Statsutskottets utlåtande Nr 78.
1
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1929 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts ''proposition angående
vissa anslag till folkskoleseminarierna jämte i ämnet
väckta motioner, dels ock vissa utav Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda
framställningar angående anslag till småskoleseminarierna
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.).
l:o). I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har
Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, med åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, punkten 179, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående
vissa anslag till folkskoleseminarierna, beräkna dels den i det ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminariema
till oförändrat belopp 1,804,000 kronor, dels en minskning av
den i samma anslag ingående posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
nu 217,500 kronor, med 17,500 kronor till 200,000 kronor, dels
ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå
för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 15 februari
1929 dagtecknad proposition, nr 121, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
att dels besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från och med läsåret
1929/1930 successivt nedläggas ävensom att efter utgången av samma
läsår folkskoleseminariet i Luleå skall vara anordnat såsom ett enkelseminarium,
dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,804,000 kronor,
med 34,000 kronor till 1,770,000 kronor, dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna ingående posten: Stipendier för
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 40 häft. (Nr 73.)
Inskränkningar
i folkskoleseminarie
organisationen
jämte
fyra i ämnet
väckta
motioner.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
elever vid folkskoleseminarier, nu 217,500 kronor, med 17,500 kronor till
200,000 kronor, dels, vid bifall härtill, minska det gemensamma ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, nu 2,021,500 kronor, med
51,500 kronor till 1,970,000 kronor, dels ock till anordnande av studentkurser
och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier ävensom av en
preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa för budgetåret 1929/
1930 ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
dels en inom första kammaren av herr Oscar Olsson väckt motion (I: 254),
däri hemställts, att riksdagen måtte dels besluta, att folkskoleseminarierna i
Strängnäs och Skara skola från och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas
ävensom att efter utgången av samma läsår folkskoleseminariet i
Luleå skall vara anordnat som ett enkelseminarium, dels ock i övrigt besluta
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag;
■dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr G. Sederholm m. fl. (I: 259) och den andra inom andra kammaren av
herr C. Jonsson i Eskilstuna m. fl. (II: 401), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser nedläggande
av folkskoleseminariet i Strängnäs;
dels ock en inom andra kammaren av herr E. Hage m. fl. väckt motion
(II: 398), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts i proposition
nr 121 gjorda framställning om att efter utgången av läsåret 1929/
1930 förändra folkskoleseminariet i Luleå från ett dubbelseminarium till ett
enkelseminarium.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras yrkanden anförda
skälen får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
I Sverige finnas för närvarande femton statliga folkskoleseminarier, av
vilka åtta äro dubbelseminarier och sju enkelseminarier; av dessa sistnämnda
hava två var sin ettåriga kurs för studenter. Dubbelseminariema äro: Uppsala
(manliga elever), Linköping (manliga elever), Lund (manliga elever),
Göteborg (manliga elever), Karlstad (manliga elever), Falun (kvinnliga elever),
Umeå (kvinnliga elever) samt Luleå (samseminarium så till vida, att i
parallellavdelningen halva antalet elever är kvinnliga). Enkelseminarierna
äro: Stockholm (kvinnliga elever samt studentklass), Strängnäs (manliga
elever), Växjö (manliga elever samt studentklass), Kalmar (kvinnliga elever),
Landskrona (kvinnliga elever), Skara (kvinnliga elever) samt Härnösand
(manliga elever). Antalet avgångsklasser är alltså 25, varav 15 7I 2 med manliga
elever och 9 V2 med kvinnliga elever. Detta under förutsättning att
Statsutskottets utlåtande Nr
3
7,’l.
ifrågavarande organisation upprätthålles i full utsträckning. Så är emellertid
för närvarande icke förhållandet. Eu sedan flera år konstaterad överproduktion
av lärarkrafter har nödvändiggjort vissa inskränkningar.
Den organisation, som förelåg läsåret 1922/1923, inrymde 10 dubbelseminarier
(däri inräknade seminarierna i Skara och Landskrona, vid vilka
extra parallellavdelningar då upprättliöllos) och 5 enkelseminarier samt 6
studentkurser; den var således, med utgångspunkt från ett elevantal per
klass av 30, anpassad för eu årlig utexamination av omkring 900 lärare.
Från och med läsåret 1923/1924 hava emellertid åtgärder årligen vidtagits
för inskränkning av lärarproduktionen, så att denna, med den intagning i
första klassen, som uppehållits under läsåren 1926/1929, beräknas nedbragt
till omkring 400 lärare årligen. Inskränkningsåtgärderna hava efter hand erhållit
allt större omfattning. Från att i början hava berört allenast vissa extraordinära
anordningar, studentkurser, privata seminarier och extra parallellavdelningar,
hava inskränkningarna från och med budgetåret 1926/1927 måst utsträckas
även till de mera fasta delarna av seminarieorganisationen. Sålunda
har under vart och ett av de tre sista budgetåren ingen nyintagning av elever
i första klassen förekommit vid fem av de åtta ordinarie dubbelseminarierna.
Av organisatoriska skäl hava sistberörda inskränkningsåtgärder icke kunnat
varje år knytas till samma dubbelseminarier utan måst fördelas på olika
seminarier. Budgetåret 1926/1927 drabbades första klassen i parallellavdelningarna
vid seminarierna i Uppsala, Linköping, Falun, Karlstad och Umeå
av indragning. Läsåret 1927/1928 kom turen till första klassen av parallellavdelningarna
vid seminarierna i Lund, Luleå, Linköping, Falun och Karlstad.
Läsåret 1928/1929 indrogs första klassen av parallellavdelningarna vid seminarierna
i Göteborg, Lund, Luleå, Uppsala och Umeå. Genom dessa indragningsåtgärder
har man kommit därhän att under innevarande budgetår varje
dubbelseminarium har endast 6 klassavdelningar utom Göteborgsseminariet,
som arbetar med 7 avdelningar. Under vart och ett av ifrågavarande tre
budgetår hava vidare uppehållits endast två studentklasser, förlagda till
seminarierna i Stockholm och \äxjö. Till minskande av utexaminationen
bär slutligen elevantalet i första klassen, som redan budgetåret 1925/1926
nedsattes från 30 till 25, sänkts till 20 för vart och ett av budgetåren 1926/
1929 utom vad angår studentklasserna, där antalet elever utgjort 25.
Alla dessa åtgärder häva hittills endast haft provisorisk karaktär. Frågan
om en definitiv inskränkning av seminarieorganisationen har emellertid i flera
år varit under övervägande. I 1926 års statsverksproposition antydde dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet, att utvecklingen på ifrågavarande
område måhända kunde komma att nödvändiggöra nedläggande av
ett seminarium, varvid han i första hand tänkte sig, att seminariet i Skara,
som hade bristfälliga lokaler, skulle komma ifråga. Skolöverstyrelsen upptog
sedermera denna fråga till närmare undersökning. Redan åt 1926 ansåg
sig överstyrelsen kunna fastslå, att seminarieorganisationen vore för vid,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
men fann det icke då tillrådligt att några mera bestående inskränkningar
vidtoges. På uppdrag av Kungl. Maj:t verkställde överstyrelsen därefter en
ingående utredning rörande lärarbehovet och seminarieorganisationens omfattning,
vilken utredning framlades i juni 1927.
I denna utredning har överstyrelsen gjort vissa beräkningar, som äro
särskilt betydelsefulla för bedömande av frågan, huruvida och i vilken omfattning
en bestående inskränkning av seminarieorganisationen bör äga rum.
Överstyrelsen har nämligen på grundval av det föreliggande materialet ansett
sig kunna fastställa storleken av den folkskollärarkår, som vid en
fullt utbildad organisation av folkskoleväsendet erfordras, till omkring 15,500
lärare. För upprätthållande av denna lärarstock är det enligt överstyrelsens
beräkningar nödvändigt, att den normala årliga lärarproduktionen utgör 575
lärare. Med utgångspunkt från denna sistnämnda siffra och under förutsättning,
att elevantalet per klass bestämmes till 25 — ett antal, som överstyrelsen
av pedagogiska skäl finner önskvärt såsom maximum — kommer
överstyrelsen till det resultatet, att seminarieorganisationen bör omfatta 23
avgångsklasser (23 X 25 = 575). Då den nuvarande organisationen, bortsett
från de senare årens tillfälliga inskränkningar i fråga om nyintagningen av
elever vid vissa dubbelseminarier, inrymmer 25 avgångsklasser (8 dubbelseminarier
[= 16 avgångsklasser] + 7 enkelseminarier [= 7 avgångsklasser]
+ 2 studentkurser [= 2 avgångsklasser]), kunna alltså två av dessa klasser
slopas. Överstyrelsen föreslår ock, att så måtte ske. Med hänsyn till önskvärdheten
att uppehålla fördelningen av manliga och kvinnliga lärare i
proportionen 3 : 2, anser överstyrelsen indragningen böra genomföras så, att
1 1/s manlig och 72 kvinnlig avdelning nedläggas, varefter skulle återstå 14
manliga och 9 kvinnliga avdelningar.
Vad beträffar frågan om vilka seminarier indragningen bör drabba, har
skolöverstyrelsen i berörda utredning kommit till det resultatet, att seminariet
i Strängnäs bör nedläggas samt parallellavdelningen vid folkskoleseminariet
i Luleå upphöra.
Seminariet i Skara är visserligen även enligt överstyrelsens mening mest
ogynnsamt ställt i lokalhänseende, men genom ett nedläggande av detta
seminarium skulle den kvinnliga ungdomen i Väst-Sverige berövas möjligheten
att inom eller i närheten av sin hemtrakt erhålla seminarieutbildning,
och med hänsyn härtill anser överstyrelsen seminariet i Skara böra bibehållas.
För ett nedläggande av seminariet i Strängnäs anser överstyrelsen
det förhållandet tala, att sistnämnda seminarium saknar något utpräglat
rekryteringsområde. Den manliga ungdom i Mellan-Sverige, som hittills
sökt sig till Strängnässeminariet, kan utan större olägenhet anlita Uppsalaeller
Linköpingsseminariet samt i någon mån även seminariet i Karlstad.
Ett särskilt skäl för överstyrelsen att föreslå Strängnässeminariets indragning
är, att härigenom staten undgår de avsevärda kostnader, som eljest skulle
bliva nödvändiga för att åt detta seminarium anskaffa nya bättre lokaler.
Statsutskottets utlåtande Nr 73
5
Till stöd för förslaget i denna del har ytterligare anförts, att, om staten,
såsom överstyrelsen i annat sammanhang ifrågasatt, komme att helt övertaga
småskollärarinneutbildningen, Strängnäs lämpade sig såsom iorläggningsplats
för ett dubbelseminarium för utbildning av småskollärarinnor,
vilket seminarium då kunde taga i anspråk de genom folkskoleseminariets
indragning lodigblivna lokalerna. I fråga om förslaget att indraga parallellavdelningen
i Luleå har från överstyrelsens sida framhållits, att de tre
Norrlandsseminaricrna årligen utexaminerade 125 lärare, vilket överstyrelsen
anser för mycket. Överstyrelsen beräknar, att en årlig utexamination av
100 lärare kan fylla behovet för dessa landsdelars vidkommande. Till de
genom parallellavdelningens i Luleå indragning lediga lokalerna anser överstyrelsen
med fördel kunna förläggas det statliga småskoleseminarium, som
nu uppehälles i Murjek och vars lokalförhållanden anses ogynnsamma och
kräva förbättring.
Yrkandet på indragning av seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen
i Luleå har överstyrelsen sedermera vidhållit i förnyade framställningar i
ämnet under åren 1927 och 1928. Såsom ett ytterligare skäl att från och
med läsåret 1929/1930 skrida till en definitiv begränsning av seminarieorganisationen
har överstyrelsen i sin senaste hemställan framhållit, att ett
fullföljande av de tillfälliga begränsningarna av lärarutbildningen på samma
sätt som hittills skulle medföra en minskning av klassavdelningarnas antal vid
vissa dubbelseminarier till 5, något som anses synnerligen olägligt med hänsyn
till möjligheterna att kunna utnyttja de befintliga lärarkrafterna och övningsskolavdelningarna.
Överstyrelsens plan är nu denna. För läsåret 1933/
1934, vars lärarbehov bör vara bestämmande för intagningens omfattning
läsåret 1929/1930, kan antalet erforderliga lärarkrafter uppskattas till omkring
500, en siffra, som av överstyrelsen för säkerhets skull reduceras till
470. Indragas seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå från
och med budgetåret 1929/1930, återstå, såsom nämnt, 23 intagningsklasser.
I dessa bör elevantalet för sistnämnda budgetår bestämmas till 25, vad
angår de båda studentklasserna, och till 20 för de övriga. Intagningen
kommer då att omfatta (21x20 + 2x25 =) 470 elever och alltså motsvara
det lärarbehov, som skulle föreligga läsåret 1933/1934. Under budgetåret
1930/1931 kan man, om så anses nödvändigt, ånyo skrida till tillfälliga indragningar
av första klassen i parallellavdelningarna vid vissa dubbelseminarier,
men i stället bör klassnumerären då kunna höjas till 25.
Departementschefen har anslutit sig till detta skolöverstyrelsens förslag.
Han framhåller emellertid, att det av åtskilliga skäl är ytterst vanskligt att
taga ställning till spörsmålet om en definitiv inskränkning av seminarieorganisationen.
Vad som enligt departementschefens mening gör ett ståndpunktstagande
svårt, är dels den osäkerhet, som vidlåder de framlagda
beräkningarna, dels betänkligheterna mot att nedlägga gamla bildningsinstitutioner,
som vuxit sig in i den bygd, där de haft sitt säte, dels de
6
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
olägenheter, som genom indragningarna komme att tillskyndas vederbörande
kommuner och befattningshavare, dels ock slutligen den omständigheten,
att frågan om småskoleseminariernas framtida organisation, vilken fråga
onekligen hörde nära samman med den förevarande, icke kunnat av Kungl.
Maj:t föreläggas 1929 års riksdag.
Å andra sidan betonar departementschefen, att det icke är sund ekonomi
utan fastmera slöseri att uppehålla en organisation, som med till visshet
gränsande sannolikhet kan betecknas såsom för vid, och att det vidare icke
kan för den lärarkår, som har sin verksamhet vid seminarierna, vara annat
än i hög grad olägligt att år efter år hållas i ovisshet om sitt framtida öde.
Då nu den myndighet, som äger den mest ingående kännedomen om och
den bästa överblicken över hithörande förhållanden, upprepade gånger och
efter noggranna undersökningar funnit sig kunna taga på sitt ansvar att
föreslå indragning av en och begränsning av en annan utbildningsanstalt
på detta område, och därtill sista gången gjort gällande, att ett fortsättande
på provisoriernas väg skulle medföra allvarliga organisatoriska olägenheter,
så har det synts departementschefen icke kunna försvaras att längre undanskjuta
ett avgörande.
Departementschefen har jämväl biträtt överstyrelsens förslag i så måtto,
att han anser indragningsåtgärderna böra drabba seminariet i Strängnäs
och parallellavdelningen i Luleå. Därvid påpekar emellertid departementschefen,
att även andra seminarier kunde i detta hänseende komma i fråga.
Han tänker då närmast på seminarierna i Landskrona, Kalmar och Skara,
där lokalförhållandena icke äro tillfredsställande. Att ett nedläggande av
seminariet i Skara skulle medföra vissa olägenheter för den kvinnliga
ungdomen i denna del av landet, medger departementschefen vara sant,
men otänkbart vore ej att avhjälpa dessa olägenheter genom att göra seminariet
i Göteborg till samseminarium. Visserligen finnas vid sistnämnda
seminarium inga lokaler för kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, men sådana
skulle enligt departementschefen säkerligen för en överkomlig kostnad kunna
förhyras. Seminarielokalerna i Skara skulle då kunna användas för det småskoleseminarium,
som överstyrelsen i annat sammanhang föreslagit skola förläggas
till Skara men för vilket egna lokaler nu saknas. Beträffande förslaget
om indragning av parallellavdelningen i Luleå har departementschefen
uppmärksammat, att överstyrelsen i sin senaste utredning rörande lärarbehovet
anser sig kunna konstatera, att för Norrlands del någon överproduktion av
lärarkrafter för folkskolan icke är för handen. Efterfrågan motsvarar där,
synes det, helt tillgången. Vid sådant förhållande kunde man — framhåller
departementschefen — måhända fråga sig, om det kan vara befogat att nu
begränsa en lärarutbildningsanstalt för denna landsända.
Å andra sidan ger departementschefen överstyrelsen rätt i den erinran
att seminariet i Strängnäs icke bar något mera utpräglat rekryteringsområde,
åtminstone icke i samma grad som t. ex. Skaraseminariet. Det före
-
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
7
ligger, framhåller han, onekligen en viss anhopning av folkskoleseminarier
i landskapen omkring Mälaren. Det finnes ett enkelseminarium i Stockholm,
ett dubbelseminarium i Uppsala och ett enkelseminarium i Strängnäs,
vartill kommer, att dubbelseminariet i Linköping icke är avlägset beläget
från denna trakt. Ur sistnämnda synpunkt kan det vara berättigat
att rikta indragningsåtgärderna mot Strängnässeminariet, som av berörda
seminarier har de minst tillfredsställande lokalerna. Såsom ett skäl för
detta seminariums nedläggande kan ock anföras, att, på sätt överstyrelsen
i annat sammanhang föreslagit, till de lokaler, som skulle bliva lediga
genom seminariets indragning, man lämpligen skulle kunna förlägga ett
dubbelseminarium för utbildning av småskollärarinnor. Departementschefen
har visserligen ännu icke tagit ställning till frågan om statens övertagande
av småskollärarutbildningen, men han har vid det studium, han hittills
kunnat ägna den av överstyrelsen i detta ämne framlagda utredningen, fått
det intrycket, att, om ett dylikt statsövertagande skall komma till stånd, överstyrelsens
nyssberörda plan att till Strängnäs förlägga ett dubbelseminarium
för utbildning av småskollärarinnor är värt beaktande.
Vad parallellavdelningens indragande i Luleå angår, har överstyrelsen, såsom
nämnt, tänkt sig, att till de där ledigblivande lokalerna skulle kunna
flyttas statens småskoleseminarium i Murjek. Departementschefen betonar,
att överstyrelsen icke närmare vare sig i detta ärende eller i utredningen
angående småskollärarutbildningens övertagande av staten utvecklat skälen
till en sådan förflyttning utan endast framhållit, att småskoleseminariet i
Murjek hade mindre tillfredsställande lokaler. Efter vad departementschefen
utrönt är detta också fallet. Seminariet är mycket trångbott, och
dessutom äro byggnaderna åtminstone delvis ganska bristfälliga. Därtill
kommer, att seminariets belägenhet är synnerligen ödslig, visserligen invid
norra stambanan men i ett litet lappmarkssamhälle, vida skilt från mera
bebodda trakter. Departementschefen tror därför, att det föreligger ett visst
fog för en dylik förflyttning, vilken dels skulle giva seminariet bättre lokaler,
dels ock skulle bereda såväl lärare som elever drägligare levnadsförhållanden
och lättare tillgång till åtskilliga bildningsanstalter, av vilka de i sina studier
kunde draga nytta. Seminarielokalerna i Murjek skulle sedermera möjligen
kunna komma i fråga till användning för ett kommunalt skolhem i Jokkmokks
församling, varom fråga varit å bane, givetvis under förutsättning
att en tillfredsställande överenskommelse härom kunde träffas mellan staten
och församlingen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har departementschefen funnit övervägande
skäl tala för att indragningen bör komma att avse de två anstalter
överstyrelsen föreslagit.
Den tomt, på vilken seminariet i Strängnäs nu är beläget, har på sin tid
av staden upplåtits till kronan utan vederlag men på villkor, att tomten
användes till plats för ett folkskoleseminarium. Staden har nu, under för
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
utsättning att seminariet indrages, fordrat lösen för tomtmarken, därest ej
staten tilläventyrs i stället vill återlämna densamma till staden. Departementschefen
förutsätter, att Strängnäs kommun skall finna med sin fördel
förenligt att låta statsverket fortfarande nyttja tomten, därest till densamma
förlägges ett dubbelt småskoleseminarium. Skulle denna plan icke komma
att genomföras, anser departementschefen det icke uteslutet, att statsverket,
om staden sådant medgiver, kan finna annan användning för tomten, t. ex.
för den länge eftersträvade men ännu icke förverkligade kursen för utbildning
av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Nu ifrågavarande spörsmål
blir, framhåller departementschefen, i varje fall icke aktuellt förrän år 1932,
då seminariets indragning i och med vårterminens utgång är slutförd.
Av staden framställda anspråk på ersättning för skatteintäkter, mistade
genom seminarieindragningen, avvisas av departementschefen under framhållande,
att läroanstaltens förläggning därstädes icke grundar sig på något
avtal i egentlig mening mellan kronan och den kommunala korporationen.
Seminariets förläggning till staden är en förmån, ej en rättighet för staden,
och följaktligen kan seminariets indragning icke för staden grunda någon
rätt till skadestånd.
Likaså ställer sig departementschefen avvisande mot krav, som vissa av
seminariets lärare, vilka tillika äro fastighetsägare i Strängnäs, framställt
på ersättning för förluster, som de beräkna att ådraga sig därigenom att
de vid förflyttning från Strängnäs nödgas avyttra sina fastigheter på för
dem ofördelaktiga villkor. Departementschefen påpekar, att ett tillmötesgående
av dessa krav skulle innebära ett med hänsyn till sina konsekvenser
betänkligt prejudikat. Departementschefen erinrar, att dessa lärare enligt
sina avlöningsvillkor äro, i likhet med andra statliga befattningshavare
inom undervisningsväsendet, underkastade flyttningsskyldighet. Skulle någon
ersättning i berörda hänseende medgivas de lärare, om vilka i detta
fall är fråga, torde varje annan lärare, som på grund av omorganisation
eller eljest tvångsförflyttas, böra röna samma behandling. Och detta väl
icke endast i kommande fall utan även i sådana fall, som redan passerat.
Den av de föreslagna indragningarna föranledda kostnadsminskningen
uppskattas för budgetåret 1929/1930 till 20,500 kronor, varav 5,800 kronor
belöpa på seminariet i Strängnäs och återstoden, 14,700 kronor, på seminariet
i Luleå. Å den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående posten: Folkskoleseminarierna, vilken för budgetåret 1928/
1929 utgör 1,804,000 kronor, förelåg enligt vederbörande budgetredovisning
vid slutet av budgetåret 1927/1928 en reservation på omkring 85,000 kronor.
Men, såsom närmare framgår av punkten 166 i 1928 års åttonde huvudtitel,
skulle av denna reservation ett belopp av minst 20,000 kronor tagas i
anspråk under budgetåret 1928/1929. Departementschefen framhåller, att,
därest förslaget om nedläggande av seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen
i Luleå vinner bifall, den hittills tillämpade vakanssättningen
Statsutskottets utlåtande Nr 73. 9
av lediga tjänster torde, åtminstone till en del, böra upphöra, varigenom
utgifterna för läraravlöningar komme att ökas för budgetåret 1929/1930.
Departementschefen anser visserligen med hänsyn till den förhandenvarande
reservationen, att eu sänkning av anslagsposten kan ske för budgetåret 1929/
1930, men på grund av nyssberörda förhållanden bör denna sänkning enligt
departementschefens mening ske med en viss försiktighet. Han anser anslagsposten
för ifrågavarande budgetår kunna nedsättas till 1,770,000 kronor,
vilket, därest överstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet under budgetåret
1929/1930 är riktig, skulle innebära, att 34,000 kronor av reservationen
skulle komma att åtgå under sistnämnda budgetår.
Utskottet finner den föreliggande utredningen klart giva vid handen, att
den nuvarande seminarieorganisationen är avsevärt större, än som kan anses
erforderligt med hänsyn till föreliggande och för eu överskådlig framtid
beräkneligt behov. Berörda organisation inrymmer 25 avgångsklasser,
och de lokala anordningarna äro vidtagna med utgångspunkt från ett elevantal
av högst 30 i varje klass. Utbildningskapaciteten är alltså 750 lärare
årligen. Denna kapacitet är dock sedan flera år ej utnyttjad mer än till
något över hälften, och enligt överstyrelsens uppskattning av det framtida
normala lärarbehovet skulle den icke komma att tagas i anspråk mer än till
ungefär tre fjärdedelar, i det att 575 lärare årligen skulle vara behövliga. Då
man betänker de betydande summor, staten nedlagt på anskaffande av ändamålsenliga
lokaler för dessa seminarier och de avsevärda kostnaderna för
seminariernas drift, framstår med skärpa det slöseri med statsmedel, som
ligger i att fortfarande uppehålla denna organisation i obeskuren omfattning.
Man kan visserligen invända, att de gjorda beräkningarna angående det
framtida konstanta lärarbehovet i mycket bygga på sannolikhetskalkyler,
och att det måhända kan komma att framdeles visa sig, att man räknat
för lågt. Utskottet håller väl före, att någon fara för att så skulle bliva
fallet icke föreligger, utan att man snarare kan vänta, att genom kommunikationernas
utveckling och en ökad samverkan mellan närliggande kommuner
vid lösningen av skolorganisatoriska spörsmål en minskning av lärarantalet
skall möjliggöras i sådan utsträckning, att de uppgjorda kalkylerna
rörande lärarbehovet skola visa sig för höga. Men även om utvecklingen
tilläventyrs skulle gå i en motsatt riktning och lärarbehovet alltså komma
att något överstiga den av överstyrelsen angivna och till grund för Kungl.
Maj:ts förslag liggande siffran, bör dock en sådan eventualitet icke avskräcka
från att anpassa seminarieorganisationen efter vad som nu kan bedömas
utgöra det normala årsbehovet, ty en i framtiden konstaterad lärarbrist kan
utan större svårigheter på ett effektivt och snabbt sätt fyllas genom tillfälligt
upprättade studentklasser.
Utskottet delar alltså departementschefens uppfattning, att en definitiv inskränkning
av seminarieorganisationen bör vidtagas. Då det gäller frågan
Utskottets
yttrande.
10 Statsutskottets utlåtande Nr 73.
om i vilken utsträckning en dylik beskärning skall äga rum, har departementschefen
i likhet med skolöverstyrelsen stannat vid att föreslå indragning
av två avgångsklasser, varigenom avgångsklassernas antal nedbringas
från 25 till 23. Departementschefen har därvid utgått från att elevantalet
per klass skulle normalt utgöra 25, vilken siffra överstyrelsen av pedagogiska
skäl ansett önskvärd.
Utskottet kan för sin del icke finna tillräckliga skäl vara anförda för en
sänkning av klassnumerären från nuvarande 30 så långt som till 25. Någon
minskning av elevantalet i klasserna kan dock vara befogad, särskilt med
hänsyn till de praktiska undervisningsövningarna, och utskottet anser, att
man lämpligen kan räkna med ett elevantal av omkring 28 per klass. Med
denna utgångspunkt blir det tydligen möjligt att ytterligare minska antalet
avgångsklasser utöver av Kungl. Maj:t föreslagna 2. Utskottet återkommer
till denna fråga längre fram i sitt utlåtande.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle indragningsåtgärderna drabba seminariet
i Strängnäs och parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå.
Vad då först angår Strängnässeminariet, har utskottet funnit de skäl, som
anförts för nedläggande av detta seminarium, bärande. I denna del av
landet ligga folkskoleseminarierna relativt tätt, varför några större olägenheter
genom seminariets indragning icke kunna sägas tillskyndas den ungdom,
som i berörda trakter önskar vinna utbildning för folkskollärarbanan.
De krav, som från Strängnäs stad och vissa lärare vid seminariet framförts
på ersättning för mistade skatteinkomster, respektive förluster vid fastighetstorsäljningar,
anser utskottet, i likhet med departementschefen och på av
honom anförda grunder, icke böra vinna beaktande. Vad beträffar Strängnässeminariets
tomtfråga, förutsätter utskottet, att härom eu för båda parterna,
staten och Strängnäs stad, fördelaktig överenskommelse skall kunna träffas.
Såsom departementschefen framhållit, blir emellertid denna fråga icke
aktuell förrän år 1932, då seminariets avveckling kommer att vara slutförd,
varför något slutligt ståndpunkttagande i denna sak från riksdagens sida
icke nu är påkallat. Utskottet ansluter sig alltså till Kungl. Maj:ts förslag
i nu förevarande del, varav följer, att utskottet avstyrker ovanberörda av
herrar Sederholm m. fl. och Jonsson i Eskilstuna m. fi. väckta motioner
(I: 259 och II: 401).
Vidkommande åter förslaget att nedlägga parallellavdelningen i Luleå
måste utskottet ställa sig betänksamt mot att en sådan åtgärd nu vidtages.
Skolöverstyrelsen väckte denna tanke första gången år 1927 och hade då
trott sig finna, att produktionen av lärare från Norrlandsseminarierna översteg
behovet av lärare i denna del av Sverige. Det var uteslutande av detta
skäl, som överstyrelsen fann sig hava anledning att hemställa om parallellavdelningens
nedläggande. Sedermera verkställda undersökningar hava emellertid
visat, att någon arbetslöshet bland de nyutexaminerade lärarna i Norrland
praktiskt taget icke förefinnes, under det att det visat sig föreligga
11
Statsutskottets utlåtande Nr 7.7.
avsevärda svårigheter att placera de från seminarierna i rikets sydliga delar
irtgångna eleverna. Likväl har överstyrelsen vidhållit sitt förslag om parallellavdelningens
indragning. Utskottet har icke kunnat finna, att för närvarande
några giltiga skiil föreligga för en dylik åtgärd. Norrland är ju i det hela
icke särskilt gynnat med bildningsinstitutioner, och redan på denna grund
synes det utskottet, att man bör iakttaga varsamhet, när det gäller att beröva
denna landsända något av vad den i sådant hänseende redan åtnjuter. Men
man får också beakta, att Norrland synes vara statt i en mycket kraftig
materiell utveckling, bland annat karakteriserad genom en fortgående uppväxt
av nya samhällen, och till detta förhållande är det nödvändigt att
taga hänsyn vid prövning av den nu föreliggande frågan. Utskottet kan
därför icke för sin del biträda förslaget om nedläggande av ifrågavarande
parallellavdelning från och med läsåret 1929/1930, utan anser, att denna
fråga tills vidare bör hållas öppen. Härmed vill utskottet icke hava sagt,
att utskottet under alla förhållanden anser uteslutet, att ett nedläggande av
parallellavdelningen kan komma att befinnas påkallat och lämpligt. Måhända
kan emellertid i stället en indragning av seminariet i Härnösand ifrågasättas.
Spörsmålet om en minskning av antalet seminarier i Norrland
bör enligt utskottets mening göras till föremål för förnyat övervägande i
samband med den utredning rörande ytterligare beskärningar av seminarieorganisationen,
som utskottet anser önskvärd och varom utskottet här nedan
skall närmare yttra sig. Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet
biträder det i herr Hages m. fl. ovanberörda motion (II: 398) gjorda yrkandet
om avslag å Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
I herr Oscar Olssons motion (I: 254) har yrkats, att riksdagen måtte besluta
att nedlägga ej allenast seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen
i Luleå utan även seminariet i Skara. Motionären anser, att, även om beräkningarna
angående lärarbehovet ej äro för höga, ytterligare ett enkelseminarium,
utöver de av Kungl. Maj:t ifrågasatta, kan indragas, varvid
han särskilt pekar på de tilltänkta kurserna för utbildning av småskollärarinnor
till folkskollärarinnor, vilka, om de komme till stånd, ju skulle ersätta ett
enkelseminarium. För ett nedläggande av Skaraseminariet talar enligt motionärens
mening därvarande lokalers bristfälliga beskaffenhet, som, därest seminariet
bibehålies, om några år måste framtvinga kostsamma nybyggnadsarbeten.
Utskottet vill icke bestrida, att vissa skäl kunna anföras för ett nedläggande
av seminariet i Skara. De betänkligheter, som framförts häremot av
det skälet, att en sådan åtgärd skulle beröva den kvinnliga ungdomen i
Väst-Sverige utbildningsmöjligheter på folkskollärarbanan eller väsentligt
försvåra dessa, har utskottet ej kunnat finna övertygande. Det synes nämligen
ej vara nöjaktigt utrett och klarlagt, att icke Göteborgsseminariet skulle
kunna omändras till ett samseminarium. Men då frågan om Skaraseminariets
nedläggande och därmed i samband stående frågor synas tarva närmare
övervägande, har utskottet ansett sig icke kunna förorda, att riksdagen
nu på grundval av enskild motion fattar beslut härom.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Utskottet har emellertid ovan såsom sin mening framhållit, att indragningsåtgärderna
icke synas böra stanna vid en beskärning av organisationen
allenast i den omfattning, Kungl. Maj:t nu ifrågasatt. Under alla
förhållanden är det nödvändigt att möjligheterna till ytterligare begränsningar
bliva närmare utredda. Utan att nu vilja taga ståndpunkt i denna
fråga anser sig utskottet böra fästa uppmärksamhet på att särskilt södra
Sverige synes rikligt försett med seminarieanläggningar. I äldre tider med
ett mindre utvecklat kommunikationsväsende kunde en sådan förläggning
av seminarierna motiveras med hänsyn till önskvärdheten av att eleverna ej
skulle tvingas att underkasta sig några längre resor för att nå seminarieorten,
men numera föreligger ej samma behov av utbildningsverksamhetens
splittring på ett flertal orter. Vidare bör uppmärksammas, att ett par av de
i denna del av landet belägna seminarierna, nämligen i Landskrona och
Kalmar, hava bristfälliga lokaler, ett förhållande, som, om dessa seminarier
skola bibehållas, inom en ej alltför avlägsen framtid torde komma att
åsamka staten betydande utgifter för anskaffande av nya lokaler. Utskottet
avser med dessa påpekanden att framhålla, att en blivande utredning rörande
ytterligare inskränkningar i seminarieorganisationen synes hava särskilda
skäl att — utom det att frågorna om nedläggande av seminariet i Skara
och begränsning av seminarieutbildningen i Norrland göras till föremål för
förnyad prövning — jämväl beakta möjligheten av att genom indragning av
seminarierna i Landskrona och Kalmar koncentrera seminarieorganisationen i
södra Sverige till ett färre antal läroanstalter och därigenom nedbringa statens
utgifter för ifrågavarande utbildningsverksamhet. Såväl seminariet i Skara
som seminarierna i Landskrona och Kalmar äro avsedda för utbildning av
kvinnliga lärare. Utskottet utgår naturligtvis från att, om nämnda seminarier
skulle nedläggas, sådana anordningar träffas, att den hittillsvarande
proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare upprätthålles. Givetvis
förbiser utskottet icke, att även andra utvägar till beskärningar av seminarieorganisationen
än de nu angivna kunna tänkas och visa sig lika framkomliga;
härom får den blivande utredningen, som utskottet förutsätter
kommer att bliva så grundlig och allsidig som möjligt, giva besked.
Av såväl skolöverstyrelsen som departementschefen har framhållits, hurusom
spörsmålet om folkskoleseminariernas organisation och frågan om småskollärarutbildningens
förstatligande äga ett mycket nära samband med varandra.
Enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget, att den blivande
utredningen rörande ytterligare inskränkningar med avseende å seminarierna
för folkskollärarutbildningen sker under hänsyntagande till en eventuell
statlig organisation av småskollärarutbildningen, så att dessa båda
frågor icke behandlas och prövas var för sig utan såsom — vad de i själva
verket äro — ett enda sammanhängande spörsmål om statens anordningar
för utbildning av lärare för folkundervisningsväsendet. Härigenom torde
det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna den mest prak
-
Statsutskottets utlåtande Nr 73. 13
tiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda organisationsfrågor.
Utskottet anser icke nödigt, att från riksdagens sida särskild framställning
göres om föranstaltande av den utredning rörande ytterligare seminarieinskränkningar,
varom ovan talats. Utskottet utgår nämligen från att Kungl.
Maj:t skall även därförutan ägna saken sin uppmärksamhet och vidtaga erforderliga
åtgärder samt därvid beakta de här av utskottet framförda synpunkterna.
I fråga om beräkningen av anslagsbehovet, såvitt angår den i det ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna,
kommer, med den ståndpunkt, utskottet intagit till frågan
om parallellavdelningen i Luleå, besparingarna för budgetåret 1929/1930
att inskränkas till det för seminariet i Strängnäs beräknade beloppet av
5,800 kronor. Någon anledning att med hänsyn härtill frångå Kungl.
Maj:ts förslag rörande beloppet av nämnda anslagspost för budgetåret 1929/
1930 — anslagsposten skulle sänkas från 1,804,000 kronor med 34,000
kronor till 1,770,000 kronor — torde icke föreligga, då reservationer finnas
till så stort belopp, att man med visshet kan förutsätta, att sistnämnda
summa jämte reservationerna skola vara tillräckliga för sitt ändamål. I
detta sammanhang vill utskottet, med anledning av ett uttalande av departementschefen
angående upphävande, åtminstone i viss utsträckning, av den
hittills tillämpade vakanssättningen av lediga tjänster vid folkskoleseminarierna,
såsom sin mening framhålla, att, så länge ännu organisationsfrågan
är svävande, det icke torde vara tillrådligt att annat än i särskilda fall avvika
från det sålunda tillämpade systemet.
Slutligen får utskottet, med avseende å seminarieutbildningens omfattning
under budgetåret 1929/1930, framhålla, att vad utskottet i det föregående
anfört beträffande antalet elever per klass givetvis icke bör uppfattas så, att
ej, liksom hittills, erforderliga tillfälliga begränsningsåtgärder även i detta
hänseende vidtagas, i den mån sådana kunna anses behövliga för att anpassa
utexaminationen efter det beräknade lärarbehovet under läsåret 1933/
1934, samt vidare, att utskottets ställning till frågan om parallellavdelningen
i Luleå icke innebär, att ej, om så befinnes erforderligt, den första klassen
i nämnda parallellavdelning må såsom en tillfällig begränsningsåtgärd indragas
under budgetåret 1929/1930.
Förslaget om sänkning av den i det gemensamma ordinarie reservations- Stipendietanslaget
till folkskoleseminarierna ingående posten till stipendier för elever för elever vid
vid folkskoleseminarier från dess nuvarande belopp, 217,500 kronor, med seminSrna.
17,500 kronor till 200,000 kronor grundar sig på av skolöverstyrelsen framlagda
beräkningar rörande elevantalet vid seminarierna, vilka beräkningar
uPPgjorts under förutsättning, att seminarieorganisationen under budgetåret
1929/1930 erhölle den omfattning, som av departementschefen förordats.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Utskottets
yttrande.
Studentkurser
och
parallellavdelningar.
Utskottets
yttrande.
Utskottet bär i det föregående avstyrkt Kungl. Maj:ts förslag om indragning
av parallellavdelningen i Luleå. Härav föranledes dock ingen ändring
i beräkningarna av stipeudieanslaget, då det torde få antagas, att på grund
av nödvändigheten att under budgetåret 1929/1930 vidtaga tillfälliga begränsningsåtgärder
elevantalet vid folkskoleseminarierna i allt fall icke
kommer att överstiga det i Kungl. Maj:ts förslag förutsatta. Ej heller i
övrigt föranleda nämnda beräkningar någon erinran från utskottets sida.
Till studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
ävensom en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå utgår för innevarande
budgetår ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor. För enahanda
ändamål beräknas för budgetåret 1929/1930 ett belopp av i runt tal
69,000 kronor vara erforderligt. Med hänsyn till förefintliga reservationer
å anslaget anses dock denna summa kunna nedsättas till 59,000 kronor.
Beräkningarna äro uppgjorda under förutsättning, att seminarieverksamheten
under budgetåret 1929/1930 erhåller den omfattning, departementschefen
föreslagit, och i överensstämmelse med de grunder, efter vilka anslaget tidigare
brukat utgå.
Då ifrågavarande beräkningar icke påverkas av den av utskottet i det
föregående förordade avvikelsen från Kungl. Maj:ts förslag rörande indragningsåtgärder
och då utskottet ej heller eljest har något att erinra mot
nämnda beräkningar, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande
del.
Under åberopande av vad ovan anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
I) med bifall härutinnan till Kungl. Maj:ts'' förslag och
herr Oscar Olssons ovanberörda motion (I: 254) samt med
avslag å herr Sederholms m. fl. och herr Jonssons i Eskilstuna
m. fl. ovanberörda motioner (I: 259 och II: 401) besluta,
att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från och med
läsåret 1929/1930 successivt nedläggas,
II) med bifall till herr Hages in. fl. ovanberörda motion
(II: 398) avslå Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser folkskoleseminariets
i Luleå anordnande såsom ett enkelseminarium,
ävensom herr Oscar Olssons ovanberörda motion
(1:254), i vad den gäller samma fråga,
III) avslå herr Oscar Olssons ovanberörda motion (I: 254),
i vad den avser successivt nedläggande från och med läsåret
1929/1930 av folkskoleseminariet i Skara,
IV) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och herr Oscar
Olssons ovanberörda motion (1:254) i de delar, som under
I), II) och III) här ovan ej angivits*
Statsutskottets utlåtande Nr 7ii. 15
a) minska den i det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna,
nu 1,804,000 kronor, med 34,000 kronor till 1,770,000 kronor,
b) minska den i det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående posten: Stipendier för elever
vid folkskoleseminarier, nu 217,500 kronor, med 17,500 kronor
till 200,000 kronor,
c) , vid bifall härtill, minska det gemensamma ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, nu 2,021,500
kronor, med 51,500 kronor till 1,970,000 kronor,
d) till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar
vid vissa folkskoleseminarier ävensom av en preparandkurs
vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa för budgetåret
1929/1930 ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
2;o) I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln
(punkten 185 av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen, att
öka det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu
140,000 kronor, med 10,000 kronor till 150,000 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 467—470 i omförmälda statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr N. J. F. Almkvist
m. fl. (I: 134) och den andra inom andra kammaren av herr S. Bengtsson
i Norup m. fl. (II: 124), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte
besluta,
att, under förutsättning att vederbörande landsting utan ersättning till
statsverket överlämna till seminarierna hörande fast och lös egendom, från
och med början av läsåret 1929/1930 övertaga landstingsseminarierna i Linköping,
Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Skara, Kristinehamn, Falun,
Härnösand och Östersund;
att, under förutsättning att folkskoleseminariet i Strängnäs indrages, därstädes
upprätta ett småskoleserninarium med två avdelningar å tid, som
Kungl. Maj:t bestämmer;
att nya elever icke höstterminen 1929 intagas vid seminarierna i Uppsala,
Malmköping, Kristianstad, Uddevalla, Borås. Örebro, Västerås och Bollnäs;
att seminarieverksamheten med utgången av vårterminen 1929 skall nedläggas
i Uppsala, Malmköping, Kristianstad, Uddevalla och Skellefteå samt
med utgången av vårterminen 1930 vid seminarierna i Kalmar, Göteborg,
Borås, Örebro, Västerås och Bollnäs;
att verksamheten vid de under avveckling stående seminarierna i Kalmar,
Ordinarie
reservationsanslaget
till
statens småskoleseminarier
jämte
tre i ämnet
väckta motioner.
10 Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Göteborg, Borås, Västerås och Bollnäs under budgetåret 1929/1930 skall
tillgodoses ur det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier
och vid seminarierna i Strängnäs (eventuellt), Linköping,
Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Skara, Kristinehamn, Falun, Härnösand,
Östersund, Lycksele, Murjek och Haparanda ur det nuvarande ordinarie
reservationsanslaget till statens småskoleseminarier;
att staten skall övertaga ansvaret för avlöningen åt de ordinarie lärare,
vilka på grund av vissa småskoleseminariers nedläggande redan mistat eller
komma att mista sina befattningar och överföras på landstingens övergångsstat,
ävensom för dessa lärares pensionering; samt
att för de lärare, vilka under budgetåret 1929/1930 kunna komma att
överföras på indragningsstat, avlöningsbidrag till landstingen skall utgå ur
det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier.
Vidare har utskottet i detta sammanhang till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr E. Hage m. fl. väckt motion (II. 108), vari hemställts,
bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte om möjligt för 1930 års riksdag framlägga
förslag i frågan om statens fullständiga övertagande av småskoleseminarieundervisningen.
Med avseende å de av motionärerna till stöd för deras förslag åberopade
skäl får utskottet hänvisa till motionerna.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att småskollärarutbildningen skulle under
budgetåret 1929/1930 till sin organisation bibehållas oförändrad. Med utgångspunkt
härifrån har beräkningen av anslagsbehovet skett. För uppehållande
av de tre på ordinarie stat uppförda, staten tillhöriga småskoleseminarierna
har för nämnda budgetår ett belopp av 174,000 kronor ansetts
behövligt. Det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier
är för närvarande uppfört i riksstaten med ett belopp av 140,000 kronor.
Härvid har beräknats, att av en vid utgången av budgetåret 1926/1927 å
anslaget förefintlig reservation av omkring 50,000 kronor skulle för ändamålet
tagas i anspråk 34,000 kronor under budgetåret 1928/1929. Emellertid
har det visat sig, att vid slutet av budgetåret 1927/1928 reservationen
å anslaget uppgick till 63,551 kronor. Vid slutet av budgetåret 1928/1929
skulle således å anslaget återstå en reservation å omkring 29,000 kronor.
Med hänsyn härtill har anslaget för budgetåret 1929/1930 ansetts kunna
bestämmas till 150,000 kronor, vilket innebär, att 24,000 kronor av reservationen
skulle åtgå under sistnämnda budgetår.
Departementschefen har i statsrådsprotokollet berört frågan om statens
övertagande av småskollärarinneutbildningen i dess helhet samt redogjort
för de utredningar, som i detta ämne skett. Han framhåller, att frågan
är av en synnerligen omfattande och svårlöst beskaffenhet samt kräver ytterligare
utredning i olika hänseenden, såsom angående seminariernas antal
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
17
och förläggning in. in., innan den kan underställas riksdagen. Särskilt
svårlöst tedde sig, enligt departementschefens mening, spörsmålet om anskaffande
av lokaler, emedan flertalet landsting och städer vägrat att utan
ersättning överlåta sin tör seminarieverksamheten avsedda egendom till statsverket.
Departementschefen anser dock önskligt att komma till ett snart
avgörande i saken.
Utskottet inser till fullo de svårigheter, som åro förknippade med eu lösning^
av ovanberörda organisationsfråga. Men å andra sidan måste utskottet
finna i hög grad angeläget, att ett avgörande, så snart sig göra låter,
tiäffas i denna fråga, beträffande vilken riksdagen begärde utredning år
1923. Utskottet anser det emellertid icke tillrådligt att, på sätt i de av
herrar Almkvist m. fi. och Bengtsson i Norup m. fl. väckta motionerna yrkats,
riksdagen nu skulle företaga ett dylikt avgörande, utan att de olika
spörsmål blivit närmare utredda, beträffande vilka, enligt vad departementschefen
framhållit, tvekan kan råda, och detta så mycket mindre, som ett
ytterligare övervägande av frågan synes kunna leda till att, om ett statsövertagande
befinnes böra komma till stånd, den blivande småskoleseminai
ieorganisationen skulle genom ytterligare minskning av antalet seminarier
kunna ställa sig billigare än den av nämnda motionärer ifrågasatta. I detta
sammanhang vill utskottet erinra om vad utskottet ovan under punkten 1
anfört rörande angelägenheten av att nu förevarande organisationsfråga ställes
i samband med eu utredning rörande ytterligare begränsningar i folkskoleseminarieorganisationen.
Vad utskottet därutinnan framhållit utgör
ännu ett skäl att icke nu taga ståndpunkt till spörsmålet om småskoleseminanernas
förstatligande. Vad lokalfrågan beträffar, vill utskottet framhålla,
att den ställning, landstingen hittills intagit, icke synes utskottet böra utgöra
något hinder för ett avgörande. Utskottet utgår nämligen från att ett statens
övertagande av den del av småskollärarinneutbildning, som hittills påvilat
landstingen och vissa städer, icke kommer att äga rum under annan förutsättning,
än att landstingen och berörda städer kostnadsfritt och med full
äganderätt till staten överlämna den för seminarieutbildningen använda fasta
och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov. Utskottet anser sig
alltså icke kunna förorda de av herrar Almkvist m. fl. och Bengtsson i Norup
m. fl. väckta motionerna men vill tillstyrka, att riksdagen, på sätt i den
av herr Hage m. fl. väckta motionen, såvitt nu är i fråga, yrkats, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t må, om möjligt till 1930
års riksdag, framlägga förslag i frågan, huruvida och i vilken utsträckning
staten bör övertaga de av landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna.
Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet anser någon ändring i
fråga om principerna för småskoleseminarieorganisationen icke böra äga rum
under budgetåret 1929/1930. Utskottet utgår aliså i detta hänseende från
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 40 häft. (Nr 73.) 2
Utskottets
yttrande.
Understöd å
småskoleseminarier
m. m.
Ig Statsutskottets utlåtande Nr 73.
samma förutsättning som Kungl. Maj:t. På grund härav och då utskottet
icke funnit något att erinra mot de framlagda beräkningarna rörande anslagsbehovet
för de tre på ordinarie stat uppförda småskoleseminarierna under
budgetåret 1929/1930, får utskottet tillstyrka det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å herr Almkvists m. fl. och herr Bengtssons i Norup m. fl.
ovanberörda motioner (1: 134 och II: 124) öka det ordinarie
reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu
140,000 kronor, med 10,000 kronor till 150,000 kronor;
b) i anledning av herr Hages m. fl. ovanberörda motion
(II: 108) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj :t må, om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga förslag
i frågan, huruvida och i vilken utsträckning staten bör
övertaga de av landstingen och vissa städer upprätthållna
småskoleseminarierna.
3:o) I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier med oförändrat belopp, 320,000 kronor,
dels uppföra det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid
småskoleseminarier med oförändrat belopp, 72,000 kronor, dels ock (punkt
187 av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för ovannämnda dag) ej mindre besluta, att tillfällig löneförbättring
för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats av landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, skall för budgetåret 1929/1930 utgå
med 3/i av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor och vid statens småskoleseminarier, än även för
sådant ändamål anvisa för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av
49,000 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 471—472 i omförmälda statsrådsprotokoll.
Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
och hemställer därför,
att riksdagen må
a) uppföra det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt
småskoleseminarier med oförändrat belopp, 320,000 kronor,
b) uppföra det ordinarie reservationsanslaget till stipendier
åt elever vid småskoleseminarier med oförändrat belopp,
72,000 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
19
c) besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
som inrättas av landsting eller stad, som ej
i landsting deltager, skall för budgetåret 1929/1930 utgå med
s/4 av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare vid
folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier,
d) för det under c) angivna ändamål anvisa för budgetåret
1929/1930 ett extra förslagsanslag av 49,000 kronor.
Stockholm den 23 april 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Olof Olsson, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,
P. A. Dahl, K. V. Rydén, G. I. Asplund, Oscar Olsson, J. Pålsson, J. Clemedtson, D.
Hansén, A. Thelin och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, C. R.
Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, B. F:son Holmgren, J.
Olofsson i Digernäs, P. C. Jonsson i Eskilstuna, F. Y. Sandwall, A. Norsell, J. E. Andersson
i Ovanmyra och C. J. Högström.
Reservationer:
vid punkt 1 (inskränkningar i folkskoleseminarieorganisationen)
1) av herr Oscar Olsson, vilken ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen må
I)--------------
II)---------------
III) bifalla herr Oscar Olssons ovanberörda motion (I: 254),
i vad den avser successivt nedläggande från och med läsåret
1929/1930 av folkskoleseminariet i Skara,
2) av herr Björck, vilken ansett, att utskottets motivering bort hava följande
lydelse:
»Utskottet finner den åvägabragta utredningen klart giva vid handen, att
den nuvarande seminarieorganisationen är större än som kan anses erforderligt
med hänsyn till föreliggande och för överskådlig framtid beräkneligt
20
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
behov. I likhet med departementschefen håller utskottet alltså före, att en
definitiv inskränkning i seminarieorganisationen är av förhållandena påkallad.
Enligt —---Luleå.
Vad då först----väckta motioner.
Vidkommande — — — — åter förslaget att nedlägga parallellavdelningarna
i Luleå, måste utskottet av olika skäl ställa sig betänksamt mot
att en sådan åtgärd nu vidtages. Enligt utskottets mening föreligger icke
heller någon omedelbar anledning att nu taga definitiv ställning till detta
spörsmål, då Kungl. Maj:t i allt fall lärer vara oförhindrad att beträffande
budgetåret 1929/1930 genom tillfällig indragning av parallellavdelning till
första klassen vid nämnda seminarium åvägabringa samma begränsning av
folkskollärarutbildningen som genom den föreslagna åtgärden skulle uppnås.
Vid sådant förhållande torde denna fråga tills vidare böra hållas
öppen och göras till föremål för ytterligare övervägande i samband med
den utredning, som utskottet i det följande påkallar i fråga om småskoleseminarierna.
Av vad utskottet nu anfört----förslag i denna del.
I herr Oscar Olssons motion----kostsamma nybyggnadsarbeten.
Utskottet vill icke bestrida, att förhållandena kunna utveckla sig i sådan
riktning, att ytterligare något enkelseminarium kan komma att visa sig
överflödigt, men finner icke styrkt, att detta redan nu låter sig med säkerhet
fastställa än mindre att en eventuell indragning bör drabba det av motionären
föreslagna seminariet. I betraktande av osäkerheten i de föreliggande
kalkylerna har utskottet ansett sig böra godtaga den försiktigt avvaktande
ståndpunkt, som av departementschefen intagits, och får alltså avstyrka bifall
till motionen. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t alltjämt
ägnar synnerlig uppmärksamhet åt utvecklingen å förevarande område, samt
att därvid även tages under omprövning frågan om och i vad mån ytterligare
inskränkning av den nuvarande seminarieorganisationen kan befinnas
möjlig.
I fråga om beräkningen av anslagsbehovet--— — tillräckliga för
sitt ändamål.
Förslaget om sänkning----som av departementschefen förordats.
Till studentkurser och parallellavdelningar — — — —--, efter vilka an
slaget
tidigare brukat utgå.
Då ifrågavarande beräkningar — — — — i nu förevarande del.»;
3) av herr Rydén beträffande viss del av utskottets motivering;
4) av herr Jonsson i Eskilstuna.
Stockholm 1929, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
291405