Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

1

Nr 110.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskild skatt å bensin och motorsprit m. m.; given Stockholms
slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
l:o) förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit,

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
{nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,

dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

1 samt.

88 häfl.

(Nr Ilo.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas som följer:

1 $•

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, ävensom för motorsprit
skall i den ordning nedan stadgas erläggas särskild skatt av 6 öre
för liter.

I denna förordning förstås med

bensin mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av + 15c
Celsius hava en egentlig vikt av högst 0.7eo; samt med

motorsprit sådan sprit, som enligt gällande förordning angående handel
med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit.

2 §.

1. Då fråga är om till riket införd bensin, utgöres skatten till tullverket
samtidigt med tullen.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt å dylik bensin vad rörande
tull finnes stadgat.

2. Skatt utgår icke för bensin, för vilken åtnjutes tullfrihet; dock att
skattskyldighet föreligger vid återinförsel av bensin, för vilken vid utförseln
erhållits restitution av skatt, som avses i denna förordning.

3

1. Kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin utövas av
kontrollstyrelsen.

2. Den, som ämnar inom riket tillverka bensin, skall, minst femton dagar
innan tillverkning må äga rum, därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen.

3. Bensin, som tillverkats inom riket, må icke utlämnas från tillverkningsstället
annorledes än medelst fakturering, vid vilken skola användas
särskilda av kontrollstyrelsen tillhandahållna blanketter. Kopior av samtliga
under en månad utställda fakturor skola omedelbart efter månadens
utgång insändas till kontrollstyrelsen.

För den under ett kvartal utlämnade myckenheten bensin skall skatten
av tillverkaren inbetalas före utgången av månaden närmast därefter genom

Kungl. Maj.ts proposition Nr Ilo. 3

insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.
Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall av tillverkaren ofördröjligen
insändas till kontrollstyrelsen.

Försummar tillverkare att inom den angivna tiden inbetala skatten, skall
för uttagande därav omedelbart verkställas utmätning, varom kontrollstyrelsen
äger föranstalta.

4. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av styrelsen utsedd kontrollant.
Tillverkaren vare ock skyldig att lämna kontrollanten tillträde till tillverkningsstället
och där befintliga lokaler samt att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla
kontrollstyrelsen prov å mineraloljor eller skifferoljor, som finnas
å tillverkningsstället.

5. Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må under den
kontroll och de villkor i övrigt, som Konungen prövar erforderliga, skattefrihet
åtnjutas för bensin, som inom riket tillverkas för vetenskapligt eller
försöksvis för tekniskt ändamål.

4 %.

Skatt å motorsprit skall erläggas av den, för vilkens räkning denaturering
sker. Inbetalning av skatten skall verkställas genom insättning å statsverkets
giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

5 §.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten
järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande
av fiske; samt

c) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

Vid restitution enligt denna paragraf av skatt å bensin, som införts till
riket, skall tillika restitueras den å bensinen belöpande tullen.

6 §.

Restitution enligt 5 § a) må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar
en myckenhet av minst femhundra liter bensin eller motorsprit på
en gång.

Restitution enligt 5 § b) och c) må åtnjutas allenast i den omfattning och
på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande förbrukning av bensin
eller motorsprit inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest på
grund av särskilda omständigheter hinder möter mot restitution, äger
Konungen föreskriva, att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande
av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, användas
för näringsgrenens främjande.

7 §.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av myndighet, som
Konungen därtill förordnar.

8 §.

1. Den, som utan att hava gjort anmälan, som avses i 3 § 2 mom., tillverkar
bensin, böte från och med etthundra till och med femtusen kronor.

2. Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt å bensin från tillverkningsstället
utlämnar bensin i strid mot bestämmelserna i 3 § 3 mom.
eller eljest svikligen förfar, böte högst fem gånger det skattebelopp, som
genom förfarandet undandragits statsverket. Den sakfällde skall jämväl
förpliktas att erlägga skatt, som undandragits.

9 %.

Begår tillverkare av bensin i andra fall än i 8 § sägs förseelse mot bestämmelserna
i denna förordning eller på grund av densamma meddelade
föreskrifter, straffes med böter från och med tjugo till och med femhundra
kronor.

10 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med kontrollen över beskattningen
av inom riket tillverkad bensin, vare förbjudet att röja tillverkares
yrkeshemlighet, och må han ej heller, där det ej kan anses påkallat av
tjänstens intresse, yppa tillverkares affärsförhållanden. Gör han detta och
framgår ej av omständigheterna, att han erhållit kännedom om hemligheten
eller affärsförhållandena å tid, då han ej haft att taga befattning med nämnda
kontroll, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till
egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.

11 §.

Förseelser, som omförmälas i 8 och 9 §§, skola åtalas av allmän åklagare.
Förseelse, varom i 10 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden
angivit den till åtal.

12 $.

Böter, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Då jämte böter dömts till erläggande av skatt enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till betalning av skatten eller någon del därav,
böterna ej kunna gäldas med penningar, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 110.

5

13 §.

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna förordning,
meddelas av Konungen.

14 $.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft, i vad den avser skatt å bensin, den 1
juli 1929 samt, i vad den avser skatt å motorsprit, den 1 juli 1934.

Genom förordningen upphäves från och med förstnämnda dag förordningen
den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit
samt vad förordningen samma dag (nr 127) om ändrad lydelse av rubriken
1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor fogade tulltaxa m. m. innehåller om restitution av tull.

Den, som idkar tillverkning av bensin och vill därmed fortsätta efter den
1 juli 1929, har att, minst femton dagar dessförinnan, göra sådan anmälan,
varom i 3 § 2 mom. förmäles.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om
särskild skatt å automobilgummiringar skall erhålla följande ändrade lydelse:

1

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas
inom riket, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar, skall i den
ordning nedan stadgas erläggas skatt av två kronor för kilogram.

I första stycket omförmälda varuslag benämnas i denna förordning automobilgummiringar.

För automobilgummiringar, som införas till riket, utgår icke skatt, därest
för desamma åtnjutes tullfrihet; dock att skattskyldighet föreligger vid återinförsel
av automobilgummiringar, för vilka vid utförseln erhållits restitution
av skatt, som avses i denna förordning.

På Kungl. Maj:ts prövning må ankomma, huruvida beträffande automobilgummiring
av visst slag vid ringen fastsittande järnskena må avräknas
vid fastställande av den vikt, för vilken skatt skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1929.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Beskattningen
av motorsprit.

Historik och
nuvarande
bestämmelser.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin. Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anför:

Jag ber härmed att få underställa Kungl. Maj:ts prövning spörsmålet om
beskattningen av motorsprit.

Sedan riksdagen i skrivelse nr 205 år 1923 anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta om utredning och förslag till sulfitspritens utnyttjande som
motorbränsle, framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 193 till 1924 års riksdag
den begärda utredningen jämte förslag till vissa författningsändringar,
innebärande lättnader i de dittillsvarande villkoren för försäljning av motorsprit.
Riksdagen biföll propositionen. Efter de i enlighet härmed vidtagna
författningsändringarna blev det möjligt för sulfitspritindustrien att
fritt försälja dubbeldenaturerad sprit till motordrift.

Sistnämnda år framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 206 bland annat
förslag till förordning om särskild skatt å bensin. Enligt det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet anförde chefen för finansdepartementet, att
den av honom samtidigt föreslagna höjningen av skatten på automobiler ej
i önskvärd utsträckning lämnade medel för vägväsendet. Vid sitt ställningstagande
till frågan, huruvida vid en utökning av beskattningen å automobilväsendet
jämte skatten å själva fordonen borde uttagas skatt jämväl å bensin,
hade ett skäl, som för departementschefen haft betydelse — om ock ej i och för
sig avgörande — varit hänsyn till sulfitsprittillverkningen ilandet. Enligt hans
mening talade starka skäl för att existensmöjligheter bereddes sulfitspritindustrien,
då denna kunde väntas i framtiden få en stor betydelse för landet. Med
den ställning, som statsmakterna intagit till sulfitspritfrågan, syntes det
honom knappast kunna ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten,
vars användning för motordrift än så länge förekomme i endast obetydlig
utsträckning. Om ock den föreslagna differentieringen i beskattningshänseende
knappast kunde väntas medföra något verkligt uppsving för

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

7

sulfitspritindustrien, så hade dock genom densamma statsmakternas intresse
för sulfitspritfrågan än en gång betonats.

Med godkännande av bevillningsutskottets betänkande nr 41 anförde emellertid
riksdagen i sin skrivelse nr 1(57 bland annat följande:

Enligt propositionen har icke annat slag av motorbränsle än bensin gjorts
till föremål för beskattning. För närvarande torde bensinen vara det enda
slag av bränsle, som i större omfattning användes för automobildrift. På
grund av de lättnader i de hittillsvarande villkoren för försäljning av motorsprit,
som riksdagen numera, med bifall till propositionen nr 193 (riksdagens
skrivelse nr 166), beslutat, har emellertid större möjlighet vunnits
för, att motorspriten skall komma att mera allmänt vinna avsättning för
motordrift. I den mån så bleve förhållandet, komme en skatt, som drabbade
enbart bensinen, icke längre att utgöra en rättvis grund för skattefördelningen.
Riksdagen har därför funnit den särskilda skatten böra omfatta
jämväl motorsprit samt antagit det i enlighet härmed omarbetade
författningsförslaget.

Ehuru på ovan anförda grunder jämväl motorspriten bör drabbas av
den särskilda skatten, synas dock flera skäl tala för att till en början befria
spriten från skattens utgörande. På grund av den kraftiga utveckling,
automobilismen tagit och säkerligen alltfort kommer att taga, är det
givetvis av stor vikt att erhålla ett inhemskt motorbränsle. Betydelsen
härav ökas därigenom, att det torde kunna ifrågasättas, om tillgången på
bensin kan för en mera avsevärd framtid täcka den år från år stegrade efterfrågan.
Man måste följaktligen räkna med, att bensinen skall komma att
fördyras. Det får därför anses förenligt med en klok ekonomi att, i den
mån så kan ske utan större uppoffringar från det allmännas sida, de redan
förefintliga sulfitfabrikerna beredas möjlighet att i större utsträckning än
hittills framställa sprit för automobildrift. Genom att denna produktion
upprätthålles och utvecklas böra ökade erfarenheter kunna vinnas rörande
spritens användbarhet för berörda ändamål, vare sig densamma användes
i förening med bensin eller enbart, samt tillfälle erhållas att åstadkomma
tekniska förbättringar beträffande spritens framställning och denaturering.

Oaktat motorspriten torde kunna tillhandahållas till ett pris icke överstigande
bensinens, synas vissa svårigheter föreflnnas för denna sprit att
upptaga tävlan med bensinen. En övergång från bensin- till spritförbrukning
kan knappast väntas äga rum, för såvitt ej priset å spriten
sättes avsevärt lägre än bensinpriset. Under den tid motorspriten, ej
minst på grund av försäljningsrestriktioner, varit så gott som utestängd
från marknaden har vidare försäljningen av bensin organiserats genom ett
väl utvecklat distributionsnät. Eu nödvändig förutsättning för att motorspriten
skall kunna med framgång konkurrera med bensinen synes därför
vara, att ett stöd gives åt sulfitspritindustrien under den tid, som motorspriten
inarbetas å marknaden. Riksdagen har ansett, att ett sådant stöd
lämpligen bör lämnas i form av tillfällig befrielse från den särskilda skatten.
Av det nu anförda följer därför, att, i den mån berörda syfte vinnes och
förty förutsättningarna för den medgivna skattebefrielsen icke längre förefinnas,
densamma bör upphöra. Därest det åter skulle framgå, att motorspriten
trots dessa lättnader saknade möjlighet att upptaga tävlan med det
utländska bränslet, skulle jämväl anledning saknas att bibehålla nämnda
undantagsbestämmelse. Riksdagen har på grund av det nu anförda beslutat, att

Framställning
av Aktiebolaget
Svensk
sprit.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

den särskilda skatteförordningen, i vad den avser motorsprit, skall träda i
tillämpning först fem år efter det bensinskatten införts.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den
23 maj 1924 förordning (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Enligt denna skulle för bensin, som till riket infördes och för vilken
icke enligt särskilda bestämmelser tullfrihet åtnjötes, samt för motorsprit
erläggas särskild skatt av 5 öre för liter. Förordningen skulle träda i
kraft, i vad densamma avsåge särskild skatt å bensin, den 1 juni 1924
samt, i vad den avsåge särskild skatt å motorsprit, den 1 juli 1929.
Den 23 maj 1924 utfärdades även kungörelse (nr 127) om ändrad
lydelse av rubriken 1099 i tulltaxan, varigenom bensin (petroleumbensin
och gasolin) belädes med tull av 1 öre för 10 liter. Avsikten härmed var
allenast, att bensinen skulle komma att behandlas såsom tullpliktig vara
och alltså olovlig införsel av bensin bliva straffbar.

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
höjning av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre för liter.
Chefen för finansdepartementet yttrade därvid till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet, att han icke hade anledning att då ingå på
frågan om beskattning av motorsprit i vidare mån än som föranleddes av
den utav honom föreslagna höjningen av skatten å bensin med 1 öre per
liter. Enahanda skattehöjning syntes böra ske beträffande motorspriten.
Med hänsyn emellertid till de skäl, som legat till grund för statsmakternas
ställning till frågan om motorspritens beskattning och då det tillfälliga
stöd, som avsetts böra lämnas sulfltspritindustrien, alltjämt syntes erforderligt,
syntes höjningen av bensinskatten icke utgöra tillräcklig grund för en
begränsning av gällande skattefrihet för motorsprit. Departementschefen
föreslog således härutinnan icke någon ändring.

Sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades den 3 juni
1927 förordning (nr 190) om ändring i vissa delar av 1924 års förordning
avseende bland annat höjning av skatten å bensin och, från och med den 1
juli 1929, å motorsprit till 6 öre för liter.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 juni 1928 dagtecknad skrift har
Aktiebolaget Svensk sprit, som i egenskap av försäljningsbolag för sulfitspritfabrikerna
omhänderhaft och allt fortfarande omhänderhar försäljningen
av motorsprit inom landet, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
till 1929 års riksdag föreslå, att den beslutade skatten å motorsprit ej skall
utgå.

Bolaget meddelar, att omedelbart efter 1924 års riksdagsbeslut utbyggts
tvenne sulfitspritfabriker, nämligen vid Bergvik och Skoghall, för
framställning av absolut alkohol, vilket är den form, vari spriten lämpligast
användes till motorbränsle. Sedan dessa fabriker upptagit tillverkningen
i slutet av 1924 och början av 1925 samt det visat sig att den s. k.

9

Kiingl. Maj:ts proposition Nr 110.

kalkmetoden vore den fördelaktigaste metoden för framställning av alkoholen,
hava anläggningar för denna metod utbyggts vid spritfabrikerna i Kvarnsveden,
Vivstavarv, Billerud, Kramfors, Karskär och Vallvik. Motoralkoholförsäljningen
har upptagits den 15 januari 1925.

Efter att hava erinrat om att alkoholen distribueras i blandning med
bensin i förhållandet ''/t alkohol och 3/4 bensin samt att bränslet föres i
marknaden under namn av lättbentyl, framhåller bolaget under hänvisning
till intyg, att denna blandning visat sig besitta betydande fördelar i jämförelse
med oblandad bensin: motorns effekt ökas, vagnens backtagningsförmåga
förbättras, varigenom nedväxling ej så ofta behöver förekomma,
förtändningarna i motorn upphöra, sotbildningen bliver mindre, vattenstopp
förhindras. Motoralkoholen kan alltså sägas vara ett förbättringsmedel till
bensinen.

Bolaget har vidare åberopat en tabell över försäljningen av motoralkohol
under tioårsperioden 1918—1927, i vilken även medtagits nuvarande fabrikers
kapacitet och tillverkning samt försäljning till andra ändamål än
motorsprit. Sammanställningen ter sig — i miljoner liter 50 procent —
på följande sätt:

Å r

Fabri-kernas
kapacitet
c: a

Fabri-

kernas

tillverk-

ning

F ö

r s ä 1 j

ning

till

Den.

sprit

Mntor-

sprit

Export

Renings-

verken

1918.........

12.0

6.8

2.6

3.3

1919.........

28.0

10.8

3.8

1.0

0.8

0.6 |

1920........

38.0

15.5

1.2

—

8.6

9.0

1921.........

40. o

14.0

0.9

—

12.2

0.1

1922.........

40.0

11.9

1.1

0.06

6.4

0.8

1923 .........

40. o

3.3

1.4

0.2

2.6

1.0

1924.........

40. o

6.4

4.o

0.3

2.3

1.7

1925.........

40. o

13.1

4.2

1.9

2.1

1.7

1926.........

40. o

13.9

5.4

4.8

1.9

1.3

1927.........

40. o

16.8

4.8

7.0

2.8

1.2

Bolaget hänvisar till att, sedan motorspriten från och med den 1 juli
1924 kunnat försäljas utan hindrande kontrollbestämmelser, försäljningen
av motorsprit från år till år uppvisar avsevärt stigande siffror och att
ökningen uppgår till 151 procent från 1925 till 1926 och 45.5 procent från
1926 till 1927. Bolaget uppgiver vidare, att lättbentyl nu finnes att tillgå
över hela landet hos omkring 1,000 återförsäljare.

Härefter övergår bolaget till en redogörelse för det ekonomiska utbytet
vid motoralkoholförsäljningen och framhåller, att detta varit högst otillfredsställande.
Kostnaderna för motoralkoholens inarbetande i marknaden
hava varit avsevärda, och ehuru lättbentyl utan gensägelse är överlägsen

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

oblandad bensin, kan man icke räkna med att för densamma erhålla något
högre pris, då förbrukaren framhölle, att bensinen vore ett fullgott bränsle.

Bolaget anför vidare att, när motorspritförsäljningen upptagits, det hade
varit en allmän uppfattning, att bensinpriserna skulle stiga på grund av
knappheten å råoljor och att man därför antagit, att industrien efter utgången
av femårsperioden skulle vara i stånd att bestå, även om skatten
komme att uttagas å spriten. Bolaget hänvisar till hurusom i en vid
förutnämnda proposition nr 193 till 1924 års riksdag fogad promemoria
rörande världsproduktionen och förbrukningen av flytande bränsle framvisats
otillräckligheten av förefintliga bensintillgångar och förespåtts en
kraftig stegring av bensinprisen ävensom antagits, att i Amerikas förenta
stater befintliga oljetillgångar komme att vara uttömda inom 10 år. Utvecklingen
å oljemarknaden har emellertid blivit den motsatta. Visserligen har
konsumtionen av råolja under de senaste åren betydligt ökats, men produktionen
har mer än väl uppvägt konsumtionen och för närvarande föreligger
överproduktion av råolja på världsmarknaden. Överproduktionen har
i Amerikas förenta stater redan år 1926 beräknats till omkring 13 procent.
Produktionsökningen är resultatet av en livlig forskning efter nya oljeförekomster
och av användandet av moderna produktionsmetoder. Till förhindrande
av att priset å olja nedginge till belopp, understigande framställningskostnaden,
hava å vissa håll överenskommelser träffats om minskning
av produktionen. Genom överproduktionen har emellertid genomsnittspriset
å bensin fallit avsevärt. Från att i juli 1926 hava uppgått till
13.0 6 3 cents per U. S. gallon fob Golf, hade priset i december 1927 sjunkit
till 8.156 cents. För Stockholms vidkommande hade priset, som den 1 juli
1926 uppgick till 38 öre per liter, till den 5 mars 1928 hunnit sjunka till
24 öre trots den under år 1927 inträffade stegringen av bensinskatten.
Omedelbart före införandet av bensinskatten år 1924 var priset 36 öre per
liter. Efter en granskning av dessa siffror är det icke svårt att förstå
orsaken till att försäljningen av motorsprit blivit ekonomiskt ogynnsam för
sulfitspritindustrien. Enligt bolagets böcker har förlusten år 1926 uppgått
till 1 öre per liter och år 1927 till 4 öre. Med gällande bensinpriser är
motorspritsförsäljningen även utan skatt förlustbringande. Industrien är
emellertid villig att tillsvidare bära denna förlust under förutsättning, att
skatten bortfaller. Sulfitspritindustrien kan i gynnsammaste fall räkna
med att försäljningen av motorsprit framdeles kan ske till pris, som täcker
framställningskostnaden och giver skälig vinst. Bensinskatten, som av
Kungl. Maj:t ursprungligen beräknats till 5 miljoner kronor om året, har
genom den stegrade konsumtionen ökats avsevärt och beräknas för närvarande
uppgå till 13 V2 miljoner kronor om året. Om den kvantitet motorsprit,
som kan komma att levereras, beräknas till 15 miljoner volymliter,
kommer skatten härför att uppgå till allenast 900,000 kronor, motsvarande
6 2/:! procent av nuvarande bensinskatt. Efter 1927 års försäljningssiffror
bliver skatten å motorsprit allenast 1.5 procent av bensinskatten.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 110.

11

Under hänsyftning å en av riksdagen i skrivelse nr 190 år 1928 till Kungl.

Maj:t gjord anhållan, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande
av ökad användning vid statens verk och inrättningar av
inhemskt motorbränsle, framhåller bolaget slutligen, att det icke är möjligt
att upprätthålla och utvidga tillverkningen av motorsprit, därest den av
riksdagen beslutade skatten å motorsprit kommer att utgå från och med
den 1 juli 1929.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 23 juli 1928 dagtecknad skrift har Framställning
sedermera Wifstavarvs aktiebolag gjort framställning i enahanda svfte som aT Wifstayarvs

aktiebolag.

Aktiebolaget Svensk sprit samt därvid meddelat, att, i händelse skatten å
motorsprit komme att utgå, bolaget måste nedlägga sin tillverkning av
sådan sprit.

Efter remiss hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen den 5 novem- Kommersber
1928 gemensamt avgivit utlåtande över de båda framställningarna samt kollegium och

kontroll därvid

även överlämnat yttranden av Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges styrelsen,
kemiska industrikontor och Svenska cellulosaföreningen.

Efter en erinran om vad i ämnet tidigare förekommit anföra ämbetsverken
följande:

Betydelsen för landet av att genom vidmakthållande och utveckling av
sulfitspritindustrien erhålla tillgång till ett inhemskt motorbränsle har upprepade
gånger av statsmakterna framhållits och har även understrukits i
bevillningsutskottets ovanberörda betänkande (nr 41) vid 1924 års riksdag,
som låg till grund för riksdagens beslut om temporär befrielse från skatten
å motorbränsle för motorspritens vidkommande. Det må i detta samband
endast ytterligare erinras, att denna betydelse — på sätt närmare utvecklas
i yttrandet från Sveriges kemiska industrikontor — har avseende å flere
olika områden, såsom det nationalekonomiska (nyttiggörandet av en eljest
värdelös avfallsprodukt för den nationella hushållningen), det tekniskt sanitära
(möjligheten att ersätta eljest använda giftiga tillsatser till bensin,
varigenom kompressionen och motorns effektivitet kan ökas, med den helt
ofarliga motorspriten) och den industriella försvarsberedskapen (säkrandet
av tillgången till en viss, om ock begränsad mängd motorbränsle inom
landet i händelse av avspärrning). Även starka billighetsskäl tala för beredande
av visst fortsatt stöd för sulfitspritindustrien genom underlättande
av sulfitspritens avsättning till motorbränsle såsom någon kompensation för
den mindre gynnsamma ställning, denna industri intager i fråga om möjligheterna
att finna avsättning för densamma till förtäringsändamål. Alla
dessa omständigheter torde hava beaktats och medverkat till beslutet vid
1924 års riksdag om befrielse under fem år från skyldigheten att erlägga
skatt för motorsprit.

Vid bestämmandet av tidsfristen för skattefrihet till fem år har man, såsom
framgår av bevillningsutskottets uttalande, uppenbarligen utgått från
att denna tid skulle visa sig tillräcklig för att möjliggöra ett inarbetande
av motorspritens användning i största möjliga utsträckning, d. v. s. till att
nära motsvara de befintliga fabrikernas tillverkningskapacitet. Vidare har
man räknat med sannolikheten av att den alltjämt ökade förbrukningen av
motorbränsle i förening med begränsningen i de kända tillgångarna på rå -

12

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 110.

petroleum skulle medföra en successiv stegring av bensinpriset, vilken skulle
komma även motorspriten tillgodo och öka dess konkurrensförmåga.

Intetdera av dessa antaganden har visat sig hålla streck i verkligheten.
Användningen av motorspriten har visserligen, såsom framgår av ansökningshandlingen,
successive ökats från cirka 1.9 miljoner liter 50-procentig
(motsvarande cirka 1 milj. liter 99-procentig) 1925 till cirka 7 miljoner (resp.
3.5 miljoner) liter 1927. Men den motsvarar fortfarande endast omkring V, av
de förefintliga fabrikernas kapacitet (efter avdrag för den del av densamma,
som tages i anspråk för framställning av s. k. teknisk sprit och förtäringssprit),
och endast 8 av de förefintliga 22 sulfitspritfabrikerna hava med hänsyn
till de ovissa framtidsutsikterna hittills över huvud ansett sig kunna
upptaga tillverkningen av sådan högkoncentrerad sprit, som erfordras för
beredning av det aktuella spritmotorbränslet, s. k. lättbentyl, vilket består
av 1/4 99-procentig alkohol och b, bensin. Anledningen härtill torde få sökas
dels i de kapitalutlägg, som erfordras för sådan komplettering av de befintliga
fabriksanläggningarna, att sprit av 99-procent alkoholhalt kan framställas,
dels i prisförhållandena på bensinmarknaden, som utvecklat sig i
motsatt riktning mot vad man tidigare antagit. Under det att bensinpriset
i minut i Stockholm närmast före bensinskattens införande 1924 stod i 33
—36 öre per liter och den 1 juni 1927, inklusive skatt av 5 öre per liter,
i 41 öre, utgjorde motsvarande pris, inklusive skatt av 6 öre, den 5 mars
1928 endast 24 öre och är för dagen 30 öre per liter. Å dessa priser tilllämpas,
enligt vad som uppgives i ansökningshandlingarna, för större förbrukare
intill 5 öres rabatt per liter.

Vad angår tillverkningspriset å sulfitsprit hänvisa ämbetsverken till en
början till de utredningar härom, som på uppdrag av den av Kungl. Maj:t
jämlikt resolution den 14 december 1923 tillsatta prissättningsnämnden för
skattefri sprit årligen verkställts genom av nämnden utsedda sakkunniga.
Enligt utlåtanden av nämnda sakkunniga har tillverkningspriset beräknats
utgöra vid nedan angivna tidpunkter:

den 20 juni 1924 30 öre per liter å 95 procent

» 11 nov. 1925 30.5 » » » » » »

» 30 » 1926 32.25 » » » » » »

» 25 » 1927 27.2 5 » » » » » »

» 20 okt. 1928 27.2 5 » » » » » »

(Ändringarna i tillverkningspriset bero i huvudsak på variationer i kolprisen
)

Prisberäkningen avser tillverkningspriset vid sulfitspritfabrik i full drift
med cirka 1 miljon liters årlig tillverkningskapacitet för vara, lagrad vid
fabriken, alltså exklusive distributionskostnader och handelsvinst.

Härtill kommer för den sprit, som skall användas till lättbentyl bland ning,
koncentrationskostnaden, vilken torde kunna uppskattas till omkring 2 öre
per liter. Räknar man vidare för denatureringskostnaden 1 öre per liter
samt för fraktkostnader och emballage m. m. cirka 3 öre per liter, kommer
man för närvarande upp till eu totalkostnad för 99—100-procentig sulfitsprit
av över 33 öre per liter, även utan skatt.

Påtagligt är, att de utsikter att med framgång kunna konkurrera med
bensinen, som markeras av detta tillverkningspris, icke kunna vara ägnade
att motivera nyinvesteringar inom sulfitspritindustrien för igångsättning av
nedlagda fabriker eller komplettering av bestående anläggningar med anordningar
för framställning av högkoncentrerad sprit. För möjliggörande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110. 13

av eu dylik utveckling under nuvarande prisläge skulle uppenbarligen erfordras
ett kraftigare skydd för den inhemska tillverkningen.

Enligt den ständpunkt statsmakterna tidigare intagit till frågan torde
emellertid beredande av ett dylikt skydd anses innebära en alltför betungande
belastning å motortraliken. Det kunde å andra sidan möjligen förefalla,
som om den mindre långt gående åtgärd, vilken skulle ligga i ett bibehållande
tills vidare av den skattefrihet, motorspriten intill den 1 juli 1929
åtnjuter, skulle bliva verkningslös även för bibehållande av nu befintliga
och i gång varande sulfitspritfabriker och för en eventuell utökning av
deras tillverkning till full kapacitet.

Enligt ämbetsverkens uppfattning torde emellertid sa icke bliva fallet.
En fortsatt skattefrihet kan fastmer förväntas innebära ett effektivt stöd
till vidmakthållande och utveckling av den fabrikation, som redan kommit
i gång. Härvid medverka flera omständigheter. Till en början må erinras,
att i do ovan anförda beräkningarna av fabrikspriset för sulfitsprit ingå
beräknad kapitalränta och avskrivning å anläggningskostnaden vid nu gällande
priser för en sulfitspritfabrik. För flertalet äldre fabriker behöver
denna kostnad, som beräknats motsvara omkring 9 öre per liter tillverkad
95-procentig sprit, icke ingå med så högt belopp i kalkylerna, därest fråga
är om uppehållande eller nedläggande av driften. Vidare utgör motorspriten,
såsom framgår av de siffror över fabrikernas tillverkningskapacitet, tillverkning
och försäljning till olika förbrukningsändamål, vilka anföras i Aktiebolaget
Svensk sprits ansökning, hittills endast en mindre del (under 1927
cirka 41.6 procent) av hela tillverkningen. Den övriga avsättningen — det
vill säga såsom denaturerad sprit för hushållsbruk, till export och framför
allt till framställning av förtäringssprit — torde i genomsnitt inbringa avsevärt
högre pris och sålunda även kunna bära en proportionsvis större andel
av vissa fasta kostnader. Då de nuvarande låga bensinprisen åtminstone
delvis torde bero på eu för tillfället starkt skärpt konkurrens mellan de
skilda stora oljeproducentgrupperna, vars varaktighet och vidare utveckling
det lärer vara svårt att nu förutsäga, torde utsikter alltjämt förefinnas för
en framtida höjning i dessa priser, varigenom även prisläget för motorspriten
skulle förbättras. Slutligen kan förväntas, att lättbentylens ovanberörda
tekniska företräden komma att alltmera uppskattas av konsumenterna, i den
mån dessa fördelar hinna bliva mera kända, så att efterfrågan å motorspriten
även därigenom ökas. — Med hänsyn till alla dessa omständigheter synes
man kunna räkna med att åtminstone de nu i gång varande sulfitspritfabrikerna
skola komma att finna med sin fördel förenligt att, även om tillverkningen
av motorsprit i och för sig kan anses såsom föga lönande, uppehålla
denna tillverkning, därest skattefriheten för motorsprit bibehålies.

Ämbetsverken tillåta sig även påpeka ett förhållande, som är av vikt vid
ett bedömande av den ställning, spriten numera intar såsom motorbränsle.
Ursprungligen utgjorde i de spritbensinblandningar, som användes för motorändamål,
sprittillsatsen omkring 80 procent av blandningen, under det att
bensin eller bensol förekom i en myckenhet av omkring 20 procent. Spriten
ingick alltså såsom den väsentligaste beståndsdelen i sagda motorbränsle.

I samband med den år 1924 framlagda utredningen i sulfitspritfrågan hade
nyssnämnda blandningsförhållande ägnats stor uppmärksamhet från sulfitspritfabrikanternas
sida, ehuru någon slutgiltig ståndpunkt i frågan då ännu
icke intagits. De fortsatta undersökningarna gåvo emellertid till definitivt
resultat, att den fördelaktigaste verkningsgraden av ett sprit-bensinbränsle
ernåddes med en blandning, bestående av 75 procent bensin och allenast 25

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

procent sprit, vilket blandningsförhållande, på sätt i det föregående nämnts,
med ett gynnsamt resultat kommit till användning för motorbränslet lättbentyl.
Då blandningen numera till så övervägande del utgöres av bensin,
är motorspriten alltså näppeligen längre att betrakta såsom ett självständigt
motorbränsle på samma sätt som tidigare. Med hänsyn till de i det föregående
berörda tekniska företräden, som lättbentylen erbjuder framför bensin,
torde spriten i viss mån vara att betrakta som ett förbättringsmedel för
bensin. På sätt Sveriges kemiska industri kontor närmare utvecklat, kan
spriten alltså anses träda i stället för de tillsatser av skilda slag, som i
sådant hänseende förekomma och för vilka någon beskattning icke i frågasättes.
Denna förändring av spritens betydelse vid användning för motorändamål,
varutinnan erfarenheter ännu icke förelågo vid bensinskattens införande,
förtjänar enligt ämbetsverkens mening att vid sidan av övriga anförda
skäl nu tagas i betraktande vid prövning av frågan om den fortsatta
skattebef delsen.

Efter att hava redogjort för hurusom i åtskilliga främmande länder åtgärder
vidtagits i syfte att främja avsättningen för sprit för motorändamål,
anföra ämbetsverken slutligen, att det måhända kan ifrågasättas, sedan numera
förut förefintlig tveksamhet beträffande bensin-spritblandningens tekniska
lämplighet och användbarhet under härvarande klimatiska m. fl. förhållanden
kan anses genom den vunna erfarenheten undanröjd, att för framtiden
definitivt medgiva fortsatt skattefrihet för motorspriten. Emellertid
kvarstår alltjämt möjligheten för en så stark höjning av bensinpriset, att
det genom en sådan skattefrihet beredda skyddet kommer att framdeles befinnas
onödigt och olämpligt. Med hänsyn härtill torde för närvarande
endast böra lämnas skattefrihet under ytterligare en femårsperiod. Därest
vid utgången av nämnda tid sådana prisförhållanden å motorbränsle fortfarande
föreligga, att för vidmakthållande av den inhemska motorsprittillverkningen
befrielse från skatt alltjämt måste anses erforderlig, förutsätta
ämbetsverken, att ett dylikt stöd jämväl i fortsättningen kommer att av
statsmakterna beviljas ifrågavarande viktiga industri. Kommerskollegium
och kontrollstyrelsen hemställa alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att tidpunkten för ikraftträdandet av förordningen om särskild
skatt å bensin och motorsprit med däri gjorda ändringar skall, i vad
angår särskild skatt å motorsprit, framflyttas från den 1 juli 1929 till den
1 juli 1934.

Övriga Ingeniörsvetenskapsakademien förordar i sitt yttrande fortsatt skattefrihet
yttranden. uncier förslagsvis ytterligare tio år. Sveriges kemiska industrikontor, som
framhåller lättbentylens fördelar och anser, att skatt å motoralkohol icke
bör utgå, samt Svenska cellulosaföreningen tillstyrka bifall till framställningarna.

Ny framställ- Under hänvisning till att kommerskollegium och kontrollstyrelsen förening
från slagit, att för närvarande endast borde lämnas skattefrihet under ytterligare
Svensk0''aprit en femårsperiod, har Aktiebolaget Svensk sprit sedermera i en till Kungl.

Maj:t ställd skrift — med framhållande, bland annat, att det komme att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

15

bliva synnerligen svårt för industriföretagen att nu investera erforderligt
nytt kapital i sulQtspritindustrien, därest skattefrågan även i fortsättningen
skulle hållas svävande — förnyat sin hemställan om proposition till riksdagen
med förslag till definitivt borttagande av skatten å motorsprit.

Någon tvekan torde knappast föreligga därom, att det i olika avseenden Departementsär
av stor betydelse för landet att äga tillgång till ett inhemskt motor- clie''enbränsle.
1924 års riksdag fann också, ehuru den ansåg att även motorspriten
borde drabbas av den utav Kungl. Maj:t föreslagna skatten å bensin,
att motorspriten till en början borde befrias från skattens utgörande. Riksdagen
torde vid bestämmandet av tidpunkten för skattskyldighetens inträde
till den 1 juli 1929 hava utgått från att motorspriten dessförinnan skulle
hinna bliva inarbetad å marknaden samt från att bensinen skulle komma
att fördyras. Utvecklingen har emellertid blivit en annan. Användningen
av motorsprit har visserligen ökats men motsvarar fortfarande endast omkring
1/i av de befintliga fabrikernas kapacitet, och endast 8 av landets 22 sulfitspritfabriker
hava — som det synes med hänsyn till de ovissa framtidsutsikterna
— ansett sig böra göra de kapitalutlägg, som erfordrats för upptagande
av tillverkning av sprit, lämplig för beredning av lättbentyl. I
fråga om bensinpriset framgår av ämbetsverkens yttrande, att detta, som
närmast före bensinskattens införande år 1924 utgjorde 33—36 öre för liter och
den 1 juni 1927, inklusive skatt av 5 öre för liter, 41 öre för liter, den 5
mars 1928 sjunkit till endast 24 öre för liter och att priset den 5 november
1928 uppgick till 30 öre för liter. Enligt vad jag inhämtat gäller alltjämt
sistsagda pris.

Vad angår tillverkningspriset å sulfitsprit har prissättningsnämnden för
skattefri sprit beräknat, att detsamma den 20 oktober 1928 utgjorde 27.2 5
öre för liter å 95 procent. Med tillägg av kostnaden för koncentrering av
spriten till 99—100 procent, denaturering, frakt och emballage m. m. torde
man kunna beräkna eu totalkostnad av över 33 öre för liter 99—100-procentig
sulfitsprit. Med hänsyn till det nu anförda kunde det visserligen synas
som om man genom att endast tills vidare bibehålla skattefriheten för
motorsprit icke skulle giva sulfitindustrien tillräckligt stöd för uppehållandet
av tillverkningen härav och att följaktligen, med hänsyn till värdet för
landet att äga tillgång till inhemskt motorbränsle, möjligen skulle kunna
ifrågasättas att upphäva bestämmelsen om skatt å motorsprit. Emellertid
må härtill erinras om vad ämbetsverken anfört, nämligen att i beräkningarna
av fabrikspriset för sulfitsprit ingå kapitalränta och avskrivning
å anläggningskostnaden vid nu gällande priser för en sulfitspritfabrik
och att för flertalet äldre fabriker denna kostnad — som beräknats motsvara
omkring 9 öre för liter tillverkad 95-procentig sprit — icke behöver ingå med
så högt belopp i kalkylerna, därest fråga är om uppehållande eller nedläggande
av driften. Vidare är att märka, att för närvarande endast en mindre
del av hela tillverkningen säljes såsom motorsprit och att den övriga avsätt -

16

Bensinskattens
till•
lämpning å
inhemsk bensin.

Vållande författning.

Kiingl. Maj:ts proposition Nr 110.

ningen i genomsnitt torde inbringa avsevärt högre pris och i följd härav kunna
bära en proportionsvis större andel av vissa fasta kostnader. Man synes ock
vara berättigad hysa den förhoppningen, att med hänsyn till lättbentylens
företräde framför enbart bensin som motorbränsle efterfrågan å motorspriten
skall komma att ökas. Vid angivna förhållanden och då dessutom icke
är uteslutet, att bensinpriset kan komma att framdeles ånyo stiga, synes det
mig böra antagas att sulfitfabrikerna skola komma att uppehålla tillverkningen
av motorsprit, därest tidpunkten för inträde av skattskyldighet för
motorsprit framflyttas ytterligare 5 år. Jag har därför i ett inom departementet
utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å bensin och
motorsprit infört bestämmelse att förordningen, i vad den avser skatt å
motorsprit, skall träda i kraft den 1 juli 1934.

I detta sammanhang ber jag även få till behandling upptaga uppkommen
fråga om beskattning av inom riket tillverkad bensin.

Enligt gällande bestämmelser angående skatt å bensin, vilka återfinnas i
förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit
med ändrad lydelse enligt förordningen den 3 juni 1927 (nr 190), utgår,
såsom förut nämnts, skatt å bensin, som till riket införes och för vilken icke
enligt särskilda bestämmelser tullfrihet åtnjutes, med 6 öre för liter. Bensin
av inhemsk tillverkning är i enlighet härmed för närvarande fritagen från
dylik beskattning. Någon avsikt från statsmakternas sida att medgiva
skattefrihet för dylik bensin torde dock icke hava förelegat. Av motiveringen
till det förslag om införande av bensinskatt, som av Kungl. Maj:t
framlades i propositionen nr 206 till 1924 års riksdag, framgår, att ifrågavarande
skatt införts för åstadkommande av medel i önskvärd utsträckning
för vägväsendets behov och att den närmast vore att anse såsom en form
av automobilskatt. Ärendets behandling i riksdagen utvisar också, att bensinskatten
principiellt avsetts att drabba alla slag av motorbränslen. Detta
har kommit till uttryck i bevillningsutskottets betänkande nr 41 i anledning
av berörda proposition, i vilket utskottet föreslog, att ifrågavarande beskattning
borde gälla även motorsprit, ehuru en tillfällig skattebefrielse under
fem år ansågs böra ifrågakomma med hänsyn till nödvändigheten av att
stödja sulfitspritindustrien under den tid, motorspriten inarbetades i marknaden.
Att icke den särskilda skatten å bensin i förordningen angivits skola
gälla även sådan vara, som tillverkats inom landet, torde hava föranletts
därav, att inhemsk tillverkning av bensin icke förekom vid tidpunkten
för införandet av nämnda skatt och att förutsättningar för igångsättande av
dylik tillverkning över huvud taget då icke heller ansetts förefinnas.

Med skrivelse den 6 december 1928 till chefen för finansdepartementet
har emellertid generaltulldirektören överlämnat en promemoria, i vilken
meddelas, att numera i närheten av Nynäshamn utförts en anläggning för
destillation av råolja, varvid såsom produkt erhålles jämväl bensin.

IT

Kuvat. Maj:In proposition Nr Ilo.

JO f ter remiss hava ko in mer skollegium och kontrollstyrelsen gemensamt inkommit
med ett den 29 december 1928 dagtecknat utlåtande i ämnet jämte
förslag till eu ny förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit. I
utlåtandet anföres bland annat följande:

Det torde icke kunna bestridas, att en inhemsk industri för förädling av
råoljor är ägnad att medföra nationalekonomiska fördelar för landet och
it ven, särskilt om inhemsk råvara kommer till användning därvid, i någon
mån bidraga till att i händelse av ett avstängande av tillförseln från utlandet
flagga tillgängen av motorbränsle och brännoljor för försvarsändamål.
Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida icke denna industri
borde lämnas stöd från statsmakternas sida genom befrielse helt eller delvis
under längre eller kortare tid från erläggande av bensinskatt, ehuruväl
skäl härtill icke kan anses vara för handen i lika grad som i fråga om motorspriten,
som framställes ur en inhemsk, eljest värdelös avfallsprodukt och
vars inarbetande på marknaden dessutom kräver särskilda åtgärder i fråga
om distribution. Någon åtgärd i riktning mot ett särskiljande i beskattningshänseende
av importerat och inom landet framställt motorbränsle av
samma slag torde emellertid icke vara möjlig att vidtaga med hänsyn till
bestämmelserna i vissa gällande handelsavtal.

Vad angår sättet för bensinskattens uttagande och kontrollen däröver
skulle den rationella utvägen givetvis vara, att skatten uttoges å de vid
fabrikationen utvunna myckenheterna och att en sluten produktionskontroll
med ett exakt fastställande av den tillverkade varan — såsom fallet är
exempelvis vid brännvins- och maltdrycksbeskattningen — anordnades. Med
hänsyn till beskaffenheten av nu ifrågavarande tillverkning skulle emellertid
en sådan kontroll över bensinutvinningen bliva besvärlig att genomföra och
kräva anställandet å tillverkningsstället av en stadigvarande kontrollpersonal.
De kontrollkostnader, som härigenom komme att åsamkas statsverket, skulle
bliva ganska betydande i förhallande till skatteintäkten. I jämförelse med
den kontroll, statsmakterna ansett tillfyllest i fråga om den särskilda skatten
a automobilgummiringar, vilken jämlikt föreskrifterna i förordningen i ämnet
den 2 juni 1922 (nr 261) upptages enligt tillverkarens på heder och samvete
avgivna deklaration rörande tillverkningens omfattning, kontrollerad
allenast genom bokföringsgranskning, synes en sluten produktionskontroll
över den inhemska bensintillverkningen alltför omständlig och icke särskilt
motiverad. Att pa samma sätt som i fråga om tillverkningen av automobilgummiringar
helt undandraga den inhemska bensintillverkningen varje annan
kontroll än genom bokföringsgranskning, torde dock icke vara lämpligt, då
i allt fall någon uppsikt måste åvägabringas därå, att å tillverkningsstället
framställda varor bliva, där så skall ske, behandlade såsom skattepliktig
produkt. Kontrollen bör därför knytas till en myndighet, hos vilken finnes
anställd i tekniska frågor sakkunnig personal och som är utrustad med
undersökningslaboratorium. Ämbetsverken föreslå, att överinseendet å kontrollen
över beskattningen av inhemsk bensin förlägges till kontroll styrelsen,
som redan för närvarande handhar kontrollen över erläggandet av vissa
tillverkningsavgifter, nämligen sockerskatt, brännvinstillverkningsskatt och
maltskatt samt den särskilda avgiften, som skall erläggas, då majs, maniokarot
m. fl. stärkelserika utländska ämnen användas vid tillverkning av brännvin
eller stärkelse. De möjligheter, som ett förläggande av kontrollen till
nämnda styrelse erbjuder med hänsyn till förefintligheten inom ämbetsverket
av personal med erfarenhet å kontrollomrädet samt av nödig orgaFUhnnci
till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. SS haft. (\r ilo. t ''1

K
legium ot
kontroll Bly
sen.

18 Kungi. Maj:ts proposition Nr 110.

nisation för tillverkningsavgifternas debitering och kontrollen över inbetalningen,
böra därvid icke lämnas outnyttjade.

En tillräckligt betryggande kontroll över erläggandet av skatt för bensin,
som tillverkats inom landet, torde enligt ämbetsverkens mening kunna ernäs
genom att lägga uppgifterna å fakturorna om från tillverkningsstället utlämnade
kvantiteter bensin till grund för beskattningen. En förebild härtill
utgör det förfarande, som enligt IV kap. i förordningen den 19 maj 1922 (nr
210) gäller för debitering av skatt för socker, som tillverkats inom landet,
i vilket fall skatten påföres tillverkaren för de enligt fakturorna för varje
dag utlämnade sockerpartierna. Vid varje sockerraffinaderi äro anställda
tvenne kontrolltjänstemän med uppgift att stiekprovsvis kontrollera, att
de utlastade partierna överensstämma med motsvarande fakturor samt eljest
övervaka, att socker icke utlämnas från fabriksområdet annorledes än medelst
fakturering. Kontrollen kompletteras med granskning av sockertillverkarnas
bokföring, vilken granskning med längre mellantider sker på föranstaltande

av kontrollstyrelsen. .

För bensinskattens vidkommande skulle en debitering av skatten enligt
fakturorna samt skatteinbetalningen genomföras på följande sätt. Utlämning
av bensin från fabriksområdet får ske allenast i samband med att den
utlämnade myckenheten upptages å faktura. Fakturering skall alltså äga
rum även i det fall, då bensin utföres frän fabriksområdet till tillverkarens
eget, utom området belägna upplag eller försäljningsställe eller ock
för användning i hans egna motorer. För faktureringen tillhandahåller
kontrollstyrelsen för utskrift i tre exemplar anordnade blanketter, numrerade
och sammanförda i häften, försedda med seriebeteckning. Omedelbart efter
utgången av varje månad har tillverkaren att till kontrollstyrelsen insända
ett exemplar av samtliga under manaden utställda faktuior, enligt
tillverkaren hos styrelsen debiteras skatt för den under den gångna månaden
utlämnade bensinen. De övriga fakturaexemplaren disponeras av tillverkaren.
Skatten skall sedermera — med tillämpning av enahanda regler,
som härutinnan gälla för tillverkare av automobilgummiringar — av tillverkaren
erläggas kvartalsvis sålunda, att skatten för den under ett kvartal
utlämnade myckenheten bensin skall inbetalas före utgången av månaden
närmast därefter. Inbetalningen sker genom insättning å statsverkets giroräkning
i riksbanken för statskontorets räkning. Vidimerad avskrift av
levereringsreversal insändes av tillverkaren ofördröjligen till kontrollstyrelsen,
som granskar riktigheten av det erlagda beloppet. För närmare
kontroll över bensinskattens behöriga utgörande skall kontrollstyrelsen äga
genomgå tillverkarens liandelsböcker. Med lämpliga mellantider bör anläggning,
där bensin tillverkas, besökas av tjänsteman hos kontrollstyrelsen för
utövande av tillsyn å ort och ställe av efterlevnaden av bestämmelserna
om bensinbeskattningen.

Ett kontrollsystem enligt nu angivna linjer kan, med det mycket begränsade
antal anläggningar för bensintillverkning, varmed är att räkna
här i landet, genomföras utan att några nämnvärda kostnader för statsverket
behöva uppstå, då granskningen av de insända fakturorna och debiteringen
av bensinskatten kunna ske med anlitande av den hos styrelsen
befintliga personalen, som handhar arbetet med debitering och kontroll a
inbetalning av andra i det föregående omförmälda tillverkningsavgifter.
Förekommande kontrollbesök a tillverkningsstället behöva i allmänhet icke
medföra särskilda kostnader för förrättningsresa, då de tjänstemän hos styrelsen,
å vilka det skulle ankomma att företaga dylika besök, kunna verk -

1!)

Kuntjl. Maj:ta proposition Nr 110.

ställa dessa i samband med tjänsteresor för utövande av kontroll avseende
andra tillverkningsavgifters utgörande. Erforderliga undersökningar av prov
för utrönande av huruvida viss petroleumprodukt är skattepliktig eller icke,
kunna utföras å styrelsens laboratorium. Däremot kan i vissa fall någon
utgift tänkas komina att uppstå för anlitande av bokföringssakkunnig person
för granskning av bensintillverkares handelsbokföring. Kostnaden härför
torde icke bliva avsevärd och bör i allt fall kunna bestridas inom ramen
av kontrollstyrelsens nuvarande anslag. En mindre kostnad är även att
räkna med för anskaffande av de i det föregående omförmälda blanketterna
till de för bensinutlämningen avsedda fakturorna. Denna kostnad bör bestridas
av förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter (VII C 5).

över kommerskollegii och kontrollstyrelsens utlåtande har generaltullstyrelsen
den 12 januari 1929 avgivit infordrat yttrande, i vad styrelsens verksamhetsområde
rörer. Vad generaltullstyrelsen därvid anfört kommer att
i det följande upptagas i sammanhang med uppkommen fråga om ändring
i gällande tulltaxa.

Eu inhemsk industri för förädling av råoljor är otvivelaktigt ur skilda
synpunkter av betydelse för landet. Såsom ämbetsverken anfört, skulle det
ock kunna sättas i fråga, huruvida icke en sådan industri borde lämnas
stöd från statsmakternas sida genom befrielse helt eller delvis under längre
eller kortare tid från erläggande av bensinskatt. Häremot kan dock invändas,
att det skäl, som förestavat införandet av bensinskatten — nämligen
att för vägväsendet en pålaga bör uttagas av den trafik, som hårdast belastar
vägarna — talar mot att från skatten undantaga bensin, som beretts
inom landet. Anledning torde icke heller finnas att antaga, att skattefrihet
skulle vara en oundgänglig förutsättning för att den inhemska bensinframställningen
skall kunna i fortsättningen bedrivas. På grund av vad nu
anförts har jag funnit mig böra föreslå, att inom riket tillverkad bensin
skall beläggas med skatt till samma belopp, som nu utgår för till riket
införd bensin.

En utvidgning av bensinbeskattningen till att omfatta även inhemsk bensin
har befunnits medföra så betydande tillägg till och ändringar i den nuvarande
förordningen, att helt ny förordning i ämnet synes böra utfärdas.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom departementet
utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit,
vilket i allt väsentligt överensstämmer med kommerskollegii och kontrollstyrelsens
förenämnda förslag i ämnet, samt anför därvid till eu början.

Såsom framgår av det upplästa förslaget hava de nu beträffande motorspriten
gällande bestämmelserna upptagits oförändrade däri. Då i fråga om
inom riket tillverkad bensin upptagits stadganden om beskattningsmetoden
och kontrollen över skattens utgörande ävensom införts bestämmelser om
straff för förseelser mot berörda stadganden m. in., kan det måhända
göras gällande, att bestämmelser i dessa ämnen böra meddelas även be -

Generaltull styrelsen.

Departements

chefen.

Författnings

förslag.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

träffande motorspriten. Emellertid avses, såsom nyss nämnts, att den föreslagna
förordningen, i vad den rörer motorsprit, skall träda i kraft först den
1 juli 1934. Vid sådant förhållande har anledning icke synts föreligga att
för närvarande till behandling upptaga spörsmålet, vilka bestämmelser i
berörda avseenden kunna bliva erforderliga.

I fråga om de särskilda paragraferna anför departementschefen följande.

1 § I denna paragraf har införts en definition av begreppet bensin. För

närvarande har frågan om vad i detta sammanhang menas med bensin
lösts genom att i paragrafen hänvisa till i tulltaxan använda
benämningar å de varor, som här avses. Det har emellertid — bland
annat av det skäl, att även annan myndighet än tullverket enligt föreliggande
förslag i fortsättningen skulle handhava bensinbeskattningen
och därvid utöva kontroll å beskaffenheten av hithörande varor — synts
lämpligt, att i denna paragraf angiva vad i författningen avses med
bensin. I utlåtande, som kommerskollegium infordrat i ämnet från sprängämnesinspektionen,
har denna föreslagit, att mineraloljor, vilka hava en
egentlig vikt av högst 0.76o vid + 15° Celsius, skola i detta sammanhang
anses utgöra bensin. Denna gräns har sprängämnesinspektionen tidigare
för tillämpning inom tullverket tillstyrkt såsom i detta hänseende normerande
i fråga om bensin, som importeras. Ämbetsverken hava funnit denna
definition lämplig från skattesynpunkt, och har densamma nu införts i 1 §.
Då införsel till riket av bensin, som framställts ur skifferoljor, någon enstaka
gång lärer förekomma och tillverkning av dylik bensin även kan
tänkas bliva upptagen här i landet, har det ansetts erforderligt att i detta
sammanhang inbegripa skifferoljorna under definitionen.

och 4 §§• Då det ur redaktionell synpunkt ansetts lämpligt, att bestämmelserna om
skattens uttagande å till riket införd bensin, inhemsk bensin och motorsprit
behandlas i skilda paragrafer, hava bestämmelser, motsvarande de i 2 § 1
mom. i nu gällande förordning upptagna, intagits i 2 § i det föreliggande
förslaget, under det att bestämmelserna i 2 § 2 mom. återfinnas i en ny
4 § i förslaget.

Enligt § 4 q) i gällande tulltaxeförordning åtnjutes tullfrihet för inom
landet alstrade eller tillverkade eller här förut införtullade utländska varor,
när de, efter att hava till utlandet utförts, inom 10 år från utförseln i
oförändrat skick återinföras, dock under villkor, bland annat, att därest
vid utförseln för varan eller för därtill använda materialier tullrestitution
åtnjutits, det restituerade beloppet skall återbetalas till tullkassan.

I det förslag till förordning med tulltaxa, som den 12 september 1927
avgivits av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, är till den
bestämmelse, som motsvarar § 4 q) i den nuvarande tulltaxeförordningen,
fogat ett tillägg, enligt vilket skyldigheten att vid tullfri återinförsel av
vara, som här avses, återbetala vid varans tidigare utförsel eventuellt
restituerad tull skulle gälla även annan restituerad avgift, som uppburits

21

Kuuyl. Maj ds proposition Nr Ilo.

av tullverket. Såsom exempel på avgifter, vilkas återbetalning enligt ett
dylikt tillägg skulle komma att ifrågakomma, hava angivits bensinskatt,
soekerskatt och automobilgummiringskatt.

I samband med avlåtande av proposition nr 65 till innevarande års riksdag
med förslag till tulltaxeförordning uttalade jag, att enär i tulltaxeförordningen
inga andra bestämmelser syntes böra förekomma än sådana,
som avsäge tull, och då föreskrifter av det slag, som åsyftades med berörda
tillägg, syntes böra tillhöra de olika specialförfattningarna, jag i likhet
med generaltullstyrelsen funnit mig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas
ifrågavarande förslag. I 5 § s) av det för riksdagen framlagda förslaget
till tulltaxeförordning har i enlighet härmed upptagits i sak samma bestämmelse
som i § 4 q) av nuvarande tulltaxeförordning.

Då enligt 1 ^ av nu gällande förordning om särskild skatt ä bensin och
motorsprit sådan skatt ej skall utgå för bensin, för vilken vid införsel till
riket tullfrihet åtnjutes, skulle eu tolkning efter ordalydelsen av sistnämnda
författningsrum komma att medföra, att vid återinförsel av inom riket tillverkad
eller här förut förtullad bensin, skatt ej skulle utgå, även om vid utförseln
restitution av bensinskatt erhållits. I dylikt fall skulle bensinen
alltså bliva helt fri från skatt. Då detta uppenbarligen icke varit avsett,
har i 2 § 2 mom. av förevarande förslag uttryckligen stadgats, att skatt
skall utgå i sådant fall, som nyss nämnts.

Motsvarande ändring synes böra vidtagas jämväl i 1 § av förordningen
den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, varom
jag därför i detta sammanhang kommer att framlägga förslag. Enär,
enligt ett i statsverkspropositionen till årets riksdag framlagt förslag, sockerbeskattningen
skulle upphävas med utgången av innevarande budgetår,
torde motsvarande ändring i förordningen angående beskattning av socker
däremot icke vara erforderlig.

I denna paragraf hava bestämmelser meddelats om beskattningsmetoden i
fråga om den inhemska bensinen på grundval av de av ämbetsverken förordade
principerna. 2 mom. har avfattats i nära överensstämmelse med 3
§ i förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar, med stadgande
om viss tid, inom vilken anmälan om tillämnad bensintillverkning skall
göras, vilket är erforderligt särskilt med hänsyn till åliggandet för kontrollmyndigheten
att åt tillverkaren tillhandahålla blanketter till fakturor.
Föreskrifterna i 3 och 4 mom. hava till förebilder motsvarande stadganden
i förordningen angående beskattning av socker, förordningen om särskild
skatt å automobilgummiringar och förordningen den 11 juni 1926 (nr 207)
angående tillverkning och beskattning av brännvin. För att icke onödigtvis
försvåra förfogandet över bensin, framställd för vetenskapligt ändamål
eller försöksvis för tekniskt ändamål, har i 5 mom. i denna paragraf stadgats,
att för bensin, tillverkad för sådant ändamål, må utan hinder av bestämmelserna
i förordningen åtnjutas skattefrihet under den kontroll och de
villkor, som Kungl. Maj:t kan pröva erforderliga.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Dessa paragrafer innehålla motsvarande stadganden som 3—5 §§ i nuvarande
förordning.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser handläggas nu restitutionsärendena
av generaltullstyrelsen. Kommerskollegium och kontrollstyrelsen
hava, under förutsättning att denna skatt framdeles kommer att drabba även
inhemsk bensin, föreslagit, att oaktat uppbörden av dylik skatt skulle ske genom
kontrollstyrelsen, frågor om restitution därav skulle handläggas av tullverket,
som i allt fall hade att taga befattning med restitutioner, avseende den
utländska bensinen. En åtskillnad i förevarande hänseende skulle för övrigt
näppeligen vara möjlig att genomföra i vissa fall, särskilt då det gällde
blandningar av inhemsk och utländsk bensin.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke hava funnit något att erinra
mot ämbetsverkens förslag.

Enligt bestämmelse i kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 127) om ändrad
lydelse av rubriken 1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr
80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa m. m. skall vid
restitution av skatt å bensin tillika restitueras den å bensinen belöpande
tullen. Denna bestämmelse torde böra bibehållas. Då emellertid vad kungörelsen
i övrigt innehåller, nämligen stadganden dels om ändrad lydelse
av rubriken 1099 i gällande tulltaxa dels ock om tullfrihet under vissa förhållanden
för till nämnda rubrik bänförlig vara, enligt vad jag sedermera
torde få anföra till statsrådsprotokollet, äro avsedda att upphöra att gälla
respektive den 30 juni och den 31 december 1929, har jag ansett ifrågavarande
bestämmelse böra överflyttas till 5 § i förevarande förordning.

1 mom. i denna paragraf innehåller straffbestämmelse för påbörjande av
bensintillverkning utan avgivande av föreskriven anmälan och har sin motsvarighet
i 14 § i förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar.

I 2 mom. av denna paragraf är straffbestämmelse meddelad för det fall,
att bensintillverkare i syfte att undandraga statsverket skatt utlämnar bensin
i strid mot förordningens föreskrifter eller eljest svikligen förfar. Denna
bestämmelse är likartad med vad för motsvarande fall är stadgat i 30 §
sockerbeskattningsförordningen.

Denna paragraf är avfattad med ledning av 40 § brännvinstillverkningsförordningen.
Vad i sistnämnda paragraf stadgas om skadeståndsskyldighet
har, såsom följande av allmänna rättsgrundsatser, ansetts onödigt
att upptaga.

Bestämmelsen att bötfälld, som jämväl dömts att erlägga skatt, vid bristande
förmåga att gälda skatten eller del därav skall, även om han har
tillgång till gäldande av böterna, undergå förvandlingsstraff, är hämtad från
38 § sockerbeskattningsförordningen.

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Under hänvisning till vad som anförts vid 2 och 4 §§ i förslaget till förordning
om särskild skatt ä bensin och motorsprit får .jag härmed underställa
Kungl. Maj:ts prövning även ett inom departementet upprättat förslag till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261)
om särskild skatt å automobilgummiringar. Innebörden av ändringsförslaget
är, att skattskyldighet skall föreligga vid återinförsel av inom riket tillverkade
eller här förut förtullade automobilgummiringar, för vilka vid utförseln
erhållits restitution av skatt, som avses i förordningen.

Slutligen ber jag få till behandling upptaga fråga om ändring i gällande
tulltaxa.

Samtidigt med förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin
och motorsprit utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut den av
mig förut omnämnda kungörelsen om ändrad lydelse av rubriken 1099 i
den vid förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor
fogade tulltaxa m. in. Enligt denna kungörelse är i tulltaxan under huvudrubriken
mineraloljor, nativa eller råa, ävensom renade, uppförd rubriken
1099 petroleumbensin och gasolin med en tullsats av 1 öre för 10
liter. Jämlikt 1924 års förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit
förstås med bensin mineraloljor, vilka enligt gällande tulltaxa hänföras
till petroleumbensin eller gasolin. Överensstämmelse råder alltså nu
mellan tulltaxan och skatteförfattningen. Ifrågavarande mineraloljor äro
enligt praxis sådana, vilkas egentliga vikt ej överstiger 0.7 6 o vid + 15°
Celsius. I förslaget till den nya förordningen har bensin definierats såsom
mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av + 15° Celsius hava
en egentlig vikt av högst 0.7 6 o. I denna definition inbegripas mineraloljorna
petroleumbensin och gasolin. Definitionen omfattar emellertid härutöver
även skifferoljor. Detta tillägg har motiverats med att införsel av
bensin, som framställts ur skifferoljor, någon enstaka gång lärer förekomma
och tillverkning av dylik bensin även kan tänkas bliva upptagen här i
landet.

I förutnämnda utlåtande har generaltullstyrelsen anfört, att, för vinnande
av bättre överensstämmelse mellan tulltaxan och den föreslagna förordningen,
tulltaxan syntes böra ändras därhän, att rubrik 1099 komme att
omfatta icke blott petroleumbensin utan även skifferbensin. För detta ändamål
syntes endast erfordras, att ordet petroleumbensin utbyttes mot bensin.
Ändring av huvudrubriken syntes däremot ej vara av behovet påkallad,
enär sedan lång tid tillbaka till mineralolja hänförts även ur vissa skiffrar
framställd skifferolja.

Jag ansluter mig till generaltullstyrelsens förslag. Då emellertid, på sätt
förut anförts, förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att träda i kraft den
1 januari 1930, förelagts innevarande års riksdag, bör ifrågavarande ändring
i gällande tulltaxa avse allenast tiden till 1929 års utgång och träda i kraft

Ändr ing i förordningen
om
särskild skatt
å automobiU
gummiring ar.

Ändring i
tulltaxan
vt. m.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

den 1 juli 1929, eller samma dag, som förordningen om särskild skatt å
bensin och motorsprit, i vad den rörer bensin, avses skola träda i kraft.

Vad som i nyssnämnda kungörelse den 23 maj 1924 finnes föreskrivet
om tullfrihet för till tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den till riket
medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel för detta, samt om därav
påkallat undantag från § 4 h) i tulltaxeförordningen, torde böra gälla fortfarande
och intill dess ny tulltaxeförordning med motsvarande bestämmelser
träder i kraft.

Stadgandet i kungörelsen att vid restitution av skatt å bensin tillika
skall restitueras den å bensinen belöpande tullen har, som jag tidigare
omnämnt, överflyttats till 5 § i förslaget till förordning om särskild skatt
å bensin och motorsprit.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels antaga förslagen till

l:o) förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit; och
2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar;

dels ock besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall under tiden
från och med den 1 juli till och med den 31 december 1929 hava
följande lydelse:

Kvantitet
för tullbe-räkningen

Tullsats

Kronor öre

i

1099

Mineraloljor,
bensin och

nativa eller råa, ävensom renade:
gasolin................................................

10 lit.

— Öl

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall av låtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Gustaf Psilander.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.