Statsutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1929 kl. 12 m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken
samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
(4:e avd.)
Postverket.
l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) Inköp av
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har inv*nt*rlerKungl.
Maj:t i avseende å postverket (punkt 1 av det vid propositionen under l-l-J )
rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att för inköp
av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1929/1930 anvisa ett rereservationsanslag
av 800,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 5—9 i åberopade
statsrådsprotokollet.
För inköp av inventarier hava för budgetåren 1926/1929 anvisats respektive
750,000, 700,000 och 900,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 har generalpoststyrelsen
hemställt om ett anslag av 850,000 kronor.
Departementschefen har för egen del erinrat, att generalpoststyrelsens anslagsäskande
avsåge i huvudsak dels tillgodoseende av det inventariebehov,
som sammanhängde med poströrelsens normala utveckling, och dels anskaffande
av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, som skulle möjliggöra ett
ändamålsenligare bedrivande av poströrelsen och driftkostnadernas nedbringande.
Vad anginge den av styrelsen anordnade postdiligenstrafiken, syntes
densamma hava bedrivits på ett sätt och med ett ekonomiskt resultat, som torde
kunna betraktas såsom tillfredsställande, då postverkets kostnader för posttransporterna
därigenom kunnat nedbringas.
*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 9 häft. (Nr 9.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Utskotte 18
yttrande.
Inköp av
fastigheten
nr 1 i
kvarteret
Brunkhuvudet
i Stockholm.
[2.]
I likhet med vad fallet vore de två föregående budgetåren förefunnes vid
ingången av budgetåret 1928/1929 icke någon odisponerad del kvar å inventarieanslaget.
På grund härav syntes någon större besparing å anslaget icke
kunna påräknas med ingången av nästkommande budgetår. Då det emellertid
vore nödvändigt att framgå med försiktighet vid utökning av postverkets
inventariestock, ansåge sig departementschefen böra föreslå en nedsättning i
det av styrelsen begärda beloppet till 800,000 kronor.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1929/1980 anvisa ett reservationsanslag
av 800,000 kronor.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen, att för inköp för
postverkets räkning av fastigheten nr 1 i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 2,050,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—18 av statsrådsprotokollet.
Till följd av att poströrelsen vid postkontoret Stockholm 16 efter sammanslagningen
med postkontoret Stockholm 15 (vid Arsenalsgatan) ökats hastigare
än kunnat förutses hava — på sätt i statsrådsprotokollet närmare belyses
— kontorets nuvarande lokaler vid Gustav Adolfs torg redan visat sig
mindre tillfredsställande. Med den betydande avgående post, som behandlas
vid detta postkontor med dess centrala läge i bank- och affärskvarteren, har,
anför departementschefen, en besvärande utrymmesbrist uppkommit, särskilt
för kassaexpeditionen, och de olägenheter, som kontorets förläggning i två våningar
givetvis medföra för såväl trafikanterna som för postverket i form av
omgång vid postbehandlingen och därmed ökade personalkostnader, hava med
rörelsens oväntat hastiga stegring alltmer framträtt. Då denna stegring, såvitt
nu kan bedömas, torde komma att fortgå och då nyss angivna olägenheter
icke kunna avhjälpas genom förändringar inom de nuvarande lokalerna,
har det ansetts nödvändigt att i god tid före hyrestidens utgång den 1 oktober
1934 söka anskaffa lokaler, som bättre kunna tillgodose behovet för poströrelsen
i denna del av staden för eu längre tid framåt.
Enligt vad generalpoststyrelsen i skrivelse den 13 september 1928 anmält
har styrelsen funnit angeläget att kunna förvärva en annan lokal på välbelägen
plats och av sådan storlek, att densamma kunde bliva för framtiden
fullt tillräcklig att mottaga all trafik, som förekomme inom berörda område.
Detta hade nu också lyckats, i det att postverket erbjudits att få inköpa
fastigheten nummer 1 i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm av nuvarande
ägaren aktiebolaget Nordiska handelsbanken i likvidation. Fastigheten i
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
3
fråga, som begränsades av Karduansmakare-, Malmtorgs- och Jakobsgatorna,
hade en tomtaTeal av 1,568.3 kvadratmeter. Å densamma hade — ursprungligen
för Aktiebolaget Industribankens räkning ■— för omkring 8 år sedan
uppförts en byggnad av sten i, förutom källare i två plan, fem våningar
mot Malmtorgsgatan och fyra mot de övriga gatorna. Våningarna ovanför
bottenvåningen vore grupperade omkring en ljusgård.
Fastigheten försåldes till postverket för 2,050,000 kronor. Densamma vore
taxeringsvärderad till 3,000,000 kronor, därav tomten till 1,250,000 kronor.
Byggnaden vore brandförsäkrad för 2,900,000 kronor.
Byggnaden hade undersökts av professorn E. Lallerstedt och befunnits i
synnerligen gott stånd.
Generalpoststyrelsen hade beträffande fastighetsköpet förhandlat med byggnadsstyrelsen,
som tillstyrkt köpet i fråga.
Beträffande den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta fastighetsförvärvet
ävensom därom upprättat avtal har styrelsen i övrigt anfört bland annat
följande:
För lokalerna utefter Karduansmakaregatan i våningen 1 trappa upp, för lokalerna
i våningarna 2, 3 och 4 trappor upp samt för vissa lagerrum i källarvåningarna
komme att -— med tillämpning av nu avtalade hyrespriser -— inflyta
för helt år räknat 73,800 kronor. För i byggnaden förefintliga två bostadslägenheter,
avsedda för portvakt och värmeskötare, beräknades en årshyra av 1,500
kronor. För de utrymmen — lokalerna utefter Jakobs- och Malmtorgsgatorna
i våningen 1 trappa upp samt kassavalven m. m. i källarvåningarna ■—- vilka
förut, under den tid, bank varit inrymd i byggnaden, disponerats av banken men
vilka utrymmen icke skulle komma att tagas i anspråk för postkontorets räkning,
beräknade styrelsen en hyra av för kontorsrummen 18,000 kronor och för
valven i källaren 5,000 kronor, allt för helt år räknat. Om till detta belopp
lades uppskattad hyra för postkontorslokalen med 60,000 kronor, motsvarande
50 kronor per kvadratmeter, ett pris, som med hänsyn till nu ifrågavarande
lokalers läge och ändamålsenlighet och vid jämförelse med postverkets kostnader
för förhyrda lokaler måste betecknas såsom lågt, skulle alltså årsavkastningen
å det nedlagda kapitalet uppgå till 158,300 kronor, motsvarande 7,7 %.
Den uppskattade hyran för den blivande postkontorslokalen vore visserligen
25,000 kronor högre än hyran för den nuvarande lokalen, men härvid vore att
märka, att, därest postverket för att kunna avveckla trafiken skulle nödgas
ånyo inrätta ytterligare ett postkontor i trakten, detta skulle kräva en merkostnad
av omkring 60,000 kronor per år. Genom den nu uppkomna möjligheten
att erhålla en lokal av för framtiden fullt tillräcklig storlek för allenast ett
centralt beläget postkontor komme postverket sålunda i allt fall att göra en ej
obetydlig årlig kostnadsbesparing.
Styrelsen, som sålunda ansett ett förvärvande för postverkets räkning av här
ifrågavarande fastighet synnerligen förmånligt, hade med nuvarande ägaren,
A. B. Nordiska Handelsbanken i likvidation, träffat på Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande före den 1 juli 1929 beroende avtal om inköp av fastigheten
mot ovan angivna köpeskilling, 2,050,000 kronor. Enligt köpekontraktet
skulle köpeskillingen erläggas den 2 juli 1929 och tillträde ske den 1 januari
1930. Säljaren hade förbundit sig att föranstalta, att postverket befriades från
nu gällande kontrakt om förhyrande av nuvarande lokaler för postkontoret Stockholm
16 för tiden efter den 1 oktober 1930, från vilken tidpunkt postkontoret
beräknats skola taga de nya lokalerna i anspråk.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Köparen å sin sida hade måst förbinda sig att övertaga den brandförsäkring
för all framtid av fastigheten, varom säljaren avtalat med Stockholms stads
brandförsäkringskontor. Ifrågavarande avtal avsåge ett brandstodsbelopp av
2,900,000 kronor mot en engångspremie av 46,600 kronor, vilken premie gäldats
genom skuldförbindelse att under en tid av 28 år avbetalas genom annuiteter om
2,796 kronor att erläggas första gången inom slutet av december månad 1922.
Åtta sådana annuiteter skulle på nyåret 1930 vara av säljaren erlagda, och
köparen skulle då hava att erlägga återstående tjugu till och med år 1949 eller
genom engångsinbetalning inlösa skuldförbindelsen omedelbart.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande
:
»Av utredningen framgår, att den lämpligaste och — om man ser förhållandena
på längre sikt —- mest ekonomiska utvägen att vinna ett dylikt syfte är
att inom detta område av staden fortfarande hava endast ett postkontor och
inrymma detsamma i egen fastighet. Ett lämpligt tillfälle härtill har nu
yppats genom att för postverkets räkning kan förvärvas fastigheten nr 1 i
kvarteret Brunkhuvudet vid Malmtorgsgatan. I denna fastighet, som är tämligen
ny och befinner sig i mj^cket gott skick, kunna icke blott erhållas välbelägna
och för mycket lång tid framåt tillräckliga lokaler för ifrågavarande
postkontor utan jämväl beredas utrymme för åtskilliga statsinstitutioner i
huvudstaden, för vilka nu lokaler måste förhyras. I sistnämnda hänseende
torde få erinras, att för statsverkets räkning förhyras avsevärda utrymmen
i huset Vasagatan 23—25 (Auditorium), för vilka hyrestiden utgår den 1
april 1932. Då det med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste män undvika
förhyrning för statsverkets räkning synes önskvärt, att lokaförhymingen
i Auditorium icke förlänges utöver nyss angivna tidpunkt, kunna vissa därstädes
inrymda mindre statsinstitutioner med fördel beredas permanent förläggning
i förevarande fastighet, och de utrymmen, som icke beräknas bliva
använda för statsverkets räkning, torde på grund av fastighetens centrala läge
utan svårighet kunna liksom nu uthyras till enskilda.
Vad beträffar den ekonomiska sidan av fastighetsförvärvet, torde den betingade
köpeskillingen, 2,050,000 kronor, i betraktande av byggnadens goda
läge och beskaffenhet icke kunna anses oskälig. Av utredningen framgår ock,
att tillfredsställande förräntning av det i fastigheten nedlagda kapitalet kan
påräknas. I fråga om möjligheten för postverket att tidigare än enligt gällande
hyreskontrakt frånträda den nuvarande postkontorslokalen har, enligt
vad jag inhämtat, med hyresvärden träffats överenskommelse den 20 september
1928, enligt vilken hyresvärden under förutsättning av Kungl. Maj :ts och
riksdagens godkännande före den 1 juli 1929 av förevarande fastighetsförvärv
medgivit, att berörda hyreskontrakt må upphöra att gälla den 1 oktober 1930,
mot det att aktiebolaget Göteborgs Handelsbank förbundit sig att för nuvarande
ägaren av fastigheten nr 1 i kvarteret Brunkhuvudet såsom gottgörelse
för den sålunda medgivna förkortningen i hyrestiden till hyresvärden nämnda
dag utbetala ett belopp av 100,000 kronor.
. Vidkommande slutligen det i avtalet stadgade övertagandet av brandförsäkring
för fastigheten skola enligt gällande bestämmelser rörande kommunikationsverkens
förnyelsefonder utgifter för försäkring av sådan egendom, för
vilken avsättning till förnyelsefond äger rum, icke förekomma. Enligt vad
jag inhämtat väntas den årliga utdelningen å brandförsäkringen, som nu utgår
med 570 kronor, från och med år 1934 bliva höjd till 2,900 kronor och sålunda
överstiga annuiteten för premielånets amortering. Då de utgifter, som
försäkringen sålunda kommer att medföra för postverket, bliva obetydliga,
Statsutskottets utlåtande Nr 0. 5
torde generalpoststyrelsens hemställan i fråga om brandförsäkringen böra bifallas.
»
Att de lokaler, varöver postkontoret Stockholm 16 för närvarande förfogar,
äro otillräckliga och i övrigt för sitt ändamål mindre lämpliga har redan tidigare
vitsordats av riksdagens år 1925 församlade revisorer.
Såvitt utskottet kan finna, skulle genom ett antagande av ifrågavarande
anbud öppnas möjlighet till en gynnsam lösning av postkontorets lokalfråga.
De erbjudna köpevillkoren synas skäliga; jämväl ur allmän förräntningssynpunkt
kan beräknas, att förvärvet av ifrågavarande, med hänsyn till sitt läge
och beskaffenhet i övrigt synnerligen värdefulla fastighet, skall för staten
ställa sig gynnsamt.
Utskottet finner välbetänkt att, på sätt departementschefen antytt, vissa för
postverket ej erforderliga delar av fastigheten disponeras för tillgodoseende av
andra statsinstitutioners lokalbehov.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må för inköp för postverkets räkning av
fastigheten nr 1 i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm för
budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av
2,050,000 kronor.
3 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att för uppförande
av posthusbyggnad i kvarteret Resedan i Stockhöim för budgetåret 1929/1930
anvisa ett reservationsanslag av 168,000 kronor.
För inköp av ett i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den
16 mars 1928 omförmält område i kvarteret Resedan (vid Odengatan) i Stockholm
samt uppförande därå av en posthusbyggnad har riksdagen för budgetåret
1928/1929 anvisat 667,000 kronor. Härav belöpa 167,000 kronor å tomtköpet
och 500,000 kronor å posthusbyggnaden, vilken beräknats draga en kostnad
av 668,000 kronor.
I överensstämmelse med 1928 års riksdagsbeslut torde det återstående anslagsbelopp
av 168,000 kronor, som erfordras för byggnadens fullbordan, nu
böra anvisas.
Utskottet får alltså tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och hemställer,
att riksdagen må för uppförande av posthusbyggnad i kvarteret
Resedan i Stockholm för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 168,000 kronor.
Utskottets
yttrande.
Posthusbyggnad
i
kvarteret
Resedan i
Stockholm.
[3.]
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Motion
rörande ny
posthusbyggnad
i
Kramfors.
Utskottets
yttrande.
4:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 214, har herr C. O. Johansson
i Sollefteå hemställt, att riksdagen måtte besluta att för inköp av tomt och
uppförande av posthusbyggnad i Kramfors för budgetåret 1929/1980 under
utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 106,000 kronor,
att utgå av lånemedel.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet
hänvisa till motionen.
På sätt departementschefen (sid. 18) omförmält, har generalpoststyrelsen i
skrivelse den 31 augusti 1928 framlagt förslag till inköp av tomt samt uppförande
därå av nybyggnad för postkontoret i Kramfors. Sedermera har generalpoststyrelsen
med skrivelse den 4 december 1928 överlämnat ritningar och
kostnadsberäkningar rörande den ifrågasatta nybyggnaden, och har styrelsen
hemställt, att för berörda tomtförvärv och nybyggnad måtte för budgetåret
1929/1930 anvisas 106,000 kronor.
Departementschefen har emellertid ej ansett sig kunna förorda bifall till förslaget,
då med anordnande av förbättrade lokaler syntes kunna anstå.
Hyrestiden för de nuvarande postkontorslokalerna i Kramfors utgår den 30
september 1930. Även om överenskommelse rörande förlängning av hyreskontraktet
skulle kunna uppnås, äro dock, enligt vad som upplysts, ifrågavarande
lokaler för sitt ändamål alldeles otillräckliga och i övrigt till beskaffenheten
synnerligen otillfredsställande.
Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall
till motionärens förslag om ett anslag på 106,000 kronor för uppförande av
en posthusbyggnad i Kramfors. Av nämnda belopp utgör ett belopp av 3,000
kronor kostnad för inköp av en tomt — i kvarteret Banken med en beräknad
areal av 922.2 kvm. -—-, vars förvärvande för ändamålet erbjudits av Svenska
Handelsbanken och Kramfors aktiebolag och som av generalpoststyrelsen uppgivits
hava ett för ändamålet gynnsammast möjliga läge. Återstående belopp,
103,000 kronor, utgör beräknad byggnadskostnad. Den nya byggnaden
är avsedd att uppföras av trä, som reveteras, till — förutom källar- och vindsvåningar
— 2 våningars höjd. I bottenvåningen skulle inredas lokal för postkontoret
om cirka 200 kvadratmeter nyttig golvyta och i våningen 1 tr. upp
dels en bostadslägenhet åt postmästaren på platsen, dels ock en bostadslägenhet
åt värmeledningsskötaren vid fastigheten.
Den sålunda uppgjorda byggnadsplanen har utskottet ansett vara av beskaffenhet
att böra godtagas, dock med öppen lämnad möjlighet att däri vidtaga
de jämkningar, som kunna befinnas lämpliga ur besparingssynpunkt eller
eljest kunna vara ändamålsenliga.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till herr Johanssons i Sollefteå
ovanberörda motion (II: 214), för inköp av en tomt i kvarteret
Banken i Kramfors samt uppförande därstädes av en posthus
-
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
7
byggnad för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsananslag
av 106,000 kronor.
5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) hemställer utskottet,
att riksdagen må för inköp för postverkets räkning av fastigheter,
vilkas förvärvande icke utan synnerlig olägenhet kan
uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 140,000 kronor.
Anslag till
inköp av
fastigheter*
[4.]
Telegrafverket.
6:o) Kungl. Maj:t har beträffande telegrafverket (punkt 5) hemställt, att Viss del av
riksdagen må dels medgiva, att den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 3 sk niVngon
i kvarteret Erisichton i Stockholm må försäljas för ett belopp av 36,000 kro- för aktienor
samt att nämnda köpeskilling må användas till gäldande av återstående stockholnisdel
av köpeskillingen för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonanläggnin- telefons
gar m. m.; dels ock för sistnämnda ändamål för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 86,800 kronor. m.m.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 20 och 21 av åberopade statsrådspro- [5.]
tokollet.
I samband med övertagandet av Stockholmstelefon övergick å telegrafverket
en del till telefonanläggningama hörande fastigheter. Betalningsansvaret
för viss i dessa intecknad gäld övertogs av telegrafverket till belopp av
122,741 kronor 54 öre, vilket belopp avräknades å köpeskillingen.
I avseende härå har telegrafstyrelsen nu anfört följande:
Ovanberörda — i amorteringslån placerade — gäld å tillhopa 122,741 kronor
54 öre mot säkerhet av inteckningar i de övertagna fastigheterna hade numera
guldits av styrelsen. Ersättning härför kunde delvis beredas genöm försäljning
av en i köpet ingående fastighet nr 3 i kvarteret Erisichton med adress
nr 4 vid Göran Hälsingegränd i Stockholm, vilken fastighet icke längre vore
för telegrafverket behövlig. Sedan styrelsen därför uppdragit åt linjedirektören
i Stockholm att söka sälja fastigheten, hade denne överlämnat en skrivelse
från Stockholms stads fastighetskontor av den 24 augusti 1928, vari meddelats,
att fastighetsnämnden vid sammanträde samma dag tillstyrkt inköp av
fastigheten till ett pris av 36,000 kronor, motsvarande fastighetens bokförda
värde. Därest Kungl. Maj:t lämnade sitt tillstånd till fastighetens försäljning
på sådana villkor, återstode ett belopp av 86,741 kronor 54 öre, som torde
böra ersättas av anslagsmedel.
Mot telegrafstyrelsens förslag om försäljning av ifrågavarande fastighet —
en mindre dylik vid en av gränderna i staden mellan broarna — har byggnadsstyrelsen
förklarat sig ej hava något att erinra.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) medgiva, att den telegrafverket tillhöriga fastigheten
nr 3 i kvarteret Erisichton i Stockholm må försäljas för ett
belopp av 36,000 kronor samt att nämnda köpeskilling må användas
till gäldande av återstående del av köpeskillingen för
aktiebolaget Stockholmstelefons telefonanläggningar m. m.;
b) för sistnämnda ändamål för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 86,800 kronor.
av förrfds-d ^:o) * enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) får utskottet — under
byggnaden hänvisning i övrigt till den i statsrådsprotokollet sid. 21 och 22 lämnade uti
Ilvsjö. redningen — hemställa,
[6.]
att riksdagen må för tillbyggnad av förrådsbyggnaden i
Älvsjö för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Stationsbyggnad
i
Malmö.
[7.]
8:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) om beräkning av anslag
för stationsbyggnad i Malmö kommer utskottet att framdeles avgiva yttrande;
vilket utskottet velat härmed för riksdagen
anmäla.
Telefonstationsbyggnad
i
Göteborg.
[8.]
9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för uppförande
av telefonstationsbyggnad i Göteborg (Vasastationen) för budgetåret 1929/
1930 anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 23—27 av åberopade statsrådsprotokollet.
Telegrafstyrelsen bar hemställt, att för uppförande för en beräknad kostnad
av 285,000 kronor av en telefonstationsbyggnad å tomten nr 10 i femte kvarteret
Axevall i Lorensberg i Göteborg måtte för budgetåret 1929/1930 anvisas
150,000 kronor samt att tomten nr 11 i samma kvarter måtte såsom för telegrafverket
obehövlig försäljas.
Departementschefen har i anledning härav för egen del anfört följande:
»Utvidgningen och i samband därmed omläggningen efter automatiskt system
av telefonnätet i Göteborg bar nu fortskridit så långt, att det, på sätt
telegrafstyrelsen närmare utvecklat, skulle medföra avsevärda fördelar såväl
trafiktekniskt som i driftskostnadshänseende att snarast utbygga den såsom
ett led i telefonnätets utveckling ingående Vasastationen. Genom att den för
detta ändamål tidigare förvärvade tomten uppdelats har möjlighet vunnits att
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
9
på den för nämnda understation avsedda platsen i Göteborg åstadkomma en
stationsbyggnad, som icke blir större än det beräknade lokalbehovet kräver.
Härigenom skulle ock de ej ringa kostnader, som i tanke på den odelade tomtens
bebyggande redan nedlagts å kabeltrummor för ledningsnätet, komma till
avsett gagn. Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser jag mig böra tillstyrka,
att för nästkommande budgetår anvisas ett belopp av 150,000 kronor
för påbörjande i enlighet med styrelsens förslag av byggnaden för ifrågavarande
telefonstation.»
I proposition nr 50, punkt l:o) har framlagts förslag om den återstående
för telegrafverket obehövliga tomtdelens (tomten nr 11) försäljning. Rörande
detta förslag avgiver utskottet utlåtande i samband med behandlingen i övrigt
av nyss angivna proposition.
Utskottet får tillstyrka utförande av ifrågavarande stationsbyggnad såsom
en av telefonväsendets utveckling betingad anläggning; och hemställer förty,
att riksdagen må för uppförande av telefonstationsbyggnad
i Göteborg (Vasastationen) för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
10 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att för uppförande
av stationsbyggnad i Varberg för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 27—32 av åberopade statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande förslag avser uppförande i Varberg av en telegraf- och telefonstationsbyggnad
i Varberg med lokaler även för postverket.
Byggnaden, som är avsedd att å de telegrafverket redan tidigare tillhöriga
tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Köpmannen, beräknas draga en totalkostnad
av 295,000 kronor.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»På grund av dels den nuvarande lokalens läge och beskaffenhet i övrigt och
dels den föråldrade och förslitna och därmed i driften oekonomiska stationsin
redningen måste telegrafverkets station i Varberg betecknas såsom mycket
otillfredställande. Detta har även framhållits av riksdagens år 1923 församlade
revisorer. Jämväl för postkontoret i Varberg har behovet av förbättrade
lokaler på grund av rörelsens ökning blivit alltmer kännbart. Ett ordnande
av dessa lokalfrågor torde därför svårligen längre kunna undanskjutas.
I sådant syfte har tidigare ifrågasatts uppförande å förenämnda för ändamålet
förvärvade tomter för telegrafverkets räkning av en stationsbyggnad,
vari särskilda lokaler skulle anordnas för postkontoret. Av den utredning,
som sedermera verkställts rörande gemensamma lokaler för post- och telegrafverken
i en ny stationsbyggnad, har framgått, att en dylik anordning icke
skulle medföra några fördelar vare sig för statsverket i form av kostnadsbesparingar
eller för trafikanterna. Med hänsyn härtill torde den nya stationsbyggnaden
böra anordnas med skilda lokaler för de bägge verken. Då den
stationsbyggnad, vartill i enlighet härmed förslag nu uppgjorts, synes ända
-
Utskottets
yttrande.
Stationsbyggnad
i
Yarberg.
[9-]
10
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
målsenlig och torde komma att tillgodose verkens lokalbehov för en avsevärd
tid framåt, vill jag tillslyrka, att densamma med de av byggnadsstyrelsen angivna
jämkningar kommer till utförande.
Enligt vad jag inhämtat har hyreskontraktet för telegrafverkets nuvarande
stationsbyggnad i Varberg icke uppsagts, vadan hyrestiden för densamma
förlängts till den 1 okober 1932. Med hänsyn härtill torde för budgetåret
1929/1930 endast erfordras ett mindre anslag för den nya stationsbyggnadens
påbörjande, förslagsvis 50,000 kronor.»
Utskottets Under hänvisning till den i statsverkspropositionen lämnade utredningen får
yttrande. utskottet tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för uppförande av statimisbyggnad i Varberg
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 50,000 kronor. •
Inköp ar 11 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 10) föreslagit riksdagen att för inköp för
ippförande telegrafverkets räkning av tomten nr 4 i kvarteret Gefion i Skövde samt uppdörå
av förande därstädes av en stationsbyggnad för budgetåret 1929/1930 anvisa ett
by^gnad i reservati°nsanslag av 150,000 kronor.
Skövde. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 32—37 av statsrådsprotokollet.
[10.]
Kostnaderna för ifrågavarande byggnad, inrymmande särskilda lokaler jämväl
för postverket, hava beräknats till 256,000 kronor, vartill kommer tomtkostnad
20,000 kronor.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Av vad i ärendet förekommit framgår, att behovet av rymligare och i övrigt
ändamålsenligare lokaler för såväl telegraf- som postverkets avdelningar
i Skövde numera är trängande samt att detta behov -— särskilt om man ser
saken på längre sikt — svårligen kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses
annat än genom uppförande av en nybyggnad. I betraktande härav och
då en förlängning av den nu till den 1 oktober 1931 gällande hyrestiden för
telegrafverkets stationslokaler icke lärer böra ske, torde denna lokalfråga böra
underställas innevarande års riksdag.
Beträffande den ifrågasatta nybyggnaden har verkställd utredning givit vid
handen, att lika litet här som i Varberg någon fördel vare sig för statsverket
eller allmänheten skulle vinnas genom att post- och telegrafverkens trafikanstalter
sammansloges till en enda anstalt med gemensam lokal i byggnaden.
Jag anser mig därför böra förorda, att verken erhålla skilda lokaler inom
den nya byggnaden på sätt i det framlagda förslaget angivits. Som den föreslagna
nybyggnaden jämväl i övrigt synes ändamålsenlig, får jag tillstyrka,
att den kommer till utförande.
Då med hänsyn till byggnadstidens längd kostnaderna för byggnaden kunna
fördelas på två år, synes det tillräckligt att av det av telegrafstyrelsen äskade
anslaget, 276,000 kronor, för nästkommande budgetår anvisa ett belopp av
150,000 kronor. Härav torde först böra utgå vad som erfordras för gäldande
av köpeskillingen för tomten och återstoden användas till bestridande av kostnaderna
för stationsbyggnadens uppförande.»
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
11
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställer utskottet,
att riksdagen må för inköp för telegrafverkets räkning av
tomten nr 4 i kvarteret Gefion i Skövde samt uppförande därstädes
av en stationsbyggnad för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
12 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 11) föreslagit riksdagen att för fortsatt Fortsatt ututveckling
av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1929/1930 an- getens ^ekvisa
ett reservationsanslag av 6,500,000 kronor. fou- och
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 38—40 av åberopade statsrådsprotokollet.
[ii,]
Departementschefen har i ärendet —- med förmälan att telegrafstyrelsen för
budgetåret 1929/1930 begärt ett anslag för ändamålet av 7,000,000 kronor eller
samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår —- vidare anfört följande
:
»Beträffande rundradiorörelsen får jag meddela, att jämlikt av riksdagen år
1926 gjort uttalande om ifrågavarande anslags användande till ytterligare stationer
för rundradionätets komplettering Kungl. Maj:t den 13 juli 1928 bemyndigat
telegrafstyrelsen att i trakten av Hörby i Skåne uppföra en rundradiostation
med en antenneffekt av omkring 10 kilowatt för en kostnad av
295.000 kronor att utgå av sagda anslag. Enligt vad jag inhämtat har den
nya rundradiostationen beräknats kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1928/1929.
Vad angår frågan om utläggande av en ny telefonkabel till Gotland, så,
enär behov av ytterligare telefonförbindelser med denna del av landet torde
föreligga, lärer, därest riksdagen icke däremot uttalar någon erinran, sagda
telefonkabel på sätt styrelsen anfört böra komma till utförande med medel från
förevarande anslag.
Enligt vad jag inhämtat är det för fortsatt utveckling av statens telefonoch
telegrafväsende för budgetåret 1929/1930 äskade beloppet, 7,000,000 kronor,
avsett att användas med 5,000,000 kronor för lokalnäten, 1,100,000 kronor
för blanka ledningar inom riksnätet, 300,000 kronor för nya växelstationer,
200.000 kronor för radiostationer samt 400,000 kronor för oförutsedda utgifter.
Såsom i föregående års statsverkspropositioner uttalats, är emellertid försiktighet
påkallad vid nedläggande av ytterligare kapital av lånemedel i nya anläggningar
för telegrafverket. Med hänsyn härtill finner jag mig nödsakad
föreslå en nedsättning i det av styrelsen äskade beloppet till 6,500,000 kronor.»
Utskottet, som i likhet med departementschefen måste anse fog föreligga för utskottets
eu nedsättning av det av telegrafstyrelsen begärda anslagsbeloppet, får till- yttrande.
styrka Kungl. Maj:ts förslag om anslagets bestämmande till 6,500,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonoch
telegrafväsende för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 6,500,000 kronor.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Statens järnvägar.
(>av^T^itra^ 13:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att för omläggning
stambanans av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anlinje^över
onlninffar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1929/1930 anHammarby-
visa ett reservationsanslag av 1,250,000 kronor.
leden m. m. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 42—51 av åberopade statsrådspro.
12- tokollet.
Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställning
i ämnet har 1923 ars riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t (Riksdagens skrivelse
nr 164) att under viss angiven förutsättning å svenska statens vägnar godkänna
det mellan delegerade för staten och Stockholms stad den 15 februari
1923 träffade preliminära avtalet rörande Stockholms bangårdsfråga. Kostnaderna
för de i berörda avtal avsedda arbetena för omläggning av västra stambanans
ingångslinje över Hammarbyleden beräknades till 9,850,000 kronor,
därav för Årstabron 7,200,000 kronor och för tillfartslinjerna med en mindre
personstation å Södermalm 2,650,000 kronor. Härtill kommo kostnader för
utvidgningar och förändringar vid Centralstationen m. m., vilka kostnader
uppskattades till 5,600,000 kronor. I
I fråga om de beslut rörande förhandlingar med Stockholms stad m. in., som
föregingo riksdagens förenämnda avgörande av frågan, må här antecknas följande.
Beslutet om Hammarbyledens tillkomst fattades av Stockholms stadsfullmäktige
den 25 maj 1914 i huvudsaklig överensstämmelse med ett av stadens
bygnadskontor utarbetat förslag av den 5 september 1913.
Nämnda förslag förutsatte, att västra stambanan samtidigt med farledens
utförande omlades och inleddes på ny högbro över Årstaviken vid Årsta holmar
samt att den nuvarande järnvägslinjen över Liljeholmsviken slopades. I
anslutning till vad förslaget i denna del innehöll anhöllo jämväl stadsfullmäktige
hos Kungl. Maj:t, att staten senast till ingången av år 1922 måtte hava
anordnat ingångslinjen för västra stambanan till Stockholm på sådant sätt,
att den blivande sjötrafiken genom Årstaviken och järnvägstrafiken bleve så
vitt möjligt oberoende av varandra.
Sedan åtskilliga myndigheter, bland andra järnvägsstyrelsen, avgivit utlåtande
över denna framställning, föreslog Kungl. Maj:t i en den 26 mars 1915
avgiven proposition, nr 109, riksdagen medgiva,
att staten finge — under förutsättning att Stockholms stad förbunde sig
att uppfylla vissa av järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagna villkor,
med de smärre jämkningar däri, som Kungl. Maj :t kunde finna lämpliga —
utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens öppnande för allmän trafik, dock
tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans ingångslinje till
Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom farleden samt järnvägstrafiken
däröver bleve i erforderlig man oberoende av varandra, antingen genom att förlägga
järnvägen å bro över Årstaviken med omkring 26 meters fri höjd över
medelvattenytan och rörligt spann eller ock genom att förändra den nuvarande
Statsutskottets utlåtande Nr 0.
13
järnvägslinjens korsning med farleden vid Liljeholmen sålunda, alt järnvägen
framdroges å bro med omkring 4.8 meters fri höjd över medelvattenytan och
rörligt spann.
Riksdagen, som i skrivelse den It maj 1915, nr 99, anmälde sitt beslut i frågan,
fann det, med hänsyn till Stockholms stads önskemål att till avhjälpande
av den rådande arbetslösheten igångsätta farledsföretaget snarast möjligt, vara
av vikt, att staden redan vid dåvarande tidpunkt tillförsäkrades visshet därom,
att sjöfarten i Hammarbyleden komme att ställas i erforderligt oberoende av
trafiken å västra stambanan. Riksdagen biföll jämväl i huvudsak Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet men betonade samtidigt, att den ifrågasatta utfästelsen
icke finge innebära något föregripande av frågan om huru överbyggnaden över
Hammarbyleden slutligen skulle ordnas eller av den definitiva regleringen
av Stockholms bangårdsfråga. Enligt riksdagens mening borde utfästelsen
från statens sida avfattas så, att tydligt uttryck gåves därför, att staten ägde
ordna brofrågan på annat sätt än i enlighet med Kungl. Maj:ts alternativa
förslag, dock så att därigenom icke ställdes större hinder i vägen för sjöfarten
än som skulle komma att ske vid utförandet av berörda alternativ.
Vid föredragning den 18 juni 1915 av riksdagens ifrågavarande beslut uppdrog
Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen att på särskild framställning av Stockholms
stadsfullmäktige träffa sådant avtal med Stockholms stad i föreliggande
ämne, att staten lämnade den av riksdagen godkända utfästelsen mot det att
Stockholms stad
dels medgåve, att Kungl. Maj:t från den tidpunkt, då ifrågavarande avtal
träffades, skulle, efter det staden i varje särskilt fall lämnats tillfälle att yttra
sig, äga att bestämma tiderna för öppenhållande av såväl järnvägsbron över
Söderström1 som de ifrågasatta nya broarna över Hammarbyleden för västra
stambanan och en blivande förortsbana;
dels åtoge sig att med äganderätt till statens järnvägar upplåta all den staden
tillhöriga mark, som erfordrades för västra stambanans omläggning i slutligt
läge över den nya farleden och för de i samband därmed stående utvidgningar
och anläggningar av stationer; att upplåta den för den alternativt ifrågasatta
provisoriska omläggningen av stambanan erforderliga, staden tillhöriga
marken att av statens järnvägar med nyttjanderätt innehavas, så länge
den behövde tagas i anspråk för det angivna ändamålet; samt att utföra alla
de omläggningar eller nyanläggningar av gator, vägar, planer, kajer samt ledningar
av alla slag, som nödvändiggjordes genom utförande av de nya järnvägs-
och bangårdsanläggningarna;
dels medgåve, att de kostnader, staten komme att nedlägga på grund av
sitt åtagande att i enlighet med stadens hemställan omlägga västra stambanan
till vinnande av oberoende mellan sjöfarten i farleden och järnvägstrafiken,
samt stadens tillhandahållande av markområden och stadens kostnader för
ovan omförmälda gator, vägar och ledningar m. m., skulle vid den blivande
slutliga uppgörelsen i Stockholms bangårdsfråga tillgodoräknas respektive
parter på samma sätt, som om markupplåtelserna ägt rum och arbetena utförts 1
1 Tiderna för öppenhållgnde av svängbron över Söderström reglerades till en början genom
en av Kungl. Maj:t den 12 augusti 1864 utfärdad föreskrift i överensstämmelse med
ett av de villkor, som av Stockholms stadsfullmäktige uppställts för viss markupplåtelse för
sammanbindningsbanans anläggande. Enligt denna föreskrift skulle bron, så länge segla -tionen påginge, stå öppen minst halva tiden, räknad från solens uppgång till dess nedgång
och från solens nedgång till dess uppgång varje dygn. Denna föreskrift ändrades av
Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges tillstyrkan genom brev den_ 2$ mars 1896, varigenom
föreskrevs, att bron skulle, under den tid sjöfarten påginge, varje dygn hållas öppen för
sjöfarten, så ofta och så länge järnvägstrafiken det medgåve, dock sammanlagt minst halva
dygnet, därav minst 4 timmar under dagen, räknat från klockan 6 f. m. 1 ill klockan 8 e. m.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
först sedan denna uppgörelse blivit träffad — därvid dock dessförinnan avstådd
mark och utförda arbeten skulle beräknas till det värde, som de hade vid
tiden för markens avstående och arbetenas utförande, samt sagda värde i varje
fall genom överenskommelse eller skiljedom fastställas omedelbart, efter det
marken avståtts eller arbetet utförts;
dels åtoge sig att söka fastställelse å sådana ändringar av stadsplanen och
hamnplaner, som betingades av västra stambanans omläggning och av genomförandet
av de i samband därmed fastställda bangårdsplaner;
dels ock slutligen medgåve Kungl. Maj:t att träffa avgörande, i händelse
olika meningar angående statens och stadens skyldighet skulle uppkomma.
På grund av de vidare utredningar, som föreliggande fråga sedermera underkastats,
blev emellertid för det dåvarande något avtal enligt ifrågavarande bemyndigande
icke mellan staten och Stockholms stad ingånget.
Sedermera tillsattes — för statens del enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19
juni 1919 — delegerade för staten och staden, vilka den 15 februari 1923 överlämnade
förslag till avtal rörande vissa föreslagna bangårdsanordningar, huvudsakligen
avseende ny infartsled för västra stambanan över den nya Hammarbyleden.
Detta förslag, vilket godkändes av stadsfullmäktige, låg till grund för 1923
års riksdagsbeslut i frågan.
I sin skrivelse den 29 september 1929 angående anslagsbehovet för budgetåret
1929/1930 har järnvägsstyrelsen hemställt, att för täckande av uppkomna kostnadsökningar
för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden
måtte, utöver för sådant ändamål för innevarande budgetår beviljade
700.000 kronor, för budgetåret 1929/1930 anvisas ytterligare ett belopp av
2.250.000 kronor. Angående skälen till att kostnaderna såväl för själva Årstabron
som tillfartslinjerna jämte den nya personstationen å Södermalm måste beräknas
komma att överskridas med förut angivna betydande belopp av respektive
2,580,000 och 370,000 kronor eller alltså sammanlagt 2,950,000 kronor
lämnar styrelsen en utförlig redogörelse.
Merkostnaderna fördela sig på olika grupper arbeten, på sätt framgår av
tablån å sid. 15:
Departementschef en har för egen del i ärendet anfört följande:
»Redan i nästlidet års statsverksproposition uttalade dåvarande departementschefen
vid behandling av frågan om anslag för ifrågavarande arbeten för
budgetåret 1928/1929, att han funne det av järnvägsstyrelsen anmälda överskridandet
av de för sagda arbeten uppgjorda kostnadsberäkningarna anmärkningsvärt.
Av den utförliga redogörelse, som järnvägsstyrelsen nu lämnat,
framgår, att överskridandet delvis beror på en från början föreliggande, beklaglig
— om ock i ett fall som det förevarande förklarlig — felbedömning av arbetenas
beskaffenhet och därmed av kostnaderna för desamma men i stor utsträckning
föranletts av vid kostnadsberäkningarnas uppgörande oförutsebara
omständigheter. Bland anledningarna till fördyringen av arbetet märkas sålunda
dels sjöbottnens oväntat svåra beskaffenhet vid grundläggningen för vissa
bropelare och vid uppförandet av byggnadsställningen för det stora järnspannet,
dels under arbetets gång uppkomna svårigheter för vederbörande entreprenör
att inom kontraktsenlig tid kunna utföra nyssnämnda grundläggningsarbeten
och järnvägsstyrelsens i samband därmed stående övertagande av dessa arbeten,
delvis i egen regi, dels den ökning i administrationskostnaderna, som vållats
av bland annat den genom nyss angivna förhållanden föranledda förläng
-
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
15
■ |
Ben år 1923 |
Kostnaderna i |
I augusti |
Ökning eller |
|
i kronor |
i % |
||||
1 |
2 |
3 |
4 |
6 |
|
Djnpgrundläggning....... Betongöverbyggnader...... Järnkonstruktioner....... Byggnadsställningen för det stora Käcke och fyllningar...... Mnddring i farleden....... Administration och oförutsedda ut-gifter ............ |
1,756,900 2,168,800 1,734,800 326,500 153.000 110.000 950,000 |
1.378.000 2.759.000 1.329.000 326,500 153.000 110.000 1,144,500 |
3,041,400 2,803,600 1.478.000 679.000 153.000 110.000 1.515.000 |
1,284,500 352,500 565,000 |
73.0 29.2 -14.8 108.0 59.3 |
Kronor |
7,200,000 |
7,200,000 |
9,780,000 |
2,580,000 |
35.8 |
Tillfartslinjerna samt den nya per-sonstationen å Södermalm . . . |
2,650,000 |
3,020,000 |
370,000 |
13.0 |
|
Summa kronor |
9,850,000 |
12,800,000 |
2,950,000 |
30.0 |
1 Kostnaderna för bron hava fördelats enligt beräkningarna för det i jannari 1924 upprättade
definitiva förslaget.
2 I verkligheten är kostnadsminskningen endast 109,800 kronor, enär Knngl. Maj:t genom brev
den 21 maj 1926 i och för det stora brospannets tillverkning inom landet för ändamålet anvisat
147,000 kronor, vilket belopp skulle utgå av arbetslöshetsmedel och icke påföras statens järnvägars
kapitalkonto.
ningen av byggnadstiden, dels och under byggnadstiden starkt ökade arbetslöner
och jämväl stegrade materialpriser. Givetvis är det beklagligt, att de ursprungliga
kostnadsberäkningarna kommit att överskridas med ett så avsevärt
belopp som med tillhopa omkring 2,950,000 kronor. Det torde dock vara ofrånkomligt,
att medel beredas för arbetenas fullföljande. Däremot synes det ej
nödvändigt att nu anvisa hela det belopp, som erfordras för arbetenas fullbordande,
helst detta belopp ännu ej kan med full säkerhet beräknas. För arbetenas
bedrivande under nästa budgetår lärer enligt vad jag inhämtat icke behöva
anvisas större anslag än 1,250,000 kronor.»
Enligt vad järnvägsstyrelsen anmält, hava de ursprungligen beräknade kostnaderna
för ingångslinjen över Hammarbyleden kommit att överskridas med
ett så avsevärt belopp som i runt tal 3,000,000 kronor. Utan att underskatta
de skilda synpunkter, järnvägsstyrelsen i sin utförliga redogörelse framfört
till klarläggande av orsakerna härtill, kan utskottet för sin del ej undgå att
finna detta överskridande anmärkningsvärt.
Erinras må, att vid 1923 års beslut i frågan jämsides med ifrågavarande
alternativ med en högbro å 26 meters höjd vid Årsta holmar jämte därav för
-
TJtskottets
yttrande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Ordnande
av banirårdsförhållandena
Göteborg.
[13.]
anledd linjeomläggning för en beräknad kostnad av 9,850,000 kronor förelåg
till övervägande även ett annat alternativ med en 4.8 meters bro vid Liljeholmen
för en totalkostnad av allenast 3,130,000 kronor. Med hänsyn till att
högbroalternativets godkännande uppställts som villkor från Stockholms stad
för dess medverkan till ordnandet av Stockholms bangårdsförhållanden genom
markupplåtelser ävensom för stadens medgivande av vissa eftergifter i fråga
om öppenhållandet av järnvägsbron vid Söderström (intill Slussen) ansåg sig
riksdagen böra godtaga högbroalternativet, varvid dock från riksdagens sida
uttryckligen framhölls den redan då föreliggande stora kostnadsskillnaden
mellan de båda alternativen.
Att de för riksdagen vid ställningstagandet till frågan framlagda kostnadskalkylerna
ej visat sig mera hållbara, måste under dessa förhållanden vara särskilt
att beklaga.
Ofrånkomligt lärer emellertid vara, att de för arbetenas fullbordan ytterligare
erforderliga medlen ställas till förfogande. Av den icke täckta delen av
totalbeloppet 2,950,000 kronor skulle allenast 1,250,000 kronor behöva anvisas
för nästkommande budgetår. Med tillstyrkande av sistnämnda belopps beviljande
hemställer utskottet,
att riksdagen må för omläggning av västra stambanans ingångslinje
över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1929/1930
anvisa ett reservationsanslag av 1,250,000 kronor.
14 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen att för ordnande av
bangårdsförhållandena i Göteborg för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 575,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 163, har 1927 års riksdag
fattat beslut angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg. Riksdagen
har sålunda godkänt överenskommelser den 30 november 1926 mellan
järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad angående marköverlåtelser m. m., den 24
november 1926 mellan järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad angående anläggande
av en ny hamnrangerbangård å Gullbergsvass i Göteborg, samma dag
mellan järnvägsstyrelsen, Bergslagernas järnvägsaktiebolag och Göteborg
-—Borås järnvägsaktiebolag angående ordnande av bangårdsförhållandena i
Göteborg (anslutningsavtalet) samt den 24 december 1926 och den 7 januari
1927 mellan järnvägsstyrelsen och Bergslagernas järnvägsaktiebolag angående
övertagande av viss Bergslagernas järnvägars personal i statens järnvägars
tjänst. Därjämte har riksdagen dels medgivit, att för de i berörda avtal
avsedda arbeten för ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg finge
av statens järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk ett belopp av högst
3,100,000 kronor, dels ock för samma ändamål för budgetåren 1927/1929 anvisat
tillhopa 1,700,000 kronor.
statsutskottets utlåtande Nr !).
17
Av de för samtliga arbetens genomförande beräknade kostnaderna, 7,495,000
kronor, skola av statens järnvägar bestridas ett belopp av 5,374,800 kronor,
och skola av detta belopp 2,275,000 kronor av riksdagen anvisas såsom särskilt
anslag och återstoden, avrundad till 3,100,000 kronor, utgå av förnyelsefondsmedel.
Enligt en inom järnvägsstyrelsen upprättad plan skulle för arbetenas bedrivande,
såvitt statens järnvägar angår, krävas av anslagsmedel under budgetåret
1927/1928 600,000 kronor, under budgetåret 1928/1929 1,100,000 kronor
och under budgetåret 1929/1930 575,000 kronor samt av förnyelsefondsmedel
under år 1927 200,000 kronor, under år 1928 1,400,000 kronor och under
år 1929 1,500,000 kronor.
I enlighet härmed hemställer järnvägsstyrelsen, att för budgetåret 1929/
1930 måtte anvisas återstående anslagsbelopp, 575,000 kronor. Beträffande
erforderligt belopp av förnyelsefondsmedel anmäler styrelsen sin avsikt att
därom göra framställning i samband med avgivande av förslag till disposition
under år 1929 av medel ur nämnda fond.
Med tillstyrkande av departementschefens förslag om anvisande av det ytterligare
anslagsbelopp, som enligt tidigare för riksdagen framlagd plan erfordras
för ifrågavarande arbeten, hemställer utskottet,
att riksdagen må för ordnande av bangårdsförhållandena i
Göteborg för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 575,000 kronor.
15 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) hemställer utskottet,
att riksdagen må för gångbroar och gångtunnlar för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
16:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att för ny malmvagnsverkstad
vid Notviken för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 90,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 53 och 54 av statsrådsprotokollet.
För uppförande av ny malmvagnsverkstad vid Notviken, för vilket företag
kostnaderna beräknats till 825,000 kronor, har riksdagen anvisat för
budgetåret 1927/1928 400,000 kronor och för budgetåret 1928/1929 425,000
kronor eller sålunda tillhopa nyssnämnda belopp, 825,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu om ytterligare ett anslag å 90,000 kronor
för ändamålet samt anför till stöd härför följande:
»Byggnadsarbetet har nu fortskridit så långt, att verkstaden beräknas bliva
driftfärdig under oktober månad 1928.
Kostnaderna för arbetet kunna tyvärr ej fullt hållas inom ramen för det beviljade
anslaget, 825,000 kronor, utan beräknas nu för den helt färdigställda
anläggningen komma att uppgå till 915,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 9 haft. (Nr 9.)
Utskottets
yttrande.
Gångbroar
och gångtnnnlar.
[14.]
Sy nnilnivagnsverkstad
vid
Sotviken.
L15.]
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottets
yttrande.
Anordnande
ay skenfria
vägkorsningar
ni.ni.
[16.]
Med hänsyn till den väntade stegringen i malmtrafiken och därav följande
behov av ökade resurser för reparation av malmvagnar har det framstått såsom
synnerligen önskvärt att snarast möjligt få verkstaden färdig, och har därför
arbetet till en viss grad forcerats. En del av terrasseringen har härvid måst
utföras under vintern, vilket, såsom ej från början förutsatts, givetvis medfört
någon ökning av kostnaderna.
Inredningsarbetena hava blivit något mera omfattande och kostsamma än
tidigare beräknats, men den väsentligaste delen av kostnadsökningen har uppkommit
därigenom, att styrelsen —• bland annat i avsikt att förbilliga driftkostnaderna
och därjämte ernå en ökning i verkstadens kapacitet — vid ritningarnas
slutliga utformande ansett sig böra vidtaga vissa konstruktiva ändringar,
vilka dragit högre byggnadskostnader än varmed ursprungligen räknats.
»
För egen del har departementschefen anfört följande:
»Åven om överskridandet av de beräknade kostnaderna för ifrågavarande anläggning
icke haft sin orsak i tvingande omständigheter, synas dock de av
järnvägsstyrelsen gjorda avvikelserna från den ursprungliga planen för verkstadsbygget
försvarliga med hänsyn till önskvärdheten av verkstadens snabbare
färdigställande och de fördelar, som vunnits i form av minskade driftkostnader
och ökning i verkstadens kapacitet, vilka fördelar särskilt efter det nya
malmavtalets tillkomst och därmed förbunden stegring i malmtrafiken måste
tillmätas stor betydelse. Medel torde nu böra beredas för täckande av den uppkomna
kostnadsökningen.»
Jämväl beträffande här avsedda företag har anmälts visst överskridande av
de tidigare beräknade kostnaderna. Under hänvisning emellertid till vad departementschefen
i ärendet anfört, tillstyrker utskottet att ytterligare erforderligt
belopp nu beviljas. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för ny malmvagnsverkstad vid Notviken
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av
90,000 kronor.
17 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för anordnande
av skenfria vägkorsningar m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Utredning i ärendet återfinnes å sid. 54—56 av åberopade statsrådsprotokollet.
För anordnande av skenfria vägkorsningar har riksdagen för åren 1917—
1919, 1921 och 1922 anvisat tillhopa 1,150,000 kronor. Genom beslut av
1924 års riksdag har anslagets användning utsträckts att avse även sådana
fall, där en vägkorsning i banans plan med fördel kunde ersättas med en omläggning
av vägen, och riksdagen har för sådana vägomläggningar ävensom
för anordnande av skenfria vägkorsningar för budgetåren 1924/1926 anvisat
sammanlagt 800,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen begär nu för ändamålet ett anslag av 500,000 kronor för
budgetåret 1929/1930 samt anför till stöd härför bland annat följande:
Statsutskottets utlåtande Nr 0.
19
För närvarande vore ifrågasatt utförandet av skenfria vägkorsningar m. m.
för en sammanlagd kostnad för statens järnvägars del av omkring 1,000,000
kronor. Men det vore inför utvecklingen tydligt, att det utan dröjsmål måste
upptagas fråga om friläggning av väg ifrån järnväg på ett vida större antal
platser med ty åtföljande mångdubblade kostnader. I varje fall måste också
statens järnvägar stå någorlunda rustade för att kunna medverka. I sin skrivelse
den 29 september 1928 angående behållning å äldre reservationsanslag
hade styrelsen bland annat gjort hemställan att av äldre reservationsanslag
måtte under budgetåret 1929/1930 få anlitas ett belopp av 250,000 kronor för
anordnande av skenfria vägkorsningar. Under förutsättning att denna hemställan
bifölles, erfordrades för sagda budgetår ytterligare ett anslag av
500,000 kronor för bestridande av sådana ifrågavarande kostnader, som kunde
komma att pålöpa statens järnvägar.
Departementschefen har framhållit vikten av att arbetet med vägkorsningars
ersättande med ur trafiksäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande anordningar
med all kraft påskyndades. På grund härav borde omförmälda reservation
å 250,000 kronor fortfarande stå till järnvägsstyrelsens disposition,
varjämte därutöver medel till jämförelsevis stora belopp syntes böra ställas
till järnvägsstyrelsens förfogande. Med hänsyn härtill ansåge han sig böra
tillstyrka, att det av järnvägsstyrelsen begärda beloppet, 500,000 kronor, anvisades
för nästkommande budgetår.
Enligt vad utskottet -—- till kompletterande av den i statsverkspropositionen Utskottets
lämnade utredningen — inhämtat, föreligger ännu ej något Kungl. Maj:ts be- yttrandeslut
rörande rätt för järnvägsstyrelsen att förfoga över ifrågavarande reservation
av 250,000 kronor å tidigare för ändamålet beviljade anslag. Utskottet
har för sin del ej något att erinra mot att det i detta avseende förutsatta medgivandet
lämnas.
Med tillstyrkande därjämte att därutöver ett anslagsbelopp av 500,000 kronor
nu anvisas får utskottet hemställa,
att riksdagen må för anordnande av skenfria vägkorsningar
m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
18:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17) hemställer utskottet, Telegraf
och
sekatt
riksdagen må för anläggande av telegraf- och sektions- tionsan
telefonledningar
samt för utförande av kahelarbeten för bud- samfkabelgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 arbeten,
kronor. [17.]
19 ro) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) hemställer utskottet, Elektriska
belysnings
att
riksdagen må för elektriska belysning sanläggningar för anläggbudgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 rigi
kronor.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Växel- och 20:o) Kungl. Maj:t har (punkt 19) föreslagit riksdagen att för växel- och
hetsanläsg- signalsäkerhetsanläggningar för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsningar.
anslag av 500,000 kronor.
[19.] Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 58 och 59 av åberopade statsrådsprotokollet.
För växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen senast för budgetåren
1927/1928 och 1928/1929 anvisat 150,000 kronor respektive 400,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen äskar nu för sagda ändamål ytterligare ett belopp av
600,000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»I nästlidet års statsverksproposition anförde departementschefen, att han
med anledning av järnvägsstyrelsens betydande anslagskrav och med hänsyn
till de avsevärda belopp, som under de senaste tio åren använts för växel- och
signalsäkerhetsanläggningar, från styrelsen infordrat vissa uppgifter rörande
medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Av dessa uppgifter inhämtades,
att för utveckling av trafiksäkerhetsanordningarna i anslutning till 1912 års
trafiksäkerhetskommissions direktiv skulle erfordras ytterligare arbeten för
sammanlagt 4,300,000 kronor, varav 2,000,000 kronor för kalenderåren 1928—
1933. För övriga hithörande arbeten, som, såvitt då kunde förutses, vore avsedda
att komma till utförande under närmaste femårsperiod i syfte att åstadkomma
ökad säkerhet för trafikrörelsen eller att ernå lättnader och besparingar
vid trafikarbetets utförande, beräknade järnvägsstyrelsen ett sammanlagt
belopp av 2,700,000 kronor. Sagda belopp, 2,000,000 kronor och 2,700,000 kronor,
ansåge styrelsen böra med 1,400.000 respektive 600,000 kronor utgå av
kapitalökningsmedel samt med 600,000 respektive 2,100,000 kronor av förnyelsefondsmedel.
Av de sålunda erforderliga beloppen av kapitalökningsmedel,
sammanlagt 2,000.000 kronor, skulle 600,000 kronor, såsom styrelsen jämväl
hemställt, anvisas för budgetåret 1928/1929, 400,000 kronor för vart och ett
av budgetåren 1929/1931 samt 300,000 kronor för vart och ett av budgetåren
1931/1933. De behövliga beloppen av förnyelsefondsmedel, tillhopa 2,700,000
kronor, vore avsedda att fördelas med 600,000 kronor för vart och ett av kalenderåren
1928 och 1929 samt med 500,000 kronor för vart och ett av kalenderåren
1930—1932.
Såväl ur trafiksäkerhets- som driftbespanngssynpunkt synes det önskvärt,
att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar i lämplig omfattning
komma till utförande vid statens järnvägar. För fullföljande av den
utav järnvägsstyrelsen framlagda planen synes emellertid för nästa budgetar
ett belopp av 500,000 kronor vara tillräckligt.»
Utskottets Med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, tillstyrker utyttrande.
gkottet Kungl. Maj :ts förevarande förslag och hemställer,
att riksdagen må för växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av
500,000 kronor.
21 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20) hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom dispositionsanslag för oförutsedda
och mindre arbeten för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Disposilionsanslaa''
för oförutsedda
och
mindre
arbeten.
[20.]
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
21
22 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för fortsättning
av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetaret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 60—62 av åberopade statsrådsprotokollet.
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för budgetåret 1929/1930 måtte anvisas
2,500,000 kronor.
Departementschefen anför följande.
»Då det efter färdigställande av inlandsbanan söderifrån till Sorsele och av
statsbanan Jörn—Arvidsjaur fram till sistnämnda ort torde vara mest ekonomiskt
att bedriva arbetena å den till byggande närmast därefter beslutade delen
av inlandsbanan, sträckan Sorsele—Arvidsjaur, å en arbetsplats, lärer järnvägsstyrelsens
plan att utbygga nämnda bansträcka med utgångspunkt från
Arvidsjaur böra följas. Det må dock erinras, att Kungl. Maj :t den 21 december
1928 bemyndigat järnvägsstyrelsen att i den omfattning styrelsen prövade
lämplig för lindrande av arbetslöshet bland järnvägsbyggnadsarbetarna vid
inlandsbanan och statsbanan Hällnäs—Stensele under vintern 1928/1929 låta
å sträckan Sorsele—Idbäcken av bandelen Sorsele—Arvidsjaur utföra sådana
arbeten, som utan olägenhet eller ökade kostnader kunde utefter linjen bedrivas.
Vad beträffar för arbetenas fortsättande erforderliga medel, kan jag icke tillstyrka,
att för ändamålet för budgetåret 1929/1930 anvisas högre belopp än
2,000,000 kronor. Med detta belopp torde inlandsbanan kunna i planenlig tid
fullbordas till Sorsele samt arbetena å sträckan Sorsele—Arvidsjaur påbörjas
i riktning från Arvidsjaur. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att
senare denna dag angiva torde berörda anslagsbelopp, 2,000,000 kronor, böra
utgå av andra statsinkomster än lånemedel.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må för fortsättning av inlandsbanan mellan
Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
Inlands
banan
mellan
Volgsjön
och
(wiillivare.
[21.]
23 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för fortsättning
av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
Statsbanan
Hällnäs—
Stensele.
[22.]
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Då med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste mån begränsa administrationskostnaderna
någon förskjutning i planen för ifrågavarande banbyggnad
icke lärer böra ske, torde det av järnvägsstyrelsen för arbetenas fortsättande
begärda beloppet, 2,000,000 kronor, böra anvisas för budgetåret 1929/
1930. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att senare denna dag
angiva torde nämnda belopp i likhet med vad som skett budgetåren 1926/1929
böra utgå av andra statsinkomster än lånemedel.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må för fortsättning av statsbanan Hällnäs—
Stensele för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
22
Automobil- 24 :o) Kungl. Maj:t liar (punkt 23) föreslagit riksdagen att för anordnande
övertorneå av autom°billinje mellan övertorneå och Pajala för budgetåret 1929/1930 anoch
Pajala. visa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
[23.] Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63—76 av åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av Kungl. Maj :ts förevarande framställning har
dels i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 67,
av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 109, av
herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen ville med avslag å Kungl. Maj:ts
förslag om inrättande av en statens automobillinje Övertorneå—Pajala besluta,
att järnväg skall å nämnda sträcka anläggas samt för påbörjande av arbetet
därmed för budgetåret 1929/1930 bevilja ett anslag av 300,000 kronor;
dels och i en inom första kammaren av herr C. I. Asplund väckt motion, nr
128, hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under
»Utgifter för kapitalökning» om anläggning av en automobillinje mellan övertorneå
och Pajala i samtrafik med statens järnvägar och enligt deras person- och
godstariffer, besluta anordnande på försök av liknande trafik även mellan övertorneå—Korpilombolo—Tärendö—Anttis—Vittangi
och Kiruna, så vitt sig
göra låter genom utvidgning av den redan pågående postdiligenstrafiken å
dessa sträckor, eventuellt med anlitande delvis av redan befintlig enskild automobiltrafik,
ävensom för ändamålet bevilja ett med 100,000 kronor till 400,000
kronor förhöjt anslag.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Körande de utredningar och överväganden, frågan om förbättrade kommunikationer
i den övre Tornedalen tidigare varit underkastad, har departementschefen
erinrat följande:
Med anledning av framställning från en av Nederkalix in. fl. socknar tillsatt
kommitté anbefallde Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 järnvägsstyrelsen
att under år 1918 verkställa förberedande utredning rörande behovet av och
förutsättningarna för en järnvägsanläggning genom Kalix och Torne älvdalar
från Nederkalix eller Övertorneå till Kiruna eller annan lämplig punkt å
riksgränsbanan, vilken utredning jämväl skulle omfatta okulärundersökning
av och ungefärliga kostnadsberäkningar för de särskilda sträckningarna.
Med anledning härav verkställdes genom järnvägsstyrelsens försorg år 1918
okulärundersökningar för olika bansträckningar i Kalix och Torne älvdalar,
bland andra en linje Övertorneå—Pajala, och upprättades i anslutning härtill
år 1919 approximativa kostnadsberäkningar för de undersökta linjerna.
1921 års riksdag (skrivelse nr 6 A punkt Öl) anvisade med anledning av
väckta motioner (I: 70 och II: 78) för år 1922 ett reservationsanslag av 15,000
kronor för verkställande av en förberedande utredning rörande framdragande
av statsbanan från Matarengi (övertorneå) till Pajala kyrkoby.
I skrivelse den 11 april respektive den 26 maj 1925 gjorde länsstyrelsen i
Norrbottens län och Pajala sockens kommunalnämnd framställning om verkställande
av fullständig utredning rörande en statsbana från Övertorneå till
Pajala. Med bifall till järnvägsstyrelsens i utlåtande över dessa framställnin
-
iStatsutskottets utlåtande Nr V.
23
gar därom gjorda hemställan anbefallde Kungl. Maj:t den b juli 11125 styrelsen
bland annat att verkställa fullständig undersökning för eu järnväg från
Övertomeå till Pajala kyrkoby. 1
Sedan länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den Öl) augusti 192b hemställt
om avlåtande av proposition till 1927 års riksdag angående bland annat
anläggande av järnväg i Tornedalen från Övertorneå till Pajala, framlade järnvägsstyrelsen
i skrivelse den 25 februari 1927 fullständig teknisk och trafikekonoinisk
utredning rörande en järnväg mellan Övertorneå och Pajala. Styrelsen
avstyrkte bestämt anläggandet av en dylik järnväg men ifrågasatte i
stället anordnande genom statens försorg av regelbunden automobiltrafik mellan
berörda orter.
I två vid 1927 års riksdag väckta motioner (1:85 och 11:158) hemställdes
om anvisande av ett anslag å 1,000,000 kronor för påbörjande av en statsbana
övertorneå—Pajala. Statsutskottet (utlåtande nr 102) avstyrkte motionerna
samt anförde, att utskottet visserligen icke underskattade de behjärtansvärda
skäl, som kunde anföras för ett genomförande av detta förslag, men att avgörande
betydelse måste fästas vid de stora ekonomiska vanskligheter, som vore
förbundna med företaget. Utskottet framhöll vidare, att ansträngningarna för
närvarande i första hand borde inriktas på att åstadkomma en automobillinje
utmed den nyanlagda landsvägen övertorneå—Pajala i samtrafik med statens
järnvägar. Motionerna blevo ock av riksdagen avslagna.
Genom beslut den 3 oktober 1927 anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen
att skyndsamt verkställa utredning rörande anordnande genom statens försorg
av regelbunden person- och godsbefordran medelst automobil mellan övertorneå.
och Pajala.
Med skrivelse den 13 januari 1928 överlämnade järnvägsstyrelsen den sålunda
anbefallda utredningen.
I anledning av väckta motioner (I: 88 och II: 169) har 1928 års riksdag
anhållit om skyndsamt övervägande av frågan om ordnande av Tornedalens
kommunikationsspörsmål. I sin skrivelse i ämnet (nr 273) anförde riksdagen
följande:
»Att befrämja svensk odling och bebyggelse uti ifrågavarande nordliga
gränstrakter framstår tvivelsutan som en angelägen nationell uppgift. Detta
har redan tidigare vid skilda tillfällen inom riksdagen framhållits, därvid också
betonats den stora betydelsen från dessa synpunkter av ifrågavarande
gränsbanas förlängning från dess nuvarande slutpunkt vid övertorneå upp till
Pajala. Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, skulle det nya banföretaget
också lämpligen låta sig inpassas i den plan, varefter övriga redan beslutade
järnvägsbyggnader i Norrland avsetts att bedrivas.
Att på enskilda motioner nu fatta beslut om igångsättande av ett i olika avseenden
så vittutseende företag måste riksdagen dock finna alltför vanskligt.
Erinras må, att förevarande fråga för närvarande är beroende på Eders
Kungl. Maj:ts prövning; sedan järnvägsstyrelsen den 3 juli 1925 anbefallts —
bland annat — verkställa fullständig undersökning för en järnväg från övertorneå
till Pajala kyrkoby i Norrbottens län, har nämligen styrelsen den 25
februari 1927 inkommit med den sålunda anbefallda utredningen, därvid järnvägsstyrelsen
hänvisat på möjligheten att genom en av statens järnvägar driven
automobillinje tillgodose bygdens kommunikationsbehov på ett för det allmänna
vida mindre kostsamt sätt.
Riksdagen anser sig vidare böra erinra därom, att frågan om lämplig uthamn
för Haparanda och därmed för hela Tornedalen, till vars utredning innevarande
riksdag redan beviljat medel, också är av betydelse för ordnandet av kommunikationerna
inom denna gränsbygd.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
För ett snart avgörande av förevarande kommunikationsspörsmål talar otvivelaktigt,
såsom länsstyrelsen och jämväl järnvägsstyrelsen framhållit, den
utomordentliga betydelse detsamma äger för Tornedalens talrika och i stark
tillväxt stadda befolkning och för dess närmande till landet i övrigt. Från
dessa utgångspunkter anser riksdagen, att frågan bör göras till föremål för
Eders Kungl. Maj:ts skyndsamma övervägande.»
Av den utredning rörande en järnväg Övertorneå—Pajala, som järnvägsstyrelsen
framlade i sin förenämnda skrivelse den 25 februari 1927, inhämtas i
huvudsak följande:
Den ifrågasatta järnvägen mellan Övertorneå järnvägsstation och Pajala
kyrkby, ^gående nära älvstranden och tätt intill den förefintliga landsvägen,
skulle få en längd av 112,2 kilometer. Anläggningskostnaden utan rullande
materiel, som funnes i överskott vid statens järnvägar, beräknades till 11,400,000
kronor eller 102,000 kronor pr bankilometer. En inventering av trafikområdets
näringsliv uppvisade en jordbruksidkande befolkning med skogs- och
flottningsarbete som binäring. Industriella anläggningar saknades. Betydande
naturtillgångar vore emellertid tillfinnandes. Arealen produktiv skogsmark
uppskattades till 211,000 hektar, därav 60,000 hektar tillhörande staten.
Inom trafikområdet förefunnes vidare brytningsvärda mineraltillgångar —
cirka 25 kilometer norr om Pajala kyrkby — välbelägna och vidsträckta odlingsmarker
till en areal av cirka 30,000 hektar mot en för närvarande befintlig
åkerareal av endast 1,420 hektar samt outnyttjad vattenkraft med en
turbineffekt av cirka_ 250,000 hästkrafter (med varaktighet av 75 procent).
Verkställda utredningar gåve emellertid vid handen, att järnvägen icke kunde
väntas medföra några större fördelar vare sig för skogstillgångarnas utnyttjande,
uppkomsten av gruvbrytning eller utbyggnad av vattenfallen. Den
utveckling av näringarna, som kunde ställas i utsikt, avsåge alltså i huvudsak
endast jordbruket, i vars metoder banans tillkomst väntades medföra en
omedelbar uppryckning. Härtill borde senare komma ett i ökad takt bedrivet
nyodlingsarbete främst inom de härför synnerligen lämpliga myrmarksområdena
i själva älvdalen.
I sin skrivelse den 13 januari 1928 med förslag till en av statens järnvägar
trafikerad automobillinje övertorneå—Pajala har järnvägsstyrelsen lämnat följande
redogörelse för automobillinjens sträckning, fasta anläggningar och rullande
materiel:
Automobillinjen skulle med utgång från övertorneå stationsområde framgå
till Pajala kyrkby längs den efter Torneälven löpande landsvägen, vilken under
en följd av år till hela sin längd varit föremål för förstärkning, breddning
och uträtning. Några mindre arbeten återstode alltjämt, men beräknades dessa
slutförda i så god tid, att vägen skulle kunna öppnas i hela sin längd för tyngre
automobiltrafik den 1 juli 1928. De tekniska bestämmelserna för vägbanan medgåve
ett största hjultryck av 1,800 kilogram samt en tillåten största bredd å motorfordon
av 2 meter. Med hänsyn till vägbanans beskaffenhet och den ringa
trafikfrekvensen torde hinder icke möta för erhållande av tillstånd till en
grundhastighet i omnibustrafik av 30 kilometer.
Vägens öppna läge för ostliga vindar hade ansetts påfordra snöskyddsanordningar
å en sammanlagd längd av cirka 25 kilometer. Snöskärmskostnaden
uppskattades efter ett å-pris av 4 kronor per meter till 100,000 kronor. Styrelsen
utginge emellertid ifrån att länsstyrelsen och vägkassorna i förening —
sannolikt med stöd av automobilskattemedel — skulle komma att svara för
alla kostnader för vägunderhåll och anskaffandet av snöskärmar. Ifråga om
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
■It)
vinterunderhållet syntes automobillinjen själv böra ombestyra plogning mot
vederlag från respektive vägdistrikt.
För automobiltrafikens besörjande krävdes vissa enklare anordningar såväl
vid ändstationerna som å mellanliggande trafikplatser. Den för automobillinjen
tilltänkta tidtabellen betingade omnibusarnas förläggande till Pajala.
Lastautomobilerna åter skulle få sin fasta förläggning i Overtorneå. Enligt
upprättat kostnadsförslag skulle å sistnämnda plats utom terasseringar samt
anordnandet av vägar och körplaner till garagen krävas garagebyggnad, innehållande
tio egentliga automobilplatser, verkstad och förråd samt vidare släpvagnsskjul
för sex vagnar och en fristående mindre smidesverkstad. Bensingivningsanläggning,
vatten- och avloppsledningar jämte lokal telefonanläggning
kompletterade anordningarna. I slutstationen Pajala, varest erfordrades
markförvärv, hade upptagits en godsbod med varmrum samt lastbrygga, enkel
garagebyggnad för övernattning med plats för fyra automobiler, ett släpvagnsskjul
för två vagnar samt lokaltelefon. Lokaler för expedition, väntrum och
överliggningsrum skulle förhyras. Trafikplatserna utefter linjen, nio till
antalet, vore avsedda att utrustas med enkla väntkurar samt lastbrygga.
Förenämnda anordningar, vilka med hänsyn till klimatiska förhållanden
krävde ett icke alltför provisoriskt utförande, beräknades med inräkning av
10,000 kronor för automobilverkstadens inventarier draga en kostnad av i runt
tal 250,000 kronor.
För den nuvarande postdiligenslinjen Overtorneå—Tärendö—Pajala hade
uppförts garagebyggnader i Overtorneå och Pajala, vardera inrymmande plats
för två omnibusar. Skulle postlinjen givas en annan slutpunkt, syntes garagebyggnaden
i Pajala eventuellt kunna övertagas för automobillinjens räkning.
För nedbringande av anläggnings- och driftkostnaderna i Overtorneå syntes
samarbete mellan statens järnvägar och postverket böra komma till stånd.
Med ledning av den verkställda trafikberäkningen och under hänsynstagande
till behovet av reserver hade en vagnpark av följande sammansättning och
kostnad beräknats erforderlig:
Kostnad (enligt offert
från svensk verkstad),
kronor
per enhet Summa
4 personomnibusar, vardera med 19 sittplatser (6-cyl. motor) .... 21,950 87,800
8 lastautomobiler (3 tons) med inbyggd förarhytt, standardflak (6-cyl.
motor)....... 16,350 130,800
2 helt inbyggda paketautomobiler med 2.5 tons lastförmåga (6-cyl. motor) 17,550 35,100
2 enaxliga släpvagnar...................... 2,500 5,000
4 tvåaxliga » ...................... 5,000 20,000
Totalkostnad 278,700
För gång vintertid skulle samtliga vagnar utrustas med tvillinghjul för en
sammanlagd kostnad av 30,500 kronor. Som räntedragande kapital tillkomme
ytterligare kostnaden för hållandet av reservdelslager, snöplogar, lastvagnstillbehör
och dylikt, vilken upptoges i 45,000 kronor. Den sammanlagda kostnaden
för automobillinjens utrustning med rullande materiel jämte tillbehör
skulle alltså komma att uppgå till cirka 355,000 kronor, vilket tillhopa med
förestående kostnad för fasta anläggningar gåve ett totalbelopp av i runt tal
600,000 kronor.
I detta belopp inginge då ej den till cirka 100,000 kronor beräknade kostnaden
för snöskyddsanordningar, vilken kostnad antagits komma att bestridas
med automobilskattemedel.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Över järnvägsstyrelsens utredning rörande automobillinje har generalpoststyrelsen
den 30 november 1928 avgivit utlåtande samt därvid huvudsakligen
anfört:
Den 1 november 1926 igångsatte postverket efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
diligenstrafik mellan övertorneå och Pajala. Enär vägen utefter Torne
älv vid den dåvarande tidpunkten stod under ombyggnad, leddes trafiken över
Korpilombolo, Tärendö och Anttis, tre dagar i veckan från övertorneå till Pajala
och tre dagar från Pajala till övertorneå. Den 1 juni 1927 anordnades ytterligare
en tur mellan Övertorneå och Tärendö. Trafiken hade givit ett i betraktande
av befolkningens storlek tillfredsställande resultat.
Sedan ombyggnadsarbetena på vägen övertorneå—Pello—Pajala utmed
Torne älv fullbordats under sommaren 1928, igångsattes den 1 september 1928
trafik även på denna väg. Till en början utfördes en tur fram och åter sex
gånger i veckan, men sedan det visat sig, att resandefrekvensen blivit jämförelsevis
stor, hade från och med den 25 november 1928 anordnats en tur dagligen
fram och åter.
I samband med trafikens igångsättande å älvvägen inskränktes trafiken å
den äldre, inre linjen över Korpilombolo och Tärendö till Anttis. Mellan Pajala
och Anttis uppehölles förbindelsen för närvarande av enskild företagare, som
forslade posten å linjen Pajala—Vittangi—Kiruna. Trafiken å den nya linjen
övertorneå—Pello—Pajala hade givit ett förhållandevis gott resultat. Diligenserna
hade vid resorna i allmänhet varit väl besatta särskilt på kortare
sträckor och mellan byarna utmed linjen.
För trafiken samt för snöplogningen å såväl den äldre som den nya linjen
disponerades för närvarande sammanlagt 4 automobiler, en av den nyaste typen
med sexcylindrig 75 hästkrafters motor och plats för 16 personer, en med fyrcylindrig
45 hästkrafters motor och plats för 14 personer, samt två med 4-cylindrig
45 hästkrafters motor och plats för 11 personer; de två sistnämnda
vagnarna användes huvudsakligen för den inre linjen till Anttis, där resandefrekvensen
vore mindre.
o Diligenserna på båda linjerna stode i anslutning till de postförande middagstågen
till och från Övertorneå.
_ Statens järnvägar hade numera anordnat direkt tågförbindelse även under
vintertidtabellens tillämpning å sträckan Karungi—Haparanda i anslutning
till middagståget från övertorneå, vilket icke var förhållandet föregående vinter.
Förhandlingar påginge med statens järnvägar om införande av genomgående
biljetter med diligens och tåg mellan å ena sidan Haparanda järnvägsstation
och å andra sidan Pajala och de större byarna mellan Pajala och övertorneå.
Generalpoststyrelsen antoge sig kunna förutsätta, att överenskommelse
i detta avseende inom kort kunde träffas. Därefter torde större erfarenhet kunna
vinnas rörande storleken av ifrågavarande genomgångstrafik.
Skulle statsmakterna besluta anläggande av järnväg från Övertorneå norrut,
syntes det enligt generalpoststyrelsens åsikt lämpligast, att den nuvarande
postdiligenstrafiken bibehölles, då därigenom resandetrafiken torde, åtminstone
tills vidare, vara tillfredsställande tillgodosedd. Givetvis kunde, om förhållandena
därtill skulle giva anledning, postdiligensernas turer ökas på hela sträckan
eller del därav. På grund därav att postdiligenserna ombesörjde snöplogningen
kunde vägarna även vintertid befaras med enskilda tillhöriga lastautomobiler,
vilka tills vidare torde kunna fullt tillgodose godstrafikens behov. Något
vidare kapitalutlägg av staten skulle då icke vara erforderligt och utgifterna
för kommunikationernas förbättrande i ifrågavarande trakter bliva jämförelsevis
obetydliga.
Om järnvägsanläggningen däremot icke komme till stånd, bleve givetvis den
Statsutskottets utlåtande Nr !).
27
av järnvägsstyrelsen föreslagna automobiltrafiken med genomgående taxeberäkning
såväl för resande som gods till fördel för ifrågavarande trakter. Med
avseende å godstrafiken ville styrelsen dock framhålla, att rätt så skarp konkurrens
med nya linjer från enskilda företagares sida torde vara att förutse.
Särskilt gällde detta sommartid, då automobilernas aktionsradie vore större
och alltså direkt godskörning med bilar från Haparanda, Luleå med flera ställen
torde vara att räkna med.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
»Att befrämja svensk odling och bebyggelse i ifrågavarande nordliga gränstrakter
är alltså en angelägen nationell uppgift, och detta har också vid skilda
tillfällen framhållits, icke minst inom riksdagen. Med hänsyn härtill och då
utredning rörande den övre Tornedalens kommunikationsspörsmål numera verkställts,
synes tiden vara inne att förelägga riksdagen förslag till frågans lösning.
_ o . ''
Beträffande det sätt, varpå detta lämpligen bör ske, hava två alternativa
förslag framkommit, nämligen antingen anläggning av järnväg mellan övertorneå
och Pajala eller också anordnande av en automobillinje för person- och
godsbefordran mellan dessa orter. Utredningen har givit vid handen, att en
järnväg skulle medföra ett kapitalutlägg av 11,400,000 kronor och en automobillinje
omkring 600,000 kronor. Driften å bägge dessa slag av kommunikationsdelar
beräknas komma att medföra underskott, och skulle driftförlusten
och den totala förlusten (driftförlust jämte beräknad ränta å anläggningskapitalet)
årligen komma att uppgå till omkring nedanstående belopp:
Trafikmedel
Driftförlust
kronor
Järnväg:
a) med ett tågpar dagligen.................. 270,000
b) med två tågpar dagligen 15/r>—14/s och 4 dagar i veckan 15/9—u/s 350,000
c) med två tågpar dagligen hela året............. 380,000
Total förlust
kronor
840.000
920.000
950.000
Automobillinje:
a) med ett omnibuspar dagligen............... 168,000 198,000
b) med två omnibuspar dagligen 16/s—14/a och 4 dagar i veckan
>5/9-14/6 . . .................... 183,000 213,000
En jämförelse mellan de två alternativen giver sålunda vid handen, att anordnandet
av en automobillinje skulle kräva endast en ringa bråkdel av kostnaden
för anläggning av en järnväg, samtidigt som den årliga driftförlusten
för automobillinjen bleve vida mindre än för järnvägen. Vid nu angivna förhållanden
synes det mig icke vara ekonomiskt försvarligt att icke, åtminstone
tills vidare, för tillgodoseende av det föreliggande kommunikationsbehovet i
övre Tornedalen välja det minst förlustbringande alternativet, nämligen inrättandet
av en automobillinje för regelbunden person- och godsbefordran mellan
övertorneå och Pajala. Anordnad på sätt järnvägsstyrelsen ifrågasatt i samtrafik
med och med samma taxor som för statens järnvägar torde en sådan
automobillinje under nuvarande förhållanden ock kunna sägas motsvara skäliga
anspråk på förbättrade kommunikationer i dessa trakter, och värdefulla
erfarenheter synas vara att hämta från ett dylikt försök att tillfredsställa det
föreliggande kommunikationsbehovet. Givetvis bör ifrågavarande automobiltrafik
icke igångsättas med mera rörlig materiel än som med hänsyn till den
sannolika trafiken kan anses erforderlig, och synes, där så lämpligen kan ske,
samarbete böra anordnas med postverket, som nu bedriver automobiltrafik för
28
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
person- och posttransport i dessa trakter och vars erfarenheter härntinnan kunna
vara av nytta för statens järnvägar. Skulle erfarenheten giva vid handen,
att kommunikationsbehovet i övre Tornedalen icke kan nöjaktigt tillgodoses
genom automobillinjen, torde frågan om anläggande av järnväg få tagas under
förnyat övervägande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att en automobillinje
inrättas mellan övertorneå och Pajala i huvudsaklig överensstämmelse
med järnvägsstyrelsens förslag. Det för förslagets genomförande erforderliga
kapitalbeloppet, 600,000 kronor, torde kunna fördelas på två budgetår,
så att för budgetåret 1929/1930 skulle avses ett belopp av 300,000 kronor. På
sätt chefen för finansdepartementet kommer att senare denna dag angiva torde
berörda anslag i likhet med vad som skett sedan några år tillbaka beträffande
anslagen till inlandsbanan och statsbanan Hällnäs—Stensele böra utgå av andra
statsinkomster än lånemedel.»
Utskottets
yttrande.
Ifrågavarande automobillinje, anordnad, på sätt järnvägsstyrelsen tänkt sig,
i samtrafik med statens järnvägar och med tillämpning av dess taxor, torde,
såsom departementschefen framhållit, under nuvarande förhållanden kunna
sägas motsvara skäliga anspråk på förbättrade kommunikationer i dessa trakter.
Genom ett antagande av Kungl. Majrts förevarande förslag skulle ock
vinnas en högst avsevärd kapitalbesparing i förhållande till motsvarande utlägg
för en järnvägsanläggning.
Om än utskottet av sålunda angivna skäl funnit det nu framlagda förslaget
vara av beskaffenhet att böra godtagas, har utskottet dock ej kunnat undgå
att uppmärksamma de betydande uppoffringar för staten även en sådan lösning
av ortens kommunikationsfråga skulle innebära. Ensamt för inköp av
rullande materiel har räknats med en engångskostnad av cirka 350,000 kronor.
Utskottet vill för sin del ifrågasätta, huruvida ej åtminstone till en början och
i avvaktan på vidare erfarenheter om trafikens storlek vagnparken skulle kunna
tilltagas något mindre än järnvägsstyrelsen i sina kalkyler utgått ifrån; detta
gäller särskilt de planerade inköpen av lastautomobiler. överhuvud lärer
framstå som angeläget att vid den nya automobillinjens organisation iakttagas
de begränsningar, som äro förenliga med dess egenskap av en permanent trafikled,
avsedd för befordran av såväl resande som gods.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet ej funnit sig kunna
tillstyrka de yrkanden, som motionsvis framställts om att riksdagen med avslag
å Kungl. Maj:ts förevarande förslag måtte anvisa medel för en järnvägs
påbörjande. I
I den av herr Asplund väckta motionen har framförts tanken på anordnande
av en statlig automobillinje mellan Övertorneå och Kiruna över Korpilombolo —
Tärendö—Anttis och Vittangi. Utskottet finner de i motionen anförda synpunkterna
beaktansvärda och behjärtar därvarande befolknings svårigheter, i all
synnerhet i den mån dessa kunna härledas från den nödtvungna hämning i utvecklingen,
som den delvis under statens medverkan genomförda koncentrationen
av gruvdriften till malmfälten vid Riksgränsbanan kan hava medfört. Såsom
generalpoststyrelsen i ärendet framhållit, torde, vid ordnande av automobiltrafik
i enlighet med föreliggande förslag, det böra prövas, huruvida ej post
-
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
29
diligenser, som bliva övertaliga vid indragning av linjen övertornea Pello
Pajala, borde insättas i trafik mellan Pajala och Kiruna. Då alltså motionärens
önskemål synas komma i beaktande, har utskottet ansett sig ej böra i iörevarande
ordning förorda åtgärd i motionens syfte.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å de av herr Bergqvist m. fl. och herr
Hage m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 67 och II: 109) må
för anordnande av automobillinje mellan övertorncå och Pajala
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av
300,000 kronor; samt
b) att herr Asplunds förberörda motion (I: 128) ej må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Statens vattenfallsverk.
25 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att för bestridande Kostnader
av kostnader i samband med domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering 8ai^^1^
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor. Yäneras
reglering.
[24.] Sedan riksdagen för utförande av förberedande åtgärder för Vänerns ]
reglering för åren 1918—1922, tiden 1 januari—30 juni 1923 samt budgetåret
1923/1924 anvisat tillhopa 2,550,000 kronor, hava till bestridande av kostnader
i samband med domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering för
budgetåren 1924/1929 anvisats tillhopa 1,000,000 kronor, därav för innevarande
budgetår 300,000 kronor.
I sin framställning om anvisande av medel för budgetåret 1924/1925 till bestridande
av ifrågavarande kostnader uppskattade vattenfallsstyrelsen kostnaderna
för vattenmålets förande vid under- och överrätter till ungefär 800,000
kronor; och beräknade styrelsen domstolsbehandlingen i sin helhet komma
att taga en tid av minst 6 ä 8 år. I sin framställning om anvisande av medel
för budgetåret 1928/1929 anförde emellertid vattenfallsstyrelsen, att på
grund av målets synnerligen omfattande och komplicerade beskaffenhet, de
ytterligare utredningar, som föranletts av motparters invändningar, samt de
utlåtanden från sakkunniga, som vattendomstolen måst inhämta, målets handläggning
vid vattendomstolen blivit avsevärt mera tidsödande och kostsam än
som vid avfattandet av vattenfallsstyrelsens skrivelse år 1924 kunnat antagas.
Huru stora de slutliga kostnaderna komme att bliva vore givetvis svårt att
beräkna, men erforderliga sakkunnigutredningar samt vattendomstolens syner
och undersökningar väntades i huvudsak avslutade till den 1 juli 1929.
Kostnaderna för vattenmålets handläggning vid vattendomstolen därefter torde
bliva av mindre storhetsordning, och beräknade styrelsen, att kostnaderna i
30
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Veckoreglering
av
Höta älv*
[25.]
Utvidgning
av ångkraftstationen
i
Västerås.
[26.]
Kraftstation
vid Sillre.
[27.]
högre instanser, om vattendomstolens beslut bleve överklagat, icke komme att
stiga till några betydande belopp.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 10 oktober 1928 hemställt om anslag
för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1929/1930 till belopp av
100,000 kronor.
Departementschefen har anfört, att enligt vad som inhämtats målet alltjämt
handlägges vid vattendomstolen, och torde syner och undersökningar komma
att paga åtminstone under hela 1929. Vattendomstolens dom väntades icke förrän
1931.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för bestridande av kostnader i samband med
domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000
kronor.
26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att för anordningar
för veckoreglering av Göta älv för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 1,800,000 kronor.
Ifrågavarande av 1928 års riksdag beslutade arbeten omfatta i huvudsak uppsprängning
av en ny avloppskanal vid Vänerns inlopp i Göta älv samt anläggning
av en damm över älven. Kostnaderna härför hava beräknats till 5,000,000
kronor.
Under erinran att vid anvisande av anslag för ändamålet för innevarande budgetår,
1,400,000 kronor, förutsattes, att återstående anslagsbelopp, 3,600,000
kronor skulle lika fördelas å därpå följande två budgetår, får utskottet hemställa,
att riksdagen må för anordningar för veckoreglering av Göta
älv för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av
1,800,000 kronor.
27 :o) I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 26) och under erinran
att det nu äskade anslaget, 400,000 kronor, utgör återstoden av det såsom erforderligt
beräknade kostnadsbeloppet för ifrågavarande anläggning 1,000,000
kronor, får utskottet hemställa,
att riksdagen må för utvidgning av ångkraftstationen i
Västerås för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 400,000. 28
28 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för utförande av anläggning
för krafttillskott till Norrforsens kraftverk för budgetåret 1929/1930
beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 0.
31
Sedermera liar Kungl. Maj:t i en den 8 februari 1929 till riksdagen avlåten
proposition, nr 76, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
dels
besluta, att, för beredande av krafttillskott till Norrforsens kraftverk,
en statens kraftstation skall anläggas vid Sillre för en beräknad kostnad av
2,250,000 kronor; dels för påbörjande av nämnda kraftstation för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 300,000 kronor;
dels ock minska den i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln
»Övriga lånemedel» med 200,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sistnämnda statsrådsprotokoll.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande:
»Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, hava möjligheterna
att finna avsättning för den elektriska energien från Norrforsens kraftverk
överträffat de härutinnan från början ställda förväntningarna. Jämlikt
beslut av 1925 års riksdag skulle kraftstationen utvidgas till att avse en normal
effekt av 15,000 kW. I själva verket har dock leveransförmågan kommit att
ej oväsentligt överstiga detta belopp och når nu i genomsnitt 20,000 kW samt
under gynnsamma förhållanden upp till 23,000 kW. Kraftverkets kontrakterade
leveransskyldighet uppgår emellertid för närvarande till 17,665 kW;
läggas härtill kraftförbrukningen för verkets egen räkning, vissa gratisleveranser
och, framför allt, förlusterna i överföringsnätet, uppgår den redan disponerade
effekten till 19,385 kW. Trots att man kunnat utvinna betydligt
större effekt än beräknat, är leveransförmågan sålunda redan i stort sett utnyttjad,
åtminstone vad beträffar den regelbundet tillgängliga kraften.
Vattenfallsstyrelsen har ansett ett årligt krafttillskott av omkring 1,000 kW
erforderligt. Härvid har styrelsen likväl endast räknat med den normala årliga
tillväxten av energibehov inom de nuvarande avnämargrupperna — huvudsakligen
ortens standardindustrier, trämasse- och sågverksföretagen — samt
uppskattat ökningen till allenast 5 procent av den nuvarande avsättningen.
För att möjliggöra ett utnyttjande av de oregelmässiga kraftöverskotten och
för att kraftverket skall kunna tillmötesgå rimliga anspråk på ökat kraftuttag
under de närmaste åren, måste tydligen åtgärder vidtagas för åstadkommande
av kompletteringskraft.
I första hand torde man, såsom ock vattenfallsstyrelsen anser, böra söka
bereda det erforderliga krafttillskottet genom avtal om leverans av tillgänglig
överskottsenergi från de enskilda kraftverken i trakten. Enligt vad styrelsen
meddelat hava emellertid de hittills förda underhandlingarna härom givit vid
handen, att svårigheter föreligga att på denna väg till godtagbart pris försäkra
sig om större mängder prima kraft för längre tid framåt. Det torde därför
omsider bliva ofrånkomligt att tillgodose kraftbehovet genom en nyanläggning.
Det av vattenfallsstyrelsen framförda förslaget att för sådant ändamål utbygga
Sillreån förefaller ur flera synpunkter lämpligt. Genom den vid Sillreån
förekommande kombinationen av sällsynt goda dämnings- och magasinsmöjligheter
med en osedvanligt stor fallhöjd på kort sträcka, kan här för rimlig
kostnad erhållas en anläggning, som dels medgiver uttagande — under visser
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottets
yttrande.
ligen tämligen korta tidsperioder — av betydande och lätt reglerbara kraftbelopp
för mötande av toppbelastningarna, dels kan användas som reservstation
för tillgodoseende av de viktigaste kraftbehoven under tider, då vattentillgången
i de övriga älvarna är ringa. En dylik anläggning lämpar sig givetvis
särskilt väl såsom komplement till en större kraftstation. Anläggningens
möjligheter i förevarande avseenden komma att ytterligare ökas genom den av
vattenfallsstyrelsen planerade, anordningen med ett av tillfällig överskottskraft
från huvudstationen drivet pumpverk för återfyllning av vattenmagasinet.
Även med hänsyn till sin belägenhet är Sillrefallet lämpligt som komplement
till Norrforsverket. Krafttillskottet kommer nämligen att sättas in i den
del av distributionsnätet från Norrforsen — Ådalslinjen — som förmedlar den
övervägande delen av kraftavsättningen (9,920 kW), och där samtidigt energiförlusterna
på grund av det långa överföringsavståndet äro förhållandevis
störst (omkring 1,360 kW).
En utbyggnad av Sillrefallet kan på intet sätt anses föregripa frågan om
utnyttjande av de närbelägna stora fallen i Indalsälven, Stadsforsen och österåsforsen;
Sillrestationen kommer icke heller att vid ett framtida utbyggande
av dessa fall bliva överflödig utan kommer då snarare att vinna i värde såsom
reservkraftverk.
Vad angår rättsförhållandena beträffande Sillreån, så har staten redan år
1919 förvärvat vissa andelar i vattenrätten. Genom tidigare denna dag fattat
beslut har Kungl. Maj:t på av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 21 nästlidna
januari gjord framställning lämnat ett före den 14 innevarande månad erforderligt
godkännande av köpeavtal, varigenom ytterligare vattenrättsandelar
förvärvats åt kronon. Staten är härigenom numera ägare till den vattenrätt i
Sillreån samt därmed sammanhängande vattendrag, som belöper å 55 217/320 av
Sillre bys 116 V* mål och 33 60/ 64 av Dacke bys 36 mål, samt har därmed erhållit
önskvärd majoritet i fallet. Avtal om inköp av ytterligare några andelar äro
under förberedelse.
Kostnaderna för den föreslagna kraftanläggningen hava av vattenfallsstyrelsen
beräknats till 2,250,000 kronor, motsvarande, om därtill lägges fallvärdet,
en årskostnad av 50 kronor per kW, vilket pris synes förhållandevis lågt.
Om än det erforderliga krafttillskottet till Norrforsens station kan komma
att för den närmaste tiden tillgodoses genom leveransavtal med andra kraftverksanläggningar,
varom underhandlingar för närvarande pågå, synes emellertid
förtänksamheten bjuda, att man, såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit,
redan nu igångsätter arbetet å en reservstation i Sillreån för att därmed bereda
möjlighet att på ett mera bestående sätt tillgodose det växande kraftbehovet
i Norrforsområdet. Härigenom kan också byggnadsperioden utsträckas
över en längre tid, än eljest bleve fallet, och det erforderliga anslaget på samma
sätt fördelas å flera budgetår. Medel torde alltså böra för nästkommande
budgetår ställas till förfogande för påbörjande av vissa tidsödande förberedande
arbeten. Med hänsyn till den tidsutdräkt, som domstolsbehandlingen medför.
och då de första arbetena icke draga någon större kostnad, har vattenfallsstyrelsen
numera ansett anslagsbehovet kunna nedsättas från i riksstatsförslaget
beräknade 500,000 kronor till 300,000 kronor. Detta minkade anslagsbehov
torde böra föranleda motsvarande jämkning å riksstatsförslagets inkomstsida.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet, som
framdeles under riksdagen kommer att avgiva yttrande rörande Kungl. Majrts
förslag om sänkning av inkomsttiteln »Övriga lånemedel», nu hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
33
att riksdagen må
a) besluta, att, för beredande av krafttillskott till Norrforsens
kraftverk, en statens kraftstation skall anläggas vid
Sillro för en beräknad kostnad av 2,250,000 kronor;
b) för påbörjande av nämnda kraftstdtion för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
29 :o) I en till riksdagen den 25 januari 1929 avlåten proposition, nr 32, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att för påbörjande av arbetena med en andra tilloppstunnel vid Porjus
kraftstation må användas ett belopp av högst 250,000 kronor av reservationer
å de av riksdagen å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstat för år 1920
anvisade reservationsanslagen om tillhopa 17,500,000 kronor till uppförande
av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt statens järnvägar
och vattenfallsverk.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till nyssnämnda,
statsrådsprotokoll.
Förevarande förslag avser påbörjandet av utsprängning av en ny tilloppstunnel
vid Porjus kraftstation för en beräknad totalkostnad av 1 miljon kronor,
varigenom man utan nya maskininstallationer eller regleringsåtgärder
skulle vinna en ökad kraftproduktion av omkring 2,400 kW. Under budgetåret
1929/1930 beräknas arbetena komma att draga en kostnad av 250,000
kronor.
Statens arbetslöshétskommission har i yttrande den 23 november 1928 över
en av vattenfallsstyrelsen i ämnet gjord framställning, med hänvisning till arbetslöshetens
omfattning i Norrbottens län, tillstyrkt arbetets utförande.
Departementschefen har för egen del, under framhållande av behovet av
vissa utvidgningsåtgärder vid Porjus kraftstation, vidare anfört följande:
»Med hänsyn till nu angivna omständigheter och då efter färdigställande
under å,r 1929 av vissa hittills pågående smärre arbeten vid Porjus kraftstation
ett ej ringa antal arbetare skulle stå utan arbete, synes förtänksamheten bjuda
att nu igångsätta och på sätt vattenfallsstyrelsen avsett i långsam takt bedriva
sadana arbeten vid kraftstationen, som i och för sig medföra höjning av leveransförmågan
och i varje fall måste utföras vid en framtida utökning av maskininstallationen.
Jag anser mig därför böra förorda, att arbetena med den
nya tilloppstunneln, vilka, bedrivna på ovan angivet sätt, icke skulle komma
att draga högre kostnad än omkring en miljon kronor, komma till utförande.
Då de av dessa, arbeten, som vore avsedda att i första hand utföras, sålunda
jämväl skulle tjäna till att motverka arbetslösheten i Porjus, torde, såsom jag i
statsverkspropositionen redan antytt, det av vattenfallsstyrelsen för budgetåret
1929/1930 äskade beloppet, 250,000 kronor, icke behöva anvisas såsom
anslag å riksstaten utan kunna utgå av vid utgången av innevarande budgetår
befintliga reservationer till samma belopp å bostadsanslagen. Ehuru dessa anslag
jämlikt medgivande av riksdagen få enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
användas till nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken, torde, då för fort
Bihang
till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 9 haft. (Nr 9.) 3
Kn n ml ra
tilloppstunnel
Till
Porjus
kraftstation.
34
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
sättande av ifrågavarande arbeten komma att erfordras anslag å riksstaten,
frågan om företagets utförande redan nu böra underställas riksdagen.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att för påbörjande av arbetena
med en andra tilloppstunnel vid Porjus kraftstation må användas
ett belopp av högst 250,000 kronor av reservationer å de
av riksdagen å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstat för
år 1920 anvisade reservationsanslagen om tillhopa 17,500,000
kronor till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk.
Kraftled- 30:o) Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen att i avbidan på
''(lån i vare den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för utförande av en
för elektri- kraftledning från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens
fiering av jän för budgetåret 1929/1930 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
vissä aeiar
Kottensriä"n. Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 8 februari 1929 av[28.
] låten proposition, nr 79, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att för utförande av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering
av vissa delar av Norrbottens län för budgetåret 1929/1930 under utgifter
för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor, allt
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Beträffande utredningen i ärendet för utskottet hänvisa till sistnämnda
statsrådsprotokoll.
Kungl. Maj:ts förevarande proposition är grundad på ett av länsstyrelsen i
Norrbottens län i skrivelse den 26 maj 1928 framlagt förslag. I nämnda skrivelse
har länsstyrelsen beträffande den särställning, som Gällivare, Tärendö,
Korpilombolo, Junosuando och Pajala socknar intoge i fråga om möjligheterna
att erhålla bygden elektrifierad, anfört bland annat följande:
Även inom dessa socknar hade man tidigt sökt att finna en lösning av belysnings-
och kraftfrågan, närmast med tillhjälp av lokala vattenkraftkällor, och
både länsstyrelsen samt länets elektricitetsförening lämnade sitt bistånd för
undersökning av en del olika projekt. Till sist blev det emellertid klart, att
det icke vore möjligt att med någon lokal kraftkälla finna en lösning, som tillfredsställde
det nuvarande behovet och innebure möjligheter till utveckling och
som låge inom den ekonomiska rimlighetens gräns. De, som ivrigast längtade
efter det elektriska ljusets välsignelser, slogo sig då tillsammans i mycket små
lokala företag, som erhöllo kraft från en fotogenmotor eller dylikt (två sådana
lokala företag funnes). De övriga fingo tills vidare resignera.
Emellertid ville icke länsstyrelsen uppgiva tanken. Det vore, enligt länsstyrelsens
mening, knappast någon annan bygd i Sverige, där den elektriska kraftens
spridning över bygden vore av så stor ekonomisk och folkpsykologisk betydelse.
Yintern med sin kyla och sitt mörker utgjorde ju i dessa trakter ett
Statsutskottets utlåtande Nr 0.
35
svart hinder för många slag av mänsklig verksamhet, och den nödtvungna
overksamheten toddc; lätt dådlöshet och lojhet. Kylan kunde ju besegras inom
huset, men en verklig seger över mörkret hade vunnits först genom det elektriska
ljuset. I detta hade man en energispridare av den största betydelse, och
det torde ej lida något tvivel om att den elektriska kraften skulle bliva en stor
välsignelse både för den andliga och materiella utvecklingen i denna bygd. Och
å andra sidan vore det påtagligt, att skulle denna bygd, kanske den nationellt
ömtåligaste, som rymdes inom landets gränser, på grund av omständigheternas
makt bliva utan den källa till andlig och materiell livaktighet, som låge i tillgången
till elektrisk kraft för befolkningen, så skulle därav uppstå och vidmakthållas
ett missnöje och missmod, som skulle verka nedslående och skadligt
i många avseenden.
Under åren 1923—1924 inträffade en händelse, som gav planerna på den
övre finnbygdens elektrifiering en kraftig stöt framåt. Då togo nämligen funderingarna
på att lösa elektrifieringsfrågan för den stora Jukkasjärvi församlings
landsbygd fast form. Initiativkraftiga män inom denna församling
lyckades då i samarbete med länets elektricitetsförening förena ett stort antal
byar inom församlingen och bilda Jukkasjärvi sockens belysningsförening
u. p. a. och med denna förenings stadgar som grund hade sedermera detta företag
lyckligen genomförts och allt sedan dess drivits.
Det återstod nu att lösa elektrifieringsproblemet för socknarna Gällivare,
Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och Pajala. De förut omnämnda förundersökningarna
och kompletterande dylika i samråd med vattenfallsstyrelsen gåvo
vid handen, att den lämpligaste lösningen av detta problem vunnes genom att
basera anläggningen på kraft från Pcrjus och framdraga en huvudledning genom
Gällivare socken till lämplig punkt i Tärendö socken samt organisera elektrifieringen
i två av varandra oberoende andelsföretag, ett omfattande Gällivare
socken samt ett annat omslutande övriga fyra socknar.
Med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen utarbetades nu av Norrbottens läns
elektricitetsförening ett förslag till elektrifiering av ifrågavarande fem socknar,
organiserade i två företag, på den grundvalen, dels att staten skulle bekosta
ovannämnda huvudledning, dels att de båda föreningarna skulle var för
sig ekonomiskt grundläggas efter i huvudsak samma regler, som gällde i stadgarna
för Jukkasjärvi sockens belysningsförening.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande:
»Enligt föreliggande förslag skulle den erforderliga huvudledningen från
Gällivare, vilken beräknats draga en kostnad av 340,000 kronor, utbyggas
och underhållas genom vattenfallsstyrelsens försorg. Kommerskollegium och
lantbruksstyrelsen hava ifrågasatt, huruvida icke för nedbringande av statsverkets
kostnader berörda huvudledning skulle kunna utföras på ett mindre
kostsamt sätt än som föreslagits, samt med hänsyn härtill tillstyrkt ett anslag
av högst 300,000 kronor för ändamålet. Detta spörsmål synes förtjänt
av övervägande, och torde utredning därom böra verkställas, innan medel till
arbetets påbörjande ställas till vattenfallsstyrelsens förfogande. Då för ledningens
utförande för nästkommande budgetår endast skulle äskas ett begynnelseanslag
av 100,000 kronor, torde frågan om det ytterligare anslag, som för
ledningens färdigställande kan bliva erforderligt, få underställas nästkommande
års riksdag. Såsom redan i statsverkspropositionen förutsatts, skulle
de för huvudledningen erforderliga kapitalökningsanslagen utgå av andra
statsinkomster än lånemedel.
Vad beträffar statens medverkan till utförande av distributionsföreningarnas
ledningsnät, har i sådant syfte hemställts om dels ett statsbidrag å 167,500
kronor utan återbetalningsskyldighet och dels ett lån å 376,000 kronor ur
36
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
Distributionsaiiläsrsrliiugar
m.m.
Tid statens
kraftverk.
[29.]
kraftledningslånefonden. Något statsunderstöd utan återbetalningsskyldighet
har för sådant ändamål icke förut lämnats. Med hänsyn emellertid till de
särskilda omständigheter, som tala för ifrågavarande företags genomförande,
och då detta bliver möjligt endast under förutsättning att det föreslagna statsbidraget
lämnas, vill jag förorda att så sker. Med äskande av anslag för
detta ändamål torde emellertid böra anstå till ett kommande budgetår. Vidkommande
lånet från kraftledningslånefonden torde, såsom de i ärendet hörda
ämbetsverken anfört, detsamma icke böra utlämnas under andra villkor än de
för lån från nämnda fond föreskrivna. I fråga om avvägningen av beloppen
av statsbidrag och lån vill jag redan nu framhålla, att med hänsyn till elektrifieringsföretagets
räntabilitet någon minskning av understödsbeloppet och
motsvarande höjning av lånebeloppet icke lärer böra ifrågakomma.
Då staten i enlighet med vad nu förordats skulle så avsevärt bidraga till
ifrågavarande elektrifieringsföretags genomförande, synes man böra fordra garanti
för att företaget redan från början blir ekonomiskt säkerställt. Innan
någon del av anslagsmedlen utbetalas, torde det därför böra visas, att de ifrågasatta
föreningarna bildats och vederbörligen registrerats samt att bindande
teckning skett för tillräckligt antal andelar. Vid föreningarnas bildande och
taxors bestämmande torde, såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
påpekat, samarbete med nämnda ämbetsverk böra äga rum.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må för utförande av en kraftledning från Gällivare
för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för
budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000
kronor.
31 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att för utförande
av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av
2.300.000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 80—82 av statsrådsprotokollet.
För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk har för budgetåret 1928/1929 anvisats ett belopp
av 1,000,000 kronor.
I skrivelse den 29 september 1928 har vattenfallsstyrelsen för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1929/1930 äskat ett anslag å 3,000,000 kronor.
Departementschefen har, efter att hava lämnat en redogörelse för anslagsbehovet
inom de olika kraftverken, vidare anfört bland annat följande:
»Av vad ovan anförts framgår, att för utförande av större distributionsanläggningar
under budgetåren 1928/1930 skulle utgå ett belopp av sammanlagt
2.382.000 kronor. Återstoden av det belopp, 4,000,000 kronor, som vattenfallsstyrelsen
anser behövligt för nämnda två budgetår, eller 1,618,000 kronor,
skulle enligt vattenfallsstyrelsens räkning erfordras för diverse mindre anläggningar,
som ej för närvarande kunna förutses eller beträffande vilka ännu
ej färdiga planer förefinnas.
Åtskilligt tyder på att behovet av elektrisk kraft är statt i ökning. Det är
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
37
alltså angeläget, att vattenfallsstyrelsen för att kunna tillgodose framträdande
efterfrågan på kraft i rätt tid har tillräckliga anslagsmedel till sitt förfogande
för utförande av erforderliga nyanläggnings- och kompletteringsarbeten.
Även med beaktande av dessa synpunkter lärer dock en nedsättning av det
av vattenfallsstyrelsen för nästkommande budgetår äskade beloppet med
700,000 kronor vara möjlig.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer ut
att
riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag
av 2,300,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) hemställer ut- Inköp av
vattenfall
in. in. samt
att riksdagen må för inköp av vattenfall och fastigheter utförande
samt utförande av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder läggningar,
erfordras för ändamålsenlig utveckling av statens kraftverks- [30.]
rörelse och icke kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas
i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret 1929/1930
anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor, att disponeras
efter Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.
Beträffande sättet för beredande av täckning för de här ovan tillstyrkta anslagen
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 8 mars 1929.
skottet,
32 :o)
skottet,
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. ~Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i
Gävle, P. A. Dahl, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, J. G. Walles
och P. A. Bergström;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
P. Nilsson i Bonarp, C. B. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp,
L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist
i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss och J. Olofsson i Digernäs;
38
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
med undantag därav att i behandlingen av punkterna 2 4—32 deltagit
herr |
0. |
A. Ernfors |
i st. |
f. |
herr |
Widell |
» |
D. |
Hansén |
» » |
» |
Carlsson i Gävle |
|
O. |
Andersson i Höör |
» » |
» |
» |
Jansson i Falun |
|
» |
A. |
Danielsson |
» » |
Bengtsson i Norup |
||
» |
P. |
C. Jonsson i Eskilstuna |
» » |
» |
Wigforss. |
Reservationer:
vid punkt 4 (motion rörande ny posthusbyggnad i Kramfors) av herrar
Nilsson i Gränebo, Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp
och Holmgren, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å den
i ämnet väckta motionen;
vid punkt 24 (automobillinje mellan Övertorneå och Pajala)
1) av herrar Bergqvist och Hansén, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen må med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till de av herrar Bergqvist m. fl. och Hage m. fl.
i ämnet väckta motionerna (I: 67 och II: 109) besluta, att järnväg
skall anläggas mellan övertorneå och Pajala, samt för påbörjande
av arbetet härmed för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett reservationsanslag av 300,000 kronor»;
2) av herr Asplund, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Ifrågavarande automobillinje ------en järnvägsanläggning.
I den av herr Asplund väckta motionen-----åtgärd i motionens
syfte.
Ehuru utskottet sålunda ej funnit sig kunna tillstyrka de yrkanden, som
motionsvis framställts om att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
måtte anvisa medel för en järnvägs påbörjande mellan övertorneå och Pajala,
vill dock utskottet här uttala sin förväntan, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till en sådan järnvägsanläggning,
så snart det visat sig, att den nu tillstyrkta automobillinjen icke längre kan
nöjaktigt tillgodose det ökade trafikbehovet. Skulle det förslag till anordnande
av gruvdrift vid det 25 km. nordväst om Pajala belägna, staten tillhöriga
Kaunisvaara järnmalmsfält, som framställts i den av herr Enhörning väckta
motionen (I: 72), varöver utskottet framdeles kommer att avgiva yttrande,
visa sig vara genomförbart och ekonomiskt fördelaktigt, synes en järnväg från
övertorneå till Pajala och nämnda malmfält vara ofrånkomlig.
Utskottet vill slutligen erinra, att frågan om lämplig uthamn för Haparanda
och därmed för hela Tornedalen, till vars utredning 1928 års riksdag beviljat
medel, är av synnerligen stor betydelse för ordnandet av kommunikationerna
Statsutskottets utlåtande Nr 0.
39
inom denna gränsbygd och borde med det snaraste finna sin lösning alldeles
oberoende av den tidpunkt, vid vilken järnvägens fortsättande från övertorneå
norrut kan komma att påbörjas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och i anledning av den av herr Asplund väckta motionen
(I: 128) må för anordnande av automobillinje mellan övertorneå
och Pajala m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett
reservationsanslag av 300,000 kronor; samt
b) att herr Asplunds förberörda motion ävensom de av herr
Bergqvist m. fl. och herr Hage m. fl. väckta motionerna
(1:67 och 11:109), i den mån de ej blivit besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört, ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda»;
3) av herrar Svensson i Kompersmåla, Ernfors, Anderson i Råstock, Carlsson-Frostcrud,
Olsson i Blädinge och Törnkvist i Karlskrona, vilka ansett, att
utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Som skäl för ett bifall till Kungl. Majrts förevarande förslag om inrättande
genom statens järnvägars försorg av en fast automobillinje övertorneå—Pajala
kan tvivelsutan åberopas den högst avsevärda besparing i fråga om utlagt engångskapital,
som en dylik lösning skulle innebära i jämförelse med en järnvägsanläggning.
Även anordnandet av en automobillinje av den beskaffenhet, som här av järnvägsstyrelsen
och departementschefen avses, kräver dock en icke obetydlig engångskostnad.
Ensamt för inköp av vagnpark (4 personomnibussar, 8 lastautomobiler,
paketautomobiler samt släpvagnar) jämte erforderliga tillbehör
har järnvägsstyrelsen räknat med en utgift av över 350,000 kronor. Anläggningen
av trafikplatser jämte garagebyggnader och andra fasta anordningar
för trafiken skulle draga en kostnad av i runt tal 250,000 kronor. Härtill
komme de vid en dylik tung trafik ej oväsentligt ökade kostnaderna för den
nära 12 mil långa vägens förstärkning och underhåll. Ensamt för snöskyddsanordningar
har räknats med ett engångsutlägg av 100,000 kronor.
Driftförlusterna å en på detta sätt anordnad billinje beräknas uppgå till icke
mindre än 150,000—200,000 kronor för år, vilka förluster ytterligare stegras
i mån av trafikens utveckling. Rörande täckningen av det sålunda beräknade
högst betydande årliga driftsunderskottet finnes ingen utredning i propositionen
förebragt i vidare mån, än att järnvägsstyrelsen för sin del förutsatt täcknings
beredande av allmänna medel.
Trots dessa betydande uppoffringar såväl i engångskapital som framför allt
i årliga driftkostnader, skulle dock med all sannolikhet ej uppnås en lösning av
ortens trafikfråga, varmed befolkningen bleve tillfredsställd. Detta har starkt
betonats i de väckta motionerna, vari framhållits en automobillinjes otillräcklighet
för exploateringen av ortens skogs- och malmtillgångar samt överhuvud
40
Statsutskottets utlåtande Nr 9.
svårigheterna för transport av tyngre gods med hänsyn bland annat till den
omlastning från automobil till järnvägsvagn, som måste ske i övertorneå.
Den tvekan mot ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag, som utskottet sålunda
anser sig kunna hysa, förstärkes ytterligare av den alltjämt rådande oklarheten
om möjligheterna att för en skälig kostnad åstadkomma en lämplig uthamn å
den svenska sidan av Tornedalen. Såsom av 1928 års riksdag framhållits, äger
sistnämnda fråga ett omedelbart sammanhang med spörsmålet om lämpligaste
framtida ordnandet av kommunikationerna inom denna gränsbygd.
Utskottet har för sin del kommit till den uppfattningen, att något definitivt
ståndpunkttagande till frågan om ordnandet av Tornedalens trafikfråga ej
vid innevarande riksdag bör ske. I avvaktan på en mera definitiv lösning,
grundad på ännu noggrannare bedömande av förefintliga exploateringsbara
tillgångar ävensom på betydelsen av den kulturfrämjande faktor en järnväg
för denna avlägsna gränsbygd utgör, anser sig utskottet emellertid böra tillstyrka
Kungl. Maj :ts förslag i något minskad omfattning. På detta sätt kunde
vinnas en provisorisk lösning, varigenom den svåraste bristen på kommunikationer
i denna avlägsna gränsbygd kunde avhjälpas.
I den av------tillstyrka.
Under-----hemställa»;
4) av herr Danielsson.
Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
290801