Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1929 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående jordfrågans lösning i hela dess vidd på
grundvalen av en effektiv rättsordning.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott liänvisad motion, nr 177,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen
— med behjärtande av den gamla lagkommitténs testamente och tidsläget
— ville anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte omsider lägga en ledande tanke och en ordnande hand
på jordfrågan i hela dess vidd,
samt för ändamålet överväga skapandet av en effektiv rättsordning, tryggad
av lag, ledd av samhället samt byggd på rätt till omtanke för alla behövande,
i stället för de nuvarande lösliga ordningarna, grundade på välgörenhet med
slumpen och mäktiges nåd som vägledare.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för nämnda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Knappast pa nagot område hava under de senaste åren reformkrav framförts
med större intensitet än beträffande det komplex av sociala spörsmål, som
plägar sammanfattas under benämningen jordfrågan. Härom bära andra lagutskottets
utlåtanden under de sistförflutna åren ett tydligt vittnesbörd. .Årligen
har riksdagen haft att taga ståndpunkt till ett stort antal motioner i denna
fråga. Visserligen hava flera av dem icke vunnit riksdagens bifall, men andra
åter hava föranlett, att ett flertal viktiga frågor under de sistförflutna åren
erhållit sin lösning. Utskottet vill i sistnämnda hänseende erinra om ensittarlagen,
bolagsförbudslagen, den sociala arrendelagstiftningen, vanhävdslagen,
åborättslagen, jorddelningslagen och egnahemslagstiftningen. Vidare är att
märka, att ett flertal viktiga spörsmål upptagits till utredning. Sålunda ligger
frågan om fastighetsfideikommissens upphävande och fideikommissjordens tillgodogörande
för egnahemsbildningen hos Kungl. Maj:t till avgörande. Omfattande
och betydelsefulla äro vidare bland andra de uppdrag, som omhänderhavas
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 samt. 2 avd. 7 häft. (Nr 10—12.)
Utskottet.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
av 1927 års sakkunniga för utredning rörande ändrad lagstiftning för de
under lappmarkslagen lydande skogar, 1927 års jordbruksfastighets- och skogskreditsakkunniga,
sakkunniga för utredning rörande jordbrukets ekonomiska
läge m. in. samt sakkunniga för utredning rörande statens medverkan för vinnande
av skogsbörd å kalmarker m. fl. områden.
Utskottet kan med hänsyn härtill icke dela motionärens uppfattning, att
en allmän revision av hela jordlagstiftningen nu bör igångsättas. Den avfattning,
som motionären givit såväl sin förevarande hemställan som den till
grund därför liggande motiveringen, är för övrigt så allmänt hållen, att en
skrivelse av det innehåll, som sålunda påyrkats, skulle lämna föga ledning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 mars 1929.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Almkvist,
Frändén*, Thorberg* och Lindhagen samt fröken Hesselgren*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,
Ros, Ödström*, Johanson i Hallagården*, Jeppsson, Olovson i Västerås och Hedvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Linder, som ansett motionen lämna väl ringa vägledning för praktiska
åtgärders vidtagande, men tillika, med hänsyn till önskvärdheten av en
revision av jordlagstiftningen, ansett motionen förtjänt av bifall;
2) av herrar Thorberg, Magnusson i Kalmar och Hedvall;
3) av herr Lindhagen, vilken hemställt om bifall till motionens yrkande.
Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen utöver motionens motivering
ytterligare anfört:
»Utskottet har om denna liksom följande jordmotioner avgivit yttranden,
vilka äro inriktade på att formellt och reellt utarma de realiteter, om vilka är
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
3
fråga. Genom ett sådant framställningssätt berövas ock flertalet riksdagsmän
möjligheter att bilda sig en uppfattning om de synpunkter eller intressen i sak.
som här stå emot varandra.
Det är kanske riktigt, som utskottet säger, att reformkrav å den sociala
jordfrågans område framförts under senare tider med stor intensitet. Men
det är nu fråga om resultaten av dessa krav. Utskottet bar underlåtit att, såsom
väl är författningens mening, diskutera sakfrågorna och endast sökt samla
spillrorna av de framförda kraven till en stor hög, som skall verka genom
sin kvantitet.
Emot denna uppräkning, som ej ens är fullständig, behöver här blott erinras
att, såvitt angår antagna lagar, de behandlade frågorna ingalunda såsom utskottet
förmenar erhållit sin lösning. Åtskilliga viktiga avgöranden ha visserligen,
särskilt vid sekelskiftet, träffats. Men det har vid lagarnas antagande
och därefter betonats, att de i andra väsentliga avseenden tvärt om lämna
frågorna olösta. De menige, som lida under hjälplöshet och fattigdom, ha
slumpvis räckts en och annan allmosa, men förvägrats sin rätt i huvudsakliga
delar. Även i andra avseenden har i detta intressenas spel själva saken kommit
till korta.
Beträffande uppräkningen av pågående utredningar, omfattar denna tekniska
skogs- och jordbruksfrågor, som ligga på sidan om ifrågavarande till
andra lagutskottet hänvisade sociala jordfrågor. Utskottets uppräkning och
dess bemödande att söka betäckning t. o. m. bakom det bedrövliga läge, vari
frågan om fastighetsfideikommissen ligger, synes mig för övrigt i sin mån
ådagalägga just behovet av en ledande tanke och en ordnande hand på jordfrågan.
Denna och följande jordmotioner diskuterades av utskottet vid många sammanträden.
Detta hade ej varit möjligt, därest ej genom motionerna framförts
just en del huvudfrågor, om vilka intressekampen nu rör sig på förevarande
område. Det detaljerade framvisandet av fakta och folkets hjälplöshet gåvo
osökt anledning till denna diskussion. I utskottets utlåtanden har något vågsvall
från nämnda böljegång ej kommit till synes. Utskottet har nu som ofta
på sista tiden intagit en processuell ställning. Motionärerna äro kärande och
utskottet är svaranden. När svaranden icke godkänner kraven, bestrider han
dem helt enkelt såsom obestyrkta och inlåter sig ej i vidare övervägande om
deras realiteter, vilket väl dock varit avsikten med utskottens befogenhet att
avgiva »utlåtande» över väckt motion. Kärandens ställning blir så mycket
vanskligare, som hans inlaga numera i olikhet med tidigare praxis av kostnadsskäl
ej medtages i utskottens utlåtanden, den enda utvägen för att kärandens
talan vid sidan av utskottets svaromål skall bliva läst av riksdagens
ledamöter.
I förevarande fall har utskottet dock antytt, att motiveringen är så allmänt
hållen, att den lämnar föga ledning. Motionen ger dock, såsom jag tror, en
sakligt riktig upplinjering av det historiska och partipolitiska läget i jordfrågan.
Den är vidare i detalj verifierad av de följande motionerna.
När man går till strids på bred front, brukar man ju börja med att höja
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
en fana, i vars tecken frammarschen äger rum. Militärväsendets anhängare,
till vilka utskottsmajoriteten väl i stort sett räknar sig, brukar ju ock giva sin
hyllning åt de militära fälttecknen, och damerna brodera i silke och guld åt
de olika regementena sådana »allmänt hållna» symboler, vilkas innebörd dock
förstås av de menige och därigenom skänker dem den rätta hänförelsen. Men
utskottet har möjligen besjälats av den strategiska förnimmelsen, att om man
väl river ned den ifrågavarande motionens fälttecken, så är det lättare att därefter
förgöra de efterföljande kompanierna ett i sänder. Sådan är också intressekampens
statskonst på de flesta områden»; samt
4) av herr Olovson i Västerås, som anfört: »Det är ostridigt, att jordfrå
gan
under en lång följd av år varit föremål för behandling i riksdagen och att
en del icke helt betydelselösa lagstiftningsåtgärder i syfte att skapa en bättre
ordning på ifrågavarande område blivit vidtagna. Men det torde väl också
få anses ostridigt, att flera så kallade reformer visat sig vara verkningslösa
på grund därav, att den egendomslöses rätt i regel icke blivit tillräckligt beaktad.
En genomgripande revision av hela jordlagstiftningen synes därför
vara påkallad. Jag har därför inom utskottet förfäktat den meningen, att
behovet av en revision skulle framhållas i utskottets motivering.»