Statsutskottets utlåtande Nr 149.
15
Nr 149.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
framställda förslag angående beräkningen av inkomsten av
statens järnvägar jämte en i ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1929/1930 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag (Inkomsterna. Statens
produktiva fonder), föreslagit riksdagen att å riksstaten för nämnda
budgetår upptaga inkomsttiteln »statens affärsverksamhet (överskott)», i vad
angår statens järnvägar, på följande sätt:
Statens järnvägar .................................................................... 37,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovan åberopade
statsrådsprotokoll sid. 33 ävensom »utgifter för kapitalökning» bil. 2
sid. 2—4.
I fråga om Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i en inom första kammaren
av herr Ch. Lindley väckt motion, nr 75, hemställts, det riksdagen
måtte besluta att höja den i propositionen under rubrik »Inkomster av statens
produktiva fonder» upptagna inkomstberäkningen för statens järnvägar,
37 miljoner kronor, till 40.5 miljoner kronor.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
I riksdagens år 1928 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 hava revisorerna
under § 64, med hänsyn bland annat till de ringa avsättningsmöjligheterna
för träkol med därav följande begränsade tillgång på skogsarbete
i vissa trakter av Norrland, till behandling upptagit frågan om användande
av ved i stället för stenkol som lokbränsle, vilket också vore av betydelse
för skogarnas rationella skötsel.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till revisorernas berättelse (del I sid. 188 och 189) samt de häröver avgivna
förklaringarna (del III sid. 298—302).
16
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
Utskottets
yttrande.
Chefen för finansdepartementet har till åberopade statsrådsprotokollet
(inkomsterna sid. 33) anfört följande:
»I riksstaten för löpande budgetår äro överskotten av statens affärsverksamhet
upptagna med sammanlagt 90.7 miljoner kronor, därav, från statens
järnvägar 31.5 miljoner kronor.
Järnvägsstyrelsen bar beräknat inkomsterna från statsbanedriften under
budgetåret 1929/1930 till 37.0 miljoner kronor. Styrelsen har därvid förutsatt,
att med ingången av år 1930 en ny taxa för järnvägsfrakter skall
träda i kraft, varigenom en minskning i inlevereringen till statsverket
under budgetåret i fråga skulle inträda med omkring 3.5 miljoner kronor.
Den av järnvägsstyrelsen verkställda beräkningen har ej föranlett någon
invändning från riksräkenskapsverkets sida. Såsom framgår av finansplanen
utgår jag ifrån att ifrågavarande taxelättnad kommer att genomföras. I
anledning härav och då jag icke bar någon erinran att göra mot verkens
beräkning, torde inkomsten av statens järnvägar böra i budgetförslaget
upptagas med 37.o miljoner kronor.»
Genom beslut den 19 oktober 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen
att skyndsamt inkomma med nytt förslag till taxa för transporter
å statens järnvägar, därvid styrelsen ägde avväga taxenivån på sådant
sätt, att under förutsättning av viss antagen trafikomfattning en nettoinkomstminskning
å tillhopa omkring 8,500,000 kronor kunde beräknas
uppkomma; och hade styrelsen att vid förslagets uppgörande ägna särskild
uppmärksamhet åt att lättnad för näringslivet så långt möjligt bereddes,
därvid dock erforderlig hänsyn borde tagas till de blivande taxesänkningarnas
inverkan på de enskilda järnvägarnas ekonomi.
Chefen för kommunikationsdepartementet har till ovan åberopade statsrådsprotokoll
(»utgifter för kapitalökning» bil. 2 sid. 4) erinrat, att föredragande
departementschefen i föregående års statsverksproposition utgått från
att ny taxa skulle kunna träda i kraft före utgången av innevarande budgetår.
På grund av sambandet med vissa tvistiga samtrafiksfrågor och
med hänsyn till taxearbetets tidskrävande beskaffenhet vore det icke möjligt
att slutföra arbetet till sålunda avsedd tid. Det kunde emellertid förväntas,
att ny godstaxa för statens järnvägar och nya bestämmelser rörande
godssamtrafiken skulle kunna träda i tillämpning med ingången av år 1930.
Järnvägsstyrelsen bar sedermera i utlåtande den 28 mars 1929 inkommit
med det sålunda infordrade taxeförslaget.
Enligt vad utskottet inhämtat, synes numera ovisst, om den nya taxan
för statens järnvägar kan träda i tillämpning vid den av departementschefen
tidigare angivna tidpunkten den 1 januari 1930. Med hänsyn till betydelsen
för näringslivet av att de i utsikt ställda taxelindringarna snarast må kunna
genomföras, synes utskottet önskligt, att de i ärendet erforderliga utredningarna
bedrivas med skyndsamhet, så att ytterligare dröjsmål med de nya
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
17
trafikavgifternas genomförande i möjligaste mån kan undvikas. I övrigt
vill utskottet endast erinra om sitt i utlåtande denna dag, nr 148, avgivna
förslag om viss nedskrivning av statens järnvägars lånekapital. Genom
bifall härtill skulle, enligt vad järnvägsstyrelsen själv ställt i utsikt, öppnas
möjlighet till de ifrågasatta taxenedsättningarnas genomförande utan eftersättande
av skäliga förräntningskrav på denna statens affärsgren.
I ovanberörda av herr Lindley väckta motion har uttalats betänkligheter
mot godstaxornas sänkning, under framhållande av den enligt motionärens
mening olämpliga skärpning i konkurrensen med sjöfarten, som en dylik
sänkning komme att medföra. Motionären har också erinrat om de betydande
särskilda fraktnedsättningar, som på vissa med sjöfarten konkurrerande
järnvägssträckor plägat beviljas. Beträffande det av motionären i
sistnämnda avseende anförda exemplet (frakten för mineralvatten Hälsingborg—Göteborg)
må till rättelse meddelas, att fraktavgiften efter nedsättningen
å nämnda sträcka utgör 160 öre och ej som motionären angivit 60 öre för
100 kilogram (mot normalt 200 öre). De i anslutning härtill gjorda erinringarna
äga alltså icke sakligt underlag.
Enligt vad från järnvägsstyrelsen framhållits, prövas vid beviljande av
nedsättningar i varje enskilt fall noggrant de ifrågasatta nedsättningarnas
verkningar i olika avseenden. Till frågans belysning må ytterligare erinras,
att, medan den inrikes sjöfarten alltsedan 1913 varit stadd i kraftig utveckling,
det å statens järnvägar transporterade godset under motsvarande tid
ej undergått någon ökning.
Såsom utskottet i ovannämnda utlåtande rörande inkomsten av statens
aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (nr 148) omförmält, hava i
väckta motioner I: 142 och II: 249 hemställts om anslags beviljande för
täckning av de förluster, som kunna uppstå för statens järnvägar genom en
ytterligare nedsättning av fraktsatserna från övre Norrland för träkol och
andra för sydligare landsdelars industri nödvändiga råvaror, vilka eljest
icke kunna finna ekonomisk användning.
Icke minst ur norrländsk skogsvårdssynpunkt måste det — såsom också
statsrevisorerna antytt — vara av vikt, att avfallsvirket efter timmerdrivningarna
och gallringsvirket från ungskogarna tillvaratagas. I samband
därmed måste ock framstå som önskligt, att träkolsavsättningen från Norrland,
enkannerligen dess övre delar, kan underlättas genom billiga järnvägsfrakter.
Utan att kunna tillstyrka motionärens förslag om en särskild statssubvention
för detta ändamål vill dock utskottet förutsätta, att de motionsvis
anförda synpunkterna, vilka i första hand synas avse träkolsfrakterna,
skola beaktas vid de nya transportavgifternas avvägning. Det torde ock få
förväntas, att järnvägsstyrelsen allt framgent skall finna angeläget att därutöver
i största möjliga utsträckning söka tillmötesgå de mera avlägsna
produktionsorternas behov av särskilda fraktnedsättningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 81 haft. (Nr 1U8—149.) 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
Beträffande till sist det inkomstbelopp, som bör från statens järnvägar
upptagas i riksstaten för 1929/1930, skulle detta enligt tidigare beräkningar
vid oförändrad taxa böra antagas uppgå till 40.5 miljoner kronor. Vid
genomförande av taxesänkningarna vid tidigare angiven tidpunkt den 1
januari 1930 bör detta belopp, enligt vad i statsverkspropositionen angivits,
minskas med 3.5 miljoner kronor till 37 miljoner kronor. Då emellertid
ytterligare uppskov med den nya taxans ikraftträdande synes vara att förutse
samt också med tagen hänsyn till att enligt inhämtade uppgifter statsbanornas
trafikinkomster på sista tiden börjat visa någon tendens till ökning,
har utskottet ansett ifrågavarande inkomstpost för nästkommande
budgetår kunna upptagas till 40 miljoner kronor.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och herr Lindleys i ämnet väckta motion
(I: 75), må i riksstaten för budgetåret 1929/1930 under
statens affärsverksamhet (överskott) upptaga inkomsten
från statens järnvägar till ett belopp av 40,000,000 kronor;
samt
b) att herrar Asplunds och Högströms samt Ericsons
i Boxholm motioner 1:142 och II: 249, i vad desamma
avse beviljande av anslag för vissa taxenedsättningar,
må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 28 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 148.
Statsutskottets utlåtande Nr 149.
19
Reservation
av herr Asplund, som ansett att utskottets yttrande och förslag, i vad
detsamma avser väckta motioner om viss taxenedsättning, bort hava följande
lydelse:
»Såsom utskottet--- — användning.
Icke minst — — — järnvägsfrakter. Utskottet förutsätter därför att de
motionsvis — — — särskilda fraktnedsättningar.
Utskottet, som för sin del icke anser sig nu böra taga ståndpunkt till
statsrevisorernas förslag om användande av utefter inlandsbanan befintlig
brännved som lokbränsle, anser emellertid det av statsrevisorerna påpekade
mycket stora behovet av ytterligare arbetstillfällen såväl för inflyttade
kolonister som för befolkningen i övrigt uti i ifrågavarande trakter påkalla
omedelbara åtgärder utan avvaktande av den nya järnvägstaxans införande.
Då härför erforderliga fraktlindringar skulle kunna medföra en viss driftsförlust
för statens järnvägar, vilket även måste bliva fallet med den i år
beslutade billinjen övertorneå—Pajala och dess förläggning till Kiruna, och
då dessa driftsförluster måste i någon mån inverka på de nya transportavgifternas
avvägning, synes ersättning härför böra beredas statens järnvägar.
Då det i herr Asplunds motion härför föreslagna anslaget, 1 miljon kronor,
synes utskottet vara onödigt högt tilltaget, vill utskottet förorda att för nästkommande
budgetår för ifrågavarande ändamål anvisas ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Beträffande till sist — — — 40 miljoner kronor.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må
b) i anledning av det av riksdagens år 1928 församlade
revisorer i deras berättelse under § 64 gjorda uttalande
och de av herrar Asplund m. fl. samt Ericson i
Boxbolm och Högström väckta motionerna (1:142 samt
II: 249) till täckande av ovan angivna driftförluster för
statens järnvägar för budgetåret 1929/1930 bevilja ett
extra reservationsanslag av 500,000 kronor.»