Statsutskottets utlåtande Nr 110.

7

Nr 11(>.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av viss
ytterligare avskedsersättning åt förutvarande poliskonstaplar
vid flottans varv.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr E. Andersson i Stockholm väckt motion
(nr 317) har hemställts, att riksdagen må tillerkänna i motionen avsedda
f. d. befattningshavare en ytterligare avskedsersättning med ett belopp, utgörande
50 procent av vad som förut tilldelats dem.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I 1925 års försvarsbeslut ingick även att poliskonstaplar vid flottans varv
skulle avskedas.

Representanter för ifrågavarande konstaplar hava anfört bland annat följande
:

''Poliskonstapel vid flottan är i rang jämnställd med underofficer av 2 graden.
Underofficer är anställd medelst fullmakt, poliskonstapel medelst förordnande.
På grund av dessa olika anställningsformer hava vi icke erhållit samma
förmåner som underofficerare, utan till och med blivit ställda efter underbefäl
av manskap. Vi hava samtliga varit fast anställda vid försvarsverket och för
flera år sedan varit underbefäl. Då vi sedan fortsatt såsom civilmilitärer
vid samma verk och varit ordinarie poliskonstaplar cirka 10 år och däröver,
torde vi hava gjort oss förtjänta av samma förmåner som underofficer, vilken
innehaft sin fullmakt ett par år, eller måhända kortare tid.

Försvarsrevisionen yttrade i sitt betänkande, att särskild hänsyn borde tagas
till sådana befattningshavare, som inriktat sig på längre sikt och vilkas anställning
vore av mera fast natur, därvid särskilt nämndes flottans poliskår.
Vi torde näppeligen kunna anse oss hava blivit behandlade med någon särskild
hänsyn, då vi ej erhållit samma förmåner som underofficerare utan blivit inrangerade
bland varvets månadslönare. Det är dock en avsevärd skillnad på
anställningsformen, vad beträffar polisen och varvets månadslönare, då polisen
är uppförd på av riksdagen fastställd stat.

Månadslönare däremot kan varvschefen anställa och avskeda efter behov.

Motivet för minskningen av poliskåren var den, att kostnaderna för bevak -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

ningstjänsten skulle nedbringas. För bevakningstjänsten utom varvet vid
Stockholms station erfordrades tre poliskonstaplar. Numera fullgöres denna
tjänst, åtminstone tidvis, av fem korpraler. Alltså ställer sig denna bevakning
minst lika dyrbar med militär som med polis. Tillvägagångssättet att
avskeda en ordinarie befattningshavare, som dessutom är familjeförsörjare, från
den tjänst han innehaft i många år och besätta platsen med annan, ogift person,
torde vara stridande mot vanlig praxis och allmän folkmening.

Som vi samtliga uppnått sådan hög levnadsålder, att vi ej kunna erhålla
anställning vid annan poliskår eller annat vare sig statligt eller kommunalt
verk samt då vår tjänst hindrat oss att utbilda oss i något särskilt yrke, är
ställningen för oss mycket svår.’

Bifogade uttalanden från en del statsmyndigheter giva även vid handen, att
det anses berättigat med ersättning utöver den som lämnats.

Den omständigheten, att ifrågavarande befattningshavare, då de icke kunna
erhålla anställning vid polisväsendet, samt att de icke hava annat yrke och
sålunda hava ringa förutsättning att erhålla annan anställning, synes motivera,
att de beredas någon ytterligare ersättning från staten.»

Vid motionen hava fogats utdrag av yttranden i ärendet från varvscheien
vid flottans station i Stockholm och poliskommissarien vid samma station av
följande lydelse.

Varvschefen vid

flottans station i Stockholm.

»Erfarenheten från den hittills gångna tiden efter polispersonalens minskande
synes också giva vid handen, att bevakningen blivit samre och i vissa
fall varit otillfredsställande. Alltför stora intressen av saval ekonomisk som
militär natur stå emellertid här på spel för att det kan anses vara klokt att
vedervåga dem för en ringa och ganska tvivelaktigt besparing. Pa
härav och jämväl med anledning av den gjorda framställningen synes van.
skäl att taga i allvarligt övervägande, huruvida icke en återgång åtminsto
i någon utsträckning till den gamla organisationen borde komma till stand.
Skulle åter någon återgång till det gamla icke kunna ifragakomma, tordei det
vara rimligt, att de fem f. d. poliskonstaplar som i ovan berörda yttrande
från chefen för ekipagedepartementet därtill ifragasattas, beredas nagon y -terligare ersättning. Den omständigheten att sökandena fortsatt sin anställning
vid annan del av krigsmakten och i civilmilitar tjänst synes mig, il likhet
med vad sökandena framhållit, ej ägnad att helt utesluta dem från rätt
till jämförelse med personal, som under fortsatt anställning i militär tjänst
avancerat till underofficerare.»

Poliskommissarien vid
flottans station i Stockholm.

»Den ringa engångsersättningen utgör helt naturligt en synnerligen liten ersättning
för mistad anställning, särskilt med hänsyn till att de sökande, pa
grund av uppnådd levnadsålder, numera icke kunna skaffa sig likartade an
ställningar på annat håll. Den gjorda framställningen synes mig darfor vara

synnerligen behjärtansvärd. . . ,,

En rationell lösning av föreliggande spörsmål skulle givetvis vara, att nu -

Statsutskottets utlåtande Nr 116. 9

varande militära bevakning av stationen utom varvet och delvis inom varvet
utbyttes mot polisbevakning och att sökandena till erforderligt antal ånyo anställdes
vid poliskåren. En dylik lösning skulle minska nuvarande kostnader
lör samma bevakning, samtidigt med att bevakningen bleve effektivare och
de nu klagande f. d. poliskonstaplarna troligen bleve nöjda med förhållandena.
Då emellertid en sådan lösning av formella skäl troligen icke låter sig göra,
hemställes att sökandena i annan form erhålla den ytterligare kompensation
som föreliggande omständigheter kunna möjliggöra.»

Då utskottet måste finna det vara ur principiell synpunkt olämpligt, att ytterligare
gottgörelse i form av avskedsersättning lämnas omförmälda f. d. beiattningshavare,
kan utskottet icke tillstyrka motionärens framställning. Emellertid
har det synts utskottet önskvärt, att ovan berörda förslag, som framlagts
av varvschefen vid flottans station i Stockholm och poliskommissarien vid samma
station, tages under närmare övervägande av Kungl. Maj:t. Därest det
därvid skulle visa sig ändamålsenligt, att dessa förslag i en eller annan form
genomföras, synas här ifrågavarande f. d. befattningshavare kunna erhålla
fömyad anställning. Utredning härom synes böra ske genom Kungl. Majrts
försorg.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att herr Anderssons i Stockholm förevarande motion II:
317 icke må av riksdagen bifallas;

b) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t må verkställa utredning rörande ändamålsenligheten
av att helt eller delvis utbyta den nuvarande militärbevakningen
av flottans stationer mot polisbevakning samt
föT riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må
giva anledning.

Stockholm den 17 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 115.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 63 käft. (Nr 115—116.) 2

Utskottets

yttrande.