Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20
kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet.

Genom en den 25 januari 1929 dagtecknad proposition, nr 35, vilken hänvisats
till lagutskott och för behandling överlämnats till andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap 6 § i lagen
den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen
den 18 juni 1926 om delning av jord å landet skola, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 §
i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

7 KAP.

1 §•

För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall sammanträde
hållas med rågrannarna å ömse sidor. Angående kungörelse om sådant
sammanträde samt kallelse därtill äge vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas motsvarande
tillämpning. Är mark, som beröres av förrättningen, samfälld för
flera fastigheter med skilda ägare och finnes för samfälligheten känd styrelse

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 11 häft. (Nr 23.) 1

2 Andrailagutskottets utlåtande Nr &8.

eller annan, som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskilda
delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till ledamot av styrelsen
eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra talan
för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes någon, som
äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till delägarnas kännedom.
Finnes ej känd styrelse eller förvaltare, och är marken samfälld för
flera än tio fastigheter med skilda ägare, må kallelsen sändas till en av delägarna
att vara för dem alla tillgänglig; därjämte skall, där fastighet, som står
under allmän myndighets vård och inseende och som icke innehaves under
ständig besittningsrätt, har del i samfälligheten, underrättelse om förrättningen
tillställas Konungens befallningshavande. Delgives kallelse på sätt,
som sist nämnts, skall uppgift om vilken delägare kallelsen tillställts intagas
i kungörelsen om förrättningen, och skall kungörelsen anslås i sockeneller
rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen. Kungörelse och
kallelse, som i denna paragraf avses, skola innehålla anmaning att vid sammanträdet
förete tillgängliga kartor och handlingar, som kunna lända till
upplysning i rågångsfrågan. Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått,
skall förrättning verkställas utan hinder av sakägares utevaro.

8 KAP.

1 §•

Går rågång------kan ske.

Hör till fastighet-----utbyte ske.

Prövas ägoutbyte------delägares förfång.

Ägoutbyte må äga rum — -— ---äga lägges.

Ägoutbyte må verkställas —----hela ägovälde.

Fråga om ägoutbyte skall behandlas å sammanträde med delägarna å ömse
sidor. Ängående kungörelse om sådant sammanträde samt kallelse därtill
äge vad i 7 kap. 1 § stadgas motsvarande tillämpning.

20 KÄP.

6 §.

I fråga om förrättningar, som i 1, 3, 4 och 5 §§ avses, skola de i 2, 3, 15,
16 och 18 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, dock att angående kungörande av sammanträde för bestämmande
och utmärkande av rågång eller annan fastighetsgräns eller för
ägoutbyte skall tillämpas vad om kungörelse och kallelse finnes stadgat i
7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §. I övrigt skola förrättningar, om vilka i förstnämnda
tre paragrafer förmäles, verkställas på sätt beträffande motsvarande åtgärder
i samband med laga skifte är föreskrivet.

Där flera hava-----prövas skäligt.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28-

3

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionens
innehåll.

Beträffande kungörande av laga skifte äro uti 3 kap. 1 och 2 §§ i lagen den
18 juni 1926 om delning av jord å landet meddelade följande bestämmelser: Om
tid och ställe för första sammanträdet skall lantmätaren utfärda kungörelse,
som skall minst fjorton dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar,
där skifteslaget är beläget, samt, där särskilda förhållanden därtill föranleda,
minst fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens
tidningar. Vidare åligger det lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet
för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse
till sammanträdet till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga
uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen om
skiftet uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut, vilkas
rätt må vara beroende av förrättningen. Om någon delägare är å okänd ort
eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt vid skiftet, och någon icke är
förordnad eller eljest veterligen behörig att för honom tala och svara, åligger
det lantmätaren att för förordnande av god man för den delägare göra sådan anmälan,
som avses i ll kap. 4 § av lagen om förmynderskap. Slutligen skall
lantmätaren, därest laga skifte angår fastighet, som står under allmän myndighets
vård och inseende, för förordnande av allmänt ombud i god tid insända
underrättelse om skiftet till Konungens befallningshavande ävensom i fall laga
skifte skall äga rum inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för
bebyggande skall iakttagas, minst fjorton dagar före sammanträdet underrätta
byggnadsnämnden om tid och ställe därför. Sakägares utevaro från lagligen
kungjord förrättning utgör ej hinder för förrättningens företagande.

Samma kallelseförfarande skall enligt 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 §
tillämpas vid förrättningar för bestämmande av gränserna kring skifteslagets
ägor och för ägoutbyte.

Det förslag till jorddelningslag, som förelädes riksdagen år 1926, innehöll bestämmelser
om ett förenklat kallelseförfarande i vissa fall. Vore delägarna i
skifteslaget flera än tio, behövde särskilda kallelsebrev icke tillställas alla delägarna
utan vore det tillfyllest, att kallelse genom rekommenderad tjänsteskrivelse
tillställdes en av dem att vara för dem alla tillgänglig. Delgåves kallelse
på sådant sätt, skulle underrättelse därom, med uppgift tillika om vilken delägare
kallelsen tillställts, intagas i kungörelsen om förrättningen. Vore delägare
bosatt utom kommun, där skifteslaget eller del därav låge, skulle han
dock alltid kallas genom särskild tjänsteskrivelse. Första särskilda utskottet,
som behandlade propositionen, ansåg emellertid, att varje sakägare oavsett antalet
borde kallas genom jrersonlig tjänsteskrivelse, och föreslog i överensstämmelse
härmed ändring av bestämmelsen. Detta förslag biträddes av riksdagen.

Nu föreslås i fråga om rågångsförrättning och ägoutbyte ett enklare kallelseförfarande
under vissa förutsättningar. Initiativet till denna lagändring har
tagits av lantmäteristyrelsen i en den 14 maj 1928 dagtecknad skrivelse till

Gällande bestäm
melser.

Riksdagen

1926.

Lanlmäteristyrelsens

framställning
den 11 maj

1928.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Yttrande av
byråchefen
J. Hamrin.

Kungl. Maj:t. Efter att hava erinrat om den skiljaktighet, som i fråga om
kallelseförfarandet föreligger mellan Kungl. Maj :ts proposition och lagen i dess
slutgiltiga form, har styrelsen anfört:

Den av riksdagen vidtagna ändringen har i vissa hänseenden medfört konsekvenser,
som ej torde varit avsedda. Redan vid det sammanträde, som lantmäteristyrelsen
höll den 5—8 sistlidne mars med rikets överlantmätare, var saken
på tal. En överlantmätare från ett norrländskt län erinrade därvid, att laga
skiftena i Norrland för framtiden merendels komme att omfatta skifteslag, som
omförmäldes i 1 kap. 2 § 2. i nya lagen, d. v. s. skiften, som tidigare gått under
benämningen hemmansklyvningar. Antalet delägare vid dessa skiften vore
vanligen litet, men då förrättningen i regel berörde för det primära skifteslaget
gemensamma vägar och andra undantag, måste samtliga delägare i det primära
skifteslaget kallas, och deras antal vore ofta stort.

Vid det sammanträde, som överlantmätaren i Kopparbergs län för någon tid
sedan haft med inom länet arbetande lantmätare för överläggning om den nya
jorddelningslagstiftningen, har frågan även dryftats, och har överlantmätaren
genom en promemoria delgivit lantmäteristyrelsen vad därvid förekommit. Vid
sistberörda sammanträde framhölls, att åliggandet för lantmätare att kalla genom
personliga tjänsteskrivelser komme att bliva oerhört betungande i fråga om
rågrannarna. Vid vart enda skifte (hem in an sk 1 y vn in g) funnos både 50, 100
och än flera rågrannar. Man synes till och med hava ställt sig tveksam, huruvida
bestämmelsen lämpligen borde gälla även i fråga om bya- och sockenundantag.

En fråga av liknande innehåll har lantmäteristyrelsen väckt hos Kungl. Maj :t
genom sin framställning den 21 september 1927 om ändring av 6 § i 1925 års
lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område i syfte, att ett enklare kallelseförfarande måtte tillåtas, då
det område nyttjanderättshavaren innehade bestod av bya- eller soekensamfällighet.
I denna framställning framhöll styrelsen, att hinder ej borde möta mot
införande för dylika fall av det förfarande, som enligt 11 kap. 12 § rättegångsbalken
gällde för stämning å helt byalag, alldenstund delägarna i dessa samfälligheter
icke hade mot varandra stridiga intressen. Så synes också vara
fallet med delägarna inbördes i samfällighet i fråga om gräns mot närliggande
fastighet. Häremot synas några vägande invändningar knappast vara att göra.

Lantmäteristyrelsens framställning överlämnades till byråchefen i lantmäteristyrelsen
Johan Hamrin i egenskap av sakkunnig inom justitiedepartementet
vid lagstiftning rörande ägogränser m. in. med anmodan till honom att till
departementet inkomma med det förslag, vartill framställningen kunde föranleda.
Byråchefen Hamrin har den 26 november 1928 avgivit yttrande med förslag
i ämnet, och har han härvid, efter omnämnande av förut omförmälda av
riksdagen vidtagna ändring i fråga om kallelseförfarandet, anfört bland annat
följande:

Handlingarna lämna ingen upplysning om de skäl, som föranledde sist omförmälda
ändring. I sakens natur torde emellertid få anses ligga, att de böra
sökas i strävan efter rättssäkerhet och syfte att förebygga att någon skulle
gå förlustig sin rätt eller bliva lidande till följd därav, att han ej fått kännedom
om den förestående förrättningen. Om han ej fått sådan kännedom,
vore en rättsförlust tänkbar, helst läget i det särskilda fallet kunde vara sådant,
att ingen, som tillstädeskommit vid förrättningen, hade gemensamt intresse
med den uteblivne och därför komme att bevaka hans rätt jämsides med
sin egen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Anledning till antagande att sakägarnas''intressen gå i skilda och måhända
ofta även i motsatta riktningar finnes vid förrättningar, som angå laga skifte
och därmed likartade förrättningar. Lantmäteristyrelsens framställning om
ett förenklat kallelseförfarande avser emellertid icke sådana förrättningar,
utan styrelsens framställning går ut på att vinna ändring endast beträffande
delägare inbördes i samfällighet i fråga om gräns mot närliggande fastighet.
I dylika fall har styrelsen, som det vill synas, med fog utgått ifrån att delägarna
icke hava mot varandra stridiga intressen. Lantmäteristyrelsens framställning
avser alltså icke skifte å dylik samfällighet.

Man torde emellertid kunna utgå ifrån att utskottet och med utskottet riksdagen
vid sitt ställningstagande i frågan företrädesvis tänkt på delägarnas
förhållanden inbördes vid ett skifte, och icke kommit, åtminstone icke i tillräcklig
grad, att fästa sin uppmärksamhet vid att saken på grund av särskilda
bestämmelser i förslaget hade en långt vidsträcktare innebörd.

Av sålunda och i övrigt anförda skäl har den sakkunnige funnit, att ett
förenklat kallelsesätt borde kunna tillämpas vid rågångs- och ägoutbytesåtgärder,
vare sig dessa förekomme i samband med skiftesförrättningar eller
bringades till utförande såsom fristående förrättningar; dock borde förenklingen
komma i tillämpning endast beträffande sakägare, som kunde antagas icke
hava mot varandra stridande intressen.

Sedan lantmäteristyrelsen i avgivet utlåtande tillstyrkt den sakkunniges förslag
och lagrådet hörts däröver, har Kungl. Maj:t efter vissa mindre jämkningar
förelagt riksdagen detsamma genom förevarande proposition.

Vid förslagets remitterande till lagrådet har departementschefen erinrat, att
den förändring, som nu ifrågasättes, endast sträckte sig till sådana kategorier
av sakägare vid rågångs- och ägoutbytesåtgärder, vilka kunde antagas icke
hava stridiga intressen att bevaka. Förslagets genomförande torde följaktligen
icke innebära nagon principiell rubbning av den ordning, från vilken jorddelningslagen
i förevarande hänseende utginge. Vid dessa förhållanden borde
avgörande vikt icke tillmätas de betänkligheter, vilka i allmänhet kunde anföras
emot att ändring vidtoges i en omfattande lagstiftning, som ägt giltighet
endast under kort tid. Den erfarenhet, som vunnits vid lagens tillämpning,
syntes i detta fall vara tillfyllest för att redan nu låta en lagändring framstå
såsom önskvärd.

Beträffande innebörden av förslaget må erinras: Möter vid rågångs- eller
ägoutbytesförrättning mark, som är samfälld för flera fastigheter med skilda
ägare och finnes för samfäJliglieten känd styrelse eller annan, som är satt att
den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten.
utan får kallelsen översändas till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren.
Äger denne ej själv föra talan för samfälligheten, är han delägarna ansvarig för
att kallelsen tillställes någon, som äger behörighet härtill, eller, om sådan ej
finnes, kommer till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare,
och är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare,
lår kallelsen sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig.
Därjämte skall, där fastighet, som står under allmän myndighets vård och inseende
och som icke innehaves under ständig besittningsrätt, har del i samfälligheten,
underrättelse om förrättningen tillställas Konungens befallningsha -

Proposi lionen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

Utskottet.

6

vande. Delgives kallelse på sätt, sem sist nämnts, skall uppgift om vilken delägare
kallelsen tillställts intagas i kungörelsen om förrättningen, och skall
kungörelsen anslås i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom
kommunen. Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått, skall förrättning
verkställas utan hinder av sakägares utevaro.

Förslaget är avsett att träda i kraft fyra veckor från den dag, då lagen
från trycket utkommit i svensk författningssamling.

Vid ett laga skifte äga de olika delägarna, såsom den sakkunnige erinrat, i
regeln mot varandra stridande intressen. Det måste därför väcka betänkligheter
att i fråga om kallelse till dylik förrättning införa ett mera summariskt
förfarande än det, som i 3 kap. 1 och 2 §§ jorddelningslagen föreskrives. Det
är ur denna synpunkt förklarligt, att riksdagen hyst betänkligheter gent emot
det av Kungl. Maj:t år 1926 föreslagna sättet för kallelse till jorddelningsförrättning.
Härvid torde ock hava bidragit, att det summariska kallelseförfarandet
enligt berörda förslag skulle hava erhållit en så vidsträckt tillämpning,
att det nära nog kommit att bliva regel.

Att riksdagen sålunda ej velat godtaga omförmälda förslå,g, synes utskottet
emellertid ej behöva tilläggas någon avgörande betydelse beträffande det förslag,
som nu föreligger. Enligt detta är det förenklade kallelsesättet, såsom
departementschefen erinrat, avsett att vinna tillämpning allenast i vissa begränsade
fall, däri delägarnas intressen sammanfalla. Någon risk, att detta
förfarande uti de fall, som i förslaget avses, skulle kunna medföra rättsförlust
för någon delägare, torde knappast förefinnas. Uppenbart är, att de föreslagna
bestämmelserna uppbäras av ett förefintligt behov, liksom ock att de äro
ägnade att fylla befogade anspråk å praktiskhet och enkelhet, samtidigt som
förrättningskostnaderna därigenom nedbringas.

Bestämmelserna överensstämma i stort sett med de ändringar i 6 § ensittarlagen,
vilka Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 36 och utskottet tillstyrkt.
I ett avseende föreligger emellertid en olikhet. Då det förenklade kallelsesättet
användes, skall enligt ensittarlagen kungörelse om förrättningen
med uppgift å vilken delägare kallelse tillställts alltid intagas i ortstidning.
Jämlikt förevarande förslag skall dylik annonsering ske allenast,
när särskilda förhållanden därtill föranleda. Utskottet har övervägt,
huruvida icke annonseringen borde vara obligatorisk i här ifrågavarande fall.
Därigenom skulle vinnas ytterligare säkerhet, att förrättningen bragtes till de
särskilda delägarnas kännedom. Emellertid kan det ej förbises, att det ofta
är fråga om mycket obetydliga företag. Den sakkunnige har sålunda framhållit,
att vid förrättningar, motsvarande enligt äldre lag hemmansklyvningar,
förrättningsföremålet i regel gränsade till för det primära skifteslaget gemensamma
vägar eller andra undantag. Ofta rör frågan rätta sträckningen av eu
gräns av obetydlig längd, varom kanske tvist ej råder. Att i dylika fall betunga
sökanden med kostnad för annons i en eller flera tidningar, har utskottet
ansett vara mindre lämpligt. Bestämmelsen, att kungörelsen om förrättningen,
då det förenklade kallelsesättet användes, skall anslas i socken- eller
rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen, synes utskottet jämväl

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

7

merendels innebära en tillräcklig garanti, att delägarna erhålla kunskap om
förrättningen. När emellertid genom dylik åtgärd ej kan vinnas säkerhet, att
förrättningen i tillräcklig mån blir bekantgjord, liksom ock då företaget är av
större betydelse, förutsätter utskottet, att lantmätaren icke skall underlåta att
införa annons i en eller flera av ortens tidningar.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla ifrågavarande proposition.

Stockholm den 12 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder*, Almkvist, Frändén*,
Berglund*, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Ödström*, Johanson
i Hallagården, Jeppsson*, Johansson i Sollefteå, Petersson i Lerbäcksbyn och Pettersson
i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.