14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Historik.

1909 års
riksdag.

Sr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1929 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t angående lagstiftning om koncession för förvärv av
större mossar.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
194, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära övervägande av en lagstiftning
om koncession i erforderliga fall för förvärv av äganderätt och nyttjanderätt
till större mossar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionens innehåll.

Frågan om lagstiftning rörande koncession för förvärv och utnyttjande
av torvmossar har efter väckta motioner varit föremal för'' behandling vid
1909 års, vid 1914 års senare och vid 1920 års riksdag.

I anledning av den vid 1909 års riksdag av herr Lindhagen in. fl. väckta
motionen, som även och i första hand asyftade införande av lagstiftning
angående koncession för förvärv och utnyttjande av större skogar, anförde
lagutskottet i avgivet utlåtande:

Beträffande ändamålet med den föreslagna koncessionen i fråga om skogar
hava motionärerna anfört, att därmed skulle huvudsakligen åsyftas att förekomma
skogens skövlande och utnyttjande i övrigt på ett skadligt sätt, att
garantera, att gagnet av skogen komme den ort till godo, där densamma
vore belägen, samt att det allmänna kunde förbehållas rätt att förr eller

senare övertaga skogen. .

Motionärernas ifrågavarande yrkande synes utskottet sta i uppenbar strid
med de principer, som kommit till uttryck i den hittills i vårt land bestående
rättsordningen. Vare sig staten vill förvärva skog eller annan egendom
synes detta böra försiggå på ett i den enskildes rätt mindre ingripande
sätt än genom att helt enkelt såsom ett koncessionsvillkor förbehålla sig den
egendom, som önskas förvärvad. Och vill man överhuvud med motionärerna
åstadkomma ett bättre utnyttjande av vårt lands skogstillgång, torde även
detta enligt utskottets mening kunna ske genom vida lämpligare medel an
fastställande genom offentlig myndighets försorg vid varje ifrågakommande
förvärv av särskilda villkor, som skola gälla för utnyttjande av forvarvets
föremål. Utskottet kan icke föreställa sig, hur någon myndighet skall kunna
vara i stånd att på ett ens tillnärmelsevis tillfredsställande sätt handhava
en så vittgående uppgift. Att i den omfattning, motionärerna begära, tilllägga
statens organ en dylik uppgift, synes utskottet vara att överskatta

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 15

den förmåga, som skäligen kan tillkomma dessa organ. Då motionärerna
till stöd för ett sådant koncessionsförfaiande, som det bär begärda, åberopa
gällande lagstiftning angående skyldighet för utlänning, vilken här i landet
vill förvärva fast egendom eller eljest här förvärva vissa rättigheter, att
därtill söka särskilt tillstånd, synes utskottet detta icke riktigt. Beträffande
det av motionärerna åberopade norska förslaget i det föreliggande
ämnet är detta, vilket för övrigt tillkommit huvudsakligen för att hindra
utlänningar att slå under sig i förslaget åsyftad egendom, ännu icke av
norska stortinget antaget, utan har detsamma som bekant stött på synnerligt
motstånd i Norge.

I den ifrågavarande motionen yrkas vidare på koncession för förvärv och
utnyttjande av torvmossar av större omfattning. Koncessionen vore här, enligt
motionärernas förmenande, erforderlig för att hindra från torvmossarna
erhållna produkters oskäliga fördyrande för näringarna och den stora allmänheten
genom uttagande därur av oskäliga spekulationsvinster.

Arbetet på att bearbeta våra torvmossar och göra fruktbringande den tillgång,
. som däri anses ligga, har i senare tider fortgått med sä mycken iver,
som det i vårt kapital fattiga land varit möjligt. För att befordra detta arbete
och understödja torvfabrikationen och torvindustrien hava också statsmakterna
iklätt sig betydande uppoffringar. Ännu torde dock åtskilligt vara
att göra för erhållande av lämpligare och enklare metoder för torvens tillgodogörande.
Det synes utskottet utom allt tvivel, att sådana åtgärder, som
de nu av motionärerna påyrkade, skulle synnerligen skadligt inverka på
det arbete, som sålunda bedrives, och på den så välbehövliga företagsamhetslusten
på detta område, vilken naturligen måste förlamas, i den mån den
saknar utsikt till ersättning för gjorda uppoffringar. Under sadana förhållanden
kan utskottet icke tillstyrka motionärernas förslag i den förevarande
delen, vilket för övrigt drabbas av samma huvudanmärkning, som
utskottet ovan riktat mot motionärernas förslag beträffande skogar. I varje
händelse vilar tills vidare torvmossarnas nyttiggörande till bränsle på den
förutsättningen, att detta skall betinga ett billigare pris än prisen på stenkol
och ved. Möjlighet att av torvmossarna uttaga någon sådan spekulationsvinst,
som den, varom motionärerna tala, synes därför redan på förhand hava
erhållit en viss naturlig begränsning. Är fråga om frambringande medelst
torv av elektrisk eller annan energi, som skall överföras från ort till annan,
har utskottet i annat denna dag avgivet utlåtande hemställt om åtgärders
vidtagande för fastställande genom det allmännas försorg av visst pris på
denna energi. Härutinnan skulle alltså erbjuda sig en särskild möjlighet
för staten att i vissa avseenden förhindra en sådan verkan av den fria förfoganderätten
över mossarna, som den av motionärerna befarade.

På sålunda anförda skäl hemställde utskottet om avslag å då förevarande
motion.

Reservation anfördes av herr Lindhagen, som hemställde, att riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida, i vilka fall och
under vilka villkor genom lag borde stadgas koncession för förvärv och
utnyttjande av torvmossar i större omfattning.

Utskottets hemställan blev av båda kamrarna bifallen.

Vid 1914 års senare riksdag behandlades då av herr Lindhagen väckt
motion i ämnet av sammansatt lag- och jordbruksutskott, som under åbe -

1914 års
senare riksdag.

1920 års
riksdag.

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

ropande av 1909 års lagutskotts ovan citerade utlåtande hemställde, att
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av herr Lindhagen, som hemställde, att riksdagen
ville anhålla, att Kungl. Maj: t måtte taga i övervägande lämpligheten av
en lagstiftning om koncession såsom villkor för förvärv och utnyttjande i
spekulativt syfte av torvmossar utav större betydelse eller andra åtgärder
till skyddande därutinnan av allas berättigade intressen.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Jämväl vid 1920 års riksdag förelåg en av herr Lindhagen väckt motion
i ämnet. I motionen hemställdes, att riksdagen ville

1) för sin del besluta en provisorisk lag rörande hos regeringen begärd
koncession för förvärv av äganderätt och nyttjanderätt till större mossar,
och

2) med överlämnande av nämnda beslut tillika anhålla om framläggande
för riksdagen snarast möjligt av en definitiv lagstiftning i ämnet, samt

3) hos regeringen begära, att i den definitiva lagen eller i särskild lagstiftning
meddelas föreskrifter, som betrygga torvens uttagande på sådant
sätt, att den kvarvarande marken ej blir för all framtid oduglig för skogsbörd
och odling.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 42, hemställde andra lagutskottet
om avslag å såväl förevarande motion som en samtidigt väckt motion
om koncession för förvärv av äganderätt och nyttjanderätt till större kalkstensfyndigheter
samt till större grus- och lertag. Till stöd härför anförde
utskottet följande:

Motionären påpekar att genom lag den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa
bolag ett svenskt uppvaknande spåras beträffande nödvändigheten av kontroll
över innehavet av vissa naturrikedomar. Som bekant innebär denna
lag en reglering av utländsk medborgares innehav eller inflytande å bland
annat av motionären berörda naturtillgångar. Den är i detta avseende en motsvarighet
till de av motionären åberopade norska lagarna av den 25 juli 1913
och den 3 juli 1914. Motionärens ena vid föregående tillfällen åberopade
skäl för kravet på koncessionslag på föreliggande områden eller behovet av
skydd mot obehörigt utländskt inflytande är således genom denna lag tillgodosett.
.

Vad åter beträffar motionärens andra nu åberopade skäl för sitt förslag
eller att den inhemska konsumtionen otillbörligt skulle kunna uppskörtas
genom av spekulationen uppdrivna värden å dessa naturtillgångar eller
att de av enskild förvärvsverksamhet skulle monopoliseras med därav för
konsumtionen följande eventuella menliga följder, lära dessa farhagor ej
vara stödda av erfarenheten och torde en sådan fara vara avlägsen på grund
av vårt lands stora tillgångar på dessa naturvärden. Skulle likväl på
något område de av motionären befarade monopoliseringssträvandena bliva
verklighet, torde en sådan utveckling ej undgå statsmakternas uppmärksamhet.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om riksdagens nyligen
på utskottets hemställan fattade beslut om skrivelse till Kungl. Maj:t med

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 17

begäran om vidtagande av vissa åtgärder mot truster och monopolistiska
sammanslutningar.

Utskottets hemställan, som var beslutad utan meningsskiljaktighet, blev
bifallen av riksdagens kamrar.

Såsom skäl för sin hemställan vid innevarande års riksdag har motionären
allenast åberopat vad han anfört till stöd för sina vid 1920 års riksdag
framställda yrkanden i samma ämne.

Utskottet har vid förnyat övervägande av frågan funnit de skäl, som
tidigare anförts mot införande av koncessionslagstiftning på ifrågavarande
område, alltjämt äga giltighet och tillåter sig fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

trån första kammaren: herrar Westman, Frändén, Österström, Berglund*, Granström,
Tamm och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Ros, Hage, Johanson i Hallagården,
Petersson i Lerbäcksbyn *, Pettersson i Hällbacken, Sandström och Osberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets Justering.

Reservation

av herr Hage.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 saml. 2 avd. 15 häft. (Nr 27—29.1 2

Utskottet.