Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 29 januari 1929 kl. 1 e. m.
UHatande i anledning av Kungl. Maj.ls proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 23 § i lagen
den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus.
Genom en den 12 januari 1929 till riksdagen avlämnad proposition, nr 2,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 23 § i lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
Härigenom förordnas, att 23 § i lagen den 22 juni 1928 om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus skall i nedan angivna del erhålla
följande ändrade lydelse:
23 §.
1. Bestämmelserna i------januari 1929.
2. Taxa, som--------januari 1929.
Med utfärdande av taxa, som avses i 19 §, må anstå till dag, som
Konungen bestämmer.
I den — — — — — — — i tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, far
utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Enligt 19 § i förenämnda lag må läkare, som är ansvarig för sjukvård å
lasarett eller sjukstuga, icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står
i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 9 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)
Gällande bestämmelser.
193 29
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 1.
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal
eller å särskilt rum, avsett för sjuka å sadan sal. I den mån ej mellan den,
som driver sjukhuset, och läkare, som nyss nämnts, överenskommits, att
läkaren ej heller må mottaga särskild ersättning för vård av person, som intagits
å lialvenskilt eller enskilt rum, må läkaren för undersökning, behandling
eller skötsel av sådan person mottaga frivilligt tillbjuden ersättning.
Dock må i intet fall ersättning för dylik åtgärd begäras. Det åligger medicinalstyrelsen
att till ledning för den, som vill erlägga ersättning, som nu
berörts, utfärda en för sjukhuset avsedd taxa.
Angående upprättande och ikraftträdande av samt ändring i taxa, som nu
avses, skall enligt samma paragraf vad i 12 § stadgas om där omförmäld taxa
i tillämpliga delar lända till efterrättelse. I sistnämnda lagrum, vilket avser
bland annat taxa för mottagning å sjukhus för öppen sjukvård, föreskrives, att
sådan taxa på anmälan av sjukhusberedningen utfärdas av medicinalstyrelsen.
Då taxas utfärdande påkallas, skall beredningen tillika till medicinalstyrelsen
avlämna ett av beredningen och läkaren gemensamt uppgjort förslag därtill
eller, om enighet mellan beredningen och läkaren ej kunnat vinnas, av beredningen
och läkaren var för sig uppgjorda förslag, dock skall vad sålunda
stadgats om förslag av läkaren icke tillämpas, om läkartjänsten är vakant.
Där ej annat i vederbörlig ordning bestämts, skall taxan tillämpas från och
med månaden näst efter den, då lagakraftägande beslut rörande taxans utfärdande
föreligger. Yäckes av beredningen eller läkaren förslag om ändring
i taxan, skall beredningen göra anmälan därom hos medicinalstyrelsen. I
avseende å genomförande av sådan ändring skall vad som är stadgat om
taxas utfärdande i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Enligt 21 § skall
sjukhuslagen träda i kraft den 1 januari 1929, och i 23 § stadgas, att taxa,
som nyss nämnts, skall av medicinalstyrelsen utfärdas i god tid före sagda dag.
Propositionen. I propositionen föreslås sådan ändring av 23 §, att medicinalstyrelsens
skyldighet att utfärda sådan rådgivande taxa, som avses i 19 § i lagen, må
anstå till dag, som Konungen bestämmer.
Propositionen har föranletts av framställningar i ämnet från styrelserna
för Svenska landstingsförbundet och Svenska lasarettsläkareföreningen.
Den förstnämnda styrelsen har i sin den 7 november 1928 dagtecknade
skrivelse framhållit bl. a. följande. Såväl ett stort antal sjukliusberedningai
i riket som en av styrelsen i ärendet tillsatt kommitté ansåge, att ett uppskov
med taxas utfärdande vore oeftergivligen nödvändigt, om icke en rationell
lösning av frågan skulle äventyras. Förbundsstyrelsen hade efter noggrann
prövning kommit till enahanda resultat. Nödiga åtgärder för åstadkommande
av taxeförslag påginge eller förbereddes men taxefrågan förelåge
för närvarande i ett nära nog outrett skick. Även undersöktes möjligheten
att beträda den väg, som av lagen anvisats för att komma ifrån ersättningar
enligt taxa, d. v. s. att genom överenskommelser mellan sjukhusägaren och
läkaren åstadkomma ett förbud mot ersättning från rumspatienter. Uppskov
i taxefrågan vore därför erforderligt. Med hänsyn till vikten av att de under
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 3
hösten 1929 sammanträdande landstingen skulle kunna taga vederbörlig befattning
med ärendet, framför allt i vad anginge överenskommelser med
läkarna, borde uppskovet avse en tid av ett år.
Styrelsen för Svenska lasarettsläkareföreningen har i sin den 16 november
1928 dagteeknade skrivelse meddelat, att underhandlingar mellan styrelsen
och ovannämnda taxekommitté icke kunnat taga sin början förrän efter
lasarettsläkareföreningens möte den 16 november och att något resultat på
grund av ärendets komplicerade natur icke kunde förväntas inom de närmaste
månaderna. Styrelsen ansåge därför erforderligt, att uppskov till den
1 januari 1930 med taxas utfärdande bleve beviljat.
Medicinalstyrelsen har i ett över ovannämda framställningar avgivet yttrande
tillstyrkt det begärda uppskovet.
Utskottet, som vid granskning av det föreliggande förslaget icke funnit
anledning till anmärkning mot detsamma, uttrycker i anslutning till vad
departementschefen vid ärendets föredragning anfört sin förväntan, att uppskovet
icke skall bliva längre än ett år och att taxorna sålunda skola vara
utfärdade senast den 1 januari 1930. Utskottet får hemställa,
att propositionen måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 29 januari 1929.
På andra lagutskottets vägnar:
K Gr. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Almkvist, Sigfrid Hansson, Frändén,
Mellén, Berglund och Granström;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar,*) Bos,*) Hage, Johanson
i Hallagården,*) Wallerius,*) Sandström och Hansson i Trollhättan.
Utskottet.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.