2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1929 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åvägabringande av
utredning och förslag angående vissa ändringar i vattenlagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 26 i första kammaren av herr Erik
Andersson m. fl. och nr 88 i andra kammaren av herr Carlsson i Solberga
m. fl.

I motionerna, som äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t ville verkställa
utredning, huruvida och i vad mån hittills utförda vattenregleringar inom
landet för i motionerna nämnda rättsägande medfört olägenheter av däri
antytt slag, samt sedan till riksdagen inkomma med förslag till de ändringar
av vattenlagen, som vid utredningen kunna visa sig nödvändiga för avhjälpande
och förekommande av dylika olägenheter.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för berörda hemställan,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av länsstyrelsen i Kalmar län. Det yttrande, som
i anledning härav kommit utskottet tillhanda, finnes såsom bilaga fogat vid
detta utlåtande; och hänvisar utskottet till detsamma.

Redogörelse De stadganden i nu gällande vattenlag, som torde avses med motionärernas
för vissa ändringsförslag, äro följande:

^vattenlagen. Byggnad i vatten skall göras så, att ändamålet kan utan oskälig kostnad
vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan (2 kap. 2 §).

Ej får någon så bygga i vatten, att genom uppdämning, sänkning av
vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhållandena skada tillfogas
eller intrång göres å annan tillhörig egendom, vare sig jord, hus, fiske, bebyggt
eller obebyggt strömfall eller annat, utan så är att nyttan av byggnaden
eller den del därav, som föranleder skadan eller intrånget, prövas efter
avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, motsvarande tre gånger
den skada och det intrång, som göres å åker och äng, samt två gånger
skadan och intrånget å annan egendom. Skulle byggande i vatten hava till
följd, att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, eller att

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

3

större fabrik eller annan anläggning, varav många hava uppehälle, måste
nedläggas eller dess drift väsentligt minskas, eller att odlad jord till en
efter ortsförhållandena betydande omfattning sättes under vatten eller eljest
väsentligt skadas, eller att fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt
förfång, får byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts
icke ske. Prövas byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, kan Konungen, ändå
att hinder mot byggnaden skulle möta av vad ovan sagts, efter hemställan
av vattendomstolen lämna medgivande till byggnaden (2 kap. 3 §).

Har vid byggnad i vatten utsatts vattenmärke till utmärkande av tillåten
dämningshöjd eller till betecknande av det vattenstånd, under vilket vattnet
ej må sänkas, skola de i sammanhang därmed meddelade bestämmelser om
hushållningen med vattnet av byggnadens ägare noga iakttagas. Finnes
vattenmärke utsatt till utmärkande av tillåten dämningshöjd, utan att särskilda
bestämmelser meddelats om hushållningen med vattnet, åligger det
byggnadens ägare att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara, att vattnet
ej må stiga över märket (2 kap. 27 §).

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats bestämmelser
om hushållningen med vattnet, skall dammlucka eller däremot svarande
inrättning för vattnets avlopp hållas öppen, när sådant tarvas till
förekommande av skada för dem, som ovan eller nedan äga jord, strömfall
eller annan egendom (2 kap. 29 §).

Ej får vid avtappning så mycket vatten på en gång framsläppas, att allmän
eller enskild rätt sättes i fara (2 kap. 32 §).

I fråga om rätt att verkställa vattenreglering för beredande av ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraft samt för torrläggning har stadgats, att bestämmelserna
i 2 kap. 3 § skola hava motsvarande tillämpning (3 kap. 2 §).

•

I motionerna har anförts, att de omfattande sjöreglerings- och torrläggningsföretag,
som de senare åren utförts rörande de större vattendragens
källsjöar, medfört avsevärda olägenheter för vissa strandägare. Enligt motionärernas
mening skulle de ifrågavarande missförhållandena kunna avhjälpas
endast genom ändringar i vattenlagen. Motionerna synas närmast
vara föranledda av de betydande översvämningar, som under de senaste åren
och särskilt nästlidna höst ägt rum å markerna kring Emån.

Såsom framgår av det av länsstyrelsen i Kalmar län till utskottet avgivna
yttrandet har länsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1928
hemställt om anslag för åstadkommande av en teknisk och rättslig utredning
rörande vattenförhållandena i Emån och dess källsjöar. Denna skrivelse har
emellertid ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Då
utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t kommer att ägna ej blott det genom
nämnda skrivelse anhängiggjorda ärendet utan även de ytterligare fall, som
kunna komma att dragas under Kungl. Maj:ts prövning, all den uppmärk -

Vtskottet.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3i.

samhet, som desamma kunna förtjäna, synes det utskottet som om anledning
för närvarande icke förelåge för riksdagen att hos Kungl. Maj:t för det ifrågasatta
ändamålet begära verkställande av den utredning, som av motionärerna
påyrkas.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder, Frundén*, Österström,
Berglund, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar, Hage,
Jeppssom, Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön, Gardell i Gans* och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

5

Länsstyrelsen
i Kalmar län.

I.andskansliet.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig skrivelse den 1 februari 1929 anbefallt
länsstyrelsen att avgiva och till Eder överlämna utlåtande över tvenne
inom riksdagen väckta likalydande motioner, F. K. nr 26 och A. K. nr 88.
om åvägabringande av utredning och förslag angående vissa ändringar i
vattenlagen, får länsstyrelsen i sådant avseende anföra följande.

Uti ifrågavarande motioner framhålla motionärerna, hurusom de omfattande
torrläggnings- och sjöregleringsföretag, som på senare åren utförts
rörande de större vattendragens, särskilt i södra Sverige, största och
mest betydelsefulla källsjöar, medfört avsevärda olägenheter för nedanliggande
jord, vilken jord kommit att tidvis i större eller mindre grad sättas
under vatten eller annars väsentligen skadas. Motionärerna hava för den
skull hemställt, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t påkalla utredning rörande
omförmälda olägenheter samt om de ändringar i vattenlagen, som
kunde visa sig nödvändiga till avhjälpande och förekommande av desamma.

Länsstyrelsen anser sig med anledning härav böra till utskottets kännedom
meddela, att länsstyrelsen särskilt med anledning av de under sistlidna
höst förekommande, jämväl av motionärerna berörda svårartade översvämningarna
vid Emån och dess vattensamlingsområden redan i underdånig
skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1928, varav länsstyrelsen tillåter
sig bifoga en avskrift, gjort framställning om anvisande av ett anslag å
4 000 kronor för åstadkommande av en teknisk och rättslig utredning
rörande ifrågavarande spörsmål. Såsom av skrivelsen framgår^ har i densamma
bragts på tal jämväl frågan om, huruvida och i vad mån skadorna
genom översvämningarna kunde anses förorsakade genom en otydlig lagstiftning,
vadan den i motionerna berörda frågan om eventuella ändringar
och förtydliganden av hithörande stadganden i vattenlagen redan genom
nämnda skrivelse underställts Kungl. Maj:ts beprövande.

Enligt vad länsstyrelsen erfarit, har dess underdåniga framställning vunnit
tillstyrkan av såväl lantbruksstyrelsen som statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt.

Länsstyrelsen tillåter sig i sammanhang härmed erinra, att 1928 års riksdag
beviljat anslag till upprättande av plan och kostnadsförslag rörande
torrläggning av Lyckebyån. Då emellertid i nu förevarande fall avses utredning
i fråga om vilka åtgärder, som kunna befinnas erforderliga för att
förekomma skada å redan kultiverad åkerjord, synas ännu starkare skäl
nu kunna åberopas för bifall till länsstyrelsens nu ifrågavarande framställning.

Den sålunda ifrågasatta utredningen, som av sakkunnig person beräknas
kosta 4 000 kronor, däri emellertid kostnaderna för statens meteorologisk -hydrografiska anstalts medverkan ej inräknats, är synnerligen nödvändig
även av det skäl, att den kan tjäna till underlag för de fortsatta, mera
vidlyftiga undersökningar, som tarvas för eventuella ändringar i vattenlagen.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

I Emådalen blir situationen synnerligen bekymmersam under snart instundande
snösmältning, som befaras bliva av osedvanlig omfattning och
därigenom i hög grad öka de genom de senaste årens översvämningar uppkomna
svårigheterna.

Av vad länsstyrelsen sålunda anfört torde framgå, att länsstyrelsen i likhet
med motionärerna anser den ifrågasatta utredningen av behovet synnerligen
påkallad, men då framställning i ärendet redan föreligger hos Kungl.
Maj:t, vill länsstyrelsen för sin del framhålla den synnerliga önskvärdheten
av att utskottet måtte föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka
vikten av att den av länsstyrelsen begärda utredningen snarast möjligt
kommer till stånd.

Kalmar i landskansliet den 2 mars 1929.

JOHN FALK.

E. T. Lidman.

Avskrift.

TILL KONUNGEN.

Under de senare åren och särskilt innevarande höst hava, enligt vad
länsstyrelsen genom inspektion på platsen förvissat sig om, betydande översvämningar
ägt rum av markerna kring Emån, varigenom högst avsevärda
skador förorsakats jordägarna, vilka skador dessa i längden ej kunna bära.
översvämningarna hava omfattat stora arealer odlad jord inom Döderhults,
Fliseryds, Högsby, Fågelfors och Mörlunda socknar i Kalmar län. På grund
härav lärer det vara ofrånkomligt, att en utredning snarast möjligt verkställes
för utrönande av orsakerna till ifrågavarande översvämningar och
vad som kan åtgöras för åstadkommande av bättre avrinningsförhållanden
i ån.

Enär översvämningarna, som nämnts, numera årligen förekomma, har
man i orten satt dessa i samband med de under den senaste tiden företagna
utbyggnaderna av Emåns källsjöar, vilka reglerats för kraftändamål, utan
att dock härmed vilja göra gällande, att de exceptionella översvämningar,
som exempelvis denna höst inträffat genom att den normala högvattenmängden
stegrats från omkring 70 å 80 kubikmeter till 120 å 130 kubikmeter
pr sekund, till hela sin omfattning härröra från sagda förhållande,
även om skadorna härigenom betydligt förvärrats. Enligt sakkunniges mening
torde emellertid i varje fall få anses fastslaget, att översvämningarna
till väsentlig del härröra från de till Emån hörande sjösystemens reglering
för kraftändamål.

Därest ägarna av de marker, som nu årligen skadas, för denna skadegörelse
erhållit motsvarande gottgörelse från de kraftintressen, som lagligen
medgivits att använda sjöarna till vattenmagasin, vore givetvis allt i
sin ordning. Dessa jordägare hava dock aldrig erhållit någon kompensation

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

7

för skadorna, om man bortser från de markområden, som ligga omkring
de reglerade sjöarna och varom här icke är fråga. Det förhållandet att
skadorna icke i väsentlig mån kunna anses härröra från ett olagligt handhavande
av regleringsdammarna ställer jordägarna i den prekära situationen,
att de icke synas hava möjlighet att genom laga åtgärder vinna rättelse,
än mindre någon ersättning för redan lidna förluster.

Man torde kunna ifragasätta, huruvida med hänsyn till bestämmelsen i
vattenlagen 2 kap. 3 § stycket 2 vissa av ifrågavarande regleringsföretag skulle
kunnat erhålla lagligt medgivande, därest företagens verkningar blivit allsidigt
utredda. Vad Emån beträffar, synes nämligen skäl förefunnits att
tillämpa bestämmelsen i sagda lagrum därom, att »odlad jord till en efter
ortsförhållandena betydande omfattning sättes under vatten eller eljes väsentligt
skadas». Vattenlagen lämnar dock intet närmare direktiv för hänsynstagandet
till skada å jord, belägen nedanför ett regleringsföretag, i vidare
män än den allmänna bestämmelsen i 2 kap. 32 § av nämnda lag, vilken
bestämmelse, att döma av sakkunnigas motiv, i första hand avser skada
genom tillfälliga dammars ovarsamma borttagande. Icke blott med hänsyn
till stadgandet i ovannämnda 2 kap. 3 § av lagen utan jämväl med hänsyn
till stadgandet i första stycket av samma paragraf kan ifrågasättas, om
företagen bort medgivas. Man uppskattar nämligen här årliga skador till
omkring 100 000 kronor, och då vinsten av ett regleringsföretag skall stiga
till tre gånger skadan på åker och äng, för att företaget skall äga vitsord,
finner man att nettovinsten skall utgöra 6 000 000 kronor med förutsättning
av den årliga skadans kapitaliserande efter 5 %, och dock har ingen
hänsyn här tagits till andra uppkommande skador.

Enligt länsstyrelsens mening finnes det sålunda skäl antaga, att skadorna
indirekt förorsakas av en otydlig lagstiftning ävensom den omständigheten,
att regleringsföretagen verkställts var för sig, utan att nödig utredning
skett om deras gemensamma verkningar, och då det under alla
förhållanden är av stort allmänt intresse att åstadkomma en fullt opartisk
och sakkunnig undersökning rörande sambandet mellan sjöregleringarna
och markskadorna för att kunna fastslå för vilka vattenmängder ån skall
dimensioneras vid uppkommande planläggning av grävningsarbetena i ån,
anser länsstyrelsen, att en sådan undersökning med hänsyn till omständigheterna
i det föreliggande fallet och särskilt till jordbrukarnas icke i
någon mån självförvållade svåra ställning bör verkställas på statens bekostnad.

Länsstyrelsen tillåter sig för den skull och då de till länsstyrelsens förfogande
ställda anslag till sakkunnigeutredningar, kronor 300:—, dels redan
till stor del tagits i anspråk och i övrigt ej torde för ändamålet förslå, i
underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för åstadkommande
av en teknisk och rättslig utredning rörande vattenförhållandena i Emån
och dess källsjöar ställa till länsstyrelsens förfogande ett belopp av förslagsvis
4 000 kronor. I händelse av bifall till denna framställning har länsstyrelsen
tänkt sig, att till en början skulle verkställas en teknisk undersökning
av exempelvis en lantbruksingenjör och en representant för statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, vilken sedermera skulle åtföljas av en rättslig
utredning av en på området sakkunnig jurist. Med hänsyn till vikten
av att utredningarna snarast möjligt komma till stånd, synas desamma böra
slutföras före 1929 års höst.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra, att anslag av statsmedel

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

nyligen beviljats till reglering av Lyckebyån, där frågan blott gällt att utvinna
ny odlingsbar jord, medan det här gäller förhindrande av skadegörelse
å redan odlad jord, å vilken jordägarna under förhandenvarande förhållanden
ej anse sig kunna kvarstanna.

EU av lantbruksingenjören i länet avgivet tjänsteutlåtande i ärendet tilllåter
sig länsstyrelsen bifoga.

Underdånigst

E. T. Lidman.

JOHN FALK.

Kalmar i landskansliet den 18 december 1928.
Rätt avskrivet betygar.

På tjänstens vägnar:
E. T. LIDMAN.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1929