1

Knngl. Maj:t» proposition nr / 13.

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets
tjänst anställda personer in. fl.; given
Stockholms slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—17:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Stetern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Knngl
Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående pensioner eller
understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer
m. fl. samt anför därvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 91 häft. (Nr 113.)

287 29 1

2

Kungl. Maj;ts proposition nr 113.

Ang. pension
åt änkan
Johanna
Augusta
Härdelin,
född Lindblom.

l:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t clen 10 oktober 1928 bär chefen för generalstaben
gjort framställning om beredande av pension åt stallföreståndaren vid
generalstabens stall Gustaf Engelbrekt Härdelins änka Johanna Augusta
Härdelin, född Lindblom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Härdelin, som avled den 26
augusti 1928, inträtt i krigstjänst den 3 mars 1888 vid dåvarande Livregementets
dragoner; att han den 23 februari 1894 konstituerats till sergeant
samt på egen begäran den 1 augusti 1902 erhållit avsked utan pension; att
han den 1 oktober 1896 antagits till föreståndare för generalstabens stall,
vilken befattning han beklätt utan avbrott intill sin död; att han under
hela den tid han varit anställd som stallföreståndare skött sitt arbete med
största nit, plikttrohet och omtanke; att han vid sitt frånfälle efterlämnat,
förutom änkan, född den 2 september 1875, en son, född den 23 november
1901, vilken studerar till läkare och icke kan bidraga till moderns uppehälle;
att behållningen i boet efter Härdelin utgjorde ej fullt 5,000 kronor; samt
att änkan lider av åderbråck och blodpropp i benen samt av neuros och på
grund härav är mindre arbetsduglig.

Såsom stöd för ifrågavarande framställning har chefen för generalstaben
bland annat anfört, att man torde böra beakta, att generalstabens stalletablissemang
genom beslut av 1917 års riksdag inlöstes av kronan och att på
grund härav Härdelins avlöning från och med den 1 augusti samma år hade
utgått av statsmedel. Sedermera hade befattningen såsom föreståndare vid
generalstabens stall genom kungörelse den 22 juni 1928 (nr 215) blivit upptagen
bland civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet.
Härdelin hade sålunda under en sammanlagd tid av omkring 25 år bestritt
tjänst, för vilken han varit avlönad av statsmedel. Tjänstgöringen under
perioden 1 augusti 1902—31 juli 1917, då Härdelin helt tagits i anspråk av
generalstabens officerskår för skötande av dess stalletablissemang, torde
även böra betraktas såsom fullgjord i statens tjänst. Uti skrivelse den 6
juni 1917 (nr 225) hade nämligen riksdagen meddelat, att riksdagen icke hade
något att erinra beträffande av generalstabens officerskår uppställda villkor
för överlåtelse av ifrågavarande etablissemang. Dessa villkor inneliölle bland
annat, att kronan övertoge officerskårens skyldigheter gentemot den av kåren
då anställda stallföreståndaren och övrig hos kåren anställd personal.

Direktionen över arméns pensionskassa har i avgivet utlåtande den 24 oktober
1928 anfört, att Härdelin, sedan han utnämnts till sergeant vid Livregementets
dragoner den 23 februari 1894, blivit delägare i arméns nya änkeoch
pupillkassa efter 1893 års reglemente efter en lön av 510 kronor, med
en denna lön åtföljande änkepensionsrätt av 110 kronor. Från denna beställning
hade Härdelin erhållit avsked utan pension från och med den 1
augusti 1902, varigenom han hade förlorat sin då innehavande delaktighet i
arméns nya änke- och pupillkassa samt därmed även pensionsrätten för sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 3

hustru, Johanna Augusta Lindblom, med vilken han ingått äktenskap den
23 november 1899. Enligt i arméns pensionskassas revisionskontor verkställd
utredning hade Härdelin under den tid, han varit delägare i arméns
nya änke- och pupillkassa, till denna kassa erlagt avgifter med sammanlagt
148 kronor 26 öre. Av generalstabschefens skrivelse framginge, att Härdelin
av generalstabens officerskår redan den 1 oktober 1896 antagits till föreståndare
för dess stall, och att han, på grund av att de därmed förenade göromålen
så småningom tagit hela hans arbetstid i anspråk, nödgats att den 1
augusti 1902 taga avsked från sin sergeantsbeställning vid Livregementets
dragoner, ävensom att han vid sitt frånfälle den 26 augusti 1928 kvarstått
i tjänst såsom stallföreståndare. Då Härdelin alltså oavbrutet varit i tjänst
dels vid Livregementets dragoner och dels vid generalstabens stall under
sammanlagt 40 år 5 månader 23 dagar, och även sistnämnda tjänstgöring,
enligt vad av generalstabschefens skrivelse framginge, måste betraktas såsom
fullgjord i statens tjänst, ansåge direktionen billigt, att Härdelins änka,
som på grund av sjukdom vore mindre arbetsför och icke av sonen kunde
påräkna nagot bidrag till sitt uppehälle samt ej heller kunde beredas någon
pension från arméns nya änke- och pupillkassa, finge komma i åtnjutande
av understöd i form av pension från allmänna indragningsstaten, och finge
direktionen, då beställningen som föreståndare för generalstabens stall måste
anses likvärdig med eu fanjunkarbeställning vid kavalleriet och änka efter
dylik befattningshavare i årliga pensionsförmåner åtnjöte 465 kronor utom
dyrtidstillägg, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Härdelins änka finge från allmänna indragningsstaten tilldelas en årlig
pension av 465 kronor att av henne åtnjutas från och med den 1 september
1928.

Uti avgivet utlåtande i ärendet den 6 november 1928 har armeförvaltningens
civila departement anfört, att departementet på av direktionen över
arméns pensionskassa i utlåtande den 24 oktober 1928 anförda skäl för sin
del ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Härdelins
änka bereddes understöd av statsmedel i form av årlig pension. Mot
det av direktionen föreslagna pensionsbeloppet, 465 kronor, hade departementet
intet att erinra. Departementet finge alltså anmäla, att departementet
biträdde direktionens över arméns pensionskassa förslag om utverkande
hos x-iksdagen av en årlig pension från allmänna indragningsstaten å 465
kronor till Härdelins efterlämnade änka.

Statskontoret, som den 1 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att statskontoret ansåge omständigheterna i detta fall vara
sådana, att pension av statsmedel borde beredas änkan Härdelin, och icke
hade annat mot det föreslagna pensionsbeloppet att erinra än att detsamma
syntes böra avjämnas till närmaste med tolv i fullt krontal jämnt delbara
tal. Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Härdelin finge från och med den 1 september

Ang. understöd
åt bokhållaren
S. A.
N. Johanssons
änka och
minderåriga
barn.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve änka, åtnjuta pension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 468 kronor årligen.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning
till riksdagen om beredande av pension åt änkan Härdelin. I fråga om
pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan
föreslagit. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 september 1928.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren vid generalstabens stall Gustaf Engelbrekt
Härdelins änka, Johanna Augusta Härdelin, född Lindblom,
må från och med den 1 september 1928, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 468 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till flygstyrelsen ingiven skrift, dagtecknad
den 10 november 1928, har bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael
Johanssons änka Ester Henrietta Johansson, född Ahlqvist, anhållit dels att
själv komma i åtnjutande av pension, dels att makarnas barn måtte tillerkännas
årliga understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att bokhållaren Johansson, som avled
den 5 maj 1928, varit anställd såsom bokhållare vid fälttelegrafkårens flygkompanis
tygverkstäder under tiden 15 november 1918—30 oktober 1925,
hos aktiebolaget aerotransport under tiden 1 november 1925—1 mars 1927
samt i flygstyrelsen från och med den 1 april 1927 intill sin död; att han
besuttit synnerligen goda kunskaper såsom kontorsman och städse nedlagt
stort intresse i utövandet av sin tjänst; att han vid sin död efterlämnat,
förutom änkan, född den 22 augusti 1891, fem barn Sem Olof Bertil, Sem
Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och Mary Margareta, födda
respektive den 28 juni 1910, den 7 april 1913, den 28 april 1918, den 9 april
1920 och den 22 november 1922; att änkan Johanssons arbetsförmåga på
grund av deformerande ledgångsreumatism i vänster knä är i mycket hög
grad nedsatt, vilken nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden
bestående; att sonen Sem Olof Bertil lider av hjärtneuros och blodfattigdom
och sonen Sem Bertil Ingemar av neuros och blodfattigdom med allmän
kraftnedsättning; samt att i boet efter Johansson skulderna överstego tillgångarna.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har flygstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 6 december 1928 anfört, att styrelsen på grund av de

ömmande omständigheterna i föreliggande fall tillstyrkte, att pension till

skäligt belopp måtte tillerkännas änkan Johansson, att utgå från och med

den 6 maj 1928.

Kungl, Mnj:ls proposition nr 113. 5

Statskontoret bär den 29 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att ämbetsverket på grund av de synnerligen ömmande omständigheter,
som i detta fall förelåge, ansåge sig böra tillstyrka, att pensioner
av statsmedel utverkades åt änkan Johansson och de av hennes barn,
som ännu ej nått 18 års ålder. Änkepensionen syntes kunna bestämmas
till 444 kronor, vilket belopp tidigare beviljats såsom pension åt änkor efter
befattningshavare i ungefärligen samma ställning med avseende å arbetets
art och avlöningens storlek, som den bokhållaren Johansson innehaft (jfr
riksdagens skrivelse 354/1928 p. 38 och 47), och pensionerna till de fyra
minderåriga barnen till 96 kronor för år till vart och ett av dem. Pensionerna
torde böra få utgå från och med den 1 juni 1928, till änkan under
hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,
och till vart och ett av barnen till och med det kalenderår, varunder det
uppnådde 18 års ålder.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har bokhållaren Johansson eu
jämförelsevis kort anställningstid i statens tjänst. Hans efterlämnade änka
är även relativt ung. Det oaktat anser jag mig, enär omständigheterna i
föreliggande fall äro av särskilt ömmande beskaffenhet, böra tillstyrka, att
något understöd beredes änkan Johansson och hennes minderåriga barn.

Det av statskontoret för änkan föreslagna pensionsbeloppet, 444 kronor,
synes mig väl avvägt. Emot de av ämbetsverket för de minderåriga barnen
föreslagna understödsbeloppen har jag ej funnit skäl till erinran.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael Johanssons
änka Ester Henrietta Johansson, född Ahlqvist, och makarnas
minderåriga barn Sem Boije, Sem Bertil Ingemar,

Ester Britt-Marie och Mary Margareta må från och med den
1 juni 1928 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan med 444 kronor, att utgå så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med
96 kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder barnet
uppnår 18 års ålder.

3:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdeparte- Ang. pension
ment överlämnad skrivelse den 4 augusti 1928 har chefen för Västerbottens åt änkan
regemente gjort framställning om beredande av pension åt sadelmakeriför- Augusta
mannen vid nämnda regementes intendenturverkstäder Emil Alfred Nilssons Nilsson, född
änka Hilma Augusta Nilsson, född Johansson. Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Nilsson, som avled
den 24 juni 1928, varit anställd under tiden 1 juli 1907—31 juli 1915 såsom
sadelmakeriarbetare vid Norrlands dragonregemente samt från och med den
1 augusti 1915 intill sin död såsom sadelmakeriför man vid Västerbottens

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

regementes intendenturverkstäder; att han under sitt arbete ådagalagt stor
duglighet samt varit noggrann och visat stor plikttrohet; att han vid sin
död efterlämnat, förutom änkan, född den 20 oktober 1870, en dotter, anställd
vid frälsningsarmen, samt en omyndig fosterson; att behållningen i boet
efter Nilsson uppgått till allenast 714 kronor; samt att änkan på grund av
kronisk ledåkomma är fullständigt oförmögen till arbete.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 september 1928 anfört,
att departementet i betraktande av Nilssons väl vitsordade verksamhet i
statens tjänst, omfattande en tid av omkring 21 år, funne det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att hans efterlämnade änka, med hänsyn
jämväl därtill, att hon vore fullständigt oförmögen till arbete, bereddes
något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade
storleken av detta understöd, ansåge departementet sig, på grund av vad
riksdagen uti skrivelse den 16 april 1926, nr 149, beträffande pensionering
av statstjänares efterlevande anfört, böra för henne föreslå en årlig pension
av 384 ki’onor. Då Nilsson avlidit den 24 juni 1928, torde pensionen ifråga
böra få utgå från och med den 1 juli nämnda år. På grund av vad sålunda
anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Nilsson finge från och med den 1 juli 1928, så länge
hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension av 384 kronor.

Statskontoret, som den 1 november 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört, att med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst samt till Nilssons
långa tjänstetid och då änkan Nilsson, som vore 58 år gammal, på grund
av sjukdom vore fullständigt oförmögen att med arbete försörja sig samt
icke torde kunna påräkna nämnvärt bidrag till uppehället från sina närmaste,
syntes i detta fall sådana omständigheter få anses föreligga, som
plägade föranleda till utverkande av änkepension av statsmedel. Statskontoret,
som icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens intendentsdepartement
i sådant avseende föreslagit, hemställde därför om vidtagande
av åtgärd i enlighet med nämnda departements framställning

I likhet med myndigheterna finner jag omständigheterna i ärendet tala
för att understöd av statsmedel beredes änkan Nilsson med ett årligt belopp
av 384 kronor att utgå från och med den 1 juli 1928.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sadelmakeriförmannen vid Västerbottens regementes in tendenturverkstäder

Emil Alfred Nilssons änka Hilma Augusta

Nilsson, född Johansson, må från och med den 1 juli 1928, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 384 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 7

4:o.

Uti en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd skrift,
dagtecknad den 10 januari 1928, har kusken vid fästningsbyggnadens i
Boden stall Lars August Johanssons änka Emma Kristina Johansson, född
Hedlund, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kusken Johansson, som avled
den 8 januari 1923, varit anställd från och med den 16 juni 1902 till och
med den 15 juni 1919 såsom kusk och stallförman vid fästningsbyggnadens
i Boden stall samt dessförinnan, enligt vad sökanden uppgivit, vid statens
järnvägsbyggnader under omkring 20 år; att han av 1920 års riksdag beviljades
en pension av 500 kronor om året; att hans efterlämnade änka, som
är född den 20 december 1860, lider av sjukdomar, vilka i väsentlig grad
inskränka hennes arbetsförmåga; samt att hon är fullständigt medellös.

I utlåtande den 11 februari 1928 har arméförvaltningens fortifikations departement
på de skäl, som år 1920 föranlett riksdagen att bevilja kusken
Johansson pension, samt med hänsyn till de ömmande omständigheter, som
förelåge för hans änka, hemställt, att proposition måtte avlåtas till riksdagen
angående beviljande av ett årligt understöd å 384 kronor till änkan Jo*
hansson att, räknat från och med den 1 januari 1928, utgå under hennes
återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 23 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, kar
anfört, att då ämbetsverket icke funne något att erinra mot vad arméför
valtningens fortifikationsdepartement föreslagit, finge statskontoret tillstyrka,
att framställning i ärendet avlätes till riksdagen i överensstämmelse med
fortifikationsdepartementets hemställan.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt änkan
Johansson. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 januari 1929
med ett årligt belopp av 384 kronor.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall Lars
August Johanssons änka Emma Kristina Johansson, född Hedlund,
må från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 19 januari 1928 har chefen för Göta artilleriregemente
gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriarbetaren
vid nämnda regementes intendenturverkstäder August Andersson Sundqvists
änka Sabina Josefina Sundqvist, född Bengtsson.

Ang. pension
åt änkan
Emma Kristina
Johansson,
född
Hedlund.

Ang. pension
åt änkan
Sabina Josefina
Sundqvist,
född
Bengtsson.

8

Kungl. May.ts proposition nr 113.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Sundqvist, som avled
den 30 november 1927, tjänat staten i omkring 50 år; att han av 1926 års
riksdag erhållit en årlig pension av 900 kronor, att utgå från och med den
1 november 1925; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den
23 mars 1861, en son, som har hustru och två barn att försörja och vilken
eu längre tid varit arbetslös och måst skuldsätta sig; att änkan Sundqvist
på grund av svaghet efter operationer i buken är för framtiden oförmögen
att genom eget arbete försörja sig; samt att hon är medellös.

Chefen för västra arméfördelningen har tillstyrkt ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartenlent
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 februari 1928 anfört,
att det på grund av vad i ärendet blivit upplyst syntes departementet,
som om sonen under förhanden varande förhållanden saknade möjlighet att
lämna försörjningsbidrag till modern. I betraktande av änkan Sundqvists
avlidne makes väl vitsordade och ovanligt långa verksamhet för statens
räkning, omfattande eu tid av omkring 50 år, funne departementet det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att änkan Sundqvist med hänsyn
till hennes jämförelsevis höga ålder, klena hälsotillstånd och de för henne
föreliggande ömmande ekonomiska omständigheter bereddes någon pension
från statens sida för hennes återstående levnad. Yad beträffade storleken
av nämnda pension, ansåge departementet sig, på grund av vad riksdagen
uti skrivelse den 16 april 1926, nr 149, angående pensionering av statstjänares
efterlevande anfört, böra för henne föreslå eu årlig pension av 384
kronor. Då förre skomakeriarbetaren Sundqvist avlidit den 30 november
1927, torde pensionen i fråga böra få utgå från och med den 1 december
samma år. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Sundqvist finge från
och med den 1 december 1927, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Statskontoret har den 27 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att med hänsyn till föreliggande omständigheter torde billigheten
få anses bjuda, att någon pension av statsmedel bereddes änkan Sundqvist;
och då statskontoret icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens
intendentsdepartement i sådant avseende föreslagit, tillstyrkte statskontoret,
att framställning i ärendet avlätes till riksdagen i överensstämmelse med
vad av nämnda departement hemställts.

Genom brev den 27 april 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Sundqvist finge tills vidare, räknat från och med den 1 december 1927, från

lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna
understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av
till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Jag tillstyrker i likhet med myndigheterna, att pension med 384 kronor
för år beredes änkan Sundqvist, att utgå från och med den 1 december 1927.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder
August Andersson Sundqvists änka Sabina
Josefina Sundqvist, född Bengtsson, må från och med den 1
december 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 16 mars 1928
har tygmästaren i Stockholm gjort framställning om beredande av pension åt
tygarbetaren vid Stockholms tygstation Amandus Nymans änka Anna Kristina
Nyman, född Eriksdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Nyman, som avled
den 22 december 1926, varit anställd vid Stockholms tygstation från och
med den 30 september 1901 intill sin död; att förrättad bouppteckning icke
utvisade någon behållning i dödsboet efter Nyman; att han vid sin död
efterlämnat, förutom änkan, född den 12 maj 1852, en son, vilken är underhållsskyldig
till frånskild hustru och två barn samt själv nervsjuk; samt att
änkan Nyman på grund av hög ålder saknar möjlighet att genom arbete
försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 mars 1928 anfört, att departementet
ansåge billigt, att änkan Nyman bereddes årligt understöd till livsuppehälle,
varför departementet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att från allmänna indragningsstaten finge till änkan Nyman
utgå årligt understöd med ett grundbelopp av 300 kronor med därå belöpande
tillägg, att utgå från och med månaden näst efter den, då hennes man avlidit,
så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 25 april 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,
att med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge sig statskontoret
kunna tillstyrka, att pension bereddes i detta fall, och hade ämbetsverket
beträffande vad i sådant avseende föreslagits av arméförvaltningens artilleridepartement
icke annat att erinra än att pensionsbeloppet för änkan Nyman

Ang. •pension
åt änkan
Anna Kristina
Nyman, född
Eriksdotter.

Ang. pension
åt fyra änkor
efter arbetare
vid Carl
Gustafs stads
gevärsfaktori.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

torde, i likhet med vad i dylika fall numera plägade beviljas, böra bestämmas
till 384 kronor för år räknat.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra
tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Nyman, att utgå
från och med den 1 januari 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Amandus Nymans
änka Anna Kristina Nyman, född Eriksdotter, må från och
med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 24 november
1928 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning
om beredande av pension åt följande änkor efter avlidna arbetare därstädes,
nämligen Johan Erik Lindbergs änka Fredrika Josefina Lindberg, född Lundquist,
Erik Gustaf Nilssons änka Anna Charlotta Nilsson, född Svensson,
Anton Valfrid Johanssons änka Augusta Karolina Johansson, född Eriksson,
och Göran Erikssons änka Matilda Lovisa Eriksson, född Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att arbetaren Lindberg, som avled den 26 juni 1928, varit anställd vid
Carl Gustafs stads gevärsfaktori under 23 år; att han vid sin död efterlämnat,
förutom änkan, född den 30 juni 1868, fyra barn, vilka dock endast
i ringa mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet
efter Lindberg utgjorde omkring 3,400 kronor; samt att änkan Lindberg på
grund av kronisk luftrörskatarr och allmän svaghet är oförmögen att genom
arbete försörja sig;

att arbetaren Nilsson, som för anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
åtnjöt pension, avled den 19 oktober 1928; att han vid sin död
efterlämnat, förutom änkan, född den 13 februari 1860, sex barn, vilka ej i
nämnvärd mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i
boet efter Nilsson uppgått till omkring 4,000 kronor; samt att änkan Nilsson
på grund av reumatisk värk är oförmögen att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Johansson, som avled den 10 september 1928, varit anställd
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i omkring 30 år; att han vid sin död
efterlämnat, förutom änkan, född den 8 november 1874, fyra barn, vilka ej
i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i
boet efter Johansson uppgick till omkring 4,500 kronor; samt att änkan
Johanssons arbetsförmåga på grund av avsevärd blodbrist är i hög grad
nedsatt;

att arbetaren Eriksson, som för anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
åtnjöt pension, avled den 27 oktober 1928; att han vid sin död efter -

Kungl. Maj:ts proposition nr l/•''/. 11

lämnat, förutom änkan, född den 7 mars 1869, tre barn, vilka endast i ringa
man kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet efter
Eriksson är obetydlig; samt att änkan Eriksson, vilken under tiden 26
augusti—20 oktober 1927 vårdats å Eskilstuna stads sjukavdelning för sinnessjuka,
icke kan anses för framtiden återställd till hälsan.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1929 anfört, att departementet
ansåge billigt, att omförmälda änkor bereddes årligt understöd
till livsuppehälle; och hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av änkorna
ett årligt understöd under deras återstående livstid, så länge de förbleve i
sitt nuvarande änkestånd, av 384 kronor, att utgå från och med den 1
januari 1929.

Statskontoret, som den 25 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört, att enligt vad handlingarna gåve vid handen syntes i förevarande fall
föreligga sådana omständigheter, som plägade uppställas såsom förutsättningar
för beredande av änkepension av statsmedel; och ämbetsverket hade
beträffande den av arméförvaltningens artilleridepartement i ärendet gjorda
hemställan icke annat att erinra än att statskontoret ville framhålla att, när
framställning om änkepension skedde såsom en omedelbar följd av mannens
frånfälle, pensionen plägade beviljas att utgå från och med månaden näst
efter den, vari dödsfallet inträffat. Med tillämpning av denna regel skulle
understöden utgå till änkan Lindberg från och med den 1 juli 1928, till
änkan Nilsson från och med den 1 november 1928, till änkan Johansson
från och med den 1 oktober 1928 samt till änkan Eriksson från och med
den 1 november 1928.

Omständigheterna i förevarande fall synas mig påkalla, att ifrågavarande
änkor komma i åtnjutande av understöd från statens sida. Beloppen torde
böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av dem, att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder mannen avlidit.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetarna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan
Erik Lindbergs, Erik Gustaf Nilssons, Anton Valfrid Johanssons
och Göran Erikssons änkor Fredrika Josefina Lindberg,
född Lundquist, Anna Charlotta Nilsson, född Svensson,
Augusta Karolina Johansson, född Eriksson, och Matilda Lovisa
Eriksson, född Eriksson, må, Fredrika Josefina Lindberg från
och med den 1 juli 1928, Anna Charlotta Nilsson från och
med den 1 november 1928, Augusta Karolina Johansson från
och med den 1 oktober 1928 och Matilda Lovisa Eriksson från
och med den 1 november 1928, envar så länge hon förbliver

12

Ang. pension
åt änkan
Hilda Ingeborg
Wallqvisi,
född
Wänn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 384 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 4 juni 1928
har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om beredande
av pension åt arbetaren vid ammunitionsfabriken Tore Marcus Wallqvists
änka Hilda Ingeborg Wallqvist, född Wänn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Wallqvist, som avled
den 2 maj 1928, innehaft anställning vid ammunitionsfabriken under tiden
20 februari 1893—31 juli 1920; att han av 1921 års riksdag erhållit en
årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1921; att
han vid sin död efterlämnat änka, född den 4 oktober 1851; att änkan Wallqvist
är i avsaknad av alla tillgångar; samt att hon på grund av sin höga
levnadsålder är oförmögen att själv försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1928 anfört, att departementet
ansåge billigt, att änkan Wallqvist erhölle årligt understöd till
sitt livsuppehälle, samt därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja henne ett årligt understöd
under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd, av 300 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1928.

Statskontoret har den 3 augusti 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid,
under erinran att riksdagen under senare år plägat bevilja pension till
belopp av 384 kronor årligen åt änkor efter arbetare i statens tjänst, hemställt,
att Kungl. Ma,j:t måtte utverka riksdagens medgivande, att pension
finge utgå till änkan Wallqvist med angivna belopp.

Genom brev den 17 augusti 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan
Wallqvist finge tills vidare, räknat från och med den 1 juni 1928, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 32 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne
blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension
kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu
medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.

Jag tillstyrker, att änkan Wallqvist beredes pension av statsmedel med
384 kronor årligen, att utgå från och med den 1 juni 1928; och får jag alltså
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. MajUs proposition nr Ilo. 1 3

att arbetaren vid ammunitionsfabriken Tore Marcus Wallqvists
änka Hilda Ingeborg Wallqvist, född Wänn, må från
och med den 1 juni 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 384 kronor.

9:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 30 januari 1928,
har korpralen vid flottan Johan August Florentia Thorssons änka Adelina
Fredrika Thorsson, född Adolfsdotter, anhållit att komma i åtnjutande av
pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Thorsson antogs till
skeppsgosse den 1 maj 1804, inskrevs vid sjömanskåren den 1 maj 1809,
erhöll avsked den 31 oktober 1922 samt avled den 12 november 1926; att
han vid sin död efterlämnat änka, född den 22 juni 1851; samt att änkan
Thorsson, som genom flottans pensionskassa icke åtnjuter annan inkomst
än ett årligt gratial av 12 kronor från under pensionskassans förvaltning
stående matrosers m. fl. gratialinrättning, saknar tillgångar och på grund av
hög levnadsålder icke kan själv bidraga till sitt uppehälle.

I utlåtande den 19 juli 1928 har marinförvaltningen anfört, att med hänsyn
till att sökanden — vilkens avlidne man tjänat staten i 58 V2 år, därav
53 V2 år vid sjömanskåren — vore medellös och efter hennes mans den 12
november 1926 timade frånfälle på grund av sin höga ålder icke kunde förtjäna
sitt uppehälle, funne marinförvaltningen önskvärt, att understöd utverkades
åt sökanden. Under erinran att 1928 års riksdag beviljat änkor
i liknande belägenhet som sökanden årliga understöd å allmänna indragningsstaten
med 384 kronor, finge marinförvaltningen alltså tillstyrka, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Thorsson finge, räknat
från och med den 1 december 1926, komma i åtnjutande av årlig pension
å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 384 kronor, så länge hon
förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 7 augusti 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid instämt i vad marinförvaltningen i ämnet anfört och hemställt.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra
tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Thorsson, att
utgå från och med den 1 januari 1929.

~ Ja8'' hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att korpralen vid flottan Johan August Florentin Thorssons

änka Adelina Fredrika Thorsson, född Adolfsdotter, må från

och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nu varande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

Ang. pension
åt änkan
Adelina Fredrika
Thorsson,
född Adolfsdotter.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Ang. pension
åt änkan
Johanna Johansson,
född
Håkansson.

10:0.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 22 augusti 1928 bär varvschefen
vid flottans station i Stockholm gjort framställning om beredande av pension
åt daglönaren vid varvet Jöns Johanssons änka Johanna Johansson, född
Håkansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Johansson, vilken
avled den 17 juli 1924, varit anställd vid flottans varv i Stockholm från och
med den 13 november 1877 till och med den 31 december 1914, då han
erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan,
född den 3 mars 1856, två vuxna barn, en son och en dotter; att dottern,
som är gift med en vaktmästare med en månatlig avlöning av 340 kronor,
har två minderåriga barn och icke kan bidraga till moderns uppehälle; att
sonens vistelseort ej är känd av hans anhöriga; att änkan Johansson dragit
sig fram med tillhjälp av ett litet arv, som hon bekommit efter en syster;
att hon numera saknar medel till sitt uppehälle; samt att hon på grund av
ålderdomssvaghet och sjukdom är oförmögen att längre med arbete sörja för
sin utkomst.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti
skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1928 — under erinran att de senare
årens riksdagar beviljat änkor i svåra ekonomiska omständigheter årliga
understöd å allmänna indragningsstaten med 384 kronor — hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Johansson finge,
räknat från och med den 1 augusti 1928, komma i åtnjutande av årlig pension
å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 384 kronor, så länge hon
förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 1 november 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört, att under föreliggande förhållanden syntes någon pension av statsmedel
böra utverkas åt änkan Johansson; och då statskontoret icke funne
något att erinra mot vad marinförvaltningen i sådant avseende föreslagit,
tillstyrkte statskontoret vidtagande av åtgärder i enlighet med marinförvaltningens
hemställan.

Jag tillstyrker, att änkan Johansson beredes pension av statsmedel med
384 kronor årligen att utgå från och med den 1 augusti 1928; och får jag
alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Stockholm Jöns Johans sons

änka Johanna Johansson, född Håkansson, må från och

med den 1 augusti 1928, så länge hon förbliver i sitt nu varande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 15

ll:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 september 1928,
har daglönaren vid flottans station i Karlskrona Sven Jolian Hanssons änka
Anna Fredrika Hansson, född Ström, anhållit att komma i åtnjutande av
pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Hansson, som avled
den 26 april 1928, varit anställd såsom daglönare vid beklädnadsverkstaden
vid flottans station i Karlskrona från och med den 9 april 1883 till och
med den 31 juli 1922, då han erhöll avsked med pension; att hans efterlämnade
änka, som är född den 3 januari 1861, efter mannens frånfälle varit
helt beroende av den hjälp hon erhållit från en son, som är underofficer;
att denne är gift och har minderåriga barn att försörja, varför han svårligen
helt kan underhålla sin moder; att änkan Hansson har en vuxen dotter,
vilken emellertid är sjuklig och för närvarande utan arbetsanställning och
därför icke kan bidraga till moderns underhåll; samt att behållningen i boet
efter Hansson utgjorde allenast 376 kronor 84 öre.

Marinförvaltningen har den 11 oktober 1928 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid, under erinran, att de senare årens riksdagar beviljat änkor i
liknande belägenhet som sökanden årliga understöd å allmänna indragningsstaten
med 384 kronor, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Hansson finge, räknat från och med den 1 oktober 1928,
komma i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragnings staten till ett
belopp av 384 kronor, så länge lion förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 19 november 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört, att sådana omständigheter i detta fall kunde anses vara för handen,
som plägat föranleda till utverkande av änkepension å 384 kronor; och
syntes det statskontoret, som om pensionen borde i detta liksom i andra
dylika fall anvisas att utgå från och med månaden efter mannens död.
Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Hansson finge från och med den 1 maj 1928 under sin
återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor årligen.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra
tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Hansson, att
utgå från och med den 1 maj 1928.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans station i Karlskrona Sven Johan

Hanssons änka Anna Fredrika Hansson, född Ström, må från

och med den 1 maj 1928, så länge hon förbliver i sitt nu varande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

Ang. pension
åt änkan Anna
Fredrika
Hansson,
född Ström.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Ang. pension
åt vissa änkor
efter daglönare
vid
(lottans varv
i Karlskrona
m. rrt.

12:0.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 november 1927,
bar försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om beredande
av pension åt bland andra nedannämnda änkor efter daglönare
vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Willielm Teodor Rylanders änka
Anna Charlotta Rylander, född Mårtensson, Sven August Anderssons änka
Augusta Matilda Andersson, född Niklasdotter, Konrad Arthur Wittus
Anderssons änka Anette Carolina Andersson, född Vinberg, Sven Vilhelm
Pihls änka Brita Sofia Pihl, född Karlsdotter, Axel Viktor Magnussons änka
Hanna Amanda Magnusson, född Jönsson, Sven Peter Augustinssons änka
Anna Kristina Augustinsson, född Karlsson, Bror Karl Svenssons änka
Elisabet Charlotta Svensson, född Strömberg, Karl Albert Karlssons änka
Annie Charlotta Elisabet Karlsson, född Nilsson, Gustaf Hjalmar Sandströms
änka Botilda Maria Sandström, född Åkesdotter, samt Adolf Viktor Almqvists
änka Karolina Almqvist, född Månsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att daglönaren Rylander, som avled den 28 april 1927, varit anställd såsom
daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 11 oktober
1877 till och med den 31 oktober 1923, då han erhöll avsked med pension;
att han den 15 juli 1918 befordrats till förman; samt att hans efterlämnade
änka, som är född den 13 juni 1859, på grund av hjärnblödning är oförmögen
att genom arbete försörja sig;

att daglönaren Sven August Andersson, som avled den 24 juni 1921,
varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiderna
16 maj 1898—7 juli 1899 och 9 maj 1900—5 maj 1904 samt från och med
den 4 maj 1906 intill sin död; samt att hans efterlämnade änka, som är
född den 28 augusti 1869, på grund av höggradig struma är oförmögen att
genom arbete försörja sig;

att daglönaren Konrad Arthur Wittus Andersson, som avled den 10 augusti
1926, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och
med'' den 13 juni 1906 intill sin död; samt att hans efterlämnande änka,
som är född den 30 mars 1869, på grund av nervsvaghet (neurastenia) är
oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig;

att daglönaren Pihl, som avled den 19 juli 1927, varit anställd dels såsom
daglönare vid flottans varv- i Karlskrona under tiden 23 december 1876
—10 maj 1877 samt från och med den 4 oktober 1877 till och med den 31
december 1914, då han erhöll avsked med pension, dels ock såsom biträde
åt uppbördsmannen vid arbetsgruppen B. A. under tiden 1 januari 1915 31
december 1922; samt att hans efterlämnade änka, som är född den 16 januari
1851, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att genom arbete försörja
sig;

att daglönaren Magnusson, som avled den 5 juli 1925, dels tjänstgjoit
som skeppsgosse och 2:a kl. sjöman, från vilken anställning han entledigades

Kungl. MajUs proposition nr It3. 17

den 3 juni 1882, dels oek varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i
Karlskrona från och med den 14 maj 11)07 till och med den 30 juni 1925,
då han erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom
änkan, född den 21 september 1857, en obotligt sjuk dotter; samt att änkan
Magnusson på grund av kronisk ledgångsreumatism och allmänna ålderdomstecken
har i mycket hög grad nedsatt arbetsförmåga, vilken nedsättning
kan betraktas som sannolikt för framtiden bestående;

att daglönaren Augustinsson, som avled den 8 januari 1923, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 5 oktober
1876 till och med den 31 mars 1921, då han erhöll avsked med pension; att
han befordrats till förman den 28 maj 1918; samt att hans efterlämnade
änka, som är född den 16 juli 1862, på grund av åderförkalkning är oförmögen
till arbete;

att daglönaren Svensson, som avled den 3 juli 1927, varit anställd såsom
daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 1 oktober 1892
till och med den 31 augusti 1926, då han erhöll avsked med förtidspension;
samt att hans efterlämnade änka, som är född den 29 december 1875, på
grund av äggvita, blodbrist och nervsvaghet har i väsentlig grad nedsatt
arbetsförmåga;

att daglönaren Karlsson, som avled den 20 september 1919, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 30 oktober
1905 intill sin död; att han efterlämnat, förutom änkan, född den 18 april
1885, eu minderårig son Sven Albert, född den 17 juni 1917; samt att änkan
Karlsson på grund av nervsvaghet har nedsatt arbetsförmåga;

att daglönaren Sandström, som avled den 21 juni 1927, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden 22 november
1876—1 november 1877 samt från och med den 17 januari 1893 till och
med den 31 maj 1924, då han erhöll avsked med pension; samt att hans
efterlämnade änka, som är född den 27 september 1852, på grund av ålderdomssvaghet
är oförmögen till arbete;

att daglönaren Almqvist avled den 26 januari 1927; att lian antogs som
lärling vid tredje hantverkskompaniet vid flottans station i Karlskrona den
1 juli 1861, karlskrevs den 1 februari 1868, överflyttades till ingenjördepartementet
den 1 januari 1873, befordrades till förman den 2 april 1907 och
erhöll avsked med pension den 31 maj 1907; samt att hans efterlämnade
änka, som är född den 5 maj 1856, lider av ett flertal sjukdomar, vilka göra
henne fullständigt oförmögen att med något arbete, även det obetydligaste,
bidraga till sin utkomst.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande änkor, med
undantag av änkan Almqvist, äro bosatta i Karlskrona och icke äro därstädes
för år 1927 taxerade för inkomst, samt att änkorna Rylander och
Svensson jämte övriga stärbhusdelägare stå antecknade såsom ägare av fast
egendom, taxerad till respektive 6,500 kronor och 4,000 kronor, den förra
med intecknad skuld å 5,500 kronor, den senare utan sådan skuld.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 91 häft. (Nr 113.) 287 29 2

1K Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 februari 1928 anfört, att riksdagen i åtskilliga
fall medgivit pensioner åt behövande änkor efter daglönare vid
marinen. I överensstämmelse med 1925 års riksdags skrivelse nr 200 punkt 1,
där principiella betänkligheter anförts mot att med statsmedel pensionera
änkor efter befattningshavare, vilka icke ägt möjlighet att genom statens
förmedling grundlägga familjepension, hade emellertid pensioner medgivits
endast då särskilt ömmande omständigheter varit för handen. Ur denna
synpunkt kunde det synas tveksamt, om änkorna Kylander och Svensson,
vilka vore ägare till fast egendom, borde beviljas pensioner. Då emellertid
egendomen syntes vara av ringa värde, ansåge sig marinförvaltningen, med
hänsyn till att änkornas avlidna män tjänat staten under mer än trettio år,
böra tillstyrka, att pensioner utverkades åt änkorna. Däremot kunde marinförvaltningen
icke förorda pension åt änkan Karlsson. Yarken hennes ålder
eller nedsatta arbetsförmåga, ej heller hennes mans tjänstetid syntes kunna
motivera pension. Då det emellertid inhämtades av handlingarna, att daglönaren
Karlsson utom änkan även efterlämnat en nu 10-årig son, ansåge
marinförvaltningen, att i likhet med vad som skett i tidigare dylika fall
understöd borde utverkas till denne å 168 kronor för år till och med utgången
av det kalenderår, under vilket barnet uppnådde 18 års ålder. Vad
de övriga till pensioner föreslagna änkorna anginge, tillstyrkte marinförvaltningen,
att pensioner utverkades. De vore samtliga änkor efter arbetare,
som tjänat staten under många år, samt vore medellösa och på grund av
ålder eller sjukdom oförmögna att försörja sig genom arbete. Med åberopande
av vad sålunda anförts och under erinran att dylika pensioner plägade i
överensstämmelse med 1926 års riksdags skrivelse nr 149 punkt 6 bestämmas
till 384 kronor, finge marinförvaltningen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans
varv i Karlskrona, nämligen Anna Charlotta Kylander, Augusta Matilda
Andersson. Anette Carolina Andersson, Brita Sofia Pihl, Hanna Amanda
Magnusson, Anna Kristina Augustinsson, Elisabet Charlotta Svensson, Botilda
Maria Sandström och Karolina Almqvist, finge från och med den 1
januari 1928 komma i åtnjutande av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten
till belopp av 384 kronor för envar, så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd; samt att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona
Karl Albert Karlssons och hans änka Annie Charlotta Elisabet Karlssons
son Sven Albert finge från och med den 1 januari 1928 till och med
utgången av det kalenderår, varunder han uppnådde 18 års ålder, komma
i åtnjutande av understöd å allmänna indragningsstaten med 168 kronor
årligen.

Statskontoret, som den 28 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att då statskontoret anslöte sig till vad marinförvaltningen
anfört och föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att framställning i ärendet
avlätes till riksdagen i överensstämmelse med marinförvaltningens hemställan.

in

A ttnyl. Maj. Is proposition nr IIii.

Beträffande här ifrågavarande änkor finner jag mig böra tillstyrka, att
pension åt dem utverkas i den omfattning, som marinförvaltningens av
statskontoret biträdda förslag innebär. Samtliga änkepensioner torde böra
bestämmas till 384 kronor årligen och utgå från och med den 1 januari 1929.

Vidkommande den form, vari understöd bör beredas daglönaren Karlssons
efterlevande, ansluter jag mig till marinförvaltningens förslag, att uppfostringsbidrag
med 1(58 kronor utverkas åt makarna Karlssons minderårige son
Sven Albert. Understödet torde böra bestämmas att utgå från och med ingången
av år 1929 samt åtnjutas till och med utgången av det kalenderår,
varunder sonen uppnår 18 års ålder.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i
Karlskrona, nämligen Wilhelm Teodor Kylanders änka Anna
Charlotta Ry länder, född Mårtensson, Sven August Anderssons
änka Augusta Matilda Andersson, född Niklasdotter, Conrad
Arthur Wittus Anderssons änka Annette Carolina Andersson,
född Vinberg, Sven Vilhelm Pihls änka Brita Sofia Pihl, född
Karlsdotter, Axel Viktor Magnussons änka Hanna Amanda
Magnusson, född Jönsson, Sven Peter Augustinssons änka
Anna Kristina Augustinsson, född Karlsson, Bror Karl Svenssons
änka Elisabet Charlotta Svensson, född Strömberg, Gustaf
Hjalmar Sandströms änka Botilda Maria Sandström, född Akesdotter,
och Adolf Viktor Almqvists änka Karolina Almqvist,
född Månsson, må från och med den 1 januari 1929 komma i
åtnjutande av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten
till belopp av 384 kronor för envar, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd; samt

att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl
Albert Karlssons och hans änka Annie Charlotta Elisabet
Karlssons minderårige son Sven Albert må från och med den
1 januari 1929 till och med utgången av det kalenderår, varunder
han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd
å allmänna indragningsstaten till belopp av 168 kronor
årligen.

13:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 5 november 1928,
har barnavårdsmannen i Stockholm Judit Thörnqvist anhållit om understöd
åt avlidne 2:a klass sjömannen vid flottan Erik Erland Serranders och hans
trolovade Sonja Emilia Vilhelmina Nilssons dotter Eu t Sonja.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Serrander avled den 8 april 1927
av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring; att Nilsson avled den
24 maj 1928; att deras utom äktenskapet den 20 december 1926 födda dotter
Rut Sonja är omhändertagen av sina morföräldrar, vilka hava en mycket

Ang. understöd
åt avlidne
2:a kl.
sjömannen
E. E. Serranders

minderåriga
dotter.

20

Kungl. Muj:ts proposition nr 113.

blygsam inkomst; att Serrander icke efterlämnade några tillgångar; samt
att, sedan hos riksförsäkringsanstalten gjorts framställning om livränta för
Serranders minderåriga dotter, anstalten jämlikt bestämmelserna i 1909 års
militärersättningsförordning, med den ändrade lydelse nämnda förordning
erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, funnit sig icke kunna tillerkänna
henne någon livränta i anledning av faderns död, enär ifrågavarande
barn fötts först efter uppkomsten av den sjukdom, varav Serrander avlidit.

Uti avgivet utlåtande den 21 november 1928 har marinförvaltningen anfört,
att ämbetsverket ansåge sig förhindrat att tillstyrka, att Serranders
minderåriga dotter tillerkändes något understöd.

Statskontoret, som den 2 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,
att det torde vara avgjort, att Serranders dotter enligt den författning
(1909 års militärersättningsförordning), som i detta fall vore tillämplig,
icke ägde någon rätt till livränta. Emellertid hade med ingången av år 1928
trätt i kraft en ny författning i ämnet, nämligen förordningen den 18 juni
1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
och där hade förutsättningen för livränta till barn utformats i överensstämmelse
med vad som i sådant avseende gällde enligt lagen den IT
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. barn utom äktenskap
vore i avseende å rätt till livränta likställt med barn, fött inom äktenskap.

Med hänsyn till den ändrade uppfattning, som sålunda kommit till uttryck
i den nya författningen, och då Serranders dotter numera efter båda
föräldrarnas död vore för sitt underhåll hänvisad till sina fattiga morföräldrar
samt starka billighets skäl alltså måste anses föreligga att i detta fall
bereda något understöd av statsmedel, ville statskontoret med erinran, att,
om Rut Sonja (Nilsson kunnat bekomma livränta enligt 1909 års förordning,
denna livränta skulle hava utgjort 180 kronor för år räknat och utgått från
faderns dödsfall, till dess hon uppnått 15 års ålder, ifrågasätta, huruvida
icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att hos riksdagen göra framställning
om medgivande därtill, att Serranders dotter Rut Sonja Nilsson
finge från och med den 1 maj 1927, intill dess hon uppnådde 15 år, å allmänna
indragningsstaten uppbära årligt understöd till belopp av 180 kronor,
dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag billighetsskäl
tala för att Serranders minderåriga dotter beredes något understöd av
statsmedel, och ansluter jag mig i fråga om understödsbeloppets storlek
till vad statskontoret i sådant avseende föreslagit.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne 2:a klass sjömannen vid flottan Erik Erland Serranders
och hans likaledes avlidna trolovade Sonja Emilia
Vilhelmina Nilssons minderåriga dotter Rut Sonja må från

21

Kungl. Mnj:t8 proposition nr 11,1.

och med den 1 maj 1927 till och med det kalenderår, varunder
hon uppnår 15 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära årligt understöd med ISO kronor, dock utan rätt att
därå åtnjuta dyrtidstillägg.

14:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagteckuad den 30 november 1928,
har skrädderiföreståndaren vid förutvarande Smålands artilleriregementes
inten den turverkstäder Axel Jonas Skoogs änka Alma Olivia Skoog, född
Johansson, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att skrädderiföreståndaren Skoog,
som avled den 25 juni 1928, varit anställd vid förutvarande Smålands artilleriregementes
intendenturverkstäder från och med den 6 juni 1900 till och
med den 31 december 1923, då han entledigades från nämnda anställning
med av riksdagen beviljad årlig pension av 800 kronor; att han vid sin död
efterlämnat, förutom änkan, som är född den 5 juni 1866, tre söner och två
döttrar; att makarnas barn befinna sig i sådana ekonomiska omständigheter,
att det för dem är fullständigt omöjligt att draga försorg om modern; samt
att boet efter Skoog utvisade eu brist av 182 kronor.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 16 januari 1929 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att i betraktande av den avlidne makens
väl vitsordade verksamhet i statens tjänst samt då det av utredningen
rörande änkan Skoogs och hennes barns ekonomiska förhållanden torde få
anses ådagalagt, att änkan Skoog icke kunde påräkna bidrag till sitt uppehälle
från barnen, ansåge departementet det vara med billigheten överensstämmande,
att änkan Skoog, med hänsyn till hennes jämförelsevis höga
ålder och här föreliggande ömmande ekonomiska omständigheter, bereddes
någon pension från statens sida. Vad beträffade storleken av denna pension,
ansåge departementet sig, på grund av vad riksdagen uti skrivelse den
16 april 1926, nr 149, beträffande pensionering av statstjänares efterlevande
anfört, böra föreslå en årlig pension av 384 kronor åt iinkan Skoog, så länge
hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd. Då Skoog avlidit den 25 juni
1928, torde pensionen få utgå från och med den 1 juli 1928. På grund av
vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att änkan Skoog finge från och med den 1 juli 1928, så
länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

I avgivet utlåtande den 2 februari 1929 har statskontoret anfört, att
ämbetsverket med hänsyn till vad handlingarna innehölle ansåge billiglietsskäl
bjuda, att i detta fall bereddes någon pension; och då statskontoret
icke hade något att erinra vare sig mot det föreslagna pensionsbeloppet
eller beträffande vad arméförvaltningens intendentsdepartement i övrigt
föreslagit, tillstyrkte statskontoret vidtagande av åtgärd i enlighet med departementets
hemställan.

Ang. pension
åt änkan
Alma Olivia
Skoog, född
Johansson.

Ang. pension
åt änkan
Hilma Sofia
Nor gr en, född
Carlbom.

22 Kungl. Maj tis proposition nr 113.

Jag tillstyrker, att änkan Skoog beredes pension av statsmedel med 384
kronor årligen, att utgå från och med den 1 juli 1928; och får jag alltså
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiföreståndaren vid förutvarande Smålands artilleriregementes
intendenturverkstäder Axel Jonas Skoogs änka
Alma Olivia Skoog, född Johansson, må från och med den 1
juli 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor.

15:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 8 januari
1929 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning
om beredande av pension åt förmannen vid gevärsfaktoriet Per Alrik Norgrens
änka Hilma Sofia Norgren, född Carlbom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Norgren, som avled
den 18 december 1928, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
från och med den 14 juni 1897 till och med den 31 mars 1921, då han entledigades
från nämnda anställning med av riksdagen beviljad pension; att
hans efterlämnade änka, som är född den 31 oktober 1875, lider av högt
blodtryck och minskad hörsel, på grund varav hennes arbetsförmåga är i
betydlig grad nedsatt; samt att behållningen i boet efter mannen torde
komma att utgöra omkring 4,000 kronor jämte en bostadslägenhet om ett rum
och kök, för vilken årskostnaderna utgöra cirka 250 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 januari 1929 anfört, att
departementet ansåge billigt, att änkan Norgren bereddes årligt underhåll
till livsuppehälle, samt därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja henne en pension under
hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,
av 384 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1929.

Uti avgivet utlåtande den 28 januari 1929 har statskontoret anfört, att enligt
vad handlingarna utvisade torde beträffande änkan Norgren få anses
föreligga sådana omständigheter och billighetsskäl, som plägade utgöra förutsättningar
för beredande av änkepension av statsmedel; och då statskontoret
icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens artilleridepartement
föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att åtgärd vidtoges i enlighet med
departementets hemställan.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka,
att pension'' med 384 kronor för år beredes änkan Norgren, att utgå
från och med den 1 januari 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kanyl. Maj ds proposition nr I Ht. •>;}

att förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Per
Alrik Norgrens änka Hilma Sofia Norgren, född Carlbom, må
från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbiira
eu årlig pension av 984 kronor.

1G: o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtccknad den 2 december 1927.
har sadelmakaren Carl Johan Leonard Johansson anhållit om understöd i
anledning därav, att hans son värnpliktige Karl Johan Gustaf Vilhelm
Johansson avlidit till följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Johansson under
fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid Svea artilleriregemente den 24
februari 1920 angripits av epidemisk influensa och sedan i omedelbar anslutning
härtill av lunginflammation med varbildning i högra lungsäcken, av
vilka sjukdomar han den 12 mars nämnda år avlidit; att vederbörande militärläkare
såsom sin åsikt uttalat, att Johanssons död tydligen inträffat under
sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring skäligen kan anses
hava varit bidragande orsak härtill; att Johansson såsom närmaste anhörig
efterlämnar fader, född den 31 juli 1862, vilken är änkling; att Johansson
med sitt arbete väsentligen bidragit till försörjandet av fadern samt dennes
minderåriga dotter; att värnpliktige Johansson varit fadern behjälplig i hans
sadelmakeriarbete; samt att fadern såsom eu direkt följd av sonens frånfälle
på grund av minskad arbetsförtjänst och färre arbetstillfällen råkat i
allt större ekonomiska svårigheter.

Eiksförsäb-ingsanstalten har i avgivet utlåtande den 17 februari 1928 anfört,
att jämlikt bestämmelserna i 12 § uti förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
enligt den lydelse, nämnda författningsrum erhållit genom förordningen
den 4 juni 1920, vore rätten till ersättning i anledning av dödsfall
förverkad, därest framställning om ersättning ej gjordes inom tre år från
det döden inträdde. I nu förevarande fall vore alltså rätten till ersättningförverkad.
I anledning av föreliggande framställning hade riksförsäkringsanstalten
emellertid till prövning upptagit frågan, huruvida fadern skulle
hava varit berättigad till ersättning enligt ovannämnda förordning, därest
framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid. Förutsättningarna
för att så skulle hava varit fallet vore, att militärtjänstgöringen
skäligen kunde anses hava bidragit till utbrottet av de sjukdomar, som''orsakat
sonens död, samt att fadern varit av den avlidne sonens arbete för
sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Vidkommande den första av dessa
förutsättningar funne riksförsäkringsaustalten, som inhämtat yttrande i ärendet
från biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A. Gullbring, att
militärtjänstgöringen skäligen kunde antagas hava bidragit till de sjukdomar.
på grund av vilka sonen avlidit. Vad åter anginge frågan om faderns

Ang. understöd
åt avlidne
värnpliktige
K. J. G. V.
Johanssons
fader.

24

Kungl. Maj:fs proposition nr 113.

beroende av sonens arbete, torde, såvitt handlingarna i ärendet utvisade,
det i författningen stadgade villkoret i detta hänseende icke kunna anses
uppfyllt. Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde riksförsäkringsanstalten,
att förevarande framställning icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I avgivet utlåtande den 13 mars 1928 har statskontoret anfört, att såsom
framginge av handlingarna i ärendet kunde sökanden icke författningsenligt
vara berättigad till någon som helst ersättning i anledning av sonens
död under värnpliktstjänstgöring. Emellertid torde det icke kunna för
nekas, att vissa omständigheter — sökanden hade redan haft ett gott stöd
av sonen i gemensamt arbete för utkomsten och hade givetvis haft anledning
hysa förhoppning att fortfarande och ju mer sökandens egna krafter
avtoge kunna påräkna ökat bistånd av sonen — starkt talade till förmån för
utverkande av något årligt understöd åt sökanden såsom ersättning för den
ekonomiska förlust, varav han genom sonens död drabbats. Med erinran
att, om förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, medgivit ersättning i detta
fall, beloppet skulle hava jämlikt nämnda förordning och kungörelsen den
4 juni 1920 (nr 306) utgjort 270 kronor för år räknat, ville statskontoret för
sin del förorda, att framställning till riksdagen måtte avlåtas om medgivande
därtill, att sökanden finge från och med ingången av år 1928 under återstående
livstiden åtnjuta understöd å allmänna indragningsstaten till belopp
av 270 kronor årligen, med iakttagande att därå icke finge utgå någon
som helst tilläggsförmån.

Arméförvaltningens civila departement, som den 8 maj 1928 avgivit utlåtande
i ärendet, har därvid anfört, att enär, såsom av handlingarna i ärendet
framginge, sökanden icke varit av den avlidne sonens arbete för sitt uppehälle
huvudsakligen beroende, skulle, även om framställning om ersättning
anledning av sonens död blivit gjord inom föreskriven tid, dylik ersättning
icke kunnat författningsenligt tillerkännas sökanden. Emellertid hade sökanden
varit väsentligt beroende av sonens hjälp för hemmets upprätthållande.
Vid sådant förhållande och då riksdagen vid flera tillfällen (se riksdagens
skrivelser nr 82/1924 och nr 216/1927 p. 1 och 3) efter framställning av
Kungl. Maj:t medgivit, att årliga understöd finge utgå till föräldrar till
värnpliktiga, vilka avlidit till följd av skada i tjänsten, oaktat de efterlevande
föräldrarna icke varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av
de avlidnas arbete utan endast ansetts hava haft ett ekonomiskt stöd av de
avlidna, ansåge departementet, i likhet med statskontoret, att jämväl i här
föreliggande fall något årligt understöd borde utgå, så mycket mer som
sökanden, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade, syntes leva i knappa
omständigheter. Vad anginge beloppet av det årliga understöd, som sålunda
syntes böra tillkomma sökanden, ansåge departementet i olikhet med statskontoret,
att detsamma borde jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119. 25

sättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning,
som utginge enligt nämnda förordning, bestämmas till 360 kronor eller
samma belopp, vartill understöden av 1924 års riksdag enligt dess skrivelse
nr 82 bestämts för de efterlevande föräldrarna till eu var av de värnpliktiga,
vilka år 1922 hade omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda
i Bohuslän. Å ifrågavarande undei-stödsbelopp borde icke utgå någon som
helst tilläggsförmån, och syntes understödet böra beräknas och utgå från
och med den 1 januari 1928. På grund av vad sålunda anförts hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden
finge från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära understöd med 360 kronor för år, dock
med iakttagande att därå icke finge utgå någon som helst tilläggsförmån.

Genom brev den 24 maj 1928 har Kungl. Maj.t medgivit, att till sadelmakaren
Johansson finge, räknat från och med den 1 januari 1928 tillsvidare,
intill dess frågan om beredande av årligt understöd åt honom blivit slutligt
prövad, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas ett understöd
av 20 kronor vid varje månads utgång, med skyldighet för honom, att, i
den mån understöd kunde bliva honom tillerkänt jämväl för tid, varunder
han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån
för sådan tid uppburna understödsmedel, vilkas återbetalning finge
ske genom överföring av till betalning förfallna understödsbelopp.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig böra tillstyrka,
att något understöd beredes värnpliktige Johanssons fader. Emot det av
arméförvaltningens civila departement föreslagna beloppet, 360 kronor, har
jag icke funnit skäl till erinran. Understödet torde böra utgå från allmänna
indragningsstaten från och med den 1 januari 1928.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne värnpliktige Karl Johan Gustaf Yilhelm Johanssons
fader sadelmakaren Carl Johan Leonard Johansson må
från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtids tillägg.

17:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 september 1928,
hava portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru Karolina Sofia
Hansson anhållit om understöd i anledning därav, att deras son, korpralen
vid flottan Erik Walter Hansson avlidit till följd av sjukdom, ådragen under
militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Hansson under sin
militärtjänstgöring ådragit sig lungtuberkulos, i vilken sjukdom han avled

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 91 Imf t. (Nr 113.) 287 29 3

Ang. understöd
åt avlidne
korpralen E.
W. Hanssons
föräldrar.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

den 3 oktober 1927; att den avlidne efterlämnat såsom närmaste anhöriga
föräldrar, vilka äro födda, fadern den 23 maj 1875 och modern den 28 januari
1879, samt tre syskon; att fadern, som är portvakt inom egendomen Odengatan
104 i Stockholm, härför åtnjuter förmånen av fri bostad samt i kontant
lön 50 kronor i kvartalet; att han enligt egen uppgift av måleriarbeten under
de sista åren före sonens död haft en arbetsinkomst av omkring 1,200 kronor
för år; att föräldrarna äga ett mindre f. d. båtsmanstorp, taxerat till 1,000
kronor, vilket är uthyrt mot en årshyra av 120 kronor; att föräldrarna enligt
egen uppgift icke kunna försörja sig själva; att fadern är sjuklig samt modern
lider av reumatism och hjärtsjukdom; att korpralen Hanssons syskon ej äro
i stånd att bidraga till föräldrarnas uppehälle; samt att den avlidne de
senaste åren uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,300 kronor för
är samt vid olika tillfällen lämnat bidrag till föräldrarnas uppehälle.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 25 september 1928
anfört, att korpralen Hansson avlidit den 3 oktober 1927 på grund av lungtuberkulos,
vilken sjukdom han adragit sig under sin militärtjänstgöring. På
grund av dödsfallet hade riksförsäkringsanstalten enligt bestämmelserna i
förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning
erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, utgivit begravningshjälp
med 150 kronor. Jämlikt föreskrifterna i förenämnda författningar utgåves
i ersättning, om skadan medfört döden, bland annat, därest den avlidne icke
efterlämnat änka eller barn, livränta till den avlidnes föräldrar, om de varit
av hans arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Efter verkställd
utredning hade riksförsäkringsanstalten, som funnit makarna Hansson icke
hava varit av sin nu ifrågavarande sons arbete för sitt uppehälle huvudsakligen
beroende, genom beslut den 16 december 1927 förklarat makarna icke
vara berättigade till livränta. Efter förnyad framställning i ärendet och
sedan ytterligare utredning ägt rum. hade riksförsäkringsanstalten vid förnyad
prövning av ersättningsfrågan den 5 maj 1928 funnit några nya omständigheter
icke hava framkommit, som skulle kunna föranleda ändring
i anstaltens tidigare beslut i ärendet. Jämlikt bestämmelserna i 13 § av
militärersättningsförordningen ägde ersättningssökande, som icke åtnöjdes
med beslut, varigenom ersättning vägrats, att genom stämning anhängiggöra
sin talan. Av nämnda rättsmedel hade sökandena emellertid icke begagnat
sig. A id den 25 september 1928 verkställd förnyad prövning av ärendet
hade riksförsäkringsanstalten funnit vad sökandena anfört i sin ansökning
till Kungl. Maj:t den 18 september sistnämnda år icke vara av beskaffenhet
att föranleda ändring i anstaltens tidigare beslut. Under åberopande av
vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten, att förevarande ansökning
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I avgivet utlåtande den 15 november 1928 har marinförvaltningen anfört,
att, då ersättningsfrågor av förevarande slag reglerades av särskild författ -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

ning, men riksförsäkringsanstalten funnit ersättning icke kunna utgå enligt
denna, och då skäl icke torde förefinnas att bevilja understöd i annan form,
hemställde marinförvaltningen, att ansökningen icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Statskontoret, som den 3 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att det torde vara klart, att Hanssons föräldrar enligt den
författning, som i detta fall vore tillämplig, icke ägde någon rätt till annan
ersättning än begravningshjälp. Emellertid hade med ingången av år 1928
trätt i kraft en ny författning i ämnet, nämligen förordningen den 18 juni
1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
och där hade förutsättningen för livränta till föräldrar utformats i
överensstämmelse med vad som i sådant avseende gällde enligt lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. föräldrarna erhölle
livränta, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen
beroende. Med hänsyn till den ändrade uppfattning, som sålunda kommit
till uttryck i den nya författningen, och då Hanssons föräldrar i sitt betryckta
ekonomiska läge under de senare åren av Hanssons levnad otvivelaktigt
haft i honom ett väsentligt stöd, skulle statskontoret, under åberopande
tillika av 1928 års riksdags i anledning av propositionen nr 164, punkt 5,
fattade beslut om understöd å 360 kronor årligen åt avlidne värnpliktige
P. A. Arnqvists föräldrar, vilja ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle
finna skäl föreligga att hos riksdagen göra framställning om medgivande
därtill, att avlidne korpralen Hanssons föräldrar finge — gemensamt och
efter enderas död den efterlevande — från och med den 1 november 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

I likhet med statskontoret anser jag, att omständigheterna i förevarande
fall äro sådana, att något understöd bör beredas korpralen Hanssons föräldrar,
vilka synas hava varit väsentligen beroende av den hjälp den avlidne
sonen kunnat lämna dem. Emot det av statskontoret föreslagna beloppet,
360 kronor, har jag icke funnit skäl till erinran. Understödet torde böra
utgå från allmänna indragningsstaten från och med månaden näst efter den,
varunder korpralen Hansson avlidit, eller från och med den 1 november
1927.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne korpralen vid flottan Erik Walter Hanssons föräldrar,
portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru
Karolina Sofia Hansson må — gemensamt och efter enderas
död den efterlevande — från och med den 1 november 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

uppbära ett årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att
därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—
17:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.