Statsutskottets utlåtande Nr I4d.

Jo

Nr 146.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1929 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
beräknade kostnader för vanjÖreanstalt i
Härnösand.

(3:e avel.)

Uti eu till riksdagen den 10 maj 1929 avlåten proposition, nr 237, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen att — med ändring av vad 1927 års
riksdag härutinnan bestämt — medgiva, att omändringen till vanföreanstalt
av det för Hemsö kustartillerikår ursprungligen avsedda kasernetablissementet
i Härnösand må ske i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
K. Giiettler upprättade, den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929 dagtecknade
ritningar och för en beräknad kostnad av högst 1,200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I en den 22 februari 1927 avlåten proposition, nr 137, föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att dels medgiva, att det för Hemsö kustartillerikår ursprungligen
avsedda kasernetablissementet i Härnösand finge för en beräknad
kostnad av högst 960,000 kronor omändras till vanföreanstalt i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten K. Giiettler i augusti 1926 för ett
såsom alternativ betecknat förslag uppgjorda ritningar samt att förty det
för nämnda anstalt avsedda området, omfattande ungefär 40,800 kvadratmeter,
finge från och med den 1 juli 1927 överföras från försvarsväsendet, dels oek
till vanföreanstalt i Härnösand för budgetåret 1927/1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 75,000 kronor.

Till huvudsakligt underlag för ifrågavarande proposition tjänade en av
kasernkommittén i skrivelse den 2 december 1926 gjord framställning i ämnet.

I skrivelse den 20 maj 1927, nr 205, anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts omförmälda proposition nr 137. I sammanhang därmed
uttalade riksdagen, att det enligt riksdagens mening vore önskligt att, innan
de i propositionen avsedda ombyggnadsarbetena igångsattes, trygghet vunnits
för att en överenskommelse om anstaltsverksamhetens drivande genom
en enskild förening kunde åstadkommas.

1117 211

26

Statsutskottets utlåtande Nr 146.

Genom brev den 9 juni 1927 fattade Kungl. Maj:t beslut bland annat
därom att förenämnda till vanföreanstalt avsedda område om ungefär 40,800
kvadratmeter skulle från och* med den 1 juli 1927 överföras från försvarsväsendet
och tills vidare, jämte därå befintliga byggnader, ställas under
byggnadsstyrelsens förvaltning.

I 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 67) meddelade
föredragande departementschefen i samband med behandling av frågan om
äskande av ytterligare medel till förevarande ändamål, att den 15 november
1927 bildats en förening, benämnd föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland,
med ändamål att efter överenskommelse med vederbörande å statens
vägnar omhändertaga driften av ifrågavarande vanföreanstalt, ävensom att,
efter vissa inom socialdepartementet förda överläggningar, förslag till dylik
överenskommelse förelåge. Detta förslag kunde enligt departementschefens
mening anses innebära trygghet för att överenskommelse rörande anstaltens
omhändertagande av den nybildade föreningen kunde komma till stånd. I
överensstämmelse med vad 1927 års riksdag anfört syntes alltså förberedelserna
till ombyggnadsarbetena kunna påbörjas inom en nära framtid. Följaktligen
borde fortsatt anslag till dessa arbeten beräknas för budgetåret
1928/1929. I sådant hänseende framhöll departementschefen, att de förberedande
åtgärderna beträffande formerna för anstaltens drivande medfört
tidsutdräkt med byggnadsarbetenas igångsättande och att det därför skulle
behövas viss forcering, för att arbetena skulle bliva färdiga till den ar 1927
beräknade tidpunkten. Då det vid ärendets behandling icke förutsatts, att
driften vid anstalten skulle behöva vara igångsatt förrän den 1 juli 1931,
syntes det icke vara nödvändigt att på sådant sätt forcera arbetet. Det borde
vara tillräckligt, att ombyggnadsarbetena vore avslutade vid 1930 års utgång.
Vid sådant förhållande skulle det erforderliga kostnadsbeloppet kunna fördelas
på tre budgetår, därvid för budgetåret 1928/1929 icke syntes behöva
beviljas större anslag än 200,000 kronor.

I sin skrivelse den 27 april 1928, nr 5 A, anförde riksdagen — under
punkt 53 — bland annat, att riksdagen i likhet med departementschefen
funne föreningens för bistånd åt vanföra i Norrland beslut att förklara sig
villig att övertaga driften av anstalten i fråga tillsammans med det från föreningsstyrelsen
inkomna förslaget till överenskommelse innebära trygghet
för att avtal rörande anstaltens omhänderhavande av den nybildade föreningen
kunde komma till stånd. I överensstämmelse med vad riksdagen i sin
skrivelse den 20 maj 1927, nr 205, anfört syntes alltså förberedelserna till
ombyggnadsarbetena, så snart ske kunde, böra påbörjas.

I samband med behandling i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 67) av frågan om medel till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1929/1930 erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 10 februari 1928 för Kungl. Maj:ts och kronans del godkänt ett från
styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland med skrivelse

Statsutskottets utlåtande Nr 146. 27

den 6 februari 1928 överlämnat förnyat förslag till överenskommelse under
visst förbehåll, som i detta sammanhang icke lärer behöva beröras.

Vidare erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t genom brev den
16 mars 1928 anbefallt byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen
och föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland låta i huvudsaklig
överensstämmelse med förut omförmälda, av arkitekten Giiettler i augusti
1926 uppgjorda ritningar för en kostnad av högst 960,000 kronor utföra
erforderliga byggnadsarbeten för ifrågavarande kasernetablissements omändring
till vanföreanstalt, därvid borde beaktas dels vad byggnadsstyrelsen i
utlåtande den 5 januari 1927 anfört därom, att vid arbetsritningarnas utarbetande
vissa jämkningar borde vidtagas med hänsyn till den befintliga
byggnadsstommen, dels ock vad 1927 års besparingsnämnd i promemoria av
den 7 mars 1928 yttrat beträffande jämkningar och förenklingar, vilka vore
ägnade att nedbringa byggnadskostnaden; därvid byggnadsstyrelsen skulle
äga att efter samråd med medicinalstyrelsen och nämnda förening företaga
de smärre ändringar i ritningarna, som i angivna %eller andra hänseenden
kunde visa sig behövliga eller lämpliga och av medicinalstyrelsen efter föreningens
hörande godkändes samt icke medförde ökning av kostnaden. Departementschefen
erinrade därjämte, att Kungl. Maj:t genom särskilda brev
ställt till byggnadsstyrelsens förfogande de anslag å respektive 75,000 och

200.000 kronor, som riksdagen för budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 anvisat
till vanföreanstalt i Härnösand.

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag äskade Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med departementschefens förslag till vanföreanstalt i Härnösand
ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor. Detta förslag har av
riksdagen bifallits.

I en den 23 april 1929 till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse har nu
byggnadsstyrelsen anmält, att sedan ritningsarbetet och erforderliga specialutredningar
avslutats samt infordrade entreprenadanbud avgivits, det blivit
klart, att ombyggnadsarbetet icke skulle kunna utföras för den av riksdagen
godkända kostnadssumman, trots det att avsevärda jämkningar och förenklingar
genomförts. Styrelsen ansåge sig fördenskull förhindrad att igångsätta
arbetena utan särskilt bemyndigande och hade därför velat underställa frågan
Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt byggnadsstyrelsens beräkningar komme kostnaderna att uppgå till

1.204.000 kronor.

Vid anmälan av förevarande skrivelse inför Kungl. Maj:t har departementschefen
anfört följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att det är först under den senaste
tiden som det blivit klarlagt, att den beräknade kostnadssumman för vanföreanstalten
i Härnösand icke är tillräcklig, därest anstalten skall utföras
i den beslutade omfattningen. Ännu vid tiden för avlåtandet av den framställning,
på vilken äskandet i årets statsverksproposition om fortsatt anslag
till ändamålet grundade sig, torde byggnadsstyrelsen hava haft den uppfatt -

28

Statsutskottets utlåtande Nr 146.

ningen, att med hänsyn till de förenklingar och jämkningar, som kunde
komma att vidtagas, den bestämda kostnadssumman sannolikt icke skulle
behöva överskridas. Att det nu emellertid måste förutses, att nämnda belopp
icke kommer att förslå, beror enligt byggnadsstyrelsen — utom på
de anförda betydande kostnadsökningarna beträffande vissa specialarbeten
— även på den omständigheten att de numera definitivt föreslagna modifikationerna
i den ursprungliga planen icke kunnat erhålla den omfattning, som
förut antagits. Det för helt kort tid sedan inkomna entreprenadanbud, på
vilket byggnadsstyrelsen grundat sina senaste beräkningar, ligger avsevärt
under övriga anbud och torde, enligt vad från byggnadsstyrelsen anförts,
kunna anses fullt rimligt med hänsyn till nu rådande priser, varför man nu
torde hava att i likhet med byggnadsstyrelsen utgå från detsamma.

Vid det förnyade övervägande, som i anledning av vad sålunda inträffat
ägnats ifrågavarande angelägenhet, har jag till en början funnit, att det redan
med hänsyn till det av riksdagen godkända avtalet med Härnösands stad
samt andra redan träffatle, i det föregående omförmälda dispositioner näppeligen
kan ifrågakomma, att statsmakterna skulle på grund av den nu till
synes oundvikliga merkostnaden frångå sitt beslut rörande inrättande av
ifrågavarande anstalt. En sådan omläggning skulle för övrigt enligt nyssnämnda
avtal medföra ekonomiska konsekvenser för statsverket samt på
ett beklagligt sätt försvåra eller i varje fall avsevärt fördröja lösningen av
den trängande frågan om förbättring av vanföreväsendet i Norrland. Å
andra sidan böra tydligen arbetena med kasernetablissementets omändring
icke igångsättas i den omfattning, att det redan från början är klart, att de
avsedda medlen icke komma att förslå.

Med utgångspunkt från den sålunda uttalade uppfattningen, och då det
på grund av det starka behovet av en vanföreanstalt i Norrland samt
med hänsyn till den i avtalet med Härnösands stad bestämda, med viss
skadeståndsplikt förknippade tidsfristen för anstaltens färdigställande skulle
vara synnerligen olägligt, därest med arbetenas påbörjande måste få anstå
under någon längre tid, har jag till en början undersökt, huruvida det
skulle låta sig göra att nu igångsätta arbetena endast i så begränsad omfattning,
att den anvisade kostnadsramen icke skulle behöva överskridas.
Detta skulle alltså innebära, att viss inskränkning skulle göras i ombyggnadsarbetena;
det skulle sedermera bliva nästa års riksdags sak att på framställning
av Kungl. Maj:t pröva, huruvida en sådan inskränkning borde bliva
definitiv eller om riksdagen ville anvisa det belopp, som ytterligare erfordrades
för byggnadsarbetets fullföljande i dess ursprungligen avsedda omfattuing.

Vid den sålunda avsedda undersökningen har det framgått, att den enda
inskränkning, som kan ifrågakomma, därest icke fullständig omläggning skall
ske av planen för anstalten, skulle bestå i att inrättandet av det för 48
elever avsedda skolhemmet skulle undanskjutas. Detta skolhem skulle, såsom
förut anförts, enligt den ursprungliga planen inredas i matinrättningsbyggnaden,
vars källarvåning emellertid skulle tagas i anspråk för ekonomilokaler

Statsutskottets utlåtande Nr 14(i.

29

för hela anstaltens räkning. Den kostnadsminskning, som skulle uppkomma,
därest arbetena beträffande nämnda byggnad inskränktes till att avse de
för anstalten i dess lielhet erforderliga anordningarna, hava beräknats till

126,000 kronor. Jämväl på eu del andra punkter skulle det, enligt vad den
verkställda undersökningen givit vid handen, vara möjligt att genom vissa
inskränkningar åstadkomma kostnadsminskning. Sålunda skulle exempelvis
tills vidare antalet hissar i huvudbyggnaden kunna begränsas till det ursprungligen
avsedda samt anskaffandet av stängsel kring området samt dettas
planering kunna undanskjutas. Med tillägg av på sådant sätt åstadkomna
mindre kostnadsbesparingar skulle det sannolikt vara möjligt att, vid uteslutande
av skolhemmet, genomföra byggnadsarbetena för den anvisade
summan.

Emellertid har jag icke funnit den sålunda antydda utvägen vara att tillråda.
Visserligen skulle, även med uteslutande av skolhemmets elevantal,
anstaltens storlek bliva betydligt större än den, som i avtalet med Härnösands
stad stadgats såsom minimum. Skolhemmet utgör emellertid en så
väsentlig del av en för sitt ändamål väl lämpad vanföreanstalt, att dess
undanskjutande måste vara ägnat att väcka betänkligheter. Vid valet mellan
Sundsvalls- och Härnösandsförslagen ansågs för övrigt vid frågans behandling
år 1927 ett av det senare förslagets mest betydande företräden vara, att
därmed skulle vinnas ett dylikt hem. Dettas betydelse är också särskilt
stor i Norrland, där de stora avstånden göra det ännu svårare än eljest för
vanföra barn att kunna följa den allmänna undervisningen.

Av dessa skäl har jag alltså icke ansett mig kunna tillstyrka sådana inskränkningar
i byggnadsarbetena, att den beviljade kostnadssumman skulle
bliva tillräcklig. Enligt vad förut anförts, har jag icke heller ansett det böra
ifrågakomma att uppskjuta arbetenas igångsättande över huvud i avvaktan
på beslut i ämnet vid nästa riksdag. Vid sådant förhållande har jag funnit
mig nödsakad att tillstyrka, att oaktat den sena tidpunkten frågan måtte få
liänskjutas till den nu samlade riksdagen. Redan i detta sammanhang vill
jag emellertid därvid understryka, att, såsom byggnadsstyrelsen framhållit,
det icke är behövligt att för nästa budgetår bevilja medel utöver det i
statsverkspropositionen föreslagna och av riksdagen redan anvisade beloppet.
Erågan har således icke någon betydelse för riksstaten för nästa budgetår
utan avser endast ett principbeslut rörande de sammanlagda kostnaderna
för ombyggnadsföretaget.

Den ifrågasatta kostnadsökningen hänför sig, såsom av det föregående
framgår, till två särskilda omständigheter, å ena sidan ökade kostnader för
de i den redan godkända planen ingående arbetena och å andra sidan behovet
av vissa i denna plan icke ingående kompletteringsarbeten eller särskilda
anordningar. Vad angår kostnadsökningen av förstnämnda anledning
har vid den granskning, som ägnats de till grund för byggnadsstyrelsens
sista skrivelse liggande, i stor utsträckning på specialutredningar grundade
beräkningarna, någon anledning till erinran icke förekommit i vidare mån
än att det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke — i anslutning till den upp -

30

Statsutskottets utlåtande Nr 146

fattning som kom till synes i 1927 års proposition — det till administrationskostnader
samt arkitekt- och kontrollantarvoden beräknade beloppet skulle
kunna något sänkas. Emellertid synes det mig därjämte böra övervägas,
huruvida icke vid ett ombyggnadsarbete av förevarande art kostnaderna för
själva byggnadsarbetenas utförande skulle kunna i någon mån nedbringas,
därest de arbeten, som nu äro avsedda att utlämnas till entreprenad, åtminstone
i viss utsträckning utfördes under byggnadsstyrelsens egen regi.
Såväl härutinnan som i andra hänseenden komma givetvis vid ärendets
vidare behandling alla möjliga åtgärder att vidtagas för kostnadernas begränsande.

Yad angår de föreslagna s. k. kompletteringsarbetena, må beträffande
posten å 40,000 kronor till linoleummattor anmärkas, att denna post avser
samtliga dylika mattor inom anstalten. Då på sätt byggnadsstyrelsen anfört
det synes lämpligt att jämväl cementgolv i viss utsträckning förses med
dylik golvbetäckning, synes anledning till erinran icke finnas mot ifrågavarande
post. Yad härefter beträffar förslaget om insättande av en elektrisk
ångpanna, avsedd att i viss utsträckning användas för uppvärmningsändamål
och varmvattenberedning jämsides med de förut planerade, koleldade pannorna,
har jag funnit de från byggnadsstyrelsen inhämtade kompletterande upplysningarna
giva vid handen, att genom den elektriska ångpannans utnyttjande
framför allt vid tillfällen, då billig kraft erhålles samt ångvärme till
rumsuppvärmning ej erfordras, en minskning i driftkostnaderna skulle komma
att ske. Ehuru några närmare upplysningar icke ännu kunnat lämnas om
storleken av den vinst, som härigenom skulle kunna ernås, har jag ansett,
att möjlighet borde beredas till genomförande av ifrågavarande förslag. Yad
slutligen angår den ytterligare ifrågasatta hissen i huvudbyggnaden framgår
av den lämnade redogörelsen, att densamma huvudsakligen är avsedd för
underlättande av transporten av sjuka till operationsavdelningen. Med hänsyn
härtill synes erinran icke vara att göra mot planens kompletterande med
sagda hiss.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle kostnaderna för utförande
av anstalten i enlighet med den senast upprättade planen komma att uppgå
till högst 1,204,000 kronor, vilket belopp emellertid, med hänsyn bland annat
till vad jag anfört rörande posten till administrationskostnader m. in., synes
kunna avrundas till 1,200,000 kronor. Detta belopp — som enligt det föregående
är att anse som ett maximum — motsvarar eu kostnad per plats av
4,918 kronor. Till jämförelse vill jag erinra, att platskostnaden för Sundsvallsförslaget,
vilket — utan inrättande av skolhem — avsåg fullständig nybyggnad,
år 1926 beräknades uppgå till 7,898 kronor. Om man inräknar de
på kasernetablissementets uppförande förut nedlagda kostnaderna 1,100,000
kronor, blir kostnaden för plats 9,426 kronor, vilket vid jämförelse med kostnaderna
för den ifrågasatta anstalten i Sundsvall utvisar, att även med den
nu ifrågasatta kostnadsökningen Härnösandsanstaltens anordnande innebär
ett ekonomiskt sett ganska fördelaktigt utnyttjande av de redan befintliga
kasernbyggnaderna. Ytterligare må för övrigt i detta sammanhang erinras,

Statsutskottets utlåtande Nv 14f).

31

att enligt vad 1927 års proposition utvisar någon annan ändamålsenlig användning
av kasernerna för civilt ändamål icke ifrågakommit.»

Med hänsyn till i ärendet förekommande omständigheter har utskottet
ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må — med ändring av vad 1927 års riksdag
liärutinnan bestämt — medgiva, att omändringen till vanföreanstalt
av det för Hemsö kustartillerikår ursprungligen avsedda
kasernetablissementet i Härnösand må ske i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten K. Giiettler upprättade,
den 31 oktober 1928 och den 2 mars 1929 dagtecknade
ritningar och för en beräknad kostnad av högst 1,200,000 kronor.

Stockholm den 27 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 145.