Kungl. Maj:Is proposition Nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisation av
undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn och folkminnen;
given Stockholms slott den 15 februari 1929.

KimgL Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt. F

Under Hans Maj.ts,

Mm allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Teygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steteen, Malmbeeg
Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Under punkt 266 av 1929 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föres
agb riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag till undersökning
av svenska dialekter, ortnamn och folkminnen, under åttonde huvud if°r

budgetåret 1929/1930 beräkna för ändamålet ett* extra anslag av

4,000 kronor.

Vidare har chefen för finansdepartementet under elfte huvudtiteln för
har ifrågavarande ändamål beräknat en höjning av det ordinarie förslagsanslaget
till allmänna indragningsstaten med 70,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 samt. 93 höft. (Nr 115.)

Organisation
av undersökningarna
av
svenska
landsmål,
ortnamn
och folkminnen.

1

Översikt
över de av
staten vidtagna
åtgärderna
för
främjande av
ifrågavarande
forskningsområden.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Sedan den erforderliga utredningen numera slutförts, anhåller jag att ånyo
få anmäla dessa frågor för Kungl. Maj:t.

Sedan gammalt hava i Sverige vetenskapliga undersökningar bedrivits
beträffande våra olika folkmål. Sedermera har ortnamnsforskningen framträtt,
och slutligen hava jämväl folkminnesundersökningarna kommit att mtaga en
betydelsefull plats i det vetenskapliga arbetet. Innan jag närmare ingår pa
de framställningar, som gjorts beträffande statens tillgodoseende av dessa
forskningsområden, vill jag till en början lämna en redogörelse för vad
som från statsmakternas sida i dessa hänseenden redan blivit åtgjort.

Som jag nyss nämnde, är folkmålsforskningen den till tiden äldsta. Redan
år 1872 började landsmålsföreningarna i Uppsala sin verksamhet, och år
1875 inleddes en liknande verksamhet i Lund. Dessa föreningars under
1870- och 1880-talen utförda, mångsidiga men till mycket stor del oavslutade
samlingar hunno dock icke att ordnas och systematiskt anvandas. Landsmålsföreningarnas
verk upptogs i ny form av de sedan mitten av 1890-talet
vid högskolorna genom enskild sammanslutning stiftade styrelserna for s. k.
dialekttopografiska undersökningar av enskilda landskap och landskapsgrupper.
Dessa styrelser utgjorde under två decennier nästan all den
organisation, som fanns för folkmålsundersökningar och därmed sammanhängande
undersökningar av folklore och folkliv i övrigt. De dialekttopoo-rafiska
undersökningarnas styrelser bekostade genom medel, som msam ats
av enskilda, och med understöd av vissa företrädesvis lokala korporationer
undersökningsresor, utförda av tillfälliga, frivilliga medarbetare. Gemensam
organisation saknades. Därjämte saknades i alltför hög grad en jämsides
med undersökningarna pågående bearbetning av det insamlade materialet,
eu brist som blott mycket ofullständigt uppvägdes därav, att enskilda forskare
för enskilda syften använde samlingarna eller delar därav. Den enda
gemensamma institution, som fanns, var den av numera professor emeritus
J A Lundell med statsanslag utgivna tidskriften »Svenska landsmal och
svenskt folkliv». I denna tidskrift hade dialektundersökningarna och darmed
förbundna forskningsgrenar ett organ, vars verksamhet var — liksom
det sedermera förblivit — ett viktigt medel till dessa forskningars främjande.
Tidskriftens redaktion var dock icke i tillfälle att leda någon systematisk
insamlingsverksamhet, enär de ekonomiska och personliga resurser, varover
redaktionen förfogade, redan genom redigeringsarbete och tryckning voro
fullt anlitade. Sedan emellertid riksdagen i anledning av kungl. Maj.ts
därom gjorda framställning (punkt 235 av 1913 års åttonde huvudtitel, vartill
jag här tillåter mig att hänvisa) för systematisk undersökning av svenska
folkmål anvisat på extra stat för år 1914 ett anslag av 7,500 kronor att
utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt bestamma,
uppdrog Kungl. Maj;t den 22 augusti 1913 åt professorerna O. von Fnesen,
J. A. Lundell och A. Noreen, dåvarande docenten, numera professorn B.

Kun fil. May.ts proposition Nr 11:5. 3

Hesselman och docenten S. Lampa (avgången år 1916) samt dåvarande filosohe
licentiaten numera docenten H. Geijer att tillika med överbibliotekarien
vid universitetsbiblioteket 1 Uppsala utöva ledningen av omförmälda undersökning,
varjämte meddelades vissa närmare föreskrifter beträffande undersökningens
planering och utförande under år 1914. Professor Noreen har
sedermera efterträtts av intendenten Sigurd Erixon.

För fortsatt systematisk undersökning av svenska folkmål har riksdagen
sedermera 1 anledning av Kungl. Maj.ts i ämnet gjorda framställningar, för

?«e?-n9il0/1922 n ^ hand Ökade årsanslaS> för år 1922 utgörande
-8,6o0 kronor. Sedan anslaget därefter nedsatts på grund av den stats ,

situationen, upptogs det för budgetperioden 1926/1927 åter till
19267°/192k9r0n°r’ med Vdket bel°PP an8laget jämväl utbrått för budgetåren

Omförmälda anslag hava ställts till rektors vid universitetet i Uppsala
förfogande för att i mån av behov tillhandahållas ledarna av undersökningen
mot redovisning inför vederbörande ämbetsverk.

I fråga om de bestämmelser, vilka av Kungl. Maj: t meddelats för utgående
av tidigare av riksdagen beviljade anslag för ändamålet, tillåter jag
mig hanvisa till vad därom anförts dels i 1925 års åttonde huvudtitel, punkten
242 dels 1 1926 års åttonde huvudtitel, punkten 217, och vill jag vidare

foo, g6tåret 1926/1927 gälknde tämmelserna hänvisa till punkt
244 av 1927 ars åttonde huvudtitel.

bÄfflÄ*0 mai ,1927 S?llde K,”S''- Maj:t det av riksdagen för
ouagetäret 1927/1928 anvisade anslaget till förfogande av rektor vid ™i

versitetet 1 Uppsala, för att i mån av behov tillhandahållas ledarna av undersökningarna
mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket. Samtidigt
fttrerdn^ KUf¥'' Maj:t’„1 huvudsaklig överensstämmelse med vad som tidigare

omfaftn fa/iraga•fÖrUt !?tgående anslaS- följande beträffande arten goch
omfattningen av ifragavarande undersökningar:

män dUe?dUtS5ni"gamaS huvudföremål skall utgöras av dialekterna. I den
• a 1 1 d,for®?a ?lg med dialektundersökningens planmässiga fullföl]ande,
skola dock alla tillfällen iakttagas till undersökning av folktraditioner
aven nar dessa icke äro av rent språkligt intresse.

2. Arbetet skall bestå i

a) detaljerad registrering av till ledningen överlåtna eller i dess vård
förvaltning; SamllDgar samt vad 1 övrigt tillhör samlingarnas arkivaliska

b) sådan bearbetning av detta material, som närmast erfordras såsom
grundval för materialets komplettering och kontrollering;

c) bedrivande av fortsatta undersökningar i landsorten.

M!,I..taVSee"d,e f ^Positionen av anslaget å 28,650 kronor föreskrev Kungl
i^ayt samtidigt följande stat att lända till efterrättelse för budgetåret 1927/

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Arvode åt en vetenskaplig medarbetare, som tillika är
undersökningens och arkivets föreståndare
Arvode åt en vetenskaplig medarbetare . .

Arvode åt expeditionsbiträde..........

Tillfällig arbetshjälp................

Övriga utgifter för samlingarnas ökande och för under
sökningens förvaltning ..............

kronor

9.000

6.000

2,400

3.000

6.000

2,250: —

Summa kronor 28,650: —

Anm 1 Med undantag för posterna 1 och 2 må undersökningens ledare
äga rätt att beträffande en post göra ökning och beträffande en annan
minskning, endast anslagets slutsumma icke överskndes.

Anm. 2. Arbetsåret för vardera medarbetaren beräknas till 101 2 månader.
Anm 3 Resorna utföras dels av undersökningarnas två vetenskapliga
medarbetare eller endera av dem, dels av andra personer, som av undersökningarnas
ledning tilldelas reseersättning, vars belopp ledningen äger
att efter sig företeende omständigheter bestämma. Sammanlagda restiden
för vilken understöd av statsanslaget åtnjutes, skall uppgå till minst 12

månader. -er a

Anm. 4. Handskrifter, som må komma att inlösas, skola införlivas med

samlingarna i Uppsala.

Anm. 5. De samlingar, som genom de av ledarna föranstaltade arbetena
åstadkommas, ävensom samlingar, som utan förbehåll överlämnas till dem,
skola bliva statens egendom, förvaras i Uppsala universitetsbibliotek och
hållas tillgängliga för vetenskaplig forskning.

Genom beslut den 8 juni 1928 ställde slutligen Kungl. Maj:t det av riksdagen
för budgetåret 1928/1929 anvisade anslaget å 28,650 kronor till förfogande
av rektor vid universitetet i Uppsala för att i män av behov tillhandahållas
ledarna av ifrågavarande undersökningar, och föreskrev Kungl.
Maj:t därvid, att beträffande arten och omfattningen av undersökningarna
samt i avseende å anslagets disposition skulle gälla enahanda bestämmelser,
som den 20 maj 1927 fastställts i fråga om motsvarande för budgetåret
1927/1928 beviljade anslag.

Till systematisk undersökning av sydsvenska folkmål har riksdagen vidare
från och med år 1918 anvisat anslag å extra stat. Anslaget har de senaste
åren utgått med 3,500 kronor och är jämväl upptaget med detta belopp 1
riksstaten för budgetåret 1928/1929. För detta anslag gälla fortfarande de
bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelats den 9 november 1917 för
motsvarande för år 1918 beviljade anslag, nämligen

att anslaget ställes till förfogande av centralstyrelsen för landsmålsföreningarna
i Lund att av styrelsen disponeras för uppteckningar av folkraål
i Skåne, Halland, Blekinge och Småland, för inköp av äldre samlingar
rörande folkmål, folkseder in. m. inom dessa landskap samt för bearbetning
och eventuell publicering av tidigare därifrån insamlat material,

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

att de samlingar, som sålunda åstadkommas eller inköpas, ävensom
dylika samlingar, vilka utan förbehåll överlämnas till centralstyrelsen, skola
bliva statens egendom och hållas tillgängliga för vetenskaplig forskning,
samt att samlingarna skola, om och i den mån utrymme för dem kan beredas
inom universitetsbiblioteket i Lund, förvaras därstädes.

Ortnamnsforshiingens uppkomst i modern mening är till tiden senare än
folkmålsforskningen, men den erhöll dock tidigare en stark statlig konsolidering,
i det att Kungl. Maj:t den 2 maj 1902 uppdrog åt eu kommitté,
den s. k. ortnamnskommittén, bestående av dåvarande riksantikvarien H.

O. H. Hildebrand, dåvarande kammarrådet G. Thulin och dåvarande professorn
A. G. Noreen, att för vidtagande av förberedande undersökningar för
åstadkommande av ett arbete om svenska ortnamn, väsentligen motsvarande
det i Norge med anslag av allmänna medel utgivna samlingsverket »Norske
Gaardnavn», dels för ett län eller landskap låta verkställa undersökning
av namnen å byar och gårdar ävensom å viktigare berg samt större skogar,
sjöar och landsträckor, dels ock efter vunnen erfarenhet uppgiva och, så
snart ske kunde, underställa Kungl. Maj:ts prövning plan för arbetet i dess
helhet jämte beräkning av de penningbelopp, som för arbetets fullständiga
utförande kunde antagas vara erforderliga.

Riksdagen anvisade vid flera tillfällen — tidigast 1905 års riksdag —
medel till undersökning av ortnamn inom Älvsborgs, Örebro och Värmlands
lan. Från och med år 1911 anvisade vidare riksdagen årliga anslag till
arvode åt ortnamnskommitténs sekreterare, vilka anslag under tiden närmast
före budgetåret 1923/1924 utgingo med ett belopp av 8,000 kronor för år
räknat och avsågo arvode åt sekreteraren med erforderliga biträden.

Genom beslut den 30 november 1922 förordnade Kungl. Maj:t, att ortnamnskommitténs
arbeten skulle från och med den 1 januari 1923 vila
och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

Vid sin anmälan den 8 januari 1923 av anslagsbehoven under riksstatens
åttonde huvudtitel för budgetåret 1923/1924 framhöll dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet, att det enligt hans mening icke vore lämpligt att
tvärt avbryta de administrativa funktioner, bestående huvudsakligen i tillfälliga
namnregleringsärenden, som utövades av kommittén. Departementschefen
förklarade sig därför böjd för att förorda en sådan anordning, varigenom
kommittén alltjämt skulle tillsvidare fungera, dock med den begränsning
i dess arbetsuppgifter, att den endast skulle hava att till behandling
upptaga till kommittén inkomna framställningar rörande tillfälliga namnregleringsärenden.
För sina på angivet sätt begränsade arbetsuppgifter var
kommittén givetvis i behov av något mindre anslag. Ett belopp av 4,000
kronor ansåg departementschefen vara tillfyllest för tiden till och med den
30 juni 1924, varvid uppenbarligen en del åtginge till ersättning för sekreterarbiträde.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj :t
riksdagen medgiva, att ett på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisat förslagsanslag, högst 4,000 kronor, till arvode under förra halvåret
1923 åt ortnamnskommitténs sekreterare med erforderliga biträden måtte
få användas intill den 1 juli 1924 till bestridande av sådana kostnader för
ortnamnskommittén, som föranleddes av kommitténs, på sätt departementschefen
angivit, begränsade arbetsuppgifter.

I sin skrivelse i ämnet meddelade riksdagen, att riksdagen bifallit Kungl.
Maj:ts förslag, dock med det tillägget, att det ifrågavarande anslaget skulle
få för angivna tid användas ej endast för de av departementschefen angivna,
utan även för vissa av riksdagen i dess skrivelse närmare berörda
arbetsuppgifter. Härmed åsyftade riksdagen korrekturläsning av de i övrigt
tryckfärdiga undersökningarna av ortnamnen i Älvsborgs och Värmlands

Med den härigenom fastställda begränsningen fortgick arbetet jämväl
under budgetåret 1924/1925. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hade
emellertid anslaget till kommitténs arbete för sistnämnda budgetår minskats

till 3,000 kronor. . .

Sedan genom beslut den 31 december 1924 Kungl. Ma] :t medgivit, att

ortnamnskommitténs arbete finge återupptagas i den omfattning, det hade
före Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 30 november 1922, framlades
förslag till 1925 års riksdag om ett anslag till kommitténs sekreterare med
erforderliga biträden med samma belopp, som härför utgått före begränsningen
av kommitténs arbeten, eller alltså 8,000 kronor. Riksdagen biföll
detta förslag. Jämväl för senare budgetår har enahanda belopp anvisats

av riksdagen. .

Härjämte bestridas vissa kostnader för kommittén, såsom dagarrnden och
reseersättningar med anledning av arbetena med namnregleringsärenden,
från åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom
sakkunniga. Dessa kostnader äro ganska obetydliga, under budgetåret 1927/
1928 hava de sålunda uppgått till något över 2,000 kronor.

Ortnamnskommittén består för närvarande av professor B. I. Hesselman
och extra kammarrådet E. H. Schalling samt (för Hallands län) docenten
G. F. J. Sahlgren. Som sekreterare tjänstgöra docenten Sahlgren (för Örebro
län samt för vissa namnregleringsärenden), docenten E. Noreen (för Värmlands
län) samt docenten N. Lindqvist (för registret till ortnamnen i Älvsborgs
län).

Slutligen hava också folkminnesundersökningarna erhållit understöd av
statsmedel. För insamling, förteckning och undersökning av svenska folkminnen
beviljade sålunda riksdagen på extra stat för vart och ett av åren
1913/1920 ett anslag av 4,500 kronor, att utgå på de villkor och i enlighet
med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva. An -

7

Kungl. May.ts proposition Nr 115.

slagen hade föranletts av framställningar från dåvarande stadsnotaricn i
Lund, sedermera revisionssekreteraren N. Andersson, docenten i litteraturoch
musikhistoria vid universitetet i Lund T. Norlind och docenten i nordisk
och jämförande folkminnesforskning vid samma universitet C. W.
von Sydow.

På sätt framgår av det vid statsverkspropositionen till 1914 års förra
liksdag fogade utdraget ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
14 januaii 1914, punkten 227, meddelade Kungl. Maj:t, efter det vederbörande
universitetsmyndigheters yttranden i ärendet inhämtats, genom beslut
den 28 mars 1913 bestämmelser rörande användningen av det för år 1913
anvisade beloppet, och i huvudsak enahanda föreskrifter lämnades sedermera
i fråga om anslagen för åren 1914/1917.

Beträffande vartdera av de för åren 1918 och 1919 beviljade anslagen för
ifrågavarande ändamål anvisade Kungl. Maj:t för användning i huvudsaklig
överensstämmelse med av Lunds universitets humanistiska sektion avgivna
förslag till Andersson 2,000 kronor, till eu var av Norlind och von Sydow

1,000 kronor och till extra utgifter 500 kronor

Hos Kungl. Maj:t anhöllo under år 1919 f. d. professorerna Axel Kock
och Gustaf Cederschiöld m. fl. om beredande av ett anslag å 9,000 kronor
till insamling, förteckning och undersökning av svenska folkminnen samt
hemställde tillika, att anslaget måtte få användas till skapande av en fast
institution, förbunden med undervisningsverksamheten vid universitetet i
Lund, till vilket alltså skulle knytas en stiftelse för svensk folkminnesforskning,
bärande Gunnar Olof Hyltén-Cavallius'' namn.

Efter det Kungl. Maj.t till riksdagen avlåtit framställning i ämnet (punkt
105 av 1920 års åttonde huvudtitel, vartill jag här tillåter mig att hänvisa)
anmälde riksdagen i skrivelse den 22 juni 1920 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens för år 1921 åttonde huvudtitel, att riksdagen, i
enlighet med Kungl. Maj:ts framställning, såsom bidrag till utgifter för en
stiftelse vid universitetet i Lund för svensk folkminnesforskning anvisat på
extra stat ett förslagsanslag, högst 9,000 kronor.

Genom beslut den 19 november 1920 ställde Kungl. Maj:t ifrågavarande
anslag till det större akademiska konsistoriets i Lund förfogande för därmed
avsett ändamål, under villkor att av för ändamålet donerade eller eljest
tillgängliga medel tillskötes ett bidrag av 1,500 kronor för år 1921.

Tillika föreskrev Kungl. Maj:t, att det sålunda för år 1921 tillgängliga
beloppet, 10,500 kronor, skulle fördelas med 4,500 kronor till avlöning åt
en föreståndare, 4,500 kronor till bekostande av uppteckningsarbete, samt
1,500 kronor till materialier m. in.

Vidare fastställde Kungl. Maj:t för ifrågavarande stiftelse, som skulle benämnas
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius stiftelse för svensk folkminnesforskning,
följande bestämmelser att lända till efterrättelse tills vidare, så länge
anslag för ändamålet utginge:

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

§ I Gunnar

Olof Hyltén-Cavallius stiftelse för svensk folkminnesforskning har
till ändamål att verka för insamlande av upplysningar om

a) allmogens levnads- och arbetssätt, varvid särskilt dess arbetsmetoder
och redskap, hus och husinredningar samt sociala förhållanden, såsom byalag,
gilleslag, gemensamt arbete m. m. böra beskrivas;

b) seder och bruk;

c) folktro (religiösa och vidskepliga föreställningar); samt

d) folkdiktning.

Uppteckning, som under insamlingsarbetet verkställes, bör såvitt möjligt
beledsagas av teckningar, fotografier och fonogram.

Vid insamlingsarbetet bör samarbete med dialektforskningen i största möjliga
utsträckning sökas, och i fråga om under a) upptagna kategorier bör
samarbete jämväl sökas med den museala föremålsforskningen.

Stiftelsen må icke befatta sig med insamling och bevarande av museif
öremål.

§ 2.

Stiftelsens styrelse utses av filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund
humanistiska sektion och skall bestå av en inspektor samt två andra ledamöter.
Styrelsen har att fördela insamlingsarbetet samt att, i enlighet med
härom givna föreskrifter, bestämma tillgängliga medels användning och
härutinnan öva kontroll.

Inspektor tillkommer dessutom att utöva ledning och tillsyn över stiftelsen
och dess samlingar.

Som sekreterare hos styrelsen tjänstgör den i § 3 omförmälda föreståndaren.

§ 3.

Av kanslern för rikets universitet tillsättes på förslag av humanistiska
sektionen för ett år i sänder en föreståndare.

Föreståndaren, som skall vara närmaste ledare av stiftelsens arbete, åligger

a) att, då hinder med anledning av pågående insamlingsarbete icke före ligger,

vara under terminerna närvarande å stiftelsens arkiv tre timmar
varje söckendag samt därvid hålla arkivet tillgängligt för forskare ävensom
arbeta på materialets ordnande, katalogisering och bearbetning för offentliggörande;
.

b) att vid universitetet i Lund meddela undervisning, omfattande under
höstterminen femton timmars föreläsningar och tio timmars seminarieövningar
samt under vårterminen tjugu timmars föreläsningar och sexton timmars seminarieövningar,
dock att, därest med vederbörligt tillstånd föreståndaren är
innehavare av docentstipendium, hans sammanlagda undervisningsskyldighet
skall, på förslag av sektionen, bestämmas av kanslern; börande undervisningsverksamheten
avse icke endast den allmänna folkminnesforskningen och
dess metoder utan även särskilt utbildandet av medarbetare i insamlingsarbetet
; samt

c) att leda insamlingsarbetet ävensom däri deltaga.

Föreståndarens undervisning och tjänstgöring i övrigt bör ej ovillkorligt
bindas vid vissa dagar i veckan utan skall kunna koncentreras sa, att insamlingsarbete
för honom möjliggöres även under terminerna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

8 4.

V^VoPJteCkniKrbetet utfjrf av dels föreståndaren, dels vetenskapligt utbildade
medhjälpare och dels ortsupptecknare samt bör, utom vad de sistnämnda
angår, vara i huvudsak förlagd till ferierna.

Särskild vikt bör läggas vid stationerande under längre tid på viss ort

,ViiVe jenskap lgt utbildad medhjälpare eller föreståndaren själv för verkställande
av grundlig undersökning av området i fråga.

nrtli°reSttåni,daren har* dälJä“te .att företaga resor för att giva ledning åt
, ts“PPtecknare samt anordna instruktionskurser på olika orter för utbildande
av ortsupptecknare.

Jämväl för tiden efter år 1921 har ett årligt anslag för här ifrågavarande
andamål anvisats av riksdagen, och hava de genom beslutet den 19 november
1920 meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar ägt giltighet jämväl
för de sedermera beviljade anslagen.

I detta sammanhang torde jag slutligen få erinra, att Kungl. Maj:t vid
flera tillfällen beviljat understöd av lotterimedel för här ifrågavarande forskningar.
Jag vill här lämna en översikt av de sålunda beviljade medlen och
vill då endast i förbigående anmärka, att de till nordiska museet anvisade
medlen jämväl avse s. k. högreståndskultur.

1. Sedan ansökning om erhållande av medel från penninglotteri gjorts gemensamt
av nordiska museet, landsmålsarkivet i Uppsala, Hyltén-Cavalliusstiftelsen
i Lund, landsmålsföreningarna i Lund, institutet för folkminnesforskning vid
öte orgs högskola samt ortnamns- och dialektforskningen vid Göteborgs
högskola, medgav Kungl. Majrt den 26 mars 1926, att ett penninglotteri finge
av nordiska museet anordnas enligt närmare angiven plan m. m. Därvid
föreskrevs bland annat, att av behållningen i lotteriet skulle utbetalas 70 200
kronor till landsmålsarkivet i Uppsala, 19,500 kronor till Hyltén-Cavalliussi
e sen i Lund, 21,450 kronor till landsmålsföreningarna i Lund, 29,250
kronor till institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola och 10,400
kronor till ortnamns- och dialektforskningen vid Göteborgs högskola, att av
namnda sammanslutningar användas för deras verksamhet på sätt närmare
angåves i ansökningshandlingarna.

. Sedan iämväI vissa aud™ ändamål blivit tillgodosedda med närmare angivna
belopp, skulle återstoden av behållningen i lotteriet tillfalla nordiska
museet att användas för dess verksamhet på sätt närmare angåves i den
av museet ingivna ansökningen.

Såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande lotterimedel föreskrevs, att
samtliga sökande skulle för varje år, under vilket de dem tilldelade lotteri
medlen toges i anspråk, till chefen för handelsdepartementet inkomma med
styrelse- och revisionsberättelse ävensom, därest detta icke framginge av
samma berättelse, med närmare uppgift rörande lotterimedlens användning.

Enligt vad jag erfarit, uppgick den behållning av lotteriet, som tillföll nordiska
museet, till 124,115 kronor 10 öre, vadan summan av de belopp, som

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

genom Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut kom här ifrågavarande ändamål

till del, uppgick till 274,915 kronor 10 öre.

2. Genom beslut den 22 april 1927 beviljades till ortnamnskommittén,
som jämte sydsvenska ortnamnssällskapet och institutet för ortnamns- och
dialektforskning vid Göteborgs högskola ansökt om ett belopp av 400,000
kronor att förbrukas under tio år, ett belopp av 40,000 kronor att användas
för ortnamnsforskning enligt av kommittén i dess ansökning närmare angivna
riktlinjer. Som villkor för åtnjutande av ifrågavarande lotterimedel
skulle gälla, att ortnamnskommittén för varje år, under vilket de kommittén
tilldelade lotterimedlen toges i anspråk, skulle till chefen för handelsdepartementet
inkomma med redovisning för medlens användning.

3. Med anledning av nyssberörda ansökning beviljades vidare genom beslut
den 31 mars 1928 till ortnamnskommittén 40,000 kronor att användas
för ortnamnsforskningen enligt av kommittén i dess ansökning närmare
angivna riktlinjer samt under villkor att kommittén för varje år, under
vilket de kommittén tilldelade lotterimedlen toges i anspråk, till chefen för
handelsdepartementet och vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien inkomma
med redovisning för medlens användning samt att det av kommittén
insamlade materialet skulle vara statens egendom och tillsvidare bliva under
kommitténs vård.

Samtidigt beviljades ett belopp av 100,000 kronor till landsmålsarkivet i
Uppsala, Hyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund och institutet för folkminnesforskning
vid Göteborgs högskola gemensamt att användas till folkminnesundersökningar
under villkor att undersökningarna i samarbete med nordiska
museet bedreves i enlighet med en av vitterhetsakademien fastställd plan,
att för undersökningarna i fråga användes högst 50,000 kronor årligen samt
att vederbörande för varje år, under vilket lotterimedlen toges i anspråk,
till vitterhetsakademien och chefen för handelsdepartementet avgåve redogörelse
för lotterimedlens användning.

Slutligen beviljade Kungl. Maj:t genom beslut samma dag ett belopp av
100 000 kronor till nordiska museet för bedrivande av allsidiga undersökningar
av äldre svensk folkkultur och folktradition, under villkor att forskningarna
bedreves i enlighet med en av vitterhetsakademien fastställd plan,
att för forskningarna i fråga av lotterimedel användes högst 50,000 kronor
årligen samt att vederbörande för varje år, under vilket medlen toges i anspråk,
till chefen för handelsdepartementet och vitterhetsakademien avgåve
redogörelse för lotterimedlens användning.

Redan på ett jämförelsevis tidigt stadium kom man till insikt om att
skrivelse8 alla de nu av mig berörda forskningsgrenarna behövde en fastare orgamsanr
204/1919. tkm; gaknaden av eu sådan hade ofta resulterat i en viss planlöshet. Denna

fråga kom jämväl under riksdagens prövning.

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr Ilo. j|

Vid 1919 års riksdag väcktes sålunda inom båda kamrarna lika lydande
motioner i sylte att eu allsidig utredning måtte komma till stånd om
organiserandet av insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen.

I skrivelse den 28 maj 1919, nr 204, anförde riksdagen följande:

Kiksdagens vederbörande utskott har i ärendet inhämtat yttranden från
nordiska museets styresman, filosofie doktor Gustaf Upmark, folkminnestorenmgen
i Lund, undersökningen av svenska folkmål i Uppsala, centralstyrelsen
för landsmålsföreningarna i Lund ävensom, såvitt vidkomme den
svenska folkmusiken, från revisionssekreteraren Nils Andersson.

Utom all diskussion torde den grundläggande betydelse ligga, som den
gamla allmogekulturens rester hava för kännedomen om det svenska folket
i tider som flytt, och lika oomtvistligt är, att med den moderna tidens segertag
genom de svenska bygderna försvinna också dessa rester i allt snabbare
tempo. Nya byggnadsmetoder hava för längesedan omöjliggjort fortbeståndet
av de gamla husen, de moderna maskinerna ersätta gamla verktyg
och arbetsmetoder, och med dem försvinna ålderdomliga seder och bruk
industrien har dödat hemslöjden, litteraturen gör intrång på sagor och sägner
o. s. v. Det gäller därför att, medan ännu är tid, söka tillvarataga
vad son^fmnes att i sådant avseende rädda från glömskan. ’

Föremålen för det forsknings- och insamlingsarbete, som avses i motionerna,
falla de s inom den mera materiella, dels inom den mera andliga
kulturens råmärken, vilka områden medelst skiftande mellanformer gå över
i varandra. Hit hor vad som kvarlevat hos allmogen av gamla bebyggelseoch
orgamsationsförhållanden, hus och bohag, dräkt och prydnader mat
och dryck, arbeten och näringsfång, seder och bruk, vidskepliga föreställningar
och medel, alla slags yttringar av folkfantasiens diktande verksamhet
sagor, sägner, visor m. m„ folkets konstdrift, dess musik, dess dans och
lek, vidare folkmålen, folkets egna minnen av personer och händelser
Hur mångskiftande än dessa ämnen äro, bilda de dock tillsammans

ett helt.

Bland de organisationer och sammanslutningar, som arbeta för de syften
som framhallas i motionerna, torde i främsta rummet böra nämnas nordiska
museet. Detta museum skall enligt stadgarna vara ett hem för minnen
framfor allt ur svenska folkets liv, men även ur andra folks, som med det
svenska äro befryndade; det skall omfatta samhällets alla klasser, således
icke endast allmogen, utan ock medelklassen och de högre stånden, och
dess syfte skall vara att på en gång gagna vetenskapen samt väcka och
nara fosterlandskänslan.

Fn annan sida av samma sak representera docenturen i folkminnesforskningen
vid Lunds universitet och folkminnesföreningen i Lund och till dem
sluter sig den planerade Hyltén-Cavalliusstiftelsen vid nämnda universitet.
Dessa institutioner arbeta efter de grundlinjer, som utstakats i det förslag
ill statuter, som av humanistiska sektionen vid Lunds universitet uppgiorts
för omnämnda stiftelse och som i väsentliga delar godkänts av universitetskanslern.
Harvidlag vore det fråga om en riktning för tillvaratagande och
bearbetande av den svenska allmogekulturen, som utgår från motsatt sida
av namnda kultur, jämfört med den av nordiska museet företrädda riktmngen.
Nordiska museet har till huvuduppgift att tillvarataga den materidla
kulturen, och då denna skall vetenskapligt bearbetas, ledes man över
till beröringen med den andliga sidan av samma kultur. För folkminnes -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

forskningen är motsatsen förhållandet. Det är folkdiktningen, folktron,
seden, som är huvudföremålet för dess uppmärksamhet. Men under sitt
arbete tvingas folkminnesforskningen in på den materiella kulturen för att
inom dess råmärken finna förklaringar till andliga företeelser. Som synes
måste det förefinnas en den starkaste samverkan mellan den andliga och
materiella sidan av allmogekulturen, om man vill vinna goda resultat.

Ovannämnda institutioner i Lund ha utfört ett betydligt arbete. Genom
att utbilda vetenskapligt skolade samlare, genom att utsända samlare, genom
att sprida upplysning om folkminnenas värde och genom organisering över
huvud av insamlingsarbetet ha betydande resultat uppnåtts.

Betydande folkminnessamlingar finnas i folkminnesarkivet i Lund, hos
landsmålsföreningarna i Uppsala, vid nordiska museet in. fl. platser.

Till allmogekulturen måste också räknas språket. Om dess ställning yttrar
undersökningen i svenska folkmål i Uppsala i sitt yttrande över motionerna
bland annat följande: »Mångfaldigas! och djupast förbundet med alla de

övriga speciella områdena av folklivet vore dock språket. Studiet av folkets
gamla föreställningsvärld eller av föremål, som tillhörde den gamla allmogekulturen,
kunde ej utan skada lämna å sido de genuina, dialektala benämningarna.
Folkmålet vore folkminnenas modersmål. Att ej uppteckna dem
i original, d. v. s. på dialekt, utan i översättning eller referat på riksspråk
vore ^en nödfallsutväg, som i stor utsträckning användes och ofta måste
användas, men härmed upphävdes dock ej det förhållandet, att även upptecknare
av sagor, sägner och andra folkminnen behövde kunna göra sina
uppteckningar i dialektform, och då i korrekt dialektform, låt vara utan att
inlåta sig på den mest detaljerade ljudbeteckning, som för rent språkliga
ändamål användes».

Inom dialekt- och ortnamnsforskningen verka för närvarande följande
centralorganisationer: undersökningen av svenska folkmål i Uppsala, centralstyrelsen
för landsmålsföreningarna i Lund, institutet för dialekt- och ortnamnsforskningen
i Göteborg och ortnamnskommittén.

För tillvaratagandet av vår gamla folkmusik verkar folkmusikkommitten
men även enskilda personer. Så har t. ex. revisionssekreterare Nils Andersson
insamlat cirka 9,000 melodier. Om syftet med sitt samlingsarbete säger
han, att det allt från första stund varit »att åt eftervärlden bevara den
gamla svenska folkmusiken, som i originalitet, rikedom, skönhet och omväxling
ej torde ha sin like i något annat land, men som nu är på väg
att helt och hållet försvinna».

För uppteckningsarbeten inom olika ämnesområden verka utom de nämnda
ett flertal lokala föreningar och institutioner, såsom vissa fornminnes- och
hembygdsföreningar, vissa folkhögskolors elevförbund och studiecirklar och
huvudsakligen för andra ändamål verksamma organisationer. Dessutom
hava som bekant under senare årtionden inom olika delar av vårt land
bildats en stor mängd museiinstitutioner med nordiska museet som förebild,
vilka mer eller mindre klart och medvetet ställt sig ett liknande mål före
med sin verksamhet begränsad till större eller mindre områden, en landsända,
en provins, ett län, ett härad, en bygd, en socken. På grund av sin
centrala ställning har nordiska museet trätt i mera eller mindre nära samarbete
med ett stort antal av dessa museer och sökt vinna kännedom om
deras samlingars innehåll, såväl i fråga om offentliga föremål som i fråga
om annat vetenskapligt material.

13

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 115.

Det bör framstå såsom eu betydelsefull samhällsuppgift att, innan det är
lör sent insamla allt, vad som finnes kvar av gammal kultur, så att vetenskapen
blir i stånd att efter utforskning och bearbetning giva det svenska
lolket en sann kunskap om gångna tiders Sverige. Man måste därför med
glädje hälsa allt det intresserade arbete, som redan nu från måima håll
bedrives i sådant syfte, och göra allt för att uppmuntra det. Men på samma
gang iår man icke b unda för, att detta frivilliga arbete är otillräckligt, att
det famlar for mycket och saknar tillräcklig planmässighet. Den bästa

arbetetUtran StateD kan g‘va är t-VL^''krcn att skapa denna planmässighet åt

Vadsomframför allt behöves, är samarbete mellan alla dem, som arbeta
for tillvaratagandet av allmogekulturen. Många ansatser ha visserligen

Bn" »t U* lar,såsom nämnts nordiska museet haft samarbete åt skilda
hall. Men någon fullständig enhetlighet har icke ernåtts. I november 1918
sammanträdde i Stockholm en del av de främsta forskarna på den svenska
allmogekulturens område för att överlägga om folkminnessamlingarnas organisation.
En plan uppgjordes, men på samma gång konstaterades, att
man saknade mojligheter både till detaljutredningen av organisationsfrågorna
och till genomförandet av organisationen. Ansatserna hava alltid förblivit
ansatser, ty krafterna hava icke räckt till.

Et* samarbete skulle lämpligen kunna organiseras genom anordnande av
eu enhetlig ledning, i vilket avseende en utredning i ämnet jämväl bör omfatta
undersökning om huruvida ett särskilt centralråd, sammansatt av kvalificerade
målsman för de ämnesgrupper, som komine att falla inom ett
s. ant rads verksamhetsområde, borde anordnas. Under den enhetliga ledning
for ifragavarande arbete, som enligt riksdagens mening bör tillskapas
bor i gemensam organisation sortera alla institutioner, som arbeta med allmogekulturen,
alla lokala föreningar, såsom hembygdsföreningar etc. Den
organisation, som komme att utöva ledningen uti ifrågavarande avseende
bor genom en undersökning skaffa sig en överblick över insamlingsområdet’
skapa planmassighet i insamlingsarbetet och se till, att detta blir uttömmande.
Överblicken kan tydligen endast vinnas genom en registrering av
redan befintliga samlingar. s

Men alla de problem som uppstå i sammanhang med skapandet av denna
organisation kunna endast lösas genom en av Kungl. Maj:t föranstaltad utredning.
Och det är tydligen därför högst nödvändigt, att en sådan utredning
snarast möjligt kommer till stånd, så mycket mera som behovet härav
. ra ,lgt vitsordats av alla dem, från vilka riksdagens vederbörande utskott
i anledning av motionerna infordrat utlåtande.

Det synes riksdagen böra vara tydligt, att den ifrågasatta utredningen
eke har att taga någon befattning med den museala sidan av allmogekulturens
bevarande, utan är avsedd att förnämligast gälla folklivsforskningen
rolkminnesforskningen samt dialekt- och ortnamnsstudierna, för vilka vetenskaper
utforskandet ar huvudsaken. Härvid har riksdagen dock icke förbisett,
att utforskandet möjliggöres genom insamling av beskrivningar över
alla sidor av folklivet och av hela den snabbt försvinnande muntliga traditionen
; men bör insamling av föremål icke iftågakomma, utom då fullföljandet
av en undersökning så kräver. Utredningen bör beröra museerna
beträffar ^ Samarbetet for åstadkommande av material för undersökningen

Det måste givetvis ställa sig svårt att, innan tillräckligt god överblick

14

Tillkallandet
av folkminnessakkunniga
den 6
november
1920.

Kungl. May.ts proposition Nr 115.

över det vidsträckta arbetsfältet vunnits, beräkna kostnaderna för arbetets
utförande och den del av nämnda kostnader, staten skäligen bör åtaga sig.
Med all säkerhet kan dock antagas, att betydande anslag erfordras för ändamålet.
Av synnerlig vikt synes därför vara, att alla möjligheter att utan
skada för saken begränsa utgifterna för forskningsarbetets utförande noggrant
prövas. En efter verkställd utredning av förevarande fråga utarbetad,
lätt överskådlig plan för ifrågavarande forskningsarbete jämte noggrann
kostnadsberäkning torde vara oundgängligen nödvändig för bedömande av
ifrågavarande kostnaders storlek.

Riksdagen slutade med att anhålla, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta
verkställa en allsidig utredning om organiserandet av insamling och utforskning
av den svenska allmogekulturen.

Med anledning av riksdagens sålunda gjorda hemställan bemyndigade
Kungl. Maj:t den 5 november 1920 chefen för ecklesiastikdepartementet att
tillkalla högst 5 sakkunniga för att inom departementet biträda med verkställande
av en allsidig utredning och avgivande av förslag, huru arbetet
för insamling och utforskning av den svenska allmogekulturen lämpligen
borde planläggas och organiseras.

I anledning härav tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 6
november 1920 såsom sakkunniga för ifrågavarande ändamål ledamoten av
riksdagens första kammare, förutvarande statsrådet O. Olsson, docenten vid
universitetet i Uppsala A. H. Geijer, professorn vid nordiska museet N. J. M.
Lithberg, ledamoten av riksdagens andra kammare, fil. kand. P. E. Sköld
samt docenten vid universitetet i Lund C. W. von Sydow, varjämte uppdrogs
åt förutvarande statsrådet Olsson att såsom ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar.

Sedan Kungl. Maj:t den 21 oktober 1921 entledigat dåmera statsrådet
Olsson ifrån ifrågavarande uppdrag såsom sakkunnig och de sakkunnigas
ordförande, beslöt chefen för ecklesiastikdepartementet samma dag att uppdraga
åt professor Lithberg att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar
samt att såsom ytterligare sakkunnig tillkalla dåvarande läraren
vid musikkonservatoriet, fil. dr. J. H. T. Norlind.

De sakkunniga, som antogo namnet folkminneskommittén, avlämnade
med skrivelse den 31 mars 1923 sitt betänkande. Detta innehöll

dels huvudbetänkande med motivering och förslag till ett systematiskt
utforskande av den svenska allmogekulturen, jämte bilagor,

dels historik över allmogeforskningen och dess organ i Sverige och de
nordiska grannländerna, till vilken historik voro fogade en översikt över forskningar
rörande den svensktalande befolkningen i Östersjöprovinserna och
Gammalsvenskby samt en utredning rörande lappforskningen, författad av
professorn vid universitetet i Uppsala K. B. Wiklund.

15

Kungl. Maj. ts proposition Nr 115.

Innan jag övergår till en redogörelse för det av folkminnessakkunniga Ifrågasatt
framlagda förslaget, anhåller jag titt få redogöra för vissa åtgärder, som
under tiden ifrågasatts beträffande ortnamnskommitténs arbeten. kommitténs

Såsom jag tidigare erinrat, förordnade Kungl. Maj.t genom beslut den 30 arl,etennovember
1922, att ortnamnskommitténs arbeten skulle från och med den
1 januaii 1923 vila och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande
upptagas. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj.t åt ortnamnskommitten
att i samråd med ovanberörda sakkunniga uppgöra och före utgången av
ar 1922 till Kungl. Maj.t inkomma med förslag till sådan omläggning av
de åt ortnamnskommittén då anförtrodda arbetena, att utredningen rörande
Sveriges ortnamn måtte kunna genom koncentrering å utredningens viktigare
delar snabbare än genom då tillämpad arbetsplan föras till slut.

Ortnamnskommittén och folkminnessakkunniga inkommo den 20 december
1922 med den sålunda anbefallda utredningen, och vill jag här i korthet
redogöra för de i densamma framställda förslagen.

De i förslaget framhållna arbetsuppgifterna avsågo sammanfattningsvis
att åstadkomma en ur praktiska och språkliga synpunkter tillfredsställande,
så vitt möjligt fullständig förteckning över Sveriges viktigare ortnamn och
förvalta det sålunda uppkommande ortnamnsarkivet, vilket föreslogs skola
förläggas till Stockholm;

att handlägga de namnregleringsärenden, som kunde förekomma;

_ att avsluta den påbörjade vetenskapliga bearbetningen av ortnamnen i
Alvsborgs, Örebro, Värmlands och Hallands län; samt

att eljest i mån av tillfälle befordra och bedriva vetenskaplig ortnamnsundersökning.

För den organisation, som skulle bestrida dessa uppgifter, föreslogs namnet
ortnamnsundersökningen. I skrivelsen föreslogs vidare, att i spetsen för
denna skulle ställas en nämnd, bestående av fem personer, som skulle utses
av Kungl. Maj:t: ordföranden, som borde vara språkman, vice ordföranden,
som borde vara ledamot av kammarkollegium, en representant för rikets
allmänna kartverk, en representant för undersökningen av svenska folkmål
och en representant för historisk-topografisk jämte svensk etnologisk forsknmg
Vid de ärenden, som gällde undersökningens arbetsplan och budget,
skulle den undersökningens föreståndare, varom nedan talas, äga säte och
stämma i nämnden.1

Då de flesta av de ärenden, som föllo under ortnamnsundersökningen,
vore av den art, att de ej kunde handläggas av en talrik nämnd, vars medlemmar
vore bosatta på olika orter, föreslås inrättandet av ett arbetsutskott,
vars medlemmar skulle vara ordföranden, vice ordföranden och undersökningens
föreståndare. Till arbetsutskottets sammanträden skulle ordföranden

Ortnamnskommitténs

och folkminnessakkunnigas
utredning
den 20 december
1922.

..... Betraffande förslaget i denna del hava herrar Lithberg, Norlind och Sköld anmält
följande avvikande mening: »Denna nämnd föreslå vi skola bildas av fem personer, som
tillsättas av Kungl. Mapt: en vetenskapligt utbildad språkman som ordförande, en repre
sentant för kammarkollegium som vice ordförande, en representant för rikets allmänna
ki ''erk, en. rePresentant för undersökningen av folkmålen och en representant för undersökningen
rörande svensk allmogekultur. Undersökningens föreståndare är sekreterare åt
nämnden».

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

äga kalla andra personer, vilkas medverkan för särskilda fall kunde vara

För utförandet av ortnamnsundersökuingens arbeten erfordrades först och
främst en vetenskapsman, som däråt kunde ägna hela sin arbetstid och som
hade tillfälle att samverka med sakkunniga inom olika områden ävensom
med de ämbetsverk eller andra organisationer, vilka berördes av ortnamnsundersökningens
vetenskapliga och praktiska verksamhet. För denne föreslogs
benämningen ortnamnsundersökningens föreståndare. Utom föreståndaren,
som skulle tillsättas av Kungl. Maj:t för ett år i sänder, behövdes tillfälliga
medarbetare, i första rummet undersökare i bygderna. Härvid torde man
kunna räkna på ej blott studerande utan även vetenskapsmän, som specialiserat
sig på vissa landskap eller orter och som kunde tänkas även medarbeta
vid bearbetningen av materialet. Nämnden, arbetsutskottet, föreståndaren
och de tillfälliga medarbetarna utgjorde en organisation, som hade
att närmast tjäna de ovan angivna syftena och som, när de i utlåtandet
skisserade målen uppnåtts, kunde upplösas eller eventuellt ersättas av den
organisation, som under dåvarande förhallanden kunde befinnas lämplig.

Ortnamnsundersökningens nämnd skulle hava

att bestämma om grunddragen av undersökningens arbetsplan och bud -

get, samt

att upprätta förslag till föreståndarbefattningen.

Arbetsutskottet skulle hava

att handlägga namnregleringsärenden och besvara remisser,
att bestämma om publikationer, samt

att eventuellt åt enskilda vetenskapsmän uppdraga specialundersökningar
av mera omfattande art.

Ordföranden skulle hava

att övervaka arbetet i dess helhet, samt

att granska alla för publikation avsedda manuskript.

Föreståndaren skulle hava

att upprätta ortnamnsförteckningen och att förestå ortnamnsarkivet,
att föredraga ärendena i nämnden och arbetsutskottet och att vara deras

sekreterare

att efter hand uppgöra detaljerade planer för undersökningarnas fort sattande^va

instruktion och handledning åt undersökare och att till handahålla

dem arkivexcerpter och litteraturhänvisningar till ledning för in -

samlingsarbetet, samt . , n , , ,,

att mottaga, granska och inordna det mkommande materialet samt att

bearbeta det för närmast förestående namnregleringar.

Föreståndaren föreslogs skola åtnjuta arvode på extra stat till belopp motsvarande
vad enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 tillkomme manliga
tjänstemän i 18 lönegraden1, dock med avdrag av pensionsavgifter för
åtnjutande av vilket arvode tillämpliga föreskrifter i författningen skulle galla.

Av nämndens övriga ledamöter föresloges ordföranden och representanten
för kammarkollegium skola åtnjuta arvoden, den förre med 2,000 kronor

1 Den föreslagna lönegraden motsvarar lönegraden B 28 i nu gällande avlöningsregle mente.

Med tillämpning av föreskrifterna i 33 § avlöningsreglementet skulle föreståndarens
begynnelseavlöning enligt förslaget bliva 9,060 kronor. , „. ,, j

2 Beträffande föreståndarens arvode anmälde berrar Lithberg och Sköld följande av
vikande mening: »Föreståndaren åtnjuter ett årligt arvode på extra stat av 8,000 kronor
jämte dyrtidstillägg.»

IT

Kun i/l. Maj: tu proposition Nr 115.

och don senare med 500 kronor för år. Övriga medlemmar skulle åtnjuta
endast i förekommande fall reseersättningar och dagtraktamenten samt dagarvoden
för inställelse vid sammanträden.

Undersökningens övriga omkostnader skulle utgöras dels av materialieoch
expenskostnader, dels av kostnader för skrivbiträde, dels ock huvudsakligen
kostnader för i orterna bedrivna undersökningar och för sådana
specialarbeten, som av annan person än föreståndaren kunde komma att på
arbetsutskottets uppdrag utföras. För dessa utgiftsbehov beräknades för
första året, innan undersökningarna hunnit komma fullständigt i gång, ett
anslag å 15,000 kronor vara behövligt. Därur skulle även i förekommande
fall utgå reseersättning åt föreståndaren. För följande år beräknades detta
anslag behöva höjas till 20,000 kronor.

De båda kommittéerna slutade med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för anordnande av ortnamnsundersökning enligt i
skrivelsen i sina grunddrag angivna plan anvisa på extra stat för budgetåret
1923/1924 dels erforderligt belopp till ovan angivna arvoden åt ordförande,
vice ordförande och föreståndare, dels och ett anslag å 15,000 kronor till
bestridande av ortnamnsundersökningens övriga ovan angivna omkostnader
att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott bestämma.

Över det av de båda kommittéerna sålunda gemensamt avgivna förslaget
avgåvos på grund av remiss åtskilliga yttranden.

Nordiska museets nämnd tillstyrkte i utlåtande den 5 januari 1923 på det
livligaste bifall till den uppgjorda planen för organiserandet av ifrågavarande
arbeten och anförde därvid bland annat:

Nämnden finner det i högsta grad önskvärt att, därest en organisation
för undersökning av den svenska allmogekulturen framdeles kommer att
inrättas, någon form av samarbete åstadkommes mellan eu dylik organisation
och den föreslagna ortnamnsundersökningen. Detta synes nämnden
kunna ske antingen, såsom tvenne reservanter i den remitterade framställningen
påyrkat, genom att en representant för undersökningen av den svenska
allmogekulturen erhölle säte och stämma i ortnamnsundersökningens
nämnd, eller också på något annat sätt, varom nämnden dock för närvarande,
och innan de sakkunniga avgivit förslag om huru undersökningen
av den svenska allmogekulturen skall organiseras, icke anser sig kunna yttra
sig. På grund härav vill nordiska museets nämnd uttala önskvärdheten
av att principen om en sådan framtida samverkan mellan de båda organisationerna
redan från början måtte erhålla uttryck i den föreslagna ortnamnsundersökningens
instruktion.

Yttranden
över ortnamnskommitténs
och
folkminnessakkuimij.
aä
förslag av
den 20 december
1922.

Chefen för rikets allmänna kartverk har i utlåtande den 23 januari 1923
anfört bland annat följande:

Uppgiften att redigera ortnamnen å de officiella kartor, som utgåves av
rikets allmänna kartverk, hade i regel varit enkel ifråga om sådana namn,
som fastställdes av Kungl. Maj:t, kammarkollegium eller kommunikationsverkens
styrelser. Visserligen hade i fråga om jordeboksnamnen förekommit,
att namnformer, som vore i orten obrukliga, måst av praktiska skäl utBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 93 häft. (Nr 115.)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

bytas mot gängse sådana, men i övrigt hade uppgiften inskränkt sig till
•itt införa de officiella namnen oförändrade. För alla andra namn än de
ovannämnda hade däremot kartverket att självt bestämma formerna. Den
omständigheten, att de allt allmännare spridda officiella kartorna i längden
utövade inflytande på den lokala namnbildningen, framhävde betydelsen av
att namnsättningen icke endast tillgodosåge rent praktiska behov ur ldentilieringssynpunkt,
utan även, där namnformerna vore svävande, ledde utvecklingen
i språkligt och historiskt riktiga banor. I sistnämnda avseende
hade svårigheter mött, då fältmätningspersonalen i regel icke kunde aga
ilen grundliga filologiska utbildning, som erfordrades for behandling av ett
på svårlöst spörsmål som en fullgod namnsättning. En sakkunnig efter•
granskning av fältmätarnas namnsättning hade, tack vare årliga extra anslag
kunnat anordnas från och med år 1906, varvid ortnamnskommitten
biträtt på så sätt, att den senares ledamot Noreen årligen anordnat granskniimsarbetet
och kontrollerat detsamma. De sålunda framställda namnforslacen
hade i regel följts vid den slutliga namnsättningen å kartorna.

Ur kartverkets synpunkt kunde den föreslagna planen livligt forordas.
Villkoren härför vore emellertid,

dels att ortnamnsundersökningen geografiskt sett framgmge pa samma

linjer som kartverkets arbeten, . .. ,

dels att undersökningens kvantitativa prestationsförmåga bleve tillräcklig
för att vinna och bibehålla nödigt försprång framför kartverkets arbeten
Det förstnämnda villkoret krävde, att ortnamnsundersökmngens arbetsplan
på lämpligt sätt bundes vid kartverkets. . ... .

Att helt och hållet överlämna ortnamnsundersökmngens ledning till den
i organisationsförslaget upptagna nämnden kunde icke rekommenderas, ty
närvaron i denna nämnd av eu representant för kartverket utgjorde ingen
.raranti för att besluten komme att tillgodose kartverkets intressen. Det
iämpligaste syntes vara att i instruktionen för ortnamnsundersökningen
intaga*3 ett allmänt åläggande för denna att i första hand med namnreglering
föregå kartverkets arbeten i så god tid, att namnreglermgen
komme de senare till godo, samt att årligt förslag til arbetsplan underställdes
Kungl. Maj:t, liksom nu vore fallet beträftande kartverket m fl.
liknande institutioner. Genom eu dylik anordning torde den för kartverkets
del önskvärda garantien för namnregleringens lämpliga forlopp kunna

V11°fråga om ortnamnsundersökmngens förläggning sort hade kartverket mtet

bestämt önskemål. ± . ... ,,

Mot den föreslagna organisationen vore ur kartverkets synpunkt intet att

i huvudsak erinra." Bland arbetsuppgifterna torde dock böra upptagas även
den att biträda vid namnsättningen å de officiella kartor som utgaves av
rikets allmänna kartverk. Huruvida motsvarande ahggande beträffande sjökorten
och sjökarteverket även borde upptagas, kunde göras till föremal tor

övervägande.

Under hänvisning till det sålunda anförda tillstyrkte chefen för kartverket
det av de båda kommittéerna framställda förslaget under framhållande att
detta syntes ägnat att tillgodose kartverkets behov av sakkunnigt biträde
i och för namnsättningen, därest arbetets planläggning skedde under vederbörligt
beaktande av kartverkets krav; tillika anmälde kartverkschefen önskvärdheten
av att kartverket sattes i tillfälle att i sinom tid yttra sig över

Kungl.. Maj:ts proposition Nr 115.

19

det förslag till instruktion för ortnamnsundersökningen, vilket kunde komina
att föreligga.

Kanslern för rikets universitet samt de filosofiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund hava instämt i ett av professor K. B. Wiklund
vid ärendets behandling inom Uppsalafakulteten avgivet utlåtande,
varur följande torde få meddelas:

Det framlagda förslaget förordades i huvudsak, då det syntes väl tillgodose
den vetenskapliga, den kamerala och den allmänt praktiska sidan
av uppgiften. r

Det vore dock tvivelaktigt om, såsom kommittéerna föreslagit en representant
for histonsk-topografisk jämte svensk etnologisk forskning eller —
sasom reservanterna herrar Lithberg, Norlind och Sköld föreslagit — en
representant for undersökningen rörande svensk allmogekultur behövde äga
ordinarie säte och stämma i nämnden. Vid behov torde icke nämnden
eller det eventuella arbetsutskottet underlåta att med sig adjungera dylik
forskare men han behövde näppeligen vara ständig ledamot därav. Det
folie också av sig självt, att ett vetenskapligt samarbete komine att äga
ram mellan denna organisation och en eventuellt framdeles inrättad organisation
för forskningen rörande den svenska allmogekulturen, även om
denna senare forskning icke bleve representerad i nämnden.

Kommittéerna föresloge vidare, att under och inom nämnden skulle finnas
ett särskilt arbetsutskott pa tre personer. Något egentligt skäl för en dylik
tungrodd indelning hade dock knappast förebragts. Lika gärna torde undersökningen
kunna ledas av ett enda dirigerande kollegium, bestående av
representanter för språkvetenskap, kammarkollegium, rikets allmänna kartverk
och undersökningen av svenska folkmål, samt därjämte föreståndaren.

Ortnamnsundersoknmgens föreståndare skulle hava att, såsom förslaget
angave, giva nödig instruktion och handledning åt de undersökare, som
skulle sandas ut i orterna, och granska det från dem inkommande materialet
Detta bleve i sjalva verket den mest krävande och betydelsefulla delen
av hans uppgift. Det vore emellertid då oklart, huru han och därmed också
ortnamnsarkivet skulle kunna, såsom förslaget avsåge, stationeras i Stock raiL

~ “eSta °lancl dessa undersökare komme säkerligen att såsom hittills
utgöras av unga män, som bedreve studier i nordiska språk vid något
av vara universitet, och det vore val då oundgängligt, att föreståndaren om
möjligt stode i ständig och omedelbar förbindelse med dem och de vetenskapliga
kretsar de tillhörde. Endast om synnerligen tvingande skäl förebringades
för att stationera föreståndaren i huvudstaden, torde sålunda detta
kunna forutsattas, men eljest borde han stationeras antingen i Uppsala eller
i Lund; i Goteborg funnes redan vid därvarande högskola en analog institution
för tillvaratagande av västkustens ortnamn. Då den ojämförligt
största delen av Sveriges ortnamn fölle inom Uppsalas räjong, torde alltså
ortuamnsundersoknmgens centralpunkt lämpligen böra förläggas till Upp“
?■ ^an skul.le visserligen med åberopande av samma skäl kunna ifrågasatta,
att en liknande, för de sydligaste landskapen avsedd organisation
skulle forlaggas till Lund, men härigenom skulle den nödiga enhetligheten
i arbetet komma att lida, varjämte kostnaderna — för ännu en fullt kvalificerad
föreståndare - bleve mycket högre. Ej heller vore det fördelaktigt
att ortnamnsarkivet pa detta sätt bleve splittrat. De muntliga överlägg -

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

ningar som föreståndaren vid beredandet av namnregleringsärenden behövde
företaga, torde lätteligen kunna ske vid resor till vederbörande ämbetsverk
i huvudstaden och behövde icke utgöra något hinder för en förläggning
till den ort, där de flesta av medarbetarna bodde och där det vetenskapliga
liv florerade, av vilket även ortnamnsforskningen utgjorde en viktig beståndsdel
och vars avgörande betydelse för ortnamnsforskningen själv också
förslaget betonade. Frågan om förläggningsorten syntes kunna avgöras
efter den linje, som för det vetenskapliga arbetets bedrivande vore den

f: I ifråga om föreståndarens arvode framhölls slutligen, att det arbete, som
komme att åligga honom, krävde stor vetenskaplig kapacitet och arbetsförmåga
god språkkänsla och sund praktisk blick. Det av kommittéerna föreslagna
arvodet syntes därför, förutsatt att därmed förenades vanligt dyrtidstillägg,
vara fullt skäligt och lämpligt.

Kammarkollegium anförde i utlåtande den 4 oktober 1923 följande:

Kollegium hade för sin del icke något att erinra mot förevarande hemställan
Även om förläggandet av ortnamnsarkivet till Stockholm, såsom i
förslaget framhållits, torde medföra åtskilliga fördelar för ortnamnsundersökningarnas
bedrivande, vore frågan därom för kollegn ämbetsverksamhet
icke av sådan betydelse, att kollegium fördenskull ansåge sig hava anledning
motsätta sig den i ärendet alternativt påyrkade förläggningen till Uppsala.

Vitterhetsakademien tillstyrkte i utlåtande den 6 november 1923 bifall till
det av kommittéerna framlagda förslaget och underströk i avseende särskilt
å förläggningen av ortnamnsarkivet, att såsom plats härför valdes Stockholm,
samt utvecklade närmare skälen härför.

Folkminnes- Härefter anhåller jag så att få övergå till eu kortfattad redogörelse för
sakkunnigs de f0ikminnessakkunnigas tidigare av mig omförmälda betänkande av den
denTl mars 31 mars 1923, vilket betänkande utkommit av trycket (statens offentliga
utredningar 1924: 26 och 27).

Såsom föremål för utforskning hava de sakkunniga angivit (sid. 4): 1.
Folkets åskådning och lynnesart; 2. Folkets näringsliv; 3. Hemlivet och de
•dagliga sysslorna; 4. Folkhygien och läkedomsförtarande; 5. Familjen med

familjehögtiderna; 6. Samfundet med bysamhällets yttre former de samhälleliga
festbruken in. in.; 7. Lekar och nöjen; 8. Bildande konstutovnmg, 9.
Diktning; 10. Musiken; 11. Språket; 12. Ortnamnen.

I ett avseende har en avgränsning gjorts. De föremal, som tillhora hemmets
inredning, folkets hushållning, dräktskicket, konstutövmngen o. s. v
falla inom ramen för utredningen »endast för så vitt det galler deras registrerande
och avbildande samt tillvaratagande av till dem knutet folkligt vetande
Däremot tillhör deras insamlande till museer och deras vardande
icke den här föreliggande utredningsuppgiften» (sid. ö). Utanför utredningsuppgiften
faller även den »hembygdsvård som vill verka ej blott för de
fasta minnesmärkenas och naturminnesmärkenas skyddande utan ock för
bevarandet av folkdräkterna, gamla lekar och sedvänjor m. in.» (sid. o).
Ännu i ett avseende hava gränserna för utredningen preciserats. De sakkunniga
innefatta under svensk allmogekultur hela vårt lands folkliga od -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 21

ling oberoende av de folkslag, som finnas inom det nutida Sveriges gränser.
Under vissa förhållanden kan också området behöva vidgas till prästgårdsoch
brukskulturen o. s. v. liksom även landets territoriella gränser skola
kunna, om detta av förhållandena nödvändiggöres, överskridas, särskilt då
i fråga om den gamla svenska kulturen öster om Östersjön.

. A sid. 90 angiva de sakkunniga vad statens ingripande enligt deras mening
skall åsyfta:

»Statens ingripande för utforskandet av den svenska allmogekulturen avser
främst att vinna större planmässighet i arbetets bedrivande, varvid bör
tillses att, genom samarbete med de nu verksamma organen och undvikande
av dubbelarbete, såväl sådana forskningsområden som även sådana delar av
landet, som hittills av någon anledning förbisetts, bliva i uudersökningshänseende
beaktade. För detta ändamål måste de undersökningsresultat, som
nu föreligga, och de som framdeles successivt kunna uppstå, kunna'' i ett
sammanhang överblickas, då annars ett planläggande av arbetets systematiska
fullföljande omöjliggöres. Vidare måste även det vid undersökningarna
inkomna materialet bliva för forskare tillgängligt och erhålla eu ur arkivsynpunkt
fullt betryggande vård. Vid sidan om det vetenskapliga undersökningsarbetet,
utfört av därför särskilt kvalificerade forskare, bär staten
att upprätthålla, leda och även att utveckla den fria insamlingsverksamheten
sådan denna kan tänkas bedriven, förutom inom organisationer av mera
vetenskaplig karaktär, även inom folkhögskolornas elevförbund, studiecirklar
och andra för folkminnesinsamling verksamma organisationer. Detta kan ske
dels genom personligt ingripande från den statliga organisationens sida, dels
genom spridande av broschyrer till allmänhetens upplysande och av frågelistor
_ till ledning vid själva insamlingsverksamheten, dels slutligen genom
belöningar åt mera intresserade upptecknare inom den fria insamlingens
område.»

Beträffande den insamlingsverksamhet, som kan tänkas bedriven av folkhögskolor,
studiecirklar o. s. v. har kommittén framhållit (sid. 102), att »det
material till kännedomen om svenskt folkliv, som genom dessa organisationer
kan tillföras forskningen, torde i många fall bliva av mera blygsam
vetenskaplig betydelse. Sin största betydelse torde dock dessa or ganisationer

äga genom den tjänst de kunna göra propagandaverksamheten,
särskilt inom sådana orter, där en allmännare insikt om allmogeforskningens
betydelse ännu icke vaknat.»

Denna propagandaverksamhet skulle avse att främja ej blott det mera så
att säga abstrakta vetenskapliga intresset för allmogeforskningen; de sakkunniga
mena, att denna forskning i sådant fall även skulle kunna påräkna
större förståelse i form av ökade anslag från kommuner och landsting likaväl
som av statsmakterna. Och sin uppfattning i anslagsfrågan hade kommittén
uttalat sålunda (sid. 86): »Det kan icke rättvisligen fordras, att staten
skulle ikläda sig hela kostnaden för insamlingsarbetets utförande. Redan
ur synpunkten av att det måste vara ett bygdens eget intresse, att minnena
av dess gamla odling räddas, synes det rimligt, att de lokala intressena även
jkläda sig ekonomiska uppoffringar härför. I fin högre grad blir detta fallet,
då det insamlade materialet kvarstaunar hos vissa lokala organisationer för
att där bilda ett bygdens eget arkiv inom dennas gränser och ställt till den

lokala forskningens förfogande.---Men å andra sidan kan det heller

icke rättvisligen fordras, att ökade anslag helt skulle påvila de lokala myn -

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

digheterna eller den enskilda offervilligheten, då ett så allmänt och för den
fosterländska forskningen i dess helhet så viktigt intresse som det här ifrågavarande
främjas. De ökade undersökuingsanslagen böra vara en statens
och de särskilda bygdernas gemensamma angelägenhet.»

Sin uppfattning i anslagsfrågan hava de sakkunniga ytterligare preciserat
efter en uppdelning av olika arter av insamling. Denna kan bedrivas huvudsakligen
efter två linjer: .

dels fackmässigt utförd systematisk insamling, vilken kan besta i a ena
sidan kulturgeografiska undersökningar, då vissa forskningsproblem följas
till hela sin gestaltning och förekomst, å andra sidan lokala djupsamlingar,
då vissa platser med största möjliga allsidighet genomforskas (sid. 91),

dels fri insamling genom att intresserade personer verkställa insamlingar
av mera allmän art, där det stoff man kommer över tillvaratages utan att
därvid någon viss plan fullföljes (sid. 87).

Den fria insamlingen anses (sid. 91) endast i mera begränsad utsträck
ning tillämplig för folkmålsforskningen, i högre grad kan den tjäna ortnamnsforskningen,
men framför allt är detta fallet för folklivsforsknmgen,
om därifrån undantages husforskningen och musiken, som erfordra särskilda
förutsättningar.

Härefter angiva de sakkunniga principen för understöds verksamheten sa lunda

(sid. 87): ,

»För den systematiska insamlingen fullföljd efter en viss. angiven plan
torde anslagen böra bestridas av staten och den enskilda institutionen i lika
lotter; för vad som här kallats den fria insamlingen, på vilken icke de vetenskapliga
anspråk ställas som på den systematiska, torde en fördelning göras
så, att staten bidrager med hälften mot den institution, genom vilken insamlingen
utföres. Tillfälliga uppteckningar skola slutligen, om de äro av
särskilt stort vetenskapligt värde, kunna inlösas genom medel som sta ti l
förfogande för den nyss beskrivna fria insamlingen; i regel torde dock
uppmuntring genom premier i form av böcker här böra komma till användning.
»

Ännu i ett avseende hava de sakkunniga preciserat sina principer för anslag
Vid Lunds och Uppsala universitet finnas institutioner, »Gunnar
Olof Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds
universitet» och »Undersökningar av svenska folkmål i Uppsala», vilka mnehava
en i viss mån statlig karaktär. »Vid båda dessa.institutioner», säges
det å sid. 92, »finnes förvaltningspersonal, som för sitt arbete uppbär arvode
av statsmedel. Denna personal måste även för framtiden vidmaktlmllas
och dessutom till en viss grad utvidgas. Då det icke kan ifrågasättas, att
den för insamlingens förkovrande nödiga ekonomien skall vid sådan institution,
vars förvaltningspersonal bekostas av statsmedel, byggas på medel, som
av den ifrågavarande institutionen anskaffas, såsom förutsättning för erhållande
av visst statsanslag, blir det nödvändigt, att ett fast årligt anslag ställes
till denna institutions förfogande av staten. Dylikt anslag, som är avsett
för institutionens allmänna drift, benämna vi grundanslag i motsats till vad
vi kunna kalla de rörliga anslagen, d. v. s. sådana anslag som utgå enbart
till undersökningar och vilkas storlek blir beroende av de medel, som från
annat håll stå till förfogande.» Ett grundanslag skulle också ställas till ortnamnsundersökningens
förfogande. Under uttrycket »institutionens allmänna
drift» förstås expenskostnader och undersökningskostnader, enär personalarvoden
finnas beräknade i annat sammanhang. Utöver de undersöknings -

Kungl. May.ts proposition Nr 115

23

kostnader, som bestriddes av grundanslagets medel, skulle man ha att lita
till de rörliga anslagen och dessa i sin tur skulle ifråga om sin storlek hli
beroende av vilka medel, som från annat håll kunde av de ifrågavarande
institutionerna anskaffas.

Att göra en beräkning av den summa, som erfordras för ett systematiskt
utforskande av den svenska allmogekulturen, är helt naturligt outförhart,
än mindre låter sig en beräkning göra av vilka kostnader denna skulle
kräva per år, helst som det härvidlag i så stor utsträckning ankommer på
de respektive organisationernas effektivitet och arbetslust. Anslagen skulle
därför komma att äskas år för år, men för att giva statsmakterna en orientering
rörande de kostnader, som kunde bliva erforderliga, hava vissa beräkningar
gjorts. De sakkunniga utgå därvid från att grundanslagen till
en början skulle hållas vid samma belopp som de vid betänkandets avgivande
till de ifrågavarande statliga institutionerna beviljade. Därvid gjordes
för ortnamnsundersökningen den reservationen, att anslaget skulle bliva 15,000
kronor vid undersökningens igångsättande, men att detta för de följande
åren behövde höjas till 20,000 kronor.

Grundanslagen beräknas sålunda vid undersökningens igångsättande till:

för Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk folk -

minnesforskning vid Lunds universitet...........kronor 4,500: —

» undersökningen av svenska landsmål i Uppsala .... » 13,500: —
» ortnamnsundersökningen..................... » 15,000: —

Summa kronor 33,000

För de rörliga anslagen föreslås, att det högsta belopp, staten under alla
omständigheter kunde för ett år lämna till viss institution, skulle vara 20,000
kronor. En beräkning har gjorts, huru den statliga anslagsverksamheten
skulle ha gestaltat sig, därest de förut angivna beräkningsgrunderna existerat
år 1921. Och därutöver göres en ungefärlig beräkning av de summor, de
olika organisationerna skulle hava kunnat anskaffa, därest de förut angivna
beräkningsgrunderna då varit av staten antagna. Det fick ankomma på en
kommande organisation att äska de åtkomliga beloppen och på statsmakterna
att bevilja dem. Enligt de sakkunnigas kalkyler skulle kostnaderna
vid undersökningens igångsättande kunna beräknas sålunda:

Folkminnesforskningen vid Lunds universitet

Landsmålsundersökningen i Uppsala.......

Landsmålsundersökningen i Lund ........

Nordiska museet.....................

Ortnamns- och dialektinstitutet i Göteborg . .
Kulturhistoriska föreningar och museer . . . .

......kronor 3,000: —

...... » 20,000: —

...... » 2,850: —

...... » 14,000: —

...... » 3,500: —

...... » 18,000: —

Summa kronor 61,350: —

Till den statliga undersökningen för allmogeforskningen skulle vidare
ställas:

för hemslöjdsutställningars avbildande m. m..........kronor 1,500: —

» folkhögskolor (för bokpremier och inlösen)........ » 3,000: —

» mindre organisationer (folkbildningsorganisationer, studiecirklar
o. s. v. för samma ändamål)........... » 2,000: —

» insamling av folkmusik...................... » 2,000: —

Summa kronor 8,500: —

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Hela den för undersökningsändamål beräknade summan skulle sålunda
uppgå till 102,850 kronor. Härav hade i statsmedel tidigare utgått, å
grundanslagens konto 18,100 kronor och å de rörliga anslagens 7,000
kronor. Den beräknade merkostnaden för statsverket skulle sålunda bliva
77,750 kronor.

För beskaffenheten av den organisation, som skall anskaffa och handhava
de för undersökning avsedda medlen och i övrigt utgöra undersökningens
statliga ledning, redogöres å sid. 105 ff. De sakkunuiga understryka kravet på
»eu gemensamhet i arbetsledningen för de särskilda ändamalen och en samverkan
^mellan de olika intressena, som ännu blott är i sitt vardande», men
framhålla samtidigt de djupgående skillnader i arbetsuppgifter och arbetssätt,
som finnas inom oiika delar av det vittomfattande begreppet »den
svenska allmogekulturen». Det resultat, till vilket de sakkunniga komma,
är att »den statliga ledningen för folklivsforskningen och för folkmålsforskningen
icke bör vara gemensam utan skiljas för var och en, men dock erhålla
en sådan form, som möjliggör ett nära samarbete mellan båda». Ett
tredje undersökningskomplex bilda ortnamnen, helst som här vid sidan om
den rena forskningsuppgiften även ett rent praktiskt krav föreligger: verkställandet
av de utredningar, som erfordras för fastställande av de svenska
ortnamnens officiella former (sid. 110).

För ett systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen föreslås
inrättandet av trenne undersökningar, folkminnesundersökning en, folkmålsundersökningen
och ortnamnsundersökningen, vilka med gemensamhet i planläggningen
parallellt fullfölja sina arbetsuppgifter.

Folkminnesunder sökningen uppdrages åt en nämnd kallad folkminnesrådet
bestående av sju personer, som årligen utses av Kungl. Maj:t och sammansättes
sålunda:

en representant för vetenskaplig utforskning av inventarier, slöjd, bebyggelse
och dräktskick, utsedd efter förslag av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet, undersökningen
av svenska folkmål och nordiska museet,

en representant för vetenskaplig utforskning av muntliga traditioner, utsedd
och föreslagen som föregående,

en representant för vetenskaplig utforskning av folkmusik, utsedd och
föreslagen som föregående,

en representant för kulturhistoriska föreningar och museer, utsedd efter
förslag av de korporationer av detta slag, som för hithörande verksamhet
åtnjuta understöd av staten,

en representant för hemslöjdsföreningarna, utsedd efter förslag av föreeningen
för svensk hemslöjd och svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund,

en representant för folkhögskolorna, utsedd efter förslag av svenska folkhögskollärarnes
förening,

en representant för övriga för folkminnesforskning intresserade organisationer,
utsedd efter förslag av de olika riksledningarna för dessa organisationer.

Av dessa sju personer utses eu att vara folkminnesrådets ordförande.

Folkminnesrådets ledamöter uppbära intet arvode utan åtnjuta endast i
förekommande fall reseersättningar och dagtraktamenten samt dagarvoden
för inställelse vid sammanträden.

Folkminnesrådets uppgift skall vara att utöva den högsta ledningen av

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 115

25

folkminnesundersökningen samt att inför staten företräda do ulika institutionerna
eller andra organisationer för hithörande undersökningar.

k ör arbetets direkta ledande utser folkminnesrådet eu föreståndare, som tillika
är rådets sekreterare och föreståndare för folkminnesrådets hyr A. Till denna
hyra knytes dessutom en vetenskaplig medarbetare samt en person, som har
uppsikten över det med denna byrå förenade eentralarkivet för svensk folkmusik;
båda dessa personer liksom föreståndaren utsedda av folkminnesrådet.

De av folkminnesrådet ledda systematiska undersökningarna u(föras av
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk folkminnesforskning vid
Lunds universitet, undersökningen av svenska folkmål i Uppsala, nordiska
museet, kulturhistoriska föreningar och museer utanför Stockholm, av vilka
1 oljande nu äro verksamma på hithörande områden, föreningen för norrländsk
hembygdsforskning i Härnösand, föreningen Jämtslöjd i Östersund, skånska
föreningen för byggnadskultur i Lund, Dalarnes hembygdsförbund i Falun,
Västmanlands fornminnesförening i Västerås, sällskapet för gotländsk forskning
i Visby, västsvenska folkminnesföreningen i Göteborg, Hälsingborgs
museum, Gästriklands kulturhistoriska förening i Gävle, Västerbottens läns
hembygdsförening i Umeå och Hallands hembygdsförbund i Halmstad. Bidrag
av staten för undersökningar av svensk allmogekultur sökas av dessa
och av liknande organisationer, som framdeles kunna komma att uppstå,
hos folkminnesrådet, som därefter har att pröva de inkomna ansökningarna
och på grundval härav beräkna och hos staten ansöka om undersökningsanslag
för kommande år. Dessa anslag äro s. k. rörliga anslag, d. v. s. anslag,
vilkas storlek blir beroende av den summa organisationerna kunna från
annat håll ställa till förfogande.

Systematiska undersökningar kunna vidare utföras av hemslöjdsföreningar.
Anslag för sådana undersökningar hava äskats i samband med av hemslöjdskommittén
avgivet förslag till organiserande av den svenska hemslöjdsverksamheten.
Folkminnesrådet har därför endast att söka samarbete med hemslöjdsverksamhetens
organisationer samt att följa de av dessa anordnade
hemslö jdsutställningarna.

För fri insamling kan folkminnesrådet slutligen, förutom härovan nämnda
organ, taga i anspråk folkhögskolor och andra för folkminnesinsamling verksamma
organisationer såsom ungdomsföreningar, studiecirklar m. m. För
uppmuntrande av bland dessa bedriven folkminnesundersökning ställes ett
visst årligt anslag till folkminnesrådets förfogande.

Av här nämnda organisationer har endast Gunnar Olof Hyltén-Cavallius''
stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet statlig karaktär,
varför staten har att för dennas förvaltning och undersökningsverksamhet
ikläda sig vissa skyldigheter i form av arvoden och s. k. grundanslag.

Kostnaderna för folkminnesundersökningen med dess personal och förvaltning
hava beräknats sålunda:

Folkminnesrådet för sammanträden.................kronor 1,000:_

Folkminnesrådets sekretariat:

Arvode åt föreståndaren...............

Arvode åt en andre tjänsteman.........

Arvode åt föreståndare för folkmusiksamlingen
För tillfällig arbetshjälp, expenser m. m. . .

För resor i inspektionssyfte m. m........

Anslag för tryckning av handledningar m. m.
Understöd åt instruktionskurser.........

kronor

8,000

—

»

6,000

—

»

2,000

—

»

10,000

—

3.000

—

»

1,500

—

2,000

—

32,500: —

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 115.

Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk
folkminnesforskning vid Lunds universitet:

Grundanslag........................kronor 4,500: —

Arvode åt föreståndare................ * 6,000: 10,500: —

Summa kronor 44:000: —

Vidare föreslås att ställas till folkminnesrådets förfogande för undersök -

ningsändamål:

till avbildning m. m. vid hemslöjdsutställningar......

för folkhögskolornas insamlingsverksamhet........

för övriga för folkminnesinsamling verksamma organisationer
.......................................

för folkmusikforskning........................

kronor 1,500: —
» 3,000: —

» 2,000: —

» 2,000: -

Summa kronor 8,500: —

Kostnaden för folkminnesundersökningen i vad rör dennas nu behandlade
delar skulle sålunda bliva 52,500 kronor. Härav hava av statsmedel tidigare
utgått 9,000 kronor, vadan en merkostnad för statsverket å 43,500 kronor
erhålles. I denna beräkning har icke medtagits eventuellt förekommande
dyrtidstillägg å arvoden.

Utöver dessa kostnader föreslås att såsom engångsanslag till folkminnesrådets
förfogande ställas:

för registrering av äldre manuskript rörande svenskt folkliv

och folkmål............................... • kronor 10,000: —

för registrering av undersökningens av svenska folkmål i

Uppsala samlingar........................... *

för fonografisk utrustning....................... 8

10,000: —
1,500: —

Summa kronor 21,500: —

Anslagen till registrering kunna eventuellt fördelas på mera än ett år.

Folknxålsundersökning en uppdrages åt en nämnd kallad Folkmålsnämnden
bestående av fem personer, som årligen utses av Kungl. Maj:t och sammansättes
sålunda:

ordförande, utsedd efter förslag av undersökningen av svenska folkmål i
Uppsala, landsmålsföreningarna i Lund med den för dem gemensamma centralstyrelsen
samt institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs
högskola,

en ledamot utsedd efter förslag av undersökningen av svenska folkmål i

Uppsala,

en ledamot utsedd efter förslag av landsmålsföreningarna i Lund med den
för dem gemensamma centralstyrelsen,

en ledamot utsedd efter förslag av institutet för ortnamns- och dialektforskning
vid Göteborgs högskola,

en ledamot utsedd efter förslag av kulturhistoriska föreningar och museer,
som för sin verksamhet åtnjuta understöd av staten.

Folkmålsnämndens ledamöter uppbära intet arvode utan åtnjuta endast i
förekommande fall reseersättningar och dagtraktamenten samt dagarvoden
för inställelse vid sammanträden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115

27

Folkmålsnämndens uppgift skall vara att utöva den högsta ledningen av
folk målsundersökningen samt att inför staten företräda de olika institutionerna
eller andra organisationer för hithörande undersökningar.

Arbetets direkta ledande överlåtes åt den nedan nämnde föreståndaren för
undersökningen av svenska folkmål i Uppsala, vilken tillika är folkmålsnämndens
sekreterare.

De av folkmålsnämnden ledda systematiska undersökningarna utföras av
undersökningen av svenska folkmål i Uppsala, landsmålsföreningarna i Lund
med den för dem gemensamma centralstyrelsen samt institutet för ortnamns
och dialektforskning vid Göteborgs högskola. Bidrag av staten för undersökningar
av svensk allmogekultur sökas av dessa och av liknande organisationer,
som framdeles kunna komma att uppstå, hos folkmålsnämnden, som
därefter har att pröva de inkomna ansökningarna och på grundval härav
beräkna och hos staten ansöka om undersökningsanslag för kommande år.
Dessa anslag äro så kallade rörliga anslag, d. v. s. anslag, vilkas storlek
blir beroende av den summa organisationerna kunna från annat håll ställa
till förfogande.

Dessutom kunna folkmålsundersökningar utföras även av kulturhistoriska
föreningar och museer samt andra vid folkminnesundersökningen verksamma
organ. Anslag för av dessa utförda folkmålsundersökningar sökas hos folkminnesrådet,
som då har att i samråd med folkmålsnämnden behandla dessa
ansökningar.

Av här nämnda organisationer har undersökningen av svenska folkmål
statlig karaktär, varför staten har att i fråga om dennas förvaltning och
undersökningsverksamhet ikläda sig vissa skyldigheter i form av arvoden
och så kallade grundanslag. Dessutom hava de sakkunniga kommit till den
uppfattningen, att det vore önskvärt att en fastare organisation i förbindelse
med universitetet i Lund skapades för utforskningen av de sydsvenska folkmålen.
En sådan åtgärd med dennas närmare utformning måste dock överlåtas
åt de lokala intressena i Lund.

Kostnaden för folkmålsundersökningen med dess personal och förvaltning
hava beräknats sålunda:

Folkmålsnämnden för sammanträden................kronor 750: —

Folkmålsnämndens sekretariat:

för expenser.......................

för resor i inspektionssyfte in. in........

Undersökningen av svenska folkmål i Uppsala:

Grundanslag.......................

Arvode åt föreståndaren, tillika folkmålsnämndens
sekreterare...............

Arvode åt ledare av de språkliga undersökningarna
........................

Arvode åt ledare av de etnologiska undersökningarna
......................

Arvode åt tjänsteman för förvaltning och expedition
.........................

kronor

500: —
500: —

1,000: —

kronor

13,500: —

8,000: —

»

6,000: —

6,000: —

6,000: —

39,500: —

Transport kr. 41,250:—

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Transport kronor 41,250: —

Eventuellt inrättad undersökning av sydsvenska folkmål i Lund:

Grundanslag ....................... kronor 4.000: —

Arvode åt föreståndare................ »_6,000: — 10,000: —

Summa kronor 51,250: —

Av denna summa hava i statsmedel tidigare utgått 28,600 kronor vadan
en merkostnad för statsverket å 22,650 kronor erhålles. Skulle, såsom
föreslagits, ett överflyttande av förvaltningen av undersökningens av svenska
folkmål i Uppsala samlingar till universitetsbiblioteket komma till stånd,
skulle den fjärde befattningen vid undersökningen bortfalla, varjämte grundanslaget
skulle sänkas till 12,000 kronor. Ovanstående summor skulle därigenom
minskas med 7,500 kronor.

I dessa beräkningar hava icke medtagits eventuellt förekommande dyrtidstillägg
å arvoden.

Ortnamnsundersökningen uppdrages åt en nämnd kallad Ortnamnsnämnden,
bestående av fyra personer, som årligen utses av Kungl. Maj:t och sammansättes
sålunda:

ordförande, vetenskapligt bildad språkman,

vice ordförande, utsedd efter förslag av kammarkollegium,

en ledamot, utsedd efter förslag av rikets allmänna kartverk,

en ledamot, utsedd efter förslag av undersökningen av svenska folkmål i
Uppsala och institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs
högskola.

Ordföranden och vice ordföranden uppbära årliga arvoden å respektive

2,000 kronor och 500 kronor. Övriga ledamöter åtnjuta i förekommande
fall reseersättningar och dagtraktamenten samt dagarvode för inställelse vid
sammanträden.

Ortnamnsnämnden har till uppgift att utöva den högsta ledningen av ortnamnsundersökningen
samt därvid i första hand att åstadkomma en ur praktiska
och språkliga synpunkter tillfredsställande, så vitt möjligt fullständig
förteckning över Sveriges viktigare ortnamn och förvalta det sålunda uppkommande
ortnamnsarkivet samt att handlägga de namnregleringsärenden
som kunna förekomma.

För arbetets direkta ledande utses av Kungl. Maj:t för ett år i sänder en
föreståndare, som tillika är ortnamnsnämndens sekreterare. Ordföranden,
vice ordföranden och sekreteraren bilda ett arbetsutskott, som har att handlägga
namnregleringsärenden och besvara remisser.

De av ortnamnsnämnden ledda undersökningarna utföras på uppdrag av
nämnden genom institutioner eller enskilda forskare. För täckande av kostnaderna
härför jämte övriga förvaltningskostnader ställes till nämndens förfogande
ett grundanslag för första året beräknat till 15,000 kronor, för
följande år till 20,000 kronor.

Kostnaderna för ortnamnsundersökningen med dess personal och förvaltning
under första året hava beräknats sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

29

Ortnamnsnämnden:

Dess ordförande.....................kronor 2,000: —

Dess vice ordförande................. » 500: —

Övriga ledamöter för sammanträden...... » 200: — 2,700: —

Sekretariatet:

Grundanslag.......................kronor 15,000: —

Arvode åt föreståndare............... » 8,000: — 23,000: —

Summa kronor 25,700: —

Av denna summa hava i statsmedel tidigare utgått omkring 10,500 kronor,
vadan en merkostnad för statsverket å 15,200 kronor skulle erhållas.
I dessa beräkningar hava icke medtagits eventuellt förekommande dyrtidstillägg
å arvoden.

För att åstadkomma en större enhetlighet i de olika undersökningarnas
planläggning böra sådana ärenden, som skola föreläggas folkminnesrådet,
folkmålsnämnden och ortnamnsnämnden, icke beredas inom varje sekretariat
för sig utan efter hörande även av de övriga undersökningarnas ledare.
Därför föreslås den föreskriften, att intet ärende förelägges de olika undersökningarnas
nämnder, som icke dessförinnan varit föremål för gemensam
beredning de olika undersökningarnas föreståndare emellan.

Kostnaderna för undersökningarna till deras här berörda delar skulle efter
de gjorda beräkningarna kunna sammanfattas sålunda:

Folkminnesundersökningen.....................kronor 52,500: —

Folkmålsundersökningen....................... » 51,250: —

Ortnamnsundersökningen....................... » 25,700: —

Summa kronor 129,450: —

Av denna summa hava i statsmedel tidigare utgått omkring 48,100 kronor,
vadan en merkostnad för statsverket skulle erhållas å 81,350 kronor.

Härtill kommer såsom engångsanslag, för vissa ändamål, åt folkminnesrådet
en summa å 21,500 kronor.

Täckandet av kostnader för undersökningar utförda dels av här ovan anförda
organ av statlig karaktär belöpande utöver de till deras förfogande
ställda grundanslagen, dels av övriga arbetande organ skulle ske medelst de
s. k. rörliga anslagen.

Dessa hava av de sakkunniga, såsom ovan erinrats, beräknats vid tiden
för undersökningens igångsättande till sammanlagt 61,350 kronor.

I beräkningen av de rörliga anslagen finnas dessutom upptagna de medel
till hemslöjdsutställningar, folkhögskolornas insamlingsverksamhet m. m., som
med en sammanlagd summa av 8,500 kronor skulle stå till förfogande åt
den statliga ledningen för allmogeforskningen. Då detta belopp emellertid
icke kan göras beroende av från organisationerna själva anskaffade medel,
har det i denna sammanfattande framställning upptagits såsom eu till folkminnesrådets
förfogande ställd summa.

Av summan 61,350 kronor hava i statsmedel tidigare utgått 7,000 kronor,
vadan en merkostnad för statsverket av 54,350 kronor erhålles.

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Kostnaden för hela undersökningen med den därtill knutna förvaltningen
har sålunda beräknats vid undersökningens igångsättande belöpa sig till
190,800 kronor, däri dock icke inräknade eventuella dyrtidstillägg å arvoden,
utgörande en merkostnad för statsverket av 135,700 kronor.

Härtill kommer ytterligare en engångskostnad för folkminnesrådets räkning
å 21,500 kronor.

Vid betänkandet var fogat ett särskilt yttrande av herrar Geijer och von
Sydow, varur jag tillåter mig att anföra följande:

Huvudvikten synes oss ligga icke därpå att styrelsen inrättas eller ombildas,
utan därpå att de vetenskapliga organisationer, som utgöra centralhärdarna
för ifrågavarande arbeten, bli tillräckligt utrustade med hänsyn
till att vissa bestämda vetenskapliga mål skola inom de närmaste årtiondena
kunna nås genom samarbete mellan dessa centrala organisationer och dels vissa
andra organisationer, dels och ej minst enskilda vetenskapsmän och samlare. Åt
forsknings- och samlingsarbetet bör enligt vår mening ägnas så mycket som
möjligt av de personliga och ekonomiska resurser, varöver den närmaste framtiden
kan förfoga för ifrågavarande ändamål, under det den administrativa
apparaten bör förenklas så mycket som möjligt. I betänkandets förslag synes
oss intresset vara för mycket inriktat på den administrativa formen,
under det frågorna om arbetsorganisationernas utrustning ej behandlats på
grundval av en genomgående beräkning av vad som behöves för nående av
vissa bestämda mål, utan i allmänhet blott på grund av vissa schematiskt
konstruerade proportioner mellan statsanslag och sådana medel, som vederbörande
större eller mindre organisationer erhållit eller beräknas skola erhålla
på annan väg.

Även vi mena, att det mål, som arbetet bör koncentreras omkring, är i
första hand insamling av ett vetenskapligt material, som är statt i utdöende,
och att sådan bearbetning, som kan uppskjutas, skall stå tillbaka för den
stora insamlingsuppgift, som ej tål uppskov, men för en rationell insamling
anse vi, att en viss samtidigt skeende vetenskaplig bearbetning är ett livsvillkor,
och att en avskärning av den förbindelse, som i nu pågående arbeten
förefinnes mellan insamling och ifrågavarande bearbetning, skulle bli
ödesdiger.

De anslagsbelopp, som i betänkandet beräknats oberoende av ovannämnda
proportion och ovannämnda villkor, utgöras till största delen dels av arvoden
till årsanställd personal vid »statliga organisationer», dels av s. k. grundanslag.
Båda dessa utgiftsposter skulle emellertid enligt de förutsättningar,
varpå majoritetens förslag bygger, till mer eller mindre övervägande del
komma att tagas i anspråk icke för undersöknings- eller insamlingsarbete,
utan för förvaltningsuppgifter. Enligt vår mening kan den av majoriteten
beräknade förvaltningsapparaten förenklas.

Vad särskilt beträffar folkminnesrådet och dess sekretariat, som skulle bli
eu administrativ byrå, skild från alla de på folkminnes- eller folklivsforskningens
arbetsområden verksamma organisationerna, så tro vi icke, att inrättandet
av ett sådant råd och en sådan byrå vore ett steg i rätt riktning.
Den arbetsledning, som på denna väg tänktes skola åstadkommas, bleve av
övervägande eller helt och hållet administrativ art. Det generalregister över
på skilda håll i riket befintliga samlingar, som skulle föras inom denna
byrå, har ej närmare motiverats än med en allmänt hållen hänvisning till

Kuntjl. Maj-.ts proposition Nr 115. J51

behovet av att kunna på ett ställe i riket överskåda vad som är gjort för
att på grund därav bedöma behoven. Den översikt över gjorda och pågående
samlingar, som i och för arbetsledning behöves, anse vi ej kunna
vinnas genom ett dylikt register, som enligt förslaget skulle vara skilt från
själva samlingarna. Översikt över vad som är gjort och hur det är gjort
samt därpå grundad översikt över vad som behöver göras, måste enligt vår
mening direkt förbindas med aktivt undersökningsarbete inom centralinstitutioner,
varvid kontakt i pågående arbete vinnes med olika medverkande.
Den föreslagna registreringsanordningen skulle dessutom innebära ett stort
dubbelarbete, då register också måste finnas inom de särskilda samlingarna.
En riksöversikt över vad som finns skall framgå ur en sammanställning av
register, som skola föras inom aktivt verksamma institutioner jämte en särskild
registrering av sådant som finnes på håll, där ingen för ändamålet tillfredsställande
registrering gjorts. För arbetsledning behöves närmast enkla
arbetsregister — ej i första rummet samlingsregister — fast kommunikation
mellan de olika organisationerna samt lämplig arbetsfördelning.

Huvudvikten synes oss falla på tillräckliga arbetskrafter vid de centralinstitutioner,
vid vilka den mest omfattande arbetsledningen ligger eller kan
ligga, samt för övrigt på ökade möjligheter för enskilda forskare och samlare
på vilken som helst ort i riket till understöd för deras verksamhet,
mer eller mindre tillfälligt. Den enda institution, som utgör arbetscentral
för hela riket, är nordiska museet. Ehuru dess verksamhet ej omfattar alla
grenar av ifrågavarande forskning, är givetvis dess egenskap av arbetscentral
en av de grunder, på vilken i första rummet måste byggas under kombination
med ej blott smärre organisationer i riket, utan särskilt med de
arbeten och de arbetstillfällen, som universiteten utgöra en hemvist för. Det
personalbehov, som synes oss viktigast, är alltså att vid nordiska museet
finns personal för ledning av eu planmässig genomforskning av hela riket
ur de synpunkter, som ligga museets förutsättningar närmast, vid universiteten
åter personal för tillvaratagande av de möjligheter, som där finnas
särskilt för rekrytering av vetenskapligt utbildade eller sig åt vetenskaplig
utbildning ägnande personer från alla delar av riket. Detta kan ske i anknytning
till i universitetsstäderna befintliga organisationer och till där bedriven
verksamhet, som dialektforskningen, för vars idkare behovet av dylikt
samarbete gör sig allt mer gällande ju mer de gå över från det rent grammatiska
arbetet till ordsamling och textsamling, som länge fått stå allt för
mycket tillbaka. Ett närmare utfört program för en hela landet omfattande
folkminnesundersökning — ordet taget i den vidsträckta betydelse vari det
tagits i betänkandet (del I sid. 110) — som vi anse erforderligt såsom en
av förutsättningarna för en fullständigare lösning av frågorna rörande organisations-
och personalförhållanden, tarvar ytterligare utredning på flera
punkter. Här vilja vi endast uttala, att en samfälld folkminnesundersökning
i ordets vidsträcktaste mening synes oss kunna för en kostnad ej överskjutande
vad i betänkandet beräknats, ernås med större effektivitet på den
ovan antydda vägen, alltså med personal, som ställes närmare de arbetande
institutionerna, och med ett närmare bestämt program samt med frihet att
använda tillgängliga medel till vare sig insamlingsarbete eller till viss därmed
förbunden bearbetning.

Rörande folkmålsundersökningen synas oss i väsentlig mån gälla samma
synpunkter som ovan angivits i fråga om folkminnesundersökningen. Även

32 Kungl- Ma.jts proposition Nr Ilo.

i fråga om folktnålsundersökningen anse vi ytterligare utredningar på vissa
punkter behövliga.

I betänkandet intager ortnamnsundersökningen i vissa avseenden en särställning
vid jämförelse med de båda andra undersökningarna. Den ortnamnsundersökning,
som föreslås skola inrättas, synes vara att betrakta som
en väsentligen ny institution. För denna är ett visst begränsat arbetsprogram
uppställt, och vid de kostnadsberäkningar, som för denna undersökning
gjorts, har den enda beräkningsgrunden varit ett överslag över de behov
som programmets genomförande skulle medföra. Ortnamnsundersökuingen
erbjuder i det hela mindre komplicerade förhållanden än de båda
andra undersökningarna. Vi ha utfört en detalj utredning rörande denna
undersökning och däri ingående motiverat varför vi ej kunna ansluta oss
till vad i betänkandet föreslås rörande ortnamnsundersökningen i de talrika
fall, där betänkandet skiljer sig från vad som föreslagits i av de sakkunniga
gemensamt med ortnamnskommittén avgivet yttrande den 20 december
1922. Denna vår utredning om ortnamnsundersökningen publicera vi
särskilt.

Yttranden Över folkminnessakkunnigas betänkande avgåvos på grund av remiss utmlnnessak-
låtanden av åtskilliga myndigheter och institutioner, varjämte ett avsevärt
kunnigas antal föreningar in. fl. lämnades tillfälle att yttra sig i ämnet. Jag vill nu
kande i korthet redogöra för innehållet i de sålunda avgivna yttrandena.

Nordiska museets nämnd har i utlåtande den 20 mars 1926 framhållit,
hurusom bevarandet åt kommande generationer av de sista spillrorna av
vår gamla allmogekultur krävde snabbt ingripande från statsmakternas sida
med tillräckliga anslag för ett forcerat insamlings- och forskningsarbete.

Efter kritik av de sakkunnigas förslag, därvid nämnden gör gällande de
synpunkter, som från nordiska museets sida ansetts böra anläggas på här
ifrågavarande undersökningar, slutar nämnden med att särskilt betona
att med uppläggandet av ett allmänt centralt register över gjorda och pågående
arbeten i ämnet borde tills vidare anstå,

att statsmakternas ingripande borde inriktas på att sätta de befintliga
vetenskapliga institutioner, som arbetade på ifrågavarande forskningsområden,
i stånd att utnyttja den, mänskligt att döma, korta återstående tid, under
vilken man kunde hoppas finna ännu icke använt stoff till den historiska
bildens komplettering och slutliga utformning,

att förslag till storleken och. fördelningen av eventuella statsanslag för
ifrågavarande ändamål torde kunna åstadkommas på enklare och billigare
sätt än det av folkminneskommittén föreslagna, samt

att, vad nordiska museet beträffade, en ökning av den arliga lönestaten
med ’l3,200 kronor för folklivsarkivets ordnande, registrering och vård samt
ett »rörligt anslag» tills vidare av 30,000 kronor vore behövligt för nu ifrågavarande
ändamål.

Känslersämbetet för rikets universitet har den 20 juni 192 tf till Kungl.
Maj:t överlämnat två genom rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala
och Lund infordrade yttranden i ärendet.

hungl. Ma.j:ts proposition Nr 115. 33

De! av rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala överlämnade yttrandet
var avgivet av professor B. Hesselman, och ur detsamma tillåter jag mig
att meddela följande:

Professor Hesselman uttalade sin anslutning till de i reservationen angivna
principerna och framhöll, att den dittills förda diskussionen syntes
hava kommit till enighet i följande punkter:

att insamlingen av det utdöende materialet måste forceras;

att det därvid vore riktigare än någonsin att insamling och bearbetning
ginge hand 1 hand; 6

att de arbetande vetenskapliga organisationerna och främst deras föreståndare,
som själva liksom dittills skulle deltaga i insamlingen och bearbetningen
av materialet, vore bäst i stånd att leda och kontrollera arbetena
samt att ordna det nödiga samarbetet sinsemellan och med enskilda föreningar
ute i landet eller enskilda frivilliga samlare och vetenskapsmän;

a,tt arbetsorganisationerna därför framför allt måste utrustas med tillräckliga
resurser och arbetskrafter, vilka vore fast knutna vid institutionerna; att

planmässighet och ordnat samarbete icke kunde vinnas genom de i
betänkandet föreslagna månghövdade nämnderna eller styrelserna eller den
''Tnrättade folk;minnesbyrån, ett administrativt verk, »skilt från alla de
på folkminnes- eller folklivsforskningens arbetsområden verksamma organisationerna»;
b

att upprättandet för folkminnesbyråns räkning av ett centralt generalregister
över den svenska allmogekulturen, som skulle vara skild från de
primära samlingarna, torde komma att i oanad grad kräva tid och pengar
vi ka för närvarande med bättre behållning kunde användas för insamlingsoch
forskningsarbetet;

att, för de s. k. rörliga anslagen icke borde sättas som villkor, att de
endast finge användas till insamling, icke till bearbetning, samt att de icke

£ j501- , ställas i beroende av medel, som på annan väg kunde ställas
till förfogande,

I övrigt har professor Hesselman instämt i reservanternas förslag beträffande
ortnamnsundersökningen, och efter en synnerligen ingående och
detaljerad kritik av de sakkunnigas förslag ifråga om det framställda
orgamsationsförslaget i övrigt betonat

att utforskandet av den svenska allmogekulturen (med bortseende från
utforskandet av folkmusiken) borde uppdragas åt fyra vetenskapliga organisationer:
1) eu undersökning av den materiella kulturen, ledd av nordiska
museet, 2) folkminnesundersökningen, 3) folkmålsundersökningen, 4) ortnamnsundersökningen; att

ledningen för arbetena (med bortseende från undersökningen av den
materiella kulturen) borde överlåtas åt tre undersökningsledare, tillika föreståndare
för var sin centralorganisation, i samarbete med vissa andra föreståndare
för arbetande vetenskapliga organisationer på respektive forskningsområden,
inom tre nämnder: folkminnesnämnden, folkmålsnämnden och
ortnamnsnämnden;

att ledningen för folkminnesundersökningen borde förläggas till Uppsala i
anslutning tjll landsmålsarkivet i Uppsala;

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 93 haft. (Nr 115.)

.3

34

Kungl Maj:ts proposition Nr Ilo.

att den s. k. fria forskningen icke skulle vara bunden att vid sina ansökningar
om anslag vända sig till en på förhand bestämd organisation,
samt

att kostnadsberäkningarna och behoven av arbetskrafter för de fyra undersökningarna
borde bliva föremål för en förnyad utredning, med hänsyn
tagen till de föreliggande undersökningsuppgifterna samt möjligheten att
för dem förvärva och kvarhålla tillräckligt kvalificerade, vetenskapligt skolade
arbetskrafter.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund överlämnade ett av därvarande
filosofiska fakultets humanistiska sektion avgivet yttrande, däri sektionen till
en början instämt i reservanternas yttrande, att huvudvikten ej borde läggas
på den administrativa sidan av den föreslagna systematiska utforskningen
av den svenska allmogekulturen, utan därpå att de organisationer, som funnes,
utnyttjades och sattes i stånd att utföra det nödiga arbetet av insamling
och vetenskaplig bearbetning.

Sektionen uppehåller sig i fortsättningen huvudsakligen vid de sakkunnigas
organisationsförslag rörande folkminnesundersökningarna och bemöter i detalj
åtskilliga här ingående förslag, därvid sektionen såsom en mera praktisk
och mera ekonomisk anordning bland annat förordar, att det föreslagna
folkminuesrådet klyves i två nämnder, dels en folkloristisk nämnd med fyra
medlemmar, dels en nämnd för materiell allmogekultur, sedd från föremålens
sida med tre medlemmar. Sekretariatet i den första nämnden borde lämpligen
förenas med föreståndarskapet för Hyltén-Cavalliusstiftelsen, som vore
den största bestående i sitt slag och redan i betydlig omfattning utfört
sådant arbete, som skulle åligga föreståndaren vid folkmmnesbyran. Sekretariatet
i den andra nämnden borde knytas vid nordiska museet.

Skolöverstyrelsen bär dels inhämtat yttranden i ärendet från styrelsen för
svenska folkhögskolans lärarförening och arbetarnes bildningsförbund, dels den
18 oktober 1927 avgivit eget utlåtande i ämnet.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit, att några
bestämda skyldigheter i av de sakkunniga angivet hänseende ej torde böra
eller kunna åläggas folkhögskolans lärare, medan det däremot vore önskvärt,
att åtskilligt kunde göras för att stimulera och underhålla deras intresse
för saken. Styrelsen uttalade vidare sin tveksamhet om lämpligheten
av den ämbetsmannamässiga organisation, som skulle medföra att endast
en mindre del av beviljade medel skulle komma det egentliga msamlmgsoch
forskningsarbetet till godo, medan den större delen skulle åtgå för bestridande
av administrationskostnaderna.

Arbetarnes bildningsförbund har framhållit, att även de fria folkbildningsorganisationerna
borde i så stor utsträckning som möjligt mobiliseras som
medarbetare i här ifrågavarande hänseenden ävensom att förbundet gärna
ville, i vad på huvudledningen ankomme och vore möjligt, stimulera sina
lokalavdelningar, studiecirklar och biblioteksstyrelser för sådan medverkan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 35

Förbundet ansåge, att det anslag å 2,000 kronor, som av de sakkunniga
föreslagits för propagandaverksamhet, vore synnerligen välmotiverat och att
det skulle komma att bliva till stor betydelse för det av de sakkunniga
föreslagna systematiska utforskandet av den svenska allmogekulturen.

Skolöverstyrelsen har till eu början meddelat, att överstyrelsen vid sin
granskning av de sakkunnigas utredning och förslag icke ansett sig böra
närmare ingå på de av de sakkunniga angivna allmänna riktlinjerna för
en systematisk utforskning av allmogekulturen, utan funnit sig böra begränsa
sina överväganden till sådana punkter, som berörde överstyrelsens
verksamhetsområde. Härefter anför överstyrelsen — efter att hava uttalat
önskvärdheten av att eu sådan förenkling av de föreslagna administrativa
arbetsformerna åvägabragtes, varigenom en större del av de ifrågasatta
statliga bidragen kunde komma det direkta insamlings- och forskningsarbetet
till godo — bland annat:

Skolöverstyrelsen erinrade om att i gällande undervisningsplaner för folkskoleseminarierna
ävensom för rikets folkskolor vissa föreskrifter och anvisningar
lämnats, som avsåge undervisning rörande hembygdens äldre odling.
Givet vore emellertid, att en sådan inriktning av undervisningen, varom nu
vore fråga, i viss mån försvårades därigenom, att möjligheterna till lärarutbildning
i förevarande avseende vore relativt begränsade. Överstyrelsen
funne det därför önskvärt, att de av de sakkunniga föreslagna instruktionskurserna
måtte komma till stånd. Framför allt ville emellertid överstyrelsen
understryka det av de sakkunniga framställda önskemålet om ordnad undervisning
i folklivs- och folkminnesforskning vid våra universitet och högskolor.

Överstyrelsen ville vidare uttala, att hembygdsstudiet, även innefattande
studiet av allmogekulturen, ägde förutsättningar att utgöra en betydelsefull
del av det studiearbete, som bedreves med hjälp av folkbibliotek, föreläsningar
och studiecirklar. Den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att
insamlingsarbetet på folklivs- och folkminnesforskningens område i viss mån
kunde genom anknytning till det fria folkbildningsarbetet underlättas, torde
också vara befogad, även om man ej finge alltför mycket överskatta den
insats, som härutinnan kunde förväntas. Önskvärt vore, att folkbiblioteken
anskaffade hembygdslitteratur av olika slag. Föreläsningar och studiecirklar
med hembygdsstudier som ämne borde givetvis på många håll kunna påräkna
en stark anslutning. De av de sakkunniga föreslagna särskilda anslagen
om 2,000 kronor och 3,000 kronor för insamlingsarbete inom folkbildningsorganisationerna
och folkhögskolorna att utgå i form av bokpremier
m. m. syntes motiverade.

Statskontoret har i utlåtande den 29 november 1928 anfört huvudsakligen
följande:

Frågan om behovet av mera ingripande åtgärder från statens sida för
utforskande av vår allmogekultur liksom ock spörsmålet om den ur rent
teknisk forskningssynpunkt lämpligaste organisationen för arbetet på detta
område äro ämnen, som givetvis falla utanför statskontorets bedömande.
Ämbetsverkets yttrande torde därför endast förväntas beträffande den före -

36

Kungl. May.ts proposition Nr 115.

slagna organisationen bedömd ur allmän administrativ synpunkt samt ifråga
om de gjorda kostnadsberäkningarna.

Med ämnet begränsat på detta sätt kan statskontoret yttra sig ganska
kortfattat. Det framlagda organisationsförslaget är nämligen av den beskaffenhet,
att detsamma under inga omständigheter kan av statskontoret tillstyrkas.
Den föreslagna administrationen av undersökningarna är synnerligen
vittomfattande, vilket blir förklarligt nog, när man betraktar den stora
mängd av institutioner, föreningar och sammanslutningar av olika slag, som
skola inrymmas under de tre centralorganisationer för överledningen av
forskningsarbetet, som man tänkt sig skola upprättas. Förutom nu befintliga,
rent statliga eller statsunderstödda institutioner på området skulle kulturhistoriska
föreningar och enskilda museer, hemslöjdsföreningar, folkhögskolor
samt organ för ungdomsrörelsen och den fria folkbildningsverksamheten ingå
såsom led i insamlingsverksamheten; och att under sådana förhållanden
administrationen blir både vidlyftig och till sina konturer skäligen obestämd,
är icke ägnat att väcka förvåning. Efter en redogörelse för alla de på området
nu verkande institutionerna och sammanslutningarna, uttala de sakkunniga,
att det ter sig rätt invecklat att till eu samlad aktion förena detta
månghövdade intresse för allmogeforskningen. Detta omdöme synes välgrundat.
Det måste endast konstateras, att de sakkunniga icke lyckats
komma till rätta med svårigheterna. Man kan icke undgå det intrycket, att
genom de tre centralorganisationerna — folkminnesrådet, folkmålsnämnden
och ortnamnsnämnden — med deras sekretariat och arbetsutskott och omfattande
ett stort antal såväl avlönade som oavlönade befattningshavare eu
vikt lagts på själva den formellt administrativa sidan av saken, som svårligen
kan tänkas bliva till gagn för arbetsresultatet, Förslaget torde utan
tvekan kunna betecknas såsom innebärande en typisk överorganisation. Denna
uppfattning synes också delas av de båda reservanterna Geijer och von
Sydow.

Kostnaderna för organisationens genomförande äro avskräckande stora
och beräkningarna ytterst svävande. Med statskontorets uppfattning att förslaget
i sin nuvarande form icke är tänkbart att genomföra, saknar statskontoret
anledning att närmare inlåta sig på ett bedömande av de i kostnadsberäkningarna
ingående olika posterna till arvoden, expenser, tryckningskostnader,
instruktionskurser, reseersättningar in. m., men statskontoret vill
däremot framhålla, att av den för första året beräknade totala kostnaden
för undersökningarna med den därtill knutna förvaltningen, 190,800 kronor,
icke mindre än 129,450 kronor belöpa på de tre ovannämnda, för överledningen
av arbetena avsedda centrala institutionerna och därav 64,500 kronor
till direkta arvoden åt dels ledamöterna i ortnamnsnämnden, dels och huvudsakligen
åt befattningshavare av olika slag vid sekretariaten. Statskontoret
har svårt att föreställa sig, att eu sådan proportion mellan rena administrationskostnader
och de för det egentliga undersökningsarbetet avsedda medlen
kan vara till fromma för organisationens ändamål.

Det vill därför förefalla'' statskontoret, som om, därest överhuvudtaget
något anses böra i saken för närvarande åtgöras, eu ny undersökning borde
verkställas med syfte att inom ramen av de nuvarande anslagen eller i varje
fall med en måttlig utgiftsökning tillgodose det här ifrågavarande ändamålet.

Vidare har vitterhetsakademien den 4 december 1928 avgivit utlåtande.
Som detta utlåtande innehåller flera synpunkter av intresse, till vilka jag i

Kungl. Muj:ts proposition Nr 115. 37

rlet följande återkommer, har jag ansett mig böra återgiva detta utlåtande
i dess helhet.

Körst och främst anser sig akademien böra framhålla nödvändigheten av
att de åtgärder, som befinnas kunna från statsmakternas sida vidtagas för
möjliggörande av ett systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen,
måtte komma till omedelbart utförande. Ty på grund av den fullständiga
och snabba omvandling, som den svenska allmogens samtliga förhållanden
under senare tider undergått och fortfarande undergå, blir det
helt visst inom mycket få år för sent att utföra det ifrågavarande forskningsarbetet,
vars vikt och allmänna betydelse akademien icke torde behöva
särskilt motivera. Det är tyvärr helt säkert i många avseenden redan nu
för sent att erhålla ett verkligt pålitligt och oförvanskat material för forskningen.
Det är detta förhållande, som enligt akademiens mening verkligen
motiverar, att jämförelsevis stora anslagsbelopp nu föreslås för att möjliggöra
tillvaratagande ännu i elfte timmen av de sista resterna av eu kultur,
som dock karakteriserat den största delen av vårt eget folk under långa
århundraden för att icke säga årtusenden.

Det för tillfället viktigaste är utan tvivel att åstadkomma en klar och
redig uppdelning av det vidsträckta arbetsområdet och en fast och ändamålsenlig
organisation av arbetsledningen, så att ett verkligt planmässigt
och effektivt arbete må bliva utfört för de allmänna och enskilda medel,
som kunna för ändamålet ställas till förfogande.

Den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av allmogeforskningen i
tre administrativt skilda undersökningsgrupper nämligen i folkminnesundersökning,
folkmålsundersökning och ortnamnsundersökning synes akademien
i stort sett riktig. Med »folkminnesforskning» förstå de sakkunniga utforskandet
av allt som har avseende på allmogens seder och bruk, tro och
åskådning, diktning, musik och konst, vare sig dessa manifestera sig i eller
i samband med rent materiella förhållanden och föremål, eller antagit en
mera abstrakt, »andlig» form.

Vad då först beträffar ortnamnsundersökning en, så synes denna, som sedan
en längre tid tillbaka varit fast organiserad under ledning av ortnamnskommittén,
genom det under vintern 1927—1928 i Uppsala upprättade ortnamnsarkivet
hava inträtt i ett nytt läge. Vidare har ortnamnskommittén föreslagit
inrättandet av en professur, avsedd för vårt lands utan tvivel bäst
kvalificerade ortnamnsforskare, docenten Jöran Sahlgren. Skulle denna professur
bliva verklighet, synes också ortnamnsundersökningen därmed hava
erhållit den mest tillfredsställande lösningen. Det gäller dock att förse denna
organisation med tillräckliga anslagsmedel för att sätta densamma i stånd
att i önskvärd omfattning bedriva sitt viktiga arbete.

Beträffande folkmålsundersökningen synes ävenledes den av de sakkunniga
föreslagna centralstyrelsen, sammansatt av bland annat representanter för de
tre i Uppsala, Lund och Göteborg sedan längre tid tillbaka existerande folkmålsundersökningarna,
vara den för hithörande undersökningar bästa organisationsformen.

I de sakkunnigas betänkande hava de bland annat på sid. 129 uttalat det
önskemålet, att ett särskilt organ erhölles för de i Lund bedrivna undersökningarna
av de sydsvenska folkmålen. I skrivelse till Kungl. Maj:t år 1928
har från centralstyrelsen för landsmålsföreningarna i Lund hemställan gjorts

38

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

om inrättandet av ett dylikt organ med därtill knutna eu föreståndare och
en biträdande tjänsteman. För Uppsala och Göteborg finnas i därvarande
organisationer förutsättningar för en effektivt driven folkmålsundersökning.
Skulle det nu från Lund inkomna förslaget vinna statsmakternas beaktande,
skulle även samma förutsättning erhållas för folkmålsundersökningarna vid
vårt sydsvenska universitet.

Vid det närmaste utformandet av folkmålsundersökningen torde det böra
tagas under övervägande, vilka oundgängliga personalbehov som förefinnas
vid folkmålsundersökningarna i Uppsala och Lund, och akademien vill i
detta sammanhang betona önskvärdheten av att fastare och mera stadigvarande
anställningsförhållanden skapas vid dessa institutioner, med hänsyn
till att stabiliteten i personalen är eu given förutsättning för en större kontinuitet
och effektivitet i det genom densamma utförda arbetet.

Beträffande organisationen av folkminnesundersokningen har de sakkunnigas
förslag icke varit enhälligt, i det att två reservanter, herrar Geijer och von
Sydow, ansett särskilt den av de sakkunniga föreslagna apparaten för den
centrala organisationen alltför vidlyftig. I samma riktning hava de flesta
av de myndigheter eller andra korporationer, som yttrat sig i anledning a^
betänkandet, uttalat sig. Även akademien anser eu förenkling å denna
punkt önskvärd, eu förenkling i sådan riktning, att en organisation erhölles,
vilken vore uppbyggd efter i huvudsak samma principer som centralstyrelsen
för folkmålsundersökningen, och det synes akademien att därigenom
såväl en större praktisk smidighet som även ekonomiska besparingar skulle
vinnas.

Ett ofrånkomligt krav för att folkminnesundersokningen skall kunna på
ett effektivt sätt bedrivas och organiseras är emellertid, att de stora på detta
område arbetande centrala anstalterna: nordiska museet i Stockholm, landsmålsarkivet
i Uppsala, Uyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund och västsvenska folkminuesinstitutet
i Göteborg erhålla en fast anställd och tillräckligt, avlönad
personal för utförande av sin andel i ledningen av arbetet. Ledningen av
arbetet består icke blott i planläggandet av undersökningarna och övervakandet
av deras utförande i fältet, den består även i sådan bearbetning av
det influtna eller tidigare erhållna materialet, att en klar överblick kan vinnas
rörande de luckor, som ännu finnas att utfylla eller de nya uppgifter, som
eventuellt behöva angripas.

Slutligen tillkommer insamlingsledarna även den maktpåliggaude uppgiften
att instruera de för det vittutgrenade arbetet i fältet nödvändiga insamlarna.
Genom detta instruktionsarbete kan så småningom skapas ep stab av kunniga
och alltmera vetenskapligt skolade insamlare, vilka i sin mån böra
kunna bidraga till den rent vetenskapliga forskningen på området,

I detta sammanhang torde även böra betonas vikten av att det av de sakkunniga
anförda behovet av högre undervisning inom hithörande forskningsområden
snarast måtte finna en tillfredsställande lösning. Högskoleundervisning
även å detta område synes för övrigt vara ett önskemål ej blott för
ämnets vetenskapliga förkovran utan ock för undervisningsväsendet i sin
helhet. Ty, såsom de sakkunniga framhållit, finnes det i 1914 års undervisningsplån
för statens folkskoleseminarier och 1919 års undervisningsplan
för rikets folkskolor bestämt, att vid historieundervisningen hänsyn skall
tagas till även historiskt hembygdsstudium, minnesmärken, gamla plägseder,
sägner och visor o. s. v. Skall sådan undervisning bliva verkligt vederhäf -

Kungl. Maj;tv proposition Nr 11 ii. .''i9

tig och fruktbärande, är första förutsättningen givetvis den, att lärarna
själva inhämtat de härför nödiga förutsättningarna, men då framträder även
behovet av akademisk undervisning på detta område än mera skärpt.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle utforskningen av hela allmogekulturen,
vare sig denna manifesterar sig i materiella förhållanden och föremål
eller i muntliga traditioner, sammanhållas som en helhet. Av de myndigheter,
som yttrat sig rörande betänkandet, har den möjligheten framhållits
att till nordiska museet knyta utforskningen av allmogens materiella kultur
och att till endera landsmålsarkivet i Uppsala eller Hyltén-Cavalliusstiftelsen
i Lund knyta ledningen av de andliga folkminnenas utforskning. Universiteten
i Uppsala och Lund hava föreslagit de till respektive Uppsala och
Lund förlagda forskningsorganen, medan västsvenska folkminnesföreningen
i Göteborg tvekat mellan en förläggning av ledningen till Uppsala eller till
nordiska museet i Stockholm.

Att fixera en gräns mellan materiell och andlig allmogekultur torde emellertid
icke vara möjligt. De senare årens utveckling av arbetet vid landsmålsarkivet
i Uppsala har lett till att traditioner, som rört vad som populärt
kallas materiell allmogekultur såsom hushållsgöromål och annan praktisk
verksamhet där upptecknats jämte sådana, som beröra sed, tro och
diktning.

A andra sidan har nordiska museet allt ifrån sitt grundande anlagt ett
arkiv rörande framför allt allmogens sedvänjor och tro såsom komplement
till föremålssamlingarna.

En uppdelning av det för insamling avsedda stoffet synes dock möjlig
även efter andra linjer. En sådan samlad grupp bildar undersökningen av
folkets byggnads- och ägoskick, en annan utgöres av folkets slöjd. Undersökningar
av sistberörda slag liksom även andra föremålsinventeringar hava
sedan årtionden tillbaka bedrivits av eller varit knutna till nordiska museet,
och under de stora undersökningar av allmogekulturen, som under de senaste
åren med stöd av lotterimedel kunnat utföras, har härutinnan ingen
förändring inträffat. Nordiska museet har avgjort varit och är alltjämt
medelpunkten för utforskningen av den materiella allmogekulturen, för så
vitt det gäller förem ålsforskning, däruti även inbegripet bebyggelse- och husforskning.

Förlägges denna föremålsforskning till nordiska museet, återstår för organisationerna
i Uppsala, Lund och Göteborg utforskandet huvudsakligast av
de muntliga traditionerna, men detta innebär icke, att nordiska museet kan
eller bör uteslutas från samarbetet i och för tillvaratagandet även av muntliga
traditioner, lika litet som de tre senare institutionerna kunna eller böra
utestängas från tillvaratagandet av traditioner nödvändiga för föremålsforskningen
samt hithörande undersökningar.

Den uppdelning som sålunda skulle erhållas bleve dels »föremålsforskning»,
bedriven av huvudsakligen nordiska museet som centralanstalt, men
i samverkan med folkmåls- och traditionsforskningen, dels »traditionsforskning»,
bedriven av nordiska museet i Stockholm, landsmålsarkivet i Uppsala,
Hyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund och västsvenska folkminnesinstitutet
i Göteborg.

De olika organisationerna böra dock äga full frihet till undersökningar
inom de områden, där deras starkaste intressen äro knutna och där de sålunda
även äga förutsättningar för de bästa arbetsresultaten. Och under

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

alla förhållanden säger det sig självt, att för dessa institutioners arbete en
gemensam planläggning, en gemensam ledning bör finnas.

Dennas uppgift skall vara att anskaffa nödiga penningmedel och tillse,
att dessa bliva lämpligt fördelade och komma till effektivaste användning
samt att avgiva årlig berättelse, huru de av staten beviljade medlen använts.
Härigenom skulle strängt taget för hela det i betänkandet avsedda forskningsområdet
fyra administrativa linjer erhållas, i det att vid sidan om folkmåls-
och ortnamnsundersökningen som särskilda undersökningar skulle
bedrivas dels utforskandet av de muntliga traditionerna, dels föremålsforskningen.

Ledningen av arbetet för utforskande av de muntliga traditionerna skulle —
såsom redan antytts — i huvudsaklig överensstämmelse med folkmålsforskningen
uppbyggas på ett representantskap av de fyra förutnämnda anstalterna,
eventuellt med en av Kungl. Maj:t utsedd särskild ordförande. Såsom
sekreterare åt denna styrelse skulle lämpligen inträda någon av ledarna för
de fyra insamlingsorganen. På de i varje fall föreliggande omständigheterna
torde böra bero, varest och på vilket sätt dessa representanter skola sammanträda.

I detta sammanhang anser sig emellertid akademien böra framhålla följande.
Under de senaste åren har benämningen »folkminnesforskning» alltmer
och mer tenderat åt att få en mera begränsad innebörd, än den som
de sakkunniga givit åt densamma i sitt betänkande. Man synes numera
med »folkminnesforskning» vilja beteckna endast vetenskapen om allmogens
i muntlig tradition bevarade sed, tro och diktning. Då denna begränsade
innebörd av begreppet »folkminnesforskning» vunnit allt större burskap,
synes det akademien nödvändigt att framhålla att »folkminnesforskningen»
i denna begränsade betydelse jämte ortnamns- och dialektforskningen icke
kan anses täcka hela det område, som ett systematiskt utforskande av den
svenska allrnogekulturen avser.

Önskar man förverkliga programmet att systematiskt utforska hela den
svenska allmogekulturen, måste också möjligheter skapas för genomforskande
av åtskilliga områden, som ligga utanför »folkminnesforskningen» i inskränkt
betydelse. Sådana områden äro till exempel folkets näringsliv och de dagliga
sysslorna, den sociala sidan av allmogelivet samt folkets vetenskap,
nöjen och konstutövning. Ehuru dessa områden i större eller mindre grad
ingå även i de övriga organisationernas arbetsprogram, ansluta de sig dock
i största utsträckning till nordiska museets samlingar och verksamhet.

Ett verkligt fullständigt systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen
torde sålunda icke kunna ske utan att även nordiska museets medarbete
därvid i största möjliga utsträckning tages i anspråk. Vid övervägande
av möjligheten att på lämpligt sätt organisera det omfattande arbetet
för ett systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen och vid
beredande av de nödiga penningmedlen härtill torde det sålunda vara nödvändigt
att icke blott taga hänsyn till de ovan nämnda, till universitet och
högskolor i olika former anknutna organisationerna, utan även till nordiska
museet och dess möjligheter att fullfölja den betydelsefulla del av
utforskningsarbetet, för vilken denna institution sedan gammalt sökt ansvara.

För att slutligen erhålla en samlad representation för hela det vidsträckta
forskningsområdet beträffande allmogekulturen i Sverige, skulle, om behov
därav komme att framträda, kunna skapas ett »centralråd för allmogeforskningen»
bestående av representanter för ortnamns-, folkmåls-och folkminnes -

41

Kungl. Maj:ttt proposition Nr 115.

nämnderna, nordiska museet och vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
med eu av Kungl. Majd, utnämnd ordförande. Huvuduppgiften för
ett sådant »centralråd» skulle val bliva att söka åstadkomma ett lämpligt
samarbete mellan de olika forskningsgrupperna samt en så rättvis och rimlig
fördelning som möjligt av de penningmedel, som från statens sida kunna
komma att för hithörande forskningsuppgifter ställas till förfogande.

I''örst och sist står det emellertid för akademien klart, att den uppgift,
•som i denna stund kräver det snabbaste och mest effektiva ingripandet, är
uppgiften att tillvarataga det i muntlig form ännu befintliga traditionsstoffet
och att således åt »folkminnesforskningen» i inskränkt mening omedelbar
och vidsträckt hjälp från statsmakternas sida är starkt av behovet påkallad.

1 fråga om storleken och beskaffenheten av de penningmedel, som erfordras
för att ett rationellt och resultatbringande arbete för den svenska
allmogekulturens utforskande skall kunna åvägabringas anser sig akademien
icke kunna yttra sig annat än rent principiellt. Av de föreliggande framställningarna
framgår dock utan vidare, att det måste vara frågan om ganska
betydande belopp från statsmakternas sida. De från olika håll ifrågasatta
anslagsbeloppen kunna måhända i första ögonblicket till och med verka avskräckande.
Därvid måste man emellertid ständigt hava för ögonen, att
arbetet ifråga är ett räddningsarbete, utfört i sista stund, och sålunda kräver
eu forcenng i största möjliga utsträckning. Det är enbart detta förhållande,
som kan motivera det stora anslagsbehovet. Akademien anser sig hava anledning
föiutsätta, att Kungl. Maj:t vid tillgodoseende av detta anslagskrav
endast torde kunna bevilja direkta statsanslag för eu del av det ifrågasatta
beloppet samt att den övriga delen av medelsbehoven komma att bliva hänvisade
att fyllas genom eventuellt till förfogande stående lotterimedel. Akademien
kan emellertid icke underlåta att i detta sammanhang på det livligaste
framhålla nödvändigheten av att ekonomiska möjligheter skapas för
ett fastare organiserande av de olika forskningsgruppernas centrala arbetsorgan.
Det är enligt akademiens mening icke möjligt att bygga detta på
så lös grund, aom år från år begärda lotterimedel utgöra. Det torde vara
ofrånkomligt, att vissa tjänster inrättas med hjälp av direkta statsanslag och
att även dessa tjänster erhålla en sådan ekonomisk utrustning och en sådan
stabilitet, att man såsom innehavare av dessa ledartjänster kan påräkna
dugande kraftei under avsevärda perioder. Detta torde utan tvivel vara en
grundförutsättning för att det ifrågavarande arbetet skall kunna med verklig
sakkunskap och effektivitet bringas till ett lyckligt slut.

Slutligen vill jag så lämna eu kortfattad redogörelse för övriga över folkminneskommitténs
betänkande avgivna yttranden.

Föreningen Örebro läns museum har i yttrande den 28 januari 1925 anslutit
sig till reservanternas åsikt, att nordiska museet, som bland sina
tjänsteman ägde framstående forskare på ifrågavarande områden, vore
synnerligen skickat att övertaga ledningen av nämnda forskningsarbeten
såvida tillräckliga medel ställdes till förfogande.

Rörande ortnamnsundersökningen publicerades år 1924 i tidskriften Namn
och bygd under titeln »ortnamnsundersökuingens organisationsfråga» en av
reservanterna Geijer och von Sydoiv utarbetad granskning av betänkandet i
denna del. Denna granskning utmynnar i följande yrkanden:

att ortnamnsundersökningen skulle förläggas icke till Stockholm utan till
Uppsala.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att bestämmelserna om arbetsutskottet skulle utgå och att detta eventuellt
kunde ersättas med en subkommitté,

att en representant för institutet för ortnamns- och dialektforskning vid
Göteborgs högskola skulle ingå i ortnamnsnämnden,

att i denna nämnd borde ingå utom ordföranden en representant för
kammarkollegium, en representant för rikets allmänna kartverk, en repiesentaut
för undersökningen av svenska folkmål i Uppsala samt en representant
för eu blivande folkminnesundersökning, till vilken representants uppdrag
borde höra att söka tillvarataga även sådana intressen, som fölle inom
gränsområdena för bygdehistorisk forskning och ortnamnsforskning,

Ö samt att ortnamnsundersökningens föreståndare borde icke blott som sekreterare
utan som nämndens ledamot deltaga i handläggningen av förekommande
ärenden. . ,. ,

I yttrande den 28 februari 1925 har institutet för ortnamns- och dialektforskning
vid Göteborgs högskola anslutit sig till nyssberörda av herrar Geijer
och von Sydow uttalade mening, att institutet borde få en egen representant
i ortnamnsnämnden.

Styrelsen för Hallands hembygdsförbund har i yttrande den 19 mars 1925
hemställt, att såsom en första åtgärd för ett systematiskt fullföljande av
det genom organisationerna ute i landet redan påbörjade arbetet och dettas
forcering och utvidgning utan dröjsmål måtte till de kulturhistoriska föreningar
hembygdsförbund och museer, som de sakkunniga ansett böra
komma’ i fråga vid utdelning av statligt anslag för folklivsforskmng, lämnas
statsbidrag till samma belopp, som de själva kunde anskaffa, utan annan
inskränkning än den av de sakkunniga (bet. I sid. 92) nämnda om maximum
av 20,000 kronor till varje institution.

Ortnamns kommittén har i yttrande den 4 april 1925 meddelat, att kommittén
i väsentliga delar vidhölle sin i utlåtandet den 20 december 1922
angivna ståndpunkt. Emellertid ansåge sig kommittén numera böra i stället
för Stockholm förorda Uppsala såsom förläggningsort för ortnamnsundersökningen
och ortnamnsarkivet, emedan härigenom åt undersökningens föreståndare
bereddes större möjlighet att anskaffa tillfälliga medarbetare bland
vetenskapsmän och studerande vid Uppsala universitet och emedan på detta
sätt vunnes närmare förbindelse med det i universitetsbiblioteket inrymda
landsmålsarkivet. Vidare ansåge kommittén numera, att ortnamnsundeisökningens
nämnd borde räkna samma antal ledamöter som tidigare ortnamnskommittén
och föresloge alltså, att nämnden utgjordes av tre personer:
ordföranden, som borde vara vetenskapligt utbildad språkman, eu
ledamot av kammarkollegium och undersökningens föreståndare, tillika sekreterare
åt nämnden. Med denna sammansättning av nämnden bortfölle behovet
av särskilt arbetsutskott.

Styrelsen för Västergötlands fornminnesförening har vid sammanträde, den
26 juni 1925 uttalat, att förslaget syntes lägga för stor vikt vid administrationen
och för liten vikt vid insamlingsarbetet, vilket sistnämnda dock måste
anses vara det allra viktigaste.

Västsvenska folkminnes för eningen har med skrivelse den 11 november 1926
överlämnat eu av docenten vid Göteborgs högskola, lektor H. Celander författad
tryckt skrift: »Insamlingen och utforskningen av våra folkminnen».
I denna skrift har framlagts en arbets- och organisationsplan för folkminnesundersökningarna,
beträffande vilken jag anhåller att få hänvisa till handlingarna
i ärendet.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Under senare år hava, redan innan samtliga yttranden över folkminnes- Senare fram
sakkunnigas betänkande avgivits, åtskilliga framställningar inkommit till rörandé^Ja
Kungl. Maj:t rörande den framtida organisationen av de olika forsknings- nisationen
grenarna. Jag anhåller att nu få övergå till en kortfattad redogörelse för utfrågade
förslag, som sålunda framkommit, och tillåter mig att i avseende å den varande

synnerligen utförliga motivering, som anförts för de olika förslagen, hän- trbetei?*"
visa till respektive handlingar. Vidare har jag för vinnande av större överskådlighet
ansett mig böra upptaga dem i deras systematiska sammanhang
utan hänsynstagande till de olika tidpunkter, då de inkommit till Kungl.

Maj:t.

I september 1928 ingå vos av landsmålsarkivet i Uppsala och central- Landsmdlsstyrelsen
för landsmålsföreningarna i Lund i samråd ansökningar om att forsknin9eHKungl.
Maj:t måtte genom proposition till 1929 års riksdag begära anslag
till fortsättning av de genom dem anordnade arbetena för dialekternas utforskande.

Landsmålsarkivet i Uppsala hemställer — under framhållande, att en
utav de allra viktigaste förutsättningarna för ett systematiskt utforskande
och eu vetenskaplig materialgranskning vore att kunna påräkna personer,
som helt och för framtiden ägnade sig häråt — i skrivelse den 23 september
1928 om proposition till 1929 års riksdag därom, att riksdagen måtte till
landsmålsarkivet i Uppsala bevilja

dels å indragningsstat 26,220 kronor till arvoden åt tre av institutionens
medarbetare, nämligen docenterna H. Geijer och J. Götlind samt filosofie
doktor L. Levander (för Geijer arvode enligt lönegraden B 30 med 10,020
kronor samt för en var av Götlind och Levander arvoden enligt lönegraden
B 26 med 8,100 kronor);

dels ock å extra stat ett belopp av 100,000 kronor till arvoden åt övriga
vetenskapliga medarbetare, till arkivpersonal samt till kostnaderna för institutionens
utrustning och drift enligt i skrivelsen angiven plan att mot redovisningsskyldighet
inför riksräkenskapsverket användas enligt de närmare
villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott bestämma.

De arbetsuppgifter, som förelåge, vore av så stor utsträckning, att för
deras utförande behövdes större anslag än hittills. Den sammanhängande
grupp av vetenskapliga arbeten, som det nu gällde, utgjorde en av de allra
största vetenskapliga uppgifter, som vår tid hade sig förelagd i vårt land.

Det vore sedan länge påbörjade och nu delvis långt hunna arbeten på ett
engångs företag, som man ville fortsätta fram mot en förestående avslutning.

Den vida övervägande delen av arbetsuppgifterna rörande dialektundersökningar
vore av sådan natur, att de måste vara stora engångsföretag, för
vilka den bestämmande synpunkten vore att på vetenskapligt tillfredsställande
sätt söka tillvarataga ett i vår generations tid i upplösning eller
utdöende statt material. Men denna uppgift måste ställas på ganska lång
sikt och förbindas med vetenskaplig granskning och bearbetning av materialet.

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I skrivelse i september 1928 har vidare centralstyrelsen för landsmålsföreningarna
i Lund — under framhållande i stort sett av enahanda synpunkter
ifråga om arbetskrafter, som kommit till uttryck i den av landsmålsarkivet
i Uppsala gjorda framställningen — anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till
1929 års riksdag ingå med begäran om ett anslag på extra stat för budgetåret
1929/1930 av 16,900 kronor till anställandet av två vetenskapligt utbildade
personer för landsmålsarbetet i Lund och till inrättandet av ett arbetsinstitut
enligt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde finna gott
bestämma.

Med hjälp av hittills beviljade medel hade primärundersökningarna förts
avsevärt framåt och resulterat i betydande samlingar av uppteckningar från
de dialektområden, som fölle inom landsmålsföreningarnas undersökningsområden.
Ännu återstode dock mycket att göra för att samlingarna skulle
hava nått den rikhaltighet, som vore ett villkor för ett tillfredsställande
resultat av den vetenskapliga bearbetningen. Den sistnämnda befunne sig
ännu endast i sin början. Det vore nödvändigt att nu lägga arbetet på en
bredare basis än förut och att betydligt påskynda det för att föra det fram
till de angelägnaste slutmålen inom rimlig tid.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala har med anledning av
de sålunda gjorda framställningarna framhållit, att, då arbetets nödvändighet
och den tid, det ännu komme att kräva, sedan länge tillbaka vore känd
och erkänd av myndigheterna och de bägge organisationerna redan vunnit
en lång och ingående erfarenhet om sättet för arbetets bedrivande, torde
enligt sektionens mening intet hinder mera ligga i vägen för att nu taga
steget fullt ut och medelst ett bifall till den nu gjorda hemställan bereda
organisationernas arbetare och deras arbete den ställning, man inom alla
hithörande vetenskapliga kretsar så länge hoppats på. Mot storleken, fördelningen
och den föreslagna användningen av de begärda anslagen hade
sektionen intet att invända.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Lund har tillstyrkt framställningen
och betonat, att det för landsmålsundersökningarnas rätta bedrivande,
för arkivvården och för de planerade bearbetningarna av materialet syntes
oundgängligen nödvändigt att åtminstone en högt kvalificerad vetenskaplig
kraft kunde stå till förfogande på så betryggande ekonomiska villkor, att
han kunde helt ägna sig åt ifrågavarande arbetsuppgifter för ett avsevärt
antal år framåt.

Vidare har t. f. kanslern för rikets universitet den 22 november 1928 avgivit
utlåtande över framställningarna och därvid anfört huvudsakligen
följande:

Det vetenskapsområde, om vars närmare utforskande det här är fråga,
nämligen allt vad som angår folkliga minnesmärken i vårt land, är utomordentligt
rikt och av synnerligen mångskiftande art. Vare sig det gäller
undersökningar rörande allmogekulturen i allmänhet, i alla dess olika

Kungi. Maf.ts proposition Nr Ilo. 4f>

former, eller särskilt dialektforskningen eller den så kallade folkloristiska
vetenskapsgrenen — folkminnesforskningen — eller den mera fristående
ortnamnsforskningen, kan dock om alla siigas, att de representera mycket
viktiga forskningsuppgifter ur vetenskaplig, icke minst ur rent språkvetenskaplig
synpunkt. Den har jämväl blivit på senare tider allt allmännare
behjärtad, vilket är fullt förklarligt, då dess tillgodoseende är för kännedomen
om vart folk, dess bosättning, dess odling, dess historia o. s. v., av
utomordentligt stor betydelse.

Men vad som nu, utöver de erforderliga penningmedlen, framför allt
kräves, är en sådan fastare organisation, som vore ägnad att åstadkomma
större planmässighet och stadga i arbetet.

I nu föreliggande ärende hava särskilda framställningar gjorts om böjda
anslag till arbetskrafter vid folkmålsarbetet i Uppsala och Lund i svfte,
bland annat, att den väl utbildade och skickliga arbetspersonal, som där
kan stå till buds, må fastare knytas vid detta arbete. Det synes vara eu
med rättvisa och billighet väl förenlig åtgärd, att denna personal som säkerligen
med entusiasm och offervillighet ägnar sin tid och sina krafter uteslutande
åt arbete på ifrågavarande område, också försättes i den ställning,
att den kan med någorlunda trygghet se framtiden an och fortfarande fylla
sin ifrågavarande uppgift.

På sätt vid många föregående tillfällen påpekats, är det av oerhörd vikt,
att nu ifrågavarande forskningsarbete påskyndas så mycket som möjligt.’

Att fara ligger i dröjsmål, har förut kraftigt framhållits.

Vidkommande frågan, huru i detalj de särskilda institutionerna böra lämpligast,
effektivast och rättvisast för framtiden organiseras och understödjas,
torde ett sådant bedömande lämpligast böra företagas av Kungl. Maj:t, som
äger den bästa överblick över samtliga på frågan inverkande omständigheter.

Jag inskränker mig därför till att, med hänvisning till vad de i ärendet
hörda akademiska myndigheterna anfört, på det varmaste förorda, att Kungl.

Maj:t täcktes för 1929 års riksdag framlägga frågan med förslag till en så
vitt möjligt fullständig organisation för ifrågavarande arbeten med tillgodoseende
av de utav mig här ovan antydda synpunkter och önskemål.

I detta sammanhang torde jag slutligen få meddela, att centralstyrelsen
far landsmålsföreningarna i Lund — för den händelse dess nyssberörda framställning
icke skulle föranleda någon åtgärd — hemställt om utverkande av
proposition till 1929 års riksdag om ett extra reservationsanslag av 5,000
kronor till undersökning och bearbetning av sydsvenska folkmål att utgå
på de närmare villkor, Kungl. Maj:t bestämde.

I skrivelse den 15 september 1928 har ortnamns kommittén hemställt, att OrtnamnsKungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för genomförande av en fastare orga- fnr,kningennisation
av ortnamnsforskningen i riket och i samband därmed bereda kommitténs
förnämste vetenskaplige medarbetare och sekreterare, docenten J.

Sahlgren en tryggad anställning i ortnamnsforskningens tjänst.

Det angelägnaste mål, som för närvarande förelåge för den svenska ortnamnsforskningen,
bestode i tillvaratagandet av den försvinnande folkliga
traditionen rörande de svenska ortnamnen och de med dem betecknade orterna
samt vid sidan därav sammanförandet av det sålunda insamlade ma -

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

terialet och tidigare samlingar rörande ortnamn i ett gemensamt arkiv. Ett
ortnamnsarkiv av angivet slag utgjorde ävenledes en huvudförutsättning för
ett rationellt bedrivande av det praktiska namnregleringsarbete, som enligt
Kungl. Maj ds föreskrift ålåge kommittén.

Våren 1927 hade kommittén uppdragit åt docenten Sahlgren att omedelbart
igångsätta de för den allmänna ortnamnsundersökningen behövliga
bygdeundersökningarna. Här hade Sahlgren hela tiden varit den, som
givit undersökarna nödig instruktion och handledning, kontrollerat deras
arbeten och i första hand granskat det insamlade materialet, i den mån det
inlämnats till kommittén. Arbetet härmed hade påbörjats redan i maj 1927.
Under slutet av vårterminen 1928 hade Sahlgren vid Uppsala universitet
givit en av 28 deltagare besökt instruktionskurs i ortuamnsundersökning.
Från och med år 1928 hade nya lokaler beretts i universitetsbiblioteket i
Uppsala för det svenska ortnamnsarkivet, där samlingarna blivit ordnade
eller i fortsättningen kunde inordnas på ett sätt, som gjorde dem lättillgängliga
för kommitténs egna medarbetare, för andra ortnanmsforskare och för
en och var, som önskade upplysningar om svenska ortnamn och svensk
ortshistoria.

Efter en redogörelse för docenten dahlgrens verksamhet ävensom för hans
praktiska och vetenskapliga skicklighet framhåller kommittén, att det för
kommittén måste framstå som ett av dess angelägnaste önskemål, ja som
ett livsvillkor för den lyckliga fortgången av dess arbeten, att docenten
Sahlgren kunde varaktigt fästas vid ortnamnsforskningen och vid dess ledning.
Någon som här kunde ersätta honom funnes icke. Sahlgren måste
sättas i stånd att för framtiden ägna hela sin tid och arbetsförmåga åt de
igångsatta undersökningarna, för vilkas organiserande Och ledning han
redan inlagt så stor förtjänst.

Docenten Sahlgrens vetenskapliga förtjänster vore så betydande, att de i
och för sig kunde tänkas föranleda ett förslag för hans räkning om inrättande
av en personlig professur. Och vid sidan av sin rent vetenskapliga
meritering hade Sahlgren i ovanligt hög grad dokumenterat organisationsförmåga
och skicklighet som vetenskaplig ledare. Med hänsyn härtill syntes
det kommittén tillfullo motiverat, att Sahlgren som chef för undersökningsarbetet
erhölle professors ställning och förmåner. Kommittén föresloge alltså,
att för Sahlgrens räkning inrättades en personlig tjänst med titel av professor
och föreståndare för undersökningen av svenska ortnamn. Avlöningsoch
pensionsförmånerna torde kunna sättas lika med professorerna vid vetenskapsakademien,
vid de tekniska högskolorna eller vid statens försöksanstalter.

Kommittén vore bemyndigad meddela, att Sahlgren vore villig att till
förmån för eu anställning av detta slag, därest en sådan garanterades honom,
avstå från att söka en eventuellt ledigblivande universitetsprofessur.

Föreståndarens tjänståligganden torde förslagsvis kunna sammanfattas
sålunda:

att planlägga, organisera och leda de ortnamnsundersöknmgar, som redan
igångsatts på ortnamnskommitténs föranstaltande eller framdeles komme att
utföras genom kommitténs försorg;

att giva nödig instruktion åt undersökare, kontrollera deras arbeten och
granska det inlämnade materialet;

att ordna och förvalta det svenska ortnamnsarkivet;

att biträda kommittén vid namnregleringen;

47

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 115.

att ombestyra avslutandet av redogörelserna för Örebro och Hallands län
samt i män av tillfälle och behov medverka vid avslutande av redogörelserna
för Älvsborgs och Värmlands län;

att i övrigt i män av tillfälle och behov bedriva vetenskapliga ortnamnsundersökningar
och ortnamnsforskning, på resor eller i arkiv och bibliotek,
samt, då så befunnes önskvärt, ombestyra bearbetning och publicering av
det insamlade materialet;

att vid sitt arbete upprätthålla förbindelse med forskningsorgan, som eljest
vore verksamma inom ortnamnsforskningen eller närstående forskningsområden.

Föreståndarens arbete torde böra ställas under ortnamnskommitténs överinseende
och kontroll.

Skulle detta förslag förverkligas, torde det till ortnamnskommitténs arbeten
utgående extra anslaget på 8,000 kronor årligen till sekreterararvode,
som i främsta rummet vore avsett för kommitténs utgifter i och för redogörelserna
för Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Hallands län, kunna minskas
med 4,000 kronor eller den del, som kunde beräknas falla på redogörelserna
för Örebro och Hallands län eller i övrigt på arbeten, som skulle fullgöras
av Sahlgren.

Ortnamnskommittén hemställde slutligen, att Kuugl. Maj:t måtte föreslå
rik sdagen

dels att bevilja ett belopp, motsvarande vad enligt avlöningsreglementet
den 30 juni 1925 (nr 270) tillkomme manliga tjänstemän i lönegraden B 30
till inrättande för docenten .J. Sahlgren av en personlig tjänst med titel av
professor och föreståndare för undersökningen av svenska ortnamn och med
uppdrag att leda ortnamnsundersökningar i riket och att förvalta och ordna
det svenska ortnamnsarkivet,

dels och — under förutsättning av riksdagens bifall till nyssberörda framställning
— ett anslag till sekreterararvode m. m. under budgetåret 1929/
1930 måtte beredas kommittén med ett belopp av 4,000 kronor.

Vid kommitténs skrivelse voro fogade yttranden av professorerna N. Beckman,
O. von Friesen, E. Hellqvist och O. F. Hultman ävensom av professorerna
H. Falk i Oslo, T. E. Karsten i Helsingfors och E. Schröder i Göttingen
rörande docenten Sahlgrens vetenskapliga kompetens, och anhåller jag att
beträffande dessa yttranden få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Vidare var vid samma framställning fogad en skrivelse av professorerna
Hellqvist, Olson, Lindroth, Beckman, Lidén och von Friesen med instämmande
i såväl motiveringen som syftet i den gjorda ansökningen.

Ortnamnskommitténs^ ifrågavarande framställning har livligt tillstyrkts av
de humanistiska sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund.

Vidare har t. /. kanslern för rikets universitet i utlåtande den 22
november 1928 — då docenten Sahlgrens framstående kompetens på ifrågavarande
område syntes honom väl vitsordad och då det vore av stor betydelse,
att ortnamnsforskningsarbetet genom docenten Sahlgrens fasta anstäl -

Folkminnes forskningen.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

lande som ledare vunne erforderlig stadga och enhetlighet — för sin del
livligt tillstyrkt bifall till framställningen.

Hos Kungl. Maj:t hava undersökningen av svenska folkmål, HylténCavallius’
stiftelse för folkminnesforskning och institutet för folkminnesforsk
ning vid Göteborgs högskola i gemensam skrivelse den 15 oktober 1927
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för 1928 års riksdag
framlägga proposition om beviljande av nödiga anslag för organiserande av
undersökningen av Sveriges folkminnen i överensstämmelse med i skrivelsen
framställda förslag, att utgå i enlighet med de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna för gott utfärda.

I skrivelsen har anförts huvudsakligen följande:

De uppgifter, som närmast föreligga beträffande folkminnesforskningen,
äro tvenne:

l:o) att under de få år, som ännu stå till buds, insamla ännu kvarlevande
svenska folkminnen enligt vetenskapliga arbetsmetoder och med största möjliga
effektivitet; samt

2:o) att utrusta de vetenskapliga centralinstitutionerna för folkminnesforskning
med nödiga arbetskrafter för att dels leda detta insamlingsarbete, dels
omhändertaga och bearbeta resultaten härav.

Den förra av dessa uppgifter är enligt sakens natur av helt temporär art:
efter endast få år finns praktiskt taget inget mer att tillvarataga av det
gamla folkliga kulturarv, som det här är fråga om. Den senare uppgiften,
organiserandet av de vetenskapliga folkminneseentralerna, får sin största
betydelse såsom en nödvändig förutsättning för insamlingsarbetets ändamålsenliga
bedrivande, men kräver uppenbarligen — bland annat med hänsyn
till den nödiga vetenskapliga bearbetningen av materialet — en am ''ning
av mera bestående karaktär. I förra fallet blir det alltså fråga om ett engångskrav,
i det senare om fasta anslag.

Med hänsyn till den utomordentliga betydelse en tillfredsställande lösning
av dessa i vårt land så länge försummade forskningsuppgifter måste anses
äga för det nationella kulturarbetet, vore det både lyckligast och riktigast,
att de, när de nu ej längre kunna undanskjutas, alltigenom tillgodosåges
genom anslag av statsmedel.

Av de nu nämnda, vid universitet eller högskolor fästa forskningsinstituten
är det i Uppsala både det äldsta och det bäst utrustade. För folkminnesforskningen
— på vilken här, i anslutning till folkmålsforskningen, har
nedlagts ett betydelsefullt arbete, liksom ett synnerligen omfattande och
värdefullt folkmmnesmaterial har tagits i arv från de gamla landsmålsföreningarna
och senare sammanslutningar samt från enskilde — saknas emellertid
särskild personal. Den tillgängliga personalen har för övrigt icke på
långt när varit tillräcklig ens för folkmålsforskningens behov. Skall Uppsala
landsmålsarkiv också kunna fylla den omfattande uppgiften att vara
en ledande central för svensk folkminnesforskning, måste särskild personal
här anställas, nämligen eu vetenskapligt kvalificerad ledare särskilt för folkminnesforskningen
samt åtminstone en amanuens för expeditionsarbete och
för biträdande vid folkminnesinsamlingens ledning.

I detta sammanhang måste dock ännu ett par omständigheter beaktas.

49

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

Vid Uppsala universitet saknas undervisning i ämnet folkminnesforskning.
Sådan undervisning är emellertid nödvändig för utbildande av de vetenskapligt
skolade arbetskrafter, som äro oumbärliga och som till största delen
måste rekryteras bland universitetets studerande ungdom. Bäst vore givetvis,
om detta behov kunde tillgodoses genom upprättande av eu professur i
folkminnesforskning. Skulle emellertid det statsfinansiella läget vara sådant,
att denna möjlighet för närvarande är utesluten, måste uppgiften tillsvidare
nödtorftigt lösas på annat sätt. Den enda möjligheten är väl då att i görlig
mån förena de båda nu berörda arbetsuppgifterna hos en och samma
person. Under den närmaste tiden måste uppgiften att leda undersökningsarbetet
avgjort ställas i första rummet, och den torde kräva ett så maktpåliggande
och omfattande arbete, att fordringarna på undervisningen, vad
omfattningen beträffar, i konsekvens därmed tillsvidare finge reduceras i förhållande
härtill.

För att emellertid nödiga kompetensfordringar skola kunna upprätthållas
i båda dessa avseenden, lär lönen icke lämpligen kunna sättas lägre än en
universitetsprofessors, d. v. s. 12,000 kronor.

Aven beträffande amanuensen måste krävas såväl vetenskaplig skolning
på området som erfarenhet av folkminnesinsamlingens praktiska bedrivande.
Då det är av största vikt, att en arbetskraft, som lämpar sig för uppgiften
och en gång arbetat sig in i densamma, också kan varaktigt bindas vid
institutionen, torde även amanuensen böra anställas på ordinarie stat och
erhålla ett årsarvode, motsvarande det en biblioteksamanuens åtnjuter, d. v. s.
4,800 kronor. För expenser av olika slag bör beräknas ett rörligt årsanslag
på 2,000 kronor.

Vid Uppsala landsmålsarkiv föreligga beträffande de redan förefintliga
stora folkminnessamlingarna särskilda förhållanden, som här måste åtminstone
omnämnas. Dessa samlingar bilda nämligen tillsammans med folkmålssamlingarna
för närvarande ett oskiljaktigt helt. Det lär inte heller
kum^[(ifrågasättas, att de skulle kunna skiljas ut från dessa. Så som dessa
uppteckningar äro gjorda, ha de i regeln värde såsom material både för
folkmåls- och för folkminnesforskningen. Landsmålsarkivet i Uppsala torde
därför även för framtiden böra bestå som eu orubbad helhet, även om dess
organisation kräver vissa förändringar och utökningar med hänsyn till arkivets
dubbla uppgift och till det nytillkommande folkminnesmaterialet.
Dessa organisationsfrågor och därmed sammanhängande anslagskrav kunna
dock här lämnas ur räkningen, då de i annat sammanhang komma att bli
föremål för framställning, och då de icke behöva omedelbart inverka på
själva folkminnesinstitutets organisation.

Vi övergå nu till Lundainstitutionen. Vid uppgörande av förslag och
beräkningar rörande denna ha vi utgått ifrån, att en professur eller annan
fast akademisk lärarbefattning i folkminnesforskning kommer att upprättas
vid Lunds universitet, som redan förut gjort framställning i sådan riktning.
Framställningen avböjdes då med hänvisning till att frågan borde lösas i
sammanhang med övriga organisationsfrågor rörande folkminnesforskningen.
Att en lösning av dessa under alla förhållanden kräver en professur i folkminnesforskning
åtminstone vid ettdera av landets universitet, synes oss
ovedersägligt. Man behöver för övrigt härvidlag endast hänvisa till förhållandena
i andra länder; i vårt östra grannland finnas exempelvis tre professorer
i folkminnesforskning vido Helsingfors universitet och två i helt eller
delvis motsvarande ämnen vid Abo svenska akademi.

Bihang till riksdagen» protokoll 1929. 1 sand. 93 häft. (Nr Ilo.)

4

5() Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Ett statsunderstött institut för folkminnesforskning finnes redan vid Lunds
universitet: Hyltén-Cavalliusstiftelsen. För att denna skall kunna effektivt
fylla sin uppgift som insamlingscentral för vissa sydsvenska landskap, kräves
först och främst, att dess verksamhet ledes av en person med nödiga
teoretiska såväl som (i främsta rummet) praktiska kvalifikationer. Lönen
torde, för att man skall ha utsikt att få en person, som härvidlag fyller
måttet, inte böra sättas lägre än en förstebibliotekarielön, 7,8G0 kronor.
En biträdande tjänsteman behövs även här; som lön för denne föreslås
:i,000 kronor. För expenser bör beräknas ett anslag på 2,000 kronor.

I Göteborg finnes sedan februari 1926 institutet för folkminnes forskning
rid Göteborgs högskola. Några offentliga anslag har emellertid denna institution
hittills icke uppburit från något håll, inte heller från Göteborgs högskola,
annat än i form av lotterimedel, som nu snart äro förbrukade. Icke
heller förfogar institutet över några egna tillgångar. Skall det kunna fylla
sin givna uppgift vid tillvaratagandet och utforskandet av de västsvenska
landskapens folkminnen, behöves här samma utrustning som vid HylténCavalliusstiftelsen
i Lund, alltså eu föreståndare med eu lön på 7,860 kronor
och eu amanuens med 3,000 kronor i lön. För expenser behöves ett årsanslag
på 2,000 kronor.

Att lönerna för Uppsala beräknats högre än för motsvarande institutioner
i Lund och Göteborg beror på två omständigheter: dels att undersökningsområdet
är så mycket större och arbetsuppgiften i förhållande därtill mera
omfattande, dels att Uppsalainstitutionens ledare på samma gång skulle ha
att svara för undervisning i ämnet, vilket indirekt också måste återverka
på amanuensens arbetsbörda.

Beträffande nordiska museet sakna vi anledning att här vidröra dess
anslagsbehov, då dessa väl torde komma att framläggas i museets egna
petita. Nordiska museet bedriver sitt undersökningsarbete efter etnologiska
riktlinjer och någon boskillnad mellan sed- och föremålsforskning är där
icke önskvärd varken ur museets egen synpunkt eller med hänsyn till det
vetenskapliga behovet av ett sådant forskningsorgan som museet är. _

Återstår frågan om de ovannämnda folkminnes centralernas ställning och
arbetsorganisation, såväl var för sig, som inbördes och i förhållande till andra
organisationer och enskilda personer, vilka arbeta på folkminnesforskningens
fält. Ett fast organiserat samarbete är en angelägenhet av högsta vikt för
arbetets planmässiga och effektiva bedrivande. De tre nämnda arbetscentralerna
böra alltså tillsammans bilda ett helt, »undersökningen av Sveriges
folkminnen», vars verksamhet ledes av en nämnd, »folkminnesnämnden»,
bestående av de tre institutionsföreståndarna i Uppsala, Lund och Göteborg.
Denna nämnd bör gemensamt med full beslutanderätt planlägga arbetet och
förvalta härför tillgängliga medel, naturligtvis frånräknat de anslag, varöver
varje institution eventuellt kan fritt förfoga såsom egna tillgångar.

Vad beträffar arbetsområdenas inbördes avgränsning, arbetskrafternas fördelning
på arbetsfältet och det insamlade materialets förvarande, torde dessa
och liknande frågor med förtroende kunna överlämnas till avgörande av den
blivande nämnden efter dess konstituerande. Den närmaste utgångspunkten
är väl given i de föreliggande faktiska förhållandena, som endast behöva
mera planmässigt och fast utbyggas.

Åt nämnden själv torde likaledes lämpligen kunna uppdragas att inom
sig utse ordförande, förslagsvis för tre år i sänder. Ordföranden skulle äga
att (med nödig arbetshjälp, som han själv finge anskaffa) förbereda ärendena

KungJ. Mgj:ts proposition Nr 115. 5]

och förmedla samarbetet, såväl inom nämnden som med andra vetenskapliga
centralinstitut med närliggande arbetsfält. För nämndens gemensamma omkostnader,
bland annat för dess sammanträden, iinge beräknas ett särskilt
anslag, förslagsvis 3,000 kronor årligen.

Skall emellertid den omfattande uppgiften kunna lösas inom don korta
tid, som ännu står till buds, innan detta hastigt försvinnande material helt
utplånas, så gäller det att snabbt uppspåra och mobilisera alla användbara
arbetskrafter. Sådana finnas inte bara bland de studerande vid rikets universitet
och högskolor eller överhuvud bland de akademiskt utbildade. Runt
omkring i Sveriges bygder har ett hängivet och ovärderligt arbete uträttats
av andra, frivilliga arbetskrafter, med eller utan sammanslutning till inbördes
samverkan i hembygdsförbund och liknande organisationer. Inte minst
ha enskilda folkskollärare och allmogemän inlagt verkligt stora förtjänster
inom detta område av »hembygds torsk ningen». Finge »folkminnesnämnden»
möjlighet att understödja och effektivt utnyttja dessa oumbärliga arbetskrafter,
så att de erhölle möjlighet att var och en i sin hembygd, så långt
de själva ha tillfälle därtill, ägna sina krafter åt det angelägna värvet, så
vore därmed också den lämpligaste formen funnen för ett offentligt understödjande
av dessa folkminnesforskningens frivilliga medarbetare. Resultatet
av deras arbete skulle säkerligen genom denna fasta och fruktbringande
samverkan med de vetenskapliga centralinstitutionerna bliva det bästa möjliga;
det visas otvetydigt av redan gjorda erfarenheter. Och varje annan
form av statligt understöd för denna verksamhet torde då bli överflödig. —
De sålunda hopbragta samlingarna, som självfallet måste inlämnas till något
av centralarkiven, skulle på så sätt också bli bättre tillgängliga för forskningen
och på ett mer betryggande sätt bevarade åt framtiden, än som nu
ofta är fallet. Detta utesluter ju icke, att uppteckningarna på samma gång
genom avskrifter eller på annat sätt kunde göras direkt tillgängliga också
för den egna bygden och dess hembygdsvård.

Andra krafter, med vilka ett samarbete både kan och bör äga rum, äro
de vetenskapliga forskarna inom olika delar av folkminnesområdet. Först
genom deras fortgående bearbetning av det insamlade materialet blir det
möjligt att utfinna, på vilka punkter eu komplettering eller en närmare kontroll
är behövlig. Och först genom de sålunda erhållna direktiven kan insamlingsarbetet
bli verkligt målmedvetet och metodiskt. Ett understödjande
genom tillgängliga medel av detta forskningsarbete, för så vitt som det förbindes
med en dylik genomarbetning av materialet och inriktas på dess
kvalitativa och kvantitativa förkovran, är alltså av största vikt även för
själva folkminnesinsamlingen.

Mellan »folkminnesnämnden» och nordiska museet måste givetvis ett intimt
samarbete likaledes äga rum. Då nordiska museet redan länge i stor
utsträckning har tjänstgjort som insamlingscentral för folkminnesuppteckningar
och — som man får hoppas — väl också i framtiden kommer att
så göra, kunde det förefalla naturligast, att också nordiska museet genom
en befullmäktigad representant för denna sida av dess verksamhet inlemmades
som ett led i »undersökningen av Sveriges folkminnen». Emellertid är
det väl föga sannolikt, att nordiska museets nämnd skulle finnas benägen
för en dylik anordning, vilken måste medföra, att museets hittillsvarande
självstyrelse på en viktig punkt inskränktes. Den samverkan, som under
alla förhållanden är erforderlig, bland annat för undvikande av dubbelarbete,
bör lätteligen kunna organiseras på ett eller annat sätt.

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Även med folkmålsforskningen har folkminnesforskningen mycket gemensamt.
Särskilt i Uppsala ha dessa båda forskningsgrenar sedan gammalt
bedrivits hand i hand, varom de i landsmålsarkivet befintliga samlingarna
vittna. En dylik samverkan kan säkerligen alltjämt i många fall med ömsesidig
fördel upprätthållas. Detta torde emellertid kunna ske utan några
särskilda organisatoriska åtgärder, genom personliga förhandlingar mellan
folkmåls- och folkminnesundersökningarnas ledare.

Under förutsättning att genom beviljande av en lotteridragning nödiga
penningmedel ställas till förfogande för den närmaste tidens folkminnesinsamling
och vad därmed står i oskiljaktigt samband, skulle alltså följande
årsanslag vara behövliga för vidmakthållandet av de nödiga fasta centralorganen
för denna verksamhet:

Folkminnesinstitutet vid Uppsala universitet:

Föreståndaren......................kronor 12,000

Amanuens......................... » 4,800

Expenser och tillfällig arbetshjälp........ 5 2,000

— 18,800: —

Hyltén-Cavalliusstiftelsen vid Lunds universitet:

Föreståndaren......................kronor 7,860

Amanuens......................... » 3,000

Expenser och tillfällig arbetshjälp........ » 2,000

— 12,860: —

Institutet för folkminnesforslcning vid Göteborgs högskola:

Föreståndaren......................kronor 7,860

Amanuens....... » 3,000

Expenser och tillfällig arbetshjälp........ » 2,000

— 12,860: —

För folkminnesnämndens gemensamma omkostnader........... 3,000: —

Summa kronor 47,520: —

På avlöningarna, som torde böra fördelas i lön och tjänstgöringspengar,
beräknas ålders- och dyrtidstillägg enligt vanliga grunder, varjämte möjlighet
till pension torde böra beredas.

I dessa anslag äro också inräknade de 9,000 kronor, som redan nu utgå som
anslag till den genom Hyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund bedrivna folkminnesforskningen.
Merkostnaden för folkminnesorganisationen i dess helhet skulle
således uppgå till 38,520 kronor.

Huruvida alla de här upptagna befattningarna behöva vara av fast bestående
natur, kan kanske ifrågasättas. Visserligen kvarstå omfattande arbetsuppgifter,
när den tid, som står till buds för insamlingen av kvarlevande
folkminnen, snart oåterkalleligen är slut: registrerande av de på spridda
håll i landet förefintliga folkminnessamlingarna och framför allt den vetenskapliga
bearbetningen av det insamlade materialet. Och för dessa uppgifter—
liksom för den arkivaliska vården av det insamlade materialet —
kommer alltjämt att behövas fasta arbetskrafter. Men tänkbart är ju, att
en eller annan av amanuensbefattningarna senare skulle kunna indragas.

Till dessa årsanslag torde också behöva läggas vissa engångsanslag för
bestridande av utgifter vid organisationens igångsättande: för inredning av
arbetslokaler, anskaffande eller kompletterande av nödigt handbibliotek m. m.

Kungl. May.ts proposition Nr Ilo. 53

Härför beräknas vid vardera av de 3 folkminnescentralerna 2,000 kronor,
inalles alltså 6,000 kronor.

De bär ifrågasatta beloppen äro i verkligheten så lågt tilltagna, som gärna
är möjligt. De äro det först och främst i förhållande till det oskattbara
värde, som de hastigt utdöende folkminnena äga för kännedomen om vårt
folks andliga liv och dess utvecklingshistoria. Vår fosterländska odling bär
inte råd att låta dessa värden för alltid sjunka i glömska. Deras tillvaratagande
är i själva verket eu av de angelägnaste uppgifter, som i våra
dagar föreligger för vår nationella forskning, en uppgift som icke längre
kan försummas utan att vårt släktled därigenom ådrager sig ett tungt ansvar.
— De summor, som krävas härför, äro också anspråkslösa, jämförda
med de belopp, som såväl staten som enskilda svenskar ha råd att anslå åt
andra mera avlägset liggande forskningsändamål, forskningar, som i varje
fall för svenskt kulturliv aldrig kunna få samma värde som utforskningen
av vårt eget folkliga kulturarv.

Med varje år som går förintas emellertid folkminnesskatter, som aldrig
mera skola stå att rädda åt forskningen och åt framtidens svenska odling.
Här om någonsin gäller därför det gamla ordet: snar hjälp är dubbel hjälp.
I många trakter är man redan nu för sent ute för att kunna åstadkomma
någon fylligare och mera pålitlig bild av det gamla traditionsarvet, och i
de flesta fall är det endast ett fåtal åldringar, som äro bärare av bygdens
tradition. En jämförelsevis ofullkomlig organisation av vår folkminnesforskning,
som dock sätter den i stånd att omedelbart med all kraft taga itu
med den stora uppgiften, har därför vida större värde än en mera fulländad
organisation, som skulle träda i verket först om ett eller annat år. Och
snart nog är den dag inne, då det oåterkalleligen heter: för sent. — Dessa
tankar ligga ju också till grund för den skrivelse, varigenom riksdagen för
åtta år sedan anhöll om en »skyndsam utredning» angående organisationen
av vår svenska allmogeforskning.

Över den sålunda gjorda framställningen hava åtskilliga utlåtanden avgivits,
för vilka jag här vill redogöra.

Nordiska museets nämnd har i utlåtande den 29 oktober 1927 tillstyrkt
framställningen.

Stockholms högskolas humanistiska avdelning har vid sammanträde den 5
november 1927 uttalat, att det förefölle tvivelaktigt, huruvida det skulle
vara lyckligt att genom årliga anslag av statsmedel skapa delvis ny centrala
organisationer med därtill hörande, relativt dyrbara förvaltningsapparater.
Det åsyftade ändamålet torde kunna vinnas genom att de på området verksamma
huvudinstitutionerna bleve representerade i en nämnd med uppgift
att svara för enhetlig ledning av arbetet och ändamålsenlig fördelning
av insamlingsområdena. Representerade i denna nämnd syntes, utom de i
skrivelsen upptagna universitetsinstitutionerna jämväl nordiska museet och
Stockholms högskola böra vara. Härigenom skulle, så vitt man kunde se,
förvaltningskostnaderna knappast komma att ökas, under det att insamlingen
och undersökningen av våra folkminnen bleve på ett vida effektivare och
allsidigare sätt tillgodosedda än genom det nu framlagda förslaget.

54

Kungl. May.ts proposition Nr 115.

Stockholms högskolas lärarråd och högskolans styrelse hava instämt i humanistiska
avdelningens yttrande.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola har, med instämmande av högskolans
styrelse, i huvudsak förordat det framlagda förslaget.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Lund tillstyrkte framställningen
under förutsättning att den i framställningen omnämnda professuren eller
annan akademisk lärarbefattning i folkminnesforskning komme att inrättas
vid Lunds universitet. Enligt sektionens mening kunde det emellertid ifrågasättas
huruvida icke den ändring borde i förslaget vidtagas, att de däri å
ordinarie stat föreslagna amanuensbefattningarna (å 4,800 + 3,000 + 3,000
= 10,800 kronor) i stället uppfördes å indragningsstat eller eventuellt utginge
ur lotterimedel. Folkminnesnämndens gemensamma omkostnader
(3,000 kronor) torde dessutom kunna utgå ur lotterimedel. Sektionen hölle
nämligen icke för visst, att dessa befattningar och anslag vore lika behövliga
efter den tid, då insamlingen av folkminnen slutförts.

Fyra av sektionens medlemmar läto till protokollet anteckna, att enligt
deras mening orden »eller annan akademisk lärarbefattning» borde ur sektionens
yttrande utgå.

Mot sektionens beslut reserverade sig professor Löfstedt, som fann den
föreslagna organisationen väl stort och dyrbart tilltagen.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala har uttalat, att sektionen
funne de riktlinjer för själva arbetets utförande, som petitionen uppdroge,
i princip riktiga. Efter en ingående motivering tillstyrkte sektionen —
med betonande av nödvändigheten av att det så länge försummade och
uppskjutna insamlandet av våra folkminnen med det snaraste igångsattes,
— att för ändamålet måtte beviljas följande årliga anslag:

Folkminnesinstitutet vid Uppsala universitet:

Fast lön åt föreståndaren.......................kronor 12,000: —

Arvode åt en amanuens ........................ » 4,800: —

För expenser och tillfällig arbetshjälp.............. » 2,000: —

Hyltén-Cavalliusstiftelsen vid Lunds universitet:

Fast lön åt föreståndaren (B 26)................... kronor 7,860: —

Arvode åt en amanuens......................... » 3,000: —

Expenser och tillfällig arbetshjälp................. » 2,000: —

Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola:

Fast lön åt föreståndaren (B 26) ..................kronor 8,340: —

Arvode åt en amanuens......................... » 3,000: —

Expenser och tillfällig arbetshjälp................. » 2,000: —

Härtill skulle komma ett engångsanslag för inredning av arbetslokaler och
bokinköp m. m. med sammanlagt 6,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 55

Det för närvarande till Hyltén-Cavalliusstiftelsen utgående anslaget å 9,000
kronor skulle vid denna omorganisering bortfalla.

T. f kanslern för rikets universitet förklarade i utlåtande den 24 november
1927 att han anslöte sig till vad humanistiska sektionen i Uppsala i
frågan anfört.

I skrivelse till det större konsistoriet vid universitetet i Lund den 31
oktober 1927 har vidare humanistiska sektionen därstädes hemställt, att konsistoriet
måtte ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att en professur i folkminnesforskning
måtte upprättas vid Lunds universitet.

Sektionen erinrade därvid, att föreläsningar i folkminnesforskning, förenade
med examination i ämnet sedan 1912 (dock med dispens i varje fall)
hade meddelats vid universitetet alltsedan 1910, då en docentur i folkminnesforskning
inrättades. Då detta vore det enda universitet i landet, vid
vilket en vetenskaplig utbildning och examination i nämnda ämne ägde
rum, syntes det ofrånkomligt att, samtidigt med genomförandet av den
föreslagna folkminnesorganisationen, en professur i nämnda ämne där inrättades.

För att insamlingen av våra folkminnen skulle kunna rätt bedrivas, vore
det nödvändigt att vetenskaplig undervisning meddelades inom området.
Det torde vara uppenbart, att folkminnesforskningen såsom vetenskap om
den muntliga, folkliga traditionen, dess liv och lagar vore ett ämne, som
vid universitetet ej i längden kunde undvaras. Sektionen hade vågat tillstyrka
förslaget till organisation av folkminnesforskningen i Sverige endast
under den förutsättningen, att en lärostol i ämnet upprättades vid Lunds
universitet.

I skrivelse till kanslern för rikets universitet den 30 maj 1928 hemställde
härefter det större konsistoriet vid universitetet i Lund, att kanslern måtte
ingå till Kungl. Maj:t med hemställan att, därest Kungl. Maj:t i proposition
till riksdagen skulle komma att föreslå ett ordnande av undersökningen av
svenska folkminnen i överenstämmelse med det härutinnan år 1927 framlagda
förslaget, Kungl. Maj:t då ville i sagda proposition upptaga även inrättandet
vid Lunds universitet på ordinarie stat av den »professur eller
annan lärarbefattning» i svensk folkminnesforskning, som i detta förslag
förutsatts som erforderlig. För det fall att proposition av nu angivet innehåll
icke komme att avgivas till 1929 års riksdag hemställde konsistoriet
att kanslern, i avvaktan på frågans slutgiltiga ordnande, måtte utverka
framställning till 1929 års riksdag om att det å extra stat beviljade anslaget
till Hyltén-Cavalliusstiftelsen måste höjas från 9,000 kronor till 12,700 kronor
för att i detsamma nu ingående »anslag till avlöning åt en föreståndare
4,500 kronor» måtte kunna ändras till »anslag till föreståndare och lärare i
folkminnesforskning 8,200 kronor».

Sedan kanslersämbetet för rikets universitet den 25 juli 1928 hos det
större konsistoriet hemställt om utredning i frågan, huruvida och i vad mån

1928 års
sakkunniga
(folktraditionssakkunniga).

56 Kungl. Maj ds proposition Nr Ilo.

till bestridande av den alternativt begärda anslagsökningen utväg måtte
kunna beredas vare sig genom anlitande av eventuellt tillgängliga besparingar
å förut beviljade anslag, medelst lotterimedel eller eljest, anförde humanistiska
sektionen i skrivelse den 14 september 1928 bland annat följande:

Hittills har under en följd av år anslag ur fonden av besparade docentstipendiemedel
på sektionens hemställan beviljats åt föreståndaren för HylténCavalliusstiftelsen
för beredande av ökad undervisning i folkminnesforskning
vid Lunds universitet. Då emellertid fonden i fråga icke är avsedd
att avlöna lärarbefattningar av mera permanent natur och då den dessutom
för närvarande är ytterst hårt anlitad, anser sektionen det icke längre stå i
god överensstämmelse med nämnda fonds syfte att anslag för ifrågavarande
ändamål utgår av densamma.

Vidare kan sektionen icke finna det lämpligt, att en lärarbefattning av
den beskaffenhet och vikt, att den kan betecknas som oumbärlig och föreslagits
att förvandlas till professur, avlönas, om också endast delvis, ur
anslag av en så utpräglat tillfällig natur som lotterimedel.

Med överlämnande av samtliga handlingar i ärendet har därefter kanslern
för rikets universitet i skrivelse den 19 september 1928 —- med framhållande
av den oerhört stora betydelsen därav att föreliggande o r ga n i s a t i o n s f råga
måtte varda så snabbt som möjligt upptagen till prövning och slutligt avgörande
— hemställt, att därest det trots allt icke skulle bliva möjligt att
framlägga ärendet i dess hela omfattning till behandling av 1929 års riksdag,
vilket han i första hand tillstyrkte, proposition till samma riksdag
måtte avlåtas i överensstämmelse med konsistoriets för sådant fall framlagda
alternativa förslag.

Såsom av den nu utav mig lämnade redogörelsen framgår, hava under
årens lopp i här förevarande hänseenden ett stort antal framställningar
blivit gjorda med skiftande förslag och stora anspråk på statskassan. Vid
ett studium av dessa framställningar fann jag det vara ofrånkomligt, att
något med det snaraste åtgjordes för en konsolidering och organisation av
de ifrågavarande forskningsarbetena, men därjämte fann jag det vara nödvändigt
att undersöka, huru man skulle på ett billigare sätt kunna vinna
de gjorda framställningarnas syftemål.

Med anledning härav begärde och erhöll jag den 24 november 1928
Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla tre sakkunniga för att under högst
14 dagar inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning av vissa
frågor rörande organisationen av de förmedelst allmänna medel understödda
folkmåls-, ortnamns- och folkminnesundersökningarna.

Samma dag tillkallade jag för nämnda ändamål professorn vid universitetet
i Uppsala O. von Friesen, professorn vid universitetet i Lund J. E.
Olson samt professorn vid nordiska museet N. J. M. Lithberg ävensom
uppdrog åt von Friesen att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 57

De sakkunniga, som antogo benämningen »folktraditionssakkunniga» och
som första gången sammanträdde den 10 december 1028, då de erhöllo del av
vissa av mig lämnade allmänna riktlinjer för deras arbete, hava med skrivelse
den 23 december 1928 överlämnat utlåtande och förslag i ämnet; och har
jag med hänsyn till betydelsen av den sålunda verkställda utredningen ansett
mig böra här i huvudsak återgiva densamma:

Yttrandets omfattning är naturnödvändigt begränsad av den tid som stått
oss till buds för de delvis invecklade frågornas genomarbetning. Utredningen
har också självsagt haft att företrädesvis röra sig kring de organisatoriska
och ekonomiska riktlinjer, efter vilka frågorna ansåges för närvarande (iverhuvud
möjliga att lösas.

Den angelägenhet det nu framför allt gäller är att tillvarataga vad som
ännu . kan räddas av de på folkets läppar levande minnena om de skeden,
som föregingo folkskolans, tidningarnas och snabbkommunikationernas tidsålder.
De leva dessa minnen och ha sedan mera än ett halvt århundrade
levat med en allt mattare flämtande låga i form av folkmål, ortnamn, diktning,
tro, seder o. s. v.

Sedan ett och ett halvt årtionde tillbaka ha statsmakterna direkt understött
det tidigare så gott som uteslutande på enskild väg bedrivna insamlings-
och forskningsarbetet rörande detta material, som utgör en av de
viktigaste källorna till kunskap om vårt folks egenart och inre liv inom
sina skilda stammar och bygder liksom om vårt svenska samhälles inre
daning och växt under tider, då skriftliga källor tiga eller tala om andra
ting.

Redan för ett årtionde sedan voro emellertid statsmakterna fullt på det
klara med att ett kraftigare ingripande var av verklig nöd påkallat.

Efter att hava erinrat om 1919 års riksdags skrivelse i ämnet framhålla
de sakkunniga, att nämnda skrivelse bar frukt i en allsidig och grundläggande
sakkunnigutredning rörande utforskningen av den svenska allmogekulturen,
en utredning som utmynnade i betänkandet den 31 mars 1923.
Betänkandet har till föremål allmogeforskningen i dess helhet. De delar,
som handla om de här aktuella folkmåls-, ortnamns- och folkminnesundersökningarna
äro av betydande värde, då det gäller att finna den riktiga
avvägningen av statens understöd åt traditionsforskningen och de former
vari denna bör organiseras för att nå största möjliga effektivitet.

Angående betänkandet har en rad myndigheter, institutioner och enskilda
yttrat sig. Det sista yttrandet avgavs så sent som den 4 december 1928.

Under de år betänkandet av år 1923 varit föremål för granskning från
skilda håll och de brännande frågor det behandlar övervägts av statsmakterna,
ha sammanslutningar, som för närvarande äro verksamma för det
muntliga traditionsmaterialets insamling och vetenskapliga bearbetning, i
samband med upprepade ansökningar om anslag av allmänna medel framlagt
betydelsefulla nya synpunkter och förslag.

Beträffande omfattningen av det arbete, som här omedelbart måste sättas
igång och de summor detta kommer att kosta, får man eu föreställning,
då man finner att från ett enda håll, visserligen den utan jämförelse största
forskningscentralen — landsmålsarkivet i Uppsala — för budgetåret 1929/

Åtgärder under
de senare åren.

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

1930 enbart av statsmedel begäres en summa av sammanlagt 126,220 kronor
för att ernå en fastare organisation av dess folkmåls- och folkminnesarbeten.
Däri ingår som det viktigaste malet att till arkivet fast binda redan mångbeprövade
krafter, som här ba ett livslångt arbete att utföra och
förvärva nya krafter, som krävas för de mångartade uppgifter som komma
att åligga själva arbetsledningen.

De betydande summor, på vilka dessa olika förslag uppställa krav, liksom
de mycket skiftande meningarna om de lämpligaste organisationsformerna
ha visserligen varit ägnade att väcka tvekan om huruvida en framkomlig
väg ur svårigheterna ännu vore funnen. Men å andra sidan är det
otvivelaktigt, att de viktiga frågorna rörande arbetets organisation, genom
den grundliga debatt, som de fått genomgå och de erfarenheter, som de
senare årens arbete givit, i väsentlig mån klarnat.

Det har bland annat både ur effektivitetens och billighetens synpunkt
visat sig ofrånkomligt att i varje fall den del av personalen, som har den
omedelbara ledningen av arbetet i fältet och i undersökningsinstitutionerna,
samt vissa särskilt kvaliticerade vetenskapliga arbetare erhålla en fastare
anställning.

Slutligen har man under de närmast förflutna åren genom att anlita
lotterimedel funnit en utväg att täcka väsentliga delar av de dryga kostnaderna.

Allmänna rikt- Den nödvändiga vetenskapliga ledningen synes böra fast anställas och följakt1
Ungens orgT'' ligen bekostas med statsmedel, under det att själva undersökningsarbetet bör,
motion. gå Jångt detta är möjligt, bedrivas med understöd av lotterimedel. Då ifrågavarande
folktraditionsundersökningar äro av den natur, att de måste tänkas
vara väsentligen slutförda inom en begänsad tid, böra de personer, åt
vilka den vetenskapliga ledningen anförtros, lämpligen placeras på mdragningsstat.
Deras löneförmåner synes böra utgå för en ledare av vardera
ortnamns-, folkmåls- och folkminnesundersökningarna enligt lönegrad B 30,
för deras vetenskapliga medarbetare enligt lönegrad B 28. Var och en av
de tre verkställande ledarna bör fungera som sekreterare i. eu styrelse,
bestående av personer intimt förtrogna med det arbete, som på skilda hall
i riket bedrives inom vart och ett av de nämnda områdena. Genom dessa
styrelser skulle planläggningen av och planmässigheten i insamlingsarbetet
säkras inom de tre arbetsfälten vart för sig. Den nödvändiga avgränsningen
av arbetet de tre undersökningarna emellan och rätta avvägningen
av anslagen torde vinnas genom en central styrelse, som även har att
tillse, att nödig samverkan komme till stånd och uppehölles.

Organ för till "V ad angår organisationen av de avsedda traditionsundersökningarna, vilja

knuina de sakkunniga till en början framhålla, att den del av den muntliga traditionen,
som är knuten till föremålen, redan har en företrädare i nordiska
forskning. museet, vilket vid insamlingen av föremål och undersökningen av materiella
och organisatoriska förhållanden jämväl har att tillvarataga alla muntliga
upplysningar om dylika ting, som stå att erhålla. Vidare har ortnamnsforskningen
och. vad det här framför allt gäller, den brådskande insamlingen
av de på muntlig väg traderade ortnamnsformerna ett organ i ortnamnskommittén,
som i viss mån i sin bestående och beprövade organisa -

Kungl. Maj:ts proposition Nr Uö. 59

tion kan tjäna som mönster, när det gäller att inrätta ledande organ för
folkmåls- och folkminnesinsamlingarna i riket.

Ortnamnskommittén torde — enligt de sakkunnigas mening — till sin
sammansättning kunna kvarstå väsentligen oförändrad. Dock torde kommitténs
sekreterare lämpligen böra ingå som medlem av kommittén. An
gående nödvändigheten av hans fasta anställning och lämplig person för
denna tjänst skall nedan närmare talas.

Att — såsom från vissa håll föreslagits — utvidga ortnamnskommittén
med representanter för jämväl andra ortnamnsundersökningar i riket eller
för folkmåls- och folkminnesforskningen hava de sakkunniga icke funnit
motiverat. Icke heller torde det för ledningen av ortnamnsundersökningen
vara tiv behovet påkallat, att någon representant för rikets allmänna kart
verk insättes. Det enligt de sakkunnigas mening mest vägande skälet för
en sådan representants medlemskap i ortnamnskommittén skulle vara, att
därigenom kunde förmedlas en nödig samverkan mellan ortnamnskommitténs
namnutredningar och redigeringen av ortnamnen på de av nämnda
verk utgivna kartorna. Då emellertid även andra institutioner såsom sjö
karteverket och Sveriges geologiska undersökning för statens räkning utge
kartor, vilka i lika hög grad äro i behov av stadga och korrekthet i de an
vända namnformerna, och då representanter för alla dessa institutioner icke
rimligtvis kunna beredas plats i ortnamnskommittén, torde det lämpligaste
sättet för att ernå antydda syfte vara, att Kungl. Maj:t genom särskild
instruktion föreskriver, att nämnda institutioner för sina kartor tillgodogöra
sig de av ortnamnskommittén verkställda utredningarna rörande namnformerna.
Eu utökning av ortnamnskommitténs medlemstal — utan att den
för själva ledningen av arbetena är behövlig — skulle endast medföra ökade
kostnader och ökad tyngd i arbetet.

Då ortnamnskommittén fyller ett permanent behov som kameral instans,
och då den har forskningsuppgifter analoga med de folkmåls- och folkminnesnämnder,
som nedan komma att föreslås, torde den icke lämpligen böra
bibehållas i den tillfälliga form, som dess nuvarande namn anger, utan böra
ombildas till eu nämnd, förslagsvis kallad ortnamnsnämnden. Men då den
i så fall icke skulle komma i åtnjutande av täckning för sina kostnader
från anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga torde -efter vad sakkunniga från ortnamnskommitténs fungerande ordförande inhämtat
— för de närmaste åren till ersättning åt ordföranden och den kamerale
representanten för handläggning av ärenden rörande namnändringsfrågor
ett anslag på extra stat av 2,500 kronor vara behövligt. Därjämte
vilja sakkunniga föreslå att, i enlighet med ortnamskommitténs motiverade
framställning i ansökningen av den 15 september 1928, 4,000 kronor fortfarande
måtte utgå å extra stat för kommitténs utgifter för redogörelserna
för Älvsborgs och Värmlands län m. m.

Som närmaste organ för att ordna och övervaka undersökningen av folkmålen
föreslå sakkunniga att inrätta en folJcmålsnämnd, bestående av 5 personer,
representerande på samma gång de nordsvenska, uppsvenska, götiska,
sydsvenska och västsvenska folkmålen som de redan förefintliga arbetande
undersökningsinstitutionerna för folkmål i Uppsala, Lund och Göteborg.
Dessa fem ledamöter av nämnden böra utses bland dem som äro närmast

Ortnamn*

kommittén

Ortnauuiskommitton
om
bildas till en
ortnamnsjiämtuL -

FolkmiUs

nämnden.

Folkmin nesnämnden.

60 Kunyl. May.ts proposition Nr 115.

förtrogna med de för varje forskningsområde och institution aktuella arbetsuppgifterna
och utnämnas av Kungl. Maj:t på förslag av Uppsala landsmålsarkiv
för de nordsvenska, uppsvenska och götiska folkmålen, av organisationen
för folkmålsforskningen i Lund för de sydsvenska och av institutet
för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola för de västsvenska
folkmålen. Föreståndaren för landsmålsarkivet i Uppsala, vilken
samtidigt skall företräda ett av de nämnda dialektområdena och fungera
som sekreterare, bör alltid vara medlem av nämnden. FoUanålsnämndens
huvudsakliga uppgift skulle vara att planlägga arbetet, fördela arbetsområden
och arbetsuppgifter samt att till den nedan föreslagna högre myndigheten
(»centralnämnden») med eget yttrande översända ansökningar om statsanslag
och lotterimedel från på området arbetande institutioner och enskilda, varvid
eventuella villkor för anslags erhållande skulle föreslås. Vidare skulle
nämnden på de sökande fördela anslagna medel samt infordra och granska
redogörelser för de arbeten, som utförts av dem, som åtnjutit understöd av
ovan nämnt slag. Dessa redogörelser böra innehålla uppgifter om, i vilken
utsträckning medlen disponerats, samt om de arbeten, som utförts. Nämnden
skulle också i möjligaste mån söka erhålla kontroll över samtliga i
riket förefintliga samlingar, även enskilda. För vården av sådana samlingar,
som helt eller delvis utförts med statsmedel, böra särskilda bestämmelser
utfärdas.

En mera detaljerad instruktion för nämndens verksamhet torde lämpligen
böra utfärdas av centralnämnden. I den mån handläggning av nämndens
ärenden icke kan genom korrespondens utföras bör ersättning för resekostnader
och dagtraktamenten utgå från departementets reseanslag. De fall,
då ett personligt sammanträffande mellan nämndernas ledamöter blir behövligt,
torde rimligtvis kunna inskränkas till omkring 2 per år. Till ledamot
av nämnden bör intet särskilt arvode utgå.

Som närmaste organ för att ordna och övervaka undersökningen av folkminnena
föreslås en folkminnesnämnd. Denna nämnd bör bestå av 7 ledamöter.
Enligt de sakkunnigas mening bör bland dessa vara en representant
för nordiska museet, vilket allsidigt företräder den svenska folklivsforskningen,
två representanter för landsmålsarkivet i Uppsala, med hänsyn
till den olikartade karaktären av traditionsmaterialet inom den stora del av
landet, där nämnda institution arbetar, en representant för Gunnar Olof
Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet,
väsentligen företrädande det sydsvenska undersökningsområdet, en
representant för institutet för svensk folkminnesforskning vid Göteborgs
högskola, företrädande det västsvenska undersökningsområdet, samt — för
att vinna önskvärd förbindelse med hembygdsrörelsen inom riket — en
medlem företrädande andra vetenskapligt arbetande institutioner än de ovan
angivna. Den sjunde ledamoten är ledaren för folkminnesinsamlingen i
riket, om vilken nedan närmare talas. Han skall tillika vara nämndens
sekreterare.

Den förste av nyssnämnda ledamöter och representanten för hembygdsrörelsen
föreslås av nordiska museet, övriga ledamöter av respektive institutioner.

Nämndens uppgifter torde väsentligen kunna bestämmas på samma sätt
som ovan skett för folkmålsnämnden, dock att folkminnesnämnden därjämte
bör uppmuntra och, i den mån det är med nämndens uppdrag för -

Kungl. Maj:fn proposition Nr 11.:. (il

enligt, stödja det frivilliga insamlingsarbete, som utföres inom hembygdsföreningar
av olika slag, vid folkhögskolor, inom jordbrukarnas ungdomsförbund,
arbetarnas bildningsförbund in. tf. organisationer.

Ortnamns-, folkmåls- och folkminnesnämndernas sekreterare böra uppehålla
en intim förbindelse med varandra, såväl då det gäller planläggningen
av de arbeten nämnderna ha att leda som då det gäller andra frågor, vilka
kunna stå i samband med deras verksamhet. Sekreterarna böra också utåt
söka samarbete med nordiska museets bebyggelseforskningar och föremålsinventeringar
samt likaledes söka kontakt med den antikvarisk-topografiska
inventering, som ledes av riksantikvarien.

För eu samfälld handläggning av ärenden rörande ortnamns-, folkmålsoch
folkminnesnämndernas verksamhet föreslå sakkunniga, att av Kungl.
Majd tillsättes en »centralnämnd för undersökning av svensk folktradition»
bestående av 3 personer, av vilka var och en är sakkunnig på åtminstone
ett av de ifrågavarande arbetsområdena. Centralnämnden bör sålunda utöva
högsta ledningen av arbetet inom ortnamns-, folkmåls- och folkminnesundersökningarna.
Medlemmarna av centralnämnden böra utses utanför
ortnamns-, folkmåls- och folkminnesnämnderna.

Centralnämnden skulle ha att granska från dessa nämnder inkomna ansökningar
om statsanslag och lotterimedel samt till Kungl. Maj:t vidarebefordra
dessa jämte eget yttrande, innehållande förslag såväl om anslagssummorna
i deras helhet som om medlens fördelning på sökandena. Därjämte
skulle den ha att utfärda instruktioner för respektive undernämnders arbeten
samt att fastställa en gemensam norm för arvoden såväl för undersökningsarbetare
i fältet som för sådana på institutionerna arbetande krafter, som
ej äro fast avlönade med statsmedel.

o Centralnämndens ledamöter skulle lika litet som undernämndernas åtnjuta
något arvode men väl dagtraktamenten och ersättning för resekostnader.—
Till sekreterare inom centralnämnden torde denna böra utse en av nämndernas
sekreterare.

Om de här ovan föreslagna nämnderna sålunda ha att övervaka ordnandet
och handhava huvudledningen av traditionsinsamlingen, så torde däremot
insamlingsarbetet självt och den därmed nödvändigtvis förbundna
vetenskapliga bearbetningen av influtet material — med undantag för ortnamnsnämnden,
som själv tillika är en arbetande institution — böra överlämnas
åt särskilda institutioner, som redan, delvis för en längre tid sedan,
trätt i verksamhet på platser där nödiga krafter funnits att tillgå och medel
för de med arbetet förbundna utgifterna kunnat anskaffas. Arbetet å dessa
institutioner och ute i fältet kan till en mycket avsevärd del bestridas med
mera tillfälligt anställda personer och bör, så långt en sådan mer tillfällig
anställning är användbar, bekostas med lotterimedel.

Men arbetet ifråga måste ledas och delvis handhavas av särskilt för sitt
ändamål kvalificerade krafter, som icke nå nödig kompetens utan långvarig
utbildning och som, så vitt nu kan förutses, måste ägna hela sin återstående
arbetsföra tid åt verksamheten i fråga. Dessa särskilt kvalificerade krafter
kunna ur sakens och billighetens synpunkt endast anställas å fast stat. Ur
sakens synpunkt för att förekomma att en fullt kompetent person, när ett
tillfälle yppar sig, avgår till en anställning som bättre tryggar hans ekonomi
och hans bärgning vid sjukdom och under ålderdomen. Ur billig -

Centralnämnden
för under
sökning av
svensk folktradition.

De arbetande
institutionerna
och deras
personal.

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

hetens synpunkt för att sörja för att en person som, glömsk av sina egna
intressen, ägnat sitt liv åt folktraditionsinsamlingen, när krafterna svika,
må äga för sin och en eventuell familjs del ett skäligt uppehälle. Det blir
därför nödvändigt att i viss utsträckning anlita även statsmedel för att varaktigt
vid företagen fästa förmågor av den art här angivits.

Det arbete, som förestår, är av den natur, att det bör kunna beräknas
vara väsentligen avslutat inom en begränsad tidrymd, vilken rimligtvis icke
bör överstiga genomsnittstiden för en enskild persons verksamhet som tjänsteman.
När insamlingsarbetet är avslutat, återstår visserligen helt säkert
av den jämsides därmed löpande vetenskapliga bearbetningen mycket, och
det måste också sörjas för arkivens sakkunniga vård för framtiden. Sistnämnda
arbeten torde emellertid böra fortgå efter andra linjer än de, som
nu böra följas, när det gäller ett omedelbart och energiskt ingripande för
att trygga det brådskande insamlingsarbetet. Sakkunniga anse det följaktligen
naturligast, att de fasta anställningar, som nu för arbetets bedrivande
nödvändigtvis krävas, till största dolen anslås på indragningsstat. I den
män enskilda, på indragningsstat placerade arbetskrafter ännu skulle kvarstå
i tjänst efter insamlingens och den med denna parallella bearbetningens
väsentliga avslutande, kunna de självfallet tagas i anspråk för den definitiva
vetenskapliga bearbetning, som då ännu enligt vad nyss sagts måste
återstå.

Sådana institutioner, som redan sedan länge äro i verksamhet för här
berörda ändamål, äro ortnamnskommittén, nordiska museet, landsmålsarkivet
i Uppsala, landsmålsföreningarna i Lund, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius''
stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet, institutet för
ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola och institutet för folkminnesforskning
vid Göteborgs högskola. Av dessa institutioner ha ortnamnskommittén,
nordiska museet, landsmålsarkivet i Uppsala, landsmålsföreningarna
i Lund samt Hyltén-Cavalliusstiftelsen därstädes utövat eu
verksamhet, som varit av den omfattning och betydelse, att den understötts
med anslag av statsmedel. Sistnämnda organisationer ha därjämte erhållit
understöd av lotterimedel. Understöd av lotterimedel har även tilldelats
andra icke av statsanslag stödda institutioner såsom de nyssnämnda organisationerna
i Göteborg.

Vid alla de ovan uppräknade med statsmedel understödda institutionerna
ha emellertid — om vi bortse från nordiska museet — för undersökningarnas
ledning och för arkivarbetet m. m. avlönad personal antingen helt
och hållet saknats eller, där den funnits, varit anställd på ofördelaktiga och
ovissa villkor. En ändring av dessa förhållanden är på grunder, som nvss
anfördes, ovillkorligen påkallad. Följande institutioner måste sålunda enligt
sakkunnigas mening för berörda syfte utrustas med vetenskapligt kvalificerad
personal på fast stat, nämligen ortnamnskommittén, landsmålsarkivet
i Uppsala, landsmålsföreningarna i Lund och Hyltén-Cavalliusstiftelsen i
Lund.

Beträffande landsmålsföreningarna i Lund anse de sakkunniga som en nöd
vändig förutsättning för en ifrågasatt ledares verksamhet, att de gemensamt
bilda ett folkmålsinstitut ungefärligen på sätt, som angivits i den promemoria,
som åtföljde centralstyrelsens för landsmålsföreningarna i Lund ansökan
till Kungl. Maj:t i september 1928, d. v. s. på det sätt att de fyra
landsmålsföreningarna var för sig utse eu representant, bland vilka ledaren
av undersökningarna bör vara en, i eu styrelse, som dessutom utökas med

Kungl. Maj.is proposition Nr 115

03

minst eu representant utsedd av humanistiska sektionen vid Lunds universitet
och eventuellt med eu av Kungl. Maj:t utsedd ordförande. Denna
sistnämnda utvidgning av institutets styrelse torde dock vara mindre av
behovet påkallad, därest den ovan föreslagna folkmålsnämnden inrättas.

Därjämte vilja de sakkunniga uttala önskvärdheten av att framdeles —
så snart sig av praktiska skäl göra låter — en samorganisation mellan folkmåls-
och folkminnesundersökningarna i Lund med tv åtföljande hopförande
av samlingarna kunde komma till stånd.

De fasta tjänster de sakkunniga i väsentlig överensstämmelse med av
chefen för ecklesiastikdepartementet antydda riktlinjer vilja föreslå äro ''tjänster.''''
följande:

I. Ortnamnsnämnden.

De sakkunniga kunna här i huvudsak hänvisa till ortnamnskommitténs
skrivelse den 15 september 1928, däri den hemställt om utverkande av en
personlig tjänst för docenten Jöran Sahlgren som föreståndare för undersökningen
av svenska ortnamn, med uppdrag att leda ortnamnsundersökningarna
i riket och att förvalta och ordna det svenska ortnamnsarkivet.
De sakkunniga kunna till alla delar vitsorda docenten Sahlgrens höga kvalifikationer
för nämnda tjänst, varom ortnamnskommitténs egen skrivelse
och denna bilagda yttranden klart och bestämt vittna. Det måste enligt
sakkunnigas mening betraktas som ett sällsynt lyckligt tillfälle, att en person
med Sahlgrens förtjänster både som organisatör och forskare nu står
att förvärva för det angivna maktpåliggande uppdraget. Han är både som
ledare och forskare på sitt område utan medtävlare.

Hans avlöning synes sakkunniga böra utgå enligt lönegrad B 30 i gällande
lönereglemente. Redan hans ställning som ledare för ortnamnsforskningen
i riket gör denna lönegrad berättigad.

Härtill kommer, att Sahlgren har synnerligen goda utsikter att erhålla eu
av honom sökt professur i nordiska språk vid Lunds universitet, varför en
lägre avlönad ställning icke gärna kan erbjudas honom, i synnerhet om
man tar i betraktande att lönegrad B 30 innebär en lägre avlöning än universitetsprofessors
och Sahlgren sålunda, om han erhölle den sökta professuren,
skulle ernå en ur ekonomisk synpunkt avsevärt fördelaktigare ställning.

I överensstämmelse med ortnamnskommitténs förslag skulle Sahlgren i den
föreslagna tjänsten hava att leda ortnamnsundersökningarna i riket, fungera som
sekreterare i ortnamnskommittén och som föreståndare för ortnamnsarkivet
samt att fullgöra andra därmed förbundna åligganden. En daglig tjänstgöringstid
av 7 timmar bör föreskrivas för honom, och han bör äga rätt
till 45 dagars semester årligen.

Sahlgren har för de sakkunniga förklarat, att han, därest han erhåller
den här föreslagna tjänsten, är villig att återkalla sin ansökan till professuren
vid Lunds universitet.

De sakkunniga vilja därjämte förorda såsom billigt att, då han varit verksam
i ortnamnskommitténs tjänst sedan 1910 och genom oavlåtligt arbete
alltsedan sina studentår gjort sig i hög grad förtjänt om ortnamnsstudiet i
vårt land, han placeras i löneklass 33.

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

II. Landsmålsarhivet i Uppsala.

Sedan eu längre eller kortare följd av år tillbaka ha vid detta institut
varit fästa tre mycket förtjänta och vetenskapligt högt kvalificerade forskare,
vilka de sakkunniga anse samtliga böra beredas en fast ställniug.

1. Docent Herman Geijer.

Docenten Herman Geijer, som nu är en man om 57 år, har alltsedan
sina studentår ägnat all sin arbetskraft åt de svenska folkmålens och de
svenska folkminnenas utforskning. Han har också förtjänsten av att ha grundat
landsmålsarkivet i Uppsala i syfte att åstadkomma en systematisk utforskning
av de svenska landsmålen. Han har alltsedan detta instituts tillkomst
den 1 januari 1914 fungerat som dess föreståndare och med en outtröttlig
energi drivit fram institutionen till den främsta i sitt slag på nordiskt språkområde.
Hans vetenskapliga produktion och hans verksamhet vittna till
fullo om hans höga vetenskapliga kvalifikationer. Ingen nu levande man
torde besitta en vidsträcktare allmän kännedom om de svenska dialekterna
än Geijer, ingen kan heller mäta sig med honom som speciell kännare av
de norrländska dialekterna, vilka han under många år studerat under talrika
färder och långvariga uppehåll på skilda platser. Som sekreterare i
folkmålsnämnden och ledare av landsmålsarkivet i Uppsala är sålunda Geijer
självskriven.

De sakkunniga föreslå, att docenten Geijer i nämnda tjänst såsom ledare
av folkmålsundersökningarna, sekreterare i folkmålsnämnden och föreståndare
för landsmålsarkivet i Uppsala placeras vid nämnda arkiv och där erhåller
en tjänstgöringsskyldighet av 7 timmar per dag och med rätt till 45
dagars semester.

Redan i sin egenskap av ledare synes han de sakkunniga böra avlönas
enligt lönegraden B 30. Rimligheten och riktigheten härav framträder ännu
starkare, om man besinnar de hårda avbränningar i form av pensions- och
retroaktivavgifter docenten Geijer för sig och sin familj måste under sin
korta tjänstetid vidkännas. Docenten Geijer har förklarat sig villig att mottaga
en tjänst av här angivna art,

Med hänsyn till Geijers föregående mer än 15-åriga verksamhet som
landsmålsarkivets ledare och hans livslånga arbete i den svenska dialektoch
folkminnesforskningens tjänst förorda de sakkunniga, att Geijer måtte
placeras i löneklassen 33.

2. Docent Johan Götlind.

Docenten J. Götlind har under en längre följd av år ägnat sig åt studiet
av Västergötlands dialekter. På grundval av dels det stora material han
härvid själv samlat och dels de redan förut befintliga och sedermera under
hans ledning fullständigade språkliga uppteckningarna från Västergötland
har han påbörjat och i flera väsentliga delar utarbetat en större språkgeografisk
översikt över hela landskapets dialekter.

Götlinds vetenskapliga kvalifikationer dokumenteras av ett särdeles förtjänstfullt
vetenskapligt författarskap berörande såväl nutida västgötska
folkmål och västgötamålens utveckling genom tiderna som även folkminnen.
Hans arbete i landsmålsarkivets tjänst kan i viss mån dateras från år 1918,
då han efter avlagt disputationsprov anställdes som ledare av Västgöta folk -

Kuntjl. Muy.ts proposition Nr Ilo. 65

målskommitté i Uppsala. Vid landsmålsarkivet anställdes lian den 1 juli
1923. Hans tjänstgöring vid landsmålsarkivet har omfattat såväl — såsom
ovan nämnts — bearbetning av förefintligt material som ledning av kompletterande
undersökningar ute i bygderna. Han bär därjämte sedan den
1 juni 1928 tjänstgjort som ledare för de från landsmålsarkivet med lotterimedel
bedrivna folkminnesundersökningarna i riket.

Under långa tider har han handhaft eller deltagit i expeditionsgöromålen
vid landsmålsarkivet.

Götlind har i sitt arbete på landsmålsarkivet ådagalagt utmärkt nit och
skicklighet. Han är sålunda enligt de sakkunnigas mening både genom
sitt vetenskapliga författarskap, sin vetenskapliga verksamhet vid landsmålsarkivet
och sitt arbete vid denna institutions administration i så hög grad
skickad att fylla platsen som vetenskaplig medarbetare vid landsmålsarkivet
på götamålens viktiga och vittomfattande område, att ingen annan till buds
stående kan i denna tjänst tävla med honom. Han är därjämte väl skickad
att, om så skulle visa sig nödvändigt, åtaga sig ledningen av den från landsmålsarkivet
bedrivna folkminnesutforskningen.

Götlind bör efter eventuell anställning som vetenskaplig medarbetare vid
landsmålsarkivet fullfölja arbetena på götamålens och främst västgötamålens
utforskning såväl i språkgeografiskt, grammatiskt som lexikografiskt avseende.
I mån av tid och tillfälle bör han därjämte deltaga i arbetet med
folkminnesundersökningen. Hans dagliga tjänstgöringstid bör utgöra 7 timmar
och han bör äga rätt till 45 dagars årlig semester.

I betraktande av docenten Götlinds vetenskapliga kvalifikationer anse de
sakkunniga, att han bör avlönas enligt lönegraden B 28. Götlind har förklarat
sig villig att mottaga den ifrågavarande befattningen.

Med hänsyn till att docenten Götlind den 1 juli 1929 kommer att ha
varit anställd i landsmålsarkivets tjänst i 6 år förorda de sakkunniga, att
han måtte placeras i löneklassen 29.

3. Fil. doktor Lars Levander.

Doktor Levander har under loppet av 15 års studier och inemot sammanlagt
4 x/i års vistelse i övre Dalarne skaffat sig en vetenskaplig kännedom
om det egentliga dalmålet, varom han är fullkomligt ensam. Ehuru född
och uppvuxen i Stockholm, behärskar han också praktiskt taget Alvdalsmålet
som en inföding. Hans språkvetenskapliga och folkloristiska dokumentering
är av anmärkningsvärt hög kvalitet. Idans vetenskapliga författarskap
omfattar 15 större och mindre skrifter däribland hans stora i två
digra band utkomna avhandling »Dalmålet». Denna liksom flera av hans
övriga skrifter måste betecknas såsom i vetenskapligt avseende i stort sett
mönstergilla.

Sedan den 1 maj 1920 är Levander anställd i landsmålsarkivets tjänst
och har i denna jämväl ådagalagt en framstående förmåga att planlägga
och ordna undersökningsarbeten i fältet. Som anställd vid landsmålsarkivet
skulle Levander få att fullfölja det av honom sedan flere år bedrivna arbetet
på en ordbok över dalmålet och i övrigt biträda vid de dialektologiska
och folkloristiska arbetena inom institutionen.

Levanders förmåga är inom landsmålsarkivet oersättlig, och han är utan
jämförelse den främste på det forskningsområde han gjort till sitt. De sakkunniga
anse, att Levander bör fast bindas vid landsmålsarkivet, då, såvitt
detta icke sker, hans verksamhet där icke mera för framtiden torde kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 93 häft. (Nr 115.) 5

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

påräknas. De sakkunniga föreslå alltså, att Levander måtte erhålla en
tjänst å indragningsstat i lönegraden B 28 med de åligganden, som ovan
antytts, och med eu tjänstgöringstid av 7 timmar om dagen samt med rätt
till 45 dagars årlig semester. Levander har förklarat sig villig att mottaga
en sådan anställning.

Doktor Levander skulle den 1 maj 1929 ha varit anställd i landsmålsarkivets
tjänst i 9 år, därest han icke under sagda tid åtnjutit en tjänstledighet
av 2 år. De sakkunniga föreslå följaktligen, att Levander uppföres
i löneklassen 29.

De sakkunniga hava efter en ingående prövning av ändamålsenligaste sättet
att ordna arbetet vid landsmålsarkivet i Uppsala kommit till den uppfattningen,
att utom de tre nämnda personliga befattningarna på indragningsstat
även en fast avlönad expeditions- och arkivariebefattning är vid nämnda
institution starkt av behovet påkallad. Landsmålsarkivet har, särskilt under
de senare åren, då en högst väsentlig utvidgning av dess verksamhet genomförts,
även fått en i samma män vidgad administration. De löpande göromålen
ha mångdubblats, räkenskapsföringen och allt vad med den sammanhänger
har högst betydligt ökats genom tillkomsten av lotterimedel, samlingarna
ha vuxit år från år, och deras registrering och vård ställa stora
anspråk i fråga om tid och sakkunskap på den, som skall förvalta dem.
Den man, som har att utföra dessa arbeten, måste äga en betydande insikt
i institutionens verksamhet och arbetsuppgifter och vara mycket väl förtrogen
med dess samlingar. När eu gång i framtiden själva insamlingsarbetet
blir väsentligen avslutat, komma de dyrbara samlingarnas vård och
användning för vetenskaplig forskning med nödvändighet att kräva en
särskilt kvalificerad arkivarie. Skulle nu en dylik befattning avlönas med
lotterimedel, så torde det ställa sig utomordentligt svårt att få en verkligt
kompetent kraft, som vill under så föga betryggande villkor för någon
längre tid binda sig vid densamma. Institutionen skulle sålunda ifråga om
denna viktiga post löpa risken att se den besatt endast med tillfälliga, mer
eller mindre tätt växlande innehavare. Då för en rätt skötsel av tjänstens
åligganden icke blott kräves vanlig arkivalisk utbildning utan även en
grundlig dialektologisk och folkloristisk bildning, torde tillgången till lämpliga
kandidater alltid vara ganska knapp och därmed risken växa, att institutionens
fasta vetenskapliga krafter i den mån de därtill äro lämpade längre
eller kortare tider få sköta denna nödvändiga men underordnade syssla.
För nya arkivariers handledning och upplärande skulle under sådana förhållanden
de vetenskapliga medarbetarna nödgas offra mycket av den dyrbara
tid, som avsetts för deras krävande specialuppgifter.

De sakkunniga föreslå därför, att vid landsmålsarkivet i Uppsala tills
vidare på extra stat inrättas en expeditions- och arkivariebefattning, vars
innehavare har till uppgift att sköta de löpande göromålen vid institutionen,
ha hand om kassan och svara för bokföringen samt sköta arkivalier och
bibliotek. Befattningens innehavare bör hava avlagt minst filosofie kandidatexamen
eller filosofisk ämbetsexamen, varvid i nämnda examina ett eller
flera av de ämnen böra ingå, som äga direkt samband med landsmålsarkivets
verksamhet. Obligatoriskt bör högre betyg i ämnet nordiska språk
vara. Dessutom skall sökande ha styrkt sin förtrogenhet med det praktiska
fältarbetet inom åtminstone ett av dialektområdena.

Hans tjänstgöringstid bör bestämmas till 7 timmar dagligen och han bör
ha rätt till 45 dagars semester årligen.

Kunyl. Maj .in jrroposition Nr 115. 67

Befattningen bör enligt de sakkunnigas mening i ekonomiskt avseende
jämställas med andre bibliotekariebefattning vid statsbiblioteken d. v. s. avlönas
enligt lönegraden B 21.

Det synes vidare de sakkunniga nödvändigt, att denne tjänsteman till
sin hjälp vid de mångahanda expeditions- och arkivgöromålen får ett
kvinnligt biträde, som äger eu god kontorsteknisk erfarenhet. Hennes arbete
torde huvudsakligen böra gälla bokföring, maskinskrivning, accedering av
inkommande material, ut- och inlåning m. m. Även eu dylik befattning
måste förutsätta en stor förtrogenhet med institutionens såväl samlingar
som hela arbetssätt, eu förtrogenhet som ej kan utan årslångt arbete förvärvas.
Skall landsmålsarkivet på denna post få eu arbetare, som fullt effektivt
fyller sin uppgift, så bör den — enligt de sakkunnigas mening —
göras fast och bestridas av statsmedel. De sakkunniga föreslå i fråga om
denna befattning lönegraden B 7.

III. Landsmålsföreningarna i Lund.

Såsom ovan framhållits, bör för en enhetlig ledning av undersökningsarbetena
inom det sydsvenska dialektområdet en institution bildas av de fyra
nu var för sig arbetande landsmålsföreningarna i Lund. Till föreståndare
för och ledare av arbetet i det på så sätt åstadkomna sydsvenska landsmålsinstitutet
vilja de sakkunniga föreslå lektorn vid statens provskola, nya
elementarskolan i Stockholm fil. doktor Julius Swenning. Lektor Swenning
har genom sina utgivna skrifter — särskilt må bland dessa nämnas hans
gradualavhandling »Utvecklingen av samnordiskt sei i sydsvenska mål» samt
de delar av »Folkmålet i Listers härad av Blekinge län», som han hittills
hunnit publicera — visat en god vetenskaplig begåvning, skarpsinne och
grundlighet samt stor förtrogenhet såväl med den allmänna nordiska språkhistorien
som med de sydsvenska dialekterna. Genom sina egna undersökningar
har han förvärvat en vidsträckt erfarenhet om undersökningsarbeten
i fältet, vilken utan tvivel sätter honom i stånd att även på ett fullt tillfredsställande
sätt planlägga och leda dylika arbeten av andra undersökare.
På grund av sina egna arbetsuppgifter har han redan en mycket god kännedom
om de arbeten, som för närvarande bedrivas på det sydsvenska dialektområdet
och de behov, som där föreligga. Swenning bör såsom föreståndare
för det sydsvenska landsmålsinstitutet utöva ledningen av folkmålsinsamlingen
inom det sydsvenska dialektområdet samt därjämte ägna sig åt
de speciella vetenskapliga uppgifter, vilka föreligga inom det sydsvenska
dialektområdet. Hans dagliga tjänstgöringstid bör bestämmas till 7 timmar
och han bör äga rätt till 45 dagars årlig semester.

De sakkunniga äga ingen disponibel person att föreslå, som i vetenskapliga
och organisatoriska kvalifikationer för den ifrågavarande befattningen
kan tävla med lektor Swenning, och vilja med hänsyn härtill och till befattningens
karaktär av chefsbefattning förorda, att han placeras i lönegraden
B 30. Lektor Swenning har förklarat sig villig att övergå till den
föreslagna tjänsten under sistnämnda förutsättning samt under förutsättning,
att hans vid tiden för övergången 20-åriga lektorstjänstgöring vid högre
allmänt läroverk räknas likvärdig med den 9-åriga tjänstgöring, som författningsenligt
erfordras i den föreslagna tjänsten för uppflyttning i högsta
löneklass, en fordran vars uppfyllande de sakkunniga anse sig böra förorda

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

särskilt med hänsyn till lektor Swennings alltjämt intill nu vid sidan av
hans skoltjänstgöring fortsatta vetenskapliga verksamhet på just det område,
dit han numera skulle få hela sin verksamhet förlagd. På samma grunder
förorda de sakkunniga uppfyllandet av det krav, han likaledes uppställer,
att hans tjänstgöring vid statsläroverk tillgodoräknas honom för erhållande
av full pension i den nya tjänsten.

Beträffande det villkor, som lektor Swenning ytterligare uppställt för att
ställa sig till förfogande, nämligen att han får för änke- och pupillpensionering
kvarstå som lektor i statens pensionsanstalt, sakna de sakkunniga anledning
att yttra sig.

IV. Folbninnesundersökningarna.

1. Till ledare för folkminnesinsamlingen i riket vilja de sakkunniga föreslå
lektorn vid högre realläroverket i Göteborg, docenten vid Göteborgs högskola,
fil. doktor Hilding Celander. Celander har sedan en lång tid tillbaka
vid sidan av sin lärarverksamhet ägnat sig åt den svenska folkminnesforskningen.
Redan i den 1911 utgivna avhandlingen »Lokes mytiska ursprung»
intar levande folktradition en icke obetydlig plats. Genom avhandlingen
»Från midsommar till kyndelsmässa» och det i dagarna utkomna arbetet
»Nordisk Jul» samt några smärre uppsatser har han dokumenterat sig som
en av våra bästa kännare av svensk folksed. Som forskare på folkminnesvetenskapens
fält har Celander sålunda väl styrkt sin skicklighet, även om
han icke i detta avseende kan mäta sig med docenten von Sydow, som såsom
vetenskapsman äger ett betydligt företräde framför Celander. När
emellertid de sakkunniga, då det nu i första rummet gäller icke folkminnenas
vetenskapliga bearbetning utan deras insamling i fältet och arkivaliska
behandling, föreslå Celander till ledare för detta arbete och till sekreterare
i folkminnesnämnden, är det på grund av hans avgjorda företräde som organisatör.
Här har Celander sin styrka, och här uppnås han icke än mindre
överträffas av någon, som kan till förevarande uppgift komma i fråga. Den
på hans initiativ år 1919 stiftade västsvenska folkminnesföreningen blev
från första stund ett av våra driftigaste insamlingsorgan, och det likaledes
under hans kraftiga medverkan år 1924 grundade institutet för folkminnesforskning
vid Göteborgs högskola kan värdigt ställas vid sidan av övriga
insamlingscentraler för folkminnen i vårt land, utmärkt som det är av
energien i sitt fältarbete, överskådligheten i samlingarnas anordning och
överhuvud sin utmärkta inre organisation. Såväl i fråga om anskaffande
och utbildande av insamlare som i fråga om arkivets inre organisering har
Celander visat sig som en synnerligen dugande ledare.

Celander bör i den ovan föreslagna folkminnesnämnden fungera såsom
sekreterare och som huvudledare av folkminnesinsamlingen i riket. Som
sådan bör han enligt två av de sakkunnigas, professorerna Olsons och
Lithbergs, mening vara bosatt i Stockholm och erhålla en under sådana förhållanden
erbjuden tjänstelokal vid nordiska museet, varigenom han skulle
vinna en önskvärd omedelbar kontakt med de där verksamma etnologiska
forskarna och den etnologiska forskningen. Professor von Friesen anser sig
böra uttala sina farhågor för, att en obligatorisk bosättning i Stockholm icke
skulle giva tillräcklig möjlighet att förvärva nödig förtrogenhet med folkminnessamlingarna
vid landsmålsarkivet i Uppsala — de största och språk -

Kumjl. Maj.ts proposition Nr 115. 39

ligt omsorgsfullast behandlade i riket -— samt nödiga förbindelser med de
talrika där verksamma traditionsforskarna och det lärjungematerial, förtroget
med sina hemorters folkliv och traditioner, inom vilket de lämpligaste fältundersökarna
äro att hämta och vartill Stockholm icke erbjuder någon motsvarighet.
Enligt professor von Friesens mening bör Celander ha frihet att
efter sakliga grunder välja sin bosättningsort, som i varje fall till en början
svårligen kan vara någon annan än Uppsala.

Celander bör ha en daglig tjänstgöringstid av 7 timmar och rätt till 45
dagars semester. Han hör enligt de sakkunnigas mening i den föreslagna
befattningen avlönas enligt lönegrad B 30. Även förordas hans placering i
högsta löneklassen med hänsyn till hans 21-åriga tjänstetid som lektor vid
statsläroverk samt särskilt med hänsyn till hans anställning som docent och
hans omfattande vetenskapliga verksamhet på det område, där han nu eventuellt
kommer att uteslutande verka. Därjämte förorda de sakkunniga, att
lektor Celanders tidigare tjänstgöring må tillgodoräknas honom för erhållande
av full pension i den nya tjänsten. Han har förklarat sig villig att antaga
den sålunda föreslagna posten under förutsättning att inga oförutsedda omständigheter
inträffa.

2. Docenten C. W. von Sydow.

Docenten C. W. von Sydow blev efter förvärvad doktorsgrad år 1910
docent i nordisk och jämförande folkminnesforskning vid Lunds universitet.
Sedan 1913 har han därstädes varit examinator i ämnet. När han år
1917 sökte professur i ämnet norsk folkeminnevidenskap vid Kristiania universitet,
erhöll han bland annat det vitsordet, att han utan tvekan borde
räknas i främsta ledet av Nordens yngre folkminnesforskare. Han ansågs
dock böra stå tillbaka för en av de norska sökandena.

Yon Sydows författarskap har huvudsakligen varit knutet till de områden,
som beröra folktro, folksed och folkdiktning, och hans arbeten inom särskilt
sago- och sägenforskningens samt mytologiens och hjältesagans områden ha
även utanför vårt lands gränser vunnit ett berättigat erkännande på grund
av kunskapsrikedom och mångsidighet samt även genom de vägar de banat
för en allsidigare etnologisk förståelse av det föreliggande stoffet.

Rörande von Sydows praktiska insatser för folkminnesinsamlingen må anföras,
att han, efter att från och med år 1913 hava utfört med statsmedel
understödda insamlingsarbeten i Lund, från ingången av år 1921 varit föreståndare
för Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk folkminnesforskning
vid Lunds universitet. I en lång rad av skrifter, som beröra anvisningar
för och organisationen av folkminnesinsamlingen, har von Sydow
dessutom mer än någon annan bidragit till att i de vidaste kretsar sprida
intresset och förståelsen för de svenska folkminnena. Sedan 1914 har han,
till och med 1923 ensam och därefter såsom medredaktör, utgivit tidskriften
Folkminnen och folktankar och redigerat övriga av folkminnesföreningen i
Lund utgivna skrifter.

De sakkunniga anse, att von Sydow, som inlagt stora förtjänster om undervisningen
vid Lunds universitet i folkminnesforskning och särskilt om
instruktionen av folkminnesundersökare, bör placeras vid Hyltén-Cavalliusstiftelsen
i Lund som ledare för det därifrån bedrivna insamlingsarbetet och
som föreståndare för dess arkiv.

I betraktande av den stora betydelse, som den av von Sydow hittills vid

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

universitetet i Lund givna undervisningen haft icke blott i rent vetenskapligt
hänseende utan även för utbildande av medarbetare i insamlingsarbetet,
anse de sakkunniga det emellertid önskvärt, att von Sydow åt denna undervisning
fortfarande får ägna huvuddelen av sin tid och sina krafter. Därjämte
bör tillfälle beredas honom att vid behov företaga resor för att giva
ledning åt ortsupptecknare samt anordna instruktionskurser på olika orter
m. m. dylikt. Hans tjänstgöringsskyldighet torde därför böra bestämmas
väsentligen i överensstämmelse med de tjänsteåligganden, som han redan
som föreståndare för Hyltén-Cavalliusstiftelsen har, d. v. s. att honom ålägges
en undervisning omfattande förslagsvis 20 timmars föreläsningar under höstterminen
och 25 under vårterminen samt minst 12 timmars seminarieövningar
varje termin, och att med hänsyn härtill för honom föreskrives en
daglig tjänstgöring å arkivet av endast tre timmar, med undantag för de
tider, då resor av ovannämnt slag lägga hinder i vägen för närvaron å arkivet.
Liksom övriga här föreslagna tjänstemän bör von Sydow åtujuta 45
dagars semester årligen.

Tjänstens ställning och de kvalifikationer den kräver av sin innehavare
motivera enligt de sakkunnigas mening dess placering i lönegraden B 28.
Då den tid av 8 år som von Sydow varit anställd som föreståndare för
Hyltén-Cavalliusstiftelsen rimligen bör räknas honom till godo vid övergången
till den nya befattningen, föreslå vi därjämte, att han placeras i löneklass
29.

Genom att på indragnings- och extra stat inrätta de fasta tjänster, som
ovan föreslagits, skulle folktraditionsforskningen ha erhållit det minimum
av arbetskrafter, som för de utvidgade och påskyndade undersökningarna
under ett antal år framåt erfordras. De ovan föreslagna fasta ledarna och
medarbetarna representera det minsta av vad som behöves. Det vore nämligen
av stor vikt för såväl kvantiteten som framför allt kvaliteten av samlingarna
att ytterligare kunna vid insamlingsarbetet för ett antal år framåt
fästa flera för insamlingsarbetet synnerligen värdefulla yngre vetenskapsmän,
som av hänsyn till sin framtida bärgning i annat fall icke kunna väntas
annat än för en kortare tid medverka.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga även framhålla det behov av
en fast ledning av folkminnesarbetet i Väst-Sverige, som kommer att uppstå,
därest lektor Celander såsom ovan föreslagits överflyttas från Göteborg
till Stockholm eller Uppsala för att bli huvudledare för folkminnesarbetet i
riket. När de sakkunniga icke nu anse sig kunna föreslå inrättandet av en
fast plats i Göteborg, beror detta på att hela den ovan föreslagna organisationen
är med hänsyn till det förestående arbetets natur byggd på anställning
på indragningsstat. Men en sådan anställning förutsätter tillgång till
genom sin föregående verksamhet beprövade personer, om vilka man med
full visshet kan säga, att de mer än några andra, som kunna tänkas lediga
och villiga, äro ägnade att utföra det arbete för vilket de anställas. Någon
sådan hava de sakkunniga icke för närvarande att föreslå till ledare för
folk min nesinsamlin gen i Väst-Sverige, men det är att hoppas, att en sådan
kraft under de närmaste åren skall framträda.

Då det av statsfinansiella skäl synes nödvändigt att begränsa de fasta anställningarna
till de ovan föreslagna, måste emellertid de senast nämnda
medarbetarna avlönas med lotterimedel, åtminstone tills vidare, även med

Kungl. Muj:ts proposition Nr 115. 71

risk att de lämpligaste krafterna icke eller endast under kortare tid på detta
sätt stå att erhålla.

Fältarbetena och med dem sammanhängande bearbetning inom institutionerna
skola enligt ovan antydda plan till den allra största delen bestridas
med lotterimedel. Förutsättningen för att traditionsinsamlingsarbetena skola
kunna påskyndas så som nöden kräver är, att sådana medel i behövlig utsträckning
ställas till de arbetande institutionernas förfogande. Om storleken
av de medel, som behövas, ha de sakkunniga sökt bilda sig en föreställning
huvudsakligen med ledning av de ansökningar, som de olika institutionerna
senast ingivit.

Då arbetena böra i möjligaste måtto forceras, stå anslagskraven i direkt
förhållande till de arbetskrafter av fullt kvalificerat slag, som de olika institutionerna
anse sig ha utsikt att för det närmaste arbetsåret uppdriva.
De sakkunniga ha givetvis icke kunnat i detalj pröva riktigheten av dessa
beräkningar, vilka ju alltid i viss mån måste utgå från individuella och på
förhand svårbedömliga omständigheter. Men de sakkunniga vilja framhålla,
att det på grund av den föreliggande arbetsuppgiftens natur är ändamålsenligare
att tillräckliga belopp ställas till förfogande för att utnyttja alla
tillgängliga fullt kompetenta arbetskrafter än att fullt användbara sådana
skulle lämnas oanvända till följd av brist på medel. Skulle de medel, som
ett visst arbetsår ställts till disposition, icke detta år kunna på avsett sätt
begagnas, gå de självsagt i avräkning på det följande årets behov av lotterimedel.

Det bör anmärkas, att då de till nordiska museets förfogande ställda anslagen
av hithörande art till en betydande del användas även för arbetsuppgifter,
som falla utanför de här ifrågavarande, dessa icke medtagits i
nedan följande tablå.

Under de närmaste åren torde sålunda behoven av lotterimedel att döma
av de mera allmänt skisserade arbetsplaner, som framlagts från de olika
arbetande institutionerna komma att ställa sig på ungefär det sätt, som i
nedan följande tablå angives.

För landsmålsarkivets vidkommande har på skäl, som nedan utvecklas,
endast en mer löslig beräkning av de belopp, som komma att gå till folkminnen
och dem, som komma att gå till folkmål, kunnat göras.

Landsmålsarkivet är undersökningsinstitut för såväl dialekter som folkminnen.
Dess verksamhet på det språkliga området och på det folkloristiska
vila på samma organisatoriska grund. Dess dialektologiska medarbetare
måste självfallet, för en allsidig förståelse av det språkliga materialet,
även vara väl förtrogna med folkloristiska och etnologiska frågor och under
sitt fältarbete kunna tillgodose även folkminnesforskningens intressen vid
sidan av dialektologiens. De på folkminnesforskningen huvudsakligen inriktade
medarbetarna åter skola, när så påfordras, kunna tillvarataga ur
dialektsynpunkt värdefulla upplysningar och behandla dem på ett fullt tillfredsställande
sätt.

Landsmålsarkivets verksamhet går alltså fram på två linjer, den dialektologiska
och den folkloristiska, men under intimaste samverkan dem emellan.
När därför i detta fall landsmålsarkivets behov av lotterimedel skall angivas,
så kan ej detta ske genom en skarp fixering av vad som å ena sidan bör
utgå enbart till folkmålen och å den andra enbart till folkminnen, utan in -

Undersökningar
och därmed
sammanhängande
bearbetning
bekostas
av lotterimedel.

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

stitutionens ekonomiska behov i dess helhet bör först fastställas. Därefter
torde en avvägning av proportionerna mellan de tvenne verksamhetsgrenarnas
behov kunna approximativt göras.

Enligt den beräkning, som av landsmålsarkivets föreståndare under år
1928 gjorts och som bygger på nu disponibla arbetskrafter, torde landsmålsarkivet
av lotterimedel för fältundersökningar, vetenskapliga medarbetare,
kontorsbiträden, ortsmeddelare, inlösen av handskrifter, renskrivning
och utredigering av samlingar samt för resor och driftskostnader behöva
under de närmaste åren omkring 190,000 kronor per år. Av denna summa
torde till en början, då folkminnesforskningarna böra särskilt kraftivt bedrivas,
lika stort belopp gå till folkminnes- som till folkmålsinsamlingen.
Senare torde däremot proportionen ställa sig ungefär som 1 till 2.

Behovet av lotterimedel skulle sålunda för de olika undersökningarna
ställa sig på följande sätt:

1. Ortnamnskommittén:

Fältundersökningar och materialbearbetning
. . ............. 40,000: —

Summa kronor 40,000: — För ortnamnskommittén Summa

kronor 40,000: —

2. Folkmål:

a. Landsmålsföreningarna i Lund.

Fältundersökningar och bearbetningar
............... 15,000: —

Vetenskapliga medarbetare och
driftskostnader........... 10,000: —

Summa kronor 25,000: —

b. Institutet för ortnamns- och dia lektforskning

vid Göteborgs högskola.
Fältundersökningar . . . 6,500: —

Vetenskapliga medarbetare och
driftskostnader............ 10,500: —

Summa kronor 17,000: —

c. Landsmålsarkivet i Uppsala . . 95,000: —

Summa kronor 95,000: — För folkmålsun dersökningarna_ Summa

kronor 137,000: —

3. Folkminnen:

a. Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’
stiftelse för svensk folkminnesforskning
vid Lunds universitet.
Fältundersökningar..... 20,000: —

Vetenskapliga medarbetare och
driftskostnader........... 10,000: —

Summa kronor 30,000: —

73

Kungl. May.ts proposition Nr Ilo.

b. Institutet för folkminnesforskning
vid Göteborgs högskola.

Fältundersökningar och driftskostnader
(enligt muntligt meddelande
av lektor H. Celander) 40,000: —

Summa kronor 40,000: —

c. Landsmålsarkivet i Uppsala , , 95,000: —

Summa kronor 95,000: — För folkminnes undersökningarna Summa

kronor 165,000: —
För samtliga undersöknings_ Summa

kronor 342,000: —

Sammanlagt skulle alltså för ortnamns-, folkmåls- och folkminnesundersökningarna
i riket av lotterimedel — frånsett nordiska museets anslagsbehov
— krävas 342,000 kronor per år under ett antal år framåt. Ovanstående
beräkningar gälla — som ovan påpekats — respektive institutioners
behov under ett normalt arbetsår. Skulle från ett år till ett annat besparingar
göras, så måste — såsom redan framhållits — detta förhållande inverka
på storleken av följande års anslagskrav, så att detta med motsvarande
belopp minskas.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att i den mån anslag från
landsting, föreningar och enskilda ställas till arbetande institutioners förfogande,
detta naturligtvis inverkar på behovet av lotterimedel. För närvarande
uppgå sådana anslag endast till mindre belopp, såsom i Lund 1,950
kronor och i Uppsala till 7,850 kronor.

Vid övergången från den nuvarande ordningen för folktraditionsforskningarnas
bekostande till den här förordade är en viktig omständighet att observera.
Lotterimedel behövde för insamlingarnas bedrivande stå till förfogande
redan den 1 juli 1929. Nu kunna emellertid sådana medel, i den
mån de överstiga redan sökta sådana — och de belopp det här gäller äro
betydande — först sökas sedan statsmakternas beslut i organisationsfrågan
blivit känt, alltså tidigast i slutet av våren eller början av sommaren 1929,
och kunna följaktligen enligt den gängse ordningen först beviljas i oktober
eller november samma år. De torde då beviljas att utgå någon gång under
1930. Först i slutet av året 1929 kunna alltså lånevägen medel uppbringas
för fältarbetenas och de med dessa förbundna institutionsarbetenas utförande
i avsedd utsträckning. Men då skulle den viktigaste delen av arbetsåret,
nämligen sommaren och hösten, ha gått till ända utan nödiga medel. Detta
missförhållande måste rättas på något sätt. Möjligen skulle lotterimedel
kunna sökas redan tidigt 1929 i avvaktan på statsmakternas beslut och ansökan
göras alternativ, så att medlen, därest det här förordade förslaget
icke vunne statsmakternas bifall, finge användas till insamlingsarbetet på
sätt som Kungl. Maj:t framdeles komme att bestämma.

Interimsåtgärder
för
undersökningarna
under
senare delen
av år 1929.

Här föreslagna
kostnader för
statsverket i
deras förhällande
till nu
utgående statsmedel.

74 Kungl. May.ts proposition Nr 115.

Slutligen vilja de sakkunniga ge en översikt över förhållandet mellan det
årliga beloppet av de statsmedel, som för närvarande utgå till ortnamns-,
folkmåls- och folkminnesundersökningar och beloppet av de medel, som enligt
de sakkunnigas ovan framställda förslag skulle komma att utgå. Härvid
bortses från eventuella ålders- och dyrtidstillägg.

I. Nuvarande kostnader per år.

Beloppet av de anslag, som av 1928 års riksdag beviljades på extra stat

för budgetåret 1928/1929:

Till ortnamnskommitténs undersökningar............

» landsmålsarkivet i Uppsala...................

» landsmålsföreningarna i Lund.................

» Hyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund...............

b) Kostnaderna för ortnamnskommitténs handläggning av
ortnamnsärenden, vilka utgå från anslaget till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga. , omkring

kronor

8,000

28,650

3,500

9,000

2,500: —

Summa kronor 51,650: —

II. Kostnader per år enligt det ovan framställda förslaget:
a) å indragningsstat
för ortnamnsundersökningen

arvode åt ortnamnskommitténs sekreterare, docent J. Sahl gren

(B 30)................................ kronor 10,020: —

för landsmålsundersökningen

arvode åt föreståndaren för landsmålsarkivet i Uppsala,

docent H. Gei jer (B 30).......................

arvode åt medarbetaren i landsmålsarkivet i Uppsala, docent
J. Götlind (B 28)........................

arvode åt medarbetaren i landsmålsarkivet i Uppsala, filosofie
doktor L. Levander (B 28).................

arvode åt föreståndaren för landsmålsundersökningen i
Lund, lektor Swenning (B 30)..................

för folkminnesundersökningen

arvode åt föreståndaren för undersökningen, lektor H.

Celander (B 30).............................

arvode åt medarbetaren i undersökningen, docent C. W.
von Sydow (B 28).........................

b) å extra stat
för ortnamnsundersökningen

till namnregleringen, därest ortnamnskommittén ombildas
till likhet med folkmåls- och folkminnesnämnderna . .
för slutredigeringen av Älvsborgs och Värmlands län m. m.

» 10,020: —

» 9,060: —

» 9,060: —

» 9,780: —

» 10,500: —

» 8,820: —

» 2,500: —

» 4,000: —

för folkmålsundersökningen

arvode åt en landsmålsarkivarie i Uppsala (B 21)...... » 6,000: —

» » kvinnligt biträde i Uppsala (B 7) . . ....... »_2,628: —

Summa kronor 82,388: —-

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 775. 75

Statsverket skulle alltså genom den föreslagna organisationen av folktraditionsundersökningarna
åsamkas en ökad kostnad av 30,738 kronor utöver
de nu påvilande.

De sakkunniga sammanfatta slutligen sitt förslag sålunda:

Såsom ledande organ för folktraditionsundersökningarna i riket skola fungera
tre nämnder, ortnamnsnämnden, folkmålsnämnden och folkminnesnämnden,
vilkas medlemmar tillsättas av Kungl. Maj:t på förslag av de arbetande
institutionerna, samt en centralnämnd utsedd av Kungl. Maj:t.

Ortnamnsnämnden, som övertager ortnamnskommitténs funktion, bör till
sin uppgift och sammansättning väsentligen göras lika med sin föregångare,
dock så att sekreteraren ingår som medlem i nämnden.

Folkmålsnämnden, som har att ordna och övervaka folkmålsundersökningarna
i riket, skall bestå av fem ledamöter, representerande på samma gång
de fem stora svenska dialektområdena som de för folkmål arbetande institutionerna
i Uppsala, Lund och Göteborg.

Folkminnesnämnden, som har att ordna och övervaka folkminnesinsamlingarna
i riket, skall bestå av sju ledamöter, varav fem skola representera de på
området vetenskapligt verksamma institutionerna i Stockholm, Uppsala (2),
Lund och Göteborg samt en företräda andra vetenskapligt arbetande institutioner
än de nyssnämnda. Den sjunde är ledaren av folkminnesinsamlingen
i riket.

För en samfälld handläggning av ärenden rörande dessa nämnders verksamhet
verkar en centralnämnd för undersökning av svensk folktradition, bestående
av tre sakkunniga personer, som ej tillhöra någon av de sagda
nämnderna.

För ledningen vid de respektive institutionerna för ortnamns-, folkmålsoch
folkminnes undersökningar inrättas följande fasta tjänster:

I. Ortnamnsundersökning en.

En ledarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 30 för docent J. Sahlgren.

II. Landsmålsarkivet i Ujppsala.

1. En ledarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 30 för docent H,
Geijer.

2. En medarbetarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 28 för docent
J. Götlind.

3. En medarbetarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 28 för filosofie
doktor L. Levander.

4. En landsmålsarkivariebefattning å extra stat i lönegrad B 21.

5. En kontorsbiträdesbefattning å extra stat i lönegrad B 7.

76 Kungl. May.ts proposition Nr Ilo.

III. Landsmålsorganisationen i Lund.

En föreståndarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 30 för lektor J.
Swenning.

IV. Folkminnesundersökning ar na.

1. En ledarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 30 för lektor H.
Celander.

2. En föreståndarbefattning å indragningsstat i lönegrad B 28 för docent
C. W. von Sydow.

Fältundersökningar, som från de olika institutionerna bedrivas, skola bekostas
med lotterimedel. Den sammanlagda årliga summa, som härtill kräves,
torde — enligt uppgifter från respektive undersökningscentraler — belöpa
sig till 342,000 kronor. Härav komma under de närmaste åren på
ortnamnsundersökningarna 40,000 kronor, på folkmålsundersökningama

137,000 kronor samt på folkminnesundersökningarna 165,000 kronor.

Genom här föreslagen omorganisation skulle statsverket åsamkas utöver
nu utgående belopp en merkostnad av 30,738 kronor.

Vid de sakkunnigas utredning voro fogade dels meritförteckningar för de
personer, för vilka enligt förslaget personliga tjänster skulle inrättas, dels
ock de i utredningen omförmälda förbindelserna från sagda personer att på
vissa villkor antaga de för dem ifrågasatta befattningarna; och anhåller jag
att i dessa hänseenden få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Yttrande På grund av remiss har statens
traditions yttrande i ärendet, i vad detsamma avsåge möjlighet för lektorerna

sakkunnigas Swenning och Celander att även efter tillträdandet av de för dem ifrågaförslag.
satta personliga tjänsterna å allmänna indragningsstaten kvarstå i statens
pensionsanstalt, och har pensionsanstalten därvid anfört följande:

Statens pensionsanstalt finner sig ej böra avstyrka bifall till framställningen
beträffande de två i remisshandlingarna omnämnda lektorerna att även
efter övergång till de för dem ifrågasatta personliga tjänster å indragningsstat
få kvarstå i pensionsanstalten med familjepensionsrätt. Till undvikande
av någon mera avsevärd förlust för anstalten förutsättes dock, dels
att de ifrågavarande lektorerna även i de nya befattningarna bibehållas vid
iru gällande familjepensionsunderlag, och dels att, i analogi med föreskriften
i mom. 2 d) i övergångsstadgandena under Kap. IX i anstaltens reglemente,
det ålägges dem att, utöver vanlig årsavgift av 4 procent av lektors högsta
tjänstepensionsunderlag, erlägga en tilläggsavgift av 67 kronor + 0,8 procent
av nämnda underlag.

Från detta beslut var emellertid pensionsanstaltens direktör C. Widström
skiljaktig och anförde, att han, med hänsyn till de konsekvenser, till vilka
ett medgivande av kvarstående i pensionsanstalten skulle kunna leda, ansåg
sig icke böra tillstyrka detsamma.

77

Kunffl. Maj:ts ''proposition Nr 115.

Endast i begränsad omfattning har staten hittills ekonomiskt understött
de strävanden, som avsett att åstadkomma en planmässig organisation för
utforskningen och den vetenskapliga bearbetningen av vad som ännu i vår
gamla allmogekultur lever kvar av folkmål och folkliv. Dessa strävanden
hava uppburits av det privata initiativet samt av ett oegennyttigt och uppoffrande
intresse från enskilda vetenskapsidkares sida; de åtgöranden, som
kommit till uttryck från det allmänna, hava hittills inskränkts till att förmedelst
begränsade anslagsmedel vidmakthålla vissa bristfälliga organisationsformer,
vilkas ram mer och mer hotar att sprängas av de alltjämt vidgade
arbetsuppgifterna. Frånsett att de forskningsområden, varom här är fråga,
innefatta problem av det största vetenskapliga intresse, vill jag betona, att
ett utforskande av den gamla svenska, i traditionen ännu fortlevande allmogekulturen
i dess olika yttringar är en nationell angelägenhet av betydande
mått och innebär ett krav, vars tillgodoseende ej kan eller får längre
åsidosättas. Vår inhemska kultur, sådan den levat på folkets läppar och i
folkets sedvänjor, tro och diktning, är ett betydande nationellt arv, ett arv,
som förpliktar ej minst ett land som vårt med dess erkänt högt stående
odling till en allvarlig strävan att söka bevara det snabbt försvinnande källmaterialet
till folkets egenart och liv och dess olika samhällsformers gestaltning
under tiderna. I våra nordiska grannländer hava folkmåls- och folklivsundersökningar
sedan länge omhuldats samt genom systematiska arbeten
och ändamålsenlig ledning nått den fasthet och målmedvetenhet, som vi ännu
sakna. Jag anser det vara en kulturangelägenhet av betydande mått och
av en omfattande räckvidd, att åtgärder med det snaraste från statsmakternas
sida må vidtagas i syfte att skapa enhetlighet i och konsolidering
av den mängd olika mer eller mindre planmässigt bedrivna undersökningar
och insamlingar, som för närvarande pågå på olika håll i landet.

Redan år 1919 betonade riksdagen angelägenheten av att, innan det
blev för sent, insamla vad som funnes kvar av svensk folktradition. År
1923 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga ett omfattande betänkande
med förslag till åtgärder i samma syfte. De myndigheter, som häröver
yttrat sig, hava desslikes framhållit vikten av snara åtgärder. Upprepade
framställningar hava till Kungl. Maj:t inkommit med begäran om skyndsamt
förverkligande av olika detalj förslag, allt i syfte att kunna rädda och bevara
vad som ännu i folktraditionen kunde leva kvar. Oaktat sålunda en samstämmig
opinion uttalat sig för att snabba åtgärder äro av nöden, har dock
ännu intet från statsmakternas sida åtgjorts i denna angelägenhet. Detta
torde vara lätt förklarligt, om man beaktar, att ifrågavarande organisationsspörsmål
innefatta problem av en ganska svårlöst beskaffenhet, på samma
gång som stora anspråk måste ställas på det allmännas ekonomiska offervillighet.
Det förslag, som jag här nedan kommer att framlägga, innebär
säkerligen ej den enda lösningen av dessa frågor. Flera andra vägar
kunna givetvis tänkas, men jag bar ansett, att det förslag, till vilket

Departe mentschefen.

78

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 115.

jag strax kommer, är det, som är under nuvarande förhållanden det mest
praktiska och för det allmänna minst ekonomiskt betungande. Finnas brister
i den föreslagna organisationsformen, kunna dessa lätt efter vunnen
erfarenhet avhjälpas. Men vad jag framför allt vill betona, det är angelägenheten
av snabba och omedelbara åtgärder från statens sida.

I fråga om de arbetsuppgifter, varom nu är tal, föreligger om någonsin
fara i dröjsmål. I knappast någon tid torde den nivellerande utjämningen
på det andliga livets område fortgå i snabbare och mera rastlöst tempo än
i den tid, vi nu uppleva. Den fortgående bebyggelsen, folkskolan, tidningspressen
och kommunikationerna äro mäktiga pådrivare i den moderna kulturutvecklingens
tjänst, och ju längre och snabbare det moderna samhället
med dess liv och yttringar tränger in i våra bygder, desto fortare försvinner
återstoden av ett gånget samhällsskick och en gången odling. Ty med
den för oss kännetecknande bristen på sinne för tradition och för bevarandet
av egenheterna i vårt kulturella arv i förening med benägenheten att
låta det egna och inhemska träda i bakgrunden för att småningom försvinna
för det nya och främmande, är tvivelsutan fara för att inom en
mansålder föga återstår att söka bevara av vår folkliga odlings särmärken.
Det är därför enligt min mening hög tid, att åtgärder vidtagas för att stödja
de pågående insamlingsarbetena och giva åt desamma en systematisk och
målmedveten ledning.

Vad som i förevarande angelägenhet är det primära är själva insamlingsoch
undersökningsarbetet. Men det är också, såsom den lämnade redogörelsen
giver vid handen, den del av dessa arbeten, som drager de drygaste
kostnaderna. 1928 års sakkunniga hava avgivit en approximativ uppskattning
av medelsbehovet i detta hänseende, slutande på 342,000 kronor för
år för de tre undersökningsgrenarna, ortnamn, folkmål och folkminnen. Jag
vill redan nu ^framhålla, att jag icke anser lämpligt, att anslag till dessa
ändamål uppföras å riksstaten. I ej ringa utsträckning hava hittills kostnaderna
för dessa arbeten bestritts förmedelst lotterimedel, och det synes
mig ändamålsenligt, att så även för framtiden må bliva fallet. Vidare vill
jag betona, att den av de sakkunniga gjorda approximativa uppskattningen
av medelsbehovet icke nu är eller bör bliva föremål för någon prövning
från min sida. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vid behandlingen
av ansökningar om lotterikoncessioner taga i betraktande då föreliggande
framställningar om medel till ifrågavarande ändamål samt för dessa
insamlings- och undersökningsarbetens fortsatta bedrivande bevilja vad som
efter föreliggande omständigheter kan prövas vara skäligt.

Men insamlings- och undersökningsarbetena måste givetvis systematiskt
planläggas och ledas av fullt kompetenta personer. Dessas uppgifter komma
att bliva många och krävande. För att vinna nödig effektivitet vid insamlingsarbetet
skola de hava att med lämplig fördelning anlita tillgängliga
krafter, såväl personer med vetenskaplig utbildning i facket som ock andra

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

intresserade. De skola om möjligt sörja för vetenskaplig undervisning vid
universiteten och ett erforderligt instruerande av utgående upptecknare, och
de hava att, eventuellt med tillhjälp av andra arbetskrafter, mottaga, registrera
och förvara de inkommande uppteckningarna. För dessa uppgifter
erfordras emellertid krafter, vilka icke kunna erhållas för eller lämpligen
böra tillgodoses förmedelst oregelbundna eller ovissa anslag från lotterimedel.

Men minst lika viktigt, om ej måhända viktigare än insamlingsarbetet är
den vetenskapliga bearbetningen, tillgodogörandet och bekantgörandet av
det insamlade materialet. Skulle nämligen så bliva fallet, att det förmedelst
dryga kostnader och stora personliga uppoffringar hopbragta materialet av
dialekter och folkminnen allenast bleve insamlat utan att samtidigt eller
snarast varda föremål för vetenskaplig bearbetning och behandling, kommer
det tvivelsutan att ligga såsom i mycket ofruktbara samlingar och tynga
utrymmena i våra bibliotek och arkiv. När en gång sedermera dessa samlingar
komma att bliva föremål för vetenskaplig behandling, är detta måhända
för sent. Ty bearbetningen av materialet, bekantgörandet av forskningsresultaten
och dess tillgängliggörande i deskriptiva och analyserande
vetenskapliga publikationer — även om dessa uppgifter måste i åtskilliga
stycken höra framtiden till — böra i möjligaste mån, om man över huvud
skall kunna rationellt utnyttja det insamlade materialet, ske i viss mån
parallellt med och i nära anslutning till själva insamlingsarbetet i orterna.
Det är därför man är nödsakad räkna med begränsad fast stab av vetenskapsidkare,
knutna uteslutande till dessa uppgifter. Dessa finnas till viss
utsträckning redan nu, men deras anställnings- och avlöningsförhållanden
äro alltjämt ovissa, och man må ej förtänka, att de se med oro på framtiden
och äro tveksamma, om de kunna fortsätta med de arbeten, åt vilka
de hittills oegennyttigt ägnat sina odelade intressen. Skall en stabilisering
och en sedan länge eftertraktad planmässighet i ledningen av insamlingsarbetena
och i den vetenskapliga bearbetningen av materialet komma till
stånd, synes det mig vara en ofrånkomlig nödvändighet att skapa en fast
organisation och med denna organisation införliva de nu på området verksamma
arbetskrafterna samt åt dessa bereda en fast och tryggad ställning.

Grundlinjerna i den organisation, som 1928 års sakkunniga föreslagit,
återfinnas redan i 1923 års sakkunnigbetänkande. I detta betänkande har
emellertid uppbyggts en vidlyftig och dyrbar administrativ organisation, mot
vilken berättigade gensagor yppats i nästan samtliga de över betänkandet
avgivna yttrandena. Organisationen måste givetvis göras betydligt enklare,
och enligt min mening hava 1928 års sakkunniga härvidlag framlagt en
plan, som synes mig, utan att äventyra arbetsresultatet, väl kunna tillgodose
vad man här önskar vinna. Den äger dessutom den fördelen, att
den ställer betydligt mindre anspråk på det allmännas ekonomiska medverkan.
Skulle, såsom jag nyss antytt, erfarenheten giva vid handen, att

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

ett och annat i denna plan brister och behöver tillrättaläggas, bör sådant
utan svårighet kunna ske, och jag förutsätter, att det också må kunna ske
utan ökade anspråk på statsmedel.

Det innebär en enligt min mening klok tanke, som kommit till uttryck
i båda sakkunnigberedningarnas förslag, nämligen att under samma organisation
sammanföra de tre närbesläktade insamlings- och forskningsområdena,
dialekter, ortnamn och folkminnen. Dessa grenar av den i traditionen
fortlevande folkliga kulturen äga sitt givna inre samband, och när det gäller
ett systematiskt utforskande av dessa områden, är det självfallet en stor
fördel ej minst från ekonomisk synpunkt, att insamlingsarbetet kan gå efter
vissa gemensamma och enhetliga linjer.

Den äldsta grenen av dessa undersökningsområden är dialektforskningen;
den kan se tillbaka på en mer än 50-årig tillvaro och är också den, där
vissa givna och allmänt godtagna vetenskapliga metoder i arbetet sedan
länge vunnit burskap. Det är den forskningsgren, inom vilken man vetenskapligt
sett hittills kommit längst. Men detta innebär ingalunda, att den
svenska dialektforskningen föreligger såsom ett avslutat och färdigbehandlat
arbetsområde. Tvärtom. Endast en begränsad del av vårt vidsträckta land
har ännu varit föremål för det insamlings- och uppteckningsarbete, som
härutinnan ansetts erforderligt. Mycket återstår ännu, och det är ett omfattande
arbete, som möter den blivande ledningen för folkmålsundersökningen.
I och med att detta undersökningsområde är det till tiden äldsta,
hava här vissa institutioner arbetat sig fram, vilka redan nu vunnit en viss
stadga och vid vilka sedan länge en högt kvalificerad personal är knuten.

Såsom jag tidigare erinrat, företrädes landsmålsforskningen i vårt land
för närvarande främst av landsmålsarkivet i Uppsala, centralstyrelsen för
landsmålsföreningarna i Lund och institutet för ortnamns- och dialektforskning
vid Göteborgs högskola. Av dessa institutioner äro de båda förstnämnda
sedan åtskilliga år tillbaka statsunderstödda, för innevarande budgetår
uppgå statsbidragen till respektive 28,650 kronor och 3,500 kronor.
I övrigt anhåller jag att beträffande dessa institutioners organisation m. in.
få hänvisa till den härför å sid. 3 och följande lämnade redogörelsen.

Arbetet vid ovannämnda institutioner har, såsom den lämnade redogörelsen
giver vid handen, med alltjämt ökade svårigheter kunnat uppehållas
förmedelst blott tillfälligt anställd personal, men detta torde icke i längden
vara möjligt. Den enskilde forskarens entusiasm och offervillighet kan icke
under allt för lång tid tagas i anspråk med ett så otryggt och otillräckligt
understöd från det allmännas sida, som hittills givits, utan åt dessa arbetare
bör beredas såväl en tryggare form för anställning som ock en rimlig
ersättning för deras krävande arbete.

1928 års sakkunniga föreslå nu, att som närmaste organ för att ordna
och övervaka undersökningen av folkmålen skulle inrättas en folkmål snämnd,

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

bestående av fem personer och representerande på samma gång de nord
svenska, uppsvenska, götiska, sydsvenska och västsvenska folkmålen som
do redan förefintliga arbetande undersökningsinstitutionerna för folkmål i
Uppsala, Lund och Göteborg. Dessa fem ledamöter av nämnden borde
utses bland dem, som vore närmast förtrogna med de för varje forskningsområde
och institution aktuella arbetsuppgifterna, och utnämnas av Kungl.
Maj:t på förslag av landsmålsarkivet i Uppsala för de nordsvenska, uppsvenska
och götiska folkmålen, av organisationen för folkmålsforskningen
i Lund för de sydsvenska och av institutet för ortnamns- och dialektforskning
vid Göteborgs högskola för de västsvenska folkmålen. Föreståndaren
för landsmålsarkivet i Uppsala, vilken samtidigt skulle företräda ett av de
nämnda dialektområdena och fungera som sekreterare, borde alltid vara
medlem av nämnden.

Den av de sakkunniga föreslagna organisationen av folkmålsundersökningarna
med eu folk målsnämnd finner jag innebära ett beaktansvärt och gott
uppslag. Den gemensamma ledningen torde garantera planmässighet i arbetet
och framför allt ett tillrättaläggande av arbetsuppgifterna efter enhetliga
och systematiska linjer. Mot den föreslagna sammansättningen av
denna nämnd har jag intet att erinra. Ledamöterna torde böra förordnas
tills vidare av Kungl. Maj:t, dock, såsom jag håller för mera lämpligt, efter
förslag av den s. k. centralnämnden, till vilken jag längre fram återkommer.

Folkmålsnämndens huvudsakliga uppgift skulle enligt de sakkunnigas förslag
vara att planlägga arbetet, fördela arbetsområden och arbetsuppgifter
samt att till den s. k. centralnämnden med eget yttrande översända ansökningar
om statsanslag och lotterimedel från på området arbetande institutioner
och enskilda, varvid eventuella villkor för anslags erhållande
skulle föreslås. V idare skulle nämnden på de sökande fördela anslagna
medel samt infordra och granska redogörelser för de arbeten, som utförts
av dem, som åtnjutit understöd av ovan nämnt slag. Nämnden skulle
också i möjligaste mån söka erhålla kontroll över samtliga i riket förefintliga
samlingar, även enskilda. För vården av sådana samlingar, som helt
eller delvis utförts med statsmedel, borde särskilda bestämmelser utfärdas.
De sakkunniga hålla före, att en mera detaljerad instruktion för nämndens
verksamhet lämpligen torde böra utfärdas av den ovanberörda centralnämnden.
I den mån handläggning av nämndens ärenden icke kunde ske
genom korrespondens, borde ersättning för resekostnader och dagtraktamenten
utgå från åttonde huvudtitelns reseanslag. De fall, då ett personligt
sammanträffande mellan nämndens ledamöter bleve behövligt, torde rimligtvis
kunna inskränkas till omkring 2 per år. Till ledamot av nämnden
borde intet särskilt arvode utgå.

I fråga om de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma folkmålsnämnden,
har jag i huvudsak intet att erinra mot vad härutinnan av de sakkunniga
föreslagits. Vissa tillägg och jämkningar torde måhända efter vunnen er Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 93 höft. (Nr 115.)

6

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

farenhet bliva erforderliga. Det synes mig böra ankomma på Kungl. Maj:t
att, efter förslag av centralnämnden, utfärda vissa allmänna riktlinjer för
folkmålsnämndens verksamhet; en mera detaljerad instruktion för arbetet
torde få bero på centralnämnden att utarbeta. Jag vill vidare fullt ansluta
mig till de sakkunnigas förslag om att något särskilt arvode ej må utgå
till folkmålsnämndens ledamöter. Sammanträdena böra kunna inskränkas
till 2, högst 3 om året, och för dessa synes rimligt, att rese- och traktamentsersättning
utgår, därvid nämndledamot bör åtnjuta ersättning efter
resereglementets klass II C, såvida han .ej på grund av innehavande tjänst
är berättigad till ersättning efter högre klass.

De sakkunniga hava vidare med rätta framhållit att — om den föreslagna
nämnden skulle hava att övervaka ordnandet och handhava huvudledningen
av insamlingen — insamlingsarbetet självt och den därmed nödvändigtvis
förbundna vetenskapliga bearbetningen av influtet material borde överlämnas
åt särskilda institutioner, som redan, delvis för en längre tid sedan, trätt i
verksamhet på platser, där nödiga krafter funnits att tillgå och medel för
de med arbetet förbundna utgifterna kunnat anskaffas. Arbetet å dessa institutioner
och ute i fältet kunde till eu mycket avsevärd del bestridas med
mera tillfälligt anställda personer och borde, så långt en sådan mer tillfällig
anställning vore användbar, bekostas med lotterimedel. Men arbetet i fråga
måste ledas och delvis handhavas av särskilt för sitt ändamål kvalificerade
personer, som icke nådde nödig kompetens utan långvarig utbildning och
som, så vitt nu kunde förutses, måste ägna hela sin återstående arbetsföra
tid åt verksamheten i fråga. Dessa särskilt kvalificerade krafter anse
de sakkunniga ur sakens och billighetens synpunkt böra anställas å fast
stat. Det arbete, som förestode, vore av den natur, att det borde kunna
beräknas vara väsentligen avslutat inom en begränsad tidrymd, vilken rimligtvis
icke borde överstiga genomsnittstiden för en enskild persons verksamhet
som tjänsteman. När insamlingsarbetet vore avslutat, återstode,
framhålla de sakkunniga vidare, visserligen helt säkert av den jämsides
därmed löpande vetenskapliga bearbetningen mycket, och det måste också
sörjas för arkivens sakkunniga vård för framtiden. Sistnämnda arbeten
torde emellertid böra fortgå efter andra linjer än de, som nu borde följas,
när det gällde ett omedelbart och energiskt ingripande för att trygga det
brådskande insamlingsarbetet. De sakkunniga hava följaktligen ansett det
vara naturligare, att de fasta beställningar, som nu för arbetets bedrivande
nödvändigtvis krävdes, till största delen ansloges på indragningsstat.

I anslutning härtill innebär de sakkunnigas förslag beredande av en fastare
anställning genom skapande av personliga tjänster å indragningsstat
för vissa namngivna högt kvalificerade forskare på ifrågavarande vetenskapsområde.

Beträffande docenten H. Geijer framhålla de sakkunniga, att han, som
alltsedan tillkomsten av landsmålsinstitutet i Uppsala den 1 januari

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 83

1914 fungerat som dess föreståndare, med outtröttlig energi drivit fram
denna institution till den främsta i sitt slag på nordiskt språkområde. Hans
vetenskapliga produktion och hans verksamhet vittnade till fullo om hans
höga vetenskapliga kvalifikationer. Ingen nu levande man torde, säga de
sakkunniga, besitta eu vidsträcktare allmän kännedom om de svenska dialekterna
än Geijer, ingen kunde heller mäta sig med honom som speciell
kännare av de norrländska dialekterna. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga
docenten Geijer vara självskriven som sekreterare i folkmålsnämnden
och ledare av landsmålsarkivet i Uppsala. De sakkunniga föreslå, att
docenten Geijer i nämnda tjänst såsom ledare av folkmålsundersökningarna,
sekreterare i folkmålsnämnden och föreståndare för landsmålsarkivet i Uppsala
placeras vid nämnda arkiv. De sakkunniga föreslå för docenten Geijer
placering i lönegraden B 30, och meddela i sammanhang härmed, att han
förklarat sig villig att mottaga en tjänst av här angivna art. Med hänsyn
till Geijers föregående mer än femtonåriga verksamhet som landsmålsarkivets
ledare och hans livslånga arbete i den svenska dialekt- och folkminnesforskningens
tjänst förorda slutligen de sakkunniga, att han måtte placeras
i högsta löneklassen, 33, av nyssnämnda lönegrad.

I fråga om docenten J. Götlinds vetenskapliga kvalifikationer framhålla de
sakkunniga, att dessa dokumenterades av ett särdeles förtjänstfullt vetenskapligt
författarskap. Hans arbete i landsmålsarkivets tjänst kunde i viss
mån dateras från år 1918, då han anställdes som ledare av Västgöta folkmålskommitté
i Uppsala. Vid landsmålsarkivet hade han anställts den 1
juli 1923. Hans tjänstgöring vid landsmålsarkivet hade omfattat såväl bearbetning
av förefintligt material som ledning av kompletterande undersökningar
ute i bygderna. Han hade därjämte sedan den 1 juli 1928 tjänstgjort
som ledare för de från landsmålsarkivet med lotterimedel bedrivna
folkminnesundersökningarna i riket. Docenten Götlind vore enligt de sakkunnigas
mening både genom sitt vetenskapliga författarskap, sin vetenskapliga
verksamhet vid landsmålsarkivet och sitt arbete vid denna institutions
administration i så hög grad skickad att fylla platsen som vetenskaplig
medarbetare vid landsmålsarkivet på götamålens viktiga och vittomfattande
område, att ingen annan till buds stående kunde i denna tjänst tävla
med honom. Han vore därjämte väl skickad att, om så skulle visa sig
nödvändigt, åtaga sig ledningen av den från landsmålsarkivet bedrivna folkminnesforskningen.
De sakkunniga framhålla, att Götlind efter eventuell
anställning som vetenskaplig medarbetare vid landsmålsarkivet borde fullfölja
arbetena på götamålens och främst västgötamålens utforskning såväl
i språk-geografiskt, grammatiskt som lexikografiskt avseende. I mån av tid
och tillfälle borde han därjämte deltaga i arbetet med folkminnesundersökningen.
I betraktande av docenten Götlinds vetenskapliga kvalifikationer
anse de sakkunniga, att han bör avlönas enligt lönegraden B 28; och meddela
de sakkunniga, att Götlind förklarat sig villig att mottaga den ifråga -

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

varande befattningen. De sakkunniga förorda, att Götlind, som den 1 juli
1929 kommer att hava varit anställd i landsmålsarkivets tjänst i sex år,
måtte placeras i löneklassen 29.

Beträffande doktor L. Levander framhålla de sakkunniga, att denne —
som under loppet av 15 års studier och inemot sammanlagt 4 Va års vistelse
i övre Dalarne skaffat sig en vetenskaplig kännedom om det egentliga
dalmålet, varom han vore fullkomligt ensam — varit anställd i landsmålsarkivets
tjänst sedan den 1 maj 1920. Som anställd vid landsmålsarkivet
skulle Levander få att fullfölja det av honom sedan flera år hedrivna arbetet
på en ordbok över dalmålet och i övrigt biträda vid de dialektologiska
och folkloristiska arbetena inom institutionen. Levander vore inom landsmålsarkivet
oersättlig, och han vore utan jämförelse den främste på det
forskningsområde han gjort till sitt. De sakkunniga anse, att Levander bör
fast bindas vid landsmålsarkivet, då, såvitt detta icke skedde, hans verksamhet
där icke mera för framtiden torde kunna påräknas. De sakkunniga
föreslå därför, att Levander måtte erhålla en tjänst på indragningsstat i
lönegraden B 28 med de åligganden, som ovan antytts. De sakkunniga
meddela i detta sammanhang, att Levander förklarat sig villig att mottaga
en sådan anställning. Tillika föreslå de sakkunniga, att Levander — som
den 1 maj 1929 skulle hava varit anställd i landsmålsarkivets tjänst i 9 år,
därest han icke under sagda tid åtnjutit en tjänstledighet av 2 år — måtte
uppföras i löneklassen 29.

Beträffande lektor J Swenning, vilken skulle bliva ledare av de sydsvenska
folkmålsundersökningarna, framhålla de sakkunniga, att han genom
sina utgivna skrifter visat en god vetenskaplig begåvning, skarpsinne och
grundlighet samt stor förtrogenhet såväl med den allmänna nordiska språkhistorien
som med de sydsvenska dialekterna. Genom sina egna undersökningar
hade han förvärvat en vidsträckt erfarenhet om undersökningsarbeten
i fältet, vilken utan tvivel satte honom i stånd att även på ett fullt
tillfredsställande sätt planlägga och leda dylika arbeten av andra undersökare.
På grund av sina egna arbetsuppgifter hade han redan en mycket
god kännedom om de arbeten, som för närvarande bedreves på det sydsvenska
dialektområdet och de behov, som där förelåge. Swenning borde
såsom föreståndare för ett sydsvenskt landsmålsinstitut utöva ledningen av
folk målsinsamlingen inom det sydsvenska dialektområdet samt därjämte
ägna sig åt de speciella vetenskapliga uppgifter, vilka förelåge inom det
sydsvenska dialektområdet. De sakkunniga framhålla, att de icke äga någon
disponibel person att föreslå, som i vetenskapliga och organisatoriska kvalifikationer
för den ifrågavarande befattningen kan tävla med lektor Swenning,
och hava med hänsyn härtill och till befattningens karaktär av chefsbefattning
förordat, att han måtte placeras i lönegraden B 30. De sakkunniga
hava meddelat, att lektor Swenning förklarat sig villig att övergå till
den föreslagna tjänsten under sistnämnda förutsättning samt under förut -

Kungl. May.ts proposition Nr 115. 85

sättning att hans vid tiden för övergången 20-åriga lektorstjänstgöring vid
högre allmänt läroverk räknades likvärdig med den 9-åriga tjänstgöring,
som författningsenligt erfordrades i den föreslagna tjänsten för uppflyttning
i högsta löneklass, en fordran vars uppfyllande de sakkunniga ansåge sig
böra förorda särskilt med hänsyn till lektor Swennings alltjämt intill nu
vid sidan av hans skoltjänstgöring fortsatta vetenskapliga verksamhet på
just det område, dit han numera skulle få hela sin verksamhet förlagd.
På samma grunder hava de sakkunniga förordat uppfyllandet av det villkor,
lektor Swenning likaledes uppställt, att hans tjänstgöring vid statsläroverk
måtte tillgodoräknas honom för erhållande av full pension i den nya
tjänsten. Beträffande ett av lektor Swenning ytterligare uppställt villkor
för att ställa sig till förfogande, nämligen att han finge för änke- och pupillpensionering
kvarstå som lektor i statens pensionsanstalt, hava de sakkunniga
förklarat sig sakna anledning att yttra sig.

Till det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande mera fast anställd
personal för landsmålsundersökningarna kan jag i allt väsentligt giva
min anslutning. De vetenskapsmän, som de sakkunniga föreslagit skola
sättas i tillfälle att för framtiden helt ägna sig åt dessa forskningsarbeten,
hava sedan länge och med framgång arbetat härmed; beträffande deras
kompetens vill jag — förutom till det tidigare härutinnan av mig anförda
— ytterligare hänvisa till handlingarna i ärendet. Jag tillstyrker alltså, att
för docenterna Geijer och Götlind, doktor Levander och lektor Swenning
från och med den 1 juli 1929 inrättas de av de sakkunniga föreslagna
personliga tjänsterna. Mot placeringen av de olika tjänsterna i lönegrad,
för docenten Geijer och lektor Swenning B 30 samt för docenten Götlind
och doktor Levander B 28, har jag icke funnit något att erinra. I likhet
med de sakkunniga finner jag vidare, med hänsyn till att det här ifrågavarande
arbetet endast är avsett att pågå under en begränsad tid, det vara
det riktigaste att dessa fyra personliga tjänster uppföras å allmänna indragningsstaten.
Därest detta förslag vinner riksdagens bifall, torde Kungl.
Maj:t äga att sedermera för vederbörande utfärda fullmakter.

De sakkunniga hava med hänsyn till här ifrågavarande vetenskapsmäns
tidigare tjänstgöring föreslagit, att docenten Geijer och lektor Swenning
skulle placeras i löneklassen 33 samt docenten Götlind och doktor Levander
i löneklassen 29. De av de sakkunniga härför anförda skälen hava synts
mig övertygande; jag anser mig dessutom böra framhålla, att ett bifall
härtill icke torde kunna anses på något sätt prejudicierande, detta med
hänsyn till såväl de ifrågavarande tjänsternas speciella beskaffenhet som
vederbörandes synnerligen väl styrkta vetenskapliga verksamhet. Föreskrifter
i ämnet torde framdeles få utfärdas av Kungl. Maj:t.

Vad så vidare beträffar pensionsförhållandena för nu nämnda fyra personer
torde ifråga om deras egna pensioner — i likhet med vad som är
fallet beträffande å allmänna indragningsstaten uppförda innehavare av

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

personliga professurer — böra gälla föreskrifterna i lagen om civila tjänstinnehavares
rätt till pension med de tillägg, som gälla för innehavare av
s. k. nyreglerade tjänster. Pensionsavgifter och pensionsunderlag böra sålunda
bliva desamma som för övriga tjänstinnehavare i lönegraderna B 30 respektive
B 28.

I fråga om änke- och pupillpensioneringen ställer sig däremot saken något
annorlunda. Såsom innehavare av tjänster å indragningsstat torde här
ifrågavarande personer såsom icke varande »ordinarie innehavare av civil
tjänst» icke kunna ifrågakomma till inträde i civilstatens änke- och pupillkassa.
I vilken mån för docenterna Geijer och Götlind samt doktor Levander
inträde kan beredas i universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns
änkor och barn är eu fråga, på vilken jag icke här kan ingå.

Lektor Swenning är för närvarande för sin änke- och pupillpensionering
delaktig i statens pensionsanstalt. Såsom villkor för att han skulle antaga
den för honom nu ifrågasatta befattningen har Swenning uppställt bland
annat det kravet, att han finge tillstånd att för änke- och pupillpensionering
kvarstå såsom lektor i statens pensionsanstalt mot erläggande i fortsättningen
av för lektor stadgad årsavgift till anstalten, eller att eljest hans
nuvarande villkor i detta hänseende icke på något sätt försämrades. Statens
pensionsanstalt har i sitt i ärendet avgivna utlåtande icke velat motsätta sig
lektor Swennings kvarstående i pensionsanstalten med familjepensionsrätt
men förutsatt, dels att han även i den nya befattningen skulle bibehållas
vid nu gällande familjepensionsunderlag, dels ock att, i analogi med föreskriften
i mom. 2 d) i övergångsstadgandena under kap. IX i anstaltens
reglemente, det skulle åläggas honom att, utöver vanlig årsavgift av 4
procent av lektors högsta tjänstepensionsunderlag, erlägga en tilläggsavgift
av 67 kronor + 0,8 procent av nämnda underlag.

En fråga, ungefärligen motsvarande den sålunda uppkomna, har redan
tidigare varit föremål för riksdagens prövning. Jag tillåter mig i detta
hänseende erinra, att — under punkt 149 av 1914 års åttonde huvudtitel
— upptogs till övervägande, huruvida icke åt de dåvarande folkskolöverstyrelsens
ledamöter, vilka vid sitt inträde i överstyrelsen tillhörde endera
av lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skulle kunna beredas befrielse från skyldighet
att tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att de i
stället ålades skyldighet att tillhöra endera av berörda kassor. Föredragande
departementschefen ansåg därvid, att, oaktat den höjning i löneförmåner,
som skulle inträda för överstyrelsens ledamöter i denna deras nya egenskap,
högre delaktighetsbelopp icke kunde ifrågasättas för dem än det tidigare
högsta i kassan. Då vidare den fortsatta delaktigheten i kassan icke skulle
komma att i och för sig för dessa ledamöter medföra någon som helst förmån
utöver den, som tidigare tillkommit dem såsom delägare i kassan,
syntes det departementschefen knappast vara med billighet och rättvisa

87

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

förenligt, att dessa ledamöter betungades med dryga tilläggsavgifter till
kassan. Riktigast syntes honom vara, att årsavgifterna för dessa ledamöter
fortfarande bibehölles vid normala belopp, d. v. s. vid de belopp, som ledamöterna
skulle haft att erlägga, om de innehaft mot delaktighetsbcloppet
svarande befattningar vid vederbörande läroanstalter. Med hänsyn såväl
till de båda kassornas ställning som till det ringa antal befattningar, varom
här vore fråga, förordade därför dåvarande departementschefen, att de ledamöter
inom överstyrelsen, som tidigare tillhört endera av de båda änke- och
pupillkassor, till vilka de överstyrelsen underlydande lärarkårerna hörde,
skulle utan särskilda tilläggsavgifter kvarstå i dessa kassor. Departementschefen
framhöll tillika, att vad sålunda föreslagits hade sin fulla motsvarighet
i fråga om medlemmarna i åtskilliga andra centrala verk och inrättningar,
såsom i telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, marinförvaltningen m. fl.
Riksdagen biföll vad sålunda föreslagits.

I fråga om lektor Swennings familjepensionering synas mig förhållandena
vara ganska jämförliga med dem, som, enligt vad jag nu erinrat, förelågo
för folkskolöverstyrelsens ledamöter. Då jag ej heller kan finna, att detta
tämligen enastående fall i händelse av bifall till det av Swenning uppställda
villkoret kan från konsekvenssynpunkt ingiva betänkligheter, vill jag föreslå,
att medgivande av riksdagen utverkas därtill, att Swenning även såsom
innehavare av den ifrågasatta personliga tjänsten å indragningsstat må för
sin familjepensionering kvarstå i statens pensionsanstalt med oförändrat
delaktighetsbelopp samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt, vilka
tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken skyldighet att tillhöra
anstalten är förenad.

Vad vidare beträffar de båda befattningarna som landsmålsarkivarie i
lönegraden B 21 och som kontorsbiträde i lönegraden B 7, som de sakkunniga
föreslagit skulle inrättas vid landsmålsarkivet i Uppsala, inser jag väl
behovet av dessa befattningar, särskilt av arkivariebefattningen, då institutionens
effektivitet är i hög grad beroende av en dylik tjänst. Jag anser
mig dock ej kunna förorda, att dessa nu uppföras på stat. Det torde få
ankomma på den ifrågasatta folkmålsnämnden att taga under närmare övervägande,
på vad sätt det så att säga administrativa arbetet lämpligast bör
organiseras och eventuellt kunna tillsvidare förmedelst lotterimedel finansieras.

Kostnaderna för landsmålsundersökningarna skulle sålunda i riksstaten
upptagas till följande belopp:

arvode åt föreståndaren för landsmålsarkivet i Uppsala,

docenten H. Geijer (lönegraden B BO, löneklassen 33, E-ort) kronor 11,460: —-arvode åt medarbetaren i landsmålsarkivet i Uppsala, docenten
J. Götlind (lönegraden B 28, löneklassen 29, E-ort) » 9,540: —

arvode åt medarbetaren i landsmålsarkivet i Uppsala, filosofie
doktor L. Levander (lönegraden B 28, löneklassen
29, E-ort)

9,540: —

88

Kung1. Maj:ts proposition Nr 115.

arvode åt föreståndaren för landsmålsundersökningen i
Lund, lektor J. Swenning (lönegraden B 30, löneklassen

33, D-ort)..................................kronor 11,220: —

Summa kronor 41,760: —

Då de för här ifrågavarande ändamål för innevarande budgetår anvisade
statsbidragen, såsom jag förut erinrat, uppgå till 32,150 kronor, skulle den
årliga merkostnaden, dyrtidstillägg oberäknade, uppgå till 9,610 kronor.

Den svenska or tnamnsundersökning en har, såsom av den av mig lämnade
redogörelsen framgår, sedan länge haft sin ledning i ortnamnskommittén.
Denna kommitté har haft en dubbel uppgift, dels som en vetenskaplig
undersökningskommission, dels som en kameral instans för namnregleringsärenden.
Vad den vetenskapliga sidan av dess verksamhet beträffar, torde
i den hittills lämnade redogörelsen tillräckligt kraftigt hava betonats nödvändigheten
av att våra ortnamns dialektformer i så genuint och autentiskt
skick som möjligt tillvaratagas och att detta sker med det SDaraste, enär
ifrågavarande dialektala namnformer äro stadda i snabbt försvinnande.
Jämväl det kamerala arbetet är av stor vikt; det torde vara känt, hurusom
kartornas och skriftspråkets ortnamnsformer ofta äro osäkra, vacklande eller
notoriskt oriktiga, och för ett verkligt tillrättaläggande av dem är det då
bland annat oundgängligen nödvändigt att känna namnens uttal i vederbörande
landsmål.

Såsom jag förut å sid. 6 erinrat, bestridas kostnaderna för ortnamnskommitténs
arbeten för närvarande dels av ett å riksstaten anvisat extra
anslag, för budgetåret 1928/1929 uppgående till 8,000 kronor, till arvode
till ortnamnskommitténs sekreterare m. m., dels — i fråga om kostnader
för namnregleringsärenden -— från åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga. Härtill hava under senare år
kommit lotterimedel i ganska betydande utsträckning.

1928 års sakkunniga hava hållit före, att ortnamnskommittén till sin
sammansättning torde kunna kvarstå väsentligen oförändrad, dock syntes
kommitténs sekreterare lämpligen böra ingå som medlem av kommittén.
De sakkunniga hava icke funnit motiverat att — såsom från vissa håll
föreslagits -— utvidga ortnamnskommittén med representanter för jämväl
andra ortnamnsundersökningar i riket, för folkmåls- och folkminnesforskningen
eller för rikets allmänna kartverk. Å andra sidan finna de sakkunniga,
att, då ortnamnskommittén bland annat fyllde ett permanent behov
som kameral instans, den icke lämpligen torde böra bibehållas i den tillfälliga
form, som dess nuvarande namn angåve, utan böra ombildas till en
nämnd, förslagsvis kallad ortnamnsnämnden. Men då den i så fall icke
skulle komma i åtnjutande av täckning för sina kostnader från kommitté -

89

Kunt/l. Maj:ts proposition Nr 115.

anslaget, torde för de närmaste åren till ersättning åt ordföranden och den
kamerale representanten för handläggning av ärenden rörande namnregleringsfrågan
ett anslag på extra stat av 2,500 kronor vara behövligt. Därjämte
hava de sakkunniga föreslagit, att, i enlighet med ortnamnskommitténs
den 15 september 1928 gjorda framställning, ett belopp av 4,000
kronor fortfarande måtte utgå å extra stat för kommitténs utgifter för redogörelserna
för Alvsborgs och Värmlands län in. m.

Vidare hava de sakkunniga upptagit ortnamnskommitténs i nyssberörda
framställning den 15 september 1928 gjorda hemställan om utverkande av
en personlig tjänst för docenten J. Sahlgren som föreståndare för undersökningen
av svenska ortnamn, med uppdrag att leda ortnamnsundersökningarna
i riket och att förvalta och ordna det svenska ortnamnsarkivet.
De sakkunniga hava till alla delar vitsordat docenten Sahlgrens höga vetenskapliga
kvalifikationer för nämnda tjänst och framhållit, att det enligt de
sakkunnigas mening måste betraktas som ett sällsynt lyckligt tillfälle, att
en person med Sahlgrens förtjänster både som organisatör och forskare nu
stode att förvärva för det angivna maktpåliggande uppdraget. Han vore
både som ledare och forskare utan medtävlare.

De sakkunniga hava för docenten Sahlgren föreslagit en avlöning i lönegraden
B 30, en avlöning som vore berättigad redan av hans ställning som
ledare för ortnamnsforskningen i riket. Härjämte skulle han fungera som
sekreterare i ortnamnskommittén och som föreståndare för ortnamnsarkivet
samt fullgöra andra därmed förbundna åligganden. De sakkunniga meddela,
att Sahlgren för dem förklarat, att han, därest han erhölle den föreslagna
tjänsten, vore villig att återkalla en av honom gjord ansökan till en
professur i nordiska språk vid Lunds universitet. Vidare hava de sakkunniga
såsom billigt förordat att, då docenten Sahlgren varit verksam i ortnamnskommitténs
tjänst sedan 1910 och genom oavlåtligt arbete allt sedan
sina studentår gjort sig i hög grad förtjänt om ortnamnsstudiet i vårt land,
han måtte placeras i löneklassen 33.

Den av de sakkunniga framlagda organisationsplanen för ortnamnsforskningen
i vårt land bygger i det stora hela på en redan sedan länge beprövad
organisation, och vill jag ansluta mig till deras förslag. Högsta
ledningen av ortnamnsforskningen ävensom det kamerala ortnamnsarbetet
skulle således överlämnas åt en ortnamnsnämnd av tre personer. I avseende
å utseendet av ledamöterna i denna nämnd ävensom riktlinjer och
instruktion för dess verksamhet torde i tillämpliga delar gälla vad jag förut
anfört i dessa hänseenden rörande den föreslagna folkmålsnämnden.

Jag vill vidare uttala min anslutning till det av både ortnamnskommittén
och 1928 års sakkunniga framlagda och av de akademiska myndigheterna
livligt tillstyrkta förslaget om inrättandet av personlig tjänst för
docenten Sahlgren såsom ledare av ortnamnsundersökningarna i riket. Jag

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tillstyrker alltså, att för Sahlgren måtte från och med den 1 juli 1929 inrättas
en personlig tjänst i lönegraden B SO. Förslaget om att docenten
Sahlgren skulle för uppflyttning i högsta löneklassen, 33, få tillgodoräkna
sig sin långa, synnerligen väl vitsordade tjänstgöring i ortnamnskommittén
vill jag tillstyrka; Kungl. Maj:t lärer framdeles få meddela beslut härom.

Av den redogörelse för ärendets förhistoria, som jag tidigare lämnat,
framgår, att frågan om förläggningen av ortnamnsarkivet och därmed också
ortnamnsforskningens tyngdpunkt varit föremål för olika meningar. Så som
förhållandena sedermera utvecklat sig, i det att ortnamnsarkivet jämte det
därtill hörande forskningsarbetet numera genom Sahlgrens medverkan förlagts
till Uppsala, och då Sahlgren givetvis själv äger de största förutsättningarna
att bedöma, å vilken ort hans arbete lämpligast och med största
framgång kan bedrivas, anser jag mig böra räkna med, att Sahlgrens stationeringsort
tills vidare bliver Uppsala.

I fråga om docenten Sahlgrens pensionsförhållanden — såväl den egna
pensioneringen som änke- och pupillpensioneringen — gäller detsamma som
av mig tidigare anförts ifråga om docenterna Geijers och Götlinds samt
doktor Levanders pensionsförhållanden.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att för ortnamnsnämnden skulle å
åttonde huvudtiteln beviljas dels ett extra anslag av 2,500 kronor till kostnader
för namnregleringar m. m., dels ett extra anslag av 4,000 kronor för
slutredigeringen av ortnamn sarbetena i Alvsborgs och Värmlands län m. m.

Det förstnämnda anslaget motsvarar ungefär de kostnader, som hittills
bestritts av åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Jag finner i likhet med
de sakkunniga det vara riktigast, att dessa kostnader, vilka böra avse ersättningar
för de administrativa namnregleringsärendenas behandling inom
ortnamnsnämnden såsom kameral instans, framdeles uppföras såsom ett
särskilt extra anslag under åttonde huvudtiteln; mot det föreslagna beloppet,
2,500 kronor, har jag intet att erinra. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att besluta angående såväl fördelningen av detta anslag som villkoren
för detsammas utgående.

Det av de sakkunniga förordade anslaget å 4,000 kronor finner jag också
vara väl motiverat; det motsvarar de kostnader, som hittills för de nämnda
ändamålen bestritts av det å åttonde huvudtiteln uppförda anslaget å 8,000
kronor och som avse huvudsakligen vissa för ortnamnsundersökningens
kamerala och andra arbeten ofrånkomliga vetenskapliga undersökningar
in. in. De sakkunniga hava föreslagit, att beloppet 4,000 kronor skulle uppföras
såsom ett särskilt extra anslag under åttonde huvudtiteln. Jag håller
emellertid före, att detta belopp såsom ägande karaktär av ett till ett vetenskapligt
institut knutet expensanslag lämpligare bör närmare förbindas med
den för docenten Sahlgren ifrågasatta personliga befattningen såsom ett
anslag å allmänna indragningsstaten. Docenten Sahlgren kommer såsom le -

91

Kungl. Maj ds ■proposition Nr 115.

dare av ortnamnsforskningen i riket jämväl att utöva inseende över användandet
av detta anslag. Jag vill alltså tillstyrka, att under allmänna indragningsstaten
uppföres ett anslag av 4,000 kronor för utförande av vissa i
samband med ortnamnsforskningen stående arbeten.

Kostnaderna för ortnamnsarbetet skulle alltså uppgå till
dels å allmänna indragningsstaten: arvode åt ortnamns -

nämndens sekreterare, docenten J. Sahlgren (lönegrad B 30,

lön eklassen 33, E-ort)...........................kronor 11,460: —

dels å allmänna indragningsstaten: för vissa i samband

med ortnamnsforskningen stående vetenskapliga arbeten . » 4,000: —

dels å åttonde huvudtiteln för ortnamnsnämudens arbeten

med namnregleringsärenden...................... » 2,500: —

De i riksstaten upptagna kostnaderna för här ifrågavarande ändamål
skulle sålunda bliva 17,960 kronor eller 9,960 kronor mera än under innevarande
budgetår.

Såsom jag förut framhållit, har till tiden sist uppträtt insamlandet och
det vetenskapliga utforskandet av våra folkminnen, d. v. s. folkminnesforskningen
i inskränkt bemärkelse. I viss mån hava uppsamlingsarbetena här
bedrivits parallellt med folkmålsuppteckningarna, men ofta planlöst och
bristfälligt. När det nu gäller att här söka åstadkomma en verklig organisation,
gäller det först att fastslå, att det icke rättvisligen kan fordras, att
staten skall ikläda sig hela kostnaden för insamlingsarbetets utförande.
Redan ur synpunkten av att det måste vara ett bygdens eget intresse, att
minnena av dess gamla odling räddas, synes det rimligt, att de lokala intressena
även ikläda sig ekonomiska uppoffringar härför. I än högre grad
blir detta fallet, då det insamlade materialet kvarstannar hos vissa lokala
organisationer för att där bilda ett bygdens eget arkiv inom dennas gränser
och ställt till den lokala forskningens förfogande. Även i sådana fall, då
materialet tillföres anstalter av mera central karaktär såsom nordiska museet,
blir det ovillkorligen ett dessas eget institutionsintresse som härav gagnas.
Men å andra sidan kan det heller icke rättvisligen fordras, att anskaffandet
av de ytterligare erforderliga medlen helt skulle påvila de lokala myndigheterna
eller den enskilda offervilligheten, då ett så allmänt och för forskningen
i dess helhet så viktigt intresse som det här ifrågavarande främjas.
De ökade undersökningsanslagen böra därför vara en statens och de särskilda
bygdernas gemensamma angelägenhet.

1928 års sakkunniga föreslå nu såsom närmaste organ för att ordna och
övervaka undersökningen av folkminnena eu folkminnesnämnd, som skulle
bestå av sju ledamöter. Enligt de sakkunnigas mening borde bland déssa
vara en representant för nordiska museet, vilket allsidigt företräder den
svenska folklivsforskningen, två representanter för landsmålsarkivet i Upp -

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

sala, med hänsyn till den olikartade karaktären av traditionsmaterialet inom
den stora del av landet, där nämnda institution arbetar, en representant
för Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’ stiftelse för svensk folkminnesforskning
vid Lunds universitet, väsentligen företrädande det sydsvenska undersökningsområdet,
en representant för institutet för svensk folkminnesforskning
vid Göteborgs högskola, företrädande det västsvenska undersökningsområdet,
samt — för att vinna önskvärd förbindelse med hembygdsrörelsen inom
riket — eu medlem företrädande andra vetenskapligt arbetande institutioner
än do ovan angivna. Den sjunde ledamoten skulle vara ledaren för folkminnesinsambngen
i riket, vilken tillika skulle vara nämndens sekreterare.
Den förste av nyssnämnda ledamöter och representanten för hembygdsrörelsen
skulle föreslås av nordiska museet, övriga ledamöter av respektive
institutioner.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om eu folkminnesnämnd med
angiven sammansättning synes mig väl avvägt, och jag vill uttala min anslutning
härtill. Särskilt vill jag betona vikten av att den livaktiga hembygdsrörelsen
i landet bliver representerad i nämnden. I likhet med vad
jag anfört i fråga om ledamöterna i folkmålsnämnden, böra medlemmarna
av folkminnesnämnden förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av centralnämnden.

I fråga om nämndens uppgifter hava de sakkunniga ansett, att dessa
väsentligen torde böra bestämmas på samma sätt som föreslagits beträffande
folkmålsnämnden. Härjämte skulle folkminnesnämnden hava att uppmuntra
och, i den mån det vore med nämndens uppdrag förenligt, stödja det frivilliga
insamlingsarbete, som utföres inom hembygdsföreningar av olika
slag, vid folkhögskolor, inom jordbrukarnas ungdomsförbund, arbetarnas
bildningsförbund m. fl. organisationer.

Jag har intet att erinra mot vad de sakkunniga i sistberörda avseenden
föreslagit. I avseende å det närmare utformandet av de erforderliga bestämmelserna
för nämndens verksamhet samt beträffande sammanträden och
rese- och traktamentsersättningar vill jag hänvisa till vad jag i dessa hänseenden
anfört i fråga om den förut berörda folkmålsnämnden.

Till ledare för folkminnesinsamlingen i riket hava de sakkunniga föreslagit
lektorn H. Celander. Beträffande Celanders vetenskapliga kompetens
och det stora och framgångsrika arbete, som han nedlagt på folkminnesforskningens
område, anser jag mig i huvudsak kunna hänvisa till handlingarna
i ärendet. De sakkunniga framhålla, att ■—• ehuru lektor Celander
såsom vetenskapsman står efter docenten von Sydow — han som organisatör
har avgjort företräde, vilket är av synnerlig vikt när det nu i första
rummet gäller icke folkminnenas bearbetning utan deras insamling i fältet
och arkivaliska behandling.

De sakkunniga hava föreslagit, att Celander i den ovannämnda folkminnesnämnden
borde fungera som sekreterare och som huvudledare av folk -

93

Kungl. Majds proposition Nr 115.

minnesinsamlingen i riket. Beträffande hans framtida stationeriug hava de
sakkunniga varit av delade meningar. Professorerna Olson och Lithberg
hava hållit före, att han borde vara bosatt i Stockholm och erhålla en under
sådana förhållanden erbjuden tjänstelokal vid nordiska museet, varigenom
han skulle vinna eu önskvärd kontakt med de där verksamma etnologiska
forskarna och den etnologiska forskningen. Professor von Friesen har däremot
uttalat sina farhågor för att en obligatorisk bosättning i Stockholm
icke skulle giva tillräcklig möjlighet att förvärva nödig förtrogenhet med
folkminnessamlingarna vid landsmålsarkivet i Uppsala samt nödiga förbindelser
med de talrika där verksamma traditionsforskarna och det lärjungematerial,
förtroget med sina hemorters folkliv och traditioner, inom vilket
de lämpligaste fältundersökarna vore att hämta och vartill Stockholm
icke erbjöde någon motsvarighet. Enligt professor von Friesens mening
borde Celander därför hava frihet att efter sakliga grunder välja sin bosättningsort,
som i varje fall till en början svårligen kunde vara någon annan
än Uppsala. Lektor Celander borde enligt de sakkunnigas mening i den
föreslagna befattningen avlönas enligt lönegraden B 30. De sakkunniga förorda
vidare, att Celander — med hänsyn till hans 21-åriga tjänstetid som
lektor vid statsläroverk samt särskilt med hänsyn till hans anställning som
docent och hans omfattande vetenskapliga verksamhet på det område, där
han nu eventuellt komme att uteslutande verka — måtte placeras i högsta
löneklassen. Tillika förorda de sakkunniga, att Celanders tidigare tjänstgöring
må tillgodoräknas honom för erhållande av full pension i den nya
tjänsten.

De sakkunnigas förslag innebär vidare inrättande av en personlig tjänst för
docenten C. W. von Sydow. Beträffande von Sydows lämplighet för en sådan
tjänst anhåller jag att få hänvisa till handlingarna i ärendet. De sakkunniga
anse, att von Sydow, som inlagt stora förtjänster om undervisningen
vid Lunds universitet i folkminnesforskning och särskilt om instruktionen
av folkminnesundersökare, bör placeras vid Hyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund
som ledare för det därifrån bedrivna insamlingsarbetet och som föreståndare
för dess arkiv. I betraktande av den stora betydelse, som den av von Sydow
hittills vid universitetet i Lund givna undervisningen haft icke blott i rent
vetenskapligt hänseende utan även för utbildande av medarbetare i insamlingsarbetet,
anse de sakkunniga det emellertid önskvärt, att von Sydow åt
denna undervisning fortfarande får ägna huvuddelen av sin tid och sina krafter.
Tjänstens ställning och de kvalifikationer den kräver av sin innehavare
motivera enligt de sakkunnigas mening dess placering i lönegraden B 28.
De sakkunniga föreslå därjämte, att den tid av åtta år, som von Sydow
varit anställd som föreståndare för Hyltén-Cavalliusstiftelsen, bör räknas
honom tillgodo vid övergången till den nya befattningen, och förorda på
grund härav hans placering i 29 löneklassen.

Förslaget om inrättandet av personliga tjänster för lektor Celander och

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

docenten von Sydow vill jag tillstyrka; jag finner det av handlingarna i
ärendet framgå, att de båda äro de lämpligaste för här ifrågavarande arbetsuppgifter,
som överhuvudtaget äro möjliga att erhålla. Mot förslaget om
deras placering i lönegraden B 30, respektive B 28 har jag intet att erinra.
I likhet med vad som var fallet ifråga om de övriga föreslagna innehavarna
av de personliga tjänsterna anser jag med hänsyn till de här föreliggande
särskilda förhållandena, att de för uppflyttning till löneklassen 33, respektive
29 böra få tillgodoräkna sig sin föregående vetenskapliga verksamhet.
Beslut härom torde framdeles få meddelas av Kungl. Maj:t.

Docenten von Sydow skulle enligt förslaget placeras i Lund som ledare
för det sydsvenska insamlingsarbetet. Härom råder full enighet, och jagvill
också uttala min anslutning härtill. Beträffande lektor Celanders placering
hava däremot olika uppfattningar gjort sig gällande. Jag ansluter
mig till det av professor von Friesen framlagda förslaget i så måtto, att
lektor Celander bör hava frihet att välja sin bosättningsort där han finner
det vara för sin verksamhet mest gagneligt.

I fråga om Celanders och von Sydows egen pensionering böra gälla samma
grunder som av mig tidigare föreslagits för de övriga innehavarna av de
ifrågasatta personliga tjänsterna. Anke- och pupillpensionering i vad avser
lektor Celander synes mig böra ordnas efter samma grunder, som av mig
föreslagits beträffande lektor Swenning. Vad docenten von Sydow beträffar,
vill jag erinra, att han såsom docent har rätt att vinna inträde i pensionsinrättningen
för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid Lunds
universitet.

Vad så slutligen kostnaderna beträffar, torde försiktigheten kräva, att man,
innan frågan om lektor Celanders placeringsort blivit avgjord, räknar med
hans placering å G-ort.

Kostnaderna skulle då ställa sig på följande sätt:
arvode åt föreståndaren för folkminnesundersökningen,

lektor H. Celander (lönegrad B 30, löneklassen 33, G-ort) kronor 11,940: —
arvode åt medarbetaren i folkminnesundersökningen, docenten
C. W. von Sydow (lönegrad B 28, löneklassen

29, D-ort).................................. » 9,300: -

Summa kronor 21,240: —

Då, såsom jag förut erinrat, i riksstaten för budgetåret 1928/1929 för
ändamålet upptagits ett anslag av 9,000 kronor, skulle vid ett bifall till
mitt förslag ökningen i riksstaten bliva 12,240 kronor.

För en samfälld handläggning av ärenden rörande ortnamns-, folkmålsoch
folkminnnesnämndernas verksamhet hava slutligen 1928 års sakkunniga
föreslagit, att av Kungl. Maj:t skulle tillsättas en centralnämnd för
undersökning av svensk folktradition, bestående av tre personer, av vilka

95

Kungl. Maj:t,? proposition Nr 115.

var och eu skulle vara sakkunnig på åtminstone ett av de ifrågavarande
arbetsområdena. Enligt de sakkunnigas förslag skulle centralnämnden utöva
högsta ledningen av arbetet inom de tre nämnderna. Medlemmarna
av centralnämnden syntes böra utses utanför de tre andra nämnderna. Centralnämnden
skulle hava att granska från de andra nämnderna inkomna
ansökningar om anslag samt till Kungl. Maj:t vidarebefordra dessa jämte
eget yttrande, innehållande förslag såväl om anslagssummorna i deras helhet
som om medlens fördelning på sökandena. Därjämte skulle den hava
att utfärda instruktioner för respektive undersökningsnämnders arbeten samt
att fastställa eu gemensam norm för arvoden såväl för undersökningsarbetare
i fältet som för sådana på institutionerna arbetande krafter, som ej äro
fast avlönade med statsmedel. De sakkunniga föreslå, att centralnämndens
ledamöter lika litet som undernämndernas skulle åtnjuta något arvode men
väl dagtraktamenten och ersättning för resekostnader. Till sekreterare inom
centralnämnden torde enligt de sakkunnigas mening denna böra utse en av
nämndernas sekreterare.

Inrättandet av en centralnämnd för den högsta ledningen av arbetet inom
folktraditionsforskningen synes mig väl motiverat, och vill jag i huvudsak
uttala min anslutning till de sakkunnigas förslag i denna del. Det torde
framdeles få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda instruktion för nämnden
och utse dennas ledamöter. Kostnaderna för denna nämnd torde icke behöva
bliva betydande; i likhet med de sakkunniga auser jag, att endast resekostnads-
och traktamentsersättning till nämndens ledamöter bör utgå, och
jag förutsätter, att icke heller för denna nämnd mer än ett par sammanträden
om året skola visa sig erforderliga.

Det av 1928 års sakkunniga framlagda förslaget bygger på att fältarbetena
och med dem sammanhängande bearbetning till allra största delen
skulle bestridas med lotterimedel. De sakkunniga framhålla, att förutsättningen
för att traditionsinsamlingsarbetena skulle kunna påskyndas så som
nöden krävde vore, att sådana medel i behövlig utsträckning ställdes till de
arbetande institutionernas förfogande. De sakkunniga hava därefter givit
eu översikt av storleken av de medel, som för ändamålet kunna beräknas
bliva erforderliga, och därvid utgått huvudsakligen från de ansökningar,
som de olika institutionerna redan ingivit och för närvarande äro beroende
av Kungl. Maj:ts prövning. Jag anhåller att beträffande dessa anslagsbehov
få hänvisa till handlingarna i ärendet ävensom till den översikt, som återfinnes
i de sakkunnigas utlåtande. Enligt detta förslag skulle för ortnamns-,
folkmåls- och folkminnesundersökningarna i riket av lotterimedel — frånsett
nordiska museets anslagsbehov — krävas 342,000 kronor per år under
ett antal år framåt. I detta sammanhang hava de sakkunniga framhållit,
att, i den mån anslag från landsting, föreningar och enskilda ställas till

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

arbetande institutioners förfogande, detta naturligtvis inverkade på behovet
av lotterimedei. För närvarande uppginge sådana anslag endast till mindre
belopp såsom i Lund 1,950 kronor och i Uppsala 7,850 kronor.

Såsom jag redan förut erinrat, torde en förutsättning för den organisation
av folktraditionsforskningen, som av de sakkunniga framlagts och av
mig i huvudsak nu tillstyrkts, givetvis vara, att för fältundersökningarna,
materialets vetenskapliga bearbetning och tillfälliga medarbetares avlönande
lotterimedel i tillräcklig utsträckning ställas till förfogande. Jag håller emellertid
före, att det för närvarande varken är möjligt eller lämpligt att framlägga
en mera detaljerad plan beträffande dessa medel. Det torde få ankomma
på den blivande ledningen av ifrågavarande undersökningar att
uppgöra och underställa Kungl. Maj:t en allmän generalplan för samtliga
undersökningsarbeten i syfte att vinna en överblick över arbetenas omfattning.
Därvid bör givetvis tillses, att sådana begränsningar i olika avseenden
göras, vilka äro möjliga utan att äventyra effektiviteten av dessa undersökningar
eller resultatet av ifrågavarande arbeten. Såsom jag likaledes förut
framhållit, lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter årliga
framställningar av vederbörande institutioner besluta om anvisande av lotterimedel
till de olika ändamålen.

Härefter anhåller jag så slutligen att få lämna en översikt över de kostnader,
som vid ett bifall till det av mig nu framlagda förslaget skulle
komma att belasta riksstaten.

Jag vill då först erinra, att i riksstaten för budgetåret 1928/1929 för här
ifrågavarande ändamål upptagits följande anslag:

till ortnamnskommitténs sekreterare m. m

» landsmålsarkivet i Uppsala........

» landsmålsföreningarna i Lund......

» Hyltén-Cavalliusstiftelsen i Lund . . . .

....... kronor

8,000: —

»

28,650: —

>

3,500: —

»

9,000: —

Summa kronor

49,150: —

Härtill kommer ett belopp av omkring 2,500 kronor från anslaget till
kommittéer och utredningar genom sakkunniga för kostnaderna för ortnamnskommitténs
handläggning av namnregleringsärenden.

Vid ett bifall till det av mig nu framlagda förslaget skulle de årliga kostnaderna
å riksstaten ställa sig på följande sätt:

A. å allmänna indragning sstaten:
för landsmålsundersökningen:

arvode åt föreståndaren för landsmålsarkivet i Uppsala,

docenten H. Geijer ..........................kronor 11,460: —

arvode åt medarbetaren i landsmålsarkivet i Uppsala,

docenten J. Götlind.......................... » 9,540: —

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.
arvode åt medarbetaren i landsmålsarkivet i Uppsala, filo -

sofie doktor L. Levander...................... kronor 9,540: —

arvode åt föreståndaren för landsmålsundersökningen i

Lund, lektor J. Swenning..................... » 11,220: —

för ortnamnsundersökningen:

arvode åt ortsnamnsnämndens sekreterare, docenten J.

Sahlgren.................................. » 11,460: —

till ortnamnsnämnden för vissa i samband med ortnamns forskningen

stående vetenskapliga arbeten.......... » 4,000: —

för folkminnesundersökningen:

arvode åt föreståndaren för folkminnesundersökningen,

lektor H. Celander........................... » 11,940: —

arvode åt medarbetaren i folkminnesundersökningen, docenten
C. W. von Sydow...................... » 9,300: -

Summa kronor 78,460: —

B. å åttonde huvudtiteln:

anslag till ortnamnsnämnden för namnregleringsärenden

m. m.....................................kronor 2,500: —

Summa summarum kronor 80,960: —

Kostnaderna för folkmåls-, folkminnes- och centralnämnderna skulle vidare
vid ett bifall till mitt förslag bestridas från det under åttonde huvudtiteln
uppförda anslaget till resekostnads- och traktamentspenningar. Då dessa
kostnader komma att bliva relativt obetydliga, torde en höjning av detta
anslag härför icke behöva ifrågasättas. Ej heller torde det vara erforderligt
att ifrågasätta någon höjning av det under elfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, ehuru de kostnader
för här ifrågavarande ändamål, som skulle belasta nämnda anslag,
komma att uppgå till 78,460 kronor eller 8,460 kronor mera än vad tidigare
av mig beräknats och av chefen för finansdepartementet anmälts. Jag vill
emellertid i detta avseende erinra, dels att det under allmänna indragningsstaten
för det limnologiska laboratoriet i Aneboda beräknade beloppet av
9,500 kronor i den sedermera härom till riksdagen avlåtna propositionen
visat sig kunna nedsättas till 7,250 kronor, dels ock att det å åttonde huvudtiteln
beräknade anslaget å 4,000 kronor till ortnamnsundersökningar nu
upptagits till 2,500 kronor, vadan alltså en besparing i förhållande till förut
beräknade belopp uppstått å 3,750 kronor.

Kostnadsökningen skulle sålunda — oberäknat dyrtidstillägg — uppgå till
(80,960—49,150) 31,810 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 93 häft. (Nrll5.)

98

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 115.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att ledningen av undersökningarna av svenska
landsmål, ortnamn och folkminnen må organiseras i
huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
angivit,

dels medgiva, att för ledningen av och arbetet vid folkmåls-,
ortnamns- och folkminnesundersökningarna må från
och med den 1 juli 1929 inrättas följande personliga tjänster,
vilkas innehavare skola från allmänna indragningsstaten
åtnjuta avlöning på sätt nedan sägs enligt bestämmelserna
i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den
civila statsförvaltningen, nämligen:

för docenten, filosofie doktorn Anders Herman Geijer såsom
ledare av folkmålsundersökningen, lönegraden B 30,
för docenten, filosofie doktorn Johan Alfred Götlind såsom
medarbetare vid folkmålsundersökningen, lönegraden
B 28,

för filosofie doktorn Lars Levander såsom medarbetare
vid folkmålsundersökningen, lönegraden B 28,

för lektorn, filosofie doktorn Sven Julius Swenning såsom
medarbetare vid folkmålsundersökningen och ledare av det
sydsvenska undersökningsområdet, lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Gustav Fredrik Jöran Sahlgren
såsom ledare av ortnamnsundersökningen, lönegraden
B 30,

för docenten, lektorn, filosofie doktorn Karl Hilding Celander
såsom ledare av folkminnesundersökningen, lönegraden
B 30,

för docenten, filosofie doktorn Carl Wilhelm von Sydow
såsom medarbetare vid folkminnesundersökningen, lönegraden
B 28;

dels föreskriva, att nu nämnda personer skola vara skyldiga
att i tillämpliga delar underkasta sig ej mindre de i
nyssberörda avlöningsreglemente stadgade villkoren och bestämmelserna,
än även 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension jämte de i anslutning till samma
lag i pensionshänseende utfärdade bestämmelserna för
vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den
civila statsförvaltningen hörande verk;

dels medgiva, att Swenning och Celander må med familjepensionsrätt
kvarstå i statens pensionsanstalt efter den 1

99

Kungl. Ma.y.ts proposition Nr 115.

juli 1929, med iakttagande därvid att de skola tillhöra
nämnda anstalt med oförändrat delaktighetsbelopp samt med
de rättigheter och skyldigheter i övrigt, vilka tillkomma
delägare, som innehar befattning, med vilken är förenad
skyldighet att tillhöra anstalten;

dels till betridande av ortnamnsnämndens kostnader för
vissa i samband med ortnamnsforskningen stående vetenskapliga
arbeten å allmänna indragningsstaten anvisa ett

årligt belopp av...................kronor 4,000: —

att utgå under den tid, Sahlgren innehar sin ovan omförmälda
personliga befattning;

dels ock till bestridande av ortnamnsnämndens kostnader
för vissa namnregleringsärenden m. m. under åttonde huvudtiteln
under rubrik M. Understöd åt vetenskap, vitterhet
och konst m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra

anslag av........................ kronor 2,500:—,

att utgå enligt den fördelning och i enlighet med de
närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.