, skulle följaktligen endast en ny förste kontrollörstjänst
behöva inrättas. Antalet kontrollörstjänster skulle i samband härmed
komma att minskas med tre och antalet förste telegrafassistenter, som
ovan nämnts, ökas med en.

Lönenämnden har utlåtit sig sålunda:

Av vad telegrafstyrelsen anfört framginge, att avsikten nu vore att slutgiltigt
sammanföra de hittillsvarande riks- och landsavdelningama i Göteborg
till en enda avdelning med en förste kontrollör såsom föreståndare.
Den arbetsbörda, som sålunda torde komma att åvila den närmaste ledaren
av denna avdelning, syntes lönenämnden väl motivera befattningens uppflyttning
till förste kontrollörstjänst, i all synnerhet som den internationella
telefontrafikens utveckling även vid denna station ställde stora krav på föreståndarens
arbetsförmåga och duglighet. Vad lokalavdelningen beträffade,
hade denna under de senare åren undergått en stark utveckling genom tillkomsten
av tre nya lokalstationer, något som i och för sig syntes utgöra
skäl för eu bättre tjänste- och löneställning för den befattningshavare, som
hade att övervaka trafikarbetet inom avdelningen. Den pågående automatiseringen
av Göteborgs lokala telefonnät torde ock ställa speciella krav på
denna befattningshavares kunnighet och organisationsförmåga.

På grund av det anförda och då den tredje vid Göteborgs telefonstation
tjänstgörande kontrollören skulle efter den ifrågasatta lönegradsuppflyttningen
kunna ersättas med en befattningshavare i förste telegrafassistents
tjänstegrad, hade lönenämnden funnit sig böra förorda telegrafstyrelsens förslag
om utbytande av två kontrollörer vid nämnda station mot befattningshavare
i förste kontrollörs tjänsteställning.

En avdelnings- Telegrafstyrelsen har beträffande den nya avdelningsingenjörstjänsten an ingenjör.

fört:

Mät- och provningsavdelningarna vid telegrafverkets verkstad förestodes
för närvarande av en ingenjör sassistent (20:e lönegraden). På grund av den
starka och snabba utveckling, som såväl telegrafi som telefoni och radio

2;5

Kungl. Maj:ts proposition nr 12H.

tagit under de senaste åren, måste tillverkningen av apparater och effekter
för att tillgodose de moderna kraven tid efter annan omläggas, liksom de
nya apparaterna måste underkastas omfattande undersökningar och funktionsprov
samt utredningar verkstiillas beträffande fel och störningar. Med säkerhet
kunde förutses, att ifrågavarande arbeten alltjämt komme att ökas, varför
allt större krav måste ställas på föreståndaren för denna avdelning. Med
hänsyn till det stora ansvar och de kvalificerade arbetsuppgifter, som åvilade
denna befattningshavare, syntes det styrelsen väl motiverat, att han bereddes
avdelningsingenjörs tjänsteställning.

Häröver har lönenämnden yttrat följande:

Lönenämnden hade av föreståndaren för telegrafverkets verkstad inhämtat
närmare upplysningar rörande de arbetsuppgifter, som ålåge bemälde iugenjörsassistent.
Dessa arbetsuppgifter hade synts lönenämnden vara av den
kvalificerade och ansvarsfulla beskaffenhet, att desamma torde motivera
tjänstens utbytande mot en befattning inom 22:a lönegraden. Då härförutom,
enligt vad för lönenämnden upplysts, ifrågavarande ingenjörsassistenttjänst i
berörda hänseenden intoge en obestridlig särställning framför övriga befattningar
inom samma tjänstekategori, torde den av telegrafstyrelsen föreslagna
höjningen i tjänste- och lönegrad av befattningen såsom föreståndare för
verkets mät- och provningsavdelningar icke kunna medföra några konsekvenser
i fråga om andra, med densamma nu jämställda tjänster.

Lönenämnden finge därför tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens i denna
punkt gjorda framställning.

I fråga om inrättande av ytterligare en notarietjänst har telegrafstyrelsen En notarie
upprepade gånger gjort framställning. Då styrelsen i skrivelse den 26
augusti 1925 först gjorde framställning i ämnet, anförde styrelsen följande:

Genom tillkomsten av rikskabelanläggningarna, för vilkas utvidgning och
underhåll eu vidlyftig skriftväxling med firmor i utlandet måste föras, hade
korrespondensen för styrelsens linjebyrå, särskilt å engelska språket, i avsevärd
grad ökats.

Vidare hade på grund av den alltmer utvecklade internationella telefontrafiken
och det härigenom alltmer ökade antalet tekniska frågor, om vilka
skriftväxling måste föras med främmande länder, det visat sig nödvändigt
att å styrelsens linjebyrå hava anställd en person, som fullt behärskade
korrespondensen på främmande språk.

Ifrågavarande arbetsuppgifter hade sedan flera år tillbaka handhafts av
en extra ordinarie notarie, vilken genom avlagd akademisk examen i engelska,
franska och tyska språken samt därutöver genom studier vid handelshögskolan
i Stockholm vunnit den härför erforderliga kompetensen.

Då ifrågavarande befattning vore av permament art och nuvarande innehavaren
därav varit anställd i verkets tjänst så lång tid, att han den 1 juli
1926 skulle komma i åtnjutande av samma lön, som gällde för ordinarie
notarie i lägsta löneklassen, syntes det styrelsen icke innebära rättvisa att
fortfarande hålla befattningen å extra stat och därigenom beröva innehavaren
förmånen av rätt till tjänste- och familjepension samt de större förmåner i
avseende å rätt till semester och sjukavlöning, som tillkomme ordinarie
tjänsteman, varför styrelsen finge föreslå, att befattningen i fråga uppfördes
å ordinarie stat.

Lönenämnden har i betraktande av vad telegrafstyrelsen till motivering
för sin hemställan i denna del anfört förklarat sig icke finna anledning till
erinran.

24

Departementschefen.

Uppflyttning
av OIsHrokens station

till
Mass 1 B.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129.

På grund av teknikens snabba framsteg inom telefon- och radioväsendet
samt den hastiga trafikökning, som inom dessa grenar av verkets arbetsområde
under de senaste åren ägt rum, bland annat genom de utvidgade förbindelserna
med utlandet, befinner sig telegrafverket, såsom jag inledningsvis
antytt, på dessa områden i en stark utveckling, som ställt verket inför såväl
kvantitativt som kvalitativt alltmer ökade arbetsuppgifter. För att kunna
motsvara de sålunda växande kraven måste emellertid verket beredas möjlighet
att till fullgörande av de vidgade arbetsuppgifterna förvärva och behålla
tillräckliga, väl kvalificerade arbetskrafter. Då samtliga nu omförmälda
förslag om uppflyttning eller nyinrättande av tjänster äro betingade av
denna ökade rörelse och deras genomförande synes erforderligt för verksamhetens
behöriga bedrivande inom respektive specialområden, har jag ansett
nödig återhållsamhet beträffande inrättande av nya tjänster kunna förenas
med ett tillstyrkande av dessa förslag.

Statens järnvägar.

I skrivelse den 20 oktober 1928 har järnvägsstyrelsen gjort framställningom
uppflyttning i högre klass av Olskrokens station. Till stöd härför har
styrelsen anfört följande:

Enligt beslut av 1926 års riksdag fastställdes antalet stationer av klass
2 vid statens järnvägar till 21, och bland de stationer, som hänfördes till
denna klass, befann sig stationen Olskroken, vilkens poängtal, uträknat med
ledning av 1923 års trafik, utgjorde 236. Emellertid hade trafikomfattningen
vid stationen efter nämnda år vuxit så avsevärt, att det med ledning av 1927
års trafiksiffror uträknade poängtalet utgjorde 348. Den fastställda undre
gränsen för station av klass 1 B utgjorde 240.

Genom den omdaning av bangårdsförliållandena i Göteborg, som nu påginge,
komme emellertid till statens järnvägars station därstädes att förläggas
all person- och ilgodstrafik, varemot den fraktstyckegods- och vagnslastgodstrafik,
som nu förekomme^ vid nämnda station, överflyttades till Bergslagernas
järnvägars station. Å den förstnämnda stationen komme därför
icke längre att förekomma någon godsvagnstrafik av betydenhet. Ledandet
och övervakandet av växlingsarbetet å Sävenäs rangerbangård, som nu handhades
av Göteborgs station, ansåges därför icke lämpligen böra bibehållas
å denna station, utan detta arbete komme att från och med den 1 maj 1929
överflyttas på Olskrokens station. Härigenom komme denna station att
ytterligare vinna i betydenhet och dess höjning till klass 1 B bleve ännu
mera motiverad. Efter genomförandet av nämnda överflyttning komme stationen
säkerligen att erhålla en poängsumma, som gjorde den jämställd
med stationer av klass 1 A, av vilka Hallsberg, Nässjö och Örebro C. för
år 1927 uppnått en poängsumma av 384, 347 respektive 325. Styrelsen ansåge
dock, att stationen tillsvidare icke borde höjas till högre klass än 1 B.
Den omedelbara kostnadsökningen av en dylik höjning belöpte sig till omkring
1,100 kronor om året.

Överflyttandet av befälet över Sävenäs rangerbangård till Olskroken kunde
dock ej medföra, att Göteborgs station skulle så nedgå i betydelse, att den
skulle kunna sänkas från överinspektorsstation, enär till denna station
komme att överflyttas hela den vid Bergslagsbanans station nu omhiinderhavda
person- och ilgodstrafiken å Västkustbanan, Bergslagernas och Göteborg—Borås
järnvägar.

Kungl. Maj:ts proposition ur 120. 25

På grund av vad sålunda anförts liar järnvägsstyrelsen hemställt, att förslag
måtte framläggas för riksdagen om uppflyttning av Olskrokens station
till kl ass 1 B samt om därav föranledd ändring i antalet station sinspektorsbefattningar
av klass 1 B och 2.

Lönenämnden har med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört rörande
trafikarbetets omfattning å Olskrokens station, särskilt sedan Sävenäs rangerbangård
den 1 maj 1929 blivit inordnad under stationen i fråga, ansett
sig böra tillstyrka förevarande framställning.

I samband med sitt beslut angående omklassificering av trafikanstalterna
vid, bland andra, statens järnvägar förutsatte 1926 års riksdag (skrivelse nr
213), att efter genomförandet av då föreliggande omklassificeringsförslag en
omflyttning i klass av en eller annan anstalt kunde på grund av inträffade
växlingar i trafikrörelsen eller av eljest på anstaltens placering i klass inverkande
omständigheter bliva av behovet påkallad samt att Kungl. Maj.t
i fråga om anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas antal
skulle underställas riksdagen, skulle, där sådan omflyttning förutsatte ändring
i antalet dylika föreståndarbefattningar, för riksdagen framlägga förslag
i nu berörda hänseende.

Av vad järnvägsstyrelsen anfört framgår nu, att Olskrokens station, som
redan vid 1926 års klassificering i poängtal befann sig nära den övre gränsen
för klass 2, på grund av trafikarbetets starka ökning nått långt utöver
den undre gränsen för klass 1 B. På grund härav och då det av den pågående
omdaningen av Göteborgs bangårdsförliållanden betingade inordnandet
av Sävenäs rangerbangård under Olskrokens station kommer att
ytterligare öka trafikomfattningen därstädes, anser jag mig böra tillstyrka,
att Olskrokens station från och med den 1 juli 1929 uppflyttas till klass 1 B.

I skrivelse den 27 september 1928 med förslag i fråga om antalet av befattningar
av högst 20:e lönegraden vid statens järnvägar under år 1929 har
järnvägsstyrelsen framlagt förslag om indragning av vissa befattningar i högre
lönegrad än 20:e lönegraden. Dessa befattningar äro i styrelsen en överinspektör
(27:e lönegraden) och registratorsbefattningen (21:a lönegraden)
samt vid distrikten: eu maskiningenjör och en trafikinspektör (bägge 26:e
lönegraden), två maskininspektorer (22:a lönegraden) samt två byråassistenter
och två expeditionsföreståndare (bägge befattningarna 21:a lönegraden).

Till stöd för detta förslag har järnvägsstyrelsen anfört följande:

Den överinspektör sbefattning, som sålunda avsåges till indragning, vore
överinspektörsbefattningen för trafik tjänsten. Innehavaren av denna befattning,
som tillkom under högtrafiken, hade till åliggande bland annat att
genom inspektion undersöka personalanvändningen vid trafikavdelningen och
huruvida utfärdade bestämmelser rörande person- och godstransporttjänsten
vore lämpliga och tillräckliga samt efterlevdes och rätt tillämpades, att föreslå
åtgärder för höjandet av trafikförmågan å olika bandelar, för reglerandet
av trafiken och för avvecklande av eventuella stockningar samt att taga initiativ
till förbättringar av anordningar och föreskrifter. Sedan numera tra -

Vepartemenls chefen.

Indragning
av viesa befattningar
1
21:a—27:e
lönegraderna.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

fikom fattningen nedgått, liade det ansetts, att dessa åtgärder kunde tillfyllest
utföras dels av de lokala myndigheterna, dels av andra tjänstemän å de
olika byråerna i styrelsen. Befattningen blev vakant den 1 januari 1920
och hade sedan ej upprätthållits på förordnande.

Beträffande registratorsbefattningen framhölles följande:

Genom kungl. brev den 23 september 1915 anbefalldes järnvägsstyrelsen
bland annat att vid uppkommande ledighet i registratorsbefattningen hos
styrelsen inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till tjänstens omreglering,
därvid borde tagas under övervägande, huruvida registratorn åliggande göromål
lämpligen borde fördelas mellan andra tjänstehavare i lägre tjänsteställning
och eventuellt kvinnlig arbetskraft härvid borde komma till användning.

I anledning av nyssnämnda kungl. brev anmälde därefter järnvägsstyrelsen
i sammanhang med avgivandet av förslag till personalstat i skrivelse
den 30 september 1921, att registratorsbefattningen i styrelsen under sistnämnda
år blivit vakant och enligt styrelsens mening borde indragas samt
att de med befattningen dåmera förenade göromålen handhades av en kvinnlig
bokhållare (numera förste kansliskrivare).

I anledning härav finge styrelsen föreslå indragning av ifrågavarande befattning.

Den till indragning föreslagna maskiningenjör sbefattning en utgjordes även
vakant maskiningenjörsbefattning — förut i Falköping-Ranten placerad
befattning av denna grad — som nu genom sammanslagning av maskinsektioner
blivit överflödig och kunde lielt indragas.

En trafikinspektörsbefattning hade blivit överflödig genom verkställd sammanslagning
av Stockholms trafiksektion och 2 trafiksektionen och föresloges
nu till indragning.

Beträffande maskininspektorsbefattningarna. finge styrelsen framhålla, att
tre maskininspektorsbefattningar å linjen beräknades bliva vakanta, under
förutsättning att styrelsens i förevarande skrivelse gjorda hemställan om
återbesättande av tre maskiningenjörsbefattningar vunne bifall. Två av dessa
maskininspektorsbefattningar (i Boden och Malmö) kunde efter sålunda uppkommande
vakans anses överflödiga och anmäldes på grund härav till indragning.
Vidare kunde antalet maskininspektorsbefattningar å linjen minskas
med ytterligare en tjänst, vilken tjänst upptagits inom styrelsen vid
dess verkstadsbyrå, sedan verkstadsdirektörens förut närmaste man, en byrådirektör,
vid den år 1928 beslutade omorganisationen definitivt indragits.
En å nämnda byrå placerad underingenjör hade därvid föreslagits att upp
föras å övergångsstat.

Beträffande byråassistentbefattningarna vore att märka, att en byråassistentbefattning
blivit övertalig genom den verkställda sammanslagningen av
Stockholms trafiksektion och 2 trafiksektionen. Vidare funnes för närvarande
en byråassistentbefattning, vilken vore avsedd för 18 trafiksektionen,
Mora—Kristinehamn jämte bilinjer. För sektionsledningen å denna
linje erfordrades dock ej, att trafikinspektören som närmaste man och ställföreträdare
hade en tjänsteman i byråassistents grad, bland annat av den
anledningen, att den även i Kristinehamn placerade trafikinspektören för 6
trafiksektionen, linjen Laxå—Charlottenberg, vid behov kunde under kortare
tid upprätthålla även förutnämnda trafikinspektörstjänst. Aven denna byråassistentbefattning
kunde alltså indragas.

Beträffande så till slut de två expcditionsföreståndarbefattningarna anfördes,
att för närvarande fyra expeditionsföreståndarbefattningar vore vakanta,
av vilka styrelsen funnit två kunna indragas. Dessa två vore avsedda för
expeditionerna för avgående ilgods vid Stockholms central och för ilgods

Kungl. Maj:ts proposition nr /''JO. 27

vid Norrköping. Genom en av styrelsen företagen sammanslagning av expeditionerna
för ankommande och avgående ilgods vid Stockholm central
hade den förstnämnda befattningen blivit övertalig, och beträffande ilgodsexpeditionen
vid Norrköping ansåge styrelsen den ej vara av större omfattning
än att den kunde förestås av tjänsteman i förste stationsskrivares grad.
De övriga två, nämligen å biljett- och ilgodsexpeditionerna i Göteborg, borde
hållas vakanta i avvaktan på färdigställandet av Göteborgs bangårdar.

Vad beträffar det av järnvägsstyrelsen såsom förutsättning för ledigblivande
av tre maskininspektorsbefattningar äskade återbesättandet av tre
maskiningenjörstjänster, har Kungl. Maj:t den 7 december 1928 medgivit,
att sistnämnda tre tjänster finge nybesättas med ordinarie innehavare. I fråga
om styrelsens förslag att överflytta en av dessa ledigblivande maskininspektorstjänster
till styrelsens verkstadsbyrå må erinras, att antalet dylika befattningar
jämlikt riksdagens beslut år 1919 (skrivelse nr 290) sedan den 1 juli 1920
är 20, varav 9 vid distriktens maskinavdelningar och 11 vid huvudverkstäderna.
Därest riksdagen icke däremot uttalar någon erinran, lärer Kungl.
Maj:t framdeles medgiva, att berörda omplacering av en maskininspektorstjänst
må äga rum samt att tjänsten må återbesättas med ordinarie innehavare.

Vidkommande styrelsens förslag till indragning av de återstående två
maskininspektorstjänsterna ävensom övriga ovan angivna befattningar anser
jag mig böra tillstyrka förslaget.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagen nästlidet år i samband
med beslut om vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation bemyndigade
Kungl. Maj:t att, i den mån så prövades lämpligt, dels vid uppkommande
ledighet å befattning inom 21:a—27:e lönegraderna av kommunikationsverkens
avlöningsreglemente antingen tills vidare hålla densamma vakant
eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock
inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad.
Det förutsattes härvid, att anmälan om dylikt utbyte skulle göras
vid nästkommande riksdag.

Med anledning härav får jag meddela, att Kungl. Maj:t den 7 december
1928 med bifall till järnvägsstyrelsens i ovanberörda skrivelse den 27 september
1928 gjorda framställning medgivit utbyte av baninspektorstjänster
mot elektroingenjörstjänster (bägge i 22:a lönegraden) sålunda, att antalet
av nämnda befattningar, vilka sedan den 1 juli 1920 utgjort 5 respektive 1.
från och med den 1 januari 1929 äro 2 respektive 4.

Statens vattenfallsverk.

Sedan en tid tillbaka har frågan om statens vattenfallsverks organisation
och personalbehov varit föremål för övervägande.

Spörsmålet anmäldes inför Kungl. Maj:t den 7 maj 1926, varvid dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet till statsrådsprotokollet anförde
följande:

»Statens vattenfallsverks nuvarande organisation grundar sig huvudsakligen
på ett av vattenfallsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 september

Departements chefen.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

1918 framlagt, av 1919 och 1920 års riksdagar med vissa ändringar godkänt
förslag och liar sålunda tillkommit under en tid, då verkets utveckling stod
i starkt framåtskridande och då i varje fall anledning saknades att räkna
med den stagnation i utvecklingen och den allmänna ekonomiska tillbakagång,
som därefter ägt rum. Också har besparingskommittén i sitt den 13
juni 1925 avgivna utlåtande angående återbesättande av ordinarie befattningar
vid kommunikationsverken förklarat sig icke kunna undgå det intrycket,
att den gällande personalstaten uppgjorts under andra ekonomiska
förutsättningar än dem, som sedermera inträtt, samt i anslutning därtill
uttalat önskvärdheten, att organisationen bleve föremål för en närmare undersökning.
Antalet tjänstemän hos statens vattenfallsverk — vilket, från
att år 1913 hava utgjort 400, stigit till 1,150 under år 1921 — har visserligen
under de senaste åren särskilt med hänsyn till den minskade nybyggnadsverksamheten
så till vida av verksledningen nedbragts, att antalet vid
ingången av år 1926 utgjorde 800. Det synes mig emellertid angeläget, att
en allmän undersökning av personalbehovet med hänsyn till nu inträdda förhållanden
snarast kommer till stånd och att i samband därmed företages
eu allsidig granskning av organisationen i dess helhet, avseende såväl centralförvaltningen
som lokalförvaltningarna, därvid böra undersökas möjligheterna
till begränsningar och förenklingar samt åtgärder i övrigt, som
kunna antagas underlätta arbetet och bidraga till nedbringandet av förvaltningskostnaderna.
Vid denna granskning bör uppmärksamhet ägnas jämväl
åt frågan angående minimibehovet av personal samt dennas lämpliga fördelning
å ordinarie och extra ordinarie. Verkställandet av denna utredning
synes böra anförtros åt verket självt.»

Med bifall till departementschefens därom gjorda hemställan uppdrog
Kungl. Maj:t åt vattenfallsstyrelsen att framlägga utredning i de av departementschefen
berörda avseenden.

Med anledning härav framlade vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 11 november
1926 utredning och förslag i fråga om statens vattenfallsverks organisation
och personalbehov, varefter styrelsen i skrivelse den 9 januari 1927
gjorde vissa tillägg till detta förslag.

Därjämte gjorde vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 29 september 1926
framställning om uppförande å ordinarie stat av en befattning såsom kraftverksdirektör
för de norrländska kraftverken.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 9 november 1928 anbefallt vattenfallsstyrelsen
att verkställa förnyad utredning rörande statens vattenfallsverks
organisation och personalbehov i syfte att åvägabringa större kostnadsminskning
än i det den 11 november 1926 avgivna förslaget förutsatts,
har vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 17 december 1928 framlagt sådan
utredning.

Häröver har kommunikationsverkens lönenämnd den 24 januari 1929 avgivit
utlåtande.

De av vattenfallsstyrelsen verkställda utredningarna hava resulterat i ett
förslag, avseende dels indragning, dels ändring i lönegradsplacering och förändring
inom samma lönegrad samt dels nyinrättande av vissa ordinarie befattningar.
Det av styrelsen sålunda avgivna förslaget innebär i sin helhet
vissa beskärningar. Emellertid har det synts lämpligt att underkasta för -

29

Kungl. Maj:ts proposition tv 129.

slaget eu granskning; en skolan kommer också att verkställas som ett led
i det ekonomiseringsarbete, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31
december 1928 skall företagas inom olika grenar av statsförvaltningen.
Ehuru det alltså icke låter sig göra att föra fram denna fråga till nu pågående
riksdag, har jag dock med hänsyn till den stora omfattning, som
statens kraftverksrörelse i Norrland numera erhållit, och då beredande av
anställning på ordinarie stat för den befattningshavare, som har att utöva
ledningen av denna rörelse, skulle verksamt bidraga till att vid befattningen
kunna fästa en särskilt kvalificerad person, ansett mig böra redan
nu till behandling upptaga den del av förslaget, som avser inrättandet
av en ordinarie befattning som kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.

Jag tillåter mig nu övergå till detta ämne.

Vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå, som handlägger ärenden rörande förvaltningen
av statens kraftverk och för vilken överdirektören är chef, är
uppdelad på två avdelningar, förvaltningsavdelningen och anläggningsavdelningen,
vilka var och en förestås av en förste byrådirektör (30:e lönegraden).
För den närmaste skötseln av kraftverken funnos år 1920 och finnas alltjämt
under kraftverksbyrån lokala förvaltningar för Trollhätte, Älvkarleby, Motala,
Porjus och Västerås kraftverk. Förvaltningschef är vid vart och ett av
Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk en kraftverksdirektör (arvode av
10,000 kronor jämte tantiem enligt vissa i avlöningsreglementet närmare angivna
grunder, dock minst 2,500 kronor) samt vid vart och ett av Porjus
och Västerås kraftverk en driftchef (28:e lönegraden). Sedermera har tillkommit
Norrfors kraftverk vid lime älv, vilket kraftverk förestås av en
biträdande distriktsingenjör å extra stat. Porjus och Norrfors kraftverk
samt smärre kraftstationsanläggningar vid Stadsforsen i Indalsälven, vid
Sillreån och vid Holaforsen i Ängermanälven jämte tillhörande ledningsnät
hava provisoriskt sammanförts under gemensam ledning av en särskild Norrlandsavdelning
inom kraftverksbyrån. Såsom chef för denna avdelning
tjänstgör en föreståndare å extra stat med ett arvode av 12,500 kronor och
såsom biträde åt honom en å kraftverksbyrån placerad ordinarie förste byråingenjör
(27:e lönegraden).

Vattenfallsstyrelsen anför, att den ökade kraftproduktionen och kraftförsäljningen
kräver ökat arbete för ackvisition, förhandlingar, kontraktsuppgörelser,
planläggning och nybyggnad av distributionsanläggningar samt för
driften och räkenskaperna. Under sådana förhållanden finner styrelsen det
icke vara någon möjlighet till inskränkning av den ordinarie personalen vid
kraftverksbyrån och de lokala kraftförvaltningarna eller i antalet dylika förvaltningar.
Fastmer anser styrelsen, att ännu eu ordinarie dylik kraftverksförvaltning
nu borde komma till stånd. Till stöd härför yttrar styrelsen
följande:

Sedan Norrfors kraftstation blivit tagen i drift, hade styrelsens kraftverksrörelse
i Norrland fått eu sådan omfattning, att i spetsen för den -

£n

kraftverksdirektör
för
de norrländska

kraftverken.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

samma borde ställas en ordinarie befattningshavare i kraftverksdirektörs
ställning. Under motsvarande lokalförvaltning borde sammanföras Porjns
kraftverk med kraftstationsanläggningarna i Porjus och Harsprånget, regleringsanläggningarna
vid Luleluspen och Suorva, från Porjns utgående kraftledningar,
distributionsanläggningarna i Kiruna och omgivande bygd samt i
Norrbottens kustland, Norrfors kraftverk med kraftstation och distributionsanläggningar,
de provisoriska kraftanläggningarna vid Stadsforseu, Holaforsen
och Sillre samt vissa fastigheter i Norrland. Motsvarande göromål
hade hittills handlagts vid kraftverksbyrån i Stockholm under närmaste ledning
av en föreståndare för »Norrlandsavdelningen», vilken under sig haft
dels en å kraftverksbyrån placerad ordinarie förste byråingenjör, dels driftchefen
vid Porjus kraftverk och vid samma kraftverk anställd ordinarie och
extra personal, dels för Norrfors kraftverks angelägenheter en extra biträdande
distriktsingenjör med tillfälligt kontor i Umeå jämte honom underställd
personal.

Inrättandet av en särskild lokalförvaltning för de norrländska kraftanläggningarna
komme i stort sett icke att medföra någon ökning av antalet
tjänstemän vid kraftverksbyrån med underlydande lokalförvaltningar, utan
den nya ordningen innebure, dels att som föreståndare för kraftverksrörelsen
i Norrland erhölles en ordinarie kraftverksdirektör och dels att viss personal
överflyttades från andra avdelningar till den nya lokalförvaltningen. Den
personal, som till en början skulle komma att tillhöra Norrlandsförvaltningen,
vore följande:

Antal tjänstemän

Ordinarie

Icke ordinarie

Summa

vid Porjus kraftverk .......................................

14

24

38

» Norrfors » ......................................

5

7

12

» provisoriska kraftstationer...........................

—

2

2

» huvudkontoret ..........................................

2

—

2

Totalt

21

33

54

Härtill komme ett varierande antal arbetare för underhålls- och utvidgningsarbeten.

Omfattningen i övrigt av den norrländska kraftverksförvaltningen framginge
av följande uppgifter:

antal större kraftstationer...........................................••••■

» mindre kraftstationer för landsbygdsdistribution

» sekundär- och omformarstationer ........................

» tertiärstationer.........................................................

högspänningslinjernas längd, km..................................

abonnerad effekt, kW ......................................................

antal högspänningsabonnenter ......................................

» lågspänningsabonnenter, cirka ..............................

för år 1929 beräknade driftinkomster, milj. kronor......

» » » » driftkostnader, » » .......

» » » beräknat driftöverskott, » » ......

i anläggningarna investerat kapital, » » ......

3

5

38

605

67,600

50

500

3.9 7
1.87

2.10
62. g

I fråga om platsen för den nya lokala kraftverksförvaltningen hade styrelsen
tidigare uttalat sig för att huvudkontoret borde förläggas till Umeå.
Styrelsen funne emellertid nu, att nämnda huvudkontor lämpligen kunde

Kanyl. M«j:ts proposition )//• !''JU.

31

övergångsvis vara förlagt till Stockholm och att detsamma först längre fram,
sedan ytterligare erfarenhet vunnits, borde överflyttas till Norrland.

Vattenfallsstyrelsen hemställer därför, att för den nya norrländska kraftverksförvaltningen
måtte inrättas en ordinarie kraftverksdirektörsbefattning
samt att den förste byråingenjörsbefattning å kraftverksbyrån, vars innehavare
är biträde åt föreståndaren för Norrlandsavdelningen, måtte överflyttas
till den nya kraftverksförvaltningen och förändras till direktörsassistentbefattning
(samma lönegrad).

Lönenämnden har anfört följande:

Det vore ett kraft- och distributionsnät av avsevärd omfattning, som skulle
inordnas under den nya lokala organisationen. Den ekonomiska omslutningen
vid ifrågavarande kraftverksföretag vore ock betydande. Av de siffror rörande
det ekonomiska resultatet av statens vattenfallsverks olika rörelsegrenar, som
lönenämnden ur tillgänglig statistik låtit sammanställa och som funnes intagna
i eu vid nämndens utlåtande fogad tablå, framginge, att bruttoinkomsterna
vid de två huvudkraftstationerna i Porjus och Norrfors under
år 1927 uppgått till omkring 3.7 9 milj. kronor och driftkostnaderna till omkring
1.6 7 milj. kronor, sålunda lämnande ett driftöverskott av omkring 2.12
milj. kronor, medan exempelvis motsvarande siffror vid Motala kraftverksförvaltning
under samma år belöpt sig till respektive 1.46, 0.75 och 0.71
milj. kronor. Enligt vattenfallsstyrelsens föreliggande skrivelse hade bruttoinkomster,
driftkostnader och överskott vid de till den föreslagna norrländska
kraftverksförvaltningen hörande företagen för år 1929 beräknats till respektive
3.9 7, 1.8 7 och 2.io milj. kronor. Det i anläggningarna investerade
kapitalet uppgick år 1928 enligt styrelsens uppgift till 62.6 milj, kronor.

Det skulle alltså å den föreslagna nya kraftverksdirektören komma att
vila ett betydande ekonomiskt ansvar. I detta sammanhang förtjänade bland
annat att uppmärksammas, att kraftdistributionen från den nyanlagda kraftstationen
i Norrfors med ett avsättningsområde, som sträckte sig söderut
ända ned till Ångermanälven, vore stadd under stark utveckling. Genom
inrättande av den föreslagna nya lokalförvaltningen skulle en fastare organisatorisk
grund skapas för den statliga kraftverksrörelsens ledning och
framtida utveckling i övre Norrland.

Förutsättningen för att den nya lokalförvaltningen skulle helt och fullt
kunna motsvara sin uppgift syntes emellertid lönenämnden vara, att densamma
— såsom också vattenfallsstyrelsen avsett — finge sitt huvudkontor
förlagt till lämplig ort inom sitt blivande förvaltningsområde. Styrelsen,
vars tidigare plan varit, att nämnda huvudkontors förläggningsort skulle
bliva Umeå, hade emellertid nu framhållit, att huvudkontoret i fråga lämpligen
kunde övergångsvis vara förlagt i Stockholm och att detsamma först
längre fram borde, efter inhämtande av ytterligare erfarenhet, överflyttas till
Norrland.

I betraktande av att eu av den nye kraftverksdirektörens viktigaste uppgifter
torde böra bliva att inom sitt förvaltningsområde vinna nya avnämare
av den elektriska kraftproduktionen samt att söka utnyttja konsumtionsmöjligheterna
inom förefintliga distributionsområden på nyttigaste och mest
lönande sätt, måste det enligt lönenämndens mening vara en angelägenhet
av största vikt, att frågan om kraftverksdirektörens placeringsort löstes med
det allra snaraste. Enligt vad nämnden inhämtat vid det besök, nämnden
i anledning av föreliggande remiss avlagt hos vattenfallsstyrelsen, vore det
fortfarande styrelsens avsikt att föreslå Umeå såsom förläggningsort för

Departements

chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

huvudkontoret. I fråga om tidpunkten för ordnandet av denna förläggningsfråga
hade tillika givits det besked, att förläggningen till Norrland borde
vara verkställd senast inom utgången av år 1930.

Lönenämnden, som förutsatte, att detta spörsmål ordnades snarast möjligt
och senast inom den sålunda angivna tiden, ville därför förorda bifall
till styrelsens förslag om Norrlandsavdelningens inom styrelsen förändring
till en lokal norrländsk kraftverksförvaltning och uppförande i samband därmed
å ordinarie stat av eu ny kraftverksdirektörsbefattning.

Statens kraftverksrörelse i mellersta och övre Norrland har på senare
tid, bland annat genom tillkomsten av Norrfors kraftverk, undergått en
stark utveckling, och det är grundad anledning antaga, att denna utveckling
kommer att ytterligare fortgå. I sådant hänseende kan erinras, att Kungl.
Maj:t till innevarande års riksdag framlagt förslag dels till vissa utvidgningsarbeten
vid Porjus kraftverk (proposition nr 32) och dels till anläggning
vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk (proposition
nr 76). Med den avsevärda omfattning, som den statliga produktionen
och distributionen av kraft i Norrland sålunda numera har och
som torde komma att ytterligart'' ökas, har behovet av en mera fast och
enhetlig förvaltning av de skilda anläggningarna inom detta vidsträckta verksamhetsfält
alltmera framträtt. Icke minst ur ekonomisk synpunkt måste
det med hänsyn till de betydande värden, varom det här rör sig, vara av
vikt att i organisatoriskt hänseende erhålla en fastare grund för den statliga
kraftverksrörelsens ledning och framtida utveckling i Norrland. Då
alltså ett stadigvarande behov av en särskild lokalförvaltning för statens
vattenfallsverks rörelse i mellersta och övre Norrland föreligger och då i
stort sett någon ökning i personalkostnader icke inträder genom inrättandet
av en dylik lokalförvaltning, vill jag förorda, att den nuvarande provisoriska
anordningen med eu särskild Norrlandsavdelning inom styrelsens kraftverksbyrå
ersättes med en särskild lokal kraftverksförvaltning för de norrländska
kraftverken. Med hänsyn till de stora fordringar, som i skilda hänseenden
måste ställas på ledningen av den nya lokalförvaltningen, och då i betraktande
härav det, såsom jag inledningsvis anfört, är av vikt att vid befattningen
såsom förvaltningschef kunna fästa en väl kvalificerad kraft, anser
jag mig böra tillstyrka, att för ändamålet nu inrättas en ordinarie kraftverksdirektörsbefattning.

Yad beträffar den nya lokalförvaltningens förläggning, torde densamma,
med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört, under lämplig övergångstid
få vara i Stockholm. Vid sådant förhållande lärer prövning av frågan om
förändring av en förste byråingenjör stjänst till direktörsassistentbefattning
kunna uppskjutas, till dess förut omförmälda granskning av vattenfallsverkets
organisation och personalbehov ägt rum.

Övergångsanordningar.

De av mig förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk synas
lämpligen böra genomföras den 1 juli 1929.

Kungl. Maj:ta proposition nr 129. :s:s

T fråga om de befattningar, som skulle indragas, kan det bliva erforderligt
att uppföra eu eller annan på övergångsstat. l)ot synes därför lämpligt,
att Kungl. Maj:t jämväl i fråga om befattningar, vilkas antal fastställes
av Kungl. Maj:t och riksdagen, efter förslag av vederbörande verksstyrelse
årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfattning.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att
utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna
ändringarna.

Genomförandet av de av mig förordade förslagen skulle medföra ändringar
i den vid gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken fogade
tjänsteförteckningen. I överensstämmelse med vad under de senare åren
skett beträffande av organisationsändringar vid nämnda verk föranledda
ändringar i sagda avlöningsreglemente torde Kungl. Maj:t böra bemyndigas
att i berörda tjiinsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av
riksdagens i förevarande ämnen fattade beslut.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda avseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,

att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen skall
vid postverket i 15:e lönegraden upptagas befattningen garagemästare
;

samt att ur nyssnämnda förteckning skola utgå följande befattningar,
nämligen:

vid telegrafverket:

i 15:e lönegraden: förrådsbokhållare,

» 17:e » : katalogredaktör;

vid statens järnvägar:
i 21:a lönegraden: registrator;

2:o) besluta, att antalet av följande befattningar skall från
och med den 1 juli 1929 utgöra:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:

vid statens vattenfallsverk:

kraftverksdirektör .................................................................... 4;

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid

avlöningsreglementet fogade tjänsteför teckning:
vid postverket:

postmästare av klass 2 .................................................... ..... 52;

Tlihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 105häft. (Nr 129.) 382 89 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

vid telegrafverket:

notarie ..................................................................................... 6

förste kontrollör................................................................... 21

avdelningsingenjör..................................................................... 5

överkontrollör ......................................................................... 3

telegrafkommissarie av klass 1A .......................................... 8

förste sekreterare ...................................................... 1

förste linjeingenjör .................................................................. 13

byrådirektör ............................................................................. 6

byråchef ................................................................................... 5;

vid statens järnvägar:

expeditionsföreståndare .......................................................... 20

byråassistent............................................................................. 18

stationsinspektor av klass 2 .................................................. 20

maskininspektor ........................................................................ 18

stationsinspektor av klass 1 B ............................................... 25

trafikinspektör ........................................................................... 8

maskiningenjör........................................................................ 9

överinspektör............................................................................. 2;

3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att, när nuvarande innehavaren
av befattningen såsom telegrafdirektör vid Göteborgs telegrafstation
avgår, indraga sagda befattning;

4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av ovanberörda ändringar
erfordras; samt

5:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som
föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19211.