Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
1
Nr 123.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående undersökningar
rörande reglering av vissa delar av Örekilsälven i Älvsborgs
län och Kalix älv i Norrbottens län; given Stockholms slott
den 8 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 8 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet Johansson anför:
Jag anhaller att få anmäla två till Kungl. Maj:t inkomna ansökningar,
avseende anvisandet av särskilda anslag för undersökningar angående reglering
av vissa delar av örekilsälven i Ålvsborgs län samt av Kalix älv i
Norrbottens län.
Vad först angår örekilsälven har i en den 29 januari 1928 dagtecknad Undersökning
ansökning nämndemannen C. Magnusson i Hugeryr å egna och medintres- ang• q91^9
senters vägnar anhållit, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen älven i vissa
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 99 häft. (Nr 123.) 1 delar.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
föreslå anvisande av ett anslag å 15,000 kronor för undersökning angående
upprensning av örekilsälven inom Dals-Eds, Rölanda, Råggärds och
Lerdals socknar i Älvsborgs län ävensom av ett anslag av 200,000 kronor
eller det belopp den ifrågasatta undersökningen utvisade vara erforderligt
för upprensningsarbetets utförande. Som stöd för ansökningen har anförts,
att genom älvens översvämningar årligen förorsakades skador till ansenliga
belopp samt att de jordbrukare, som berördes härav, uteslutande utgjordes
av småbrukare, som i nuvarande för jordbruket tryckta tider icke
vore i stånd att med egna medel bestrida kostnaderna för älvens reglering.
Genom eu reglering av älven kunde förväntas, att minst ett 100-tal egnahemsjordbruk
skulle utvinnas samt att jordbruket på orten skulle erhålla
ett stort uppsving.
Över ansökningen hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 24 februari
1928 av länsstyrelsen i Älvsborgs län, som därvid överlämnat yttrande av
statens lantbruksingenjör i Göteborgs och Bobus län samt Älvsborgs läns
norra del C. B. Carlson, dels den 2 oktober 1928 av lantbruksstyrelsen
dels ock den 26 i samma månad av statskontoret.
Lantbruksingenjören Carlson bar anfört huvudsakligen följande.
På vederbörande intressenters tillskyndan hade under år 1927 företagits
besiktning av älvsträekan ifråga i ändamål att utröna dels behovet av en
påtänkt upprensning av älvfåran och dels omfattningen av de arbeten, som
erfordrades för nedbringandet av älvens besvärande vattenstånd. Vid tillfället
för besiktningen hade på grund av föregående riklig nederbörd i
trakten älven stigit över sina bräddar och dess vatten översvämmat en betydande
del av den dalgång, genom vilken älven hade sitt nordliga lopp.
Behovet av åtgärder till förekommande av skadegörande översvämningar
var därmed direkt klarlagt.
Arbetena för att trygga de sidlänta markerna utmed älven mot förhärjande
flöden och i övrigt bereda möjlighet till ändamålsenlig torrläggning
av jorden finge, efter vad besiktningen gav vid banden, begynna vid ett
fallbrott i älven, beläget vid den punkt inom Dals-Eds socken, där älvens
lopp ändrade riktning från norr mot söder och där damm över älven
samt tvenne vattenverk, ett vid vardera älvstranden, vore anlagda. För
avsänkning av vattnet ovanför dessa anläggningar syntes en nedsänkning
av dammbyggnaden erforderlig, vilken i sin ordning måste hava
till följd en sänkning av tilloppsrännorna till verken och en ändring
av dessa. Den för vattensänkningen i anspråk tagna fallhöjden syntes
kunna återvinnas genom utgrävning av ett omedelbart nedanför verken befintligt
stråk, som icke varit föremål för någon utbyggnad, och den för
driften erforderliga kraftmängden på så sätt kunna, efter genomförd sänkning,
tillförsäkras verken ifråga. Ovanför nyssnämnda fallbrott i älven
runne denna fram genom ett trångt bergpass, som synbarligen utgjorde
binder för vattnets avströmning. Ovan detta bergparti flöte älven lugnt
fram genom en tämligen smal dalgång några kilometers sträcka, varefter
själva översvämningsområdet vidtoge, vilket sedan sträckte sig upp till
gränsen mellan Rölanda och Lerdals socknar. Vid denna gräns och något
ovanför densamma förgrenade sig älven med utlöpare genom sanktrakter
inom Lerdals och Råggärds socknar. Sammanlagda längden av älvsträckan
ifråga med bivattendrag torde utgöra mellan 25 och 30 kilometer.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 128.
3
Omfattningen av de marker, som i avvattningshänseende stode under inflytande
av dessa vattendrag, kundo först efter närmare undersökning utrönas.
Enligt en på 1850-talet i samband med ifrågasatt upprensning av
vattendragen upprättad karta över sanktrakterna skulle dessa innefatta
en areal av 675 tunnland. Genom denna upprensning, som torde hava
kommit till stånd, om än icke med önskvärt resultat, torde åtskillig båtnad
hava vunnits för dessa marker. Men för närvarande vore de dock i stor
utsträckning utsatta för översvämningar och lede av de höga vattenstånden
även under tider, då medelvattenföring rådde i vattendragen.
Att avhjälpa dessa olägenheter enbart genom en upprensning, d. v. s.
genom undanskaffande av vattenväxter och slamavsättningar, torde icke
låta sig göra. En genomgående vidgning och fördjupning av vattendragen
erfordrades säkerligen.
Kostnaderna för dessa åtgärder bleve sannolikt betydande, men kunde
storleken icke ens tillnärmelsevis beräknas utan föregående undersökning
lika litet som företagets bärighet kunde utrönas med mindre båtnadsuppskattning
jämväl verkställdes.
Då företaget skulle komma att beröra andra intressen än sådana för torrläggning
av mark, bleve en prövning i laga ordning av frågan om företagets
tillåtlighet ofrånkomlig. Denna prövning, liksom ock utredningen
om kostnaden för företagets genomförande och om dess bärkraft, vore givetvis
förbunden med vissa omkostnader. För det fall prövningen gåve till
resultat, att företaget icke vore tillåtligt eller krävde så höga kostnader att
bärkraften äventyrades, bleve utgifterna för undersökningen utan påföljd.
Det vore möjligheten av denna utgång av saken samt svårigheten att uppbringa
medel till Undersökningskostnadernas bestridande, som gjorde de
närmast för sänkningsfrågan intresserade tvehågsna inför uppgiften att
sätta i gång med förarbetena för frågans utredning och löpa härmed förbundna
risker.
I trakter, där befolkningens ekonomiska ställning vore svag, vore det
givetvis förbundet med alldeles särskilda svårigheter att anskaffa medel till
en undersökning, med vilken icke med säkerhet kunde vinnas det resultat,
som önskades. I sådana fall — och det förevarande liksom ock en del
andra i Dalsland torde få räknas dit — vore det synnerligen önskvärt, att
medel till undersökningskostnadens bestridande kunde ställas till förfogande,
medel, som sedermera kunde återbäras, därest undersökningen visade att
det till utförande ifrågasatta förslaget vore av beskaffenhet att böra genomföras
och understödjas medelst anslag och lån av statsmedel på sätt härom
funnes stadgat.
I ifrågavarande ärende vore alltså lantbruksingenjörens mening den, att
anvisandet av medel till undersökning för utrönande av kostnaden för företaget
och av dess bärkraft vore synnerligen påkallat, under det att beredande
av medel till företagets utförande finge bliva föremål för prövning i därom
stadgad ordning.
Länstyrelsen har under hänvisning till lantbruksingenjören Carlsons
yttrande tillstyrkt ansökningen på sätt denne ifrågasatt.
Lantbruksst,yr elsen har yttrat följande:
Enligt av styrelsen genom lantbruksingenjören Carlson i ärendet inhämtade
upplysningar kunde antalet av de jordägare, vilka ansåges bliva berörda
av företaget, beräknas till 143. Kostnaderna för erforderliga undersökningar
och utredningar uppskattades av Carlson till approximativt
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
8,000 kronor. Härav beräknades 6,200 kronor åtgå såsom arvode till förrättningsmannen
ävensom till vid syneförrättningen biträdande förrättningsman
och gode män samt för upprättande av till nämnda förrättning hörande
handlingar och ritningar. Kostnaderna för hantlangning vid undersökningen
beräknades till 1,000 kronor, varjämte för utredning om statsunderstöd med
därför erforderliga avskrifter av handlingar och kopior av ritningar beräknades
åtgå 800 kronor.
Lantbruksstyrelsen ville för sin del — under framhållande att i ansökningen
väckt fråga om visst anslag till rensningsarbetets utförande för närvarande
icke vore aktuell, då något förslag i denna del ännu icke förelåge
— i vad beträffade anvisande av statsbidrag till åstadkommande av erforderliga
undersökningar och utredningar angående det ifrågasatta arbetsföretaget
erinra om de betänkligheter av principiell art, för vilka styrelsen i
tidigare förekommande fall av liknande art givit uttryck. Lantbruksstyrelsen
finge i sådant avseende hänvisa till av styrelsen avgivna utlåtanden dels
den 3 maj 1927 om verkställande medelst anlitande av statsbidrag av utredning
angående åtgärder för avvärjande av översvämningar i trakten av
Ume- och Vindelälvarnas sammanflöde, dels ock den 21 oktober 1927 om
förskottering från statens avdikningsanslag av medel för verkställande av
undersökning samt uppgörande av fullständig plan jämte kostnadsförslag
till reglering av Lyckebyån i vissa delar (se prop. nr 99 till 1928 års riksdag).
Sålunda anförda betänkligheter i fråga om lämpligheten av att staten anvisade
medel för åstadkommande av här avsedda undersökningar m. m.
funne lantbruksstyrelsen äga giltighet även i nu förevarande fall. Därjämte
borde framhållas, att eventuellt bifall till nu föreliggande framställning och
därmed ett fortsättande på den genom anvisande av statsmedel till verkställande
av förundersökningar m. m. redan beträdda vägen tvivelsutan
komme att draga med sig liknande anspråk på statens medverkan från intressenter
i andra torrläggningsföretag, vid vilka motsvarande svårigheter
att organisera och finansiera nödiga förarbeten av nämnda slag gjorde sig
gällande.
Emellertid syntes å andra sidan allt beaktande böra jämväl från statens
sida ägnas de svårigheter, som ofrånkomligen vore förenade med uppbringande
på enskild väg av för ifrågavarande förarbeten erforderliga medel,
när företagen vore av mera betydande omfattning och berörde hundratals,
ofta av stridiga intressen sinsemellan söndrade delägare, vilkas ekonomiska
förhållanden i allmänhet icke medgåve de relativt betydande penningutlägg,
som krävdes för ändamålet. Det låge även i öppen dag, att dessa svårigheter
bleve desto mer framträdande, när tveksamhet kunde råda i fråga om
förutsättningarna för erhållande av ett ekonomiskt gynnsamt resultat av
företaget. I sådant fall reducerades nämligen i hög grad utsikterna att
återfå för undersökningarna gjorda utlägg, något som givetvis måste verka
hämmande på det enskilda initiativet. Den omständigheten att, för den
händelse förundersökningarna m. m. verkställts vid syneförrättning enligt
vattenlagens bestämmelser, det erhållna undersöknings- och utredningsresultatet
bleve av bestående värde, även om företagets realiserande funnes böra
ställas på framtiden, minskade i regel icke den risk att förlora utlagda medel,
som den enskilde initiativtagaren löpte.
För statens del torde däremot, under nämnda förutsättning beträffande
förrättningens handläggning, dennas bekostande medelst statsmedel i allmänhet
vara förbundet med endast obetydlig risk. För ändamålet utlämnade
Kungl. Maj:Is proposition Nr 123.
medel torde nämligen såsom regel få karaktär av förskott å de statsunderstöd,
vilka i sinom tid kunde bliva anvisade till företaget, sedan kraven på
rationellt utnyttjande av marken till slut framtvingat dess realiserande.
Därförutom borde icke förbises det synnerligen stora värde för bedömande
av möjligheterna för jordbrukets utveckling inom en viss bygd, som från
allmännyttans synpunkt kunde ligga däri, att tillgång funnes till en i
överensstämmelse med vattenlagens föreskrifter genomförd utredning angående
förutsättningarna för ett vattenavledningsföretag, varav sagda utveckling
kunde vara i väsentlig grad beroende.
Ur ovan anförda synpunkter torde visst fog kunna förefinnas för statens
medverkan till utrönande av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för torrläggningsföretag av sådan omfattning, att desamma finge anses vara
av väsentlig betydelse för jordbrukets utveckling i en hel bygd. Ehuru
förutsättningar för statens medverkan torde, med fasthållande av denna
begränsning, komma att endast i undantagsfall finnas för handen, kunde
dock ifrågasättas, huruvida icke, med hänsyn till önskvärdheten ur det allmännas
synpunkt av att förarbetena rörande dylika företag kunde utan
onödig tidsutdräkt komma till stånd, möjlighet borde beredas Kungl. Maj:t
att inom anslagets ram bevilja statsmedel för ändamålet utan riksdagens
hörande i varje särskilt fall. Något förslag i detta hänseende hade dock
lantbruksstyrelsen icke ansett sig böra i detta sammanhang framlägga.
Enligt vad av nu föreliggande ansökningshandlingar kunde inhämtas,
torde den ifrågasatta regleringen av Örekilsälvens vattenstånd vara av stor
betydelse för jordbruket uti ifrågavarande trakt. Närmare undersökning av
förutsättningarna för sådan reglering torde sålunda få anses av förhållandena
påkallad. Under åberopande av ovan anförda synpunkter ville lantbruksstyrelsen
därför för sin del om ock ej utan tvekan förorda anvisande
av statsmedel för åstadkommande av sålunda erforderliga undersökningar
m. in., mot det att för ändamålet utlämnade medel avräknades å det statsbidrag,
som framdeles till äventyrs kunde komina att beviljas till företagets
utförande.
Emellertid syntes, i likhet med vad tidigare i liknande fall tillämpats,
vederbörande delägare i företaget böra själva bestrida kostnaderna för erforderlig
hantlangning och därtill hörande material. Vidare syntes anledning
icke föreligga att, såsom i ansökningen avsåges, av statsmedel förskottera
kostnad jämväl för utredning angående eventuellt beviljande av statsunderstöd
till företaget med till sådan utredning hörande avskrifter av handlingar
och kopior av ritningar. Sistnämnda kostnad, vilken av vederbörande
lantbruksingenjör hade approximativt beräknats till 800 kronor, bleve aktuell
först sedan delägarnas inbördes ställning till företaget och andelar i därmed
förenade kostnader blivit genom laga kraftvunnen syneförrättning bestämd.
Efter fördelning på företagets intressenter i mån av genom företaget uppkommande
båtnad torde nämnda kostnad få antagas kunna av dem likvideras
utan nämnvärd svårighet.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning torde sålunda det statsbidrag, som
eventuellt kunde bliva anvisat för ändamålet, böra avse enbart kostnaden
för regleringsfrågans fullständiga utredning vid syneförrättning enligt vattenlagen.
I ärendets nuvarande skick saknades givetvis säkra hållpunkter för
exakt bestämmande av denna kostnad. Lantbruksstyrelsen funne emellertid
icke anledning till erinran mot det av lantbruksingenjören därför uppskattade
beloppet, 6,200 kronor.
De statsmedel, som på grund av föreliggande ansökning kunde bliva an -
Undersökning
ang. viss reglering
av Kalix
älv vid
Räktforsen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
visade, torde böra ställas till länsstyrelsens i Vänersborg disposition, och
skulle länsstyrelsen äga att därav mot till länsstyrelsen avgiven räkning
till vederbörande förrättningsmän och gode män utbetala dem tillkommande
gottgörelse för syneförrättningen. Från de av företaget berörda jordägarna
torde till länsstyrelsen böra avlämnas ej mindre förbindelse att anskaffa
och bekosta all för undersökningarna erforderlig hantlangning och därtill
hörande material än även till vederhäftigheten styrkt borgen för återbetalning
till statsverket av för syneförrättningen utbetalade statsmedel, för den
händelse nämnda förbindelse icke behörigen infriades eller syneförrättningen
genom intressenternas förvållande avbrötes, innan densamma blivit slutförd.
Med anledning av vad ovan anförts finge lantbruksstyrelsen förorda, att
Kungl. Maj:t måtte hemställa om riksdagens bemyndigande att av statens
avdikningsanslag för ifrågavarande ändamål och på av lantbruksstyrelsen
angivna villkor använda ett belopp av högst 6,200 kronor.
Statskontoret har uttalat:
Då i detta fall syntes föreligga ungefär liknande omständigheter, som på
framställning av Kungl. Maj:t i propositionen nr 99 föranledde 1928 års
riksdag att medgiva användning av visst belopp av statens avdikningsanslag
för undersökning rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån, finge
statskontoret, som med avseende å anslagsbeloppet i detta fall samt villkoren
för dess åtnjutande anslöte sig till vad lantbruksstyrelsen i dessa hänseenden
förordat, tillstyrka vidtagande av åtgärd i enlighet med nämnda
styrelses hemställan.
Sedermera hava till jordbruksdepartementet inkommit tre skrifter, däri 83
intressenter uti ifrågavarande företag, med instämmande i nämndemannen
Magnussons framställning, framhållit företagets betydelse, enär av deras egolotter
i många fall intill hälften vore omöjliga att bruka på grund av vattenöversvämning.
Med en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 25 september 1928 har länsstyrelsen
i Norrbottens län överlämnat en framställning från Lars E. Andersson
med flera vid sammanträde den 2 juni 1928 inför dåvarande landshövdingen
i Norrbottens län G. Malm utsedda ombud för byamännen inom
Svartbyn, Grelsbyn, Bränna, Nordhammar, Nybyn, Heden, Vännäs och Gylgen
i Över-Kalix socken av nämnda län, vari anhållits om anvisande av ett anslag
utan återbetalningsskyldighet av 25,000 kronor till täckande av ingenjörskostnader
och godemansarvoden för undersökning och utredning angående
utvidgning och fördjupning av den s. k. Räktforsen i Kalixälven till
skydd mot skadegörande översvämningar å holmar och stränder vid Kalix
älv och Ängesån, under villkor att intressenterna förbunde sig att själva
bestrida erforderliga hantlangningskostnader.
Över ansökningen har länsstyrelsen avgivit eget utlåtande, varjämte styrelsen
bifogat yttrande från länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ävensom en av lantbruksingenjören i länets norra del E. Lindqvist avgiven
rapport med anledning av en utav honom efter länsstyrelsens förordnande
verkställd okulärundersökning rörande den ifrågasatta regleringen. Seder
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
7
mera hava i ärendet infordrade utlåtanden avgivits den 18 oktober 1928 av
lantbruksstyrelsen och den 3 november 1928 av statskontoret.
Till stöd för sin framställning hava sökandena åberopat följande.
En av Över-Kalix’ sockens i Norrbottens liin viktigaste och betydelsefullaste
frågor hade varit och vore fortfarande den, att sådana skyddsåtgärder
mot skadegörande översvämningar å bolmar i och utmed stränderna av
Kalixälv och Ängesån, särskilt vid sommar- och höstflöden i nämnda älvar,
måtte bliva utförda, att de stora skador, översvämningarna medförde, förebyggdes
eller åtminstone till sin omfattning begränsades. Den åtgärd, som
syntes erforderlig härför, vore en utvidgning och fördjupning av den s. k.
Räktforsen i Kalixälven, belägen omkring 1.7 mil söder om Över-Kalix
kyrkby. Denna för orten så betydelsefulla fråga vore av gammalt datum.
För utredningar i ärendet hade sammanträden hållits av landshövding
Malm med de blivande intressenterna i det ifrågasatta företaget den 18 juni
1922 och den 2 juni 1928, från vilka sammanträden protokoll bifogats ansökningen,
varjämte sökandena avhållit sammanträden med intressenterna
enligt ett ansökningen likaledes bifogat protokoll.
Verkningarna av översvämningarna sträckte sig omkring 2.5 mil ovanför
Räktforsen och berörde byarna Svartbyn, Grelsbyn, Bränna, Nordhammar,
Nybyn, Heden, Vännäs och Gylgen.
De marker, som vore föremål för översvämning, bestode huvudsakligen av
naturängar. I vilken omfattning skador kunde åstadkommas av en översvämning,
som inträffade under bärgningstiden, fram ginge bland annat av en
verkställd beräkning vidkommande 1921 års översvämning. Enligt nämnda
beräkning förstördes ej mindre än 2,400—2,800 skrindor hö, motsvarande
350 — 500 kofoder till ett värde av 80,000—110,000 kronor.
Då de nämnda byarnas kreatursskötsel till mycket stor del vore baserad
på avkastningen från dessa naturängar, vore en minskning av eller avstående
från denna avkastning av genomgripande ekonomisk betydelse för orten,
i synnerhet nu då ett andelsmejeri nyligen uppförts i Över-Kalix kyrkby.
En eventuell utvidgning av Räktforsen berörde ej endast jordbruksintresset
utan även flottleds-, farleds-, fiske- och kraftintressena. Därav följde,
att enbart undersökningar och utredningar såväl tekniska som juridiska för
ett så stort företag bleve mycket omfattande och förenade med avsevärda
kostnader. Då de jordägare, vilkas intressen berördes av företaget, liksom
kommunen i dess helhet bestode i huvudsak av mindre hemmansägare med
relativt ringa ekonomisk bärkraft, med sammanlagda utskylder av omkring
26 kr. pr bevillningskrona och landets högsta vägskatt, syntes inga möjligheter
finnas för dessa jordägare att själva bära undersöknings- och utredningskostnaderna,
vilka av lantbruksingenjören Karl Elfström approximativt
beräknats till 50,000 kronor,
För att närmare kunna bestämma företagets ungefärliga storlek och verkningar
samt kostnaderna för företagets genomförande samt den nytta, som
torde kunna påräknas efter företagets utförande, hade kommitterade för
frågans framförande, utsedda vid ovannämnda sammanträde den 18 juni
1922, hos lantbruksstyrelsen anhållit om förordnande för ovanbemälde lantbruksingenjören
Lindqvist att verkställa en okulärundersökning, och bifogades
av honom på grundval av denna okulärundersökning avgivet utlåtande.
Härav framginge bland annat, att kostnaderna för de erforderliga
undersökningarna och utredningarna för företagets genomförande komme
att uppgå till omkring 40,000 kronor, varav 25,000 kronor för ingenjörs
-
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
kostnader och godemansarvode samt 15,000 kronor för hantlangningskostnader.
Då nämnda stora och kostsamma undersökningar och utredningar måste
föregå företagets utförande för att därigenom erhålla full visshet om företagets
tillåtlighet i juridiskt avseende och genomförbarhet i tekniskt och
ekonomiskt avseende samt intressenterna icke ägde förmåga att själva bära
dessa stora kostnader, hade förevarande framställning gjorts.
Lantbruksingenjören Lindqvist har vid omförmälda okulärundersökning
uppskattat de översvämmade områdenas areal till 900 hektar, varav 800
hektar ängsmark och 100 hektar med mindre skog bevuxna odlingsmarker.
Av Lindqvists rapport inhämtas i övrigt bland annat följande.
översvämningarna vore orsakade av häftiga flöden i Kalix älv och Ängesån,
vilka torde vara beroende av att Kalix älv saknade större källsjöar och magasin
samt upprunne i vårt lands högsta f jällmassiv med ständig snö. Vid
stigande temperatur och nederbörd ökades avrinningen därför hastigt. En
annan orsak, som bidroge till flödenas uppkommande, torde vara den, att
omfattande myrutdikningar verkställts under de senaste åren utmed de ifrågavarande
vattendragen, varigenom nederbördsvattnet från dessa myrområden
hastigt nedkomme i vattendragen. Genom den förträngning, som bildades
i Kalix älv vid Räktforsen, kunde flödena ej avrinna här på tillräckligt kort
tid, varför skadegörande översvämningar uppkomme under sommaren och
hösten, varigenom de nämnda ängsmarkerna somliga år ej kunde avbärgas,
eller ock bleve vid ej allt för häftiga flöden det avbärgade höet förstört
genom urvattning och uppslamningar.
De uppträdande vårflödena, vilka vore större än sommar- och höstflödena,
komme dock tidigare på året och hade ej så stort skadegörande inflytande.
För att motverka och borteliminera dessa skadegörande sommar- och
höstflöden erfordrades en utvidgning och fördjupning av Räktforsen. Redan
för hundra år sedan verkställdes en mindre dylik utvidgning av Räktforsen,
vilket enligt ortsbornas uppgifter i någon mån motverkade de ifrågavarande
skadegörande flödena, men då denna utvidgning ej kunde göras fullt effektiv
och på grund av verkningarna av omnämnda myrutdikningar, hade de
skadegörande sommar- och höstflödena under senare åren uppträtt oftare och
med större omfattning. De arbeten, som därför erfordrades, vore bortsprängning
och borttagande av ett berg- och stenparti på Kalix älvs östra strand
vid Räktforsen, varjämte en sprängning i forsnacken bleve nödvändig.
För att emellertid företagets utförande genom denna förstoring av sektionen
vid Räktforsen ej skulle menligt inverka på flottleds-, farleds och kraftintressena
samt på nedanför Räktforsen belägna marker, måste uppföras en
dammanordning vid Räktforsen för att kunna reglera avrinningen efter
företagets utförande. Genom dessa arbetens utförande skulle en sänkning av
högvattenytan, även vid vårflöden, samt ett motverkande av en alltför låg
lågvattenyta kunna åstadkommas till förhindrande av, att olägenhet uppstode
för nämnda intressen.
Enligt upprättat kostnadsförslag hade kostnaderna för företagets utförande
med dammanordningar approximativt beräknats till 170,000 kronor. Då
företagets utförande måste föregås av syneförrättning enligt vattenlagens
föreskrifter med detaljerade inmätningar av mark, som vunne nytta av företagets
genomförande, vidsträckta pejlingar i vattendragen och angränsande
sjöar och vattenmängdsmätningar samt såväl lantbrukstekniska, vattenbyggnadstekniska
och juridiska utredningar och beräkningar som omfattande
Kungl. Moj:ts proposition Nr 123.
!)
hantlangning vid undersökningarnas verkställande, hade eu approximativ
beräkning av kostnaderna för dessa erforderliga undersökningar och utredningar
verkställts enligt nedanstående:
för lantbruksingenjörens undersökningar med upprättat förslag
till företagets utförande kronor 14,000
» väg- och vattenbyggnadsingenjörens undersökningar och
utredningar med utlåtande och förslag till regleringsdamm » 10,000
» godemansarvode ..................................................................... » 1,000
> hantlangning och ersättning för materialier o. dyl. » 15,000
Summa kronor 40,000.
Genom företagets utförande beräknades uppkomma en sammanlagd nytta,
motsvarande ett kapitalvärde av 210,000 kronor. Då de högre belägna ängsmarkerna
även torde kunna uppodlas till åker efter företagets utförande,
uppkomme även härigenom en ökning av förbättringsvärdet. Företaget syntes
sålunda vara ekonomiskt utförbart.
Då företagets utförande måste föregås av syneförrättning enligt vattenlagen
med därtill hörande omfattande undersökningar och utredningar för
ett erhålla full visshet om företagets genomförbarhet i såväl tekniskt som
juridiskt hänseende och kostnaderna härför uppginge till ovannämnda höga
belopp samt intressenterna, bestående av ett 100-tal mindre jordbrukare, ägde
relativt ringa ekonomisk bärkraft med i medeltal endast cirka 3—4 hektar
odlad mark och höga utskylder, ävensom då kreatursskötseln inom orten
huvudsakligen vore baserad på avkastningen från här nämnda naturängar,
tillstyrktes intressenternas framställning om erhållande av statsbidrag till kostnaderna
för verkställande av ovannämnda undersökningar och utredningar.
Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har anfört huvudsakligen följande.
De av översvämningarna föranledda stora växlingarna av foderskörden
medförde helt naturligt synnerligen stora olägenheter för kreatursägarna.
Kreatursstocken i de åberopade byarna måste givetvis anpassas efter foderförrådet
under normala år. Inträffade emellertid en större reducering av
skörden under ett år, måste antingen stora mängder foder inköpas från
annat håll eller ock måste en avsevärd minskning av kreatursstocken tillgripas.
Härigenom skapades ett osäkerhetstillstånd, som i hög grad verkade
hämmande på jordbrukets och kreatursskötselns utveckling.
Enligt den av statens lantbruksingenjör verkställda okulärundersökningen
angående den ifrågasatta regleringen skulle, därest densamma komme till
utförande, rätt avsevärda arealer mark dessutom vinnas för odlingsändamål.
Dessa marker bestode till övervägande del av svämjord av synnerligen godartad
beskaffenhet som odlingsmark. En del marker hade redan blivit föremål
för uppodling och hade med rationell skötsel lämnat mycket god avkastning
av foder under sådana år, då skörden icke äventyrats av allt för
högt vattenstånd. Därest regleringen komme till utförande skulle helt säkert
ej oansenliga arealer jord ytterligare komma att uppodlas inom en snar
framtid, varigenom fodertillgången ännu mera komme att utökas.
Det torde därför utan gensägelse kunna anses som en synnerligen stor
fördel för jordbruket inom de åberopade byarna, om en reglering av Kalix
älv kunde genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av statens
lantbruksingenjör uppskisserade förslaget. Enligt den approximativa båtnadsberäkningen
torde även företaget vara ekonomiskt utförbart.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 99 haft. (Nr 123.)
2
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
Beträffande de beräkningar, som låge till grund för båtnadsuppskattningen
av företaget, syntes såväl avkastningsuppgifterna från ängsmarkerna som
jämväl arealen av den mark, vilken torde vinnas för odlingsändamål, vara
lågt beräknade, varför vinsten av regleringens genomförande med allra största
sannolikhet i verkligheten torde bliva högre än som beräknats.
Då kostnaderna för en slutgiltig undersökning emellertid torde bliva allt
för betungande för att helt kunna gäldas av intressenterna, finge förvaltningsutskottet
tillstyrka intressenternas framställning om erhållande av ett
statsbidrag å 25,000 kronor till nämnda undersökning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit, att intressenterna, vilkas
antal uppginge till över 200, till största delen vore mindre jordbrukare i
små omständigheter. Det torde icke vara möjligt för dem att ensamma
bära de beräknade betydande undersökningskostnaderna, och utan bidrag från
det allmännas sida torde utsikt sålunda icke förefinnas, att den för hela
bygden betydelsefulla undersökningen någonsin skulle kunna bringas till
stånd. Länsstyrelsen har därför hemställt om utverkande av riksdagens
bemyndigande för Kungl. Maj:t att av statens avdikningsanslag använda
ett belopp av intill 25,000 kronor för ifrågavarande undersökning.
Lantbruksstyrelsen har anfört följande.
Beträffande eventuell medverkan från statsmakternas sida till åstadkommande
av nödiga förundersökningar och utredningar rörande torrläggningsföretag
av särskild betydelse för en viss jordbruksbygd finge styrelsen åberopa
vad därom anförts i styrelsens ovan angivna utlåtande den 2 oktober
1928 angående ifrågasatt upprensning av Örekilsälven.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning syntes i sagda utlåtande omnämnda
förutsättningar för statens medverkan i angivna syfte finnas för
handen beträffande det i föreliggande framställning avsedda regleringsföretaget.
Styrelsen ville därför för sin del förorda anvisande av statsmedel
för åstadkommande av i ansökningen omnämnda undersökningar m. m.
mot det att för ändamålet utlämnade medel avräknades å det statsbidrag,
som framdeles tilläventyrs kunde komma att beviljas till regleringsföretagets
utförande.
Ifrågavarande undersökningar m. in. vore avsedda att äga rum vid syneförrättning
enligt vattenlagen. Av vederbörande lantbruksingenjör hade för
ändamålet erforderliga kostnader, exklusive hantlangningskostnader, beräknats
till 25,000 kronor, varav 14,000 kronor till förrättningsmannen, 10,000
kronor till vid syneförrättningen biträdande, i frågor rörande vattenkraft
sakkunnig förrättningsman samt 1,000 kronor till vid förrättningen biträdande
godemän.
I ärendets nuvarande skick saknades säkra hållpunkter för närmare bedömande
av riktigheten av nämnda kostnadsberäkning. Emellertid borde
framhållas, att ersättningen till vederbörande lantbruksingenjör komme att
uträknas enligt bestämmelserna i gällande lantbruksingenjörstaxa ävensom
att beträffande ersättning till vid syneförrättningen såsom vattenkraftsakkunnig
biträdande förrättningsman liksom även till godemännen särskilda föreskrifter
funnes meddelade i kungörelsen den 10 mars 1922 (nr 103) angående
gottgörelse åt synemän vid vissa syneförrättningar.
De statsmedel, som på grund av föreliggande ansökning kunde bliva anvisade,
torde böra ställas till länsstyrelsens i Luleå disposition, och skulle
länsstyrelsen äga att därav mot till länsstyrelsen avgiven räkning till vederbörande
förrättningsmän och godemän utbetala dem tillkommande gottgö
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 12S.
11
relse för syneförrättningen. Från de av företaget berörda jordägarna torde
till länsstyrelsen böra avlämnas ej mindre förbindelse att anskaffa och bekosta
all för undersökningarna erforderlig hantlangning och därtill hörande
material än även till vederhäftigheten styrkt borgen för återbetalning till
statsverket av för syneförrättningen utbetalade statsmedel, för den händelse
nämnda förbindelse icke behörigen infriades eller syneförrättningen genom
intressenternas förvållande avbrötes, innan densamma blivit slutförd.
Med anledning av vad ovan anförts finge lantbruksstyrelsen förorda, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1929 års riksdag hemställa om bemyndigande
att av statens avdikningsanslag för ifrågavarande ändamål och
på av lantbruksstyrelsen angivna villkor använda ett belopp av högst 25,000
kronor.
Statskontoret har yttrat:
Då i detta fall syntes föreligga ungefär liknande omständigheter som de,
vilka föranledde 1928 års riksdag att med bifall till propositionen nr 99
medgiva användning av visst belopp av statens avdikningsanslag för undersökning
rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån, finge statskontoret,
som i avseende å villkoren för anslagsbeloppets åtnjutande anslöte sig till
vad lantbruksstyrelsen förordat, tillstyrka vidtagande av åtgärd i enlighet
med nämnda styrelses hemställan.
Enligt gällande grunder för understödjande medelst statsbidrag utan åter- Departementsbetalningsskyldighet
av torrläggningsföretag (kungörelsen den 11 juni 1926, chefen.
nr 257, angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag)
skall — såsom första förutsättning för dylikt bidrag — förslag till företagets
utförande vara upprättat vid syneförrättning enligt vattenlagen, varjämte
beträffande företaget skall hava verkställts den ytterligare utredning, varom
lantbruksstyrelsen meddelar närmare föreskrifter. Ärendet prövas därefter
av Kungl. Maj:t, som fastställer arbetsplanen. Kungl. Maj:t kan därvid
bevilja statsbidrag jämväl för ifrågakommande undersökning och syneförrättning
jämte erforderliga kartor och handlingar. För närvarande pläga
kostnaderna såväl i berörda avseenden som för hantlangning upptagas i den
summa, som ligger till grund för statsbidragets beräknande.
Ett bifall till förevarande framställningar innebär sålunda ett frångående
av gällande bestämmelser. Emellertid anser jag i likhet med samtliga i
ärendet hörda myndigheter vägande skäl föreligga för medgivande av undantag
beträffande nu föreliggande två fall. För ett dylikt undantag synes
kunna i stort sett anföras samma skäl, som föranledde 1928 års riksdag
att med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet medgiva, att av statens
avdikningsanslag finge användas ett belopp av 14,000 kronor för undersökning
rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån. I samtliga dessa fall
avse de planerade vattenregleringsföretagen att komma en större bygd till
godo, varjämte intressenternas antal är högst avsevärt och deras ekonomiska
förhållanden svaga. I nu föreliggande ärenden beräknas antalet intressenter
utgöra i örekilsälvens regleringsföretag 143 och i Kalixälvens över 200.
Samtliga äro småbrukare, vilkas ekonomi näppeligen medgiver dem påtaga
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
sig den risk, ett negativt resultat av undersökningarna skulle föra med sig.
Enligt tillgängliga statistiska uppgifter uppgår för 1928 kommunalskatten
i de av förstnämnda företag berörda socknarna till belopp växlande mellan
8 kronor 5 öre och 16 kronor 10 öre per bevillingskrona samt i Över Kalix
socken till 19 kronor 25 öre. Skulle undersökningarna giva säkert stöd för
antagandet, att företagen skulle bliva ekonomiskt bärkraftiga, torde kunna
förväntas, att företagen med hänsyn.till jordens uppdelning på ett stort antal
brukningsdelar skola bliva av avsevärd betydelse ej endast för de särskilda
intressenterna utan även för de respektive orterna i sin helhet och
deras framtida utveckling. I sistnämnda avseende får jag särskilt hänvisa
till vad lantbruksstyrelsen i sina ovanberörda utlåtanden anfört. På
grund härav och då enligt de förberedande undersökningar som ägt rum
vissa omständigheter synas tyda på att förutsättningar föreligga för att
företagen skola bliva bäriga, vill jag tillstyrka, att staten träder hjälpande
emellan för möjliggörande i förevarande båda fall av fullständiga utredredningar,
vilka eljest näppeligen torde komma till stånd. Dessa böra, på
sätt lantbrukssyrelsen anfört, från början utföras såsom laga syneförrättningar
enligt bestämmelserna i vattenlagen.
Mot de av myndigheterna — efter avdrag av kostnaderna för hantlangning
och därtill hörande material samt för utredning om statsunderstöd
med därför erforderliga avskrifter av handlingar och kopior av ritningar,
vilka kostnader skola bestridas av intressenterna själva — tillstyrkta statsbidragsbeloppen
6,200 kronor beträffande örekilsföretaget och 25,000 kronor
i fråga om Kalixföretaget har jag intet att erinra.
Nämnda medel torde böra beredas från statens avdikningsanslag, som
sedermera, om företagen utföras, skulle erhålla gottgörelse av blivande statsbidrag
från samma anslag. Skulle företagen ej komma till stånd, torde
staten hava att bära laga synekostnaderna i nu förevarande del, därvid
dessa torde böra bestridas från nämnda anslag. Avbrytas genom intressenternas
förvållande förrättningarna, böra emellertid alla kostnader för de
utförda undersökningsarbetena stanna å intressenterna. Jämlikt lantbruksstyrelsens
förslag böra respektive intressenter förpliktas att avlämna förbindelse
beträffande bestridandet av hantlangnings- och därmed förbundna
materialkostnader. För nämnda förbindelsers infriande ävensom för återbetalning
av för undersökningarna utanordnade statsmedel i händelse av
förrättningarnas avbrytande genom intressenternas förvållande synes böra
ställas borgen, och torde därvid givetvis kunna godkännas borgensåtagande
av hushållningssällskap eller annan dylik allmän institution. Statsbidragens
utbetalande torde ske i den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta ordning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att av statens avdikningsanslag anvisa
dels ett belopp av högst 6,200 kronor såsom bidrag till bestridande av
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.
kostnaderna för syneförrättning enligt vattenlagen för utredning rörande
reglering av vissa delar av örekilsälven i Älsborgs län,
dels ock ett belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för sådan förrättning -för utredning beträffande reglering
av vissa delar av Kalix älv i Norrbottens län.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 99 hiift. (Nr 123.)
3