Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
1
Nr 12B.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av kronan
tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms slott den
15 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Vilhelm Lundvik.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lundvik:
Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,
att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning
Kungl. Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år
mot årlig avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma
Kungl. Maj:t att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande
jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit uppBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 102 höft. (Nr 126.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
låtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,
därest sådan ifrågakomme. Dylikt medgivande har av 1928 års
riksdag enligt skrivelse nr 58 lämnats för tiden intill den 1 januari
1930.
Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av
ovannämnda bemyndigande, tillåter jag mig att till en början hänvisa till
den i Kungl. Maj:ts proposition nr 208 till 1926 års riksdag intagna redogörelsen
för de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts
för att — i avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande
definitiva anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom
— provisoriskt åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande
förvaltningsområde. Jag anser mig i avseende härå endast böra
erinra om att förvaltningen av kronans jordägarandelar i gruvor, som
före den 1 juli 1923 var splittrad å ett flertal myndigheter, numera, med
vissa av praktiska skäl betingade undantag, helt ankommer på kommex-skollegium.
Under år 1923 avgåvo de sakkunniga för utarbetande av förslag till ny
gruvlagstiftning betänkande med förslag i ämnet, vilket förslag remitterades
till vissa ämbetsmyndigheter. Då förslaget, innan vederbörliga
yttranden inkommit, icke kunnat bliva föremål för någon prövning från
statsmakternas sida, har det visat sig nödvändigt att undan för undan
framskjuta den definitiva regleringen även av frågan om den statliga
gruvegendomens förvaltning. Vid sådant förhållande hava de av Kungl.
Maj:t på föredragning av vederbörande chefer för handelsdepartementet avlåtna
propositioner till de fem senaste årens riksdagar om förlängning under
ett år i sänder av det Kungl. Maj: t meddelade bemyndigandet att utarrendera
kronans jordägarandelar av riksdagen bifallits.
Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag
har departementschefen — i samband med förslag om avlåtande av proposition
till riksdagen angående fortsatt tillämpning till den 1 januari 1933 av
lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning i rätten till inmutning
inom vissa län — beträffande gruvlagstiftningens nuvarande läge anfört
följande.
Sedan socialiseringsnämnden i augusti 1927 avgivit utlåtande över det av
särskilda sakkunniga år 1923 avlämnade betänkandet med förslag till ny
gruvlagstiftning ävensom över de i anledning av betänkandet av vissa
myndigheter och sammanslutningar avgivna yttranden, hade kommerskollegium
efter samtliga bergmästares hörande den 24 februari 1928 avgivit
yttrande i fråga om socialiseringsnämndens utlåtande. Därjämte hade ingenjörsvetenskapsakademien,
järnkontoret, svenska teknologföreningen och
Sveriges industriförbund, vilka därtill beretts tillfälle, avgivit yttranden
över samma utlåtande. Med hänsyn till detta lagstiftningsärendes vidlyftiga
beskaffenhet och de skiftande uppfattningar angående den blivande lag
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
stiftningens innehåll, som kommit till uttryck i angivna utlåtanden, syntes
det icke för närvarande möjligt att närmare angiva den tid, då frågan
kunde komma att föreläggas riksdagen. Under sådana omständigheter torde
den provisoriska lagstiftningen böra erhålla fortsatt giltighet för ytterligare
någon tid. Denna tid syntes nu lämpligen kunna fastställas till tre år.
Med hänsyn till det läge, vari frågan angående ny gruvlagstiftning för Departementsnärvarande
befinner sig, lära icke heller i år definitiva anordningar för che1enförvaltningen
av kronans jordägarandelar i gruvor kunna träffas. Den år
1923 på ifrågavarande förvaltningsområde genomförda provisoriska ordningen
torde vid sådant förhållande böra tillsvidare bibehållas. För dylikt
ändamål lärer framställning böra göras hos riksdagen om ytterligare förlängning
under viss tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet
att utarrendera ifrågavarande jordägarandelar. Förlängningen synes mig
lämpligen böra avse tiden till den 1 januari 1933 eller samma dag, intill
vilken, enligt vad Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för justitiedepartementet
föreslagit, fortsatt tillämpning skulle givas 1926 års lag.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen
att för tiden intill den 1 januari 1933 medgiva, att Kungl. Maj:t må äga
åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig
avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under en
tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan tillhörande
jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit
upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,
därest sådan ifrågakommer.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.