Statsutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1929 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts under andra huvudtiteln av
statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag
till bestridande av kostnaderna för uppgående av riksgränsen
mot Norge.

(3:e avd.)

I deu till riksdagen deu 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1929/1930 har Kungl.
Maj:t under andra huvudtiteln, innefattande anslagen till justitiedepartementet,
(punkt 35) föreslagit riksdagen att till bestridande av kostnaderna
för uppgående av riksgränsen mot Norge för sagda budgetår anvisa ett extra
reservationsanslag å 70,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
av andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar
utariordna vad av detta belopp må finnas erforderligt före den
1 juli 1929.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 54—60 i
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden förenämnda dag.

Riksgränsen mot Norge har huvudsakligen tillkommit på grundval av
tvenne traktater, den ena av den 26 oktober 1661 för den bohuslänska

gränsen och den andra av den ^o^toke”^ för den övriga delen av gränsen.

I nämnda traktater förklaras, att riksgränsen skall framgå genom vissa
närmare angivna brytningspunkter. Bestämmelser om riksgränsens »redresserande,
uthuggande och rörläggande» äro meddelade i en vid 1751 års traktat
fogad s. k. kodicill. Enligt dessa bestämmelser skulle rös uppsättas ej blott
i brytningspunkterna (kuvudrös) utan även däremellan, »då distansen är
lång och punkterna således situerade, att man icke kan se ifrån den ena
till den andra» (mellanrös). Vid riksgränsens redresserande i skog skulle
iakttagas, att gränsen »uthugges till 16 alnars bredd, 8 alnar på vardera
sidan om linjen, varigenom gränsen bliver desto säkrare och rösen så
mycket synbarare». Det sålunda stadgade utmärkandet av riksgränsen
ägde rum under åren 1752—1766, och upprättades därvid särskilda kartor
över gränsens sträckning.

Enligt föreskrift i kodieillen skulle gränslinjen vart tionde år uppgås,
därvid gränsgatorna borde rensas från uppvuxen skog, och tillika borde
efterses, om riksrösen vore »uti sitt behöriga och oskadda tillstånd». Denna
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. U häft. (Nr U.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

föreskrift ändrades sedermera genom en kungl. resolution, beslutad i sammansatt
svenskt-norskt statsråd den 22 oktober 1845, så till vida, att gränsröjning
och eftersyn skulle äga rum längs gränsen mot dåvarande Kristiania
och Trondhjems stift vart femtonde år och längs den norr därom
belägna gränsen vart tjugufemte år.

I 1661 års traktat förekomma inga bestämmelser vare sig om sättet för
rörläggningen eller om eftersyn av gränsen. Vid den röjning av Dalslandsgränsen,
som företogs år 1793, anmärktes emellertid, att gränsen mellan
Bohuslän och Norge icke vore synbar och att den sannolikt ej någonsin
blivit uppgången efter år 1661. I anledning härav bestämde Kungl.
Maj:t år 1804, att, ehuru denna del av riksgränsen ej hade någon grund i
1751 års traktat, det likväl horde stå vederbörande å ömse sidor om gränsen
fritt att träffa överenskommelse om röjning därstädes. En dylik
gränsröjning kom också till stånd år 1817, och vid sedermera företagna
röjningar av gränsen norr om Bohuslän hava förrättningarna städse utsträckts
till gränsens ändpunkt vid Idefjorden.

De senaste gränsröjningarna försiggingo år 1896 för den norra gränsdelen
från riksröset nr 204 till gränsen mot Finland (motsvarande gräns
sträckan utefter Lappland) samt år 1909 för den södra gränsdelen. Enligt
gällande bestämmelser skulle alltså nya gränsröjningar hava ägt
rum respektive åren 1921 och 1924, men dessa förrättningar blevo jämlikt
beslut av Kungl. Maj:t den 3 december 1920 och den 27 juli 1923 tills
vidare uppskjutna i anledning av att fråga uppkommit om företagande
av en fullständig revision av gränsen mellan Sverige och Norge. Vid 1896
och 1909 års gränsröjningar hade nämligen upptäckts vissa felaktigheter
beträffande gränsens beskaffenhet.

Med anledning av de felaktigheter, som vid 1909 års gränsröjning konstaterats,
beslöt Kungl. Maj:t den 30 mars 1915 föreslå norska regeringen
att gemensamt med den svenska regeringen vidtaga åtgärd i ändamål att
verkställa eu fullständig revidering och korrigering av gränsen mellan de
båda rikena i dess helhet för att såväl i fråga om mellanrösens läge som
gränsgatornas sträckning bringa gränsen i full överensstämmelse med
1751 års gränstraktat. Såsom svar härå anförde den norska regeringen, att
en gränsreglering i enlighet med det svenska förslaget skulle för båda
rikena medföra mycket betydliga utgifter i förhållande till genomförandet
av det från norsk sida år 1909 framställda förslaget om rätlinig röjning av
gränsen från rös till rös med bibehållande av de ursprungliga mellanrösen;
och föreslog norska regeringen med hänsyn härtill, att till eu
början en beräkning av de med en gränsrevidering enligt det svenska
förslaget förbundna kostnaderna måtte uppgöras samt att för sådant
ändamål från norsk sida chefen för Norges geografiske opmaaling och
från svensk sida chefen för rikets allmänna kartverk måtte bemyndigas
att träda i direkt förbindelse med varandra till en förberedande konferens
i saken som utgångspunkt för en förslagsvis gjord utgiftsberäkning och

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

3

ett eventuellt förslag i ämnet, varvid enligt norska regeringens uppfati
ning även borde upptagas frågan om utmärkande av gränsen med tids
enliga märken. Med föranledande av norska regeringens sistberörda förslag
bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 25 september 1920
chefen för rikets allmänna kartverk att träda i direkt förbindelse med
chefen för Norges geografiske opmaaling till eu dylik förberedande
konferens.

I skrivelse den 19 juni 1926 anmälde sedermera chefen för rikets all
männa kartverk, att, efter ingående förhandlingar mellan honom och
chefen för Norges geografiske opmaaling, enighet vunnits om viss grund
för beräkning av kostnaderna för riksgränsens ifrågasatta revidering
och korrigering in. in.; och överlämnades med skrivelsen

dels en mellan de båda kartverkscheferna i angivna hänseende träffad,
den 15 och den 17 juni 1926 dagtecknad överenskommelse, upptagande
tvenne under särskilda punkter närmare behandlade alternativ, nämligen:
A) en korrigering (revidering) av riksgränsen för dess bringande i full
överensstämmelse med 1751 års gränstraktat och dess försättande i tidsenligt
skick samt B) arbeten, som ansåges önskvärda för att sätta gränsen
i tidsenligt skick,

dels ock en av den svenske kartverkschefen rörande kostnaderna för
Sveriges del för genomförande av de olika alternativen förslagsvis upprättad
beräkning, slutande enligt det förra alternativet å 307,000 kronor
och enligt det senare alternativet å 103,000 kronor.

Sedan länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,
Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län hörts i anledning
av kartverkschefens skrivelse, företog Kungl. Maj:t ärendet till
förnyat övervägande och fann därvid enligt beslut den 9 juni 1927 förslaget
om verkställande av en fullständig revidering och korrigering av
gränsen mellan de håda rikena icke böra för Sveriges del vidhållas samt
förordnade, att förhandlingar skulle upptagas med norska regeringen om
en definitiv överenskommelse rörande traktatsenlig röjning och eftersyn
av gränsen enligt det av kartverkscheferna framlagda alternativ B.

Sedan norska regeringen förklarat sig villig att under förbehåll av
stortingets samtycke upptaga dylika förhandlingar, föreslogs från svensk
sida, att fältarbetet skulle börjas år 1929 av tvenne blandade gränskom
missioner, den ena vid landgränsens sydliga slutpunkt omkring den 10
maj och den andra vid riksröset nr 138 vid midsommartiden, samt att eu
representant från norsk sida skulle utses att med den svenske kartverkschefen
överlägga om ett förslag, huvudsakligen i överensstämmelse med
alternativ B, till för båda rikenas gränskommissioner gällande bestämmelser,
avsedda att intagas i vederbörandes arbetsinstruktion. Norska
regeringen svarade härtill, att den fortfarande under förbehåll av stortingets
samtycke vore villig vidtaga åtgärder i syfte att arbetet vid
gränsen skulle kunna taga sin början å angivna tider samt att direktören

4

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

för Norges geografiske opmaaling utsetts att med den svenske kartverks
chefen dryfta förslag till arbetsinstruktion.

Kungl. Maj:t uppdrog därefter den 28 augusti 1928 åt den svenske kartverkschefen
att efter överläggning med den från norsk sida utsedde representanten
inkomma med förslag till instruktion för de båda gränskommissionerna,
och har kartverkschefen med skrivelse den 20 december
1928 överlämnat sådant förslag.

Huvudsakliga innebörden av ovannämnda med alternativ B betecknade
förslag angående riksgränsens uppgående är följande.

Samtliga äldre riksrös (såväl huvudrös som mellanrös) bibehållas i sitt
nuvarande läge. Hittills omarkerade brytningspunkter å riksgränsen,
uppräknade i 1751 års gränstraktat, markeras med nya riksrös i den mån
omständigheterna medgiva. Härjämte uppsättas nya riksrös eller s. k.
utliggare efter vissa närmare angivna grunder (antalet sådana nya riksrös
beräknas till 223 stycken). Nyuppförda riksrös, evad de sättas i
brytningspunkt eller icke, betecknas med samma nummer som närmast
åt sydhållet belägna nuvarande riksrös med tillägg av en bokstav, t. ex.
187 A, 187 B o. s. v. Särskilda föreskrifter lämnas om sättet för uppförande
av nya riksrös, reparation av äldre riksrös samt upphuggande
av gränsgator. Det förutsättes, att gränslinjen mellan befintliga rös uppgås
i möjligaste mån rätlinigt. Inskjutandet av nya mellanrös och utliggare
i vederbörligt vertikalplan mellan vid gränsuppgången 1752—1760
satta rös utföres med den noggrannhet, som betingas av hänsyn till det
praktiska livets behov, och under hänsynstagande till rimliga arbetskostnader.
Någon ny detaljkarta över gränsen upprättas icke, utan befintliga
topografiska kartor revideras.

Gränsuppgångens ledning uppdrages åt de båda rikenas kartverk och
själva fältarbetet åt två särskilda gränskommissioner. Gränskommissionernas
svenska personal skulle utgöras av sammanlagt 2 kommissarier
(ålder och tjänsteställning motsvarande minst kaptens grad), 2 assistenter
med geodetisk utbildning och övade i stakning, tillika förmän för arbetsstyrkan,
2 ledare av trängen, tillika lägerkommendanter, 2 ordonnanser,
2 kockar, 2 stenhuggare, 2 stenarbetare, 14 eller 12 skogsarbetare och 10
klövjehästförare. Härjämte erfordras visst antal klövjehästar. Vid behov
anställes ytterligare arbetsstyrka å ort och ställe.

Under förutsättning att gränsuppgången organiseras på angivet sätt
beräknas arbetet kunna fortskrida så, att söder om riksrös nr 126 uppgås
25 kilometer av gränsen per fältarbetsvecka och norr om samma riksrös
35 kilometer per fältarbetsvecka. Då gränsen söder om riksröset nr 126
är 370 kilometer och norr därom 1,243 kilometer lång, antages den förra
gränsdelen kräva 15 arbetsveckor och den senare gränsdelen 35 ä 36 arbetsveckor.
För hela gränsuppgången skulle således åtgå 50 ä 51 arbetsveckor.
Gränsarbetet skulle pågå två år. Under första arbetsåret beräknas
den ena gränskommissionen vara sysselsatt å sträckan från Idefjorden
till riksröset nr 138 under tiden från omkring den 10 maj till
början av september och den andra gränskommissionen å sträckan mellan
riksrösen nr 138 och 191 från midsommar till början av september. Under
det andra året skulle vardera kommissionen arbeta å återstående delar
av gränsen från midsommar till början av september.

Statsutskottets utlåtande Nr 14. 5

Kostnaderna för utförande av gränsröjningen enligt alternativ B hava,
såsom redan nämnts, av chefen för rikets allmänna kartverk beräknats
(ill 1015,000 kronor. Av detta belopp beräknas åtgå till engångskostnader
lör nyanskaffning 9,693 kronor 40 öre, till traktamenten, avlöningar, hästlega,
1''urage och transporter under fältarbeten sammanlagt 74,413 kronor
•>0 öre, till resekostnader vid do årliga resorna till och från arbetena å
gränsen 0,218 kronor 30 öre, till kostnad för förbrukningsartiklar 1,757
kronor 42 öre, till slitningsersättning för från armén lånad utrustning
356 kronor 49 öre, till diverse extra kostnader 9,100 kronor 89 öre samt
till byråarbetskostnader 1,460 kronor.

Vid frågans anmälan inför Kungl. Maj:t har departementschefen för
egen del anfört följande:

»I 1751 års traktat uppräknas, såsom i det föregående omnämnts, vissa
punkter, genom vilka gränsen skall framgå. Å flertalet av dessa brytningspunkter
uppfördes riksrös (huvudrös) vid gränsens utmärkande åren
1752—1766. Att något av nämnda rös skulle blivit felaktigt placerat, kar
ej vare sig från svensk eller norsk sida påståtts. Vid gränsens första uppgående
utsattes emellertid rös icke blott å brytningspunkterna utan även
däremellan, då distansen var lång (mellanrös). Under 1896 och 1909 års
gränsförrättningar konstaterades, att vissa av mellanrösen icke ligga på
räta sammanbindningslinjen mellan närmaste huvudrös ävensom att
gränsgatan från rös till rös på en del sträckor går i bukter.

Enligt ovannämnda alternativ B förutsättes nu, att en uträtning av
sistnämnda bukter å gränslinjen åvägabringas, medan däremot någon
flyttning av felaktigt placerade mellanrös icke skulle äga rum. Med
avseende härå torde böra framhållas, att såväl huvudrös som mellanrös
samtliga synas fortfarande befinna sig å den plats, där de ursprungligen
blivit satta, och att således en ändring härutinnan skulle medföra rubbande
av alltsedan gränsens tillkomst bestående förhållanden. En sådan
fullständig revision av riksgränsen, som från svensk sida först ifrågasattes,
skulle vidare helt säkert medföra uppkomsten av åtskilliga svårlösta
tvister angående äganderättsförhållanden på ömse sidor om gränsen.
Då härtill kommer att, enligt vad utredningen giver vid handen, den
mark som skulle beröras av gränsrevisionen torde hava ett helt ringa
värde, vilket i varje fall ej motsvarar kostnaderna för en dylik revision,
synes intet vara att erinra mot att den förestående förrättningen gives
den mindre omfattande beskaffenhet, som avses i alternativ B. En gränsuppgång
enligt detta alternativ kan icke, lika litet som föregående röjningar,
innebära avstående å någondera sidan av rätten att i fall av
behov påkalla en fullständig revision av gränsen. Härom torde emellertid,
för undvikande av missförstånd, norska regeringen böra underrättas i
samband med godkännande av instruktionen för de blivande gränskommissionerna.

Vad härefter beträffar kostnaderna för förrättningen, möter obestrid
Bihang till riksdagens protokoll 1929. ö sand. Ii höft. (Nr li.l

6

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottets

yttrande.

ligen, på sätt chefen för rikets allmänna kartverk antytt, viss svårighet
att på förhand fixera desamma. Den av kartverkschefen framlagda beräkningen
synes mig emellertid uppgjord med iakttagande av vederbörlig
sparsamhet. Av det för förrättningen i dess helhet för Sveriges del beräknade
beloppet 103,000 kronor kan, enligt vad kartverkschefen under
hand meddelat mig, å de arbeten, som skulle företagas före den 1 juli
1930, antagas komma att belöpa omkring 70,000 kronor, vilken summa
alltså erfordras för budgetåret 1929/1930. Att kostnaderna för nämnda tid
sålunda uppgå till åtskilligt mer än hälften av totalkostnaden, har sin
grund bland annat däri, att andra årets gränsarbeten måste igångsättas
redan under juni 1930.

I enlighet härmed synes för ändamålet böra av riksdagen äskas ett
reservationsanslag för budgetåret 1929/1930 å 70,000 kronor. Tillika torde
med hänsyn därtill, att gränsarbetena under år 1929 äro avsedda att taga
sin början redan i maj månad, bemyndigande av riksdagen böra utverkas
att av tillgängliga medel, förslagsvis andra huvudtitelns anslag till reseoch
traktamentspenningar, utanordna det belopp, som kan erfordras före
nämnda budgetårs ingång, vilket belopp sedermera bör ersättas från nu
ifrågavarande anslag.»

Utskottet, som tagit del av de i ärendet ingivna handlingarna, har icke
funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må till bestridande av kostnaderna
för uppgående av riksgränsen mot Norge för budget
året 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag å
70,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
av andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till
rese- och traktamentspenningar utanordna vad av
detta belopp må finnas erforderligt före den 1 juli
1929.

Stockholm den 5 februari 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit.

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, ./. L. Widell, Olof
Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, P. A. Dahl, K. V. Rydén, C. I. Asplund, K. E. Andersson
i Eliantorp, O. A. Ernfors och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar .4. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson
i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, .4. Å:son Törnkvisl i Karlskrona, E. J. Wigforss, J.
Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, G. Strindlund, G. Persson i Falla och F V. Sandwall.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.