2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Motionen.

Yttranden.

Andra kammarutskottet.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1929 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 9, i anledning av väckt motion, II: 192, angående
förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagning
sförhållanden.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 192, ka kerrar Ericsson i
Sörsjön ock Johansson i Sollefteå kemställt, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte ankålla om utredning rörande lämpligaste sättet att
åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas provianterings- ock matlagningsförkållanden
under vistelsen i skogarna samt framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill utredningen kan ge anledning.

Beträffande motiveringen får utskottet känvisa till motionen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,
inkämtade i vederbörlig ordning yttrande över motionen av socialstyrelsen,
vilket yttrande jämte en av skogs- och flottledningssektionen i ämnet
angiven promemoria såsom bilagor fogats till detta utlåtande.

För egen del anförde andra kammarens utskott följande.

»Den i föreliggande motion upptagna frågan kar, såsom även i motionen
erinrats, tidigare varit föremål för uppmärksamket. I en av socialstyrelsen
verkställd, år 1910 publicerad undersökning rörande skogsarbetarnas
levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna ock Norrland behandlades
nämligen bl. a. denna fråga. Av nämnda undersökning framgick,
att provianterings- och matlagningsförliållandena vid förläggningarna i
skogarna lämnade mycket övrigt att önska.

Det må även erinras om de undersökningar,- som medicinalstyrelsen
nyligen beslutat verkställa, huruvida vissa sjukdomar förekomma i övre
Norrland i större utsträckning än i övriga delar av landet samt om detta
står i samband med en ensidig och otjänlig kost samt missbruk av kaffe
och tobak.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 3

Av de i anledning av motionen nu i ämnet avgivna yttrandena bestyrkes
motionärernas uppfattning, att provianterings- och matlagningsförhållandena
för den stora arbetaregrupp, som skogsarbetarna utgöra, alltjämt
äro i stort sett lika otillfredsställande som vid tiden för verkställandet av
socialstyrelsens ovan berörda undersökning. Socialstyrelsen bar även i sitt
yttrande uttalat, att det syntes angeläget, att särskilda åtgärder vidtoges
för åstadkommande av en förbättring av ifrågavarande förhållanden.

Jämväl utskottet kan för sin del till fullo biträda syftet med den föreliggande
motionen. Att vidtaga direkta åtgärder för ernående av bättre förhållanden
på förevarande område torde dock böra i första hand ankomma
på det enskilda initiativet.

Emellertid torde statsmakterna indirekt kunna verksamt bidraga till en
gynnsam utveckling genom att föranstalta om eller understödja upplysnings-
och propagandaverksamhet på området i fråga. Socialstyrelsen har
sålunda meddelat, att dylik verksamhet redan med styrelsens medgivande i
viss utsträckning utövats av skogs- och flottledsinspektören vid sidan av
tjänsten. Styrelsen har emellertid ansett det önskvärt, att sådan verksamhet
ålades honom genom en ändring av den författning, som utgör hans instruktion
i fråga om tillsynen å skogs- och flottledshärbärgeslagarnas efterlevnad.
Jämväl enligt utskottets mening torde ett dylikt uppdrag för skogs- och
flottledsinspektören vara väl ägnat att befrämja syftet med den förevarande
motionen.

Vid en utredning av den i föreliggande motion väckta frågan torde emellertid
även böra tagas under övervägande, huruvida icke jämväl andra
åtgärder kunna tjäna berörda syfte. Det torde exempelvis ej vara uteslutet,
att hushållningssällskapen skulle på ifrågavarande område kunna utöva en
fruktbärande upplysningsverksamhet. Inom utskottet har även framkastats
den tanken, att på orter, där förevarande fråga är av intresse och där skolköksverksamhet
är anordnad, särskilda matlagningskurser skulle utan större
kostnad kunna anordnas, varigenom intresse för och kunskap i matlagning
skulle kunna väckas bland dem, som rekrytera skogsarbetarkåren.

Utan att göra något närmare uttalande om den ena eller andra åtgärdens
lämplighet vill utskottet för sin del förorda en utredning av den föreliggande
frågan. En dylik utredning, som lämpligen torde kunna uppdragas
åt socialstyrelsen, torde ej behöva bliva av större omfattning. I vad mån
riksdagens medverkan erfordras för prövning och eventuellt genomförande
av de förslag, vartill utredningen kan giva anledning, torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att avgöra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra kammaren
måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning rörande lämpligaste sättet att åstadkomma en
förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden
under vistelsen i skogarna.»

4

Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Andra kammarens
beslut.

Utskottet.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet finner icke, att i ärendet givna upplysningar eller vad utskottet
för övrigt har sig bekant erbjuder tillräcklig grund att bedöma riktigheten
av motionärernas påstående att mag- och tarmsjukdomar skulle vara
oftare förekommande hos skogs- och flottningsarbetarna än hos andra befolk-''
ningslager eller att dieten skulle vara den avgörande orsaken till uppkomsten
av dessa sjukdomar. Frågan om de sjukdomar, som i större utsträckning
kunna konstateras hos sagda arbetaregrupper, och de särskilda
sjukdomsorsakerna äro för närvarande under utredning av medicinalstyrelsen,
men oavsett det resultat, som kan framgå av denna undersökning,
är motionärernas utredningskrav värt allt beaktande. Skogs- och flottningsarbetarnas
provianterings- och matlagningsförhållanden beröra nämligen
icke endast dieten utan även i hög grad de allmänna hygieniska levnadsförhållandena
för ifrågavarande arbetare.

Utskottet vill därför i likhet med andra kammarens utskott tillstyrka den
ifrågasatta utredningen och hemställer sålunda,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.

Stockholm den 16 maj 1929.

På utskottets vägnar:

GUSTAF W. EOOS.

Närvarande vid ärendets slutbehandling i utskottet: herrar Roos, Julin, J. II. T., Holmgren,
Larsén, Sanden, Eriksson, V., Granström, Larsson, J. A*

* Ej närvarande vid utlåtande^ justering.

Reservation

av herrar Roos och V. Erilcsson.

Första hammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 9.

5

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom remiss den 8 februari 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott avgiva
yttrande över en inom kammaren väckt motion, nr 192, angående förbättring
av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden.
Till fullgörande härav får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har i ärendet infordrat yttrande av skogs- och flottledsinspektören,
och har denne avgivit sådant i form av en promemoria, som i avskrift
bilägges.

Skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden är onekligen
en betydelsefull folkhygienisk fråga. I sin år 1916 publicerade undersökning
rörande skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden i Värmland,
Dalarna och Norrland ägnade Styrelsen också en ganska ingående
uppmärksamhet åt densamma. Tyvärr lärer det nog förhålla sig så, som
av skogs- och flottledsinspektören i hans yttrande framhålles, att skogsarbetarnas
provianterings- och matlagningsförhållanden alltjämt äro i stort sett
lika otillfredsställande som vid tiden för berörda undersökning. Att särskilda
åtgärder vidtagas för åstadkommande av en förbättring av ifrågavarande
förhållanden synes därför angeläget. De förslag i sådant syfte, som
framställts av skogs- och flottledsinspektören, torde förtjäna beaktande. I
främsta rummet synes härvid en målmedvetet bedriven upplysnings- och
propagandaverksamhet, särskilt för bildande av kooperativa matlag i skogsoch
flottledshärbärgena i förening med anställande av kockar eller hushållerskor,
böra komma i betraktande. Dylik verksamhet har redan med
Styrelsens medgivande i viss utsträckning utövats av skogs- och flottledsinspektören
vid sidan av tjänsten. Det synes emellertid önskvärt, att sådan
verksamhet ålades honom såsom en uppgift, vilken han hade att fullgöra
jämte övriga honom nu åvilande uppgifter. Detta skulle lämpligen kunna
ske genom att i den författning, som utgör hans instruktion i fråga om tillsynen
å skogs- och flottledshärbärgeslagarnas efterlevnad — Kungl. Maj:ts
kungörelse den 19 december 1919 (nr 822) angående tillsyn å härbärgen
för skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbetare — inrycka en
bestämmelse därom, att inspektören även har att verka för förbättring av
skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden.
En dylik åtgärd skulle innebära ett starkt stöd för inspektören
vid hans fortsatta bedrivande av ifrågavarande verksamhet samtidigt som
den skulle möjliggöra för honom att ägna mer tid och intresse åt verksamheten,
än han hittills ansett sig kunna göra.

Stockholm den 7 mars 1929.

GUNNAK HUSS.

W. STENHOLM.

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Avskrift.

Skogs- och flottledsinspektören.

P. M.

till Kungl. Socialstyrelsen i anledning av motion i andra kammaren,
nr 192, angående förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförliållanden.

Den betydelsefulla fråga, som genom förevarande motion upptagits till
behandling i riksdagen, har redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet.
Eedan under åren 1893—1899 verkställdes av dåvarande provinsialläkaren
i Fjällsjö distrikt N. Englund och professor E. Tigerstedt statistiska
undersökningar rörande skogsarbetarnas diet, fördelningen av förtärda
näringsämnen samt den dagliga energiomsättningen, vilka år 1900
publicerades i en uppsats i tidskriften Idygiea under rubrik »Skogsarbetarnas
föda i nordvästra delen av Ångermanland». Vid dessa undersökningar
påvisades bl. a., att skogsarbetarnas födoämneskonsumtion till följd
av det ansträngande arbetet var avsevärt större än för andra kroppsarbetare.
Vidare konstaterades, att skogsarbetarnas föda bestod av mycket få födoämnen,
bland vilka amerikanskt fläsk, knäckebröd, vetemjöl, potatis och
socker voro de viktigaste. Därtill kom kött, korv, sill, strömming, mesost,
smör, mjölk, mjukt bröd, rågmjöl, grynmjöl, korn-, havre- och risgryn,
ärter och sirap, men uppgåvos dessa vara av mycket underordnad betydelse.
Vid flottningsarbete syntes födoämneskonsumtionen vara betydligt mindre
än vid skogsarbete, och dessutom utgjordes flottningsarbetarnas föda så gott
som uteslutande av torrskaffning. Korv, ost och ansjovis användes i betydligt
större omfattning än vid skogsarbete, under det att sådana födoämnen,
som erfordrade särskild tillagning, nästan alls icke förekommo.

Skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden hava vidare
varit föremål för undersökning vid den av socialstyrelsen verkställda utredning,
vars resultat år 1916 framlades i publikationen »Skogsarbetarnas
levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland». Ehuru
man vid sistnämnda undersökning ansåg sig kunna spåra en tydlig förbättring
av skogsarbetarnas diet, om densamma jämfördes med de konsumtionsförhållanden,
som voro rådande vid tidpunkten för doktor Englunds
undersökning, framgick dock klart, att provianterings- och matlagningsförhållandena
vid förläggningarna i skogarna fortfarande lämnade mycket
övrigt att önska. Proviantanskaffningen var sålunda ofta förenad med
betydande svårigheter, och skogsarbetarna livnärde sig merendels på en
synnerligen enformig och illa tillagad kost, vilken enligt läkares utsago
stundom gav anledning till digestionsrubbningar och magsjukdomar. Härtill
medverkade emellertid mindre råvarornas art och beskaffenhet än de
förtärda maträtterna och sättet för deras tillagning. Att matlagningen
måste bliva bristfällig och otillfredsställande är emellertid ej ägnat att
förvåna, då skogsarbetarna, såsom känt är, i regel äro hänvisade till att
själva laga sin mat. Eu från arbetet nyss hemkommen arbetare, »trött
och kådig till kropp och kläder», är, såsom i ovannämnda utredning frainhålles,
enligt sakens natur föga skickad att på egen hand hushållsamt och
smakligt anrätta sin föda. De ofta mycket primitiva kojor, som tidigare
allmänt användes för arbetarnas inkvartering, och de enkla matlagningsanordningar,
som alltjämt äro för handen i härbärgena, äro ej heller ägnade

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 7

att underlätta matlagningen, för att ej nämna de svårigheter, som alltid
maste uppstå, da flertalet av de i ett härbärge boende skola laga mat samtidigt.

Såsom i socialstyrelsens undersökning framhålles, ankommer anskaffnmg
och transport av provianten till arbetsplatserna även i regel på arbetarna
själva. Endast vid större drivningar å trakter, där avståndet till
handelsbodar är mycket betydande, kan det hända, att någon handlande
anordnar ett proviantförrad i närheten av arbetarnas förläggning, varifrån
matvaror vissa dagar försäljas till arbetarna. Belysande för de svårigheter,
som vanligen äro förenade med provianteringen, är det vid socialstyrelsens
undersökning konstaterade förhållandet, att medelavståndet mellan avverkningsplats
och närmaste proviantförråd uppgick till c:a 1 mil, eu
väglängd som anmärkningsvärt ofta överskreds i Kopparbergs län samt i
de tre nordligaste länen. Till provianteringsstället ledde i allmänhet öppen
vinterväg, men i vissa fall maste arbetarna begiva sig dit på obanade stigar,
över myrar o. dyl.

De i kosten ingående födoämnena utgjorde även enligt den av styrelsen
utförda undersökningen företrädesvis av de fem standardartiklarna fläsk.
bröd, vetemjöl, kaffe och socker. I undersökningsområdets södra och mellersta
delar var ^matsedeln i regel något mera omväxlande. I dessa trakter
konsumerades salunda icke obetydliga mängder korv, sill, smör, margarin,
ost, gryn, ärter och bönor. I övre Norrland syntes skogsarbetarens levnadsstandard,
liksom befolkningens i övrigt, vara något lägre än söderut. Av
uppgifter angående konsumerade kvantiteter av viktigare hushållsartiklar
por konsumtionsenhet för skogsarbetare, stadsarbetare och lantarbetare,
sammanställda i en i utredningen intagen tabell, framgick, hur enformigt
skogsarbetarbudgeten var i jämförelse med matordningen för de under mera
normala förhallanden levande arbetarna. Orsaken härtill syntes vara de
svåra transport- och förvaringsförhållandena vid timmerdrivningarna, som
nödvändiggjorde matsedelns starka reducering och inskränkning till ett
mindre antal standardartiklar, lätta att frakta och förvara. Sålunda hade
färskt kött och fisk genomgående ersatts med konserverade varor, företrädesvis
salt fläsk (helst det feta amerikanska) och sill. Någon mjölk dracks
knappast, men däremot föranledde det hårda arbetet i låg temperatur förtäring
av vida mer smör, margarin och andra fettvaror än eljest. Potatis
förekom sällan vid skogsarbetet, då den lätt frös. Detta viktiga födoämne
ersattes genom större kvantiteter mjöl och bröd. Slutligen förtärdes, enligt
vad undersökningen gav vid handen, tre gånger så mycket kaffe och socker
som under mera normala förhållanden.

Enligt de rön och iakttagelser, som undertecknad kunnat göra vid besöken
å arbetsplatserna i skogarna, äro skogsarbetarnas provianteringsoch
matlagningsförhållanden i allmänhet alltjämt lika primitiva som ovan
skildrats. Att det nu tillämpade systemet med individuell proviantering
och matlagning även fördyrar skogsarbetarnas kosthåll, har framhållits i
socialstyrelsens ovan åberopade utbredning. Fördyrande verkar även den
omständigheten, att ett onödigt stort antal dagsverken ofta måste anslås
till provianteringsresor.

Den kost, å vilken skogsarbetarna livnära sig, synes slutligen vara mindre
lämplig ur dietisk och näringsfysiologisk synpunkt. Å läkarhåll har sålunda,
såsom ovan framhållits, konstaterats, hurusom skogsarbetarnas svårsmälta
diet ej sällan förorsakat digestionsrubbningar och magsjukdomar.

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Stundom förekomma även sjukdomar i svalget och munhålan (surmun,
stomatit), vilka dels direkt och dels indirekt på grund av bristfällig rengöring
av munhålan anses föranledda av den feta dieten.

Under det sistförflutna året har frågan om den enformiga och grönsaksfattiga
skogsarbetardietens inverkan på matsmältningsorganen fått ökad
aktualitet genom en artikel i detta ämne, som publicerats i Social-Medicinsk
tidskrift av doktor E. Perman. Sedermera har provinsialläkaren i
Kalix-Töre distrikt i Norrbotten, doktor J. Kallander, påpekat, att s. k.
jäsningssjukdomar, som utan tvivel äro förorsakade av olämplig diet, äro
talrikt förekommande inom hans tjänstgöringsområde. Hela denna fråga
har numera upptagits till behandling av medicinalstyrelsen, som redan
föranstaltat om en omfattande undersökning av de sålunda konstaterade
sjukdomssymtomen samt orsakerna till desamma.

Vid övervägande av huru man lämpligen och bäst skall kunna förbättra
mathållningen för skogsarbetarna synes det, med hänsyn till vad ovan
anförts angående det sätt, på vilket ifrågavarande proviantanskaffning
och matlagning nu i allmänhet äger rum, ej behöva råda någon tvekan om,
att det nuvarande systemet så snart ske kan bör ersättas av gemensam, på
lämpligt sätt organiserad mathållning. Utan att dylik gemensam mathållning,
matlagsvis eller helst kojlagsvis anordnad, kommer till stånd, synes
man knappast kunna räkna med någon nämnvärd förbättring av de nu
rådande förhållandena. Att å andra sidan de betydande olägenheter, som
med nuvarande system synas ofrånkomliga, kunna helt undanröjas genom
en kooperativ organisation av mathållningen, varvid de gemensamma hushållen
allt efter deras storlek förestås av en eller flera för ändamålet särskilt
anställda hushållerskor, har klart framgått av den erfarenhet, sona
hittills kunnat vinnas å trakter, företrädesvis Dalarna och Härjedalen, där
dylika hushåll under senare år förekommit i cj obetydlig omfattning bland
skogsarbetarna. Förutom tillredande av »god mat, mycket mat och mat i
rättan tid» synes en duktig hushållerska medhinna städning och renhållning
av bostaden samt även lagning av kläder, allt åtgärder som äro ägnade
att skapa ett visst mått av »hemtrevnad i kasern» och därmed ökad
tillfredsställelse hos skogsarbetarna ävensom säkerligen ett förbättrat hälsotillstånd.
Trots de med anställandet av hushållerskor förenade omkostnaderna
hava de kooperativa hushållen visat sig medföra ett förbilligande
av mathållningen, i sin tur medförande en i samma grad höjd reallön.

En skildring av ett dylikt kooperativt hushåll vid en skogsdrivning i
Dalarna har lämnats av jägmästaren N. Bellander i en uppsats i tidskriften
»Skogen», betitlad »Kooperativa matlag i skogskojorna». Efter en redogörelse
för mathållningens organisation och under vintern konsumerade
matvaror av olika slag sammanfattar han de fördelar, som en på dylikt
sätt ordnad mathållning visat sig medföra, sålunda:

Dietiska fördelar: vällagad, enkel och kraftig kost på regelbundna tider
är det bästa medlet för bevarande av en god matsmältning.

Hygieniska fördelar: renlighet i mat och kläder medför kroppslig renlighet,
ökar välbefinnandet och stärker motståndskraften mot sjukdomar,
särskilt tuberkulosen, vilken ligger på lur i varje koja.

Moraliska fördelar: ordning och renlighet bliva goda vanor, rått och
ohyfsat uppträdande i ord och gärningar dämpas i regel i närvaro av

kvinnor. 0 .

l^lcoYiOYiiislccL fövdclciv.* partiinköpen medföra rabatter a varuprisen, den

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 9

gemensamma matlagningen möjliggör bättre utnyttjande av ingredienserna
; friheten från matlagningen ökar arbetstiden; den ordnade och hälsosamma
kosten ger ökade arbetskrafter och därmed högre inkomster; underhåll
av arbetskläder ökar dessas varaktighet.

Att skogsarbetarna själva äro mycket intresserade av dylik mathållning
har framgått bl. a. vid samtal härom samt av artiklar i tidningarna. Orsakerna
till att det oaktat gemensam mathållning ej kommit till stånd i
större utsträckning än hittills skett äro flera. De förnämsta synas vara
brist på initiativ — »det är så svårt att komma sig för» heter det ofta —
och organisationsförmåga. Härtill kommer svårigheten att noggrant och
rättvist fördela hushållskostnaderna då, såsom ofta förekommer, matvaror
medföras från hemmen. Vidare är det icke alltid så lätt att uppnå erforderlig
enighet inom kojlagen för en här ovan skisserad omläggning av mathållningen,
beroende på att den individuella konsumtionen och smaken är
i hög grad varierande. »Den ene steker sitt fläsk i smör, den andre nöjer
sig med fisk och bröd», skriver en meddelare till socialstyrelsen i samband
med lämnande av material till den ovannämnda utredningen. Slutligen
bottnar det misstroende för gemensam mathållning, som från arbetarnas
sida då och då kommer till uttryck, i det förhållandet, att skogsarbetarna
i allmänhet sakna erfarenhet rörande på dylikt sätt organiserad mathållning.
Det verksammaste medlet att åstadkomma reformer på detta område
är därför ett kraftigt och målmedvetet upplysningsarbete. Skogs- och flottledsinspektören
bär även under senare år vid besöken å arbetsplatserna
sökt göra arbetarna mera förtrogna med dylik mathållning och fäst deras
uppmärksamhet på fördelen, icke minst i ekonomiskt avseende, av en välordnad
gemensam proviantering och mathållning. För samma ändamål
har skogs- och flottledsinspektören, efter inhämtande av socialstyrelsens
medgivande, bl. a. låtit i bilagda broschyr avtrycka jägmästare N. Bellanders
ovannämnda skildring, vilken med bistånd av de vid tillsynen av
skogs- och flottledshärbärgeslagarna biträdande befattningshavarna samt arbetsgivarna
distribuerats bland skogsarbetarna.

Då, såsom även framhållits, bostädernas otillfredsställande beskaffenhet
och inredning ofta utgjort ett hinder för anställande av hushållerskor och
därmed för införande av gemensam mathållning, har skogs- och flottledsinspektören
vidare upprättat ritningar till härbärgen av olika typer och
storlekar, avsedda att underlätta införande av gemensam mathållning, vilka
ritningar tillhandahållas till ett pris av 30 öre per styck.

Då en genom arbetsgivarnas försorg ordnad gemensam mathållning torde,
åtminstone till en början, komma att mötas med visst misstroende av skogsarbetarna,
är det önskvärt, att en dylik kunde komma till stånd på arbetarnas
eget initiativ och bedrivas i arbetarnas egen regi. Detta utesluter givetvis
icke, att åtgärder från arbetsgivarnas sida till underlättande och förbilligande
av skogsarbetarnas mathållning äro synnerligen önskvärda, vilket
synes kunna ske t. ex. genom anordnande på arbetsplatserna av med hänsyn
till gemensam mathållning ändamålsenliga bostäder och genom motverkande
av det fördyrande kredit- och mellanhandssystemet vid proviantförsäljningen.
För att emellertid bereda skogsarbetarna i olika trakter tillfälle
att närmare lära känna systemet med gemensam mathållning skulle
det tvivelsutan vara fördelaktigt, om vid ett antal härför lämpliga avverkningsplatser
kunde anordnas några mönsterhushåll av här ifrågavarande
slag. Sannolikt är att anordnande av dylika experiment med gemensamma

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 12 samt. 2 avd. 6 haft. (Nr 8—9J 2

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

hushåll under kompetent ledning, för vilkas resultat redogörelser skulle
spridas, skulle kunna stimulera arbetarnas intresse för gemensam mathållning,
så att de mera allmänt började införa sådan.

Vid skogsavverkningsarbeten i Förenta staterna och Canada förekommer
gemensam mathållning under arbetsgivarens ledning vid alla arbetsplatser.
Arbetarna hava endast att erlägga en viss bestämd ersättning för kosthållet
per dag eller vecka. I vissa fall ingår fri kost i avlöningsförmånerna. Av
uttalanden utav från Amerika hemvändande skogsarbetare och andra synes
framgå, att de haft goda erfarenheter av mathållningen vid de amerikanska
timmerlägren, vilken de oftast skildra i mycket berömmande ordalag.
Ehuru arbetsförhållandena i Amerika äro väsentligt olika motsvarande
förhållandena hos oss, synes det dock önskvärt, att studier av detta
och hithörande spörsmål kunde bedrivas i samband med studieresor, som i
annat syfte företagas till Amerikas och Canadas skogsområden.

Då det vidare ibland visat sig förenat med svårigheter att uppbringa
för här ifrågavarande ändamål lämpliga hushållerskor, kunniga och vana
vid här avsedd mathållning, torde vidare böra tagas under övervägande,
huru man lämpligen skall kunna meddela erforderlig undervisning i dylik
matlagning och förestående av hushåll av det slag, varom här är fråga. Av
socialstyrelsen har redan tidigare i samband med den ovan åberopade utredningen
omnämnts den ej så sällan uttalade uppfattningen, att någon
mera genomgripande förbättring av skogsarbetarnas kosthåll knappast
vore möjlig annat än i samband med en höjning av befolkningens i skogsbygderna
allmänna levnadsstandard. Det torde därför vara av betydelse
jämväl för här ifrågavarande spörsmål, att de krav på förbättrad och utvidgad
undervisning i mathållning och huslig ekonomi, som vid olika tillfällen
framförts, kunde vinna beaktande.

Utarbetande av särskilda med hänsyn till skogslivets förhållanden särskilt
lämpade utspisningsstater torde även böra förordas, då dylika skulle
vara av stort värde för dem, som komma att förestå de gemensamma hushållen
och som sålunda skola hava att svara för att skogsarbetarna komma
i åtnjutande av närande, omväxlande och välsmakande föda.

Stockholm den 2 mars 1929.

OSCAR WALLNER.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

B. Wessberg.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1929.