Statsutskottets utlåtande Nr 34.
3
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1929 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av vissa motioner om förnyad utredning
rörande försvarsväsendet m. m.
(l:a avd.)
Uti tvenne likalydande, till statsutskottets förberedande behandling överlämnade
motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 60) av herr
G. Möller och den andra inom andra kammaren (II: 139) av herr P. A.
Hansson i Stockholm har föreslagits, att riksdagen måtte, med avslag på
det i punkt 23 i fjärde huvudtiteln äskade anslaget till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande, hos Kungl. Maj:t hemställa om en snar förnyad omprövning
om hela vårt militärväsendes ändamålsenlighet.
Vidare har uti en av herrar O. E. Sandberg och A. Wikström inom
andra kammaren väckt, likaledes till statsutskottet remitterad motion
(nr 225) hemställts, att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts anslagsäskanden
för militära ändamål, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om ny försvarsutredning,
varvid frågan om vårt lands avrustning jämväl bör förutsättningslöst
prövas.
Herrar Möller och Hansson hava till stöd för sin framställning anfört
följande:
»Under de senaste tio åren har en oavbruten minskning ägt rum i utgifterna
för militära ändamål, vilket framgår av följande sammanställning
av dessa utgifter i avrundade tal:
1920 224 000 000 kronor,
1921 223 000 000
1922 204 000 000
1923— 1924 .............. 161 000 000
1924— 1925 .............. 156 000 000 »
1925— 1926 .............. 152 000 000
1926— 1927 .............. 140 000 000 »
1927— 1928 .............. 138 000 000 »
1928— 1929 .............. 134 000 000 »
Denna betydande nedgång i utgifterna under fjärde huvudtiteln beror
visserligen delvis på förändringen i penningvärdet. Men till större delen
torde den dock vara resultatet av bemödanden, som gjorts av regering och
riksdag att pressa ned kostnaden. Redan den liberal-socialistiska regeringen
1917 -1920 föreslog vissa provisoriska åtgärder — minskning av de värn
-
Motionerna
I: 60 och
II: 139.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 34.
pliktigas övningstid, inställande av byggnadsarbeten och begränsning av
materielanskaffningen — vilka voro ägnade att hålla utgifterna nere i avvaktan
på en revision av hela försvarsordningen. De socialdemokratiska
regeringarna togo nva initiativ till provisoriska åtgärder för kostnadernas
nedbringande, såsom ytterligare minskning av övningstiden, begränsning
av rekryteringen, vakanssättning av ledigblivna beställningar o. s. v. Slutligen
skapades genom 1925 års försvarsrevision möjligheter till betydande
nedsättningar i kostnaderna för den militära organisationen. Dessa kostnader
utgöra för närvarande blott en femtedel av de verkliga statsutgifterna,
medan de år 1920 utgjorde närapå en tredjedel av dessa utgifter. Ett fullföljande
av 1925 års beslut kommer att ytterligare betydligt minska såväl
utgifterna till militära ändamål i och för sig som dessa utgifters procentuella
andel av statsutgifterna i deras helhet.
Ett godkännande av under fjärde huvudtiteln i år gjorda äskanden skulle
innebära ett avbrytande av det senaste decenniets utveckling till alltmera
begränsade kostnader. Huvudtitelns slutsumma är nämligen omkring 4
miljoner kr. högre än slutsumman för de militära utgifterna i nu löpande
statsbudget. Denna omständighet har tolkats såsom ett försök från den
nuvarande regeringens sida att leda in utvecklingen i en motsatt riktning
till det senaste årtiondets. Mot dessa försök inlades redan vid remissen av
statsverkspropositionen bestämda gensagor och från denna debatt beledsagades
fjärde huvudtiteln av förhoppningar, att statsutskottet skall vid sin
granskning finna möjlighet att föreslå sådana besparingar som kunna ställa
in även det kommande budgetårets fjärde huvudtitel såsom ett led i den
successiva nedrustningen.
Det är en känd sak, att den sittande regeringen är fiende till 1925 års
försvarsordning. Av denna regering kan man således icke förvänta något
fullföljande av 1925 års beslut i den anda, vari detta beslut fattades, även
om regeringen icke nu vågat framlägga några till söndersprängande av
1925 års ram syftande förslag. Det tillkommer alltså den riksdagsmajoritet,
som närmast bär ansvaret för beslutet 1925, att sörja för ett fullföljande
av detta beslut i dess anda, vilken är nedrustningens.
För enskilda motionärer är det icke möjligt att på den ringa tiden av
tio dagar åstadkomma en sådan prövning av de framställda äskandena, som
kan läggas till grund för detaljerade ändringsförslag. Det förefaller emellertid
som om på åtskilliga punkter en beskäring av äskandena kan ske.
Av de s. k. öresanslagen äro åtskilliga rätt betydligt ökade. Detta sammanhänger
närmast med förslaget, att för det kommande budgetåret beräkna
250 000 handräckningsdagar mera än för närvarande. Behovet av en sådan
ökning kan ifrågasättas. Det förefaller ganska orimligt att mer än var
fjärde tjänstgöringsdag skall gå åt till handräckning. Kunna handräckningsdagarna
hållas nere vid det nuvarande antalet, öppnas därigenom möjlighet
till besparing på en halv miljon. De starka ökningarna på bränsle-,
byggnads- och övningsanslagen äro också ägnade att väcka uppmärksamhet
och föranleda en ingående undersökning rörande möjligheter till besparingar.
Anskaffningsanslagen böra kunna betydligt beskäras. Sålunda torde
den föreslagna ökningen av anslaget till engångskostnader för anskaffande
av artillerimateriel böra avslås. Likaså det nya äskandet om ett reservationsanslag
på 380 000 kronor till nyanskaffning av fältartillerimateriel. Även
anslagen till anskaffning av flygmateriel böra beskäras. De nu begärda
anslagen till flygvapnet överstiga med tre miljoner kronor de 1925 beräknade
Statsutskottets utlåtande AV 34. 5
kostnaderna. Ökningen faller på materielanskaffningen. Det är emellertid
rimligt alt denna begränsas åtminstone så länge som man icke kan på andra
områden tillgodogöra sig möjligheterna till kostnadsminskningar. Även vissa
andra anslag kunna anstå, såsom t. ex. det begärda anslaget på 200 000
kronor för utvidning av skjutfältet vid Skillingaryd. I enlighet med den av
socialdemokraterna vid föregående riksdagar hävdade uppfattningen bör
också anslaget på en halv miljon kr. till den frivilliga skytterörelsen utgå
ur budgeten.
Även om sålunda eu rad besparingar kunna göras i Kungl. Maj:ts förslag
synes det ändock icke bli möjligt att inhösta de ekonomiska vinsterna av
1925 års beslut i den takt. som vid beslutets fattande beräknades. I någon
män beror detta på att förutsättningarna för beräkningarna brustit. Utvecklingen
på flygvapnets område har t. ex. medfört, att anskaffningen av
modern flygmateriel är vida kostsammare än anskaffningen av den materiel,
som man 1925 hade anledning att räkna med. Även om detta i förhållande
till det stora hela icke betyder så mycket, så framkallar det dock frågan,
huruvida en ny avvägning av kostnaderna är nödvändig. För oss socialdemokrater
var 1925 kostnadsfrågan en av de viktigaste. Vi hade genom
tidigare framställningar givit tillkänna, att enligt vår mening de militära
anstalterna kunde begränsas i större utsträckning än vad som skedde 1925.
När vi ändock medverkade till 1925 års beslut, var det, emedan även genom
detta mycket betydande besparingar möjliggjordes. Skulle det visa sig,
att dessa besparingar icke fullt ut kunna uppnås, är det från vår utgångspunkt
naturligt att påkalla en ny ingående prövning av frågan om det militära
försvarets kostnader och organisation.
Redan en sådan prövning leder till ny undersökning av hela vårt försvarsproblem.
Enligt en utbredd mening påkallas en sådan undersökning också
av den utveckling av krigstekniken, som särskilt under de senaste åren tilldragit
sig stor uppmärksamhet även här hemma. Fjolårets socialdemokratiska
partikongress uttalade sålunda, att denna utveckling i luft- och gaskrigets
tecken skapar nya problem, om vilkas fruktansvärda perspektiv
hela världen maste göras medveten och som böra föranleda en snar förnyad
omprövning av hela vårt militärväsendes ändamålsenlighet. Denna uppfattning
är icke specifikt socialdemokratisk. Den delas av stora grupper
medborgare även inom andra läger.
Från andra utgångspunkter har från högerhåll framförts krav på eu nv
försvarsutredning. Statsministerns uttalanden under remissdebatten gåvo
också vid handen, att man i sinom tid kan förvänta åtgärder i detta syfte.
Det kan emellertid befaras, att hos regeringen icke finnes eu tillräckligt stark
känsla för nödvändigheten av att göra en ny försvarsutredning allsidig. Det
*°r<?e.. f*nnas för riksdagen att hävda denna nödvändighet. En enbart
militär utredning skulle för ärendets behandling vara till ringa gagn. Problemet
bör tagas upp till granskning ur alla synpunkter och från grunden.
Det är icke blott nödvändigt att de icke militära synpunkterna få möjlighet
att göra sig gällande. Det vore också högeligen önskvärt, att militärer, som
haft modet att träda tram med från de officiella avvikande militära synpunkter,
bleve i tillfälle att deltaga i undersökningen. Det synes föreligga
goda skäl för riksdagen att i samband med behandlingen av fjärde huvudtiteln
uttala sig rörande kravet på en ny försvarsutredning och formerna
för denna. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har därför velat framföra
förslag om en sådan utredning.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 3i.
Motion
It: 225.
Utskottets
yttrande.
I det föregående har framhållits svårigheterna för enskilda motionärer att
framställa direkta förslag till justeringar, som kunna och böra göras i den
föreliggande fjärde huvudtiteln. För att emellertid få frågan om ny försvarsutredning
prövad i samband med försvarsbudgeten måste ett yrkande
härom formellt knytas till förslag rörande något regeringens äskande. Detta
kan ske genom ett avslagsyrkande beträffande skytteanslaget.»
Herrar Sandberg och Wikström hava anfört följande:
»Av de upplysningar, som under remissdebatten lämnades av regeringens
ledamöter, fick man den uppfattningen, att regeringen ämnade anordna en
ny utredning i försvarsfrågan. Enligt senare i pressen lämnade meddelanden
skulle dock denna utredning komma att verkställas inom försvarsdepartementet,
och då med all sannolikhet väsentligen omfatta endast militärtekniska
detaljer och s. k. ''strategiska synpunkter’.
En utredning av försvaret, som icke på allvar upptager till grundlig prövning,
huruvida det militära försvaret överhuvudtaget — med hänsyn till flygoch
gasvapnens nu uppnådda utveckling — är ineffektivt och ändamålslöst,
anse vi emellertid fullständigt värdelös och saknande alla förutsättningar att
mötas av folkmajoritetens förtroende.
Det kan möjligtvis råda tvekan om rätta tidpunkten ännu är inne att ånyo
sätta i gång den stora försvarsutredningen, men därom borde icke tvekan
råda, att om den skall igångsättas, så bör den göras allsidig och grundlig och
alltså innefatta även problemet avrustning.»
Vad först beträffar den i herrar Möllers och Hanssons motion berörda
frågan om anslaget till det frivilliga skytteväsendet, behandlas denna av
utskottet under punkt 17 av dess denna dag avgivna utlåtande nr 4.
Vidkommande härefter yrkandet om en ny försvarsutredning får utskottet,
som icke delar den uppfattning, åt vilken i förevarande motioner
givits uttryck, hemställa,
att herrar Möllers och Hanssons förevarande motioner
(1:60 och II: 139), i vad de avse frågan om ny försvarsutredning,
ävensom herrar Sandbergs och Wikströms motion
(II: 225) icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 mars 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 33.
Statsutskottets utlåtande Nr 34.
7
Reservationer:
1) av herrar Nilsson i Malmö, Rydén, Wulles, Bergström, Pauli, Anderson i
Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Wigforss, Ward och Högström, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Enligt utskottets mening påkallas en ny ingående prövning av hela vårt
törsvarsproblem redan genom de ådagalagda svårigheterna att nå ned till
eu rnnlig kostnadsram för försvarsväsendet. En sådan undersökning föranledes
emellertid även och i än högre grad av det förändrade läge, vari hela
försvarsfrågan försatts genom krigsteknikens snabbt fortgående utveckling.
De nya och fruktansvärda perspektiv, som härigenom öppnas, synas motivera
en snar förnyad omprövning av hela vårt militärväsendes ändamålsenlighet.
De utredningar, vilka av Kungl. Maj:t igångsatts och vilka innebära,
att hithörande spörsmål så gott som helt överlämnas till den militära
sakkunskapens bedömande, anser utskottet icke vara tillräckliga. Det är
nämligen icke blott nödvändigt, att de icke-militära synpunkterna få en
mera vidsträckt möjlighet att göra sig gällande i en fråga, som i så hög
grad berör den civila befolkningens vitala intressen, utan det synes även
önskvärt, att militära fackmän, som på problemet anlägga från de officiella
avvikande synpunkter i fråga om olika till försvaret hörande frågor, få tillfälle
att i en eller annan form deltaga i undersökningen.
Av det anförda framgår, att utskottet ansluter sig till de motionsvis framställda
yrkandena om åvägabringande av eu allsidig och fullständig utredning
rörande vårt lands försvar.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen i anledning av herrar Möllers och P. A.
Hanssons förevarande motioner (1:60 och 11:139), i vad
de avse frågan om ny försvarsutredning, ävensom herrar
Sandbergs och Wikströms motion (11:225) må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att spörsmålet om ändamålsenligheten
av vårt lands försvarsväsende upptages till förnyad
prövning.»;
2) av herrar Carlsson i Gävle, Hansén, Danielsson och Jönsson i Revinge,
vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Den försvarsordning Sverige för närvarande äger och som, antagen år
1925, först innevarande år mera fullständigt trätt i tillämpning, innebar
enligt riksdagens mening en av det militärpolitiska läget möjliggjord och
till de finansiella förhållandena anknuten modernisering och begränsning
av landets försvarskrafter. I dessa utgångspunkter har enligt utskottets mening
sedan dess icke någon sådan förskjutning skett, som motiverar en
allsidig utredning rörande en förnyad omläggning av försvarsväsendet. Där
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 3i.
emot synes ögonblicket just nu vara inne att med all kraft söka internationellt
främja en allmän rustningsminskning.
Till förmån för utredningskravet har anförts, att flygvapnets utveckling
och gaskrigets verkningar samt behovet av försvars- och skyddsmedel på
dessa områden böra föranleda en nyprövning av hela försvarsfrågan.
Utskottet, som icke kan finna denna mening äga tillräckligt bärande skäl,
vill erinra om att en luftförsvarsutredning pågår och förutsätter, att de
behov, som därav kunna förväntas framgå, bliva tillgodosedda inom den
kostnadsram, som följer av 1925 års försvarsbeslut.»;
3) av herrar Nilsson i Gränebo och Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett,
att utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Enär 1925 års försvarsordning först med innevarande år trätt i full tilllämpning
och följaktligen ej ännu kan sägas hava visat vad den duger till
samt ingenting i stort sett förändrat sig i försvarshänseende sedan år 1925,
anse vi ej bärande skäl vara för handen att igångsätta en ny utredning av
hela vår försvarsfråga.»
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1923