Statsutskottets utlåtande Nr 95.
1
Nr 95.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för beredande av nybyggnad för statens historiska
museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende
ställda stats samling ar m. m. jämte två i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkten 73, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående
nybyggDad för statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens
inseende ställda statssamlingar, i riksstaten för budgetåret 1929/1930
för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 15 februari
1929 dagtecknad proposition, nr 98, vilken för förberedande behandling
hänvisats till riksdagens statsutskott, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
att dels medgiva, att det av förutvarande positionsartilleriregementet
hittills disponerade kasernområdet jämte den därå befintliga kasernbyggnaden
samt tillhörande stallflyglar må — under förutsättning av sådana ändringar
i den för området nu gällande stadsplanen, som departementschefen
i statsrådsprotokollet angivit — reserveras för statens historiska museum,
vitterhetsakademien och andra under nämnda akademi ställda statssamlingar
ävensom för andra statliga museer och kulturella institutioner eller ock statsinstitutioner
i övrigt, vilka enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut må
komma att framdeles förläggas till byggnader å ifrågavarande tomtkomplex;
dels ock för utlysande av arkitekttävlan om förslagsritningar till sådana
ändrings- och'' nybyggnadsarbeten, som äro erforderliga för en förflyttning av
statens historiska museum och Övriga under vitterhetsakademiens inseende
ställda statssamlingar till ifrågavarande område, ävensom för uppgörande
av detalj ritningar i samma hänseende m. m. för budgetåret 1929/1930 under
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 49 häft. (Nr 95—96.) 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 95.
riksstatens åttonde huvudtitel anvisa ett extra reservationsanslag av 40,000
kronor. .
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omtor
mälda
statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr G. Kobb (I: 249)
och den andra inom andra kammaren av herr A. Anderson i Råstock (II:
387), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte med avslag å Kungl.
Maj:ts proposition nr 98 besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om ny utredning angående lämplig plats till förläggning av i propositionen
åsyftade byggnader.
Statens historiska museum är jämte myntkabinettet, antikvarisk-topografiska
arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket ställt under vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademiens inseende. Såväl dessa fyra statssamlingar
som akademien och riksantikvarieämbetet äro inrymda i en och
samma byggnad, nationalmuseibyggnaden, där för ändamålet upplåtits hela
bottenvåningen och några utrymmen i källaren. Härjämte disponerar museet
provisoriska förrådslokaler i det södra av de gamla riksbankshusen
och i förutvarande länscellfängelset å Östermalm. De av museet och Övriga
här angivna samlingar och institutioner nu innehavda lokalutrymmena representera
en golvyta av sammanlagt 4,516 kvadratmeter, varav 1,107 kvadratmeter
utgöra utställningsrum, 2,088 kvadratmeter magasinsutrymmen samt
1,321 kvadratmeter tjänsterum.
Frågan om uppförande av en ny byggnad för statens historiska museum
och därunder hörande samlingar har länge stått på dagordningen. Ett
flertal utredningar i ämnet har verkställts och olika förslag hava framkommit
såväl med avseende å byggnadens beskaffenhet som beträffande
dess förläggning. Det är särskilt förläggningsfrågan, som vållat svårigheter
och föranlett ingående överväganden. År 1909 uttalade sig vitterhetsakademien
för att museet borde förläggas till den mellan Nordiska museet och
Skansen belägna tomt, där Biologiska museet har sin plats. Mot denna
tanke gjordes dock invändningar av det skälet, att uppförandet av en monumentalbyggnad
av här ifrågavarande dimensioner på berörda tomt ansågs
komma att förtaga Djurgårdsentrén dess karaktär av parkentré. De
s. k. statens byggnadssakkunniga framförde år 1913 två alternativ till förläggningsplats,
nämligen antingen Galärvarvet eller områdena på ömse sidor
om Nordiska museet, Då Galärvarvet icke var tillgängligt föreslogo de sakkunniga
museets förläggande till området söder om Nordiska museet mellan
stora vägen och Galärvarvets mur.
Även detta förslag möttes emellertid av gensagor. Nordiska museets
nämnd avstyrkte detsamma bland annat på den grund, att de båda omra
-
Statsutskottets utlåtande Nr !):">.
3
dena på ömse sidor om Nordiska museets byggnad enligt nämndens mening
boide reserveras för detta museums eget behov av vidgat utrymme, och
intendenten för Djurgården samt riksmarskalksämbetet ställde sig likaledes
avvisande därför att en byggnad för ändamålet på sistberörda plats skulle
ofördelaktigt inverka på utseendet och intrycket av själva entrén till Djurgården.
Vitterhetsakademien hemställde så år 1919, att statens tomt i
Nobelparken måtte reserveras för statens historiska museum. Byggnadssakkunniga
motsatte sig bestämt en sådan åtgärd under framhållande, att
Nobelparken icke borde reduceras och belastas med byggnader av större
dimensioner. Själva upptogo de sakkunniga i sitt betänkande år 1925 angående
ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm en annan
tomtplats till diskussion, nämligen just den, som i Kungl. Maj:ts nu föreliSSande
förslag avses, å vilken f. d. positionsartilleriregementets kasern
är belägen. De framhöllo, att kasernbyggnaden med dess båda flyglar
besutte en så betydande monumentalitet, att det borde vara ett allmänt
intresse att söka bevara anläggningen. Byggnaderna kunde med lämpliga
omändringar synnerligen väl ägna sig för museala ändamål. Emellertid
uttalade sig de sakkunniga i nämnda betänkande närmast för att norra
delen av Galärvarvet fortast möjligt borde frigöras och att plats å detta
område måtte upplåtas för statens historiska museum och dithörande institutioner.
I skrivelse av år 1926 uttalade vitterhetsakademien, att den för sin del
kunde acceptera vilken som helst av de ifrågasatta platserna, nämligen
Galärvarvets område å Djurgården, Nobelparken och positionsartilleriets
kaserntomt. Akademien ansåge det emellertid vara ofrånkomligt, att byggnadsfrågan
vunne sin lösning inom den allra närmaste framtiden, ty eljest
skulle museisamlingarna och dessas vetenskapliga bearbetning lida obotlig
skada och de fornminnesvårdande myndigheterna svårt hämmas i sitt arbete.
Genom beslut den 14 maj 1926 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksantikvarien skyndsamt verkställa utredning rörande
ny förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar
och institutioner samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning; och förklarade Kungl. Maj:t sig vilja
sedermera besluta i fråga om uppdrag åt byggnadsstyrelsen att utarbeta
ritningar till nya lokaler för nämnda museum och därmed förenade samlingar
och institutioner.
Innan byggnadsstyrelsen inkommit med berörda utredning och förslag,
framställdes av 1926 års beredning rörande den militära centralförvaltningens
organisation och av kasernkommittén förslag, att ovannämnda kasernområde
skulle i avseende å den del, varå kasernbyggnaden och stallflyglarna mot
Storgatan vore belägna, utnyttjas för marinens överstyrelseorgan, som lämpligen
kunde erhålla sina lokaler i kasernbyggnaden.
I januari 1928 inkom byggnadsstyrelsen med den av Kungl. Maj:t an -
4
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
befallda utredningen angående ny förläggning av statens historiska museum
och därtill hörande samlingar. Det är på denna utredning och det förslag,
byggnadsstyrelsen däri framställt, som Kungl. Maj:ts föreliggande framställning
grundar sig.
Förslaget, som är uppgjort i fullt samförstånd med riksantikvarien och
med ledning av ett av denne utarbetat program, innebär i huvudsak följande.
Den å förenämnda kasernområde befintliga huvudbyggnaden skulle efter
vissa nödiga ändrings- och iståndsättningsarbeten tagas i anspråk för biblioteks-
och arkivlokaler, tjänstelokaler för statens historiska museum och riksantikvarieämbetet
ävensom sessionssal för vitterhetsakademien, lokaler för
fotografering, textilkonservering m. m. Dessa lokaler skulle upptaga hela
byggnadens bottenvåning och våningen 1 trappa upp samt en del av våningen
2 trappor upp, där dessutom vissa reservlokaler skulle erhållas, vilka
tillsvidare skulle kunna utnyttjas för Kinasamlingen eller eventuellt för
kommittéer, ortnamnsberedningen m. m. För museisamlingarnas utställning
och magasinering skulle däremot uppföras eu nybyggnad bakom den
sålunda avsedda administrationsbyggnaden, för vilket ändamål hela tomtutrymmet
mellan sistnämnda byggnad och Linnégatan skulle tagas i anspråk.
Denna nybyggnad skulle enligt förslaget, som emellertid icke betraktas såsom
en slutlig lösning av byggnadsproblemet, utgöras av eu parallellt med administrationsbyggnaden
gående rektangulär byggnad ävensom ett därtill anslutet
bågformigt byggnadsparti mot hörnet av Linnégatan och Narvavägen. Genom
två flygelbyggnader skulle den nya museibyggnaden förbindas med administrationsbyggnaden
men skulle i övrigt vara helt skild ifrån densamma. På
grund av nivåförhållandena inom den del av tomten, som skulle upptagas
av den nya museibyggnaden, skulle denna byggnad, ehuru den icke komme
att höja sig över administrationsbyggnadens taklinje, kunna till sin huvuddel
uppföras i tre våningar med för ändamålet erforderliga rumshöjder. Huvudentrén
till museibyggnaden skulle anordnas från den gård, som bildas mellan
denna byggnad och administrationsbyggnaden, och skulle tillträde till gården
förmedlas genom en i anslutning till sistnämnda byggnads loggiaparti anordnad,
tvärs genom byggnaden gående portik, varifrån jämväl uppgångarna
till administrationslokalerna m. m. skulle anordnas.
Inom den sålunda skisserade nybyggnaden skulle statens historiska museum
för sina samlingar erhålla välbelysta lokaler med ett utrymme, inom
vilket ett i förenämnda av riksantikvarien Curman uppgjorda program angivet
utrymmesbehov av tillhopa omkring 10,000 kvadratmeters golvyta helt
skulle tillgodoses.
Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda approximativa kostnadsberäkningar
skulle kostnaderna för uppförandet av den ifrågasatta nybyggnaden
jämte kostnaderna för utförande av erforderliga ändrings- och iståndsättningsarbeten
inom den gamla kasernbyggnaden uppgå till 3,500,000 kronor.
Det framhålles, att berörda förslag endast innefattar ett skissförslag, avsett
Statsutskottets utlåtande Nr 95. 5
att visa möjligheterna för eu lämplig lösning av statens historiska museums
lokalfråga.
Den tomtyta, som enligt det föreliggande skissförslaget skulle tagas i anspråk
för statens historiska museum och därmed förenade samlingar och institutioner,
utgör omkring 10,000 kvadratmeter. Emellertid anses det erforderligt
att härutöver reservera plats för framtida utvidgning. Sådan utvidgning
skulle enligt byggnadsstyrelsens mening lämpligen kunna förläggas
till det tomtutrymme, som vore beläget i hörnet mellan Linnégatan och en i
enlighet med ett av ovannämnda byggnadssakkunniga framlagt stadsplaneförslag
angiven förlängning av Grevmagnigatan. Genom en dylik förläggning
skulle byggnaden bliva lätt tillgänglig från de övriga museilokalerna,
och tomtplatsen anses ur utrymmessynpunkt tillräcklig. Såsom en i en avlägsen
framtid eventuellt erforderlig lokalutvidgning skulle man enligt byggnadsstyrelsen
emellertid kunna tänka sig, att de båda stallflyglarna skulle
tagas i anspråk för sagda ändamål.
Vad beträffar frågan, huru stallflyglarna tillsvidare skola utnyttjas, har
byggnadsstyrelsen icke funnit sig hava anledning att nu i detta sammanhang
taga någon definitiv ställning härutinnan. Emellertid anvisar byggnadsstyrelsen
två utvägar såsom möjliga, nämligen antingen att de användas
uteslutande såsom magasinslokaler, för vilket ändamål några kostnader för
större ombyggnadsarbeten icke skulle behöva ifrågakomma, utan byggnaderna
endast iståndsättas, eller också att byggnaderna genom vidtagande av en del
mera omfattande ändringsarbeten, anbringande av takfönster och dylikt iordningställas
såsom utställningslokaler för sådana museisamlingar, vilka med
hänsyn till föremålsbeståndets beskaffenhet lämpligen skulle kunna inrymmas
i de lokaler, som här skulle erhållas. Bland institutioner, vilkas behov av
magasinsutrymmen på nu angivet sätt skulle kunna tillgodoses, anger byggnadsstyrelsen
riksarkivet, nordiska museet, etnografiska museet, marinmuseet
och sjöfartsmuseet. Skulle stallflyglarna befinnas böra användas till utställningslokaler
för museiändamål syntes marinmuseet och sjöfartsmuseet lämpligen
kunna härvid ifrågakomma.
Med avseende å själva kaserntomten inhämtas av propositionen bland
annat följande.
Området innefattar en areal av 38,464 kvadratmeter. Samtidigt med att
1892 års riksdag beviljade medel till uppförande av en ny hästgardeskasern,
beslöt riksdagen, att nu ifrågakomna kasernområde, som då omfattade hela
kvarteret Hästgardet, skulle, till betäckande av kostnaderna för de nya
kasernerna, uppdelas i kvarter och tomter samt efter rivning av därå uppförda
byggnader försäljas. En reglering av området genom framdragandet
av Grevmagni- och Torstenssonsgatorna genom detsamma samt breddning
av Styrmansgatan till 18 meters bredd fastställdes genom nådigt brev den
27 maj 1892. Genom denna ändring av stadsplanen skulle kvarteret Häst
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
gardet uppdelas i tre kvarter — benämnda Spiltan, Krabban och Hästen —
vilka skulle styckas i sammanlagt 40 tomter.
Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t träffade arméförvaltningen den
11 april—24 oktober 1894 å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar avtal med
Stockholms stad angående omförmälda stadsplans genomförande. Till staden
har genom sagda avtal överlåtits de delar av kasernområdet, vilka enligt
nu gällande stadsplan skola utläggas till Grevmagni- och Torstenssonsgatornas
förlängning genom kasernområdet ävensom till breddning av Styrmans-
och Storgatorna. I Grevmagnigatans berörda förlängning ingår därjämte
en »gatudessein», vilken ansetts tillhöra staden sedan gammalt men är intagen
till kasernområdet. Staden, som vunnit lagfart å de sålunda överlåtna
gatuområdena, äger emellertid i enlighet med avtalet icke rätt att tillträda
gatumarken förr än »kasernetablissementet varder utrymt» och å området
»uppförda byggnader bliva för kronan obehövliga och nedrivna».
Av byggnaderna är huvudbyggnaden uppförd tvärs över den mark, som
enligt stadsplanen skulle utläggas till Torstenssonsgatan samt de båda stallflyglarna
delvis å mark, som enligt stadsplanen skulle utläggas till Storoch
Grevmagnigatorna. Även en del andra byggnader äro delvis belägna
å sådan mark, som enligt nu gällande stadsplan skulle utläggas till gata.
Den sålunda fastställda stadsplanen har emellertid ännu icke kommit till
utförande. Förut omnämnda byggnadssakkunniga framlade i anknytning
till planen på kasernområdets utnyttjande för museala ändamål i sitt betänkande
av år 1925 förslag till ny stadsplan för det gamla kvarteret Hästgardet,
utgående från att kasernbyggnaderna skulle bibehållas. Även enligt
detta förslag skulle området uppdelas i tre kvarter, av vilka det västligaste,
A, mellan Styrmansgatan och den över området framdragna Grevmagnigatan
nästan sammanfaller med kvarteret Spiltan. Den östliga delen
av området delas av en parallellt med Linnégatan lagd gata i två kvarter,
varav det nordliga, B, är avsett att uppdelas i tomter till försäljning och
det södra, C, att bilda tomt för de tre kvarstående kasernbyggnaderna med
utrymme även för eventuella tillbyggnader.
Enligt den fastställda stadsplanen har
kv. Spiltan en areal av.......... 9,199 kvm.
» Krabban » » ».......... 12,633 »
» Hästen » » » 9,816 » 31,648 kvm.
Gatumark........................ 6,816 »
Summa 38,464 kvm.
Enligt det av de sakkunniga framlagda stadsplaneförslaget skulle
det västra kvarteret A få en areal av . . 8,946 kvm.
» nordöstra » B » » » » . . 8,174 »
» sydöstra » G » » » » . ■ 16,474 » 33,594 kvm.
Gatumark.........................4,870 »
Summa 38,464 kvm.
Statsutskottets utlåtande Nr 1)5.
7
Sammanlagda ytan av kvartersmarken är i det senare förslaget något
större än enligt den fastställda stadsplanen, beroende på att gatumarken
något minskats. Den till försäljning åt enskilda avsedda tomtmarken i
kvarteren A och B uppgår enligt byggnadssakkunnigas förslag till 17,120
kvadratmeter.
. Enligt sakkunnigas förslag skulle bela kvarteret C upplåtas till någon
museal statsinstitution.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för det av byggnadsstyrelsen
framlagda förslaget förutsätter eu förläggning av statens historiska
museum jämte därmed förenade samlingar och institutioner till ifrågavarande
kasernområde i enlighet med nyssnämnda förslag, avsevärda ändringar i den
år 1892 fastställda stadsplanen för samma område, och förslaget företer jämväl
väsentliga avvikelser från sakkunnigas förslag. Under det att enligt den fastställda
stadsplanen såväl Torstenssonsgatan som Grevmagnigatan skola framdragas
över området, delande detsamma i tre kvarter, skulle nu endast sistnämnda
gata förlängas och området alltså komma att bestå av blott två kvarter.
Grevmagnigatans förlängning har givits ett något modifierat läge, i det att
den förflyttats så mycket åt väster som den västra stallflygeln skjuter fram
över Grevmagnigatans nuvarande östra gatulinje, varigenom alltså nämnda
stallflygel skulle komma att lämnas oberörd av gatans framdragande. Gatan
skulle i sin förlängning erhålla en bredd av 15 meter, dock att genom inläggning
av förgårdsmark av 3 meters bredd å kvartersmarken utmed gatans
östra sida å sträckningen mellan omförmälda stallflygel och Linnégatan avståndet
mellan byggnadslinjerna å denna sträcka skulle bliva 18 meter.
Styrmansgatan skulle i enlighet med den fastställda stadsplanen breddas till
18 meter, under det att utmed Storgatans norra sida å sträckningen mellan
Styrmansgatan och Grevmagnigatan skulle inläggas ett 7 meter brett bälte
av förgårdsmark. Det kvarter, som skulle bildas mellan nämnda gator och
Linnégatan, kommer att omfatta en areal av 8,812 kvadratmeter, och skulle
detta kvarter kunna försäljas, under förutsättning att en närmare undersökning
giver vid handen, att detsamma icke behöver tagas i anspråk
för statsverkets eget behov. Den återstående, öster om Grevmagnigatans
förlängning belägna delen av det nuvarande kasernområdet skulle utgöra
ett enda kvarter, omfattande en yta av sammanlagt 26,707 kvadratmeter,
varav 17,729 kvadratmeter belöpa på det tomtutrymme, som skulle tagas i
anspråk för statens historiska museum och därmed förenade samlingar och
institutioner, inberäknat framtida utvidgningar, under det att återstoden eller
8,978 kvadratmeter skulle disponeras för det ändamål, vartill stallflyglarna
kunna komma att utnyttjas.
Jämlikt den av byggnadsstyrelsen föreslagna dispositionen av kasernområdet
skulle endast det mellan Grevmagnigatans förläggning och Styrmansgatan
belägna kvartersområdet kunna ifrågakomma till försäljning. En inom
byggnadsstyrelsen verkställd värdering har givit vid handen, att detta om
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
råde skulle vid eu försäljning för bostadsändamål inbringa ett belopp av
1,800,000 kronor, vilket motsvarar ett å-pris av 200 kronor per kvadratmeter
tomtmark. Emellertid framhåller byggnadsstyrelsen i detta sammanhang
att, sedan de i gamla länscellfängelset å Östermalm deponerade, statens
historiska museum tillhöriga samlingar överflyttats till den föreslagna nybyggnaden
å kasernområdet och därest riksarkivets i förstnämnda fastighet
nu magasinerade arkivalier bereddes plåts inom en av de båda stallflyglarna,
fängelsefastigheten skulle kunna försäljas, varvid den ekonomiska
behållningen enligt av byggnadsstyrelsen jämväl verkställda beräkningar
torde kunna väntas uppgå till 1,100,000 kronor.
Departementschefen anser en snar lösning av historiska museets byggnadsfråga
vara en synnerligen viktig angelägenhet, som icke längre tål uppskov.
Han erinrar om de lokalsvårigheter, med vilka museet länge haft
att kämpa, och påpekar den utomordentligt starka utveckling, som under
de senaste årtiondena ägt rum inom fornforskningens och överhuvud inom
kulturminnesforskningens vidsträckta områden. Det förefaller departementschefen
självfallet, att den yttre ram, man för omkring 70 år sedan tänkte
sig för historiska museets och dithörande institutioners samlingar, ej kan
motsvara det behov, som den senare tidens utveckling skapat.
Såsom en särskilt viktig omständighet, vilken gör behovet av bättre lokaler
för museet trängande, framhåller departementschefen museets uppgift
att vara, ej blott en vetenskaplig forskningsinstitution, utan jämväl en
folklig bildningsanstalt. Museet äger enligt departementschefens mening i
sitt rika åskådningsmaterial de mest gynnsamma förutsättningar att kunna
bliva en dylik folkbildningsinstitution med uppgift att för alla sprida kunskap
och vetande om vårt lands utvecklingshistoria inom olika områden.
Men dessa krav kan — framhåller departementschefen — museet givetvis
icke på ett tillfredsställande sätt fylla med de lokala förhållanden, som för
närvarande råda.
Departementschefen påpekar, att en till synes enhällig opinion från fackmyndigheternas
sida uttalat sig till förmån för museets förläggning till positionsartilleriregementets
kasernområde. I betraktande av de av byggnadsstyrelsen
anförda skälen har departementschefen också funnit detta område
vara det, som skulle erbjuda den bästa lösningen av museets byggnadsfråga.
Departementschefen erinrar om att från de militära myndigheternas sida
visserligen vissa gensagor yppats mot den ifrågasatta tomtdispositionen. Han
har dock, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, funnit, att
försvarsväsendets lokalbehov torde kunna tillgodoses på för statsverket betydligt
fördelaktigare villkor och därför icke böra stå hindrande i vägen, då
det gäller det slutliga lösandet av en kulturell fråga av de mått som den
nu föreliggande.
Gentemot byggnadsstyrelsens förslag att viss de! av tomten skulle reser -
Statsutskottets utlåtande Nr 95. 9
verus för försäljning ställer sig departementschefen tveksam. Han finner
ett klokt förutseende tarva, att staten med hänsyn till framtida byggnadskrav
icke avhänder sig den markreserv, som ännu finnes kvar inom stadens
centralare delar, samt framhåller, att ju större det reserverade tomtkomplexet
är, desto mer värdefullt är det i kronans hand. Förutom att
ett större tomtkomplex oftast kan antagas lämna bättre möjligheter än ett
mindre till en ekonomisk och ur andra synpunkter rationell bebyggelse, så
representerar det större komplexet just som reserv ett större värde, därigenom
att till förläggning å detsamma kan ifrågakomma ett vida större
antal olika institutioner, än vad fallet skulle vara beträffande ett mindre
tomtkomplex. Departementschefen erinrar om att ovannämnda byggnadssakkunniga
upprepade gånger i sitt betänkande framhållit angelägenheten
av, att staten i sin hand behåller sådana markkomplex, som omfatta hela
kvarter av större omfattning, samt att man om möjligt söker förvärva sådana
enskilda tillhöriga fastigheter, som äro belägna inom kvarter, där
kronan redan äger en eller flera tomter. För en rationell statens fastighetsförvaltning
i allmänhet framstår det — yttrar departementschefen —
alltså såsom ganska betänkligt att avhända sig någon del av positionsartilleriregementets
kasernområde.
Departementschefen fäster vidare uppmärksamheten på några under ecklesiastikdepartementets
handläggning hörande aktuella byggnadsfrågor, nämligen
anskaffande av nya lokaler för etnografiska museet och riksarkivet.
Dessutom påpekas, att livrustkammaren arbetar under synnerligen svåra
lokala förhållanden, varjämte erinras om framkomna förslag om inrättande
av ett skulpturgalleri, ett konstindustrimuseum, ett museum för levande
modern konst, för de tekniska vetenskapernas historia m. m. Även om
en lösning av alla dessa frågor givetvis i mångt och mycket hör framtiden
till, kunna — framhåller departementschefen — dock förhållanden inträffa,
som aktualisera ett eller annat av dessa spörsmål, och det synes honom
därför oklokt att nu genom avstående av för dylika ändamål lämplig tomtmark
försvåra en ändamålsenlig förläggning av en framdeles måhända önsklig
institution eller museibyggnad. När staten äger mark, lämplig att användas
för befrämjande av kulturföretag av den vikt det här gäller, torde
för övrigt enligt departementschefens mening synpunkten av markens värde
ej få tillerkännas avgörande betydelse.
Ett särskilt skäl att åtminstone icke för närvarande skrida till försäljning
av någon del av positionsartilleriregementets kasernområde anser departementschefen
ligga däri, att i följd av det mellan kronan och Stockholms
stad under fjolåret träffade Ladugårdsgärdesavtalet ävensom stadens egna
exploateringsplaner, utbudet av tomter i Stockholm måste förväntas bliva
synnerligen stort under de närmaste årtiondena. För kronan synes det därför
departementschefen vara angeläget att icke belasta tomtmarknaden genom
utbud av tomter även i andra delar av staden än Ladugårdsgärdet.
10 Statsutskottets utlåtande Nr 95.
Stockholms stads delegerade för underhandlingar med kronans fastighetskommission
av år 1925 hava förklarat sig villiga att hos stadsfullmäktige
tillstyrka, att staden å kronan överlåter äganderätten till marken i Torstenssonsgatans
förlängning samt den staden tillhöriga gatumark i övrigt, som
kan komma att ingå i byggnadskvarter enligt ny stadsplan, ävensom att
staden lämnar sin medverkan till den stadsplanereglering av kasernområdet
i dess helhet, som med hänsyn till kronans behov och andra omständigheter
kan befinnas lämplig. Delegerade förutsätta därvid, att denna stadsplanereglering
genomföres enligt enahanda grunder, som år 1892 godkändes. I
anslutning härtill framhåller departementschefen, att därest riksdagen nu
godtager föreliggande förslag rörande dispositionen av positionsartilleriregementets
kasernetablissement, underhandlingar lära böra inledas med Stockholms
stad om härav betingade, av stadens representanter i princip redan
medgivna ändringar av 1892 års stadsplan för området jämte överförande
å kronan av äganderätten till den gatumark, som enligt blivande stadsplan
för området må komma att ingå i byggnadskvarter. I den mån delar
av det nuvarande kasernområdet emellertid enligt den förutsatta nya stadsplanen
skulle komma att utläggas till gata eller allmän plats, synes departementschefen
beträffande dessa gatudelars iordningställande m. m. böra gälla,
vad som i sådant hänseende finnes stadgat i 1894 års avtal, detta alldeles
oavsett huruvida ifrågavarande mark jämväl enligt 1892 års stadsplan skulle
utläggas till gata eller ej.
Vad beträffar själva nybyggnadsförslaget synes departementschefen ansluta
sig till det väsentliga i planen men framhåller, att frågan om byggnadsarbetena
tarvar en ingående prövning samt betonar att en lösning av
museets förläggningsfråga icke är bindande för tidpunkten för ett eventuellt
beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen angående byggnadsarbetenas
igångsättande.
Frågan om dispositionen av stallflyglarna anser departementschefen böra
hållas öppen och göras till föremål för förnyat övervägande av byggnadsstyrelsen.
Slutligen framhåller departementschefen, att vid bifall till det nu framlagda
förslaget f. d. positionsartilleriregementets kaserner med tillhörande
område synas böra från och med den 1 juli 1929 överflyttas från de militära
myndigheterna och ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning.
Motionärerna hava till stöd för sitt förslag anfört följande.
I propositionen omförmäles visserligen att 1892 års riksdag beslutat, att
detta kasernområde skulle för täckande av kostnaderna för uppförande av
den nya hästgardeskasernen vid Sturevägen få försäljas, men det synes
hava förbisetts, att riksdagen tillika medgivit, att medel till ifrågavarande
byggnadsföretag finge av statsverkets tillgångar förskjutas, ävensom att
större delen av de beräknade försälj ningsmedlen för åratal sedan verkligen
av statskontoret utbetalts.
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
11
I sitt den 25 oktober 1917 avgivna yttrande över kassaförlugskommitténs
betänkande anmälde statskontoret, att ämbetsverket för uppförande av nytt
kascrnotablissemang för livgardet till bäst förskjutit ett belopp av 1,586,729
kronor 36 öre. På grund härav föreslog Kungl. Maj:t, att ifrågavarande
förskott skulle i 1918 års tilläggsstat täckas av tillfälliga lånemedel. Detta
blev också riksdagens beslut. 1 riksdagens skrivelse nr 4 B 1918 åberopas
1892 års riksdagsbeslut angående det omtalade områdets försäljning och
säges vidare: »riksdagen har ansett anmärkningsvärt, att ifrågavarande förskott
balanserats i närmare 25 år».
På grund av detta 1918 års riksdagsbeslut utbetalade riksgäldskontoret
av lånemedel till statskontoret den 26 juli 1918 beloppet 1,586,729 kronor
36 öre, vilket nu i mer än 10 år utgjort riksgäldskontorets fordran av statsmedel
att täckas vid områdets försäljning. Skulle nu riksdagen medgiva,
att området skall reserveras till det föreslagna museibygget, så måste ovannämnda
förskott av s. k. tillfälliga lånemedel täckas medelst anslag av
skattemedel och följaktligen kostnaden för ifrågavarande museibyggnader
stiga från cirka 3,500,000 kronor till cirka 5,100,000 kronor.
Under sådana förhållanden synas grundade skäl föreligga att underkasta
frågan om historiska museets förläggning en ny fullständigare utredning,
varvid bör undersökas, huruvida icke andra statsverket tillhöriga billigare
tomter skulle för ändamålet vara lämpliga, även om man i så fall måste
giva efter på villkoret av ett centralt läge. Så borde till exempel undersökas
möjligheten att förlägga ifrågavarande byggnader till Hagaparken.
Det torde vara skäl erinra om, att vetenskapsakademien och det under
dess överinseende stående riksmuseet har måst förläggas till Frescati, dit
kommunikationerna äro vida sämre än till Hagaparken.
Kravet på en förbättring av statens historiska museums och därtill hörande
institutioners lokalförhållanden synes utskottet välgrundat. Samlingarnas inrymmande,
såsom nu är fallet, på delvis vitt skilda ställen och under stark
trångboddhet försvårar uppenbarligen i hög grad deras utnyttjande för forskningsändamål.
Detta är en betydande olägenhet. Men härtill kommer, att
genom nu berörda lokalsvårigheter en enligt utskottets mening mycket viktig
sida av museets uppgift icke kan komma till sin rätt, den nämligen att tjäna
såsom en central bildningsinstitution för den del av den svenska allmänheten,
som hyser intresse för och önskar vidga sitt vetande i fråga om våra
kulturminnen, eu synpunkt, som jämväl departementschefen tillagt stor betydelse.
Särskilt på grund av de nuvarande lokalernas bristande ändamålsenlighet
har museets möjligheter i berörda hänseende ej kunnat mer än i
relativt ringa grad göra sig gällande.
Utskottet måste därför finna det synnerligen påkallat, att staten skrider
till åtgärder, som kunna sätta museet i stånd att på ett fullt tillfredsställande
sätt fylla sina uppgifter i forskningens och folkbildningens tjänst.
Av den föregående redogörelsen framgår, hurusom flera olika förslag
varit å bane med avseende å museets förläggning. Biologiska museets
tomt, områdena omkring Nordiska museet, galärvarvet, statens tomt i Nobelparken
och positionsartilleriregementets kasernområde hava alla varit under
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
ingående diskussion, och på sistone har i ovannämnda motioner framkastats
tanken på Hagaparken såsom förläggningsplats.
Ses denna fråga uteslutande ur ekonomisk synpunkt, är det klart, att
blicken kommer att riktas mot mera perifera delar av staden eller dess omgivningar,
där tomtmarken har ett mindre värde. Det torde dock få anses
befogat, att vid bedömandet av detta spörsmål tillbörlig hänsyn tages till
den speciella karaktären hos den institution, varom nu är fråga, och de
särskilda uppgifter, för vilka den har att verka. Tillmätas dessa senare synpunkter
skälig betydelse, måste det, enligt utskottets mening, te sig såsom
mindre önskvärt att placera museet i en utkant av staden eller måhända
utanför dess gränser. Det nära sambandet mellan Nordiska museets och
statens historiska museums arbetsuppgifter tala för att de båda institutionerna
ej hållas lokalt alltför vitt åtskilda. Museets av utskottet ovan såsom
mycket betydelsefull angivna natur av en även för allmänheten avsedd bildningsinstitution
synes utskottet även göra museets förläggning till en så vitt
möjligt central plats i huvudstaden särskilt angelägen. Ur nu berörda synpunkter
synas de ifrågasatta tomterna å Djurgården och det föreslagna kasernområdet
ungefär lika godtagbara. Men under det att mot Djurgårdsområdena
vägande invändningar av andra skäl framkommit, har beträffande
kasernområdets lämplighet för ändamålet nära nog fullständig enighet uppnåtts
bland de myndigheter, som, representerande skilda statsintressen, haft
att säga sitt ord i saken. Kasernområdet ligger nära Nordiska museets anläggning,
det har vidare ett relativt centralt och lätt åtkomligt läge i staden,
och slutligen finnas redan å området byggnader, vilka kunna, visserligen
med nödiga omändringar, komma till användning för det tilltänkta ändamålet.
Obestridligt är ju, att marken här har ett mycket högt försäljningsvärde
och att det därför kunde sättas i fråga, om ej med hänsyn till den inkomst,
staten skulle kunna bereda sig genom upplåtelse av tomter för bostadsbyggande,
man borde, trots platsens påtagliga lämplighet för det ifrågavarande
ändamålet, avstå från tanken på museets förläggning hit och i stället
uppsöka annan, billigare förläggningsplats. Utskottet har vid övervägande
härav kommit till den slutsatsen, att exploateringssvnpunkterna böra få träda
tillbaka. Utskottet har därvid letts av en stark önskan, att en lösning av
förevarande, ur kultursynpunkt viktiga fråga nu må vinnas på ett sätt, som
av ovan angivna skäl måste betecknas såsom mycket lyckligt för den sak
det gäller, men utskottet har vid sitt ståndpunkttagande ej heller kunnat
undgå att taga ett visst intryck av vad från departementschefens sida anförts
angående läget på tomtmarknaden med hänsyn till förestående utbud
av tomter å staten tillhörig mark å Ladugårdsgärde samt Stockholms stads
egna exploateringsplaner. Ensamt det område å Ladugårdsgärde, som avses
till försäljning, omfattar en så betydande areal som omkring 800,000 kvm.
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
13
kvartersmark. Det synea även utskottet mindre tillrådligt, att under sådana
förhållanden ytterligare belasta tomtmarknaden med nya försäljningsobjekt
för den närmaste framtiden. Härtill kommer, att det synes ganska ovisst,
huruvida det skall bliva möjligt att finna någon annan plats, som, jämte
det att den väl lämpar sig för ändamålet, tillika kan med mindre kostnad
för staten disponeras för museets förläggning.
Utskottet vill alltså ansluta sig till förslaget om statens historiska museums
förläggande till ifrågavarande kasernområde. Kungl. Maj:t bar ifrågasatt,
att hela området skulle reserveras i främsta rummet för museala och andra
kulturella institutioner men även för statsinstitutioner i övrigt, som efter
närmare utredning kunde befinnas böra förläggas dit. Utskottet vill icke
förneka, att tanken på att till denna plats samla närbesläktade kulturinstitutioner,
särskilt museala och dem närstående, förefaller tilltalande, och flera
av de framkomna planerna i detta avseende synas kunna erbjuda en tillfredsställande
lösning av byggnadsfrågor, som förr eller senare måste bliva
aktuella. Emellertid kan utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga att
redan nu, innan dessa planer på områdets utnyttjande tagit fastare form,
reservera området i dess helhet på föreslaget sätt. Det torde vara tillfyllest
att för närvarande så sker allenast beträffande den del av området öster
om Grevmagnigatans förlängning, som enligt byggnadsstyrelsens förslag
skulle omfatta ett enda kvarter med en yta av sammanlagt 26,707 kvadratmeter.
Vad den återstående till en areal av 8,812 kvadratmeter uppgående
tomtmarken angår, torde frågan om dess användning tills vidare böra hållas
öppen. Enligt byggnadsstyrelsens beräkningsnorm skulle sistnämnda tomtområde
äga ett värde i närvarande stund av omkring 1,760,000 kronor.
Med sin nu angivna ståndpunkt till förläggningsfrågan finner utskottet
det av motionärerna framställda yrkandet om avslag å Kungl. Maj:ts förslag
samt påkallande av ny utredning rörande förläggningsplatsen icke böra
vinna riksdagens bifall. Vad särskilt beträffar det av motionärerna påpekade
förhållandet, att riksgäldskontoret jämlikt 1918 års riksdags beslut av tillfälliga
lånemedel täckt det förskott å 1,586,729 kronor 36 öre, som på sin
tid av statskontoret utbetalts för uppförande av nytt kasernetablissemang
för livgardet till häst och som avsetts att i sinom tid gäldas genom inflytande
försäljningsmedel för ifrågavarande kasernområde, vill utskottet framhålla,
att utskottet icke kan finna denna omständighet i och för sig utgöra
något hinder för att reservera kasernområdet till användning för statens
egna byggnader. Skulle området i dess helhet komma att reserveras, på
sätt som föreslagits, torde visserligen, såsom motionärerna påpeka, nämnda
fordran böra täckas genom anslag på riksstaten. Utskottet har emellertid,
såsom nämnt, ansett frågan om den väster om Grevmagnigatan belägna, till
ett försäljningsvärde av 1,760,000 kronor uppskattade markens användning
böra tills vidare stå öppen, och vid sådant förhållande föreligger ingen an
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
ledning för utskottet att i detta sammanhang taga ställning till spörsmålet
om beloppets täckande.
Vad angår det av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien utarbetade
byggnadsprogrammet har detta ju icke någon definitiv karaktär utan
avser allenast att giva en föreställning om möjligheterna att för museet
använda tomten och de därvarande gamla byggnaderna. Utskottet anser
sig emellertid icke böra underlåta att påpeka, att den framlagda byggnadsplanen
synes utskottet väl omfattande. Särskilt synes det utskottet, att
alltför rikliga utrymmen upptagits till administrationslokaler. Utskottet vill
betona angelägenheten av att vid ett framtida utarbetande av det definitiva
byggnadsförslaget begränsningar i största möjliga mån eftersträvas
samt att det noga tillses, att å området redan befintliga byggnader effektivt
utnyttjas.
Mot det äskade beloppet å 40,000 kronor för utlysande av arkitekttävlan
samt för uppgörande av detalj ritningar m. m. har utskottet intet att erinra.
I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt att från och
med den 1 juli 1929 kasernbyggnaderna med tillhörande område ställas
under byggnadsstyrelsens förvaltning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Kobbs och Andersons i Råstock
ovanberörda motioner (I: 249 och II: 387)
a) medgiva, att den i byggnadsstyrelsens skrivelse till
Kungl. Maj:t den 19 januari 1928 angivna, öster om Grevmagnigatans
förlängning belägna, 26,707 kvadratmeter omfattande
delen av det av förutvarande positionsartilleriregementet
hittills disponerade kasernområdet jämte den därå
befintliga kasernbyggnaden samt tillhörande stallflyglar må
— under förutsättning av sådana ändringar i den för området
nu gällande stadsplanen, som departementschefen angivit
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 15
februari 1929 — reserveras för statens historiska museum,
vitterhetsakademien och andra under nämnda akademi ställda
statssamlingar ävensom för andra statliga museer och kulturella
institutioner eller ock statsinstitutioner i övrigt, vilka
enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut må komma att
framdeles förläggas till byggnader å ifrågavarande område;
b) för utlysande av arkitekttävlan om förslagsritningar
till sådana ändrings- och nybyggnadsarbeten, som äro erforderliga
för en förflyttning av statens historiska museum
och övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar
till ifrågavarande område, ävensom för uppgö
-
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
15
rande av detaljritningar i samma hänseende m. m. för budgetåret
1929/1930 under riksstatens åttonde huvudtitel anvisa
ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.
Stockholm den 7 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J.L. Widell, Olof
Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, P. A. Dahl, K.
V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, G. Eobb och I). A. Petrén;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp,
L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona,
B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss och J. Olofsson i Digernäs.
Reservation
av herrar Lindblad, Kobb, Anderson i Råstock, Olsson i Kullenbergstorp
och Olofsson i Digernäs, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
de av herrar Kobb och Anderson i Råstock i ärendet väckta motionerna.