Andra lagutskottets utlåtande Nr It.

5

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående en ny egnahemsorganisation.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 178,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att
riksdagen, beträffande egnahemsrörelsens organisation, ville hos Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till en ny organisation, tryggad av lag och ledd av samhället
utan sammanblandning med den tekniska jordbruksvärden samt byggd på
rätt till effektivare individuell hjälp åt alla behövande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan, får
utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Genom en till 1928 års riksdag avlåten proposition, nr 97, föreslog Kungl.
Maj :t riksdagen att godkänna en allmän omorganisation av den statsunderstödda
egnahemsverksamheten efter vissa i propositionen angivna riktlinjer. Till
grund för propositionen låg ett av 1925 års kolonisationssakkunniga avgivet
enhälligt förslag i ämnet. Förslaget byggde i väsentliga delar på dåvarande
egnahemsanordningar, därvid emellertid ifrågasattes reformering beträffande
rörelsens lokala och centrala organisation i syfte att ernå efter nuvarande
förhållanden bättre anpassade ekonomiskt organisatoriska anordningar för anskaffande
och tillgodogörande av till jordbruks nybildning tjänlig jord, för underlättande
av arrendefrilösning och för utveckling till större bärkraft av ofullständiga
jordbruk.

Med anledning av propositionen väcktes inom riksdagens kamrar ett flertal
motioner, bl. a. av herr Lindhagen.

Sålunda yrkade herr Lindhagen i motion nr 274 i första kammaren, att riksdagen
ville besluta sådana ändringar och tillägg till Kungl. Maj ds förslag.
att egnahemsorganisationen finge en enhetlig socialt betonad läggning, att organisationen
av de nya sociala uppgifterna skildes från organisationen av den
tekniska jordbruksvärden i riket, att organisationen i erforderlig mån kunde
framträda sasom malsman för den svagare, oerfarnare och hjälplösare parten
samt att organisationen omlades i huvudsaklig anslutning till de av jordkommissionen
ifrågasatta linjerna.

1928 års
rikdag.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande
nr 2 i huvudsak det av Kungl. Maj :t avgivna förslaget.

Reservationer med olika avfattning anfördes av flera ledamöter. I en av
reservationerna hemställdes, att riksdagen oavsett det provisorium, som kunde
varda antaget, ville hos Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag skyndsammast
möjligt, byggt på statens ledning av egnahemsrörelsen, organisationens frigörelse
från hushållningssällskapen och deras tekniska jordbruksvård, effektivare
skydd och hjälp för de svagare än då ifrågasattes samt en lagstiftning,
som tillgodosåge möjligheter till en sådan framryckning.

Utskottets förslag godkändes av riksdagen, men den förestående reservationen
vann däremot icke riksdagens bifall.

Den nya egnahemsorganisationen har börjat sin verksamhet den 1 juli 1928
i vad avser den centrala organisationen samt den 1 januari 1929 beträffande
lokalorganisationerna.

Motioner vid Utskottet vill vidare erinra om att vid innevarande års riksdag väckts två
innevarande motioner 0m ändringar i den vid fjolårets riksdag beslutade egnahemsorgani uts

Ttksdug *

om ändringar sationen.

i egnahems- jjerr Qsberg har nämligen föreslagit i motion nr 282 i andra kammaren, att
°7kZn.'' riksdagen ville besluta sådan ändring i författningen angående statsunderstödd
egnahemsbildning, att ett stadgande införes, att en av de tre ledamöter, som
hushållningssällskapet utser i egnahemsnämnden, skall vara egnahemslånetagare.

Vidare hava herrar Sköld och Paulsen i en inom andra kammaren väckt
motion, nr 287, hemställt bl. a., att den rätt att utse ledamöter i egnahemsnämnderna,
som för närvarande tillkommer Kungl. Maj:t, måtte överflyttas
på egnahemsstyrelsen.

Motionerna hava på hemställan av jordbruksutskottet avslagits av riksdagen.

Utskottet. Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen beslöts vid fjolårets
riksdag en allmän omorganisation av den statsunderstödda egnahemsverksamheten.
Vid övervägande av detta spörsmål tog riksdagen ställning till de
önskemål, som äro uttryckta i den nu väckta motionen. Då utskottet icke har
sig bekant några skäl, som böra föranleda riksdagen att i år frångå sin vid
ärendets behandling under fjolåret intagna ståndpunkt i den nu föreliggande
frågan, får utskottet hemställa,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1929.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 11,

t

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Almkvist, Frändén,
Thorberg* och Lindhagen samt fröken Hesselgren*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,
Bos, Ödström*, Johanson i Hallagården*, Jeppsson, Olovson i Västerås och Hedvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Linder, Thorberg, Lindhagen, Magnusson i Kalmar och Hedvall,
vilka hemställt om bifall till motionens yrkande.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen utöver motionens motivering
ytterligare anfört:

»På sätt i motionen 177 utvecklats avslutades med år 1928 en av epokerna i
den svenska jordfrågans historia. Efter årtiondens motstånd förmåddes den
svenska statsmakten slutligen till den principförklaringen, att vissa återstående
oavlåtligt bordlagda jordfrågor såsom bildande nya jordbruk, frilösning av arrendejordbruk
och förbättring av ofullständiga jordbruk omsider skulle bliva
föremål för praktisk verksamhet.

Emellertid tillsattes för ändamålet i sistone en kommitté, som på grund av sina
instruktioner och sin sammansättning tog avstånd från de gamla liberala och
socialdemokratiska linjerna och de tidigare jordkommissionernas uppfattning
att den sociala jordfrågans framfärd borde byggas på en rättsordning. De
olika synpunkter, som i sådant syfte framställt sig på de skilda spörsmålen,
hade kort förut av jordkommissionen efter förmåga samvetsgrant diskuterats.
Den senaste kommittén ägnade som sagt icke någon uppmärksamhet åt denna
angelägenhet, åtminstone såvitt betänkandet utvisar. Kommittén inskränkte
sig till att erinra om, att frågan om expropriationslagstiftning hade av regeringen
blivit undantagen från kommitténs uppdrag. Däremot var för kommittén
lämnat öppet att diskutera och söka förverkliga det gamla kravet, att de
sociala jordfrågornas omvårdnad borde övertagas av samhället utan sammanblandning
med den tekniska jordbruksvärden.

Kommittén begagnade sig emellertid icke ens av denna möjlighet utan förordade
ett förslag, byggt väsentligen på de gamla egnahemsanordningarna. Efter
denna vägledning utformade även regeringen sin proposition och i brist på
annan utredning från regeringsmakten gick förslaget igenom i riksdagen. Årtiondens
bemödanden att få någon större effektivitet och rationalisering av egnahemsrörelsen
kunde dock ej undgå att avkasta åtminstone något. Egnahemsrörelsen
förbättrades på det sättet, att den dels principiellt utvidgades med
ovannämnda tre ändamål, och dels erhöll en mera fristående ur jordbruksdepartementet
utbruten styrelse. Staten fick vidare insätta två ledamöter i »hus -

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

hållningssällskapens egnahemsnämnder». Anslaget till egnahemsrörelsen ökades
ock med en obetydlighet nämligen från 18 miljoner till 20 miljoner kronor,
vilket bevisade att någon hänförelse för de nya uppgifterna knappast förelåg.
Dessutom uttalades omsider den uppfattningen, att jordbruk borde tilltagas så
stora, att en jordbrukarfamilj kunde livnära sig på detsamma.

Jordkommissionen har gjort en omfattande enquéte i jordfrågan. Den uppmärksammades
föga av den nya beredningen och blev därför tillika med utgifterna
för densamma till föga nytta. Kommissionen hade bland annat sökt vinna
upplysning om verkningarna utav den av staten understödda egnahemsrörelsen.
Därom fanns nämligen ingen sammanfattande undersökning. Uti den av herr
F. Sandberg utarbetade sammanfattningen av svaren förnämligast från kommunalnämnder
heter det såsom ett totalomdöme från orterna »att den av staten
understödda småbruksrörelsen i det stora hela är misslyckad.»

Till detta resultat togs sedan som sagt ingen hänsyn. I stället tillsattes förenärnnda
kommitté, vilken utan vidare synes ha utgått ifrån, att den statsunderstödda
egnahemsrörelsen är i det väsentliga lyckad. På detta stridiga antagande
bygger man sedan några mindre betydande förbättringar men låter i
det stora hela allt fungera som förut. Man har således i huvudsak vid 1928
års avgöranden otillräckligt inlåtit sig på rörelsens tidigare misslyckanden.
Jordkommissionens förslag exempelvis till en lagstiftning om rikets kolonisation
har icke ens diskuterats med dess många omistliga detaljer och ligger
således ännu, kan man säga, oprövad på regeringens bord.

Statsmakten betraktar således som obefintliga följande orsaker bland andra
till det ovannämnda misslyckandet:

1) Det viktigaste synes nu vara »frivilligheten», sedan må det gå hur som
helst. Denna har varit tillräcklig för egnahemsrörelsens hittillsvarande jordbruksverksamhet
att medverka till salubjudna större jordbruksegendomars uppdelning
till egnahem eller låneunderstöd vid frivilligt inköp av någon enskild
mindre egendom. Därvid har man i följd av frivilligheten nödgats att stanna.
Men nu gäller det ju att gå vidare.

Hur skall något rationellt kunna uträttas av en maktlös jordsökare och en
maktlös stat, som nalkas den stora jordägaren som en tiggare för att utbedja
sig hans gunst och nåd? Det är ju icke meningen att vara obillig, ersättning
skall givas och annan skälig hänsyn tagas. Men trots detta är en jordägare
väl icke mera än en människa och i vår materialistiska tid är han lika litet
som vi andra någon övermänniska. Befinner han sig i aktieägarens skepnad
är han oftast tämligen ohjälpligt en naken produkt av konjunkturerna.

Hur skall man inför en sådan ödesbestämd maktutövare kunna i alla erforderliga
fall komma över den erforderliga odlade eller odlingsbara jorden och
den tillbörliga skogstilldelningen och göra det i hemorten, vilket är det viktigaste?
Hur skall det kunna ske på den behövliga tidpunkten, i den vederbörliga
trakten, till den erforderliga beskaffenheten, i den behövliga omfattningen
och för det skäliga priset genom bönhörelse från makten, som har motstridiga
intressen? Hur skall man överhuvud taget kunna hjälpa eu arbetslös jordsökare
eller en frihetsälskande arrendator, om allenast slumpen, här och var

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

0

utskiftad av makten över jorden, skänker allenast några av dem möjligketer och
ofta, kanske oftast blott ett minimum av möjligheter?

2) De jordsökande äro också av 1928 års sammanstörtande fortfarande
för sina personer överlämnade till frivilligheten i högsta grad. De få själva
reda sig med författningar och realiteterna bäst de kunna på egen hand och på
egen bekostnad. Först, då det gäller att erhålla ett lån, äger egnahemsorganisationen
intressera sig i förehavandet, i den mån anvisade medel räcka till. På
denna ordning stupa väl otaliga behövande och i all synnerhet de mindre bemedlade.

3) Staten måste därför uppträda såsom målsman för den svagare. Endast
en rättsordning tryggad genom lag kan rymma all den omtanke, som erfordras.
Det kräves vakthållning om omistliga rättigheter och förpliktelser. Den jordsökandes
ställning blir en helt annan, om honom tillägges rätt till jorden i stället
för den nuvarande välgörenhetens ordnande.

4) Ett gammalt önskemål är, att rörelsen skall drivas direkt på statens risk.
Den blir icke stor. Men lägges den såsom nu på hushållningssällskapen, måste
dessa bliva försiktiga och utestänga mindre bemedlade.

5) Lånerörelsen blir således av flera skäl inriktad på att hjälpa företrädesvis
dem, som själva kunna bidraga med kontanta tillgångar. Det lär anses att
i medeltal detta bidrag bör uppgå till inemot 5,000 kr. Motionsvis föreslogs
förra året att söka avhjälpa detta missförhållande från ett håll genom arrendeupplåtelse
och från ett annat genom tillräcklig subvention. Det sammansatta
utskottet betonade särskilt den förra utvägen förmodligen såsom den billigaste,
ehuru den väl uppenbarligen är utsiktslös. Andra utvägar skulle dock också
få undersökas. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Sedan kom den nya egnahemsstyrelsen till regeringen med ett enhälligt förslag
om arrendeupplåtelser till lantarbetare. Det har betonats såsom en förtjänst
i förslaget, att det givetvis var grundat endast på »frivillighet» från jordägarens
sida, I trontalet bebådades framläggande av egnahemsstyrelsens förslag.
Förslaget har sedan skarpt kritiserats av Svenska lantarbetarförbundets styrelse.
Även den nuvarande regeringen lärer funnit denna produkt av den nya
reformen vara oantaglig. Trontalets löfte blir således inhiberat. Den nya
egnahemsstyrelsens enhälliga förslag till regeringen att genom lagförklaring
eller lagändring i visst fall rubba något på förbudslagen till bolagens förmån
lär icke heller bli föremål för regeringsproposition, utan det synes få stanna vid
att förslaget väckt en viss förvåning. Den gamla hushållningssällskapens
regim över egnahemsrörelsen synes ha ett visst grepp över den nya egnahemsstyrelsen.
»Frivilligheten» måste vara även dess grundsyn och sedan får det
väl som sagt gå hur som helst.

6) Vart man vänder sig äventyras följaktligen framfärden också av brist på
ett maktmedel emot frivillighetens obstruktioner. Detta maktmedel är expropriationsrätt,
som möjliggör rimliga överenskommelser. En dylik utväg får
emellertid, menar man, icke under några förhållanden ifrågakomma. Frivilligheten
ensam får triumfera. Skogsägarna säga öppet ifrån, att husbehovsskog
vilja de ej släppa till och i varje fall icke god skog utan således det minsta och

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

sämsta möjliga. Men även denna svårighet hoppas man få löst genom »frivillighet».

7) Fortfarande är egnahemsrörelsen även formellt förankrad hos hushållningssällskapen.
Dessa hava alltid varit frivillighetens förespråkare och motståndare
till en rättsordning. Den oundgängliga organisatoriska särskillnaden
mellan den sociala jordfrågan och den tekniska jordbruksvärden är fortfarande
ställd på framtiden. Sällskapens egnahemsnämnder och i varje fall deras majoriteter
äro sammansatta huvudsakligen såsom förut, och någon som helst representation
för de jordsökande förekommer icke.

Utskottet »har icke sig bekant några skäl», som böra föranleda riksdagen
att frångå sin förra året intagna ståndpunkt. Med de ovannämnda skälen och
flera till har utskottet dock även i år fått rikligen göra bekantskap. Det korta
skälet för avslag betyder således, att de ovannämnda synpunkterna ej förtjäna
något avseende och icke ens behöva diskuteras. Detta ådagalägger återigen
med en frigörande klarhet att här gälla icke några skäl. Besittningen av jorden
med dess makt över människor och naturens rikedomar är det ömtåligaste
ämnet av alla. Vi stå helt enkelt inför ett ganska ohöljt utslag av klasskampen.
»

2) av herr Olov son i Västerås, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava
följande lydelse:

»Utskottet finner det önskvärt, att egnahemsverksamheten helt frigöres från
hushållningssällskapen. Enligt utskottets mening bör den framtida egnahemsorganisationen
icke vara sammankopplad med någon sidoordnad organisation,
utan vara så anordnad, att något organ för det allmänna i allt har det avgörande
inflytandet över verksamheten. Givet är, att egnahemsorganisationen
skall stå under statens ledning och kontroll, men det torde måhända vara ändamålsenligt
att knyta den lokala organisationen även vid landstingen, varigenom
de lokala intressena kunde bliva bevakade. Möjligt är ju dock, att den
lokala organisationen kan på annat och för det allmänna fullt betryggande sätt
anordnas.

Under hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till ny, från hushållningssällskapen frigjord lokal
organisation för egnahemsverksamheten.»