36
Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.
Historik.
Jordkomis
sionen.
Jordsak
kunniga.
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om retroaktiv tillämpning
av gällande arrendelagar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott känvisad motion, nr 200,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Herou m. fl. hemställt, att
riksdagen ville besluta, att nu gällande arrendelagar matte tillämpas retroaktivt
för arrendeavtal, ingångna före och gällande den 1 januari 1928.
I fråga om motiveringen till denna hemställan hava motionärerna hänvisat
till motionen nr 198 i andra kammaren.
Under framhållande av att det givetvis vore av största vikt, att även den nuvarande
generationen arrendatorer i största utsträckning komme i åtnjutande
av det skydd och de förmåner, lagstiftningen avsåge att giva, har jordkommissionen
föreslagit, att arrendator, som enligt avtal, ingånget före lagens ikraftträdande,
vid arrendetidens utgång brukat fastigheten i minst 15 år därvid
medräknad den tid, hans eller hans hustrus föräldrar eller adoptivföräldrar innehaft
fastigheten — skulle äga rätt till option, ävensom att, därest avtal, som
blivit upprättat innan lagen trädde i kraft, avsåge arrende för arrendatorns
livstid eller på viss tid, bestämmelserna om rätt att verkställa nyodling och erhålla
ersättning för dylik ävensom för andra jordförbättringar skulle^ äga tilllämpning
för den del av arrendetiden, som vid lagens ikraftträdande aterstode.
Reservationer hava anförts av
1) herr Lindhagen, som ansett, att den nya lagen borde till alla delar vara
tillämplig å äldre arrenden med viss möjlighet till jämkning av arrendevillkoren
(del VI s. 191) ;
2) herrar Ehrenborg och Jansson, vilka i den sociala arrendelagen föreslagit
viss optionsrätt vid äldre avtal men i övrigt framhållit, att de föreslagna bestämmelserna
av naturliga skäl ej borde erhålla retroaktiv verkan; samt
3) herrar Olsson och Wohlin.
I sitt den 20 juni 1926 avlämnade betänkande angående ändringar i arrendelagen
anförde jordsakkunniga, att de ansågo anledning icke föreligga, att i
de avseenden, jordkommissionen förordat, frångå den för lagstiftning inom
Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.
37
förmögenhetsrättens område allmängiltiga grundsatsen, att nya lagbestämmelser
icke i regel böra erhålla tillbakaverkande kraft.
I det till lagrådet remitterade förslaget, som sedermera efter överarbetning
förelädes 1927 års riksdag, hade övergångsbestämmelserna utformats i överensstämmelse
med jordsakkunnigas förslag. Lagrådet anförde:
Erfarenheterna från den norrländska arrendelagens tillkomst låta förmoda,
att därest nya lagen ej blir gällande beträffande avtal, som upprättats före
dess ikraftträdande, en del jordägare skola ombesörja, att äldre avtal dessförinnan
ersättas av nya i syfte att undanskjuta lagens tillämplighet. Det är
icke tilltalande att lämna möjlighet därtill öppen. Och det lärer icke innebära
något vådligt avsteg från vedertagna regler angående nya privaträttsliga
stadgandens tillämplighet, om nya lagen får gälla avtal, tillkomna visserligen
före dess ikraftträdande men efter en viss dag, infallande någon kort tid efter
förslagets framläggande för riksdagen. Det hemställes, att ett övergångsstadgande
av nu angivna innehåll meddelas.
Riksdagen
1927.
I anledning av denna hemställan anförde departementschefen i statsrådet den
24 februari 1927:
Enligt min uppfattning kan det icke undgå att väcka starka betänkligheter,
om lagstiftningen i avseende å förhållanden, som äro av avtals natur, skulle
på detta sätt givas tillbakaverkande kraft. I ett särskilt avseende skulle, vad
den nu förevarande lagen angår, en bestämmelse av antydd innebörd kunna
medföra en måhända icke åsyftad verkan. Enligt 52 § i det remitterade förslaget
(53 §) förutsättes för möjligheten att erhålla dispens från vissa av de
föreslagna stadgandena, att arrendeavtalet innehåller förbehåll, att dispens må
sökas. Det torde vara att sträcka kravet på allmän kännedom om den ifrågasatta
lagstiftningens närmare innehåll allt för långt, då man förutsätter, att
förbehåll av nu angivet slag skulle upptagas i avtal, som träffas innan den
nya lagstiftningen ännu blivit antagen och avsevärt före den tidpunkt, då lag
i ämnet kan komma att utfärdas. Om behov anses föreligga att söka motverka
vissa jordägares avsikter att fördröja lagens verkningar, erbjuder sig enligt
min uppfattning ej annan lämplig utväg än att förkorta den tid, som måste
förflyta till ikraftträdandet. För min del har jag intet att erinra mot att tidpunkterna
härför bestämmas till den 1 augusti 1927.
Med anledning av den till riksdagen avlåtna propositionen, nr 182, väcktes
inom första kammaren en motion, nr 314, av herrar Lindhagen och Luterkort,
i vilken motion hemställdes, att riksdagen ville besluta sådan ändring i övergångsbestämmelserna,
1) att, såsom jordkommissionen föreslog, lagstiftningen erhåller retroaktiv
verkan i överensstämmelse med en så lydande formulering.
»I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före den 1 augusti 1927, skola
med undantag härnedan sägs gälla de grunder, vilka beträffande arrende i
allmänhet finnas stadgade i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande
av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
Har arrendatorn enligt avtal, ingånget före denna lags trädande i kraft, vid
arrendetidens utgång brukat fastigheten i minst femton år, äge han rätt att,
på sätt och under villkor som om utövande av optionsrätt stadgas, få arrendet
förnyat i enlighet med denna lag; och vare arrendatorn berättigad att härvid
tillgodoräkna sig den tid, hans eller hans hustrus föräldrar eller adoptivföräldrar
innehaft fastigheten.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Utskottet.
Avser avtal, som blivit upprättat innan denna lag trätt i kraft, arrende för
arrendatorns livstid eller på viss vid, vare för den återstående arrendetiden å
upplåtelse tillämpligt vad om arrendators rätt att verkställa nyodling och
jordförbättring samt om ersättning därför stadgas.»
2) att, såsom lagrådet bestämt förordat, den nya lagen får gälla avtal, tillkomna
visserligen före dess ikraftträdande men efter en viss dag, infallande
någon kort tid efter förslagets framläggande för riksdagen; och får härtill nu
ifrågasättas den 1 april 1927.
Vidare väcktes i andra kammaren av herr Herou m. fl. en motion, nr 425,
vari hemställdes om bifall till jordkommissionens förslag till övergångsbestämmelser.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet yttrade i sitt i ärendet avgivna
utlåtande, nr 1, följande:
Utskottet delar de betänkligheter, som uttalats av departementschefen, mot
att på angivet sätt giva den föreslagna lagstiftningen återverkande kraft. Utskottet
hemställer förty om avslag å de yrkanden, som i motionerna framställts
i sådant hänseende.
Utskottet hemställde därför om bifall till övergångsbestämmelserna på sätt
de i propositionen föreslagits.
I reservation till utskottets betänkande hemställde herrar Lindhagen och
Hage, att riksdagen ville,
1) i anslutning till lagrådets hemställan besluta det tillägg till övergångsbestämmelserna,
att lagen skall gälla även arrendeavtal, ingångna efter den
31 mars 1927,
''2) besluta följande tillägg till de båda lagarnas övergångsbestämmelser:
»I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före den 1 april 1927, skola med
undantag härnedan sägs gälla de grunder, vilka beträffande arrende i allmänhet
finnas stadgade i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande av
lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
Har arrendatorn enligt avtal, ingånget före nämnda dag, vid arrendetidens
utgång brukat fastigheten i minst femton år, äge han rätt att, på sätt och
under villkor som om utövande av optionsrätt stadgas, få arrendet förnyat i
enlighet med denna lag; och vare arrendatorn berättigad att härvid tillgodoräkna
sig den tid, hans eller hans hustrus föräldrar eller adoptivföräldrar
innehaft fastigheten.
Avser avtal, som blivit upprättat innan förenämnda dag, arrende för arrendatorns
livstid eller på viss tid, vare för den återstående arrendetiden å upplåtelsen
tillämpligt vad om arrendators rätt att verkställa nyodling och jordförbättring
samt om ersättning därför stadgas.»,
eller, om detta ej bifalles, överväga och till nästa riksdag avlåta förslag om
lagens retroaktiva tillämpning på äldre arrendeupplåtelser i det syfte jordkommissionen
föreslagit.
De skäl, som föranledde sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet vid
1927 års riksdag att avstyrka det motionsvis framställda förslaget att giva
de sociala arrendelagarna retroaktiv tillämpning, kvarstå alltjämt med oförminskad
styrka. Utskottet får därför hemställa,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
39
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 mars 1929.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Almkvist*, Frändén, Thorberg*.
Lindhagen, Granström, Tamm och Norman*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar, Ödström*,
Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön, Gardell i Gans, Pettersson i Hallbäcken
och Sandström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Lindhagen, vilken yrkat, att riksdagen med anledning av motionen
ville hos Kungl. Maj:t begära övervägande av bestämmelser om retroaktiv
verkan av de sociala, år 1927 antagna arrendelagsbestämmelserna samt för
riksdagen framlägga det förslag vartill övervägandet föranleder.
Till stöd för detta yrkande har av herr Lindhagen anförts:
»De av utskottet i allmänna ordalag framhållna betänkligheterna mot retroaktiv
verkan av sociala arrendelagsbestämmelser hava tidigare i ett bemärkt fall
icke delats av statsmakterna. Fyra eller fem gånger har nämligen dels genom
motioner och dels genom regeringsproposition framlagts förslag om gällande
sociala arrendeavtals tvångsförlängning under viss tid. Detta var en synnerligen
ingripande rektroaktiv lagstiftning. Den samlade till sist majoritet i
andra kammaren och stora minoriteter i den första, där det en gång hängde på
ett hår. Inom norrlandskommittén liksom ock av jordkommissionen och lagrådet
ha retroaktiva bestämmelser i det av motionärerna angivna syftet förordats.
Det är också av vikt att icke en tillämnad social arrendelagstiftning i
flera eller färre fall blir utan verkan, därför att jordägarna skynda sig att
påtvinga arrendatorer kontrakt enligt den gamla lagen, innan den nya hunnit
träda i kraft. Varnande erfarenheter därom erhöllos i sammanhang med antagandet
av den norrländska arrendelagen.
I frågans nuvarande läge lärer det vara fåfängt att söka utarbeta förslag
till lagändring att omedelbart antagas av riksdagen. En opinionsyttring i form
av skrivelse till regeringen är dock alltid av förhållandena påkallad»;
2) av herrar Johansson i Sollefteå och Pettersson i Hällbacken.