Statsutskottets utlåtande Nr 110.
1
Nr 110.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1929 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan.
(2:a avd.)
Till statsutskottet hava för förberedande behandling hänvisats följande motioner
rörande fortsättningsskolan, nämligen:
1 ro) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar J. Johansson i Friggeråker och A. Löfvander (1:143) och den andra
inom andra kammaren av herr O. Jonsson i Risinge m. fl. (II: 243), i vilka motioner
föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om sådan ändring av bestämmelserna i stadgan den 16 september 1918, att fortsättningsskola
på landet må kunna anordnas på det sätt, att den omfattar endast
en årskurs med minst etthundraåttio undervisningstimmar, förlagda utom
den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid.
2:o) en inom första kammaren av herr R. Wagnsson väckt motion (1:18),
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj :t måtte låta utarbeta kursplaner för ett sjunde skolår, inrymmande
den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningsskolans undervisning, samt
att därefter den ändring i gällande fortsättningsskolstadga måtte vidtagas, att
skoldistrikt med heltidsläsande skolor, som i en obligatorisk sjunde klass tilllämpa
dessa kursplaner, må erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan
med ett sjunde skolår.
3:o) I en inom andra kammaren av herr J. Weijne m. fl. väckt motion (II:
34), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att Kungl. Maj:t — efter utarbetande av härför lämpade kursplaner — ville
utfärda föreskrift därom, att skoldistikt, som vid heltidsläsande sjuåriga folkskolor
meddela fortsättningsskolans undervisningsstoff under sjunde läsåret,
må äga rätt att befria eleverna från deltagande i fortsättningsskolans undervisning.
Med avseende å de av motionärerna till stöd för deras förslag åberopade skälen
får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
Utskottet vill till en början erinra om att 1918 års bestämmelser rörande
fortsättningsskolans anordning, enligt vilka kursen skulle omfatta minst 360
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 58 haft. (Nr 110.)
Utskottets
yttrande.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
uiidervisningstimmar och fördelas på minst två ar, sedermera underkastats väsentliga
jämkningar. Förutom det att den år 1918 beslutade övergångstiden för
den obligatoriska fortsättningsskolans genomförande, vilken tid bestämdes till 6
år, genom beslut av 1924 års riksdag utsträcktes med ytterligare 2 år, så att
skyldigheten att hava inrättat fortsättningsskola av 1918 års typ icke kom att
inträda förrän med utgången av år 1926, har riksdagen såväl år 1925 som år
1928 fattat beslut, vilka inneburit avsevärda modifikationer i fråga om fortsättningsskolkursens
längd. År 1925 medgavs sålunda att för lärjungar, som
avgått från sjuårig folkskola av huvudform (heltidsläsande folkskola) eller
från mindre folkskola av D-lform (heltidsläsande mindre folkskola), kursen
finge inskränkas till att omfatta endast en årskurs med minst 180 undervisningstimmar.
Detta beslut innebar alltså, för nu nämnda fall, en minskning av
fortsättningsskolplikten till hälften av den förut stadgade. Riksdagen betonade
emellertid därvid uttryckligen, att en förutsättning för det lämnade medgivandet
var, att undervisningen under sjunde folkskoleåret ordnades så, att under
detsamma inhämtades minst så mycket av det för fortsättningsskolan särskilt
föreskrivna kunskapsstoff, som eljest skulle hava inhämtats under det första
året i fortsättningsskolan.
År 1928 vidtogos ytterligare lättnader med avseende å fortsättningsskolplikten.
Då gjordes nämligen en sådan ändring i hithörande bestämmelser, att det
blev möjligt även för skoldistrikt med halvtidsläsande sjuåriga folkskolor att
anordna fortsättningsskolan såsom ettårig. Ållenast det villkoret uppställdes,
att i sistnämnda fall kursen måste omfatta minst 360 timmar. Dessutom skedde
åtskilliga andra förändringar beträffande fortsättningsskolans anordning och
undervisningstidens förläggning, alla avsedda att underlätta fortsättningsskolans
anpassning efter förhållandena på olika orter.
Av det nu anförda framgår, att oaktat ej mycket mer än tio år förflutit från
det de grundläggande besluten angående den obligatoriska fortsättningsskolan
fattades av riksdagen och ännu blott två år tillryggalagts, sedan dessa beslut
trätt i ovillkorlig tillämpning, genomgripande förändringar vidtagits i fråga om
skolans organisation, varigenom avsevärda lättnader beretts såväl skoldistrikten
som lärjungarna. Utskottet har ansett det vara av vikt att bringa i erinran
vad sålunda härutinnan redan passerat, då det nu gäller att bedöma, huruvida
ytterligare rubbningar i 1918 års beslut om den obligatoriska fortsättningsskolan
skola medgivas. Samtliga de framlagda motionerna avse åtgärder i sådan
riktning, ehuru de till sin innebörd och allmänna syftning äro väsentligt olika.
Vad först angår de av herrar Johansson i Friggeråker och Löfvander samt
herr Jonsson i Risinge m. fl. väckta motionerna (I: 143 och II: 243), skulle
enligt dessa motionärers förslag skoldistrikten kunna, oavsett huruvida folkskolan
är hel- eller halvtidsläsande, sex- eller sjuårig, om de så önskade, inskränka
fortsättningsskolans kurs till ett år, och timantalet skulle kunna nedsättas
till endast hälften (180 timmar) av vad som nu är stadgat såsom minimum för
fortsättningsskola i fall, där sjuårig halvtidsläsande folkskola förekommer.
Till stöd för detta förslag åberopa motionärerna, att den tvååriga fortsättningsskolan
på många håll mötts av »en viss motvilja för att icke säga ett bestämt
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
3
motstånd» samt att denna skola för landsbygdens ungdom skulle innebära ett
hinder, när det gällde att efter avslutad skolgång i folkskolan själv förtjäna sitt
uppehälle.
Utskottet måste för sin del motsätta sig nu berörda förslag, då detta enligt
utskottets mening otvivelaktigt komme att leda till en försämring av den ungdomsskola,
till vilken dock flertalet av vårt folk är hänvisat. Enligt förslaget
skulle visserligen för skoldistrikten valet vara fritt mellan den ettåriga och den
tvååriga fortsättningsskolan, men det torde vara att befara, att med det av ekonomiska
synpunkter starkt betonade betraktelsesätt, distrikten ofta anlägga på
skolfrågor, många av dem, där tvåårig fortsättningsskola nu upprätthålles,
skola nedlägga den andra årskursen. Att under en ettårig kurs om 180 timmar,
byggande på sexårig folkskola, uppnå de mål ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt,
som med fortsättningsskolan varit avsedda, lärer vara uteslutet.
Elevernas ungdom och den korta undervisningstiden lämnar ingen möjlighet
härtill, och särskilt torde de praktiskt inriktade fortsättningsskolorna, vilka
av 1918 års riksdag betraktades såsom den mest eftersträvansvärda typen, bliva
lidande på en sådan förändring.
Da motionärerna tala om den radande motviljan mot fortsättningsskolan, vill
utskottet framhalla, att man i diskussionen om fortsättningsskolan synes hava
visat en benägenhet att generalisera de yttringar av missnöje med och motstånd.
mot denna skolform, som pa en del hall kommit till synes, under det att de många
fall, där fortsättningsskolan omfattats med intresse av skoldistrikten och skolgången
varit utan anmärkning, låtit föga tala om sig. Man får komma ihåg,
att det här gäller en obligatorisk skoltyp, som ännu är i sitt första utvecklingsskede,
och att det därför är naturligt, att vissa svårigheter måste yppa sig,
medan organisationsarbetet ännu befinner sig i begynnelsestadiet. Det är
med hänsyn härtill också av vikt att ej draga förhastade slutsatser av på enstaka
hall hittills vunna erfarenheter. I detta sammanhang förtjänar påpekas,
att enligt senast tillgängliga officiella statistik antalet forsättningsskolavdelningar
uppgår till över 7,000. Att i en så vittomfattande organisation då och då
motigheter maste uppstå, är ej ägnat att väcka förvåning eller giva grundad
anledning till misströstan om fortsättningsskolans framtid.
Vad så beträffar de av herr Wagnsson och herr Weijne m. fl. väckta motionerna
(1:18 och 11:34), sammanfalla visserligen de i dem gjorda yrkandena formellt
ej helt och hållet och jämväl till motiveringen förete dessa motioner vissa
skiljaktigheter, men i sak avse de en och samma fråga, nämligen den om rätt
för skoldistrikten att ersätta fortsättningsskolkursen med ett obligatoriskt sjunde
skolår. Såsom motionärerna själva erinrat, har riksdagen förut ägnat detta
spörsmål sin uppmärksamhet. I anledning av väckt motion anhöll nämligen
1927 års riksdag hos Kungl. Maj:t (riksdagens skrivelse nr 255), att Kungl.
Maj:t måtte taga under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas
i folkskolans undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan komme att
inrymma jämväl den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningsskolans undervisning.
I nämnda skrivelse framhöll riksdagen till en början önskvärdheten
av att inom samhällen med sexårig A-skola främja utvecklingen av ett sjunde
4
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
obligatoriskt skolår samt att en sådan utveckling lämpligen borde befordras genom
det sjunde skolårets omläggning i mera praktisk riktning. Efter att hava
angivit vissa riktlinjer, enligt vilka en dylik omläggning syntes böra ske, anförde
riksdagen följande.
»Vad därefter vidkommer frågan, huruvida ett sjunde skolår bör befria från
all fortsättningsskolplikt, kunna meningarna vara mera delade. Å ena sidan
synes man kunna antaga, att införandet av en sådan föreskrift kan komma att
i åtskilliga samhällen, som nu hava endast sexårig A-skola, främja upprättandet
av en sjuårig folkskola. Men å andra sidan måste uppmärksamhet ägnas
åt spörsmålet, om vilket inflytande en föreskrift av nyss angivet innehåll kan
komma att utöva på skolförhållandena i de skoldistrikt, som redan inrättat
obligatorisk sjuårig folkskola jämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola. Vidare
måste övervägas, hur ett sådant beslut kan komma att inverka på skolor av
andra typer än de i motionen berörda A-skolorna.
Riksdagen har vid ett övervägande av motionen i denna del stannat vid att
icke på frågans nuvarande ståndpunkt taga bestämd ställning till förslaget om
att genomgång av en obligatorisk sjuårig folkskola skulle befria från all fortsättningsskolplikt.
Detta spörsmål synes emellertid förtjäna att komma under
närmare bedömande i samband med den utredning, som riksdagen finner sig
böra förorda beträffande sjunde skolårets omläggning. —--Frågan om åt
gärder
för att förhindra en försämring av skolväsendet, där man redan infört
ett obligatoriskt sjunde skolår jämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola, synes
också i detta sammanhang böra beaktas.»
Enligt vad utskottet inhämtat, har skolöverstyrelsen jämlikt uppdrag av
Kungl. Maj :t på grund av riksdagens i ovannämnda skrivelse gjorda hemställan
verkställt en mycket omfattande utredning, som till Kungl. Maj:t inkom den
30 november 1928.1 överstyrelsen har i nämnda utredning ställt sig avvisande
mot tanken på att i det sjunde skolåret inarbeta den tvååriga fortsättningsskolans
kurs.
Enligt utskottets mening kunna emellertid åtskilliga skäl andragas till förmån
för en sådan anordning. Ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt
synes mera vara att vinna genom en förlängning av skoltiden med ett helt skolår,
då lärjungarna under åtta månader oavbrutet stå under lärarens tillsyn och
ledning än genom fortsättningsskolans i regel ej mer än 360 timmar
omfattande, kanske till några få timmar i veckan eller till spridda tidsperioder
förlagda undervisning. Och för en stor del av lärjungarna bör
en sådan organisation vara ägnad att undanröja de svårigheter, som genom
fortsättningsskolplikten nu stundom kunna uppkomma, då det för
dem gäller att genom arbetsanställning bidraga till eller själva förvärva sitt
uppehälle. De kunna då i en sammanhängande följd fullgöra sin skolgång för
att sedan mera odelat ägna sig åt det praktiska livets uppgifter i stället för
att, såsom nu, under två år efter folkskolans slut med vissa mellantider
vara underkastade skolplikt.
Givetvis måste det eftersträvas, att icke fortsättningsskolans ersättande med
ett sjunde skolår medför en försämring av det hittillsvarande kunskapsresultatet
av folk- och fortsättningsskolans undervisning. En förutsättning för den
föreslagna anordningen måste därför vara, att en omarbetning av de nuvarande
1 Utredningen är bifogad utskottets utlåtande.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
5
läroplanerna för den sjuåriga folkskolan äger rum, så att den sjunde klassen
kommer att innebära en verklig påbyggnad på en sexårig avslutad folkskolekurs
och en påbyggnad, som i sig innesluter det kunskapsstoff, som i fortsättningsskolan
skulle hava meddelats. Härutinnan torde särskilt förtjäna uppmärksamhet
vad riksdagen i sin ovan åberopade skrivelse år 1927 anfört beträffande
det sjunde skolårets omläggning i mera praktisk riktning.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att den ifrågasatta rätten för skoldistrikten
att utbyta fortsättningsskolan mot ett sjunde skolår bör inskränkas
till att avse allenast de bäst organiserade folkskolorna, d. v. s. de heltidsläsande
huvudformerna (A- och B-former). I herr Wagnssons motion hava berörts
vissa svårigheter för en sådan anordning, när det gäller skolor av Bform.
Utskottet vill icke förneka, att vad i sådant hänseende anförts, har ett
visst berättigande, men tror dock att nämnda svårigheter genom lämpliga anordningar
skola kunna övervinnas. Jämväl i andra hänseenden kunna olägenheter
av pedagogisk eller organisatorisk art möjligen yppas och hela spörsmålet
synes utskottet vara av den beskaffenhet, att utskottet anser ett definitivt
ställningstagande från riksdagens sida icke nu böra ske. Saken tarvar att
ytterligare utredas och närmare belysas från olika synpunkter. Det förefaller
emellertid utskottet vara av så stor betydelse, att ett avgörande i frågan utan
längre dröjsmål kommer till stånd, att utskottet anser sig böra förorda, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om framläggande, så snart ske kan och
om möjligt till 1930 års riksdag, av förslag i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) avslå herrar Johanssons i Friggeråker och Löfvanders
samt herr Jonssons i Risinge m. fl. ovanberörda motioner (I:
143 och II: 243);
b) med anledning av herr Wagnssons och herr Weijnes m. fl.
ovannämnda motioner (I: 18 och II: 34), i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske
kan och om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga
utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar från
heltidsläsande folkskolor, som med fullständigt avgångsbetyg
genomgått obligatorisk sjunde klass, i vilken tillämpats för
dylik klass särskilt utarbetad kursplan, att erhålla befrielse
från fortsättningsskolplikt.
Stockholm den 14 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar J. L. Widell, Olof Olsson, O. Bergqvist, K. V.
Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, J. Pålsson, K. E. Andersson
i Eliantorp, 1. Hj. E. Pauli, D. Hansén, A. Thelin och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son
Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs,
P. C. Jonsson i Eskilstuna, F. V. Sandwall och J. E. Andersson i Ovanmyra.
Reservationer:
1) av herrar Rydén, Björck, Anderson i Råstock, Carlsson-Frosterud, Törnkvist
i Karlskrona och Jmisson i Eskilstuna, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa,
a) att riksdagen må avslå herrar Johanssons i Friggeråker
och Löfvanders samt herr Jonssons i Risinge m. fl. ovanberörda
motioner (I: 143 och II: 243); samt
b) att herr Wagnssons och herr Weijnes m. fl. ovannämnda
motioner (1:18 och II: 34) icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
2) av herrar Svensson i Kompersmåla, K. E. Andersson i Eliantorp, Olsson
i Blädinge och Bj. Holmgren som anfört följande:
Såsom i motionerna I: 143 och II: 243 framhållits, anse vi, att det skulle
vara av stort värde, om fortsättningsskolan kunde mera än som nu är fallet
anpassas efter olika lokala förhållanden. Bl. a. torde en utbredd uppfattning
vara rådande på landsbygden, att fortsättningsskolans andra årskurs utgör ett
betydande hinder för de ungas inträde i förvärvsarbetet. Det skulle därför
hälsas med tillfredsställelse, om vederbörande församling eller skolstyrelse erhölle
befogenhet att besluta, huruvida en andra årskurs skall anordnas eller
icke, varigenom en bättre anpassning otvivelaktigt kunde ernås.
Med anledning härav få vi hemställa,
att riksdagen må bifalla herrar Johanssons i Friggeråker och
Löfvanders samt herr Jonssons i Risinge m. fl. motioner I: 143
och II: 243.
3) av herr Andersson i Ovanmyr a, vilken ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen må
a) med anledning av herrar Johanssons i Friggeråker och
Löfvanders samt herr Jonssons i Risinge motioner (I: 143 och
II: 243), besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
7
utredning och förslag till beredandet av sådan koncentration
av fortsättningsskolan, som, med inriktning på en efter lärjungarnas
ålder, fattningsförmåga och kommande livskall lämpad
undervisning, möjliggör skolkursens anordnande på sådant
sätt, att densamma kan genomgås under loppet av ett år;
b) med anledning av herr Wagnssons------från
fortsättningsskolplikt.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Bilaga.
Skolöverstyrelsen, angående ändringar i undervisningsplanen för folkskolans
sjunde årsklass.
Till KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 18 juni 1927 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
skolöverstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande med anledning av 1927 års
riksdags skrivelse (nr 255) angående ändringar i visst syfte i folkskolans undervisningsplan.
Denna skrivelse slutar med en anhållan, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes taga under omprövning, huruvida sådana ändringar böra vidtagas
i folkskolans undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan kommer
att inrymma jämväl den kurs, som nu tillhör den tvååriga fortsättningskolans
undervisning.
Då det sålunda här är fråga om ändringar i folkskolans undervisningsplan,
kunde det ju ligga nära till hands, att överstyrelsen behandlat förevarande
angelägenhet i samband med den utredning angående en eventuell revision
av hela undervisningsplanen, varmed överstyrelsen för närvarande är sysselsatt.
På grund av nådiga remisser samt vissa till överstyrelsen inkomna framställningar,
har överstyrelsen nämligen ansett sig böra igångsätta en omfattande
undersökning angående dels den erfarenhet, som vunnits vid tillämpningen
av den nya undervisningsplanen, dels de önskemål om förändringar i densamma,
som förefinnas. Yttranden hava sålunda inhämtats från domkapitel
och folkskolinspektörer, från skolråd och lärare inom de olika skoldistrikten
samt från vissa lärarsammanslutningar. Det synnerligen omfattande material,
som sålunda samlats, har inom överstyrelsen underkastats förberedande
bearbetning, men överstyrelsen har på grund av hopade göromål icke ännu varit
i tillfälle att företaga en närmare granskning av detsamma, ännu mindre
att taga ståndpunkt till de förslag och önskemål, som däri kommit till uttryck.
Då överstyrelsen sålunda icke ser sig i stånd att nu till Eders Kungl. Maj :t
inkomma med förslag beträffande eventuella ändringar i folkskolans undervisningsplan
i dess helhet, har överstyrelsen ansett sig icke böra längre uppskjuta
avgivandet av utlåtande med anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse.
Det spörsmål, som däri avses, synes nämligen böra snarast upptagas
till prövning, och ett ståndpunktstagande beträffande detsamma behöver enligt
överstyrelsens mening icke anses föregripa den revision av undervisningsplanen,
som eventuellt kan komma att vidtagas.
överstyrelsen har givetvis ansett sig böra vid förevarande ärendes behandling
tillgodogöra sig de inkomna yttrandena angående undervisningsplanen,
i vad de särskilt avse folkskolans sjunde klass. För erhållande av material
i detta hänseende har överstyrelsen genom folkskolinspektören N. O. S.
Paradis låtit verkställa en sammanfattning av yttrandena i den punkt, varom
här är fråga. En avskrift av denna sammanfattning bifogas detta utlåtande.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
9
Vid sin behandling av ärendet har överstyrelsen vidare tagit hänsyn till
innehållet i tvenne till överstyrelsen inkomna skrivelser avseende förändringar
i fråga om folkskolans sjunde skolår, nämligen en från centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening och en från Västmanlands läns femte
folkskollårarmöte i Västerås år 1927. Dessa båda skrivelser översändas härjämte.
Innan överstyrelsen närmare ingår på riksdagens framställning, anser sig
överstyrelsen böra lämna en översikt angående den föregående utvecklingen
beträffande den sjunde folkskoleklassens ställning inom folkskolan.
Någon mera effektiv åtgärd från statens sida till befrämjande av ett allmännare
inrättande av en obligatorisk sjunde klass vid folkskolorna har vidtagits
först genom 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor. Visserligen
funnos redan förut i vissa skoldistrikt sjunde folkskoleklass av obligatorisk
karaktär. En sådan anordning hade emellertid icke något direkt stöd i någon
av de tre normalplanerna för folk- och småskolor av åren 1878, 1889 och
1900. Ej heller i vår första folkskolestadga fanns någon bestämmelse, ägnad
att främja en skoltid av sju år. I vissa skoldistrikt utvecklade sig emellertid
den ^praxis, attbarnen ej avgingo från skolan förrän under sitt fjortonde
levnadsår,^ under vilket konfirmationsundervisningen vanligen tog sin början.
En skolgång till och med fjortonde levnadsåret medförde ofta en skoltid av
sju år.
En sådan anordning som den nu senast angivna motverkades emellertid av
den första officiella normalplanen för rikets folk- och småskolor. Denna, som
utfärdades år 1878, utgick nämligen från den organisationen, att småskolan
skulle omfatta två, folkskolan fyra årsklasser, alltså i regel sammanlagt sex
skolår. På samma organisation bygga 1889 och 1900 års normalplaner. De
olika normalplanerna hava i flera avseenden varit ägnade att främja skolväsendets
utveckling, men de hava tydligen verkat hindrande för ett allmänt anordnande
av sju obligatoriska klasser vid vår folkskola.
En verkan i motsatt riktning borde ju hava åstadkommits genom det i 1882
års folkskolestadga intagna stadgandet, att barns skolålder räknas från och
med det år, under vilket barnet fyller sju, till och med det år, under vilket
barnet fyller fjorton år, ett stadgande, som återfinnes i såväl 1897 som 1921
års folkskolestadga. Om läsåret sammanfaller med kalenderåret, skulle nämligen
enligt ett sådant stadgande skolplikten omfatta åtta och om läsåret börjar
med höstterminen och slutar med vårterminen sju år. Nu innehåller emellertid
samtliga de tre senast nämnda stadgorna ett medgivande, att lärjunge,
som före skolålderns slut inhämtat för avgång erforderliga kunskaper, äger
rätt att bliva från skolgång befriad. Då folkskolans lärokurs genom normalplanen
fördelats på sex år, är det klart, att barnen i regel på detta antal år
genomgått nämnda lärokurs och därmed fått rätt att avgå från skolan. Oaktat
bestämmelsen om skolplikten synes såsom regel räkna med en skoltid av
minst sju år, hava normalplanernas kursfördelning gjort, att en anordning,
som enligt stadgan närmast torde vara tänkt som ett undantag, i själva verket
blivit regel.
Att folkskolans undervisningstid i vårt land sålunda kommit att i allmänhet
omfatta endast sex år är så mycket mera att beklaga, som folkskolans undervisningstid
i åtskilliga _ andra iänder med bestämmelser om att skolåldern
sträcker sig till barnens fjortonde levnadsår kommit att omfatta mera än sex
år. Så är folkskolan i Norge och Danmark obligatoriskt sjuårig, i Tyskland
och Österrike obligatoriskt åttaårig. Det är uppenbart, att en ett eller två
års längre folkskoletid har mycket stor betydelse för den allmänna folkbildningen.
Sjunde klassens
hittillsvarande
ställning
inom
folkskolan.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Även i vårt land har på åtskilliga ställen ganska tidigt den uppfattningen
framträtt, att en sexårig skoltid egentligen måste anses väl kort för tillgodoseende
av den allmänt medborgerliga bildning, som det är folkskolans uppgift
att meddela. Särskilt i skoldistrikt med mera utvecklat skolväsen hava^också
åtgärder vidtagits för utökning av folkskoletiden utöver sex skolår. Då man
emellertid i allmänhet var av den åsikten, att blott sex klasser av folkskolan
kunde göras obligatoriska, kom skolgången efter avslutad sjätte klass i regel
att bliva frivillig. På detta sätt uppkom folkskolans högre avdelning. Denna
bestod från början i åtskilliga skoldistrikt av blott en klass, vilken då vanligen
betecknades såsom den egentliga folkskolans femte klass, fastän den hade
frivillig karaktär. Ett och annat skoldistrikt fick emellertid reglemente
fastställt, genom vilket denna klass gjordes obligatorisk.
Jämförelsevis ingående behandlas frågan om den sjunde folkskoleklassen av
folkundervisningskommittén (kommitténs betänkande IV sid. 26 och 27).
Kommittén anför som sin mening, att vid tidpunkten för betänkandets avgivande
gällande författningar medgåve intagande i folkskolereglementet av bestämmelse
om ett obligatoriskt sjunde skolår samt förordar, att i en blivande
undervisningsplan för folkskolorna borde upptagas lärokurser även för sjuårig
folkskola. Vidare finner kommittén det lämpligt, att i fråga om undervisningsplanen
i förevarande fall gåves en viss frihet, så att, i överensstämmelse
med från vissa håll uttalade önskningar, skoldistrikt måtte kunna efter
skolöverstyrelsens beprövande låta det sjunde skolåret i någon mån antaga karaktären
av en praktisk överbyggnad, i det att i dess läroplan jämförelsevis
stort utrymme lämnades åt sådan undervisning, som ägde mera omedelbar tilllämpning
på näringslivet å orten eller i allmänhet på det praktiska livet.
I åtskilliga av de yttranden, som avgåvos över kommitténs betänkande IV,
ägnades uppmärksamhet åt frågan om det sjunde skolåret. En översikt över
de härutinnan uttalade meningarna återfinnes i folkskolöverstyrelsens^ den 15
juni 1916 avgivna tryckta underdåniga utlåtande angående fortsättningsskolan
(sid. 24—26). Av denna översikt framgår, att kommitténs åsikt, att åtgärder
måtte vidtagas för främjande av ett allmännare införande av sjuårig
folkskola, mött stora sympatier. I många fall förordas kraftigare åtgöranden
för detta syftes förverkligande än kommittén tänkt sig. Folkskolöverstyrelsen
uttalar för egen del, att den sjuåriga skolkursen borde genom stadga och
undervisningsplan erhålla en så stark ställning, som kunde beredas den.
I det förslag till undervisningsplan för rikets folkskolor, som avgavs av
folkskolöverstyrelsen den 30 december 1918, ingingo timplaner och kursplaner
för både sju- och sexåriga folkskolor av de olika skolformerna, och den
sjuåriga skolan ställdes därvid främst. Vad skillnaden mellan den sjuåriga
och den sexåriga lärokursen beträffar hade i vissa fall den sjunde klassens
kurs givits form av ett tillägg utöver de sex föregående klassernas^ kurser, i
andra fall hade den sexåriga skolans lärostoff utbretts över den sjuåriga skolans
klasser men givits en fylligare behandling, i ännu andra fall hade en mellanform
mellan båda dessa tillvägagångssätt tillämpats. Det var helt naturligt
endast i A-skolan, som sjunde klassens kurs^kunde i större utsträckning
komma att få en mera fristående karaktär och erhålla ett alldeles nytt innehåll
utöver vad som tillhörde den sexåriga skolan. I skolor med kursväxling skulle
femte, sjätte och sjunde klasserna i de flesta ämnen undervisas gemensamt,
och därvid blev det givetvis icke möjligt att giva sjunde klassen en mera självständig
ställning. . .
Den av Eders Kungl. Maj:t den 31 oktober 1919 utfärdade undervisnmgsplanen
för rikets folkskolor överenstämmer i väsentliga avseenden med folkskolöverstyrelsens
förslag. Bland de vidtagna förändringarna märkas bland
andra sådana, som voro ägnade att i än större utsträckning i fråga om läroinne
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1 It). 1 1
hållet Kiva sjunde klassen en i förhållande till övriga klasser fristående ställning.
Efter undervisningsplanens utfärdande hava till överstyrelsen framställts
önskemål om författningsbestämmelser, som skulle göra det möjligt att giva
sjunde klassen en i förhållande till övriga folkskoleklasser mera självständig
ställning, överstyrelsen har dock icke ansett sig böra framlägga förslag i
detta hänseende. Detta har till stor del berott på den ändrade ställning, som
sjunde folkskoleklassen erhållit genom fortsättningsskolans tillkomst. Överstyrelsen
har nämligen ansett någon tids erfarenhet nödvändig, innan det vore
möjligt att taga en bestämd ståndpunkt till spörsmålet om sjunde folkskoleklassens
och fortsättningsskolans inbördes förhållande.
Med tillkomsten av en tvåårig obligatorisk fortsättningsskola kom frågan
om sjunde folkskoleklassen i viss mån i ett nytt läge. I skoldistrikt med
obligatorisk sjuårig folkskola komme ju den sammanlagda obligatoriska skoltiden
att sträcka sig över nio år. På vissa håll, där man redan hade obligatorisk
sjuårig folkskola, ansåg man en sådan utsträckning av skolpliktstiden
väl lång, och röster höjdes för att förkorta den genom indragning av den sjunde
folkskoleklassen, vilken skoldistrikten icke ansågos förpliktade att bibehålla.
Där tanken om inrättande av obligatorisk sjunde klass var uppe, tvekade man
att förverkliga den inför utsikten av en nioårig skolplikt. Saken blev än mera
invecklad, därigenom att inrättande av en frivillig ettårig folkskolans högre
avdelning såsom överbyggnad på sexklassig folkskola syntes lämna större möjligheter
till förkortning av den sammanlagda skoltiden än anordnande av en
obligatorisk sjunde klass inom den egentliga folkskolan. Under den övergångstid,
under vilken inrättande av fortsättningsskolor enligt 1918 års fortsättningsskolestadga
var frivilligt, fann också överstyrelsen det lämpligt att
med hänsyn till den möjlighet till jämkningar i stadgans bestämmelser, som
under denna tid förefunnos, vid fastställelse av fortsättningsskolreglementen
medgiva anordningar, som trots förefintligheten inom ett skoldistrikt av obligatorisk
sjuårig folkskola dock där möjliggjorde begränsning av den sammanlagda
skolpliktstiden till åtta år.
Frågan om förhållandet mellan sjunde folkskoleklassen och fortsättningsskolan
kom emellertid rätt snart även under riksdagens prövning. Vid 1924
års riksdag väcktes i andra kammaren motion om skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t med hemställan om sådan ändring i fortsättningsskolestadgan, att lärjunge,
som med godkända betyg genomgått sjunde folkskoleklass, måtte få fullgöra
skolplikten med ettårig fortsättningsskolekurs. I motionens motivering
antyddes, att förändringen borde förbindas med en omläggning i mera praktisk
riktning av sjunde folkskoleklassens lärokurs. På hemställan av andra
kammarens första tillfälliga utskott anbefallde Eders Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen
att avgiva yttrande rörande motionen. I sitt yttrande vitsordade
överstyrelsen, att tillkomsten av en tvåårig fortsättningsskola kunde hämma
en önskvärd ökning av antalet sjuåriga folkskolor och till och med förorsaka
indragning av sjunde folkskoleklassen, där sådan redan vore anordnad, överstyrelsen
förordade därför åtgärder i motionens syfte men framhöll tillika,
att icke vilken sjunde folkskoleklass som helst borde få ersätta en årskurs i
fortsättningsskola. Det funnes nämligen folkskolor, där sjunde klassen icke
medförde någon ökning i den normala sexklassiga folkskolans lärokurs, utan
blott utgjorde en kompensation för minskad årlig undervisningstid. Rätten att
låta ett sjunde folkskoleår ersätta en årskurs i fortsättningsskola borde därför
medgivas endast efter prövning i varje särskilt fall. Överstyrelsen framhöll
jämväl, att lärokursen för sjunde folkskoleklassen borde innesluta det
lärostoff, som tillhör fortsättningsskolans första årskurs, och slutande med
Sjunde folkskoleklassens
ställning till
fortsättningss
kolan.
Sjuårig folkskola
och ettårig
fortsättningsskola.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
att förorda närmare utredning i ärendet. I enlighet med utskottets förslag beslöt
andra kammaren att hemställa, det Eders Kungl. Maj :t täcktes efter nödig
utredning vidtaga åtgärder för sådan ändring i stadgan för fortsättningsskolan
av den 16 september 1918, att skoldistrikt med obligatorisk sjunde folkskoleklass
måtte kunna anordna fortsättningsskola med ettårig kurs. Andra
kammarens beslut biträddes av första kammaren på hemställan av dess första
tillfälliga utskott.
Genom beslut den 20 juni 1924 anbefallde Eders Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen
att inkomma med den av riksdagen begärda utredningen samt därpå grundade
förslag. Efter att hava inhämtat yttranden från bland andra statens
folkskolinspektörer avgav överstyrelsen utlåtande i ärendet den 31 . oktober
1924. En del inspektörer hade i sina yttranden framhållit, att skoldistrikten
vid uppgörande av kurs- och timplan för sjunde folkskoleklassen måtte erhålla
större frihet än som förut vore medgiven. Till förhindrande av att denna
frihet komme att missbrukas borde dock läroplanerna prövas och fastställas
av överstyrelsen. De förslag, som överstyrelsen på grundval av den företagna
utredningen framställde, avsågo givetvis huvudsakligen fortsättningsskolan
och dess organisation. Överstyrelsen yttrade sig dock i detta sammanhang
även angående sjunde folkskoleklassen och erinrade därvid om sitt i det
föregående utlåtandet gjorda, av riksdagen biträdda uttalande, att en av förutsättningarna
för den åsyftade anordningen av fortsättningsskolan borde vara,
att uti lärokursen för den sjunde folkskoleklassen upptoges en väsentlig del av
vad som är avsett att meddelas i fortsättningsskolans första årskurs samt att
för att möjliggöra detta lämpliga ändringar borde vidtagas i den för rikets
folkskolor fastställda undervisningsplanen beträffande lärokurser och timplaner
för den sjunde klassen i syfte att bereda skoldistrikten större, frihet än nu
att på önskvärt sätt anpassa arbetet i denna klass efter inom distriktet rådande
förhållanden. Med hänsyn till nödvändigheten av att vid bestämmande av förhållandet
mellan den sjuåriga folkskolan och den ettåriga .fortsättningsskolan
taga nödig hänsyn till de särskilda förhållandena i de olika skoldistrikten
ansåg överstyrelsen, att den ifrågasatta anordningen med sjuårig folkskola och
därpå byggd ettårig fortsättningsskola icke borde regleras genom automatiskt
verkande författningsbestämmelser utan fastställas efter prövning av överstyrelsen
i varje särskilt fall. överstyrelsens förslag gick i huvudsak ut på att
riksdagen måtte besluta, att i skoldistrikt, som vid folkskola, tillhörande
någon av folkskolans huvudformer, eller vid mindre folkskola av Dl-form anordnat
obligatorisk sjunde årsklass, fortsättningsskolan måtte kunna omfatta
allenast en årskurs. I proposition (nr 73) till 1925 års riksdag anslöt sig
föredragande departementschefen i allt väsentligt till överstyrelsens synpunkter
och förslag. Propositionen blev av riksdagen bifallen. Riksdagen gjorde
därvid det uttalandet, att den förutsatte, att vid prövning i de särskilda fallen
om medgivande att inrätta en ettårig fortsättningsskolekurs av vederbörande
myndighet noggrant tillsåges, att undervisningen under sjunde folkskoleåret så
ordnades, att under detsamma inhämtades minst så mycket av det för ifrågakommande
typ av fortsättningsskola särskilt föreskrivna kunskapsstoff, som
eljest skulle hava inhämtats under det första året i fortsättningsskolan.
Genom beslut den 8 maj 1925 anbefallde Eders Kungl. Maj:t överstyrelsen
att inkomma med förslag till de villkor och bestämmelser, som i anledning av
riksdagens beslut angående anordnande av fortsättningsskola med endast en
årskurs borde av Eders Kungl. Maj:t meddelas. Sådant förslag avgavs av
överstyrelsen den 12 juni 1925. Överstyrelsen föreslog därvid vissa erforderliga
ändringar i fortsättningsskolestadgan samt hemställde vidare, att Eders
Kungl. Maj :t täcktes föreskriva, att i skoldistrikt, där sjuklassig folkskola
och därpå byggd ettårig fortsättningsskolekurs anordnats, måtte, utan hinder
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
i:i
av bestämmelserna i kungörelsen den dl oktober 1919 (nr 880) angående
undervisningsplan för rikets folkskolor, kunna tillämpas särskild efter förhållandena
avpassad, av överstyrelsen godkänd läroplan. Nådiga kungörelser
i ämnet utfärdades den 30 juli 1925 (nr >552 och 1553). I kungörelsen nr 353
angående en friare tillämpning av undervisningsplanen för rikets folkskolor
gjordes utöver vad överstyrelsen föreslagit ett tillägg, upptagande riksdagens
uttalande, att det skulle noggrant tillses, att undervisningen under sjunde folkskoleåret
så ordnades, att under detsamma inhämtades så mycket av det för
ifrågakommpnde typ av fortsättningsskola särskilt föreskrivna kunskapsstoff,
som eljest skulle hava inhämtats under det första året i fortsättningsskolan.
De ifrågavarande författningarna innebära bland annat, att överstyrelsen
skall pröva och fastställa reglemente och läroplan för ettårig fortsättningsskola
ävensom läroplan för sjuklassig folkskola, på vilken sådan fortsättningsskola
bygger.
På grund av nu nämnda befogenhet har överstyrelsen haft att pröva och fastställa
ett stort antal läroplaner för sjuklassiga folkskolor. Dessa hava huvudsakligen
avsett skolor i Skåne, där sjuårig folkskola redan förut varit ganska
allmän och där fördenskull den sjuåriga folkskolan och den ettåriga fortsättningsskolan
fått en ganska allmän utbredning. Till och med utgången av läsåret
1927—1928 har överstyrelsen fastställt läroplaner för sjuårig folkskola och
ettårig fortsättningsskola från sammanlagt 255 skoldistrikt, av vilka 240 äro
belägna i Lunds stift. Erfarenheten har ådagalagt, att skoldistrikten icke i
någon vidare utsträckning ansett sig böra begagna de möjligheter, som den nya
ordningen medgiver, att beträffande läroplanen för sjunde klassen vidtaga väsentliga^
avvikelser från gällande undervisningsplan och därmed giva undervisningen
i denna klass ett från övriga folkskoleklasser starkt skiljaktigt läroinnehåll.
I allmänhet hava blott gjorts mindre jämkningar, vilka varit betingade
av förhållandet till fortsättningsskolan. Det har därför besannat sig, att
anordningen med sjunde folkskoleklassen såsom ersättning för en årskurs i
fortsättningsskolan lätt medför, att de rena fortsättningsskolsynpunkterna få
träda tillbaka. Det i fortsättningsskolestadgan uttryckta önskemålet, att fortsättningsskolundervisningen
bör vara yrkesbestämd, har egentligen ej blivit
tillgodosett för de lärjungar, som erhållit undervisning i sjunde folkskoleklassen
i stället för i fortsättningsskolans första årskurs. Det har icke ifrågasatts, att
någon verklig motsvarighet till fortsättningsskolans ämne arbetskunskap skulle
ingå i sjunde folkskoleklassen. Visserligen har i en del läroplaner för denna
klass upptagits hushållsgöromål men dock icke i större utsträckning än som
skulle förekommit utan hänsyn till fortsättningsskolan. Å andra sidan har i
vissa skolor ämnet i fråga uteslutits från folkskolans läroplan och upptagits
endast i den ettåriga fortsättningsskolan.
Ej heller har fortsättningsskolans uppgift att vara en ungdomsskola med sin
särskilda läggning och sina speciella undervisningsämnen kunnat överflyttas
på den sjunde folkskoleklassen. Denna har givetvis måst organisatoriskt höra
samman med folkskolans^ övriga klasser, helst som lärjungarna först i denna
klass kunna erhålla avgångsbetyg från den obligatoriska folkskolan.
Givetvis har det för överstyrelsen varit angeläget att i enlighet med riksdagens
direktiv tillse, att det lärostoff, som tillhör den tvååriga fortsättningsskclans
första årskurs, måtte komma att ingå i den sjunde folkskoleklassens
lärokurs. Någon allmän föreskrift om vilket detta lärostoff skall vara finnes
emellertid icke. Det enda, som kan anses normerande i detta hänseende, utgöres
av skolöverstyrelsens exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor.
I dessa exempel finnes dock icke någon uppdelning på olika årskurser.
En bestämd sådan uppdelning är svår att åstadkomma, enär med
hänsyn till lokala förhållanden antalet timmar under året kan vara olika för
14
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
de båda årskurserna i fortsättningsskolan och de särskilda undervisningsämnena
även med samma årliga undervisningstid erhålla olika timantal i olika
skolor. Överstyrelsen har därför fattat sin uppgift på så sätt, att överstyrelsen
haft att tillse, att i de ämnen, vilka tillhöra fortsättningsskolan,. det
kunskapsmått, som inhämtas i en sjunde folkskoleklass, icke skall vara mindre,
än vad som i regel bör inhämtas i en första årskurs av tvåårig allmän fortsättningsskola.
De ämnen, som härvidlag komma i fråga, äro kristendomskunskap,
modersmålet, medborgarkunskap, naturkunnighet och gymnastik
med lek och idrott. Det torde vara nästan självfallet, att i en folkskoleklass
med daglig undervisning under ett helt läsår bör utan större svårighet kunna
upptagas det lärostoff, som kan inhämtas under en kurs om 180 timmar under
samma läsår. Då ämnet kristendomskunskap förekommer i sjunde folkskoleklassen,
har det ej ansetts nödigt att såsom i fortsättningsskolan i andra ämnen
upptaga kursmoment med religiöst innehåll. I ämnena modersmålet och räkning
motsvarar lärokursen för sjunde klassen i fråga om både innehåll och
omfattning, vad som beträffande dessa ämnen kan krävas för första årskursen
av en tvåårig fortsättningsskola. Detsamma gäller om ämnet naturkunnighet
i skola av A-formen. Något annorlunda blir det i skolor med kursväxling, där
ju kursinnehållet för sjunde klassen kommer att bli olika under vart och ett
av de tre år, under vilka femte, sjätte och sjunde klasserna undervisas tillsammans.
En granskning av kursfördelningen i undervisningsplauen för rikets
folkskolor ådagalägger emellertid, att för varje år förekommer i sjunde
klassen lärostoff, som kan anses lämpligt även för fortsättningsskolans första
årskurs, och att på det hela taget även den sjuåriga folkskolan av B-form i det
ifrågavarande ämnet lämnar ersättning för vad som i sådan, kurs skulle genomgås.
Vid sådant förhållande har överstyrelsen icke funnit det nödigt att
införa särskild undervisning i naturkunnighet för sjunde kla-ssen. Annorlunda
förhåller det sig med ämnet historia. I detta ämne skall i sjunde folkskoleklassen
ingå en kurs, motsvarande vad som i den tvååriga fortsättningsskolans
första årskurs genomgås i medborgarkunskap, och härför kräves utvidgning
av folkskolans historiekurs. Då det givetvis bör eftersträvas, att kursmomentet
i medborgarkunskap så nära som möjligt ansluter sig till historiekursen i
övrigt, har överstyrelsen låtit detta moment upptaga statskunskap, ehuru i den
tvååriga fortsättningsskolans första årskurs i allmänhet bruka ingå de moment,
som avse hemmet och kommunen, enär det ansetts, att man i fortsättningsskolan,
där man ej behöver söka anslutning till någon historiekurs, bör
följa regeln att gå från det näraliggande till det, som ligger mera fjärran. I
skolor av B-form har det varit nödvändigt att anslå ett visst antal timmar i
medborgarkunskap för enbart sjunde klassen, vilket medfört att för femte och
sjätte klasserna tiden för lärarens omedelbara undervisning blivit minskad.
Vad slutligen angår ämnet gymnastik med lek och idrott, har det helt naturligt
ej varit nödigt att i detta ämne utöka tiden i sjunde folkskoleklassen.
I underdånig skrivelse den 18 januari 1927 ingick överstyrelsen till Eders
Kungl. Maj :t med en framställning i fråga om fortsättningsskolan, bland annat
upptagande förslag om möjlighet att inrätta ettårig fortsättningsskola för
lärjungar, som avgått från sjunde klass i folkskola med halvtidsläsning. Med
anledning av denna framställning har Eders Kungl. Maj :t framlagt proposition
(nr 70) till 1928 års riksdag och däri i huvudsak upptagit de av överstyrelsen
gjorda förslagen, och riksdagen har i allt väsentligt bifallit Eders
Kungl. Maj :ts hemställan. Då emellertid ettårig fortsättningsskola, byggd
på halvtidssläsande skola, skall omfatta minst 360 timmar och dess lärokurs
motsvara lärokursen för tvåårig fortsättningsskola, kommer nämnda beslut
icke att öva något inflytande på sjunde folkskoleklassens läroplan.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
15
Efter den nu lämnade översikten angående det förhållande mellan fortsättningsskolan
och folkskolans sjunde klass, som för närvarande råder, övergår
överstyrelsen till den riksdagsskrivelse, som närmast givit anledning till
överstyrelsens här föreliggande framställning, i vad denna skrivelse särskilt
avser fortsättningsskolan.
över den motion i ämnet, som föranledde riksdagens skrivelse, avgav överstyrelsen
den 1G mars 1927 av Eders Eungl. Maj:t infordrat yttrande, vilket
yttrande här i avskrift bifogas.
I sitt yttrande har överstyrelsen ställt sig avvisande till det i motionen framställda
önskemålet, att ett sjunde folkskoleår skulle få ersätta hela fortsättningsskolan.
Överstyrelsen har icke sedermera funnit anledning att frångå
den ståndpunkt i förevarande hänseende, som överstyrelsen i detta yttrande
framlagt.
Vid organisationen av fortsättningsskolan har man så långt möjligt eftersträvat
att göra denna skola till en ungdomsskola. Onekligen ligger ett betydande
hinder för detta önskemåls förverkligande däri, att vår folkskola i
allmänhet är blott sexårig och barnen därför ha genomgått folkskolan vid en
jämförelsevis tidig ålder. Om det ändå lyckats att åtminstone i viss grad i
enlighet med fortsättningsskolestadgans intentioner giva fortsättningsskolan
karaktär av ungdomsskola, så beror detta just därpå, att skolan är tvåårig
och därför kan i regel behålla sina lärjungar till deras femtonde år. Det
är företrädesvis under andra året, som fortsättningsskolans karaktär av ungdomsskola
kan göra sig gällande och en del lärostoff, som passar för ungdomsåldern
men ej för barnaåldern, av lärjungarna på ett fruktbringande sätt tillägnas.
Detta gäller framför allt om de för fortsättningsskolan särskilt kännetecknande
ämnena arbetskunskap och medborgarkunskap.
Det torde däremot icke vara möjligt att giva folkskolans sjunde klass ungdomsskolans
karaktär. Även om denna klass får en mera fristående ställning
och erhåller en från övriga folkskoleklasser i viss mån avvikande organisation,
så maste den dock givetvis tillhöra folkskolan och vara fast inordnad
i denna; den skall därför även motsvara den uppgift, som enligt folkskolestadgans
första paragraf tillkommer folkskolan, nämligen meddela en allmän
barnaundervisning, eller, som 1927 års riksdag uttryckt det i sin skrivelse
nr 262, bereda en elementär allmän och medborgerlig bildning. Den måste
sta i nära samband med övriga folkskoleklasser, då det, såsom ovan framhållits,
är från denna klass, som lärjungarna skola erhålla avgångsbetyg, vilket givetvis
skall avse folkskolekursen i dess helhet.
Det är emellertid icke blott sjunde klassens förhållande till övriga folkskoleklasser,
som lägger hinder^i vägen för dess förvandling till en ungdomsskola,
ett hinder förefinnes också i lärjungarnas åldersståndpunkt och därmed följande
förståndsmognad. Man bör besinna, att barnen vid sitt inträde i klassen
i regel äro 13, somliga blott 12 ar gamla. Ej minst från denna synpunkt
synes det överstyrelsen icke. möjligt att, såsom i motionen förutsättes, överflytta
den tvaariga fortsättningsskolans lärokurs till folkskolans sjunde klass.
Som överstyrelsen redan antytt, låter detta sig näppeligen göra med innei
ämnet medborgarkunskap. Det synes med hänsyn till lärjungarnas
allmänna åldersståndpunkt icke tillrådligt att i folkskolan införa en så omfattande
kurs i samhällslära, som nämnda ämne kan omfatta i den tvååriga
fortsättningsskolan. Man komme da, för att få en formell överensstämmelse
mellan de båda skolornas kurser, att handla i strid mot en så allmänt erkänd
regel för urval av lärostoff som den, att lärokursen skall motsvara lärjungarnas
mottaglighet och behov.
Ännu svårare blir en sådan överflyttning beträffande det andra ämne, som
ar särskilt kännetecknande för fortsättningsskolan, nämligen ämnet arbetskun
-
Förhållandet
mellan lärokurserna
i
folkskolans
sjunde klass
och lärokurserna
i tvåårig
fortsättningsskola
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
skap. Enligt fortsättningsskolestadgan bör fortsättningsskolan överallt, där
förutsättningar härför finnas, anordnas som yrkesbestämd, d. v. s. undervisningen
skall mera bestämt samla sig kring visst yrke eller viss grupp av yrken.
I sådan skola skall ämnet arbetskunskap förekomma och upptaga mera
tid än något av övriga ämnen. Förutsättningar för att undervisning i detta
ämne skall med framgång kunna bedrivas äro, att lärjungarna redan inträtt
i yrket eller att detta på ett särskilt sätt karakteriserar ortens arbetsliv samt
att lärjungarna besitta tillräcklig förståndsmognad. Den första av dessa förutsättningar
kan givetvis förefinnas i fråga om fortsättningsskolan, som upptager
lärjungarna under blott ett fåtal timmar under läsåret, men icke beträffande
folkskolan, som tager lärjungarnas tid helt i anspråk. Vad kravet på
lärjungarnas förståndsmognad beträffar, blir detta givetvis bättre tillgodosett
i fortsättningsskolan, som får behålla sina lärjungar längre. De mera
krävande partierna av ämnet arbetskunskap pläga förläggas till andra årskursen.
Däremot kan det ju sägas, att förutsättningen om ett för orten särskilt
karakteristiskt yrke kan gälla även beträffande undervisning i folkskolans
sjunde klass. Denna förutsättning torde dock långt ifrån vara att
påräkna för alla de skolor, som här skulle komma i fråga. Den sysselsättning,
som särskilt kan sägas mera allmänt karakterisera en trakt, är givetvis
jordbruk, och därför äro också yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning
till jordbruk ganska allmänt förekommande. Men den skolform, däi
den i motionen ifrågasatta anordningen tänkts tillämpad, skulle vara A-formen.
Denna skolform är dock sällsynt i jordbruksbygder, där man i regel har andra
skolformer, för vilka anordningen i fråga icke kan tänkas tillämpad. En annan
yrkesbestämd fortsättningsskoltyp, som har jämförelsevis stor utbredning,
är fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete. Förutsättning för anordnande
av yrkesbestämd undervisning av den art, som ingår i sådan skola,
bör tydligen kunna förefinnas å vilken ort som helst, där antalet flickor är
tillräckligt stort. Givetvis är det också önskvärt, att dylik undervisning förekommer
i folkskolans sjunde klass. Skall detta ske i någon större utsträckning,
måste man dock söka anordna någon annan undervisning, som ej tillhör
de vanliga folkskoleämnena, för gossarna, ty det synes ej vara lämpligt,
att i en folkskola, som skall hava till sitt egentliga syfte att meddela allmän
bildning och som skall lämna avgångsbetyg åt alla lärjungar, låta undervisningen
i vanliga skolämnen vara alltför olika för de båda könen. Man
skulle väl i så fall vid skolor av A-form i allmänhet få tillgripa undervisning
i anslutning till industri, hantverk eller handel. Det kommer emellertid då
lätt att gå så, att man införde en undervisning i folkskolan, som vore betingad
varken av folkskolans egentliga uppgift eller av lärjungarnas mottaglighet
och behov.
Man skulle kanske vilja hänvisa till den yrkesbestämda högre folkskolan
såsom ett stöd för införande av yrkesbestämd undervisning i folkskolans
sjunde klass. Högre folkskolan bygger ju i de flesta fall på folkskolans
sjätte klass, överstyrelsens mångåriga erfarenhet beträffande högre folkskolan
lämnar dock icke ett sådant stöd. Trots det att högre folkskola kan få anordnas
med endast en klass, har det icke i något fall inträffat, att man utnyttjat
möjligheten att inrätta en enklassig yrkesbestämd högre folkskola. Den yrkesbestämda
högre folkskolan har erhållit minst två, helst tre årsklasser. Undervisningen
i första klassen har med hänsyn till behovet att komplettera allmänbildningen
och till lärjungarnas ålder närmast givits en allmän karaktär och
den utpräglade yrkesbetoningen har i regel inträtt först i andra klassen.
Ej heller erfarenheten beträffande folkskolans högre avdelning lämnar något
stöd i förevarande avseende. Denna anordnas ofta ettårig ovanpå sjätte
klassen och är ju då en parallellform till folkskolans sjunde klass. Nu råder
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
17
emellertid stor lriliet beträffande folkskolans högre avdelnings läroplan: någon
normerande allmän timplan finnes icke, och ämnesurvalet kan göras betydligt
mera fritt än i den egentliga folkskolan. Så långt överstyrelsen känner,
har man dock icke utom i ett enda fall givit undervisningen i en ettårig
folkskolas högre avdelning, som bygger på sjätte klassen, en mera utpräglat
yrkesbestämd läggning.
De erfarenheter, som vunnits i samband med fastställande av läroplaner för
sjuårig folkskola i skoldistrikt med ettårig fortsättningsskola, gå icke heller
i don riktningen, utt det skulle vara önskvärt att göra undervisningen i folkskolans
sjunde klass yrkesbestämd. I de skoldistrikt, för vilka sådana läroplaner
fastställts av överstyrelsen, liar man ofta yrkesbestämd fortsättningsskola.
. Man bär ju där lialt särskild anledning att taga under övervägande,
huruvida icke den yrkesbestämda undervisningen borde påbörjas redan i sjunde
klassen som ju skall motsvara den tvååriga fortsättningsskolans första årskurs.
Icke i något fall har förslag i denna riktning inkommit till överstyrelsen>
Iastän ju bestämmelserna angående läroplan för sjuklassig folkskola i
skoldistrikt med ettårig fortsättningsskola lämnar stor frihet i fråga om sådan
läroplans innehåll. Det förhållandet, att något förslag av nu ifrågavarande
innebord icke framkommit, synes på sitt sätt tala för att något verkligt behov
av att göra undervisningen i folkskolans sjunde klass yrkesbestämd icke föreligger.
^Vad överstyrelsen nu anlört synes enligt överstyrelsens mening otvetydligt
ga i den riktningen, att det icke bör komma i fråga att i folkskolans sjunde
klass lnlöra ämnet arbetskunskap och därmed göra undervisningen i denna
klass yrkesbestämd.
Det skulle ju kunna invändas, att man kunde nöja sig med att söka inrymma
den allmänna tvååriga fortsättningsskolans lärokurs i folkskolans sjunde
klass. .Naturligtvis går detta lättare, då det i detta fall gäller en undervisning
av rent allmänbildande karaktär. Även i detta fall måste man räkna med
ärjungarnas nagot högre ålder och därmed följande större förståndsmognad
under andra iortsättmngsskoleåret. Såsom överstyrelsen redan i det föregående
angivit,^ är det enligt överstyrelsens uppfattning icke lämpligt att införa
hela den tvaanga fortsättningsskolans kurs i medborgarkunskap i folkskolans
sjunde klass. Lättare skulle väl detta gå i fråga om ämnena modersmålet
och naturkunnighet, fastän även härvidlag svårigheter kunna möta
Den frågeställning, som ligger i riksdagens hemställan, nämligen huruvida
sjunde tolkskolearets kursplan lämpligen kan inrymma jämväl den kurs, som
nu tillhör aen^ tvååriga fortsättningsskolans undervisning, synes omöjligen
kunna fattas sa,^ att man härvidlag kunde nöja sig med att taga hänsyn till
den allmänna tvaanga fortsättningsskolans lärokurs. Att så förfara vore att
bortse Iran den fortsättningsskoltyp, som både i den av två olika kommittéer
aorebragta utredningen angående fortsättningsskolan, i de med anledning av
dessa utredningar inkomna yttrandena, bland annat i överstyrelsens utförliga
utlåtande vidare i proposition till 1918 års riksdag om inrättande av praktiska
ungdomsskolor, i riksdagens skrivelse med anledning av denna proposition
och io de pa grundval av statsmakternas beslut utfärdade författningarna
erkänts sasom den mest eftersträvansvärda. Det är uppenbart, att med en
sadan begränsning av problemet den givna förutsättningen, att folkskolans
sjunde klass skulle med avseende på de meddelade kunskaperna kunna fullt ut
eisätta den tvaanga fortsättningsskolan, icke vore för handen.
Det anförda torde också ådagalägga, att det spörsmål, som det här gäller.
icke kan förenklas till att avse, huruvida man på omkring 1,000 timmar i folkskolans
sjunde klass kan inhämta lika mycket som under 300 timmar i fortsaitningsskolan.
Det torde vara självklart, att kunskapsresultatet i förra fallet
Hi haag till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. .58 haft. (Nr 110.) 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
bör kvantitativt sett bliva större än i det senare. Detta innebär dock icke.
att det ena kan ersätta det andra. Just i de ämnen, som äro karakteristiska
för fortsättningsskolan, lämnar denna, såsom överstyrelsen här ovan sökt visa,
ett bättre resultat än som kan vinnas i folkskolans sjunde klass.
Det är emellertid även andra synpunkter är själva kunskapsresultatet, som
böra tagas i betraktande. Vissa sådana ha anförts i överstyrelsens utlåtande
den 16 mars 1927 och framträda även i den motivering, som föregår riksdagens
hemställan.
Sålunda har överstyrelsen framhållit, att man från början i fortsättningsskolan
velat se icke blott en kunskapsmeddelande utan även en uppfostrande
skola. Man har därför varit angelägen om att lärjungarna skulle komma att
stå under skolans inflytande så många år, som detta lämpligen läte sig göra.
Det var under utredningen starkt ifrågasatt, att man borde göra fortsättningsskolekursen
treårig ovanpå den sexåriga folkskolan, någon tanke på att den
skulle vara endast ettårig fanns icke. Numera kan det anses fastslaget, att
skolplikten i vårt land skall omfatta minst åtta år. I den ovan nämnda propositionen
nr 70 till 1928 års riksdag talar också föredragande departementschefen
å sid. 15 om »den grundläggande, av statsmakterna godtagna regeln,
att den sammanlagda undervisningstiden i folk- och fortsättningsskola skall
omfatta minst åtta år», och längre fram i samma proposition å sid. 18 säger
han sig anse »det vara uppenbart, att ettårig högre avdelning, grundad på
sexårig folkskola, under inga omständigheter får ersätta fortsättningsskola,
så att skoldistrikten skulle hava möjlighet att genom inrättande av sådan avdelning
inskränka den sammanlagda skolpliktstiden för lärjungarna till sju
år». En anordning, som skulle innebära, att ett år i folkskolan finge ersätta
två fortsättningsskolår, komme att medföra ett viktigt avsteg från ifrågavarande
regel och möjliggöra en anordning alldeles motsvarande den, som i propositionen
angives icke böra under några omständigheter få förekomma. Detta
ensamt utgör enligt överstyrelsens mening ett avgörande skäl mot en dylik anordning.
Riksdagen har också uttalat sin tvekan om lämpligheten av den ifrågavarande
anordningen. Särskilt finner riksdagen det nödigt att taga i övervägande
dess inflytande dels på skolväsendet i skoldistrikt, där man redan har
obligatorisk sjuårig folkskola och därjämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola,
dels på skolor av andra typer än de i motionen berörda A-skolorna. Redan
i sitt underdåniga yttrande den 16 mars 1927 har överstyrelsen berört den
ifrågasatta förändringens konsekvenser i de angivna hänseendena men vill nu
något utförligare ingå på vad som härutinnan kan vara att befara.
Fastän vid tiden för beslutet om obligatoriska fortsättningsskolor redan i
åtskilliga skoldistrikt funnos anordnade obligatoriska sjuåriga folkskolor,
ifrågasattes icke då, att fortsättningsskola, som byggde på sådan skola, skulle
omfatta mindre än två årskurser. Beslutet innebar, att fortsättningsskolan
överallt skulle vara minst tvåårig, vilket givetvis hade till följd, att den sammanlagda
skolpliktstiden i vissa skoldistrikt kom att omfatta åtta, i andra nio
år. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, ledde denna
brist på överensstämmelse till yrkanden på och senare till beslut om att fortsättningsskola,
som byggde på sjuårig folkskola, skulle kunna göras ettårig,
varigenom även i detta fall skolpliktstiden komme att omfatta åtta år. Denna
förändring i lagstiftningen har medfört, att man i skoldistrikt med sjuårig
folkskola och tvåårig fortsättningsskola i åtskilliga fall — dock icke överallt
— gjort fortsättningsskolan ettårig. Initiativ till den försämring av
folkundervisningsväsendet, som en dylik förändring uppenbarligen innebär,
har i regel icke tagits av skolans målsmän utan framkommit från personer,
som låtit de ekonomiska synpunkterna träda i förgrunden. Man har i dylikt
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
1!)
iall ansett, att eu anordning, som av statsmakterna blivit erkänd och som blivit
tillämpad i åtskilliga skoldistrikt, borde vara tillfyllest och få ersätta en organisation,
som tillkommit under en tid, då ettårig fortsättningsskola icke varit
lagligen medgiven.
Det torde föreligga starka skäl för det antagandet, att liknande synpunkter
skulle göras gällande, därest lärjungar, som genomgått sjuårig folkskola, bleve
genom ändrade bestämmelser i fortsättningsskolestadgan frikallade från fortsättningsskolplikt.
Det kan nog förväntas, att man i åtskilliga fall skulle
vilja avskaffa en redan inrättad fortsättningsskola. Fortsättningsskola skall
ju nämligen numera finnas i alla skoldistrikt. Visserligen har Eders Kungl.
Maj:t för vissa skoldistrikt i norra Sverige medgivit uppskov under ett eller
annat år med inrättande av fortsättningsskola, men så långt överstyrelsen har
sig bekant, har detta icke skett beträffande fortsättningsskola i skolområde
med folkskola av A-lorm.
. Riksdagen har i sin skrivelse anfört, att i samband med den äskade utredningen
frågan om åtgärder för att förhindra en försämring av skolväsendet,
där man. redan infört ett obligatorisk sjunde skolår jämte ett- eller tvåårig
fortsättningsskola, borde beaktas. Beträffande tvåårig fortsättningsskolas utbytande
mot ettårig synas några dylika åtgärder knappast nu kunna ifrågasättas.
De borde tydligen hava vidtagits i samband med den år 1925 åvägabragta
förändringen, att i skoldistrikt med sjuårig folkskola fortsättningsskola
finge göras ettårig i stället för tvåårig. Varken från riksdagen eller från
annat hall framkom emellertid då nagot förslag om åtgärder i den angivna
riktningen. Den frihet att ersätta tvåårig fortsättningsskola med ettårig, som
nu finnes, har redan, såsom ovan angivits, blivit i åtskilliga fall utnyttjad.
Närmast, skulle det väl nu.bliva fråga om att hindra slopande av den ettåriga
fortsättningsskolan i skoldistrikt med sjuårig folkskola. Den enda åtgärd för
vinnande av detta syfte, som kan tänkas, är viil ett stadgat förbud mot avskaffande,
av fortsättningsskola, där sådan redan blivit i enlighet med gällande lagstiftning
upprättad. En förbudslagstiftning av denna art synes dock icke
bliva möjlig att upprätthålla. Det torde icke vara möjligt att i längden förhindra
ett skoldistrikt, som på grund av gällande föreskrifter varit nödsakat
att inrätta fortsättningsskola, från att, om det så önskar, bliva befriat från
skyldigheten. att. uppehålla fortsättningsskola, därest sedermera genom lagstiftningen
sjuårig folkskola blivit erkänd som fullgod ersättning för sexårig
folkskola och. tvåårig fortsättningsskola. Man skulle väl knappast vilja som
ett rättvist, hinder, för en dylik befrielse erkänna den omständigheten, att man
en gång lojalt, följt gällande föreskrifter. Överstyrelsen anser det fördenskull
omöjligt att i längden upprätthålla ett förbud i förevarande avseende, och någon
annan utväg att ernå den önskade garantien kan överstyrelsen icke anvisa.
Riksdagen har i sin skrivelse vidare uttalat sig för att det vid utredningen
skulle tagas i övervägande, huru ett beslut, att fortsättningsskola icke behövde
anordnas för lärjungar, som genomgått obligatorisk sjuårig folkskola, kunde
komma att inverka på skolor av andra typer än de i motionen berörda A-skolorna.
överstyrelsen har i sitt meranämnda yttrande den 16 mars 1927 ägnat
detta spörsmål särskild uppmärksamhet.
Den i motionen avsedda organisationen innebär, att fortsättningsskola icke
skulle behöva anordnas för lärjungar, som genomgått sjuårig folkskola av Aform,
under det att fortsättningsskola däremot alltid skulle inrättas för lärjungar,
som avgått från sjuårig folkskola, tillhörande annan skolform. Detta
har sin grund, däri, att i A-skola är det möjligt att giva sjunde klassen en fristående
ställning, vilket däremot icke gärna låter sig göra i andra skolformer,
där sjunde klassens lärjungar i regel måste undervisas samman med lärjungarna
i femte och sjätte klasserna. Lärjungar från sjuårig A-skola, skulle allt
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
så kunna fritagas från fortsättningsskolplikt men icke lärjungar från andra
sjuåriga skolformer.
Då det ej sällan inträffar, att i samma skoldistrikt finnas folkskolor, tillhörande
olika skolformer, skulle följden bliva, att skolpliktstiden för barn inom
samma skoldistrikt skulle kunna erhålla olika längd, för somliga sju, för andra
åtta år. En sådan ordning skulle uppenbarligen förefalla orättvis och kunna
giva anledning till tvistigheter och missförhållanden. Att så skulle kunna bliva
fallet framgår av den erfarenhet, som vunnits från vissa skoldistrikt, vilka fölen
tid framåt av Eders Kungl. Maj:t erhållit uppskov med att inrätta fortsättnings
skola inom skolområde med mindre folkskola.
Ännu mera betänkligt är emellertid, att anordningen i fråga egentligen
skulle vara ägnad medföra olikhet i fråga om fortsättningsskolplikt mellan
städer och landsbygd. A-skolor finnas nämligen huvudsakligen i städer och
stadsliknande samhällen, övriga folkskoleformer i allmänhet å landsbygden
med dess glesare befolkning.
Vid de överväganden, som föregingo 1918 års riksdagsbeslut om den obligatoriska
fortsättningsskolan, voro egentligen alla ense om att en minst tvåårig
fortsättningsskola borde vara obligatorisk i städer och stadsliknande _ samhällen,
under det att man på många håll ställde sig mera tveksam, huruvida samma
ordning borde tillämpas jämväl på landsbygden. Man menade det vara
mest nödvändigt, att ungdomen i samhällen av det förstnämnda slaget finge
under en längre tid stå under skolans inflytande. Resultatet blev emellertid,
att likställighet i förevarande hänseende beslutades, och detta skedde inom
riksdagen utan någon meningsskiljaktighet. Sedermera hava emellertid motionsvis
inom riksdagen framkommit förslag om att fortsättningsskolan för
landsbygden skulle vara frivillig. Dessa förslag hava emellertid ej lett till något
resultat. Det nu föreliggande förslaget innebär egentligen, ^att man på. en
omväg skulle införas i en olikställighet, fastän denna skulle gå i en riktning
helt motsatt den ovan angivna.
Överstyrelsen finner för sin del det synnerligen viktigt, att den likställighet
i fråga om fortsättningsskolplikt, som nu förefinnes, fortfarande bibehålies.
I och för sig torde med hänsyn till den skolpliktstid, som gäller för andra
kulturländer, en tid av sammanlagt åtta år i folkskola och fortsättningsskola
icke tåla någon avprutning. Men framför allt måste det väcka betänkligheter
att kräva längre skoltid av landsbygdens än av städernas barn. Ett skäl mot
att förkorta skolpliktstiden för stadssamhällenas ungdom har man ju också i
den allmänt överklagade ungdomsarbetslösheten, vilken givetvis särskilt framträder
i städer och stadsliknande samhällen. De förut framkomna yrkandena
på en olikhet i fråga om fortsättningsskolplikt mellan stad och landsbygd peka
ju också i alldeles motsatt riktning. Men både i det ena och i det andra fallet
skulle det nog komma att visa sig svårt att i längden upprätthålla en olikhet
i förevarande hänseende, överstyrelsen vill här erinra om sitt uttalande i det
ovan nämnda yttrandet, att ett förverkligande av motionärernas förslag lätt
kunde såsom konsekvens föranleda ett fullständigt upprivande av den år 1918
beslutade och från och med år 1927 allmänt införda fortsättningsskolorganisationen.
Något sådant hava motionärerna givetvis icke avsett.
Motionärerna hava i stället utgått ifrån att den av dem ifrågasatta anordningen
skulle visa sig ändamålsenlig ur skolväsendets synpunkt. De förmena
nämligen, att densamma skulle befrämja tillkomsten av en obligatorisk sjunde
klass vid folkskolorna.
Även överstyrelsen finner för sin del en utveckling i den riktningen, att sjuåriga
folkskolor bliva allt talrikare, vara eftersträvansvärd, och överstyrelsen
håller också för troligt, att ett förverkligande av motionärernas förslag skulle
kunna i viss utsträckning bidraga till uppnående av ett sådant syfte. Det är
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
21
emellertid uppenbart, att åtgärder, som vidtagas för detta syftes vinnande,
dock icke böra vara av sådan art, att de i andra viktiga hänseenden kunna lända
skolväsendet till skada. Såsom överstyrelsen i det föregående sökt visa,
föreligger fara för att så skulle bliva fallet med den anordning, som av motionärerna
ifrågasatts, vilket givetvis bestämt talar mot anordningens godtagande.
Överstyrelsen kan ej heller finna densamma nödvändig för en ökad utbredning
av den sjuåriga folkskolan. Man kan ha all anledning att antaga, att man, där
verkligt intresse för inrättande av en obligatorisk sjunde folkskoleklass är för
handen, bör kunna få en sådan klass till stånd, utan att fortsättningsskolplikten
därmed upphäves. Det. kan nog vara riktigt, att den ursprungliga bestämmelsen,
att man ovanpå sjuårig folkskola måste hava tvåårig fortsättningsskola,
verkat hämmande på uppkomsten av nya sjuåriga folkskolor. Där man
förut haft endast sexklassig folkskola och icke under den för inrättande av
fortsättningsskolor medgiva övergångstiden anordnat fortsättningsskola, skulle
den sammanlagda skolpliktstiden, sedan fortsättningsskolan blivit obligatorisk,
komma att uppgå till nio i stället för förut sex år. Det är icke underligt,
att man då dragit sig för att införa den sjuåriga folkskolan. Med nu gällande
förhållanden ställer det sig emellertid annorlunda. Fortsättningsskolan är numera
obligatorisk överallt och skall, där folkskolan är sexklassig, vara minst
tvåårig, vilket innebär en sammanlagd skolpliktstid av åtta år. Härtill kommer,
att fortsättningsskolan, där folkskolan är sjuårig, behöver omfatta endast
en årskurs, så att skolpliktstiden även i detta fall omfattar åtta år. Erfarenheten
har visat, att de nu angivna förhållandena varit ägnade att befrämja
tillkomsten av obligatoriska sjuåriga folkskolor. Då skolplikten i alla
fall skulle bliva åtta år, har man funnit det fördelaktigt att, där förutsättningarna
eljest varit för handen, låta den första fortsättningsskolekursen ersättas
av en sjunde folkskoleklass. Det stora antal läroplaner för sjuåriga folkskolor,
som överstyrelsen enligt i det föregående lämnad uppgift har fastställt, gäller,
huvudsakligen sådana skolor, som varit antingen sexåriga eller ock sexåriga
med en icke obligatorisk sjunde årsklass. Detta visar, att även med nu gällande
bestämmelser en stark utveckling av den sjuåriga folkskolan ägt rum.
Det bör också ihågkommas, att förhållandena på skolväsendets område väsentligt
förändrats sedan tidpunkten för motionens tillkomst. Då fanns det
ännu skoldistrikt, som hade sexårig folkskola och ännu icke inrättat fortsättningsskola.
För dessa skoldistrikt skulle det ju. om de haft rätt att ersätta den
tvååriga fortsättningsskolan med en sjunde folkskoleklass, kunnat bliva fråga
om ett val mellan å ena sidan den tvååriga fortsättningsskolan och å andra sidan
den sjunde folkskoleklassen, och de hade, om de valt den senare, ej behövt
inrätta fortsättningsskola. En sådan möjlighet föreligger icke längre.
Alla skoldistrikt måste numera hava fortsättningsskola samt minst åttaårig
skolplikt. Komme den ovan nämnda förändrade lagstiftningen till stånd,
skulle ett inrättande av en obligatorisk sjunde folkskoleklass kunna medföra
ett avskaffande av en redan igångsatt tvåårig fortsättningsskola. Detta förhållande
ställer i viss mån hela spörsmålet i eu annan dager.
Det synes överstyrelsen vara lämpligare, att man i ett skoldistrikt, där man
har sexklassig folkskola och tvåårig fortsättningsskola och önskar införa en
obligatorisk sjunde folkskoleklass, begagnar sig av möjligheten att göra fortsättningsskolan
ettårig, i fall man anser skolpliktstiden bliva för lång. Förefinnes
verkligen, intresse för den sjunde klassen, synes icke bibehållandet av det
ena fortsättningsskolåret med dess undervisningstid av 180 timmar behöva
verka avskräckande.
Det torde också böra bemärkas, att ett skoldistrikt, som icke har någon annan
folkskoleform än A-formen, dock icke skulle bliva befriad från skyldighet
att inrätta fortsättningsskola, även om den ifrågasatta förändringen genom
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
fördes. Det måste inrätta ersättningsskola för lärjungar, som avgått från
folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan, och skulle säkerligen också bliva
nödsakat att inrätta egentlig forsättningsskola för fortsättningsskolpliktiga,
som inflyttat från skoldistrikt utan sjuårig folkskola av A-form. Med den
starka inflyttning, som äger rum till de samhällen, vilka närmast kunna tänkas
inrätta sjuåriga A-skolor, komme det nämligen tvivelsutan att nästan varje
år finnas skolpliktiga av sistnämnda kategori.
Med stöd av den nu lämnade utredningen får överstyrelsen som sin mening
uttala, att avgörande skäl föreligga för att icke vidtaga sådana ändringar i gällande
undervisningsplan för rikets folkskolor, att den tvååriga fortsättningsskolans
kurser skulle kunna komma att inhämtas under ett sjunde folkskoleår.
I samband med sina uttalanden angående förhållandet mellan den sjuåriga
folkskolan och fortsättningsskolan har riksdagen i sin skrivelse framhållit som
önskvärt, att det tages under övervägande, huruvida det icke borde i vissa fall
medgivas, att fortsättningsskolans kurs finge börja omedelbart efter avslutningen
av folkskolans läsår. Denna angelägenhet har, sedan riksdagens skrivelse
kom till stånd, emellertid redan varit föremål för Eders Kungh Maj:ts
och riksdagens prövning. I den förut nämnda propositionen till 1928 års riksdag
föreslog Eders Kungl. Maj:t, att den ovan angivna anordningen skulle
efter medgivande av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall få införas, och
detta förslag vann riksdagens bifall. Vid sådant förhållande finner överstyrelsen
det överflödigt att i detta sitt utlåtande ingå på spörsmålet i fråga.
Kursplanen Innan överstyrelsen övergår till att avhandla det genom 1927 års riksdags
för sjuklassig beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet aktualiserade spörsslcola
och målet om förhållandet mellan kursplanen för sjuklassig folkskola och inträf^naarm
desfordringarna till den fyraåriga realskolans första klass, anser sig överstyta/
realskolan, relsen böra i korthet redogöra för vissa uttalanden beträffande folkskolans
sjunde klass, som framkommit i samband med frågan om nämnda omorganisation.
Vid den omfattande diskussionen angående vårt skolväsens framtida ställning,
som uppstod på grund av 1918 års skolkommissions betänkande, bär även
den sjunde folkskoleklassens ställning kommit att i viss mån beröras. I åtskilliga
uttalanden med anledning av skolkommissionens förslag framställdes
farhågor för att en organisation, som innebure realskolans anknytning till
folkskolans sjätte klass^ skulle kunna bliva ödesdiger för folkskolans sjunde
klass. Den skulle ingiva den uppfattningen, att folkskolan borde avslutas med
sex år och alltså ej omfatta mer än sex klasser. Följden skulle bliva, att den
sjuklassiga folkskolan, där den redan funnes, skulle ersättas av en sexklassig
och att den fortgående utvecklingen med utökning av den sexklassiga folkskolan
med en sjunde klass skulle upphöra.
Med hänsyn till uttalanden av nu angiven innebörd upptog skolöverstyrelsen
i sitt den 14 november 1923 avgivna utlåtande över skolkommissionens betänkanden
frågan om inverkan av den föreslagna anknytningspunkten mellan
folkskola och realskola på folkskolans sjunde klass, överstyrelsen framhöll,
att frågan visst icke vore oviktig, enär folkskolans utveckling till sjuårig vore
ett eftersträvansvärt mål. Visserligen borde icke alltför stor vikt tillmätas
densamma med hänsyn till att den sjuklassiga folkskolan ännu vore jämförelsevis
sällsynt förekommande men överstyrelsen funne det dock angeläget, att åtgärder
vidtoges, som kunde bidraga till bibehållande av den sjuåriga organisationen,
där den redan fanns, och till upprättande av nya sjunde folkskoleklasser.
Bästa medlet härför vore, att sjunde klassen i större utsträckning gjordes till
en mera fristående avslutningsklass. Detta läte sig visserligen knappast göra
utom vid A-skolor, men det vore också där mest av nöden. Redan förut hade
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
2ö
sjunde klassen i flera släder och å andra större orter erhållit en viss inriktning
på praktiska uppgifter. En sådan anordning borde ytterligare uppmuntras
och därför sådana ändringar i författningarna företagas, att de lokala
skolmyndigheterna erhölle större frihet i fråga om uppgörande av timplan och
kursplan för en sjunde klass. Förändring i detta hänseende vore för övrigt
påkallad även med hänsyn till fortsättningsskolan. Det kunde härvid icke bliva
fråga om att i sjunde klassen införa något slag av yrkesundervisning, utan
folkskolan borde alltid fasthålla vid sin egentliga uppgift att meddela insikter
och färdigheter i de allmänna grundläggande ämnena.
Även 1924 års skolsakkunniga beröra i någon mån frågan om folkskolans
sjunde klass. De göra det emellertid endast i samband med tanken på en sjuårig
grundskola för läroverket. Med hänsyn till den sjunde klassens mera sällsynta
förekomst finna de denna tanke sakna aktualitet.
1 Eders Kungl. Maj ds proposition nr 116 till 1927 års riksdag angående
omorganisation av det högre skolväsendet m. m. yttrar föredragande departementschefen
rörande förevarande spörsmål följande: »Beträffande slutligen
farhågorna för den sjunde folkskoleklassens utveckling måste jag hålla dessa
för ogrundade. Jag delar i detta avseende den uppfattning, som kommit till
uttryck i skolöverstyrelsens utlåtande, och är för min del beredd att medverka
till att erforderliga förändringar av gällande undervisningsplan snarast —
och oberoende av den nu föreslagna reformen — komma till stånd, i syfte att
de lokala skolmyndigheterna må erhålla större frihet att inrikta undervisningen
i sjunde klassen på praktiska uppgifter, varigenom densamma skulle komma
att få ställningen av en mera fristående avslutningsklass.»
Riksdagen redogör i sin skrivelse nr 262 för ovanstående departementschefsuttalande.
I riksdagsskrivelsen nämnes visserligen intet särskilt om sjunde
folkskoleklassens ställning, men däri göres med anledning av väckta motioner
det allmänna uttalandet, att man i och med folkskolans anordnande som allmän
bottenskola för den högre undervisningen måste tillse, att folkskolan icke
förvandlas till i första hand en förberedande skola för de högre undervisningsanstalterna,
utan att den får ostörd fullfölja sitt eget mål att bereda en elementär
allmän och medborgerlig bildning.
Emellertid äro vissa av de beslut, som riksdagen fattat angående realskolans
anknytning till folkskolan, ägnade att utöva inflytande särskilt på den
sjuklassiga folkskolans organisation. Riksdagen har beslutat, att den fyrklassiga
realskolan skall med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för
inträde i realskolans första klass, vara grundad på genomgången sjätte klass
i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer. Detta beslut innebär
tydligen, att inträdesfordringarna till den fyrklassiga realskolans första klass
skola omfatta det kunskapsmått, som enligt gällande undervisningsplan inhämtas
i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer, men givetvis icke.
att inträdessökande nödvändigt skall hava genomgått sådan sexklassig folkskola,
varigenom ju, bland andra, lärjungar i sjuklassig folkskola skulle blivit
utestängda från realskolan.
I vissa avseenden skilja sig de sålunda beslutade inträdesfordringarna till den
fyrklassiga realskolan från dem, som för närvarande gälla för inträde i den
kommunala mellanskolans första klass. I § 29 av stadgan för kommunala
mellanskolor föreskrives nämligen, att för att kunna antagas till lärjunge i
skolans första klass fordras att vid anställd prövning hava visat sig innehava
det kunskapsmått, som inhämtas vid genomgång av minst fyra årsklasser av
egentlig folkskola av A-formen. Skillnaden är ju dels att i fråga om kommunal
mellanskola angives uteslutande A-skolan som grundval men beträffande
realskola samtliga folkskolans huvudformer, dels att för kommunal mellanskola
ej göres någon skillnad mellan sex- eller sjuklassig skola, vilket däremot
24
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
blir fallet i fråga om realskola. På grund av bestämmelserna i förevarande
fall angående kommunal mellanskola har vid intagning av lärjungar i kommunal
mellanskolas första klass knappast gjorts någon åtskillnad, om de inträdessökande
kommit från sjätte klassen i sexklassig eller i sjuklassig folkskola.
Någon olägenhet härav torde näppeligen hava framträtt. Det torde
bemärkas, att några av våra mest omfattande kommunala mellanskolor, nämligen
skolorna i Stockholm och Malmö, äro belägna i skoldistrikt med obligatorisk
sjuårig folkskola. I dessa kommunala mellanskolor hava nästan samtliga
lärjungar kommit från sjätte klassen i sjuklassig folkskola. Det torde
icke kunna sägas, att dessa skolor därigenom kommit att stå efter andra, som
mottagit sina lärjungar från sexklassig folkskola.
Emellertid kommer i ett annat viktigt hänseende i fråga om intagning av
lärjungar i första klassen att råda olikhet mellan den nya realskolan och kommunala
mellanskolan enligt för denna nu gällande bestämmelser. För inträde
i kommunal mellanskola föreskrives fullständig inträdesprövning. Vid realskola
däremot skola inträdessökande med godkända vitsord från folkskola,
tillhörande någon av folkskolans huvudformer, underkastas inträdesprövning
endast i ämnena modermålet och räkning, i övriga ämnen skola den avlämnande
skolans vitsord gälla.
På grundval av riksdagens beslut har Eders Kungl. Maj:t i § 28 av den nya
läroverksstadgan, som utfärdats den 24 september 1928 föreskrivit, att inträdessökande
till första klassen av fyraårig realskola, som med vitsord om minst
godkända insikter i ämnena kristendomskunskap, modersmålet, räkning och
geometri, geografi, naturkunnighet samt historia genomgått högsta klassen av
sex- eller sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av denna skolas A- eller Bformer,
eller ock sjätte klassen av sjuårig dylik skola, därest lärokursen i sådan
skolas sex lägsta klasser kan enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör
anses motsvara lärokursen i sexårig folkskola av nyss angiven
form, skall för intagning i sagda klass vid anställd prövning i modersmålet
och räkning visa sig äga det kunskapsmått, som dylik skolform avser att bibringa.
Som synes likställes här inträdessökande från sjätte klassen av sjuårig folkskola
med inträdessökande, som genomgått högsta klassen av sex- eller sjuårigfolkskola,
under förutsättning att statens vederbörande folkskolinspektör intj''-gar, att lärokursen i den sjuåriga skolans sex lägsta klasser kan anses motsvara
lärokursen i sexårig folkskola. Uppenbart är, att såsom villkor för ett intyg
av folkskolinspektör av den innebörd, varom här är fråga, icke kan uppställas,
att lärokurserna för den sjuåriga skolans sex lägsta klasser skola fullständigt
överensstämma med den kursfördelning för sexklassig skola, som ingår i undervisningsplanen
för rikets folkskolor. De i undervisningsplanen ingående
kursplanerna med anvisningar skola nämligen blott tjäna till huvudsaklig ledning
vid uppgörande av läroplan för varje särskilt skoldistrikt. En dylik läroplan
kan följaktligen i viss mån avvika från innehållet i den allmänna undervisningsplanen,
och avvikelser i samma utsträckning böra tydligen vara medgivna
beträffande de kurser, som skola krävas i den sjuåriga skolans sex lägsta
klasser. Det ifrågavarande intyget synes alltså kunna givas, blott dessa
kurser i allt väsentligt överensstämma med vad som i undervisningsplanen
angives för sexklassig skola. Det kan här också erinras om att folkskolans
huvudformer äro fyra med från varandra avvikande lärokurser.
Jämlikt av Eders Kungl. Maj:t den 13 april 1928 erhållet bemyndigande
har skolöverstyrelsen i cirkulär till folkskolinspektörema lämnat vissa anvisningar
rörande de intyg, som statens folkskolinspektör äger att utfärda beträffande
motsvarigheten mellan lärokursen i sjuårig folkskolas av A- eller B-forrn
sex lägsta klasser och lärokursen i sexårig folkskola av A- eller B-form. Av
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
25
dessa anvisningar må punkterna ;t och 4, vilka närmast angå det ovan bohandJade
spörsmålet, bär anföras:
»Vid jämförande prövning av viss lärokurs för sjuårig skolas sex lägsta
klasser och lärokursen för sexårig skola torde beaktas, att med sistnämnda lärokurs
avses den i undervisnmgsplan för rikets folkskolor angivna.
Vid angivna prövning torde vidare beaktas, att orden ''därest lärokursen i
sadan skolas sex lägsta klasserkan anses motsvara lärokursen i sexårig folkskola
icke innebära, att de ifrågavarande kurserna måste till alla delar vara
identiska. Skiljaktigheter beträffande lärokursen i ett ämnes mera periferiska
delav eller mindre skiljaktigheter beträffande kursmoment i övrigt böra sålunda
icke utgöra hinder för utfärdande av intyg om motsvarighet. Härvid
synes det överstyrelsen vägledande, att godkända betyg från genomgången
högsta klass i här avsedda skolor författningsenligt berättiga till befrielse från
prövning i vissa ämnen, även om de totala lärokurserna vid ifrågavarande skolor
förete vissa olikheter saväl sinsemellan som i jämförelse med lärokurserna
!..Ur5dervisningsplanei? fikets folkskolor. Givetvis måste emellertid vid utfärdande
av nmtsvarighetsintyg tillses, att kursmoment, som äro för den fortsatta
undervisningen i realskolan av grundläggande art, icke saknas i folkskolans
lärokurs.»
Vad som anföres sist i punkt 4 berör tydligen en viktig synpunkt, som bär
maste tillerkännas en avgörande betydelse. Huvudintresset vid den föreliggande
frågans bedömande^bör givetvis vara. huruvida de inträdessökande till
realskolan, som komma från sjätte klassen i sjuklassig folkskola, kunna anses
ha lika goda förutsättningar att deltaga i realskolans undervisning som de, vilka
avgått från högsta klassen i sexklassig folkskola. Detta intresse synes
alls icke behöva kräva, att de ifrågavarande kursplanerna fullständigt överensstämma
med varandra.
För att närmare belysa sistnämnda spörsmål anser sig överstyrelsen böra
göra en jämförelse mellan de i den allmänna undervisningsplanen upptagna
lärokurserna, dels för den sjuklassiga folkskolans sex lägsta klasser, dels för
den sexklassiga folkskolan. Da emellertid stora olikheter i förevarande hänseende
förefinnas mellan skolor av A-form och skolor enligt någon av B-formerna,
vill överstyrelsen först uteslutande sysselsätta sig med kursplanerna
för förstnämnda skolform och därvid taga i betraktande lärokurserna i de ämnen,
i^vilka godkända betyg skola fordras, nämligen kristendomskunskap, modersmålet,
räkning och geometri, geografi, naturkunnighet samt historia.’
X ämnet kristendomskunskap överensstämma kurserna för de ifrågavarande
klasserna utom däri, att kursmomentet: »Kort framställning av gudstjänsten
inom den svenska kyrkan samt en översikt över kyrkoåret» förekommer i
sjätte klassen av sexklassig skola men icke i motsvarande klass av sjuklassig
skola, enär det i denna skola är uppskjutet till sjunde klassen. Ifrågavarande
kursmoment torde icke hava någon större betydelse som grundval för realskolans
kristendomsundervisning, men det bör ej heller möta någon egentlig svårighet
att inrymma detsamma i sjätte klassen även i sjuårig folkskola, fastän
dess behandling där med hänsyn till omfattningen av kursens övriga innehåll
maste bliva synnerligen knapphändig.
I fråga om modersmålet överensstämma kurserna för den sjuklassiga skolans
sex lägsta klasser i allt väsentligt med den sexklassiga skolans kurser.,
Den mest framträdande olikheten är, att i den sexklassiga skolans sjätte klass
mot slutet av läsåret skulle vid talövningarna kunna förekomma enkla, korta
föredrag enligt av läraren givna anvisningar, under det att detta kursmoment
för den sjuklassiga skolan är helt och hållet hänfört till den sjunde klassen.
Det torde vara uppenbart, att de få övningar av ifrågavarande slag, som kunna
ia utrymme i den sexklassiga skolan, icke äro av någon egentlig betydelse för
26
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
realskolans modersmålsundervisning, då talövningar för övrigt förekomma i
lika stor utsträckning i den sjuklassiga folkskolans sex lägsta klasser som i
den sexklassiga folkskolan. För övrigt torde det kursmoment det här galler
böra räknas till dem, som ej kunna tänkas förekomma i varje sexklassig folkskola
av huvudform.
Även i fråga om räkning och geometri överensstämma^ de kurser, som har
äro i fråga, i allt väsentligt med varandra. Olikheten bestar däri, att för sjätte
klassen i sexklassig skola upptagas dels förande av en enkel kassabok, dels
en och annan enkel fältmätningsövning; motsvarande kursmoment tillhöra i den
sjuklassiga skolan sjunde klassen. Dessa kursmoment kunna givetvis icke raknas
till de mera väsentliga, då de ju kunna sägas ligga något på sidan av ämnets
egentliga innehåll. Då de dock måste taga en viss tid i anspråk, kunna
nog i själva verket lärjungar i realskolan, som kommit från sjätte klassen i
sjuklassig skola, sägas vara bättre förberedda för deltagande i realskolans undervisning,
enär de fått använda motsvarande tid för övningai, som mera direkt
äro ägnade att grundlägga en fortsatt undervisning.
Något annorlunda förhåller det sig i förevarande hänseende med kurserna
i ämnet geografi. I både sju- och sexklassig skola inga i kursen: Sverige, behandlat
landskapsvis, det övriga Europa och de främmande världsdelarna samt
till sist en sammanfattande framställning av fäderneslandets geografi ur vissa
enhetliga synpunkter. Sistnämnda kursmoment upptager i sexklassig skola
sista terminen i sjätte klassen, i sjuklassig skola hela sjunde klassen. Följden
av sammanträngningen blir givetvis, att icke blott sistnämnda kursmoment utan
även de övriga kursmomenten i den sexklassiga skolan måste erhålla, en mera
kortfattad behandling. Det synes kunna sättas i fråga,, om icke i själva verket
de barn, som komma från den sjuåriga skolans sjätte klass även i detta
fall äro bäst förberedda för undervisning i ämnet i realskolan. De hava nämligen
bakom sig en lugnare och mera utförlig genomgång av Sverige landskapsvis,
av det övriga Europa och av de främmande världsdelarna, under det att
de ej fått läsa Sverige en andra gång. Då emellertid de under alla omständigheter
på ett högre stadium i realskolan skulle få genomgå en sammanfattande
framställning av fäderneslandets geografi, i viss mån av samma art som den.
vilken utgör avslutning av folkskolans geografikurs. synas de vara mera Detjänta
med att hava fått mera grundligt syssla med Sverige en gång och sedan
med övriga europeiska länder och de främmande världsdelarna än att fa läsa
Sverige två gånger med därav följande starka begränsning av tiden för övriga
kursmoment. _
Beträffande ämnet naturkunnighet synas kurserna i den sjuklassiga skolans
sex lägsta klasser kunna i stort sett anses motsvara den sexklassiga skolans
kurser. De olikheter, som finnas, kunna knappast sägas. ha någon större betydelse
ur den synpunkt, varom här är fråga. Den viktigaste av dessa olikheter
är, att i sjätte klassen av den sexklassiga skolan i samband med undervisning
om människokroppens byggnad och förrättningar genomgås en
kurs i hälsolära, under det att hälsoläran är uppskjuten till sjunde klassen i den
sjuklassiga skolan, i vars sjätte klass emellertid ingår ett kursmoment av
lydelse: »Människokroppens byggnad och livsförrättningar samt i samband därmed
något om dess vård.» Då alltså här människokroppens vård skall behandlas
och kursen i hälsolära i den sexklassiga skolan med hänsyn till omfattningen
av öriga till sjätte klassen hörande kursmoment icke kan bliva synnerligen
omfattande, synes den nämnda olikheten icke böra tillmätas nagon
avgörande vikt, helst som en kurs i hälsolära under alla förhallanden skall genomgås
i realskolans högsta klass, det fyraåriga gymnasiets^ första ring eller
]yQg0^g fjärde krets. Det bör också bemärkas, att i den sjuariga skolans sex
lägsta klasser kan ägnas en mera utförlig behandling åt andra områden inom
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
27
biologien, varigenom i dessa avseenden eu bättre grund liigges för realskolans
undervisning i ämnet. Kn annan olikhet förefinnes i fråga om kursen i fysik.
Denna upptager nämligen för sjätte klassen i sexklassig skola undervisning om
magnetismen samt om elektriciteten och dess viktigaste praktiska användningar.
Detta kursmoment saknas i den sjuåriga skolans sjätte klass, men där förekommer
i stället undervisning om vätskors och gasers egenskaper. Då ur fysiken under
alla omständigheter i folkskolan endast kunna behandlas brottstycken, synes
lien senast angivna olikheten icke böra tillmätas någon egentlig betydelse. Anmärkas
bör också, att just i fråga om fysiken kan realskolan icke i någon
nämnvärd man bygga på folkskolans kurs, vilket också kommit till uttryck
däri, att enligt gällande undervisningsplaner för de allmänna läroverken både
timplan och kursfördelning i fråga om detta ämne skola vara desamma för fyraårig
och för femårig realskola.
Vad slutligen angår ämnet historia, må först framhållas, att folkskolans
egentliga kurs i detta ämne innefattar en framställning av fäderneslandets historia
från äldsta till närvarande tid. Dessutom ingå i kursen på det högsta
stadiet också ett mindre antal berättelser ur den allmänna historien. Dessa ha
emellertid till uppgift att belysa den svenska historien och måste därför anses
ha en mera periferisk betydelse och kunna säkerligen ej tillmätas någon större
vikt för realskolans undervisning i historia. Nu är att märka, att till och med
sjätte klassen i både sjuårig och sexårig skola skall medhinnas en sammanhängande
svensk historisk kurs, innehållande berättelser och bilder från de skilda
tidevarven. I detta hänseende lämna alltså båda skoltyperna samma grundval
för kommande, undervisning. I den sexåriga skolans sjätte klass ingår dessutom
en återblick på Sveriges historia samt till belysning härav några få valda
stycken ur. allmänna historien. Att denna återblick måste bliva synnerligen
knapphändig framgår därav, att den skall föregås av en första genomgång av
Sveriges historia från och med Karl XI till och med det nya statsskickets tid.
I den sjuåriga skolans sjätte klass skall återblicken på Sveriges historia med
belysande stycken ur allmänna historien blott påbörjas och avse den äldsta tiden.
Den nu nämnda skillnaden torde icke böra tillerkännas någon avgörande
betydelse för realskolans undervisning. De stycken, som skulle ingå i återblicken
äro i första rummet sådana, som kunna anses för svåra för det egentliga
barndomsstadiet och därför ansetts böra framskjutas så långt som möjligt.
Men just vid dessa stycken kommer det givetvis att läggas särskild vikt i realskolan.
Och det kan nog tänkas, att denna är mera betjänt av, att barnen ha
fått en.något utförligare återblick på de tidsskeden av historien, med vilka dess
undervisning skall börja.
Det resultat, som framgått ur den nu lämnade jämförande redogörelsen, talar
enligt överstyrelsens mening starkt för att i fråga om folkskolor av A-formen
kurserna i den sjuklassiga skolans sex lägsta klasser kunna i stort sett anses
motsvara den sexklassiga skolans kurser och att därför beträffande denna skolform
någon förändring av de förstnämnda med hänsyn till intrådesfordringarna
till den fyrklassiga realskolan icke är av nöden, för att lärjungar från sjuklassig
folkskolas sjätte klass skola med lika goda förutsättningar kunna deltaga
i realskolans undervisning som de, vilka genomgått sexklassig folkskola.
Att icke utan trängande skäl vidtaga förändringar i förevarande hänseende
stämmer ju också väl överens med riksdagens uttalande, att folkskolans anordnande
som allmän bottenskola för den högre undervisningen icke bör medföra,
att folkskolan förvandlas till i första hand en förberedande skola för de högre
undervisningsanstalterna utan att den bör få ostört fullfölja sitt eget mål att
bereda en elementär allmän och medborgerlig bildning.
Skulle emellertid förändringar anses nödvändiga, synas de kunna begränsas
till lärokurserna i kristendomskunskap och geografi. Vad det förra ämnet
28
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
beträffar, skulle ändringen inskränka sig till att kursmomentet om kyrkoåret
och gudstjänsten flyttades från sjunde till sjätte klassen. I geografi skulle
i sjätte klassen inläggas en repetition av Sveriges geografi med hänsyn till
vissa enhetliga synpunkter.
Överstyrelsen har i det föregående från den synpunkt det här gäller sysselsatt
sig enbart med folkskola av A-form. Det ställer sig i förevarande hänseende
emellertid i åtskilliga stycken helt annorlunda beträffande skolor, tillhörande
någon av B-formerna. I fråga om dem framträder dock en bestämd skillnad
mellan å ena sidan första och andra B-formen och å andra sidan tredje Bformen.
Vad den sistnämndas kursplaner beträffar, torde icke med hänsyn till realskolans
inträdesfordringar några förändringar behöva vidtagas. För att i
denna skolform, som har blott en lärare för samtliga lärjungarna, kunna nedbringa
antalet samtidigt undervisade klasser intagas nybörjare blott vartannat
år. Genom denna anordning komma i den sexklassiga skolan att vartannat år
undervisas första, tredje och femte klasserna och vartannat år andra, fjärde
och sjätte klasserna. År skolan sjuklassig, undervisas sjunde klassen samtidigt
med första, tredje och femte klasserna. Emellertid upptager icke undervisningsplanen
några särskilda lärokurser för sjunde klassen, utan denna klass hålles
samman med femte klassen, givetvis med de utvidgningar ochklompletteringar
av kurserna, som omständigheterna medgiva. Lärjungar från sjätte klass i
skola av tredje B-formen få därför, om man bortser från eventuella olikheter
mellan läroplanerna för de särskilda skolorna, anses hava genomgått samma
lärokurser, vare sig de komma från sjuklassig eller från sexklassig skola.
De skolor, som i förevarande avseende erbjuda de största svårigheterna, äro
emellertid skolor av första eller andra B-formen. Lärokurserna för dessa ^skolformer
förete visserligen sins emellan åtskilliga olikheter, beroende på att
barnen i skolor av första B-formen få åtnjuta omedelbar undervisning av läraren
i betydligt större utsträckning, vilket gör, att kurserna där kunna behandlas
med något större utförlighet. Beträffande förhållandet mellan sjuklassig och
sexklassig skolas lärokurser uppvisa de dock så stor överensstämmelse, att de
här kunna avhandlas gemensamt.
I fråga om ämnena modersmålet samt räkning och geometri överensstämma
kurserna i de sex högsta klasserna av sjuklassig skola så nära med den sexklassiga
skolans kurser, att några jämkningar enligt överstyrelsens mening
icke äro av nöden. Härvidlag gäller på det hela taget detsamma, som ovan
sagts angående de ifrågavarande ämnena i skola av A-form. Pa annat sätt
förhåller det sig beträffande ämnena kristendomskunskap, geografi, naturkunnighet
och historia. I dessa ämnen förekommer så kallad kursväxling. I
nämnda ämnen är undervisningen i regel gemensam i sjuklassig skola för femte,
sjätte och sjunde klasserna under de tre sista skolåren och i sexklassig skola
för femte och sjätte klasserna under de två sista skolåren men med i större
eller mindre utsträckning olika kursinnehåll under vart och ett av läsåren.
Då emellertid kursväxlingen måste anpassas efter varje särskilt ämnes art,
lämnas här en redogörelse för varje ämne för sig.
Minsta skil jakti ghetema mellan sjuklassig och sexklassig skola företer ämnet
historia. Enligt den allmänna undervisningsplanen genomgås samma tidevarv
i den sjuklassiga skolans tre och den sexklassiga skolans två högsta
klasser. Varje år behandlas ett antal för sammanhanget särskilt betydelsefulla
historiska berättelser och bilder, under vart och ett av de särskilda åren
dessutom ett antal mera periferiska moment, olika för varje särskilt år. Då
man i båda skoltyperna till och med sjätte klassen behandlat kärnmomenten
tvenne gånger och dessutom genomgått två serier periferiska moment, torde
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
2!)
(loa skillnad, som uppstår därigenom att dessa senare kunna få något olika
innehåll, icke böra tillmätas någon avgörande betydelse.
I viss utsträckning gäller vad som nu sagts om historien även om ämnet
kristendomskunskap. Den historiska kursen i detta ämne, vilken för de ifrågavarande
klasserna omfattar dels stycken ur apostlagärningarna, dels berättelser
och bilder ur kyrkans historia, skall behandlas enligt samma grunder, som
nyss angivits för historiekursen. Andra kursmoment äro för de högsta klasserna
i skolan helt fördelade på skilda år, i den sjuklassiga skolan på tre
och i den sexklassiga pa tvu år. Följden blir tydligen, att lärjungar,
som komma från sjätte klassen i sexklassig skola varit med om samtliga
kursmoment, under det att lärjunge från samma klass i sjuklassig skola
visserligen fått en utförligare och grundligare undervisning i de partier han
^ al"it med om men a, andra sidan har vissa luckor i sitt vetande inom ämnet.
Man torde i detta avseende här blott behöva fästa sig vid att för vissa lärjungar
skulle kunna bortfalla kursmomenten Jesu tal och liknelser i fylligare
urval samt kyrkoåret och gudstjänsten, för andra kursmomentet Jesu bergspredikan
och i anknytning därtill en efter barnaålderns mottaglighet och behov
lämpad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen. Det
är emellertid att märka, att vissa av Jesu tal och liknelser ingå i fjärde klassens
kurs, och angående undervisningen om kyrkoåret och gudstjänsten gäller
här givetvis detsamma, som ovan sagts i fråga om A-skolan. Den mest
betänkliga bristen skulle .tydligen vara, att somliga lärjungar från den sjuklassiga
skolans sjätte klass ej skulle hava varit med om den sammanfattande
framställningen av den kristna tros- och livsåskådningen. Erfarenheten har
emellertid visat, att det är mycket svårt att få till stånd en sådan sammanfattning,
som verkligen motsvarar barnaålderns mottaglighet och behov Att
man velat hava detta kursmoment med beror tydligen därpå, att det stora flertalet
av iolkskolans lärjungar icke efter avgången från folkskolan erhålla någon
skolundervisning i kristendomskunskap, varför man ansett det nödvändigt
att iore ioikskoletidens slut lämna dem en sammanfattning av kristendomens
trosinnehåll. För de lärjungar, som övergå till realskolan, torde en
''c »ii sa^imaniatlning icke vara på samma sätt nödvändig. De komma att
densamma på ett senare stadium, då de hava större förutsättningar
att tillagna sig densamma både på grund av större åldersmognad och vidgade
insikter inom ämnets grundläggande partier. Det må åter erinras om att
bristen hos larjungar från sjuklassig folkskola på ett område kan sägas uppvägas
av mera grundliga och fullständiga insikter på andra områden. Till
iragan om vilka åtgärder som skulle behöva vidtagas, därest luckorna anses
vara för stora, vill överstyrelsen återkomma efter det att redogörelse lämnats
beträffande amnena geografi och naturkunnighet.
Vad angår ämnet geografi, omfattar kursen för skolor av första eller andra
B-formen bade för de tre högsta klasserna av sjuklassig och för de två högsta
klasserna av sexklassig skola följande kursmoment: Europa, förutom Sverige
de främmande varldsdelarna och en sammanfattande framställning av fäderneslandets
geografi Kursfördelningen innebär, att å ena sidan det Övriga
Europa och de främmande världsdelarna, å andra sidan den sammanattande
framställningen av Sverige äro var för sig fördelade på de tre, respektive
tva aren Detta medför tydligen, att lärjungar, som avgå från sjätte
klassen i sjuklassig skola, mera fullständigt genomgått två tredjedelar av kurserna
men icke vant med om den ena tredjedelen.
Pa samma satt förhåller det sig med de ifrågavarande klassernas under|isnmg
i naturkunnighet. De kursmoment det här gäller äro följande: ut
pmah-d-Ur
r° l TaXtLT- djUmnke^s huvudgrupper, några växtfamiljer, växternas
näringsliv, de i ekonomiskt hänseende betydelsefullaste husdjurens vik
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
tigaste organ och livsvillkor, människokroppens byggnad och livsförrättningai
och i samband därmed hälsolära, kemiska och fysiska företeelser, som tjäna
till att förklara innehållet i andra delar av kursen eller som i övrigt äro av
särskild betydelse. Dessa kursmoment fördelas som ovan antytts i den^ sjuklassiga
skolan på tre och i den sexklassiga på två år. Att här ingå på detaljer
torde icke vara erforderligt, utan hänvisas i detta hänseende till undervisningsplanen.
o
Den nu lämnade redogörelsen torde ådagalägga, att i fråga om ämnena geografi
och naturkunnighet och i viss utsträckning även kristendomskunskap.
kurserna i den sjuklassiga skolans sex lägsta klasser icke kunna anses direkt
motsvara den sexklassiga skolans kurser i nämnda ämnen. Överstyrelsen vill
här göra några antydningar om de åtgärder beträffande undervisningsplanen,
som skulle kunna vidtagas för att få en dylik överensstämmelse till stånd.
Den åtgärd, som ligger .närmast till hands, är att på den sjuklassiga skolans
högsta stadium införa tvåårig kursväxling liksom på motsvarande stadium
i den sexklassiga skolan. Barnen kunde då i femte och sjätte klasserna
i den sjuklassiga skolan få genomgå samma kurser som i motsvarande klasser
av sexklassig skola. Följden härav skulle emellertid bliva, att barnen skulle
i sjunde klassen, om man fortfarande i de ifrågavarande ämnena vid undervisningen
sammanhölle femte, sjätte och sjunde klasserna, i nämnda ämnen fa
läsa om samma kurser, som de genomgått i femte klassen.
Fn sådan anordning som den nu nämnda är icke oprövad. Såsom ovan framhållits,
finnas de flesta sjuklassiga folkskolorna i Skåne. I övriga delar av
landet torde sjuklassiga skolor tillhörande huvudformerna, vara jämförelsevis
sällsynta. Sjuklassiga folkskolor av motsvarande typer hava emellertid ganska
allmänt förekommit i Skåne redan före tillkomsten av nu gällande undervisningsplan
för rikets folkskolor. Då emellertid de förut gällande normalplanerna
hade kursfördelningar endast för sexklassiga skolor, fördelades vanligen
lärokurser även i de sjuklassiga skolorna på sex år. De barn, som gingo
ett sjunde år i fokskola, där kursväxling i vissa ämnen förekom, fingo i dessa
ämnen läsa om samma kurser, som de varit med om i femte klassen. Denna
anordning var förvisso icke alldeles förkastlig. Barnen fingo därigenom under
det sista året i skolan en allmän repetition, och då kursinnehåll, som behandlats
för två år tillbaka givetvis i stor utsträckning glömts och dessutom
vid en två års högre ålder kunde av barnen på ett helt annat sätt tillägnas,
behövde det för övrigt ej bliva fråga om en blott repetition utan stoffet kunde
i stor utsträckning få prägeln av något nytt.
Trots de nu nämnda omständigheterna fann överstyrelsen det dock lämpligast
att i det förslag, som ligger till grund för gällande undervisningsplan för
rikets folkskolor, upptaga en på tre år fördelad kursväxling för de tre högsta
klasserna i sjuårig skola. Det är givetvis i och för sig en riktig grundsats,
att, då sju skolår stå till förfogande, lärostoffet fördelas så jämnt som
möjligt över dessa år. Vid en sådan fördelning kunna också kurserna behandlas
med på samma gång större grundlighet och större lugn. I det stora antal
läroplaner för sjuklassig folkskola, som av överstyrelsen fastställts, förekommer
nästan utan undantag treårig kursfördelning för nämnda skolas tre högsta
klasser. Överstyrelsen har angående den nu tillämpade ordningen berett^sig
tillfälle att vid ett sammanträde samråda med folkskolinspektörerna i Skåne,
vilka, såsom förut framhållits, äga omfattande erfarenhet beträffande den
sjuklassiga folkskolan. Sjuklassiga folkskolor, tillhörande B-formerna, förekomma
som sagt i ringa utsträckning utanför Skåne, men där finnas för närvarande
åtskilliga hundra sådana skolor. Inspektörernas samstämmiga mening
var, att den nu tillämpade ordningen i fråga om kursväxlingen vore den
för folkskolan fördelaktigaste. De skulle därför anse det som eu avgjord för
-
Statsutskottets utlåtande Nr IN).
31
sämring, i fall man skulle återgå till tvåårig kursväxling för tre klasser, vil
ken förr i ganska stor utsträckning användes. De ansågo till och med, alt
det kunde befaras, att man på sina håll, om en sådan förändring vidtoges,
skulle vilja utbyta den sjuklassiga skolan mot en sexklassig, enär en tvåårig
kursväxling med huvudsakligen repetition för sjunde klassen lätt ingåve den
uppfattningen, att sjunde klassen ej medförde något nytt. Härtill konime den
olägenheten, att skoldistrikten, som så nyligen fått sina läroplaner fastställda,
skulle så snart åter få upptaga det vidlyftiga arbetet med att utarbeta nya
läroplaner. Slutligen framhölls den oro i skolarbetet, som måste uppkomma
därigenom, att man så ofta koinme att byta om lärokurser.
överstyrelsen delar de betänkligheter, som av inspektörerna sålunda uttalats,
och finner det därför högeligen önskvärt, att den ifrågasatta förändringen
kunde undvikas. Överstyrelsen vill därför undersöka, om ej andra utvägar
skulle kunna anlitas. I fråga om skolor av första B-formen skulle eu sådan
utväg kunna tänkas. Den skulle bestå, däri, att man delade upp femte,
sjätte och sjunde klasserna på två avdelningar, den ena bestående av femte
och sjätte klasserna, _ den andra av sjunde klassen, vilka avdelningar skulle
undervisas var för sig i ämnen med kursväxling. Det synes nämligen vara
lämpligt, att, om en sådan uppdelning skulle ske i ämnena geografi och naturkunnighet,
låta en sådan tillämpas även i fråga om ämnet historia. För
femte och sjätte klasserna skulle då anordnas en tvåårig kursväxling motsvarande
den, som förekommer för samma klasser i sexklassig skola, under det
att sjunde klassen finge sina särskilda kurser. Under de timmar, då den ena
avdelningen undervisades omedelbart av läraren, finge den andra ha tysta övningar
med uppgifter huvudsakligen från modersmålet samt räkning och geometri.
Det är tydligt, att en sådan anordning måste medföra en viss reduktion
inom de kurser, i vilkas behandling femte och sjätte klasserna skulle deltaga,
men i stället medgåve upptagande av en särskild lärokurs för sjunde
klassen. Förstnämnda kurser borde dock icke få erhålla mindre omfattning
än dem, som genomgås i femte och sjätte klasserna i sexklassig skola av andra
B-formen. Härav följer, att för nämnda klasser i sjuklassig skola av första
B-formen måste för lärarens omedelbara undervisning i de ifrågavarande ämnena
anslås minst Jika många timmar som för samma klasser i skola av andra
B-formen eller två timmar för vart och ett av ämnena kristendomskunskap,
geografi, naturkunnighet och historia. _ Men det bleve då också nödvändigt, om
tillräcklig tid skulle vinnas för undervisningen i modersmålet, rökning och geometri,
att sa langt som möjligt begränsa tiden för lärarens omedelbara undervisning
i ämnen med kursväxling inom sjunde klassen. Man måste här inskränka
sig till det minsta möjliga eller en timme för vartdera ämnet. Konsekvensen
av de nu angivna anordningarna skulle bliva, att i sjunde klassen
måste förekomma ett jämförelsevis stort antal tysta övningar. Till detaljerna
i förevarande hänseende återkommer överstyrelsen i det följande.
Fördelarna av den nu antydda kursfördelningen i skolor av första B-formen
ha redan angivits. Nackdelarna äro emellertid ganska betydande: tiden för
lärarens omedelbara undervisning splittras starkt och undervisningen måste i
stor utsträckning bedrivas med en avdelning, under det att en annan har tysta
övningar, vilket alltid verkar störande och försvårande. De företräden, som
Bj-skolan äger framför B2-skolan, ginge härigenom i det hela taget förlorade
inom de högsta klasserna. Anordningen i fråga skulle därför med all sannolikhet
icke införas, om icke hänsyn till realskolan komme att tvinga därtill.
Framför allt är emellertid att märka, att anordningen i fråga skulle kunna
genomföras i Bi-skolor men icke i B2-skolor. I de senare äro redan lärjungarna
på folkskolestadiet vid undervisningen i så stor utsträckning uppdelade i
avdelningar, att någon ytterligare uppdelning icke gärna kan ifrågasättas.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Större splittring av lärarens omedelbara undervisning och ökat antal tysta övningar
måste här bestämt undvikas.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att man för att få till stånd en
fullständig motsvarighet mellan kurserna i den sjuklassiga skolans sex lägsta
klasser och kurserna i den sexklassiga skolan måste vidtaga ingripande förändringar
i kursplanerna för sjuklassiga skolor av första eller andra B-formen.
Det torde också ha framgått, att dessa förändringar icke kunna ur folkskolans
egen synpunkt anses vara gynnsamma. Vid sådant förhållande bör
det tydligen allvarligt övervägas, huruvida de äro nödvändiga med hänsyn till
realskolans undervisning.
Den gjorda undersökningen har ådagalagt, att lärjungar, som från sjätte
klassen i sjuklassig folkskola av första eller andra B-form överginge till fyrklassig
realskola, skulle i jämförelse med lärjungar, som genomgått sexklassig
skola, tillhörande någon av sagda skolformer, förete vissa luckor beträffande
sina kunskaper i ämnena kristendomskunskap, geografi, naturkunnighet och
historia. Dessa luckor skulle dock väsentligen uppvägas av mera grundliga
och fullständiga insikter på andra områden inom de nämnda ämnena. Det bör
vidare bemärkas, att luckorna icke avse insikter och färdigheter i de för kommande
undervisning i realskolan särskilt grundläggande ämnena modersmålet
och matematik. Uppmärksammas bör också, att, om man ser förhållandena i
stort, antalet av de lärjungar, som från B-formerna komma att övergå till
realskola, torde komma att bliva vida mindre än antalet av dem, som från Aformen
söka inträde vid läroverk. Folkskolor av B-formerna äro belägna på
den egentliga landsbygden, där oftast avståndet till realskola är så stort, att
lärjungarna måste inackorderas å skolorten. De härmed förenade kostnaderna
komma givetvis att verka hämmande på tillströmningen till realskolan, även
sedan i organisatoriskt hänseende ett bättre samband mellan folkskola och
realskola åstadkommits. Det kommer säkerligen att inträffa, att från vissa
sjuklassiga folkskolor av här ifrågavarande former vissa år ingen lärjunge
kommer att övergå till realskola, från andra endast en eller annan. Nu nämnda
omständighet torde emellertid också medföra, att urvalet av de lärjungar,
som från B-skolor övergå till högre skola, i fråga om studieanlagen blir jämförelsevis
gott. Föräldrarna underkasta sig ej gärna de ekonomiska uppoffringarna,
om ej studielust och studiebegåvning hos barnen föreligga. Erfarenheten
från kommunala mellanskolor synes tala i denna riktning, såsom framgår
av uttalanden, gjorda till 1924 års skolsakkunniga av vissa rektorer vid
kommunala mellanskolor i samband med avgivande av infordrade uppgifter.
Men om det i regel här gäller studiebegåvade lärjungar, torde det ej vara särdeles
svårt att få de luckor fyllda, som tilläventyrs skulle förefinnas i lärjungarnas
kunskaper.
Några erfarenhetssynpunkter angående möjligheten för lärjungar, som kommit
från sjätte klassen i sjuklassig folkskola, att med samma framgång deltaga
i den fyraåriga realskolans undervisning som lärjungar från sexklassig
skola, kunna icke av överstyrelsen anföras. Visserligen ha säkerligen i Skåne,
där sjuklassig folkskola varit ganska vanlig ä.ven på landsbygden, åtskilliga
lärjungar från sjuklassig folkskolas sjätte klass intagits i kommunal mellanskola.
Någon jämförande undersökning beträffande dessa lärjungar och sådana,
som kommit från sexklassig folkskola, föreligger emellertid icke. Så
mycket torde dock i allmänhet kunna sägas, att några klagomål i fråga om de
lärjungar, som intagits från sjuklassig skola, icke försports.
Såsom överstyrelsen i det föregående erinrat, har från olika håll betonats,
att omorganisationen av det högre skolväsendet icke borde få medföra sådana
förändringar i fråga om folkskolans organisation och verksamhet, som kunde
verka förryckande på dess egentliga uppgift. Det har också framhållits, att
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
33
man borde undvika åtgärder, som kunde hämma eller försvåra den .svenska
folkskolans utveckling från sexklassig til sjuklassig. Inför dessa uttalanden
synes det vara uppenbart, att man bör iakttaga all möjlig varsamhet, om
det gäller att anpassa den sjuklassiga folkskolans läroplaner efter inträdesfordringarna
till realskolan. Av det föregående torde framgå, att alls inga
eller endast obetydliga jämkningar skulle behöva företagas i fråga om läroplanerna
för skolor av A-lormen eller tredje B-formen men att mera ingripande
förändringar skulle kunna ifrågasättas beträffande skolor av första eller
andra B-formen. Det är emellertid, såsom överstyrelsen sökt påvisa, icke uteslutet,
att de brister i kunskaperna, som skulle förefinnas hos lärjungar från
de bada sist nämnda skolformerna, skulle kunna uppvägas av andra omständigheter.
Endast vunnen erfarenhet kan ådagalägga, huru det i detta hänseende
kommer att förhalla sig. Det är därför redan ur nu anförda synpunkter önskvärt,
att inträdesfordringarna till den fyraåriga realskolans första klass kunde
erhålla en sådan avfattning, att inträdessökande från sjätte klassen i sjuklassig
folkskola kunde utan krav på genomgångna kursers fullständiga motsvarighet
till lärokurserna för sexklassig folkskola vinna inträde enligt samma grunder
som de inträdessökande, vilka komma från sexklassig folkskola.
Ett särskilt skäl till en sadan anordning synes överstyrelsen ligga i det
beslut, som av 1928 års riksdag fattats angående det kunskapsmått, som skall
i ordras för inträde i kommunal flickskolas första klass. Enligt detta beslut,
vilket innebär en avvikelse från vad Eders Kungl. Maj:t i denna punkt föreslagit
och hemställt och vilket tillkommit pa yrkande av riksdagens vederbörande
utskott, skall den sexåriga lärokursen i kommunal flickskola med avseende
på det kunskapsmått, som fordras för inträde i dess lägsta klass, vara
grundad på genomgången sjätte klass av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad
enligt någon av sådan skolas huvudformer. Vad som sålunda bestämts
skiljer sig i en väsentlig punkt från vad som vid 1927 års riksdag fastställdes
beträffande sambandet mellan folkskolan och den fyraåriga realskolan, i det
att i fråga om inträdet i den klass av den kommunala flickskolan, som skall
motsvara den fyraåriga realskolans första klass, genomgången sjätte klass i
folkskolan .tillerkänts samma värde, vare sig denna klass ingår i en sexklassig
eller i en sjuklassig skola. Det har tydligen icke varit meningen, att den kommunala
flickskolans anknytning till folkskolan skulle vara ordnad efter helt
andra grunder än realskolans. Tvärt om framgår såväl av Eders Kungl.
Maj:ts proposition angaende kommunala flickskolor (nr 116) som riksdagens
skrivelse i ärendet, att realskolan i fråga om anknytningen till folkskolan
skulle vara mönster för flickskolan. Den ovan angivna avvikelse, som riksdagen
beslutat, har tydligen aldrig haft till syfte att införa någon sådan skillnad
i förevarande hänseende, att kraven för inträde i flickskolans första klass
skulle bliva lägre än kraven för inträde i första klassen av realskolan. Riksdagen
anför, att avsikten med avvikelsen i fråga varit vinnande av enkelhet,
alltså en övervägande formell synpunkt. Det synes icke finnas någon tvingande
anledning till att icke genomföra samma enkelhet beträffande sambandet
mellan folkskolan och realskolan, så att några särskilda mer eller mindre
invecklade bestämmelser angående de barn, som från sjätte klassen av sjuårig
folkskola söka inträde i fyraårig realskolas första klass, ej skulle behöva finnas.
Denna enkelhet skulle ju medföra, att några förändringar av undervisningsplanen
för den sjuåriga folkskolan ej skulle behöva vidtagas med hänsyn
till dess förhållande till realskolan.
På grund av det anförda vill överstyrelsen för sin del förorda, att åtgärder
omedelbart vidtagas för att de allmänna villkoren för inträde i den fyraåriga
realskolans första klass måtte erhålla samma innebörd som fordringarna för
inträde i den lägsta klassen av kommunal flickskolas sexåriga lärokurs.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 58 haft. (Nr 110.) 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
En friare
ställning åt
folkskolans
sjunde klass.
Trots sin nu angivna allmänna ståndpunkt i förevarande hänseende har
överstyrelsen ansett sig böra utarbeta förslag till de förändringar i folkskolans
undervisningsplan och i bestämmelserna om densammas tillämpning, som
skulle behövas, för att lärokursen i de sex lägsta klasserna av sjuklassig folkskola
skola kunna anses fullständigt motsvara lärokurserna i sexklassig folkskola.
Dessa förslag skulle givetvis kunna komma till användning, därest
någon ändring av läroverksstadgan i nyss angiven riktning icke komme till
stånd.
Innan överstyrelsen övergår till nämnda förslag och andra, som avse undervisningsplanen
och till denna hörande bestämmelser, vill överstyrelsen emellertid
först från några mera allmänna synpunkter behandla det i riksdagens
skrivelse nr 255 år 1927 särskilt betonade önskemålet om en mera självständig
ställning åt folkskolans sjunde klass.
I den riksdagsskrivelse, som detta utlåtande närmast avser, förordas med
styrka, att den sjunde folkskoleklassen bör erhålla en friare ställning i förhållande
till de övriga klasserna. Detta skulle enligt riksdagens mening taga sig
uttryck däri, att sjunde klassen finge mera karaktär av en särskild avslut -ningsklass, att dess undervisning erhölle en mera praktisk inriktning och att
det bereddes tillfälle för skoldistrikten att med hänsyn till lokala förhållanden
välja mellan olika typer av kursplaner för nämnda klass. Uttalanden i samma
riktning hava gjorts även från andra håll. Såsom i det föregående angivits,
har en friare ställning åt sjunde klassen förordats av överstyrelsen i dess
''den 14 november 1923 avgivna utlåtande över skolkommissionensjbetänkanden.
Till överstyrelsens uppfattning i detta hänseende anslöt sig, såsom också i
det föregående framhållits, jämväl föredragande departementschefen i Eders
Kungl. Majrts proposition till 1927 års riksdag angående omorganisation av
det högre skolväsendet. Överstyrelsen vill nu angiva några allmänna synpunkter.
som kunna belysa innebörden av det sålunda uppställda program
Att
sjunde klassen skulle erhålla en friare ställning får givetvis icke uppfattas
så, att densamma skulle organisatoriskt helt skiljas från övriga folkskolans
klasser och bilda en för sig fristående skolform. Det har icke vant
meningen, att lärjungarna i en sjuklassig folkskola skulle anses hava avslutat
sin egentliga folkskolekurs med genomgången av sjätte klassen och därmed erhålla
avgångsbetyg för att sedan övergå till sjunde klassen och där erhålla
ett nytt avgångsbetyg. Erhölle lärjungarna avgångsbetyg efter genomgången
sjätte klass, hade de tydligen då också fullgjort sin folkskoleplikt och sjunde
klassen förlorade sm obligatoriska karaktär och bleve en folkskolans högre
avdelningen. Det karakteristiska för den obligatoriska sjuåriga folkskolan är,
att folkskolans lärokurs blivit utsträckt över sju år. varför lärjungarna ej kunna
erhålla avgångsbetyg från skolan, förrän de inhämtat de för samtliga klasser
i densamma föreskrivna lärokurserna. Att det pa detta sätt kommer att i
fråga om insikter och färdigheter ställas större krav på dem, som genomgått,
sjuklassig, än på dem, som genomgått sexklassig skola, ligger i sakens natur.
I annat fall vore det ju ej någon mening med att ålägga lärjungarna ett ytterligare
skolår. Skillnad beträffande fordringarna i insikter och färdigheter
för avgångsbetyg från folkskolan finnes för övrigt även i andra fall Den ar
tvivelsutan större, om man jämför anspråken på dem, som avgått från sexklassig
skola av A-form, med anspråken på dem, som avgatt från sadan tolk
skola
enligt andra eller tredje C-formen. ... , ,
Att sjunde klassen organisatoriskt hör samman med skolans Övriga klasser
framträder också däri. att det ej gärna kan bliva fråga om någon för denna
klass särskilt anställd lärarpersonal. Allt framgent kommer säkerligen att
Statsutskottet.s utlåtande Nr Ilo.
:;r>
i stor utsträckning tillämpas den ordningen, att samma lärare, som haft sjätte
klassen, finge följa lärjungarna även i sjunde klassen.
Kravet på en mera fristående ställning åt sjunde klassen gäller alltså ej
dess ställning i organisatoriskt hänseende utan i stället dess lärokurser. Man
har velat, att dessa borde erhålla en sådan utformning, att därigenom skillnaden
mellan sexklassig och sjuklassig skola i fråga om kunskapsresultaten finge
ett mera bestämt uttryck.
Det är emellertid uppenbart, att sjunde klassens ställning i organisatoriskt
hänseende måste få visst inflytande på gestaltningen av dessa lärokurser, enär
dessa åtminstone i viss utsträckning måste bestämmas med hänsyn till att
sjunde klassen skall utgöra en avslutningsklass för hela skolan. Detta inflytande
måste komma att göra sig gällande i fråga om såväl ämnesurval som
timplan och kursplan. Nu nämnda förhållande varken bör eller behöver emellertid
utgöra något hinder för att sjunde folkskoleklassens lärokurser erhålla
eu så praktisk inriktning som möjligt.
Några ord torde emellertid här böra ägnas åt innebörden av ordet praktisk
i det sammanhang, varom här är fråga. Det kan uppenbarligen icke betyda,
att lärjungarna i sjunde klassen skulle huvudsakligen ägna sin tid åt rent manuella
sysselsättningar. Bakom en sådan anordning skulle ju ligga den tanken,
att barn, som genomgått folkskolans sjätte klass, ej skulle vara i behov av
ytterligare allmänbildning av mera teoretisk karaktär. Mot en sådan uppfattning
talar redan den omständigheten, att man i andra länder, där man har mera
än sex obligatpriska folkskoleår — exempelvis i Norge och Danmark sju, i
Tyskland och Österrike åtta, i England tio — dock givit åt hela folkskolans
undervisning en karaktär av i det hela taget samma art som den, vilken enligt
gällande undervisningsplan kännetecknar vår folkskola. Även erfarenheterna
från vårt eget land tala, såsom redan förut i annat sammanhang angivits, i
samma riktning: även sedan med införande av ettårig fortsättningsskola större
frihet medgivits vid uppgörande av timplan och kursplan för folskolans sjunde
klass, har dock läroplanen för denna nästan utan undantag uppgjorts i närmaste
anslutning till den allmänna undervisningsplanen; den frivilliga sjunde
klass, som i form av en folkskolans högre avdelning upprättats vid åtskilliga
A-skolor, har trots den större frihet, som gäller beträffande läroplanen för en
högre avdelning, dock i regel fått en allmänbildande karaktär; första klassen
i en på folkskolans sjätte klass byggd högre folkskola har också i stor utsträckning
ägnats åt kompletterande undervisning av allmänbildande art.
Riksdagen har tydligen icke heller åsyftat någon fullständig omläggning av
läroplanen för sjunde klassen. I riksdagens skrivelse uttalas anslutning till
den meningen, att inom folkskolans sjunde klass bör beredas utrymme för nya
kursmoment framför allt sådana, som äga särskild betydelse för det praktiska
och medborgerliga livet. För att detta önskemål skall kunna vinnas,
kräves icke med nödvändighet, att några nya ämnen upptagas inom den obligatoriska
folkskolan. De nu föreskrivna ämnena sakna icke möjligheter att
förmedla både medborgerlig och praktisk utbildning. Dessa möjligheter hava
också i stor utsträckning utnyttjats vid utarbetande av gällande undervisningsplan
för rikets folkskolor. Ej minst gäller detta om kursplanen för sjunde
klassen. Såsom i riksdagsskrivelsen erinras, togs i samband med undervisningsplanens
utfärdande särskilt sikte på att denna klass måtte erhålla en
praktisk inriktning. Härom vittna också de för densamma angivna kursernas
innehåll och läggning. I fråga om modersmålet och matematik, vilka ämnen
ju äga stor betydelse för både medborgarlivet och arbetslivet, har eftersträvats,
att lärjungarna skola rikligt få syssla med uppgifter, som motsvara denna
betydelse; geografikursen sysselsätter sig med förutsättningarna för och den
allmänna gestaltningen av vårt lands näringsliv; i historien lägges särskild
36
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
vikt på sådant, som kan förklara olika företeelser i vårt samhällsliv, och kursen
i ämnet upptager dessutom ett antal bilder från samhällslivet; kursen i
naturkunnighet avser huvudsakligen sådana moment, som kunna belysa företeelser
inom det praktiska livet; kurserna i ämnena teckning, trädgårdsskötsel,
slöjd och hushållsgöromål ha givetvis erhållit en så direkt praktisk karaktär
som möjligt.
Yad som nu ifrågasattes är alltså, att man skulle gå vidare pa den genom
gällande undervisningsplan beträdda vägen. Innan överstyrelsen ingår på
att belysa, vad som härutinnan kan och bör göras, vill överstyrelsen emellertid
till skärskådande upptaga jämväl det tredje av riksdagen upptagna önskemålet,
nämligen att skoldistrikten skulle få möjlighet att välja mellan olika typer
av kursplaner för sjunde klassen. En sådan möjlighet, vilken överstyrelsen
finner i och för sig vara lämplig, synes kunna på bästa sätt tillgodose kravet
på en praktisk inriktning av sjunde klassens undervisning. Därigenom erhållas
utvägar att kunna lämpa undervisningen efter de särskilda krav, som
i förevarande hänseende kunna föreligga å olika orter. Det torde ligga i öppen
dag, att möjlighet till anpassning i sistnämnda hänseende är en förutsättning
för att undervisningen skall kunna få den för varje särskilt fall mest önskvärda
praktiska läggningen. Om nödigt utrymme beredes för tillgodoseende
av lokala önskemål, blir det också möjligt för skoldistrikt, som så önska, att
bibehålla en kursplan för sjunde klassen av ungefär samma läggning som den,
vilken nu ingår i den allmänna undervisningsplanen.^ Att även önskemål i
detta hänseende förefinnas torde framgå av det föregående.
Om man sålunda bereder tillfälle till val mellan olika undervismngsplaner,
blir det ej heller nödvändigt att i fråga om sjunde klassen företaga en mer
eller mindre fullständig omarbetning av undervisningsplanen för rikets folkskolor.
Såsom överstyrelsen förut erinrat, har överstyrelsen att inom en^nära
framtid med anledning av nådiga remisser inkomma med utlåtande angående
vissa ifrågasatta allmänna jämkningar i undervisningsplanen, vilka givetvis
skulle avse även andra klasser än den sjunde. Att vid sadant förhållande nu
uppgöra förslag, som skulle innebära allmängiltiga förändringar av undervisningsplanen
på en punkt, synes överstyrelsen om möjligt böra undvikas, detta
så mycket mera som sådana förslag icke synas vara erforderliga för det syfte,
varom här närmast är fråga. Det nya skulle besta just i^att möjlighet till fastställelse
av annan läroplan för sjunde klassen än en sådan, som står i pära
överensstämmelse med den i den allmänna undervisningsplanen intagna, skulle
börGQäS.
För erhållande av den rörelsefrihet i fråga om sjunde klassens läroplan, som
erfordras, torde bundenheten beträffande ämnesurvalet böra upphävas. Ämnesurvalet
regleras dels genom föreskriften i § 12 mom. 2 av folkskolestadgan,
dels av stadgandet i promulgationskungörelsen angående undervisningsplanen
för rikets folkskolor, vari föreskrives, att timplanerna skola lända till efterrättelse.
Enligt nämnda bestämmelser skola undervisningsämnena i folkskolans
sjunde klass vara: kristendomskunskap. modersmålet, räkning och geometri,
geografi, naturkunnighet, historia, teckning, sång, gymnastik med lek
och idrott, trädgårdsskötsel. Utom dessa ämnen kunna förekomma slöjd för
gossar och flickor samt hushållsgöromål, vilka ämnen kunna av skoldistrikten
göras obligatoriska.
Den mera genomförda praktiska inriktningen kan tydligen ske på sa sätt,
att samtliga de nu angivna ämnena bibehållas men kursinnehållet gives en mera
direkt inställning på samhällslivet och arbetslivet. Det kan emellertid också
komma i fråga, att undervisningen koncentreras på ett mindre antal ämnen,
vilket förutsätter rätt till uteslutning av ett eller flera ämnen. Men man kan
också förvänta, att ett skoldistrikt skulle önska att i sjunde klassen införa ett
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
;s7
eller annat ämne, som ej ingår bland de ovan nämnda, vilket också kan medföra
behov av uteslutning.
Bland nya ämnen, som kunna tänkas, må lörst nämnas ett främmande språk.
Redan nu hava åtskilliga skoldistrikt genom beslut av Eders Kungl. Maj:t erhållit
rätt att i sjunde folkskoleklassen upptaga ett främmande språk, i vissa
fall tyska, i andra engelska. Det skulle tydligen ur både allmänbildande och
praktisk synpunkt vara lämpligt, om folkskolans lärjungar kunde få tillfälle
att på skolans högsta stadium erhålla elementära kunskaper i något främmande
språk. Dessa kunskaper måste givetvis bliva jämförelsevis blygsamma, men
de kunde dock, om någorlunda stort timtal kunde givas ämnet, bilda en grund
för vidare utbildning på området.
Ett ämne av stor betydelse för det praktiska livet är bokföring. Detta ämne
ingår enligt undervisningsplanen såsom ett obetydligt moment i ämnet räkning
och geometri. Det kan emellertid inträffa, att något skoldistrikt skulle
önskat att upptaga detsamma såsom självständigt ämne. I detta sammanhang
må även nämnas sådana praktiska ämnen som stenografi och maskinskrivning.
Det skulle möjligtvis befinnas lämpligt, att man för att åvägabringa förutsättningar
för en önskvärd rörlighet på förevarande område beträffande sjunde
folkskoleklassen i folkskolestadgan införde en liknande bestämmelse som den,
vilken nu gäller i fråga om ämnena i folkskolans högre avdelning. I § 12 mom.
3 av nämnda stadga finnes härutinnan följande bestämmelse: »I folkskolans
högre avdelning må undervisning i följande ämnen kunna förekomma: kristendomskunskap,
modersmålet, matematik med bokföring, naturkunnighet med
hälsolära, historia och medborgarkunskap, geografi, tyska eller engelska språket,
teckning, sång, gymnastik med lek och idrott, trädgårdsskötsel, slöjd och
hushållsgöromål. Dock skall alltid i sådan avdelning meddelas undervisning
i kristendomskunskap. modersmålet och matematik.»
Skulle samma ordning följas beträffande folkskolans sjunde klass, borde
tydligen i enlighet med vad ovan anförts även ett par andra ämnen upptagas
i förteckningen. Det är emellertid icke uteslutet, att något skoldistrikt skulle
önska att införa något annat ämne än de här förut nämnda. Att i författningen
söka åstadkomma en fullständig uppräkning är knappast möjligt och skulle
ej heller vara lämpligt, enär man lätt skulle komma att onödigt binda. Det
synes därför överstyrelsen mest ändamålsenligt att i fråga om fastställande
av läroplan för folkskolans sjunde klass tillämpa samma ordning, som gäller
beträffande högre folkskola. Enligt § 16 mom. 1 i stadgan för högre folkskolor
skall undervisningsplan, upptagande undervisningsämnen, timplan och
kursfördelning, fastställas för varje skola av skolöverstyrelsen. Det skall kanske
invändas, att ett liknande stadgande rörande läroplan för sjuklassig folkskola
skulle medföra en alltför stark centralisation av här ifrågavarande ärenden
och en betydande ökning av överstyrelsens arbetsbörda. Så torde emellertid
icke bliva fallet. Det förhåller sig nämligen så, att redan enligt nu gällande
bestämmelser skola ärenden rörande fastställande av läroplan för sjuklassig
folkskola komma under överstyrelsens handläggning. Nästan utan undantag
har nämligen i skoldistrikt med sjuklassig folkskola införts ettårig
fortsättningsskola. Såsom redan angivits, skall i sådant fall folkskolans läroplan
godkännas av skolöverstyrelsen. Så långt överstyrelsen har sig bekant,
är det endast två skoldistrikt, nämligen Stockholm och Malmö, vilka hava tvåårig
fortsättningsskola ovanpå sjuklassig folkskola, men folkskolans läroplan
för dessa skoldistrikt skall under alla omständigheter prövas och fastställas av
överstyrelsen. Genom att förlägga fastställelsen av läroplaner för sjuklassiga
folkskolor till skolöverstyrelsen skulle man alltså i själva verket icke åstadkomma
någon egentlig förändring i nu rådande förhållanden.
,Ville man, att samma ordning i fråga om fastställande av läroplan för sju -
38
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
klassig folkskola, som nu tillämpas, då på sådan skola ej grundas ettårig fortsättningsskola,
skulle gälla även i sådana fall, då åt sjunde klassen skulle givas
en friare ställning, synes det bliva nödvändigt att upphäva bestämmelsen
om att läroplan för sjuklassig folkskola, som skall utgöra grundval för ettårig
fortsättningsskola, skall fastställas av överstyrelsen. Bibehölles denna bestämmelse,
komme nämligen ändock läroplaner av förstnämnda art att nästan
utan undantag underställas överstyrelsens prövning och godkännande. Överstyrelsen
är emellertid icke för närvarande redo att förorda en författningsändring
av nyss angiven innebörd.
I överstyrelsens behandling av ärenden angående införande av ettårig fortsättningsskola
med kortare undervisningstid än 360 timmar ingår också en
prövning av den sjuklassiga folkskola, som skall utgöra grundval för en dylik
fortsättningsskola. En sådan prövning, vilken givetvis i väsentlig mån
måste avse den sjuklassiga folkskolans läroplan, har också av Eders Kungl.
Maj :t och riksdagen uppställts som villkor för införande i ett skoldistrikt av
fortsättningsskola med kortare undervisningstid än den normala. Enligt överstyrelsens
mening bör en dylik prövning åtminstone tills vidare bibehållas.
Det är nämligen ej gärna möjligt för överstyrelsen att pröva läroplaner för
fortsättningsskolan, om överstyrelsen ej är i tillfälle att samtidigt pröva läroplanen
för folkskolan, speciellt för dess sjunde klass, i vilken skall upptagas en
del lärostoff, som eljest tillhör fortsättningsskolan.
Men skall överstyrelsen fortfarande pröva läroplanen för sjuklassig folkskola,
på vilken grundas ettårig fortsättningsskola. är det, såsom nyss framhållits,
knappast någon mening i att icke läroplan för sjuklassig folkskola, på
vilken sådan fortsättningsskola icke grundas men vars sjunde klass har en i
förhållande till övriga klasser fristående ställning, skulle fastställas av överstyrelsen.
Sjuklassiga folkskolor av sist angivet slag komma säkerligen att
bliva mycket sällsynta, så att det ej med hänsyn till överstyrelsens arbetsbörda
bleve av någon betydelse, om deras läroplaner komme under överstyrelsens
handläggning eller ej. Vid sådant förhållande synes det icke föreligga något
skäl att giva dessa sjuklassiga folkskolor en särställning i fråga om ordningen
för läroplanens fastställande. Eörlägges fastställandet till överstyrelsen, får
överstyrelsen givetvis tillfälle dels att kontrollera, huruvida läroplanerna icke
få sådan avfattning, att den sjunde klassens karaktär av folkskoleklass äventyras,
dels att med sin sakkunskap medverka till att läroplanerna i varje särskilt
fall få det lämpligaste innehållet.
Skulle det på grund av vunnen erfarenhet längre fram visa sig lämpligt, att
fastställandet av samtliga läroplaner för sjuklassiga folkskolor förlägges till
domkapitlen, bör givetvis en dylik decentralisation av de ifrågavarande ärendena
företagas.
Med den av överstyrelsen förordade ordningen för fastställandet blir det
också möjligt att giva åt ämnesurvalet en rörlighet, som eljest ej gärna kunde
tillämpas, enär vid en decentralisering av de ifrågavarande ärendena garantier
för den enhetlighet beträffande läroplanernas innehåll och avfattning, som under
alla förhållanden måste krävas, väl måste vinnas genom mera detaljerade
författningsbestämmelser i det ena och det andra avseendet.
Det ligger ju nära till hands att ifrågasätta, att liksom beträffande folkskolans
högre avdelning vissa ämnen angivas såsom alltid förekommande i
folkskolans sjunde klass. En sådan bestämmelse synes i och för sig icke vara
av nöden. Den finnes icke beträffande högre folkskolor, och dock finnes det
icke någon högre folkskola, icke ens bland de mest yrkesbestämda. vid vilken
på det stadium, som motsvarar folkskolans sjunde klass, icke förekomma ämnena
kristendomskunskap, modersmålet och matematik. Å andra sidan talar
just sistnämnda omständighet i den riktningen, att en bestämmelse om de nämn
-
Statsutskottet,v utlåtande Nr 110.
.19
da ämnenas obligatoriska förekomst icke skulle binda den önskvärda rörelsefriheten.
Jämväl sambandet mellan sjunde klassen och övriga folkskoleklasser
motiverar, att ifrågavarande ämnen alltid upptagas i läroplanen. Vid sådant
förhållande finner överstyrelsen det lämpligast med en bestämmelse liknande
den, som redan gäller för folkskolans högre avdelning i förevarande avseende.
Vid prövningen av läroplanerna bör det givetvis också förefinnas rörlighet
i fråga om timplanerna. Det kan visa sig ändamålsenligt att vid olika skolor
lägga särskild vikt vid det ena eller andra ämnet, men skall detta kunna ske,
måste tydligen timtalen kunna avvägas med hänsyn till föreliggande önskemål,
något som skulle vara omöjligt, därest sjunde klassens timplaner vore lika
bundna som folkskolans timplaner enligt gällande bestämmelser äro. Även
beträffande lärokurserna böra givetvis möjligheter till anpassning efter olika
förhållanden vara för handen för att skolan i varje särskilt fall skall kunna få
den inriktning, som med hänsyn till lokala betingelser och önskemål finnes mest
ändamålsenlig.
Det är givet, att överstyrelsen vid sin prövning av förslagen till läroplaner
skall i första rummet taga i betraktande sådana betingelser och önskemål,
överstyrelsen kan emellertid också, såsom ovan antytts, på grund av både sin
allmänna erfarenhet och den speciella erfarenhet, som kan vinnas under handläggningen
av ärenden rörande den sjuklassiga folkskolans läroplaner, stå
skoldistrikten till tjänst med råd och upplysningar. Genom skriftväxling eller,
om så skulle erfordras, genom personliga besök av överstyrelsens medlemmar
i skoldistrikten kan åvägabringas ett samarbete, som kan bidraga till att läroplanerna
kunna bliva för de olika skolorna så lämpliga som möjligt.
Av det anförda framgår, att överstyrelsen för sin del finner det framställda
önskemålet om en friare ställning åt sjunde folkskoleklassen och en mera direkt
inriktning på samhällslivet och arbetslivet av dess lärokurser lämpligast vinnas
på det sättet, att skoldistrikten erhölle möjlighet att hos skolöverstyrelsen
få fastställelse av läroplaner för nämnda klass, vilka kunde anpassas efter
önskningar och behov å de olika orterna. För att en sådan ordning skall kunna
åvägabringas, behövas emellertid vissa ändringar i gällande författningar.
Då överstyrelsen icke är beredd att nu framlägga ett förslag beträffande eventuella
ändringar i undervisningsplanen i dess helhet, synes författningsändringarna
lämpligast böra bestå i tillägg till gällande bestämmelser. Tillägg
skulle egentligen erfordras dels i folkskolestadgan till § 10 mom. 3 (angående
ordningen för fastställande av läroplan) och § 12 mom. 2 (angående ämnesurvalet
i folkskolan), dels till kungörelsen angående undervisningsplan för rikets
folkskolor (beträffande bundenheten vid timplaner och kursplaner). Då
det emellertid här är fråga om bestämmelser, som samtliga skola avse folkskolans
sjunde klass, bör det givetvis tagas under övervägande, om man ej,
liksom när det gällde de jämkningar angående ordningen för fastställande av
läroplan för folkskolan, som företogos i samband med införande av ettårig
fortsättningsskola, lämpligast bör giva tilläggen i form av en särskild kungörelse,
som medgåve rätt till undantag från gällande bestämmelser i här
förevarande hänseenden, överstyrelsen vill för sin del förorda det sist angivna
förfaringssättet. Innan ändringar i folkskolestadga och undervisningsplanskungörelse
vidtagas, synes det vara skäl att invänta de förslag, som möjligen
kunna framkomma i samband med frågan om jämkningar i undervisningsplanen
i dess helhet. Det skulle också kunna ifrågasättas, att bestämmelserna om
särskild läroplan för sjuklassig folkskola och om ordningen för sådan läroplans
fastställande intoges i den kungörelse, som angiver, huru det skall förfaras
vid prövning och godkännande av läroplan för folkskola, på vilken grundas
fortsättningsskola med ett mindre antal undervisningstimmar än 360. I
båda fallen gäller det nämligen en för sjuklassig folkskola avsedd läroplan,
40
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
vilken mera väsentligt avviker från undervisningsplanen för rikets folkskolor
och vilken skall fastställas av skolöverstyrelsen, och de bägge slagen av här
ifrågavarande läroplaner komma i praktiken icke att kunna bestämt särskiljas
från varandra. Då emellertid den kungörelse angående läroplan för sjuklassig
folkskola, som påkallas av 1927 års beslut beträffande fortsättningsskolan
och till vilken överstyrelsen den 9 juni 1928 avgivit förslag, ännu icke, när detta
skrives, utkommit från trycket, torde det ej vara lämpligt att nästan omedelbart
vidtaga ändringar i densamma. Det synes därför överstyrelsen vara ändamålsenligast,
att särskild författning för det syfte, varom bär närmast är
fråga, utfärdas, och överstyrelsen bifogar som bilaga till denna skrivelse förslag
till särskild kungörelse i ämnet.
Utom de medgivanden, som ifrågavarande kungörelse skulle innehålla, erfordras
givetvis vissa tillägg till undervisningsplanen, vilka kunna tjäna till
ledning vid läroplanens utarbetande. Dessa tillägg synas lämpligen böra fogas
till den här ovan angivna kungörelsen. Till innebörden av ifrågavarande tilllägg
vill överstyrelsen nu övergå.
Olika typer av Överstyrelsen bar redan i det föregående angivit, att de önskvärda förändrinlåroplaner
för garna i undervisningsplanen för rikets folkskolor ej böra genomföras på det
klassen sättet, att däri nu förekommande tim- och kursplaner för sjuklassiga skolor utAllmärma
bytas m°t nya- Nu gällande planer böra stå kvar icke blott ur den synpunksynpunkter.
ten, att en allmän revision av undervisningsplanen är under övervägande, utan
även med hänsyn därtill, att det kan tänkas förefinnas skoldistrikt, som önska
bibehålla sina nuvarande läroplaner för sjuklassiga skolor. Att tvinga sådana
distrikt att vidtaga åtgärder för införande av nya läroplaner synes vara varken
behövligt eller lämpligt.
Vad som erfordras är alltså, att till undervisningsplanen göras tillägg, som
kunna tjäna till ledning för skoldistrikt, som önska andra timplaner och kursplaner
för sjunde klassen än dem, som för närvarande ingå i undervisningsplanen.
Det är givetvis icke möjligt att i den allmänna undervisningsplanen
intaga olika typer av tim- och kursplaner till så stort antal, att alla tänkbara
kombinationer skulle bliva representerade. Såsom i det föregående angivits,
böra skoldistrikten enligt överstyrelsens mening erhålla stor frihet i förevarande
hänseende. Blir detta fallet, kunna givetvis ett mycket stor antal olika typer
tänkas, och det torde i själva verket vara omöjligt att på förhand överblicka
alla olika möjligheter på detta område. Skall en verklig anpassning efter förefintliga
lokala behov kunna genomföras, bör tydligen initiativet i fråga om
läroplanens innehåll utgå från lärare och skolmyndigheter inom de särskilda
skoldistrikten. Visserligen skall den allmänna undervisningsplanen giva ledning
vid det arbete, som härutinnan erfordras. Men denna ledning kan ej
bestå däri, att varje lokal skolstyrelse alltid skall i den allmänna undervisningsplanen
kunna finna en timplan och kursplan, som endast behöver avskrivas.
Den allmänna undervisningsplanen kan helt naturligt blott innehålla ett
begränsat antal typer, som kunna tänkas motsvara mera allmänt föreliggande
behov. Dessa böra dock tydligen kunna bliva till god ledning även vid utarbetande
av läroplaner, som hava en mera rent lokal karaktär.
Av vad som i det föregående sagts beträffande sjunde folkskoleklassens förhållande
till realskolan och fortsättningsskolan torde framgå, att med hänsyn
till dessa skolors behov vissa krav kunna ställas på läroplanen för folkskolans
sjunde klass.
Hänsynen till realskolans inträdesfordringar kan föranleda, att i den sjuklassiga
folkskolans sex lägsta klasser genomgås samma kurser som i sexklassig
folkskola. En sådan fordran ställer visserligen icke direkt några anspråk på
sjunde klassten men måste dock få inverkan på kursinnehållet för denna klass
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
41
i de ämnen, där för sjunde klassen nu upptages läroinneliåll, som eljest ingår
i den sexklassiga skolans kurser.
Vad fortsättningsskolan angår måste hänsyn tagas till att den sjunde klassen
i regel kommer att ersätta fortsättningsskolans första årskurs, varför man
har att se till, att de kursmoment, som tillhöra nämnda årskurs, komma att upptagas
i sjunde klassen. Detta krav måste öva inflytande på ämnesurvalet för
sjunde klassen. Det gör, att vissa ämnen måste där nödvändigt förekomma,
men dessa ämnen krävas i stort sett också med hänsyn till den önskade inriktningen
på medborgarlivet och arbetslivet.
överstyrelsen har redan i det föregående förordat, att ämnena kristendomskunskap,
modersmålet samt räkning och geometri alltid böra förekomma inom
sjunde klassens läroplan. Av dessa ämnen angives i stadgan för fortsättningsskolan
endast modersmålet såsom tillhörande denna skolas ämneskrets, men moment
tillhörande kristendomskunskap och matematik ingå dock i denna skolas
undervisning, fastän den av skolans karaktär, framför allt dess begränsade undervisningstid,
betingade ämneskoncentrationen har medfört, att de uppgå i
andra ämnen. En liknande ämneskoncentration kan icke anses påkallad för
sjunde folkskoleklassen. Denna klass tillhör ju folkskolan och bör på skäl,
som i det föregående angivits, i vidsträckt mån ha samma karaktär som denna.
Den skall givetvis ha samma undervisningstid för år och vecka som andra
folkskoleklasser. Det är i så fall närmast en olägenhet med alltför få ämnen,
enär den nödiga omväxlingen i undervisningen svårligen kan vinnas. Olägenheter
härutinnan ha framträtt i sådana fortsättningsskolor, som ha sin undervisning
samlad till ett fatal veckor med full daglig undervisningstid. De
skulle tydligtvis göra sig ännu mera gällande, om det bleve fråga om icke blott
sex veckor utan om ett vanligt läsår.
I folkskolans sjunde klass böra vidare ingå vissa av de kursmoment, som
tillhöra ämnet medborgarkunskap i fortsättningsskolan. Det är ju allmänt
erkänt, att innehållet i detta ämne vinner både i klarhet och bildningsvärde,
om det kan ställas i historisk belysning. Också har i det stora antal läroplaner
för sjuårig folkskola med därpå byggd ettårig fortsättningsskola, som fastställts
av överstyrelsen, medborgarkunskapen fått ingå i ämnet historia. En
sådan anordning, vilken i regel tillämpas i andra skolor med full årlig lästid,
synes böra vara den normala. Hinder bör emellertid icke förefinnas för
att medborgarkunskap, där sadant av lokala skäl anses önskligt, får ingå som
ämne i stället för historia.
, -Ett annat ämne, som måste finnas i folkskolans sjunde klass, är naturkunnighet.
Detta ämne har ju en stor betydelse i praktiskt hänseende, och det
ingår också i fortsättningsskolan. Det angives visserligen i stadgan blott för
allmän fortsättningsskola, men det tillhör i själva verket också den yrkesbestämda
fortsättningsskolan, enär det utgör huvudbeståndsdelen i koncentrationsämnet
arbetskunskap. I detta ingår nämligen, kan man säga, vad man i varje
särskilt fall skulle kunna kalla det ifrågavarande yrkets naturkunnighet och
matematik.
Bland de s. k. kunskapsämnena är det alltså endast geografi, som ej med nödvändighet
bör ingå i sjunde klassens ämneskrets. Detta innebär dock icke. att
detta ämne skulle behöva alltid uteslutas. Det är av stort allmänbildande värde
och har med sin bestämda inriktning på samhällslivet och arbetslivet också betydande
praktiskt värde. Å andra sidan bör, där hänsynen till utrymmet för
andra önskvärda ämnen så fordrar, möjligheten att utesluta ämnet geografi
kunna utnyttjas och läroplaner, som icke upptaga detta ämne, kunna fastställas.
Vad övningsämnena angår, hava tydligen både teckning, slöjd för gossar och
flickor samt hushållsgöromål sin givna plats i en klass, som skall ha en av
-
42
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
gjort praktisk inriktning. Detsamma torde gälla om ämnet _ trädgårdsskötsel,
där förutsättningar för detta ämnes bedrivande på ett verkligt praktiskt sätt
äro för handen. Det är emellertid också självfallet, att ämnet gymnastik med
lek och idrott bör förekomma i sjunde klassen i samma utsträckning som i andra
klasser på folkskolestadiet inom den skolform, som det i varje särskilt fall
gäller. Det finnes intet skäl för att den fysiska uppfostran skulle behöva tillgodoses
mindre i sjunde klassen än i andra klasser. Lättare skulle det ju vara
att utesluta ämnet sång. Detta ämne har emellertid allt från början tillhört
folkskolans ämneskrets och har tillerkänts så stor vikt, att det ingår i den minimikurs,
som omförmäles i § 48 mom. 1 i folkskolestadgan. Det har också
onekligen stort värde för skolan både som bildnings- och uppryckningsmedel,
och det synes icke motiverat, att de bland folkskolans lärjungar, som äga sångbegåvning,
icke skulle få denna ytterligare utvecklad i folkskolans högsta klass.
Överstyrelsen anser därför, att även ämnet sång bör normalt tillhöra sjunde
klassens läroplan, men det bör icke finnas hinder för, att ämnet, om skäl därtill
föreligga, i något särskilt fall uteslutes.
Möjligheten att i fråga om sjunde klassens läroplan kunna välja mellan olika
alternativ är givetvis icke lika stor för alla folkskoleformerna. Förutsättningar
för verklig differentiering i detta hänseende finnas egentligen endast beträffande
A-formen. Såsom av det föregående framgår, kan det tänkas, att i
skola av första B-formen anordna en särskild lärokurs för sjunde klassen, varjämte
möjlighet bör beredas att i denna skolform för de tre högsta klasserna
införa tvåårig i stället för treårig kursväxling. Samma möjlighet bör också
finnas beträffande skolor av andra B-formen. I fråga om tredje B-formen synas
några tillägg till undervisningsplanen icke erforderliga, men det^bör dock
icke vara uteslutet att även för denna skolform göra jämkningar. Sådana äro
ock för närvarande medgivna, enär på denna skolform kan byggas ettårig fortsättningsskola
med ner till 180 undervisningstimmar. Yad folkskolans undantagsformer
angår, torde några exempel på förändrad läroplan för sjuklassig
skola knappast vara erforderliga. Dessa skolformers läroplaner behöva icke
ändras vare sig med hänsyn till fortsättningsskolans eller till realskolans bestämmelser
om man undantager första D-formen, vad fortsättningsskolan angår.
Sjuåriga skolor av undantagsformerna äro jämförelsevis sällsynta, och i de,
som finnas, ha ofta de sju skolaren fördelats pa det sättet, att tre tillförts
småskolestadiet och fyra folkskolestadiet. Detta senare får alltså härvidlag
samma omfattning som i en sexklassig folkskola.
Vad först sjunde klassen i folkskola av A-formen angår, har överstyrelsen
ansett sig böra göra upp alternativ timplan och kursplan med utgångspunkt
från den förutsättningen, att i skolans sex lägsta klasser genomgåtts samma
kurser som i sexklassig folkskola, samt att lärokursen i övrigt erhåller ungefär
samma karaktär, som den för närvarande har enligt undervisningsplanen. Detta
förslag tillgodoser de krav, som kunna uppställas med hänsyn till realskolans
inträdesfordringar. Vidare framlägges förslag till tim- och kursplan, vilket
på samma gång det tillgodoser nyssnämnda krav upptager ett främmande språk.
Slutligen har överstyrelsen uppgjort ett förslag, som särskilt betonar den praktiska
uppgiften.
I fråga om första B-formen framlägges ett förslag, som upptager särskild
undervisning för sjunde klassen i ämnen, där kursväxling nu förekommer med
undantag för ämnet kristendomskunskap. För första B-formen har dessutom
upptagits ett alternativ med anvisning, att den treåriga kursväxhngen kan
utbytas mot tvåårig i enlighet med vad som angives för den sexklassiga skolan.
Ett liknande alternativ har också framlagts beträffande skolor av andra Bformen.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
43
Såsom i det föregående angivits hava för A-formen framlagts tre olika läroplansalternativ
att användas i stället för den läroplan för sjuklassig A-skola,
som ingår i den allmänna undervisningsplanen. Gemensamt för samtliga dessa
tre alternativ är, att kursplanerna så avfattats, att lärokurserna för de sex
lägre klasserna bliva desamma som för motsvarande klasser i sexklassig Askola.
Vad timplanen angår, överensstämmer alternativ I nästan helt och hållet
med undervisningsplanen. Enda skillnaden är, att timtalet för ämnet geografi
minskats från 3 till 2, enär sjunde klassens nya geografikurs ansetts böra kunna
medhinnas på 2 veckotimmar. Den timme, som sålunda vunnits, har lagts
till modersmålet, närmare bestämt tal- och läsövningar, vilken gren av ämnet
sålunda kan erhålla samma timtal som i sjätte klassen.
För alternativ II har det gällt att få tid för ett främmande språk. Det är
givet, att i detta^ avseende ej gärna något annat språk än tyska eller engelska
kan komma i fråga. Timplanen lämnar valet öppet mellan dessa båda, men
det^är tydligt, att i läroplanen för ett särskilt skoldistrikt bör angivas, vilket
språk som skall läsas Skall ett i någon mån tillfredsställande resultat vinnas,
måste timtalet, da ämnet blott förekommer i en enda klass, vara jämförelsevis
stort. ^Med hänsyn till övriga ämnen har överstyrelsen dock icke ansett
sig kunna anslå mera än 6 timmar. Dessa hava vunnits på så sätt, att 3 timmar
tagits från geografi, som helt och hållet uteslutits, 1 timme från vardera av
ämnena modersmålet, naturkunnighet och historia. Att en timme ansetts
kunna tagas från modersmålet beror därpå, att detta ämne givetvis skulle hava
nytta av undervisningen i det främmande språket.
. Alternativ III skall ju särskilt tillgodose kravet på en praktisk inriktning av
sjunde klassens undervisning, överstyrelsen har redan betonat, att enligt
dess mening denna inriktning icke behöver taga sig uttryck på det sättet, att
det manuella arbetet får en avgjort dominerande ställning. Även en undervisning
av mera teoretisk art kan vara av praktiskt värde. Ur denna synpunkt har
överstyrelsen som nytt ämne upptagit ämnet bokföring med 2 veckotimmar.
Men dessutom har överstyrelsen funnit angeläget att i förslaget giva ämnena
slöjd och hushållsgöromål en stark ställning. Dessa båda ämnen äro ju icke
enligt folkskolestadgan obligatoriska inom folkskolan, men stadgan medgiver
rätt för skoldistrikten att giva dem obligatorisk karaktär, överstyrelsen utgår
ifrån, att denna möjlighet bör vara utnyttjad i fråga om sådana skolor, där
man önskar tillämpa en läroplan i huvudsaklig enlighet med alternativ III.
Vill man starkt betona ämnena slöjd och hushållsgöromål och därför giva dem
ett bredare^ utrymme, böra givetvis icke lärjungarna utan vidare kunna avhalla
sig från undervisningen i dessa ämnen. Då de åt dem anslagna timmarna
alltså skulle ingå i de obligatoriska veckotimmarna, har överstyrelsen i detta
fall räknat med en sammanlagd veckotimsumma av 34 eller samma tal, som i
regel plägar förekomma för vardera av fjärde, femte, sjätte och sjunde klasserna,
där slöjd förekommer.
Eftersom ämnet hushållsgöromål sålunda införes på timplanen som obligatoriskt
ämne, måste timplanen bliva olika för gossar och flickor. För gossarna
har överstyrelsen tänkt sig ett veckotimtal för ämnet slöjd av 8, d. v. s. dubbelt
så mycket, som eljest vanligen förekommer. Om man icke vill få alltför skiljaktiga
timplaner för gossar och för flickor, vilket skulle stå i strid mot folkskolans
enhetliga allmänbildande uppgift, måste givetvis ungefär lika stort
timtal för flickorna anslås åt slöjd och hushållsgöromål tillsammantagna. Närmast
till hands skulle det ju ligga att dela tiden lika mellan de båda ämnena.
Skall emellertid ämnet hushållsgöromål kunna erhålla en ställning, som verkligen
motsvarar ämnets stora praktiska värde, torde det vara nödigt att åt detsamma
anslå en hel skoldag. I sådant fall kan ej gärna beräknas lägre tim
-
De särskilda
läroplanstyperna.
1. A-formen.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
antal än 5. Vid sådant förhållande skulle för slöjden återstå endast 3 timmar,
vilket är mindre än vad som eljest plägar förekomma, överstyrelsen anser,
att ett lägre antal än 4 ej bör ifrågakomma och har upptagit detta tal i sitt exempel.
Om veckotimsumman för sjunde klassen skall vara densamma för gossar
och för flickor, måste ett timtal av 8 för slöjd för gossar och av_sammanlagt 9
för slöjd för flickor och hushållsgöromål medföra olikhet i timtal även på
någon annan punkt. Överstyrelsen har i sitt exempel låtit denna olikhet träffa
ämnet gymnastik med lek och idrott. Saken kan emellertid utan skada även
ordnas så, att flickorna få en veckotimme mera. Överstyrelsen vill erinra om
att den nya timplanen för den fyraåriga realskolans första klass, vilken i fråga
om åldersstadium motsvarar folkskolans sjunde klass, upptager en veckotimsumma
av 37.5 timmar, av vilka 27.5 äro anslagna åt kunskapsämnen och 10 åt
övningsämnen.
Utom den nyss antydda överflyttningen av timmar skulle med utgångspunkt
från de i undervisningsplanen angivna timtalen för sjunde klassen 6 timmar
behöva överföras från andra ämnen till bokföring samt slöjd och hushållsgöromål.
Av dessa timmar har i exemplet 1 timme tagits från räkning och
geometri, vilket ämne tydligen skulle få ett starkt stöd av undervisningen i
bokföring, 3 timmar från geografi samt 1 timme från vartdera av ämnena
naturkunnighet och historia, beträffande sistnämnda tre ämnen alltså samma
reduktion som enligt alternativ II.
Innan överstyrelsen lämnar frågan om timplanen för alternativ III, anser
sig överstyrelsen böra beröra en angelägenhet, som visserligen kan sägas ligga
något vid sidan av den utredning, varom här är fråga, men som icke torde
kunna i förevarande sammanhang lämnas helt å sido.. överstyrelsen syftar
på bestämmelserna angående statsbidrag för undervisning i slöjd i folkskola
(nådig kungörelse den 30 juni 1920, nr 572). I dessa bestämmelser har man
bland annat sökt skapa garantier för att ej statsbidrag skulle utgå för så
många undervisningstimmar i slöjd, att dessa timmar skulle kunna ersätta
timmar i andra ämnen och sålunda i själva verket dubbelt statsbidrag komme
att utgå. Detta syfte har man sökt vinna genom att bestämma dels ett
maximibelopp för det årliga statsbidraget för undervisning i slöjd, dels ett
maximital för antalet slöjdtimmar i veckan. Maximibeloppet har beräknats
efter ett medeltal av 4 slöjdtimmar i veckan, maximitalet för vecka har satts
till 6 timmar. Överstyrelsen anser sig icke i förevarande sammanhang böra
föreslå någon ändring i vad som sålunda är bestämt. Även enligt överstyrelsens
förslag skulle blott 4 slöjdtimmar ligga utanför den vanliga obligatoriska
undervisningstiden för vecka för folkskolans sjunde klass eller 30 timmar;
de övriga 4 timmarna för slöjd för gossar skulle erhållas genom minskning
i tid för andra ämnen. Vad överstyrelsen här velat fästa uppmärksamhet
vid är bestämmelsen om ett maximiantal av 6 slöjdtimmar för vecka.
Denna bestämmelse gäller tydligen det högsta antal, för vilket statsbidrag
får utgå, och avser egentligen icke att i och för sig reglera förhållandet mellan
tiden för slöjd och tiden för övriga ämnen. Om emellertid bestämmelsen
i fråga skulle anses lägga hinder i vägen för skoldistrikt, som tillämpar timplaner
med mera än 6 timmar i veckan för ämnet slöjd, att erhålla statsbidrag
för högst 6 timmar i veckan och 138 timmar för år, torde åtgärder böra vidtagas
för erforderliga ändringar i densamma.
överstyrelsen övergår nu till att något belysa de tre alternativen för Askola,
i vad de avse kursplanerna. I vissa avseenden gälla härvidlag samma
synpunkter i fråga om alla tre alternativen. I ämnena hembygdsundervisning,
arbetsövningar, teckning, sång, gymnastik med lek och idrott samt trädgårdsskötsel
hava inga avvikelser från den allmänna _ undervisningsplanen
gjorts. De båda förstnämnda ämnena förekomma icke i sjunde klassen och
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
45
beträffande de fyra andra har överstyrelsen icke ansett några ändringar påkallade
med hänsyn till de grunder, som vid alternativens uppgörande varit
för överstyrelsen bestämmande.
Beträffande vart och ett av ämnena kristendomskunskap, modersmålet
samt räkning och geometri har överstyrelsen upptagit samma lärokurs i samtliga
tre alternativ. De mindre jämkningar i förhållande till avfattningen i
den allmänna undervisningsplanen, som vidtagits, hava huvusakligen haft till
syfte att bringa kursfördelningen för de sex lägre klasserna i den sjuåriga
folkskolan till överensstämmelse med kursfördelningen för motsvarande klasser
i den sexåriga skolan. Visserligen komma timtalen för modersmålet samt
räkning och geometri icke att bliva desamma i alla tre alternativen, men olikheterna
motivera icke uteslutning av något kursmoment utan få komma till uttryck
i en större eller mindre utförlighet vid undervisningen.
I geografi, vilket ämne förekommer för sjunde klassen endast i alternativ I,
har upptagits dels allmän geografi, dels några viktigare främmande kulturländers
geografi, dels något om Sveriges kartverk, vilka kursmoment äro ägnade
att komplettera de föregående klassernas kurs på samma gång som de
böra kunna bidraga att åt undervisningen giva en praktisk inriktning.
_ I naturkunnighet har i sjunde klassen genom vissa kursmoments överflyttning
till sjätte klassen utrymme kunnat vinnas för behandling av några för
det praktiska livet synnerligen viktiga fysiska, kemiska och biologiska företeelser.
Härigenom vinnes också en god motsvarighet till kursen i ämnet inom
fortsättningsskolans första årskurs. Kursen är givetvis något utförligare i
alternativ I med dess 3 timmar för ämnet än i alternativ II och III, som för
detsamma hava blott 2 timmar.
Då kursen i Sveriges historia skulle vara genomgången i sjätte klassen,
upptager kursen för sjunde klassen berättelser och bilder ur allmänna historien
samt bilder från vart nuvarande samhällsliv, vilket senare kursmoment
givits, stort utrymme med hänsyn till att detsamma skall motsvara ett års
kurs i medborgarkunskap i fortsättningsskolan. Av samma skäl som nyss
angivits beträffande naturkunnighetskursen, blir kursen i historia mera begränsad
enligt alternativ II och III än enligt alternativ I; reduktionen bör
enligt överstyrelsens mening närmast träffa kursen i allmän historia.
..I fråga, om alternativ II har det gällt att utarbeta kurs för ett nytt ämne,
nämligen i främmande språk, överstyrelsen har vid avfattningen av mål och
kursfördelning i ämnet i tillämpliga delar tagit mönster från undervisningsplanen
för realskolan. Nagra metodiska anvisningar hava icke utarbetats.
Ett så omfattande arbete, som härför skulle erfordrats, synes icke motiverat,
då kursplanen ju har en mera tillfällig karaktär. Under alla omständigheter
synes det vara lämpligt att invänta de nya anvisningarna för realskolan.
Alternativ. III upptager, sasom i det föregående redan angivits, som nytt
ämne bokföring. Kursen i ämnet är uppgjord med hänsyn till vad som plägar
förekomma i högre folkskolor på motsvarande stadium.
I alternativ III har beträffande slöjd för flickor och hushållsgöromål,
fastän dessa ämnen, där givetvis måste tillerkännas särskild vikt, icke upptagits
någon vidlyftigare kurs än den, som förekommer i den allmänna undervisningsplanen,
enär tiden för ämnena icke blivit utökad utöver vad som brukar
förekomma i.en sjunde klass upptagande ifrågavarande ämnen. Däremot
har kursen i slöjd för gossar, vilket ämne skulle få ett fördubblat timtal i
jämförelse med vad eljest vanligen förekominer, väsentligen utökats. Liksom1
den allmänna undervisningsplanen lämnas möjlighet till val mellan träslöjd
och metallslöjd.
I det föregående bär redan angivits den visserligen starkt begränsade möj-o
ligheten att för sjunde klassen i en skola av första B-formen införa särskild
. B-formerna.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Samman
fattning.
timplan och kursplan i vissa ämnen. Detta skulle gälla de ämnen, i vilka
kursväxling förekommer, alltså kristendomskunskap, geografi, naturkunnighet
och historia.
Överstyrelsen har emellertid varit tveksam, huruvida en sådan anordning
borde införas beträffande kristen domsunde rvisningen. Man har nästan alltid
velat undvika det störande moment, som tysta övningar under kristendomslektionerna
utgöra. Härtill kommer, att skoldistrikten jämlikt kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen
av kungörelsen den 31 oktober 1919 (nr 880) angående undervisningsplan
för rikets folkskolor äga rätt att i femte och sjätte klasserna av skola,
tillhörande första B-formen, anslå tre veckotimmar åt kristendomskunskap i
stället för två enligt undervisningsplanen. Skulle nu, där detta medgivande
utnyttjas, sjunde klassen ha särskild undervisning i ämnet, måste åt detta
anslås minst fyra timmar i veckan av lärarens omedelbara undervisning eller
mer än som eljest plägar förekomma i någon skolform. Det är tydligt, att
en sådan anordning skulle försvåra möjligheten att erhålla önskvärt antal
timmar för övriga ämnen. Det torde också kunna sägas, att ämnet vunne
mest på att de tre klasserna finge undervisas tillsammans, varigenom även
sjunde klassens lärjungar skulle erhålla två respektive tre timmars kristendomsundervisning
i veckan i stället för en, om sjunde klassen skulle hava
skild undervisning. Visserligen bleve det nödvändigt att införa tvåårig kursväxling,
om man ville, att barnen i de sex lägre klasserna av sjuklassig skola
skulle genomgå samma kurs som den, vilken tillhör den sexklassiga skolan.
Följden skulle bliva, att sjunde klassens lärjungar finge ånyo genomgå der
kurs i ämnet, som de varit med om i femte klassen. Men detta torde i före
varande fall icke behöva betraktas som någon större olägenhet. Särskilt gäller
detta om en förnyad genomgång av svårare bibeltexter samt av sammanfattningen
av den kristna tros- och livsåskådningen. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter har överstyrelsen icke ansett sig böra i sitt exempel
upptaga särskild undervisning i kristendomskunskap för sjunde klassen. Därmed
är givetvis icke uteslutet, att i särskilda fall en sådan anordning kan medgivas.
Ändringarna i timplanen beröra alltså blott ämnena geografi, naturkunnighet
och historia. För vartdera ämnet upptagas 2 timmar för femte och sjätte
klassen och 1 timme för sjunde klassen. Detta blir visserligen en ökning för
ämnet geografi, men det synes vara rimligt, att sjunde klassen även i detta
ämne får en timmes särskild undervisning, så att de åt tysta övningar för
denna klass anslagna timmarna så långt möjligt begränsas. Antalet sådana
timmar blir i alla fall jämförelsevis stort.
I fråga om lärokursen för sjunde klassen i de tre ifrågavarande ämnena
har överstyrelsen tillämpat samma grunder som beträffande A-skolan, givetvis
med den begränsning, som betingats av det lägre timantalet.
För Bi-formen har vidare angivits ett alternativ av innebörd, att i ämnena
kristendomskunskap, geografi och naturkunnighet skulle införas tvåårig i stället
för treårig kursväxling. Eu dylik anordning medför givetvis, att barnen
komma att genomgå samma kurs i femte och sjunde klassen. En liknande
omläggning har icke upptagits för ämnet historia, enär i fråga om detta ämne
olikheten mellan sexårig och sjuårig skola icke synes vara av avgörande betydelse.
Beträffande B2-formen har upptagits endast ett exempel på avvikelser från
undervisningsplanen. Detta överensstämmer med alternativ II för Bi-formen.
Den uppfattning överstyrelsen i det föregående angivit i fråga om sjunde
folkskoleklassens ställning kan sammanfattas i följande punkter.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
47
1. överstyrelsen avstyrker en anordning, som skulle innebära att sjunde
klassen i sjuklassig folkskola av A-form skulle i sig fullständigt upptaga den
tvååriga fortsättningsskolans lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från
att upprätta fortsättningsskola för lärjungar, som avgått från sådan sjunde
klass.
2. överstyrelsen förordar, att för inträde i fyraårig realskola komma att
gälla samma fordringar, som fastställts för inträde i lägsta klassen av sexårig
^lärokurs vid kommunal flickskola, varigenom skulle undvikas vidtagande
av sådana förändringar i undervisningsplanen för sjuårig folkskola, som icke
vore önskvärda för folkskolans egen skull utan betingade uteslutande av hänsyn
till realskolan.
3. överstyrelsen förordar, att åt sjunde folkskoleklassen gives en friare
ställning i förhållande till övriga folkskoleklasser, i det att möjlighet beredes
skoldistrikten att efter prövning av skolöverstyrelsen erhålla en från den allmänna
undervisningsplanen avvikande, efter lokala önskemål och behov avpassad
läroplan för sjuklassig skola, varigenom undervisningen skulle kunna
erhålla en mera direkt anslutning till det medborgerliga och praktiska livet.
4. En författning i enlighet med av överstyrelsen framlagt förslag bör
utfärdas, genom vilken möjlighet till en friare ställning åt sjunde folkskoleklassen
medgives, och till ledning vid utarbetande av nya läroplaner för sjuklassig
folkskola bör, likaledes i enlighet med av överstyrelsen uppgjort förslag,
till undervisningsplanen för rikets folkskolor fogas ett tillägg, upptagande
olika typer av läroplaner för sjuklassig folkskola.
Stockholm den 19 oktober 1928.
Underdånigst
B. J:N BERGQVIST.
N. O. Bruce,
föredragande.
Sixten Carlborg. I
I avgörandet av detta ärende hava deltagit generaldirektören Bergqvist,
överdirektören Ealk, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce, föredragande''
t. f. avdelningscheferna undervisningsråden Schenke och Hänninger, undervisningsråden
Björck, Nylund, Holmén samt t. f. undervisningsråden Engvall
Walh och Mattson.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående särskild läroplan för sjuklassiga folkskolor.
Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, som följer.
§ 1.
För sjuklassig folkskola må kunna fastställas läroplan, genom vilken sjunde
klassen i sådan skola i förhållande till skolans övriga klasser erhåller en mera
fristående ställning än den, som enligt undervisningsplanen för rikets folkskolor
tillkommer nämnda klass.
För sjunde klassen må i dylik läroplan kunna upptagas även andra läroämnen
än de, som angivas i § 12 mom. 2 folkskolestadgan, ävensom ur läroplanen
uteslutas ämnen, som jämlikt nämnda undervisningsplan eljest skulle förekomma
i klassen; dock att under alla omständigheter även för sjunde klassen skola
förekomma ämnena kristendomskunskap, modersmålet och räkning. Jämväl
må i sådan läroplan i fråga om timplaner och kursplaner kunna vidtagas större
avvikelser från undervisningsplanen för rikets folkskolor än vad som i detta
avseende är medgivet enligt föreskrifterna i kungörelsen den 31 oktober 1919
(nr 880) angående undervisningsplan för rikets folkskolor samt i kungörelsen
den 20 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen
av kungörelsen angående undervisningsplan för rikets folkskolor.
§ 2.
Läroplan, som i § 1 avses, skall, utan hinder av vad som föreskrives i § 10
mom. 3 av folkskolestadgan, prövas och godkännas av skolöverstyrelsen. För
sådant ändamål har domkapitlet att, sedan förslag till dylik läroplan inkommit
till domkapitlet från folkskolinspektören, med eget yttrande överlämna
samtliga handlingar i ärendet till överstyrelsen.
§ 3.
De exempel på timplaner och kursplaner för sjuklassig folkskola, som ingå
i det till denna kungörelse fogade tillägg till undervisningsplan för rikets
folkskolor skola, utan att vara för skoldistrikten bindande, tjäna till ledning
vid utarbetande av förslag till sådan läroplan, som i denna kungörelse avses.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
49
Tillagg till undervisningsplan för rikets folkskolor.
Sjuklassig folkskola.
A-FORMEN.
Alternativ I.
Sjuklassig skola med samma ämnen, som i Undervisningsplanen angivas.
Timplan.
Småskole- stadiet |
Folkskolestadiet |
Sum- ma tim- mar |
||||||
Ämnen |
L ä r a r- |
och |
lärjungetimmar |
|||||
l:a klas- sen |
2:a klas- sen |
3:e klas- sen |
4:e klas- sen |
5:e klas- sen |
6:e klas- sen |
7:e klas- sen |
||
Kristendomskunskap......... Modersmålet: |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
14 |
Tal- och läsövningar ....... |
7 |
7 |
6 |
5 |
5 |
4 |
4 |
38 |
Skrivning och språklära...... |
4 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
34 |
Räkning och geometri........ |
3 |
4 |
4 |
5 |
5 |
5 |
5 |
31 |
Hembygdsnndervisning....... |
3 |
3 |
4 |
— |
— |
10 |
||
Geografi............. |
— |
_ |
__ |
3 |
2 |
2 |
2 |
9 |
Naturkunnighet......... |
— |
— |
— |
2 |
3 |
3 |
3 |
11 |
Historia............. |
— |
— |
— |
2 |
2 |
3 |
3 |
10 |
19 |
21 |
21 |
24 |
24 |
24 |
24 |
157 |
|
Arbetsövningar....... |
3 |
2 |
2 |
7 |
||||
Teckning......... |
— |
— |
— |
l‘/2 |
2 |
2 |
2 |
7''/* |
Sång............... |
1 |
1 |
2 |
lVa |
1 |
1 |
1 |
8''A |
Gymnastik med lek och idrott . |
1 |
2 |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
18 |
Trädgårdsskötsel........ |
— |
— |
— |
|||||
5 |
5 |
7 |
6 |
6 |
6 |
6 |
41 |
|
24 |
26 |
28 |
30 |
30 |
30 |
30 |
198 |
|
Slöjd.......... |
_ |
_ |
||||||
Hushållsgöromål.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Kursplan.
Kristendomskunskap.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 58 häft. (Nr 110.)
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Sjunde klassen.
Berättelser och skildringar avseende personer och händelser av belysande
betydelse i fråga om utvecklingen och gestaltningen av det religiösa och sedliga
livet under olika tider. I samband därmed läsning ur bibeln samt av lämplig
litteratur i övrigt såsom grundläggande och åskådliggörande moment i undervisningen.
I anslutning till kursens övriga delar: minnesord ur bibeln, psalmverser.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Modersmålet.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Talövningar.
Enkla korta föredrag, utarbetade enligt av läraren givna anvisningar och
innehållande redogörelser och berättelser med ämnen hämtade från förut behandlade
områden eller från lärjungarnas egna iakttagelser och läsning, däribland
även sådant, som avser hembygdens förhållanden.
Läsning.
Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde med
innehåll hämtat huvudsakligen från vårt folks diktning och andliga odling i
övrigt samt från naturen och arbetslivet.
Inlärande och uppläsning av verser och korta prosastycken utgörande urval
av det förut lästa.
Omläsning av ett mindre urval av stycken inlärda i de olika klasserna.
Skrivning.
Rättskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning
ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende
övning av utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.
övningar för uppfattning av några oftare använda särskilda stilarter, bland
annat i samband dels med efterbildning efter förut avskrivna mönster av enkla
praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar,
kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag, dels med avskrivning
av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges
grundlagar samt av någon kortare skrivelse till offentlig myndighet jämte
myndighetens svar därå.
Uppsatsövningar: enkla beskrivningar, redogörelser och berättelser med ämnen
hämtade bland annat från hembygdens förhållanden och barnens egna erfarenheter
i övrigt samt med stöd av en innehållsöversikt, uppsatt av lärjungarna
och granskad av läraren.
Välskrivning: vård av handstil i samband med alla skrivövningar; särskilda
övningar med användning av olika stilhöjd avseende regelbunden skrivstil, ledig
pennföring och efter olika stilhöjd avpassad hastighet; övningar i enkel
textning.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
51
Språklära.
Sammanfattande översikt av vad som förut inhämtats om satsbyggnaden,
orden och deras böjning, ljuden och deras beteckning samt om skiljetecknens
användning.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Räkning och geometri.
Se Undervisningsplanen.
Mål.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
... docent- och ränteuppgifter med användning, där så finnes ändamålsenligt,
jämväl av enkla ekvationer; användning av tabeller med tillämpning exempelvis
pa försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneuppgifter,
valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i
irämsta rummet sådana, som ansluta sig till hemmets ekonomi och till näringslivet
i hembygden.
Särskilda huvudräkningsövningar.
övning i enklare bokföring och i samband därmed ifyllande av vanlig post-,
järnvägs- och ångbåtsblanketter samt uppgörande av enkel självdeklaration.
txeometnsk kurs, omfattande utom förut behandlade storheter något om
ellipser, pyramider,. koner och klot och huvudsakligen avseende storheternas
uppntnmg, beskrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.
Enkla övningar i grafisk framställning.
Enkla fältmätningsövningar.
Se Undervisningsplanen.
Anvisningar.
Hembygdsun der visning med arbetsövningar.
Se Undervisningsplanen.
Geografi och Naturkunnighet.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kurs fördelning.
Geografi.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
52
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Sjunde klassen.
Viktiga drag ur den allmänna fysiska geografien, såsom fördelning av land
ock hav, något om jordens utvecklingshistoria, om jordytans nuvarande förändringar,
om klimat och dess förutsättningar, om klimat- och växtbälten;
jordens råvarutillgångar och i anslutning därtill några huvuddrag ur den allmänna
kulturgeografien, några främmande kulturländer med särskild vikt
fäst vid näringslivet; något om Sveriges kartverk.
Naturkunnighet.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som imotsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Något om fasta kroppars jämvikt och rörelse, om vattnet och ångan som drivkraft
samt om förbränningsmotorer; något utförligare behandling av magnetismen
och elektriciteten med särskild hänsyn till dess praktiska användningar.
Några förut icke behandlade kemiska och biologiska företeelser, vilka äro
av betydelse för vårt lands och särskilt hembygdens näringsliv, såsom ämnesomsättningen
hos de levande varelserna och i samband därmed mikroorganismerna
och deras betydelse, de vanligaste berg- och jordarterna och deras användning
samt de viktigaste råvarorna och deras bearbetning och i samband
därmed några viktiga tekniska tillämpningar, t. ex. järnframställning, gastillverkning
och papperstillverkning, allt i den utsträckning förhållandena medgiva
grundat på av lärjungarna utförda försök.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Historia.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Några berättelser och bilder ur den allmänna historien, särskilt sådana, som
belysa företeelser i Sveriges historia.
Några med historisk bakgrund framställda bilder från vårt nuvarande samhällsliv,
vilka äro ägnade att belysa viktiga sidor av statens styrelse och förvaltning
samt några av vår tids viktigare företeelser på samhällslivets^ område,
såsom i fråga om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet, om
riksdagen (sammansättning och arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret
och värnplikten, om den centrala förvaltningen, om länsstyrelsen och dess
verksamhetsområde och om rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Teckning.
Se Undervisningsplanen.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
b 3
Sång.
Se Undervisningsplanen.
Gymnastik med lek och idrott.
Se Undervisningsplanen.
Trädgårdsskötsel.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för gossar.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för flickor.
Se Undervisningsplanen.
Hushållsgöromål.
Se Undervisningsplanen.
Alternativ II.
Sjuklassig skola med undervisning i ett främmande språk.
Timplan.
Småskole- stadiet |
Folkskolestadiet |
Sum- ma tim- mar |
||||||
Ämnen |
Lärar |
och |
lärjungetimmar |
|||||
l:a klas- sen |
2:a klas- sen |
3:e klas- sen |
4:e klas- sen |
5:e klas- sen |
6:e klas- sen |
7:e klas- sen |
||
Kristendomskunskap......... |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
14 |
Modersmålet: Tal- och läsövningar........ |
7 |
7 |
6 |
5 |
5 |
4 |
3 |
37 |
Skrivning och språklära...... |
4 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
4 |
33 |
Tyska eller engelska språket..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
6 |
Räkning och geometri........ |
3 |
4 |
4 |
5 |
5 |
5 |
5 |
31 |
Hembygdsundervisning ........ |
3 |
3 |
4 |
— |
— |
— |
— |
10 |
Geografi.............. |
— |
— |
— |
3 |
2 |
2 |
— |
7 |
Naturkunnighet........... |
— |
— |
— |
2 |
3 |
3 |
2 |
10 |
Historia.............. |
— |
— |
— |
2 |
2 |
3 |
2 |
9 |
19 |
21 |
21 |
24 |
24 |
24 |
24 |
157 |
|
Arbetsövningar..........• |
3 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
— |
7 |
Teckning.............. |
— |
— |
— |
P/i |
2 |
2 |
2 |
7 Vs |
Sång................ |
1 |
1 |
2 |
l1/» |
1 |
1 |
1 |
S''/i |
Gymnastik med lek och idrott .... |
1 |
2 |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
18 |
Trädgårdsskötsel.......... |
||||||||
5 |
5 |
7 |
6 |
6 |
6 |
6 |
41 |
|
24 |
26 |
28 |
30 |
30 |
30 |
30 |
198 |
|
Slöjd ............... |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
Hnshållsgöromål........... |
54
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Kursplan.
Kristendomskunskap.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Berättelser och skildringar avseende personer och händelser av belysande betydelse
i fråga om utvecklingen och gestaltningen av det religiösa och sedliga
livet under olika tider. I samband därmed läsning ur bibeln samt av lämplig
litteratur i övrigt såsom grundläggande och åskådliggörande moment i undervisningen.
I anslutning till kursens övriga delar: minnesord ur bibeln, psalmverser.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Modersmålet.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Talövningar.
Enkla korta föredrag, utarbetade enligt av läraren givna anvisningar och
innehållande redogörelser och berättelser med ämnen hämtade från förut behandlade
områden eller från lärjungarnas egna iakttagelser och läsning, däribland
även sådant, som avser hembygdens förhållanden.
Läsning.
Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde med innehåll
hämtat huvudsakligen från vårt folks diktning och andliga odling i
övrigt samt från naturen och arbetslivet.
Inlärande och uppläsning av verser och korta prosastycken utgörande urval
av det förut lästa.
Omläsning av ett mindre urval av stycken inlärda i de olika klasserna.
Skrivning.
Rättskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning
ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende
övning att utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.
övningar för uppfattning av några oftare använda särskilda stilarter, bland
annat i samband dels med efterbildning efter förut avskrivna mönster av enkla
praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar,
kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag, dels med avskrivning
av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges
grundlagar samt av någon kortare skrivelse till offentlig myndighet jämte
myndighetens svar därå.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
55
Uppsatsövningar: enkla beskrivningar, redogörelser och berättelser med
ämnen hämtade bland annat från hembygdens förhållanden och barnens egna
erfarenheter i övrigt samt med stöd av en innehållsöversikt, uppsatt av lärjungarna
och granskad av läraren.
Välskrivning: vård av handstilen i samband med alla skrivövningar; sär
skilda
övningar med användning av olika stilhöjd avseende regelbunden skrivstil,
ledig pennföring och efter olika stilhöjd avpassad hastighet; övningar i
enkel textning.
Språklära.
Sammanfattande översikt av vad som förut inhämtats om satsbyggnaden,
orden och deras böjning, ljuden och deras beteckning samt om skiljetecknens
användning.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Tyska eller Engelska språket.
Sjunde klassen.
Mål.
Undervisningen i främmande språk i folkskolans sjunde klass har till uppgift
att giva barnen övning i språkets uttal samt bibringa dem någon förmåga
att läsa och förstå en lätt text på det främmande språket.
Lärokurs.
^ Uttals- och läsövningar; hör- och talövningar; det viktigaste av formläran,
någon syntax i anslutning till den lästa texten; tillämpningsövningar.
Räkning och geometri.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Knrsfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Procent- och ränteuppgifter med användning, där så finnes ändamålsenligt,
jämväl av enkla ekvationer, användning av tabeller med tillämpning exempelvis
på försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneuppgifter,
valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i
främsta rummet sådana, som ansluta sig till hemmets ekonomi och till näringslivet
i hembygden.
Särskilda huvudräkningsövningar.
övning i enklare bokföring och i samband därmed ifyllande av vanliga post-,
järnvägs- och ångbåtsblanketter samt uppgörande av enkel självdeklaration.
Geometrisk kurs, omfattande utom förut behandlade storheter något om
ellipser, pyramider, koner och klot och huvudsakligen avseende storheternas
uppritning, beskrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.
Enkla övningar i grafisk framställning.
Enkla fältmätningsövningar.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Hembygdsundervisning med arbetsövningar.
Se Undervisningsplanen.
Geografi och Naturkunnighet.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Geografi.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Naturkunnighet.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Något om fasta kroppars jämvikt och rörelse, om vattnet och ångan som drivkraft
samt om förbränningsmotorer; något utförligare behandling av viktiga
magnetiska och elektriska företeelser med särskild hänsyn till deras tillämpning
i det praktiska livet.
Några förut icke behandlade kemiska och biologiska företeelser, vilka äro av
betydelse för vårt lands och särskilt hembygdens näringsliv, såsom ämnesomsättningen
hos de levande varelserna och i samband därmed mikroorganismerna
och deras betydelse, de vanligaste berg- och jordarterna och deras användning
samt de viktigaste råvarorna och deras bearbetning, allt i den utsträckning förhållandena
medgiva grundat på av lärjungarna utförda försök.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Historia.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Ett begränsat antal berättelser och bilder ur den allmänna historien, särskilt
sådana, som belysa företeelser i Sveriges historia.
Några med historisk bakgrund framställda bilder från vårt nuvarande samhällsliv,
vilka äro ägnade att belysa viktiga sidor av statens styrelse och förvaltning
samt några av vår tids viktigare företeelser på samhällslivets område,
såsom i fråga om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet,
om riksdagen (sammansättning och arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret
och värnplikten, om den centrala förvaltningen, om länsstyrelsen och
dess verksamhetsområde och om rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
57
Se Undervisningsplanen.
Se Undervisningsplanen.
Teckning.
Sång.
Gymnastik med lek och idrott.
Se Undervisningsplanen.
Trädgårdsskötsel.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för gossar.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för flickor.
Se Undervisningsplanen.
Hushållsgöromål.
Se Undervisningsplanen.
Alternativ III.
Sjuklassig skola med mera praktisk inriktning.
Timplau.
Småskole- stadiet |
Folkskolestadiet |
|||||||||
Ämnen |
Lärar |
och lärjungetimmar |
öumma timmar |
|||||||
l:a klas- sen |
2:a klas- sen |
3:e klas- sen |
4:e klas- sen |
5:e klas- sen |
6:e klas- sen |
7:e klassen |
||||
G. |
Fl. |
G. |
Fl. |
|||||||
Kristendomskunskap . . |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
14 |
14 |
Tal- och läsövningar . |
7 |
7 |
6 |
5 |
5 |
4 |
3 |
3 |
37 |
37 |
Skrivning och språklära |
4 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
34 |
34 |
Räkning och geometri . |
3 |
4 |
4 |
5 |
5 |
5 |
4 |
4 |
30 |
30 |
Bokföring....... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 1 |
2 |
2 |
Hembygdsnndervisning . |
3 |
3 |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
10 |
Geografi ....... |
— |
— |
— |
3 |
2 |
2 |
— |
— |
7 |
7 |
Naturkunnighet .... |
— |
— |
— |
2 |
3 |
3 |
2 |
2 |
10 |
10 |
Historia ....... |
— |
— |
— |
2 |
2 |
3 |
2 |
2 |
9 |
9 |
1!) |
21 |
21 |
24 |
24 |
24 |
20 |
20 |
153 |
153 |
|
Arbetsövningar..... |
3 |
2 |
2 |
_ |
_ |
_ |
_ |
. |
7 |
7 |
Teckning ....... |
— |
— |
— |
1V> |
2 |
2 |
2 |
2 |
7 Va |
7Vs |
Sång......... Gymnastik med lek och |
1 |
1 |
2 |
1'',/s |
1 |
1 |
1 |
1 |
8Vj |
8 l/s |
idrott ........ |
1 |
2 |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
2 |
18 |
17 |
Trädgårdsskötsel .... |
||||||||||
Slöjd......... |
— |
— |
(4) |
(4) |
(4) |
(4) |
8 |
4 |
8 (16) |
4 (16) |
Hushållsgöromål .... |
— |
— |
— |
— |
— |
(4)1 |
— |
5 |
— |
5 (4 |
5 |
5 |
7 (4) |
6 (4) |
6 (4) |
6 (4) |
14 |
14 |
49 (16)49 (16) |
||
24 |
26 |
28(4) |
30 (4) |
30 (4) |
30 (4) |
34 |
34 |
202(16)202(16) |
1 Om hushållsgöromål förekommer i sjätte klassen, hör modifikation ske i timtalen för andra
ämnen, varför det för nämnda ämne eventnellt anslagna timtalet ej inräknats i timsummorna.
58
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Kursplan.
Kristendomskunskap.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Berättelser och skildringar avseende personer och händelser av belysande
betydelse i fråga om utvecklingen och gestaltningen av det religiösa och sedliga
livet under olika tider. I samband därmed läsning ur bibeln samt av
lämplig litteratur i övrigt såsom grundläggande och åskådliggörande moment
i undervisningen.
I anslutning till kursens övriga delar: minnesord ur bibeln, psalmverser.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Modersmålet.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Talövningar.
Enkla korta föredrag, utarbetade enligt av läraren givna anvisningar och
innehållande redogörelser och berättelser med ämnen hämtade från förut behandlade
områden eller från lärjungarnas egna iakttagelser och läsning, däribland
även sådant, som avser hembygdens förhållanden.
Läsning.
Läsning av stycken med klart och enkelt språk och av litterärt värde med
innehåll hämtat huvudsakligen från vårt folks diktning och andliga odling i
övrigt samt från naturen och arbetslivet.
Inlärande och uppläsning av verser och korta prosastycken utgörande urval
av det förut lästa.
Omläsning av ett mindre urval av stycken inlärda i de olika klasserna.
Skrivning.
Rättskrivning och inövning av uttryck och ordformer genom dels skrivning
ur minnet av inlärda texter, dels skrivning efter föresägning, jämväl avseende
övning att utan lärarens anvisning utsätta skiljetecken.
övningar för uppfattning av några oftare använda särskilda stilarter, bland
annat i samband dels med efterbildning efter förut avskrivna mönster av enkla
praktiska skrivelser, såsom brev, arbetsbetyg, intyg, ansökningar, skuldsedlar,
kontrakt, köpehandlingar, protokoll och protokollsutdrag, dels med av
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
59
skrivning av några få valda kortare stycken ur Sveriges rikes lag och Sveriges
grundlagar samt av någon kortare skrivelse till offentlig myndighet jämte
myndighetens svar därå.
Uppsatsövningar: enkla beskrivningar, redogörelser och berättelser med
ämnen hämtade bland annat från hembygdens förhållanden och barnens egna
erfarenheter i övrigt samt med stöd av en innehållsöversikt, uppsatt av lärjungarna
och granskad av läraren.
Välskrivning: vård av handstilen i samband med alla skrivövningar; särskilda
övningar med användning av olika stilhöjd avseende regelbunden skrivstil,
ledig pennföring och efter olika stilhöjd avpassad hastighet; övningar i
enkel textning.
Språklära.
Sammanfattande översikt av vad som förut inhämtats om satsbyggnaden,
orden och deras böjning, ljuden och deras beteckning samt om skiljetecknens
användning.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Räkning och geometri.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kiirsfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Procent- och ränteuppgifter med användning, där så finnes ändamålsenligt,
jämväl av enkla ekvationer; användning av tabeller med tillämpning exempelvis
på försäkringar och sammansatt ränta; utrikes mynt; växlar; andra räkneuppgifter,
valda med särskild hänsyn till det praktiska livets fordringar, i
främsta rummet sådana, som ansluta sig till hemmets ekonomi och till näringslivet
i hembygden.
Särskilda huvudräkningsövningar.
Geometrisk kurs, omfattande utom förut behandlade storheter något om ellipser,
pyramider, koner och klot och huvudsakligen avseende storheternas uppritning,
beskrivning och mätning i förening med enkla praktiska beräkningar.
Enkla övningar i grafisk framställning.
Enkla fältmätningsövningar.
Se Undervisningsplanen.
Anvisningar.
Bokföring.
Sjunde klassen.
Mål.
Undervisningen i bokföring i folkskolans sjunde klass har till uppgift dels
att hos lärjungarna väcka förståelse för de faktorer, som äro avgörande för en
familjs ekonomi, och därigenom mana dem till sparsamhet, dels att bibringa
dem någon färdighet i förande av anteckningar över en familjs inkomster och
utgifter och i utskrivande av vanligast förekommande affärshandlingar.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Lärokurs.
Förande av kassabok över en familjs inkomster och utgifter för minst 3
månader jämte sammandrag därav; i anslutning därtill ifyllning av vanliga
blanketter för järnväg, fartyg, post och bank, utskrivning av räkningar, kvitton
m. m. samt uppgörande av en enkel självdeklaration.
Hembygdsundervisning med arbetsövningar.
Se Undervisningsplanen.
Geografi och Naturkunnighet.
Se Undervisningsplanen.
Mål.
Kursfördelning''.
Geografi.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Naturkunnighet.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Något om fasta kroppars jämvikt och rörelse, om vattnet och ångan som
drivkraft samt om förbränningsmotorer; något utförligare behandling av viktiga
magnetiska och elektriska företeelser med särskild hänsyn till deras tilllämpning
i det praktiska livet.
Några förut icke behandlade kemiska och biologiska företeelser, vilka äro
av betydelse för vårt lands och särskilt hembygdens näringsliv, såsom ämnesomsättningen
hos de levande varelserna och i samband därmed mikroorganismerna
och deras betydelse, de vanligaste berg- och jordarterna och deras användning
samt de viktigaste råvarorna och deras bearbetning, allt i den utsträckning
förhållandena medgiva grundat på av lärjungarna utförda försök.
Se Undervisningsplanen.
Anvisningar.
Historia.
Se Undervisningsplanen.
Mål.
Kursfördelning.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Ett begränsat antal berättelser och bilder ur den allmänna historien, särskilt
sådana, som belysa företeelser i Sveriges historia.
Några med historisk bakgrund framställda bilder från vårt nuvarande samhällsliv,
vilka äro ägnade att belysa viktiga sidor av statens styrelse och för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
til
valtning samt några av vår tids viktigare företeelser på samhällslivets område,
såsom i fråga om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet,
om riksdagen (sammansättning och arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret
och värnplikten, om den centrala förvaltningen, om länsstyrelsen och
dess verksamhetsområde och om rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.
Anvisningar.
Se Undervisningsplanen.
Teckning.
Se Undervisningsplanen.
Sång.
Se Undervisningsplanen.
Gymnastik med lek och idrott.
Se Undervisningsplanen.
Trädgårdsskötsel.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för gossar.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning.''?
Första—sjätte klassen.
Se Undervisningsplanen.
Sjunde klassen.
Alternativ I.
Träslöjd: förfärdigande av föremål med användande av förut inövade sammansättningar
jämte slitsning, olika slag av sinkning, svårare gradning och
tappning; svarvning; ytbehandling medelst betsning, bestrykning med polityr
och fernissa samt boning och polering; ornering i färg eller medelst siming
och snidning av sådana bland de förfärdigade arbetena, som äro lämpliga därtill.
Kännedom om de materialier, som användas samt om verktygens riktiga
användning och vård; iordningställande och skärpning av verktyg.
Alternativ II.
Metallslöjd: förfärdigande av föremål med användande huvudsakligen av
följande övningar: böjning av träd, klippning, falsning, bockning och drivning
av plåt, mejsling, filning och borrning, lättare smide, härdning och anlöpning,
nitning, lödning, gängning och svarvning.
Kännedom om de materialier, som användas, samt om verktygens riktiga
användning och vård; iordningställande och skärpning av verktyg.
t Slöjd, för flickor.
Se Undervisningsplanen.
Hushållsgöromål.
Se Undervisningsplanen.
62
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
FÖRSTA B-FORMEN.
Alternativ I.
Timplan.
Ämnen |
Småskolestadiet |
Folkskolestadiet |
Summa lärjnnge- timmar |
|||||||||||||||||
Lärartimmar |
Lärjungetimmar |
Lärartimmmar |
Lärjunge- timmar |
Lärartimmmar |
Lärjnngetimmar |
|||||||||||||||
l:a klassen |
2:a klassen |
3:e klas- sen |
4:e klas- sen |
5:e klas- sen |
6:e klas- sen |
7:e klas- sen |
||||||||||||||
Omedelbar nnderv. |
Tysta övningar |
Omedelbar underv. |
Tysta övningar |
Omedelbar underv. | |
Tysta övningar | |
Omedelbar underv. | |
Tysta övningar | |
Omedelbar underv. | |
Tysta övningar | |
Omedelbar underv. | |
Tysta övningar | |
Omedelbar underv. | |
Tysta övningar | |
Omedelbar underv. |
Tysta övningar | |
Hela antalet |
||||
Kristendomskunskap .... |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
14 |
— |
14 |
Tal- och läsövningar... 1 |
16 |
_ |
6 |
— |
6 |
5 |
_ |
5 |
_ |
5 |
3 |
i |
3 |
1 |
3 |
2 |
31 |
4 |
35 |
|
Skrivning och språklära . / |
\57s |
— |
57» |
— |
5 |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
3 |
2 |
4 |
2 |
4 |
3 |
30 |
7 |
37 |
|
Räkning och geometri .... |
4 |
3 |
— |
3 |
— |
4 |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
4 |
2 |
4 |
1 |
4 |
2 |
26 |
5 |
31 |
Hembygdsundervisning . . . |
3 |
3 |
— |
3 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
8 |
Geografi.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
9 |
— |
9 |
Naturkunnighet....... |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
9 |
— |
9 |
Historia.......... |
— |
— |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
9 |
— |
9 |
||
23 |
197» |
— |
197» |
— |
24 |
22 |
— |
22 |
— |
24 |
18 |
5 |
19 |
4 |
16 |
7 |
136 |
16 |
152 |
|
Arbetsövningar....... |
1 |
1 |
17» |
1 |
17» |
1 |
1 |
_ |
1 |
4 |
3 |
7 |
||||||||
Teckning.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
5 |
3 |
8 |
Sång........... |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
10 |
— |
10 |
Gymnastik med lek och idrott |
1 |
l |
— |
1 |
— |
3 |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
17 |
— |
17 |
Trädgårdsskötsel...... |
— |
|||||||||||||||||||
3 |
3 |
17» |
3 |
17» |
6 |
6 |
— |
6 |
— |
6 |
6 |
1 |
6 |
1 |
6 |
1 |
36 |
6 |
42 |
|
26 |
227» |
17» |
227» |
17» |
30 |
28 |
— |
28 |
— |
30 |
24 |
6 |
25 |
5 |
22 |
8 |
172 |
22 |
194 |
|
2 |
1 |
2 |
1 |
2 |
*8~ |
2 |
>8 |
30 |
1: |
0 |
a |
10 |
||||||||
Slöjd........... |
_ |
|||||||||||||||||||
Hnshållsgöromål...... |
- |
Kursplan.
Kristendomskunskap.
Mål.
Se Undervisningsplanen.
Kursfördelning:.
Första—fjärde klassen.
Se Undervisningsplanen.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
(»3
Femte, sjätte och sjunde klassen.
Samma kursfördelning och kursväxling som för femte och sjätte klassen i
sexklassig skola.
Anm.^ Vardera av de båda årskurserna kommer sålunda att växelvis genomgas
i bada femte och sjunde klassen.
. . Anvisningar.
be Undervisningsplanen.
. Modersmålet.
Se Undervisningsplanen.
Räkning och geometri.
Se Undervisningsplanen.
Hembygdsundervisning med arbetsövningar.
Se Undervisningsplanen.
Geografi och Naturkunnighet.
Se Undervisningsplanen.
Kurs fördelning.
Geografi.
Första—sjätte klassen.
Samma kursfördelning som i motsvarande klasser av sexklassig skola.
Sjunde klassen.
Viktiga drag ur den allmänna fysiska geografien, såsom fördelning av land
och hav, nagot om jordens utvecklingshistoria, om jordytans nuvarande förändringar,
om klimatet och dess förutsättningar, om klimat- och växtbältenjordens
ravarutillgangar och i anslutning därtill några huvuddrag ur den allmänna
kulturgeografien.
Naturkunnighet.
Första—fjärde klassen.
Se Undervisningsplanen.
Femte och sjätte klassen.
andra^B formenfÖrdelning ^ ^ motsvarande klasser i sexklassig skola av
Sjunde klassen.
drivfe°£ T ?Sta nkr?p?ar* Jamvikt och rörelse, om vattnet och ångan som
fom förbränningsmotorer; några förut icke behandlade kemiska
Wh d k ••f?retrlser,« vilka1ar0 av betydelse för vårt lands och särskilt
anväbndnW%«mItn|Sliyv+?aS°f ^ vanllgasta berg- och jordarterna och deras
ÄffäS”” °Ch deraS »>''* - ‘äng,
Se Undervisningsplanen.
Anvisningar.
64
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Historia.
Se Undervisningsplanen.
Mål.
Kursfördelning.
Första—fjärde klassen.
Se Undervisningsplanen.
Femte och sjätte klassen.
Samma kursfördelning som för motsvarande klasser i sexklassig skola av
andra B-formen med undantag av kursmomentet: En och annan bild från vårt
nuvarande samhällsliv.
Sjunde klassen.
Några bilder från vårt nuvarande samhällsliv, vilka äro ägnade att belysa
viktiga sidor av statens styrelse och förvaltning samt några av vår tids viktigare
företeelser på samhällslivets område, såsom i fråga om statsmaktens
fördelning, om Konungen och statsrådet, om riksdagen (sammansättning och
arbetssätt, rösträtt och valbarhet), om försvaret och värnplikten, om den centrala
förvaltningen, om länsstyrelsen och dess verksamhetsområden och om
rättsskipningen samt om emigrationen och nykterhetsrörelsen.
Se Undervisningsplanen.
Teckning.
Se Undervisningsplanen.
Sång.
Gymnastik med lek och idrott.
Se Undervisningsplanen.
Trädgårdsskötsel.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för gossar.
Se Undervisningsplanen.
Slöjd för flickor.
Se Undervisningsplanen.
Hushållsgöromål.
Se Undervisningsplanen.
Alternativ II.
Till ledning vid uppgörande av läroplan tjäna undervisningsplanens timplan
och kursplan för sjuklassig skola av första B-formen, dock att kursfördelning
beträffande ämnena kristendomskunskap, geografi och naturkunnighet upp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Cd)
göres mod ledning av undervisningsplanens kursfördelning för sexklassig skola
av första B-formen, så att lärokursen i nämnda ämnen för femte, sjätte och
sjunde klassen fördelas på två år i stället för tre och alltså vardera av de
bägge årskurserna kommer att växelvis genomgås i både femte och sjunde
klassen.
ANDRÅ B-FORMEN.
Till ledning vid uppgörande av läroplan tjäna undervisningsplanens timplan
och kursplan för sjuklassig skola av första B-formen, dock att kursfördelning
beträffande ämnena kristendomskunskap, geografi och naturkunnighet uppgöres
med ledning av undervisningsplanens kursfördelning för sexklassig skola
av andra B-formen, så att lärokursen i nämnda ämnen för femte, sjätte och
sjunde klassen fördelas på två år i stället för tre och alltså vardera av de
bägge årskurserna kommer att växelvis genomgås i både femte och sjunde
klassen.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 58 häft. (Nr 110.)
5