Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagändring i syfte att
bolags bulvanhemman skola tillfalla staten m. m.

_ I en “om första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 180,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att
riksdagen ville överväga närmare riktlinjer för bulvanhemmans expropriation
enligt 1925 års bulvanlag, samt i sådant avseende exempelvis för sin del besluta
den ändring i nämnda lag, att fastighet, som efter avtal eller vederbörligt
beslut förklarats vara bulvanhemman, skall tillfalla staten mot ersättning
enligt grunder, som fastställas i lagen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan, får
utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Vid 1927 års riksdag hemställde herr Lindhagen i motion nr 166 i första Motion vid
kammaren, att riksdagen ville ställa till förfogande ett lämpligt belopp, helst1927 år*ri^
förslagsanslag, för eventuellt statsinköp av s. k. bulvanhemman. shg föl''sill

I utlåtande över motionen anförde jordbruksutskottet följande: inköp av bni

Let torde ej kunna bestridas, att ändamalet med bulvanlagen i hög grad
äventyras, därest den jordbrukande befolkningen vid realisation av bulvanhemman
visar sig sakna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för
att förvärva desamma.. Ehuru med hänsyn till att lagen ännu knappast trätt
i tillämpning någon direkt erfarenhet härav icke kan åberopas, torde dock
sannolikheten tillräckligt tala för att motionärens farhågor i detta hänseende
äro val grundade. Tydligt är i varje fall, att ifrågavarande lagstiftnings effektivitet
skulle avsevärt tryggas, därest den bereddes stöd genom vissa
kompletterande åtgärder. Den utväg motionären anvisar — att staten i dessa
fall skulle uppträda sasom eventuell köpare — synes även utskottet vara den
närmast till hands liggande. Statens ingripande skulle därvid, på sätt motionären
antytt, kunna tjäna det dubbla syftet, att dels lämpliga skogsmarker överfördes
i dess ägo och därigenom tillförsäkrades skydd mot skövling och dels
för skogsbruket obehövlig jord, där så kunde ske, avstyckades till bondejordbruk
eller egna hem. Utskottet vill emellertid framhålla, att detta icke torde
vara omöjligt att realisera inom ramen av statens nuvarande verksamhet med

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 8 häft. (Nr 13_10.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

avseende å inköp och försäljning av mark. Vid sådant förhållande har det
icke synts utskottet nödvändigt eller lämpligt att, såsom motionären ifrågasätter,
för ändamålet anvisa särskilda medel. Givetvis äro emellertid vissa
administrativa åtgärder erforderliga för att berörda möjlighet skall bliva effektivt
utnyttjad. Härförutan torde nämligen myndigheterna sakna tillräcklig
anledning att ägna erforderlig uppmärksamhet åt förevarande, huvudsakligen
från social synpunkt framträdande önskemål. En hänvändelse till Kungl.
Maj:t i här angivet syfte synes utskottet fördenskull påkallad. I detta sammanhang
har utskottet slutligen ansett sig kunna beröra, att under frågans
behandling även en annan utväg synts utskottet jämsides med den nu omhandlade
tänkbar, nämligen att staten genom anordnande av någon särskild lånemöjlighet
kunde bereda den jordbrukande befolkningen hjälp vid förvärvande
av bulvanhemman.

Under åberopande härav hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för
att vid realisation av i lagen den 8 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om
fast egendom avsedda s. k. bulvanhemman kronan må kunna, där så för vinnande
av med lagen avsett syfte visar sig erforderligt, verkställa inköp av
dylika hemman.

Två olika reservationer avgåvos. I reservation av herrar Sederholm, Gabrielsson
och Valfrid Eriksson föreslogs, att utskottets utlåtande borde hava följande
lydelse:

»Då staten inom ramen för dess nuvarande verksamhet med avseende å inköp
och försäljning av mark äger möjlighet att i den mån inköp av hemman
av i motionen avsett slag överhuvud taget är ur statens synpunkt lämpligt bidraga
till vinnande av det syfte motionären avser, anser utskottet någon åtgärd
i ämnet från riksdagens sida icke påkallad.

Utskottet hemställer därför, att förevarande motion I: 166 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.»

I den andra reservationen, avgiven av herrar Pettersson i Bjälbo, Olsson i
Broberg, Carlström och Andersson i Fältenborg, anfördes följande:

»Vid förvärv av skogsmark från kronans sida har hittills i allmänhet den
fordran uppställts, att förvärvet skall anses ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt.
Följden därav har blivit den, att inköpen antingen kommit att omfatta
större sammanhängande komplex eller ock skogsskiften liggande nära intill
andra kronomarker och lämpliga för desammas arrondering. Smärre, spritt
liggande skogar har det ansetts fördelaktigt att avyttra. Enligt utskottets
förslag skulle nu riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t skall
vidtaga åtgärder för att kronan må kunna verkställa inköp av s. k. bulvanhemman,
där så för vinnande av med lagen av den 18 juni 1925 om bulvanförhållanden
i fråga om fast egendom avsett syfte visar sig erforderligt. Utskottets
förslag till riksdagsskrivelse lärer icke kunna tolkas annorlunda än att dylika
inköp skola ske oberoende av om inköpet ställer sig fördelaktigt för kronans
ekonomiska intressen eller ej. Även om det icke kan anses lyckligt, att de
s. k. bulvanhemmanen komma i händerna på s. k. skogsspekulanter, så synes
det knappast riktigt, att kronan skall med bortseende från sina ekonomiska
intressen ingripa på sådant sätt som utskottet föreslår, vilket för övrigt lätt
torde kunna leda till ett oskäligt gynnande av de nuvarande innehavarna av
bulvanhemman. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida verkligen de olägenheter
motionären berört äro av den storleksordning, att sådana åtgärder böra vidtagas,
att innehavare av bulvanhemman skola komma i gynnsammare ställning

Andra lagutslcotiets utlåtande Nr 13. 3

än andra fastighetsägare, som av ett eller annat skäl måste sälja sitt hemman.

. Det synes oss nödvändigt, att även dessa synpunkter vid frågans utredning
vinna tillbörligt beaktande.

hemställa därför, att riksdagen i anledning av förevarande motion I: 16G
må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhalla, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder
för att utreda, huruvida och i vad mån åtgärder från statens sida böra vidtagas
för att vid realisation av i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållanden
i fråga om. fast egendom avsedda s. k. bulvanhemman förhindra, att desamma
komma i händerna på s. k. enskilda skogsspekulanter.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, medan första kammaren biföll
den av herr Pettersson i Bjälbo in. fl. avgivna reservationen. Då kamrarna
således stannat i skiljaktiga beslut, framlade jordbruksutskottet i memorial
nr 76 följande sammanjämkningsförslag.

»Det torde ej kunna bestridas, att ändamålet med bulvanlagen i viss man
äventyras, därest den jordbrukande befolkningen vid realisation av bulvanhemman
visar sig sakna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för att
■ i?yärva desamma. Ehuru med hänsyn till att lagen ännu knappast börjat
tillämpas någon direkt erfarenhet härav icke kan åberopas, torde dock viss
sannolikhet tala för att motionärens farhagor i detta hänseende icke äro ogruni
ii" tydligt är i varje fall, att ifrågavarande lagstiftnings effektivitet
skulle avsevärt tryggas, därest den bereddes stöd genom vissa kompletterande
åtgärder. Motionären anvisar härvid den utvägen, att staten skulle uppträda
som eventuell köpare, varigenom skulle nås det dubbla syftet, att dels lämpsf;o&smarker
överfördes i dess ägo och dels för skogsbruket obehövlig jord,
där så kunde ske, avstyckades till bondejordbruk eller egna hem. Utskottet
vill emellertid framhalla, att detta i viss utsträckning torde vara möjligt att
realisera i anslutning till statens nuvarande verksamhet med avseende å inköp
och försäljning av mark. .Vid sådant förhållande har det icke synts utskottet
lämpligt att, såsom motionären ifrågasätter, för ändamålet anvisa särskilda
medel, helst som det i varje fall icke torde böra ifrågasättas, att inköp
av detta slag skulle av staten företagas även i fall, där de vore för statsverket
förlustbringande. Vissa administrativa åtgärder torde emellertid vara erforderliga
för att förberörda möjlighet skall bliva effektivt utnyttjad. Härförutan
torde nämligen myndigheterna icke hava tillräcklig anledning att ägna
erforderlig uppmärksamhet åt förevarande, huvudsakligen från social synpunkt
framträdande önskemål. En hänvändelse till Kungl. Maj:t i här angivet syfte
synes utskottet fördenskull påkallad. I detta sammanhang har utskottet slutligen
ansett sig kunna beröra, att under frågans behandling även en annan utväg
synts utskottet jämsides med den nu omhandlade tänkbar, nämligen att
staten genom anordnande av någon särskild lånemöjlighet kunde bereda den
jordbrukande befolkningen hjälp vid förvärvande av bulvanhemman.

. Under åberopande av det förut anförda hemställer utskottet, att riksdagen
i anledning av förevarande motion I: 166 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhalla,
att Kungl. Maj :t ville undersöka möjligheterna för att vid realisation av
1 ^ Juni 1325 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom av sedda

s. k. bulvanhemman kronan ma kunna, där så för vinnande av med lagen
avsett syfte visar sig erforderligt och detta kan ske utan åsidosättande av kronans
ekonomiska, intressen, verkställa inköp av dylika hemman samt vidtaga
de åtgärder, vartill undersökningen kan giva anledning.»

Riksdagen biföll sammanjämkningsförslaget och den ifrågavarande skrivelsen
avläts den 8 juni 1927.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Yttranden
över riksdagens
skrivelse
den S
juni 1927.

Över skrivelser! har Kungl. Maj:t infordrat yttrande av domänstyrelsen och
statens egnahemsstyrelse.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 24 februari 1928 anfört föl,jande:

Därest enligt bulvanlagen den 18 juni 1925 bulvanskap anses föreligga
och i följd därav, på talan av allmän åklagare, domstolen, förordnat, att överexekutor
skall pröva, huruvida egendomen skall säljas å offentlig auktion,
har överexekutor att inom sex månader efter det domstolens beslut vunnit laga
kraft meddela förordnande om försäljningen, därest ej av lagfartsprotokollet
framgår, att egendomen avyttrats.

Om, såsom ifrågasatts, möjlighet borde beredas kronan att, dar det vore
förenligt med kronans ekonomiska intresse, verkställa inköp av dylika hemman,
torde härför vara erforderligt, att domänstyrelsen, å vilken det torde
ankomma att vidtaga åtminstone förberedande åtgärder i uppkommande dylika
frågor, bereddes kännedom om de fall, där försäljning av fastigheter enligt
bulvanlagen ifrågasattes. Innan styrelsen efter Eders Kungl. Maj:ts beinyndigande
i varje fall kunde uppträda som spekulant a till försäljning utbjuden
egendom, måste nämligen undersökning verkställas, dels om ett förvärvande
av egendomen på grund av dess läge för kronan vore särskilt önskvärt, dels
beträffande egendomens värde för bedömande, om förvärvet vore med kronans
ekonomiska intressen förenligt. Därest styrelsen erhölle kännedom om den
ifrågasatta försäljningen redan omedelbart efter det domstolens förordnande
om att saken skall bliva föremål för överexekutors provning vunnit laga kraft,
hade styrelsen god tid att företaga undersökning i frågan och, om ett förvärv
av egendomen befunnes önskvärt, efter utredning underställa ärendet Eders
Kungl. Maj :ts prövning.

För ändamålet synes sålunda erforderligt, att vederbörande länsstyrelse
ålades meddela domänstyrelsen underrättelse om de fall, där domstolens förordnande
i förenämnda avseende vunnit laga kraft, samt vidare underrätta sty
relsen, så snart förordnande meddelats att försäljning skall äga rum.

Emellertid torde endast i sällsynta undantagsfall förekomma att med hänsyn
till de intressen domänstyrelsen företräder förutsättning för ett förvärv
för kronans räkning föreligger. . _ _ . „ „ . ,

I samband med nu föreliggande nådig remiss har under hand från jordbruksdepartementet
överlämnats till styrelsen två promemorior angaende bolags
förvärv av fast egendom. Styrelsen har latit verkställa utredning i fråga
om lämpligheten eller önskvärdheten av att kronan med beaktande av vad i
riksdagens skrivelse anförts förvärvade någon eller några av de i förenämnda
två promemorior upptagna fastigheter, om vilkas inköp ansökning ingivits
till Eders Kungl. Maj:t av skilda bolag och vilka ansökningar Eders Kungl.
Maj :t år 1927 icke funnit skäl bifalla, och får styrelsen vidlägga en i styrelsen
upprättad promemoria över de från skogsstatstjänstemännen avgivna yttranden
rörande ifrågavarande fastigheters lämplighet för inköp för kronans räkning
därest bulvanlagen varit å desamma gällande. Härav framgar, att endast’ett
hemman, lämpligt till upplagsplats för virke vid Umeälvens mynning,
ansetts vara av större intresse.

Statens egnahemsstyrelse anförde i yttrande den 14 november 1928 följande.

Så vitt egnahemsstyrelsen har sig bekant utgöras berörda s. k bulvanhemman
ej sällan av fastigheter bestående av dels viss mägojord med för ett norrländskt
jordbruk erforderliga åbyggnader och dels stora arealer skogsmark
med välskött växande skog. I vissa fall torde inägojorden vara utarrenderad.

Enligt gällande lagstiftning få nu berörda bulvanhemman agas varken av
bulvaner eller — utan efter tillstånd i speciella fall — av vederbörande bolag

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

o

eller av annat bolag. De måste alltså placeras i andra bänder. Enligt vad
erfarenheten under de gångna åren av bulvanlagens bestånd synes hava givit
vid handen, skulle verkliga jordbrukare i allmänhet icke reflektera på inköp
av dessa bulvanhemman samt sakna ekonomiska möjligheter att förvärva dem,
särskilt med hänsyn till att fastigheternas huvudsakliga värde låge i växande
skog. S. k. enskilda skogsspekulanter äga visserligen formell rätt att i fri
konkurrens med övriga vederbörande uppträda såsom köpare, men ett överförande
av berörda hemman i dylika händer vore den ur olika synpunkter sett
allra sämsta utvecklingen. Då fastigheterna emellertid enligt lagstiftningens
bestämmelser måste ut i marknaden, har det — enligt vad framgår av riksdagens
skrivelse — ansetts, att inga andra utvägar återstå, än att antingen
kronan förvärvade dessa bulvanhemman eller att staten försträckte enskilda
jordbrukare penningar för inköp av dem. Det torde särskilt vara det senare
uppslaget, som egnahemsstyrelsen har att yttra sig över.

Det torde givetvis komma att möta stora svårigheter att avgöra, till vilka
hugade köpare eventuell statlig kredit skulle lämnas samt vid vilken tidpunkt
—- före köpet, vid en exekutiv auktion eller efter — statslånen skulle beviljas.
Det kan ju hland annat tänkas, att, när försäljning av bulvanhemman är förestående,
en hel rad personer ur jordbrukarnas krets anmäler sig att erhålla
statslån, därvid samtliga önska att — utrustade med statlig kredit — giva
kanske olika anbud å hemmanet. Slutligen må framhållas, att det icke synes
egnahemsstyrelsen vara säkert, att det vare sig ur köparens egen eller ur
nationalekonomisk synpunkt vore det lyckligaste, att en jordsökande med hög
skuld förvärvade ett bulvanhemman, där största delen av värdet låge i skogsmarken
och skogen. Såväl med hänsyn till säkerhetsfrågan vid belåning av
växande skog som i betraktande av den blivande ägarens svårigheter att förränta
en hög skuldbörda för skogsinköp, torde betänkligheter höra möta att
på antytt sätt stimulera jordbrukare utan tillräckligt eget kapital att huvudsakligen
på skuld åtkomma dylika skogsfastigheter. Risken för, att dylika
skuldbelastade jord- och skogsägare snart nog bliva skogsskövlare, är icke så
ringa. Skogens skötsel och vård bleve sannolikt icke bättre genom dylikt
överförande, än om skogen sköttes av vederbörande skogsbolag.

Ur sakliga synpunkter förefaller det, som om en lösning av frågan beträffande
avveckling av före den 1 januari 1926 ingångna bidvanförhållanden vore
den, att det bolag, som nu genom bulvan innehar hemmanet, kunde — om skäl
i övrigt härför föreligga ■—• erhålla tillstånd att lagligt förvärva den del av
hemmanets skogsmark, som icke erfordras såsom husbehovsskog åt inägojorden.
Till gengäld för att bolaget finge sagda tillstånd, borde bolaget (genom
bulvanen) kunna ställa inägojorden jämte husbehovsskog till förfogande för
försäljning till vederbörande arrendator eller annan verklig jordbrukare på
för köparen synnerligen skäliga villkor. I dylikt fall torde köparen i regel
kunna erhålla egnahemslån för företagets ändamålsenliga genomförande. Vid
tillmätandet av husbehovsskog till dessa lägenheter bör givetvis iakttagas, att
skogsmarksarealen bliver av den omfattning, att den nya jorddelningslagens
krav i detta hänseende bliver tillgodosett. Tillstånd av nyss nämnd art bör
emellertid icke beviljas, förrän domänstyrelsen och statens egnahemsstyrelse
yttrat sig i ärendet, och domänstyrelsen därvid funnit, att anledning icke föreligger
för domänverket att inköpa hemmanets skogsmark, samt egnahemsstyrelsen
konstaterat, att hemmanets inägojord jämte erforderlig husbehovsskog
på nyss angivet sätt disponerats för bildande av jordbrukslägenhet. Vid avgivandet
av berörda yttranden torde domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen böra
i män av behov samråda med varandra, därvid det i vissa fall torde visa sig
lämpligt, att domänstyrelsen uppträder såsom spekulant å bulvanhemmanets
skogsmark, medan egnahemsstyrelsen genom vederbörande egnahemsnämnd

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

vidtager av förhållandena påkallade åtgärder för överförande av inägojorden
jämte skogsskifte för husbehov till lämplig jordbrukare, därest sä ännu ej skett.

Av anförda skäl torde alltså böra övervägas, huruvida ej Kungl. Maj :t borde
av riksdagen inhämta förklaring, att hinder ej möter för Kungl. Maj :t att,
med stöd av 4 § sista stycket av lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärva fast egendom, lämna bolag tillstånd
att •—- där domänstyrelsen funnit anledning icke föreligga för kronan att söka
inköpa hemmanets återstående skogsmark och där det medelst yttrande av statens
egnahemsstyrelse styrkes, att ett bulvanhemmans inägojord jämte för husbehovet
erforderlig skogsmark på för köparen synnerligen skäliga villkor försålts
till vederbörande ar rendator eller annan lämplig jordbrukare — förvärva
hemmanets återstående skogsmark, allt dock endast för så vitt den säljande
bulvanen innehaft lagfart å hemmanet före den 1 januari 1926. Därest sådan
tillämpning av sagda § 4 icke anses kunna förenas med behållande i oförändrat
skick av paragrafens nuvarande lydelse, torde lagändring i enlighet med vad
nu ifrågasatts i stället böra övervägas.

Beträffande sådana fall, där tillstånd av nyss nämnd art icke beviljas, måste
alltså bulvanhemmanet i dess helhet försäljas av bulvanen till annan än bolaget.
I syfte att då förebygga försäljning till skogsspekulanter torde det
vara lämpligt, att föreskrift meddelas därom, att det skall åligga överexekutor
att, sedan domstol meddelat överexekutor uppgift om förordnande jämlikt 1 §
av bulvanlagen om fastighetens försäljning å exekutiv auktion, omedelbart
härom underrätta jämväl statens egnahemsstyrelse, samtidigt som domänstyrelsen
erhåller underrättelse i ärendet.

Av Kunt//. Sedan berörda yttranden inkommit, fann Kungl. Maj :t genom beslut den
tagna jk gärd ^ ^ecem^er 1^28 gott förordna, att det skulle åligga överexekutor, som jämefter
remiss- likt bestämmelserna i 13 § av lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i
svarens av- fråga om fast egendom erhållit del av domstols utslag, varigenom förordnande
om bulvanfastighets försäljning enligt 1 § i samma lag meddelats, att omedelbart
om samma förordnande underrätta domänstyrelsen och statens egnahemsstyrelse.

Ärendet har sedermera den 14 januari innevarande år remitterats till länsstyrelserna
i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län att efter hörande av vederbörande
hushållningssällskaps egnahemsnämnd och jordbrukskommissioner inkomma
med yttrande över vad statens egnahemsstyrelse anfört.

Utskottet. Såsom av den lämnade översikten framgår avläts vid 1927 års riksdag en
skrivelse till Kungl. Maj:t, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville undersöka
möjligheterna för att vid realisation av bulvanhemman kronan må
kunna, där så för vinnande av med bulvanlagen avsett syfte visar sig erforderligt
och detta kan ske utan åsidosättande av kronans ekonomiska intressen,
verkställa inköp av dylika hemman samt vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen
kan giva anledning. Denna skrivelse har föranlett en utredning,
som alltjämt pågår.

Det i föreliggande motion innefattade förslaget avser, att riksdagen skulle,
utan att avvakta resultatet av denna utredning, besluta en lagstiftning, som
medger möjlighet för staten att i förekommande fall inlösa bulvanhemman. I

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

motionen ifrågasattes, att inlösningen skall omfatta samtliga bulvanhemman,
att ersättningen vid dylik inlösen skall bestämmas av någon statlig myndighet
och att åtminstone inägojorden med åbyggnader skall utan ersättning tillfalla
staten.

Beträffande statens inköp av bulvanhemman har utskottet icke funnit anledning
föreligga att tillstyrka riksdagen att frångå det beslut, som fattades
vid 1927 års riksdag, vilket innebär bl. a. att inköp av sådan fastighet icke
bör ifrågasättas i fall, där det skulle bliva för statsverket förlustbringande.
Då den med anledning av riksdagens skrivelse verkställda utredningen ännu
icke slutförts, torde något uttalande i ärendet från riksdagens sida nu icke
vara påkallat.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Almkvist, Frändén och
Lindhagen, fröken Hesselgren* samt herr Norman*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,
Bos, Ödström*, Johanson i Hallagården*, Jeppsson, Olovson i Västerås och Hansson
i Trollhättan*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Lindhagen, Norman, Magnusson i Kalmar och Hansson i Trollhättan,
vilka hemställt om bifall till motionens yrkande.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen utöver motionens motivering
ytterligare anfört:

»Av utredningen i motionen och utskottets framställning bestyrkes, att stor
oreda och oklarhet äro rådande i fråga om bulvanlagens tillämpning. Egnahemsstyrelsen
och domänstyrelsen ha ådagalagt sin vanmakt. Att regeringen

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

nyligen ehuru saken givetvis brådskar, remitterat ärendet till myndigheter,
som enligt erfarenheten väsentligen kunna antagas vara bulvanlagens vederdelomän,
lärer ej förbättra eller klargöra läget. Liksom riksdagen år 1927
måste taga detta resolut i sin egen hand, är med min uppfattning ett enahanda
ingripande från riksdagens sida för närvarande den enda utvägen av svårigheterna»
;

2) av herr Olovson i Västerås.