Statsutskottets utlåtande Nr 151.

3

Nr 151.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående överenskommelse
mellan Svenska staten och Trafikaktiéholaget
Grängesberg-Oxelösund beträffande tillämpningen av § 19
i 1927 års malmavtal.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 3 maj 1929 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 231, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget
till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, beträffande tillämpningen av § 19 i
1927 års malmavtal.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Enligt § 19 mom. 1 av 1927 års malraavtal mellan Svenska staten, å ena,
samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, i det följande kallat TGO,
m. fl., å andra sidan, har TGO förbundit sig att begränsa exporten av malm
från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att
densamma efter år 1927 ej överstiger en miljon ton årligen.

Sedan den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten i TGO:s styrelse, generaldirektören
T. Nothin i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 22
maj 1928 — med förmälan att TGO förvärvat vissa andra gruvfält i Grängesberg,
däri rätten till brytning icke vore begränsad, och att brytningen syntes
komma att anordnas gemensamt å bolagets förutvarande och nyförvärvade
gruvfält — framhållit önskvärdheten av att frågan om malmbrytningens
omfattning och exportkvantiteternas storlek följdes av någon av Kungl. Maj:t
förordnad sakkunnig, förordnade Kungl. Maj:t den 6 juli 1928 kommerserådet
K. J. F. Sidenvall att intill utgången av år 1929 utöva kontroll över
tillämpningen av bestämmelserna uti ifrågavarande paragraf. Med överlämnande
av bland annat en utav Södervall den 19 november 1928 avgiven
promemoria angående kontroll av export av malm från Grängesberg
hemställde generaldirektören Notbin i skrivelse till chefen för finansdepartementet
den 8 januari 1929 — med förmälan att den tolkning av kontraktet,
varom, enligt vad de överlämnade handlingarna utvisade, enighet vunnits,

4

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

syntes stå i noggrann överensstämmelse med vad som åsyftats med malmavtalet
— att chefen för finansdepartementet ville utverka Kungl. Maj:ts
förklaring, att de grunder rörande kontrollen över exporten av malm från
Grängesbergs gruvfält, varom enighet vunnits vid ett sammanträde den 13
december 1928 för överläggning rörande tillämpning av § 19 i malmavtalet,
måtte av Kungl. Maj:t lämnas utan erinran. Kommerskollegium och justitiekanslersämbetet
avgå vo härefter yttranden i ärendet, varefter generaldirektören
Nothin, efter lämnat tillfälle, inkom med ytterligare en skrivelse
i ämnet.

Vid anmälan av förevarande ärende inför Kungl. Maj:t den 15 mars 1929
anförde chefen för finansdepartementet, att han ansåg, att spörsmålet om
kontrollen över malmexporten från Grängesberg icke lämpligen borde företagas
till avgörande utan att därvid tillika reglerades den på exportbegränsningen
inverkande frågan, till huru stor del den malm, som komme
att av TGO levereras till inhemska förbrukare, skulle anses levererad
från de äldre respektive från de nyförvärvade gruvorna. Denna fråga,
varom enighet ej uppnåtts mellan statens representant i TGO:s styrelse
och styrelsens övriga medlemmar, borde därför nu upptagas till förhandling
med TGO. Därest förhandlingarna ledde till resultat, ankomme det
på Kungl. Maj:t och riksdagen att taga ståndpunkt till såväl detta
spörsmål som den ovan berörda frågan om kontrollens anordnande.

På departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t nämnda dag, att
förhandlingar skulle upptagas med TGO för vinnande av reglering av frågan
om den för inhemsk förbrukning avsedda brytningens fördelning på de olika
gruvfälten samt i samband därmed vid denna frågas lösning möjligen uppkommande
spörsmål. Därjämte bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet
att utse representant å statens vägnar för dessa förhandlingars
förande.

Med stöd av detta bemyndigande utsåg departementschefen samma dag
f. d. rådmannen E. Lyberg till representant å statens vägnar för förhandlingarnas
förande.

Sedan dessa förhandlingar slutförts, har rådmannen Lyberg med skrivelse
den 30 april 1929 överlämnat upprättat förslag till överenskommelse
med TGO beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års malmavtal.
Enligt vad TGO skriftligen meddelat, är bolaget berett att godkänna en
överenskommelse i enlighet med nämnda förslag.

Detta förslag till överenskommelse är jämte därtill hörande promemoria
av kommerserådet Sidenvall såsom bilaga fogat till utskottets utlåtande.

Vid ärendets förnyade anmälan inför Kungl. Maj:t den 3 maj 1929 har
departementschefen anfört följande:

»Efter avslutandet av 1927 års malmavtal, enligt vilket TGO förbundit sig
att begränsa exporten av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga
gruvorna i Grängesberg till 1 miljon ton årligen, har TGO, på sätt

Statsutskottets utlåtande Nr 151. 5

i det föregående omnämnts, från Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
förvärvat vissa andra gruvområden i Grängesberg. Då rätten till export av
malm från dessa senare icke blivit, vare sig genom 1927 års avtal eller
eljest, begränsad, men gruvdriften inom de bägge grupperna av gruvor måste
åtminstone delvis vara gemensam, har det blivit nödvändigt att vidtaga
särskilda åtgärder till kontrollerande av att exporten från de genom 1927
års avtal bundna gruvorna icke kommer att överstiga den i statsavtalet
angivna maximisiffran.

I detta syfte hava i den av kommerserådet Sidenvall utarbetade promemorian
vissa regler uppställts, enligt vilka bestämmes, huru den brutna malmen
fördelar sig på de äldre och de nyförvärvade gruvorna. Enär det till följd
av de ändrade förhållandena icke längre är lämpligt, om ens möjligt, att
anordna kontrollen över exporten från gruvbolagets gruvor enbart i utskeppningshamnen,
bar man vidare enats om att i stället förlägga kontrollen
till brytningsplatsen på sådant sätt, att malmen skall anses exporterad, då
den i exportfärdigt skick bortförts från uppfordringsschakt, anriknings- och
sovringsverk, vare sig malmen omedelbart avsändes från gruvfältet eller
därstädes lagras. Genom denna anordning möjliggöres en effektiv kontroll,
varjämte vinnes den beaktansvärda fördelen, att brytningen kan mer
kontinuerligt äga rum, och att följaktligen de i gruvdriften sysselsatta arbetarna
tillförsäkras jämnare arbetstillgång.

Under ärendets behandling har det visat sig, att frågan om exportkvantiteternas
avräkning står i visst samband med spörsmålet, huru den
malm, som levereras för inhemsk förbrukning, skall anses fördela sig på
de båda kategorierna av gruvor. Även på denna punkt har enighet numera
uppnåtts, nämligen sålunda att den relation, som motsvarar uppdelningen
av de totala brytningskvantiteterna, skall läggas till grund jämväl för denna
fördelning.

Under de äldre avtalens giltighet ägde TGO, utöver den fastställda årskvantiteten,
exportera vad bolaget under ett tidigare år varit befogat att
utföra men ej exporterat. Tvekan har rått, huruvida sådan rättighet tillkomme
TGO även enligt 1927 års avtal. I förslaget till överenskommelse
har denna fråga lösts så, att rätt att exportera sådana s. k. utfallna kvantiteter
ej tillkommer TGO, vare sig den obegagnade exporträtten hänför sig
till tiden efter det 1927 års avtal trädde i kraft eller dess uppkomst ligger
i tiden dessförinnan.

Därjämte har bolaget åtagit sig ansvarighet för att den överenskomna
regleringen skall bibehållas i kraft, även om gruvorna ifråga skulle komma
i annan ägares hand.

Då den överenskommelse, som sålunda preliminärt träffats, synes mig på
ett ur statens synpunkt tillfredsställande sätt lösa de frågor, som här avses,
får jag för min del tillstyrka, att sagda överenskommelse av statsmakterna
godkännes.»

6 Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Med tillstyrkande av Kungl. Majrfcs förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna det vid statsrådsprotokollet
över finansärenden den 3 maj 1929 fogade förslaget till
överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan,
beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års malmavtal.

Stockholm den 28 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 150.

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

7

Bilaga.

Förslag

till

överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, beträffande tillämpningen
av § 19 i 1927 års malmavtal.

Beträffande tillämpningen av § 19 i det den 29 juni 1927 slutna avtalet
mellan Svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
(nedan kallat TGO) m. fl. bolag, å andra sidan, har mellan Svenska staten
och TGO träffats följande överenskommelse.

l:o.

Vid fastställande årligen av den malmkvantitet, som brutits från de i
§19 mom. 1 av 1927 års avtal omförmälda, Grängesbergs Gruvaktiebolag
tillhöriga gruvor, skola gälla de regler, som återfinnas i en av kommerserådet
Karl Sidenvall upprättad, den 28 april 1929 dagtecknad här bifogad
P. M. angående den brutna malmens fördelning på sagda gruvor, å ena,
samt av TGO efter avtalets träffande från Stora Kopparbergs Bergslags
Aktiebolag förvärvade gruvor i Grängesberg, å andra sidan.

2:o.

Med avseende å den årliga exportens beräknande skall iakttagas, att
malmen, i den mån TGO icke visar, att avräkning skall ske för malmleveranser
till inhemska förbrukare, anses exporterad, då den i exportfärdigt
skick bortförts från uppfordringsschakt, anriknings- och sovringsverk, vare
sig malmen omedelbart avsändes från gruvfältet eller därstädes lagras.

3:o.

Malm, som annorledes än på grund av stadgandena i § 19 mom. 2 och 3
levereras till inhemska förbrukare, skall anses fördela sig å de i l:o omförmälda
gruvorna i samma proportion som de under motsvarande år brutna
och enligt reglerna i l:o uträknade totala malmkvantiteterna.

4:o.

TGO äger icke från de i § 19 mom. 1 omförmälda gruvor, utöver den
medgivna årskvantiteten 1 miljon ton, under ett år exportera ytterligare
malm motsvarande vad under något eller några tidigare år under avtalstiden
icke kunnat exporteras av den sålunda fastställda årskvantiteten, och

8

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

skall TGO genom 1927 års malmavtal anses hava avstått från sin rätt på
grund av äldre avtal att utöver denna årskvantitet exportera vad som icke
intill den 1 oktober 1927 exporterats av de för tidigare år medgivna kvantiteterna.

5:o.

TGO ansvarar för att här ovan givna bestämmelser bibehållas i kraft
med avseende å de av exportbegränsningen bundna gruvorna, även i den
mån dessa skulle komma i annan ägares hand.

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

9

P. M.

Enligt § 19 i 1927 års malmavtal har Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
förbundit sig att begränsa exporten av malm från de Grängesbergs
gruvaktiebolag vid avtalets ingående tillhöriga gruvor i Grängesberg,
så att densamma efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.

Malmen räknas som exporterad, då den såsom för export färdig produkt Beräkning av
lämnar gruvan, i den mån icke av bolaget visas att avräkning skall ske i exportkvantianledning
av malmleverans till inhemska förbrukare. teten Järnvägens

viktuppgifter läggas till grund för beräkning av exportkvanti -

teten.

Trafikaktiebolaget bedriver emellertid brytning av exportmalm i Grängesberg
icke blott inom ovannämnda Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga
gruvor utan även inom egna, från Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
inköpta gruvor. Då rätten till malmexport från dessa senare gruvor icke
är begränsad, måste alltså den exporterade kvantiteten uppdelas på de båda
olika grupperna av gruvor och gruvandelar.

Då utmålen äro anvisade före år 1885, skola deras gränser på djupet ej
räknas lodrätt utan i lika fallande med gruvan. Denna regel kan emellertid
i förevarande fall icke strikt tillämpas efter ordalydelsen. Därvid inverkar
isynnerhet att malmerna bilda en mot väster något konvex båge, varför,
om de tvärs över malmerna gående utmålsgränserna utdragas, dessa så småningom
sammanlöpa åt öster. För beräkning av utmålens gränser på djupet
utgår man därför från en allmän strykningsriktning för samtliga malmer
inom exportfältet. En sådan strykningsriktning fastställdes av en särskild
nämnd, som 1910—1913 arbetade för reglering av gränserna mellan Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolags och Grängesbergs gruvaktiebolags malmområden
inom exportfältet. Denna allmänna strykningsriktning lägges nu
till grund för bestämmandet av utmålsgränserna mot djupet.

Därvid skola, på sätt nämnden föreslagit, de norra och södra gränslinjerna
för utmål, som räcka över en malms hela bredd, i avseende å samma malm
vridas omkring sina mittpunkter i malmen i dagen, så att de bliva vinkelräta
mot den allmänna strykningsriktningen, under iakttagande av att malmarean
inom de verkliga och de konstruerade utmålsgränserna bliva lika stora.
Vertikalplanen genom de så erhållna nya utmålsgränserna utgöra sedan på
djupet de norra och södra utmålsgränserna för ifrågavarande malm.

För sådana utmål, som endast täcka en del av malmbredden, kan ett
dylikt förfaringssätt icke tillämpas, utan för dessa låter man utmålshörnen
mot djupet förflytta sig i mot den allmänna strykningsriktningen vinkelräta
vertikalplan efter den vid ifrågakommande del av fyndigheten rådande
medelstupningen, som för varje étage bestämmes med hjälp av gruvkartan.

För uppdelningen av den erhållna malmkvantiteten på de olika utmålsgrupperna
fastställes först huru mycket malmhaltigt berg, som uttagits från
de särskilda grupperna. Vikten av dessa bergkvantiteter bestämmes genom
direkt vägning i alla de fall, där de tekniska anordningarna medgiva att

Utmåls gränser.

Fördelning av
malmen på
olika grupper
av utmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 82 häft. (Nr 150 — 151.)

o

10

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

så sker, under det att i andra fall vikten beräknas på grund av den utbrutna
volymen, vilken bestämmes efter gruvkartan. Gruvkartan skall därför
omedelbart vid varje årsskifte kompletteras, så att av densamma- noggrann
uppgift erhålles om de särskilda arbetenas läge vid denna tidpunkt. Den
viktskvantitet berg, som erhålles av varje kubikmeter av fyndigheten bestämmes
genom särskilda observationer.

För beräkning av den maimkvantitet, som belöper sig på den sålunda
bestämda kvantiteten malmhaltigt berg från vardera av de båda utmålsgruppema,
räknas med den generella malmprocenten för hela exportfältet
under det år beräkningen avser.

Djursholm den 28 april 1929.

Karl Sidenvall.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.