Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
fullgjord skattebetalning splikt såsom villkor för rösträtt
samt för valbarhet till riksdagen ävensom om avskaffande
av census för valbarhet till första kammaren.
I de likalydande motionerna nr 228 i första kammaren av herr Reuterskiöld
och nr 353 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp
har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om verkställande av utredning i ovan angivna avseenden och om framläggande
i god tid före nästa ordinarie andra kammarval av förslag till
sådana ändringar i grundlag, att — med upphävande av census för
valbarhet till första kammaren — den politiska rösträtten och valbarheten
göres beroende av fullgjord skattebetalningsplikt till staten, där sådan
skett behörigen påförts under senast förflutna tre år, och valbarheten, vad
första kammaren angår, tillika av ägandet av kommunal rösträtt, under
förutsättning på lika sätt av tre års fullgjord kommunal skattebetalningsplikt,
allt med de begränsningar, vartill utredningen må föranleda.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Den vid 1918 års riksdag träffade uppgörelsen i författningsfrågorna
innefattade, att tidigare gällande utskyldsstreck vid valen till andra kammaren
helt avskaffades och vid de kommunala valen inskränktes till att
avse fullgjord skattebetalning för minst ett av de tre närmast före valen
förflutna åren. Förslag om utskyldsstreckets återinförande beträffande de
politiska och skärpning beträffande de kommunala valen hava därefter
åren 1921, 1924, 1926 och 1928 motionsvis framförts i riksdagen men
alltid blivit av konstitutionsutskottet avstyrkta och av kamrarna avslagna.
Sistnämnda år hänvisade konstitutionsutskottet till sitt vid närmast föregående
tillfälle, år 1926, avgivna utlåtande, där utskottet anfört följande:
»I sitt utlåtande angående det politiska utskyldsstrecket erinrade 1921
års konstitutionsutskott, till vars yttrande 1924 års konstitutionsutskott i
huvudsak hänvisade, om de motiv, som föranlett streckets avskaffande
och som enligt utskottets mening alltjämt ägde full giltighet. Man vore
på alla håll ense om att den oförvållade oförmågan att fullgöra skattskyldighet
ej borde leda till rösträttens förlust. Att, för att utesluta de egentBihartfj
till riksdagens protokoll 1929. 5 samt. H häft. (Nr 19—21.) 1
Historik.
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
liga skatteskolkarna, även beröva en mängd oförvitliga medborgare deras
rösträtt kunde enligt utskottets mening ur rättssynpunkt _ ej försvaras.
Under sådana förhållanden vore frågans kärnpunkt, om möjlighet funnes
att skilja på de fall då bristande vilja och de fall, då oförvållad oförmåga
varit anledning till försummelse i fråga om skattens betalning. Efter att
— i anslutning till det betänkande som 1918 avgavs av särskilda sakkunniga
för revision av utskylds- och fattigvårdsstrecken — hava dryftat
olika möjligheter för lösningen av detta spörsmål, konstaterade utskottet,
att de svårigheter, som, vilken utväg man än valde, mötte mot en uppdelning
av försumliga skattebetalare efter ''oförvållad oförmåga’ och
''bristande vilja’, vore oöverkomliga. Det var enligt utskottets mening
tydligt, att varje påtänkt system för en dylik uppdelning skulle innebära
godtyckligheter och orättvisor, som, ehuru av mindre omfattning, principiellt
vore i det närmaste lika svårartade som de olägenheter, vilka vidlådde
skattestrecket överhuvud. Utskottet gjorde slutligen ett principiellt
uttalande av följande innehåll: ''Genom utskyldsstrecket sammankopplades
frågorna om rösträtt och ekonomisk förmåga på ett sätt, som är för
en demokratisk uppfattning främmande. Streckets borttagande innebär
därför enligt utskottets mening en betydelsefull vinst för vårt politiska
liv, som också bland stora lager av vårt folk hälsades med en livlig tillfredsställelse.
Ett återinförande av strecket skulle innebära ett avsteg
från den princip om allmän rösträtt oberoende av ekonomiska kvalifikationer,
som nyss genomförts, och kan enligt utskottets uppfattning ur
principiell synpunkt ej försvaras.’
Vad beträffar det kommunala utskyldsstrecket erinrades därom, att gällande
bestämmelser om detta utskyldsstreck tillkommit genom en kompromiss
mellan de olika partierna vid 1918 års urtima riksdag. Det låge då
enligt utskottets mening i sakens natur, att någon principiellt fullt tillfredsställande
lösning av frågan icke gärna därigenom kunde ha uppnåtts.
Men ett bifall till motionärernas yrkanden skulle väsentligen innebära
en återgång till det förut rådande tillstånd, som genom den överenskomna
reformen förändrades, och för en sådan återgång hade enligt utskottets
mening inga hållbara skäl anförts. Genom den nya ordningen
hade åtminstone en lättnad vunnits i de efterverkningar av tillfälliga
ekonomiska svårigheter, som drabbat många oförvitliga medborgare i
form av rösträttens förlust, och att då åter borttaga denna lättnad kunde
enligt utskottets uppfattning icke anses förenligt med en sund samhällsutveckling.
De praktiska och principiella skäl, som sålunda tidigare anförts, äga
enligt utskottets mening fortfarande giltighet.
Då det i de nu föreliggande motioner 1:158 och 159 samt II: 20S och
209 hemställes om utredning om och förslag till sådana bestämmelser, att
dels det politiska utskyldsstrecket återinföres och det kommunala utskyldsstrecket
skärpes, dels härvid undantagas de, ''som drabbats av oförvållad
oförmåga att betala påförda utskylder’, vill utskottet i anslutning till vad
ovan anförts, betona, att en utredning rörande möjligheten att uppdela
försumliga skattebetalare efter ''oförvållad oförmåga’ och ''bristande vilja’
redan föreligger i det år 1918 avgivna betänkandet angående revision av
utskylds- och fattigvårdsstrecken.
Såsom i omförmälda betänkande närmare utvecklas, kunna for en dylik
uppdelning två olika vägar tänkas. Antingen skulle åt särskilda myndigheter,
vare sig de, som handhava justeringen av röstlängden, eller andra,
anförtros rätten att för varje fall fritt pröva förhandenvarande omstän
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It). 3
digheter och på grundval härav avgöra, huruvida bristande fullgörande
av skatteplikten borde leda till rösträttens förlust eller ej. Eller ock skulle
i lag givas fasta regler rörande do omständigheter, som skulle godtagas
såsom giltig ursäkt och åt justeringsmyndigheterna anförtros eu rent
formell prövning, huruvida dessa omständigheter för varje fall vore för
handen.
Att den första av de nämnda utvägarna ej lämpligen kan användas,
synes ligga i öppen dag. Att i ett ärende av så ömtålig beskaffenhet som
frågan om en medborgare skall få utöva en utomordentligt viktig medborgerlig
rättighet eller icke, låta avgörandet bero av en diskretionär
prövning, torde under inga förhållanden kunna anses tillrådligt. Ett dylikt
förfaringssätt skulle, huru kvalificerad den prövande myndigheten
än vore, lätt kunna leda till godtycke och i allt fall ofta orsaka misstankar,
att prövningsmyndiglieten i sina avgöranden icke förfore objektivt. Härtill
kommer att inrättandet av verkligt kvalificerade prövningsmyndigheter
skulle stöta på synnerligen stora svårigheter.
Även den andra tänkbara utvägen torde vid en närmare undersökning
visa sig ej vara framkomlig. En uppräkning i lagen av alla giltiga grunder
för utebliven skattebetalning skulle vara hart när omöjlig att åstadkomma.
Alla de skiftande orsaker, som kunna leda till oförvållat ekonomiskt
obestånd, kunna icke exakt angivas, och full eller ens nära nog
fullständig rättvisa kan därför ej åstadkommas. Härtill kommer att
frågan, om vilka orsaker till obestånd, som äro oförvållade, är ägnad att
väcka starka meningsskiljaktigheter. Ännu mera svårlösta äro spörsmålen
om vilken styrka och omfattning en till sin art godtagen ursäktsgrund
i det särskilda fallet bör äga samt huru den bevisning skall vara
beskaffad, som den skattskyldige bör kunna prestera. Vilka utvägar man
än komme att välja vid lösningen av dessa spörsmål, bleve — såsom de
sakkunniga utförligt utveckla — kännbara praktiska olägenheter och
påtagliga orättvisor för vissa befolkningsgrupper ofrånkomliga. Härtill
komma de likaledes ytterligt svårlösta frågorna, huru stora de belopp, till
vilka respektive förluster uppgått, skola vara för att kunna anses medföra
oförmåga att betala skatt, huru bevisningen för beloppens storlek skall
presteras m. m.
Utskottet vill slutligen framhålla, att, såsom i motionerna 1:158 och
II: 208 erinras, frågan om åtgärder för åvägabringande av en rationell
skatteuppbörd för närvarande är föremål för utredning. Skulle denna
utredning leda till ett tillfredsställande resultat, torde här berörda spörsmål
väsentligen förlora i betydelse.»
Konstitutionsutskottet får hänvisa till sin förut uttalade uppfattning i
utskyldsstrecksfrågan. Den pågående utredningen om åtgärder för en rationellare
skatteuppbörd kan väntas bliva slutförd i år, och det torde icke
vara uteslutet, att hela den förevarande frågan därigenom förlorar nämnvärd
praktisk betydelse. Att införa eller skärpa utskyldsstreck beträffande
rösträtten endast för att på denna väg erhålla skärpta villkor för valbarhet
— vilket synes vara huvudskälet för motionärernas förslag om utskyldsstreck
vid rösträtten — bör enligt utskottets mening icke komma i fråga.
Ej heller finner utskottet, som i sitt utlåtande nr 20 föreslår riksdagen att
som vilande antaga grundlagsändring om valbarhetscensus’ avskaffande, att
census bör ersättas med fullgjord skattebetalningsplikt som villkor för val
-
Utskottets
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
barhet till första kammaren, utöver vad kravet på innehav av kommunal
rösträtt innebär, eller att något utskyldsstreck som villkor för valbarhet
till andra kammaren bör införas.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 maj 1929.
På konstitutionsutskottet vägnar:
K. von GEIJER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, David Bergström*, G. U. Hansson, Hellberg,
Vennerström, Ljunglund, Larsén, Sundberg, Carl Eriksson , Alexander Nilsson,
Engberg, Hallén, Forssell, Laurén*, Lindmark, Karlsson i Vadstena*, Petersson
i Broaryd, Holmström och Lunden.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar von Geijer, Ljunglund, Sundberg, Alexander Nilsson,
Forssell, Laurén, Lindmark, Petersson i Broaryd och Holmström, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
Med anledning av de föreliggande motionerna av herrar Reuterskiöld och
Olsson i Kullenbergstorp vill utskottet uttala, att trots de nuvarande censusbestämmelsernas
bristfälliga utformning och ehuru de genom penningevärdets
fall förlorat i effektivitet, måste deras innebörd anses vara en av grundlagen
ställd fordran på de väljande korporationerna att tillse, att i första kammaren
insättas representanter med en viss grad av ekonomisk stabilitet och
ansvarskänsla. Utskottet finner det med hänsyn härtill icke tillrådligt att
utan vidare utdöma census såsom valbarhetsvillkor ifråga om första kammarens
ledamöter.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
5
I motionerna framföras förslag om en utredning, syftande till fullgjord
skattebetalningsplikt till staten, där skatt till staten behörigen påförts under
senast förflutna tre år, såsom villkor för den politiska rösträtten samt tillika
till tre års fullgjord kommunal skattebetalningsplikt såsom villkor för kommunal
rösträtt. Valbarheten till andra kammaren skulle därefter självfallet
vara beroende av fullgjord skattebetalningsplikt på angivet sätt till staten,
och valbarheten till första kammaren dessutom beroende av fullgjord skattebetalningsplikt
till kommunen, likaledes under nyss angiven tid. Enligt
motionärernas mening skulle valbarhetscensus slopas i samband med införandet
av dessa utskyldsstreck.
Utskottet finner det i hög grad av behovet påkallat, att en utredning
snarast igångsättes, syftande till införandet av ett 3-årigt politiskt och
kommunal utskyldsstreck. Kravet på fullgjord skattebetalningsplikt i nödigt
effektiv omfattning såsom villkor för utövande av politisk och kommunal
rösträtt är enligt utskottets mening ett rättfärdighetskrav, som skyndsamt
måste tillgodoses.
Utskottet vill tillika uttala, att utskottet icke håller det för uteslutet, att
under den i motionerna begärda utredningen beträffande utskyldsstrecken,
som utskottet vill förorda, det kan komma att bliva sannolikt, att genom
den förändring i väljarekårens sammansättning, som ett införande av ett
kommunalt utskyldsstreck av nyssnämnda innebörd får antagas skola medföra,
frågan om censusbestämmelserna beträffande första kammarens ledamöter
får ett mindre intresse. Bestämmelserna härom kunna då måhända
helt slopas.
På grund härav får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 228 och
II: 353 ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
verkställande av utredning i ovan angivna avseenden
och om framläggande i god tid före nästa ordinarie
andra kammarval av förslag till sådana ändringar i
grundlag, att — eventuellt med upphävande av census
för valbarhet till första kammaren — den politiska
rösträtten och valbarheten göres beroende av fullgjord
skattebetalningsplikt till staten, där sådan skatt behörigen
påförts under senast förflutna tre år, och valbarheten,
vad första kammaren angår, tillika av ägandet
av kommunal rösträtt, under förutsättning på lika sätt
av tre års fullgjord kommunal skattebetalningsplikt,
allt med de begränsningar, vartill utredningen må föranleda.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
2) av herrar David Bergström och Lundén, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:
Som känt har det av motionärerna hävdade kravet tidigare blivit av riksdagen,
under medverkan från dess samtliga partier, underkänt, på grund
av att dess tillämpning ansetts förbunden med vissa ofrånkomliga orättvisor.
Vid den allmänna uppgörelse rörande våra politiska och kommunala rösträttsförhållanden,
som träffades i och med de därom fattade besluten under
åren 1918—1921, fann man sig i stället från olika sidor böra söka lösningen
i åtgärder, varigenom frågan om de skatteförsumligas ställning skulle erhålla
en väsentligt reducerad betydelse. I dylikt syfte tillkommo vissa bestämmelser
i Lagen om införsel i lön. Vidare begärde riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t utredning och förslag rörande en mera rationell skatteuppbörd.
År 1924 tillsattes sakkunniga för en sådan utredning, vilken lär
kunna förväntas föreligga inom de närmaste månaderna. I vad mån ett
därpå grundat förslag skall kunna infria de därtill knutna förväntningarna
i här berört avseende är givetvis omöjligt att nu förutsäga. Den av statsmakterna
anvisade utvägen har sålunda ännu icke prövats, och de verkningar,
till vilka den kan leda, böra därför avvaktas. Vid sådant förhållande
har utskottet icke kunnat giva motionärernas yrkande sin anslutning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna nr 228 i första kammaren och nr 353
i andra kammaren icke måtte utav riksdagen bifallas.