22

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition^ angående
biträdande av ackord med avseende å län
från statens utlåning sfonder m. m.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 15 februari 1929 avlåten proposition, nr 149,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t att beträffande lån, som lämnats från statens under statskontorets
förvaltning stående utlåningsfonder eller från någondera av jämtländska
lappväsendets fond, Västerbottens lappfond eller Norrbottens lappfond
eller från pensionsförsäkringsfonden i vad angår lån, som lämnats för ändamål,
som avses i § 4 mom. 1 punkt 8 av reglementet angående förvaltningen
av nämnda fond, efter prövning av omständigheterna i varje föreliggande
fall biträda ackord i eller utom gäldenär eller löftesmäns konkurs
ävensom eljest vid gäldenär eller löftesmäns obestånd helt eller delvis eftergiva
långivarens rätt, med befogenhet för Kungl. Maj:t att beträffande viss
lånefond eller i särskilda fall uppdraga åt underordnad myndighet att besluta
i sådan fråga.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till aberopade
statsrådsprotokollet.

Uti en vid 1928 års riksdag inom andra kammaren av herr Röing väckt
motion nr 160 hemställdes, att riksdagen ville vidtaga åtgärder för att statskontoret
måtte bemyndigas att beträffande statens utlåningsfonder och manufakturförlagslånefonden
erhålla befogenhet att, efter noggrann prövning av
omständigheherna i varje särskilt fall, bevilja de gäldenärer, vilka avträtt
sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord eller eftergift å deras skuld
så ock utom konkurs biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans
fordringsägare om betalning av gäld.

Statsutskottet avgav utlåtande i ärendet efter inhämtande i vederbörlig
ordning av yttranden från statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret och
fullmäktige i riksbanken och i enlighet med utskottets hemställan anhöll
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 april 1928, nr 127, om utredning
rörande mera tidsenliga grunder för reglering av statens fordringsanspråk
vid gäldenärs eller borgesmans inträffade obestånd.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 september 1928 har statskontoret framlagt
utredning och förslag i ämnet.

Statsutskottets utlåtande AV 44.

Departemrntxchcfrn liar till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

>''Deu lånerörelse, som bedrives från statens utlåningsfonder, har efter
hand erhållit eu högst betydande omfattning. Flertalet av dessa utlåningsfonder
förvaltas av statskontoret, (livet år att, åven med eu noggrann
prövning vid lånens utlämnande, förluster i eu dylik lånerörelse icke kunna
helt undvikas. Om eu låntagares underlåtenhet att fullgöra sin förbindelse
beror på iråkat obestånd, finnes för närvarande, då riksdagens godkännande
erfordras för genomförandet av en ackordsuppgörelse, praktiskt taget ingen
annan möjlighet än att genom ett konkursförfarande söka likvid för fordringen,
ehuru uppenbarligen en reglering under hand mellan staten samt gäl(lenären
och hans övriga fordringsägare mången gång skulle kunna ligga i
samtliga parters intresse.

1 sin förevarande skrivelse har riksdagen framhållit såsom synnerligen
önskvärt, att en i möjligaste mån affärsmässig reglering och avveckling av
osäkra låneengagemang kan åstadkommas. Det har därför synts riksdagen
vara av vikt, att de för statskontoret i detta avseende gällande normerna
göras mera tidsenliga och bringas till närmare överensstämmelse med det
förfaringssätt, som eljest tillämpas såväl i allmänna affärslivet som ock beträffande
vissa statens affärsgrenar, exempelvis statens vattenfallsverk och
riksbanken. Enligt riksdagens mening borde dock övervägas, huruvida ej
den ifrågasatta befogenheten för statskontoret lämpligen bör på ett eller
annat sätt begränsas, exempelvis så, att i fall, då uppkommande förlust kan
väntas stiga till större belopp, ärendet underställes Kungl. Maj:t, som skulle
hava att antingen avgöra frågan eller, då så påfordras, hanskjuta densamma
till riksdagens prövning. I anslutning till ett yttrande av riksgäldsfullmäktige
^har riksdagen tillika ifrågasatt, om icke inom andra statens förvaltningsområden
liknande reglerande bestämmelser erfordras.

I sitt över riksdagens skrivelse avgivna utlåtande har statskontoret anfört,
bortsett från de av riksgäldskontoret förvaltade lånefonderna — inom
statens övriga förvaltningsområden eu lånerörelse av liknande slag som den,
vilken genom statskontoret bedrives från statens utlåningsfonder och manufakturförlagslånefonden,
icke synes ombesörjas av andra myndigheter än
kommerskollegium och pensionsstyrelsen samt i viss mån av länsstyrelserna
i Jämtlands, v ästerbottens och Norrbottens län. Vad angår den verksamhet
på området, som statskontoret självt utövar, har ämbetsverket i huvudsak
anslutit sig till de synpunkter, som innehållas i riksdagens skrivelse,
därvid statskontoret dock uttalat betänkligheter mot de begränsningar i
ämbets\ erkets tilltänkta befogenhet att bevilja ackord, som ifrågasatts. Tilllika
har statskontoret förordat, att samma rätt att medgiva ackord eller
eftergift, som komme att lämnas statskontoret, jämväl måtte tillerkännas
nyssnämnda myndigheter beträffande den lånerörelse av motsvarande slag,
som handhaves av dem, nämligen kommerskollegium i avseende å hantverksLm
ef onden, fullmäktige för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, dock
endast i vad angår den del av fondens medel, som redovisas i lån till vissa
företag, agnade att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan, länsstyrelsen
i Jämtlands län beträffande jämtländska lappväsendets fond, länsstyrelsen
i Västerbottens län beträffande Västerbottens lappfond och lånefonden
for mkop av renar samt länsstyrelsen i Norrbottens län beträffande
Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond,
JN orrbottens lappfond ävensom lånefonden för inköp av renar. Då det icke
kunde anses uteslutet, att även för andra myndigheter än de nu nämnda
behov kunde uppstå av förevarande befogenhet, har statskontoret slutligen
liragasatt, att sagda befogenhet måtte utverkas jämväl i fråga om annan
lånerörelse av liknande slag.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottets

yttrande.

Vad i ärendet förekommit synes mig bestyrka behovet av mer tidsenliga
och smidiga former för träffande av ackordsuppgörelse i statens utlåningsrörelse.
Jag ansluter mig sålunda till uppfattningen, att fråga härom i regel
ej skall behöva underställas riksdagen. Uppenbart är, att den största förenklingen
i handläggningen av förevarande ärenden skulle vinnas, om befogenhet
att medgiva ackord tillerkändes vederbörande myndighet. Med
hänsyn till de betydelsefulla fiskaliska intressen, som äro knutna till statens
utlåningsrörelse, synes man likväl för närvarande, innan fastare regler för
förfarandet hunnit utbildas, böra stanna vid att i allmänhet lägga avgörandet
hos Kungl. Maj:t. Även med denna begränsning synes mig det av riksdagen
avsedda syftet i huvudsak vinnas, vartill kommer, att därigenom ^ tillfälle
beredes att i särskilda fall taga under övervägande att liänskjuta frågan till
riksdagens prövning. Givetvis förutsätter jag, att utredningen och förhandlingarna
med parterna skola ankomma på vederbörande myndighet. För
vinnande av enhetlighet i tillämpningen torde frågor av denna art av det
departement, till vilket ärendet hör, böra beredas gemensamt med finansdepartementet.
... "ij.

Även om sålunda enligt den mening, varåt jag givit uttryck, avgörandet
i allmänhet bör vara Kungl. Maj:t förbehållet, synes hinder ej. böra möta att,
om så prövas lämpligt, beträffande vissa lånefonder eller i särskilda fall
överlämna beslutanderätten åt underordnad myndighet. Det bemyndigande,
som i förevarande ämne bör utverkas av riksdagen, torde följaktligen böra
så avfattas, att denna möjlighet hålles öppen.

Yad angår den utlåningsrörelse, som det ifrågavarande bemyndigandet
bör avse, lärer, i anslutning till statskontorets uppfattning, böra i första
hand däri inbegripas statens under statskontorets förvaltning stående utlåningsfonder,
till vilka även höra följande i statskontorets skrivelse omförmälda
lånefonder, nämligen hantverkslånefonden, lånefonden för inköp av
renar samt Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond.
Tillika torde bemyndigandet böra omfatta de av statskontoret
jämväl särskilt omnämnda lappfonderna, jämtländska lappväsendets fond,
Västerbottens lappfond och Norrbottens lappfond, ävensom pensionsförsäkringsfonden,
dock endast i vad angår den del av fondens medel, som
redovisas i lån till vissa företag, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse
befordra folkhälsan, d. v. s. lån som utlämnats för ändamål, som avses i § 4
inom. 1 punkt 8 i fondreglementet. Anledning att utsträcka bemyndigandet
till annan lånerörelse än nu nämnts synes mig ej föreligga. Vad angår
manufakturförlagslånefonden lärer Kungl. Maj:t med avseende därå redan äga
den befogenhet, varom fråga är. .

I detta sammanhang tillåter jag mig omnämna, att statskontoret i ett den
IT december 1927 avgivet utlåtande rörande ackord med avseende å eu
domänverkets fordran för virkesförsäljning ifragasatt, att framställning borde
göras till riksdagen om medgivande, att styrelserna för affärsverken och -vad statens reproduktionsanstalt beträffar — lantmäteristyrelsen må utöver
vad för närvarande gäller under vissa villkor äga eftergiva fordringsanspråk,
härledande sig från den respektive styrelse anförtrodda affärsrörelsen.
Till denna fråga, som torde gå utöver vad riksdagen i sin förevarande
skrivelse avsett, är jag icke beredd att i detta sammanhang taga ståndpunkt.
»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag om bemyndigande att biträda ackord
eller eljest eftergiva långivarens rätt i statens lånerörelse avser i första hand
och huvudsakligen sådana lån, som lämnats från statens under statskontorets

Statsutskottets utlåtande Nr 44. 25

förvaltning stående utlåningsfonder. Beträffande de utlåningsfouder, vilka
förvaltas av riksgäldskontoret, torde fråga om motsvarande befogenhet för
fullmäktige i riksgäldskontoret bliva prövad i annan ordning. Utskottet vill
därjämte erinra, att även spörsmålet om eftergivande av fordringsanspråk,
liarledande sig från statens affärsrörelse, varit föremål för departementschefens
uppmärksamhet, utan att ståndpunkt därtill tagits i förevarande
sammanhang.

Mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag har utskottet intet att erinra
och får alltså hemställa,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande
lån, som lämnats från statens under statskontorets förvaltning
stående utlåningsfonder eller från någon av jämtländska lappväsendets
fond, Västerbottens lappfond eller Norrbottens lappfond
eller från pensionsförsäkringsfonden i vad angår lån, som
lämnats för ändamal, som avses i § 4 inom. 1 punkt 8 av
reglementet angående förvaltningen av nämnda fond, efter prövning
av omständigheterna i varje föreliggande fall biträda
ackord i eller utom gäldenärs eller löftesmäns konkurs ävensom
eljest vid gäldenärs eller löftesmäns obestånd helt eller delvis
eftergiva långivarens rätt, med befogenhet för Kungl. Maj:t att
beträffande viss lånefond eller i särskilda fall uppdraga åt underordnad
myndighet att besluta i sådan fråga.

Stockholm den 12 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 42.

Bthang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 29 häft. (Nr 42—44.)

721 29 3