20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.

Frågans riksdagsbehandling
1928.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anlechning av väckt motion om
utredning och förslag om en utvidgning av gällande bestämmelser
om kommunala nybildningar m. m.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 118, har lierr Thulin hemställt,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhalla om utredning av frågan
om och på vad sätt genom lagstiftning förhållandet mellan kommuner, som
gränsa intill varandra och i ett eller flera avseenden hava intressen av beskaffenhet
att böra samfällt regleras, må kunna praktiskt ordnas samt om framläggande
för riksdagen av de förslag, som av utredningen må föranledas».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Förevarande motion är, såsom av motiveringen framgar, närmast föranledd
av den förefintliga bristen på samorganisation mellan Stockholm och dess förorter.
Spörsmålet om åstadkommandet av en sådan organisation bragtes även
förra året av samme motionär som nu under riksdagens prövning. Konstitutionsutskottet
förklarade i sitt då avgivna utlåtande (nr 24), att det onekligen
förelåge ett behov i angivna hänseende, enär i första hand med avseende å kommunikationsangelägenheterna
men även pa andra kommunala områden Stockholm
och dess förorter vore i hög grad beroende av varandra. De Stockholm
omgivande tjugutvå kommuner, vilka helt eller delvis låge inom förortsområdet,
hade i flera hänseenden större naturlig gemenskap med Stockholm än med
övriga delar av Stockholms län, därmed de dock vore förenade ej blott administrativt
utan genom landstingsorganisationen även kommunalt. Möjligheten att
ingå komunalförbund mellan Stockholm och kringliggande kommuner kunde
föga bidraga att lösa de gemensamma kommunala frågorna. Å andra sidan
framhöll utskottet, att bildandet av en gemensam kommunal organisation för
Stockholm och dess omgivningar vore ett synnerligen vittutseende företag, samt
att frågan, huru förhållandet mellan det egentliga Stockholms och ett sålunda
bildat »Stor-Stockholms» förvaltning skulle regleras, torde bliva utomordent -

K o ris t i tu tion s u t liko 11 els utlåtande Nr 13.

21

bgt svårlöst. Utskottet framhöll vidare, att man möjligen skulle kunna tänka
sig eu gemensam kommunal organisation endast för trafik- och stadsplanefrågor,
men erinrade samtidigt om det nyss framlagda betänkandet med förslag
till stadsbyggnadslag in. in., vilket förslag, om det genomfördes, möjligen kom
me att underlätta lösandet av sistnämnda frågor. Utskottet fann för den skull,
att, innan man toge ställning till det av motionären framlagda förslaget, man
först skulle undersöka, vilka konsekvenser stadsbyggnadslagförslaget, kunde
komma att få beträffande »Stor-Stockholms» aktuella trafik- och stadsplanefrågor.
Vidare framhöll utskottet, att, därest en överkommun för »Stor-Stoekliolm»
infördes, detta kunde komma att medföra nödvändigheten av att utsträcka
överstathallarskapet till att omfatta hela »Stor-Stoekholm». vilket i sin tur
kunde framtvinga en uppdelning av återstoden av Stockholms län på de angränsande
länen. Även ansåg utskottet, att den lösningen av problemet kunde
diskuteras, att Stockholms stad med sig fullständigt inkorporerade åtminstone
de närmast staden belägna kommunerna. Utskottet slutade sålunda med att
förklara, att det funne den synnerligen invecklade frågan icke vara i sådant
läge, att utskottet ville tillstyrka initiativ från riksdagens sida till en utredning,
för vilken utskottet icke funne sig kunna giva några riktlinjer, samt hänvisade
till att de intresserade kommunerna själva kunde taga initiativ i den för
dem speciella frågan. Sex av utskottets ledamöter reserverade sig till förmån
för utredning i ämnet. Utskottets avstyrkande hemställan bifölls av kamrarna.

Konstitutionsutskottet kan i huvudsak hänvisa till det förra året avgivna
utlåtandet. Utskottet finner fortfarande det föreliggande spörsmålet varn i ett
sådant läge, att något initiativ från riksdagens sida icke bör tagas. Beträffande
den mest aktuella sidan av saken, anordnandet av samverkan på stadsplaneväsendets
område, framhålles av motionären, att förslaget till stadsbyggnadslag
blivit utsatt för mycken kritik och att det kan ifrågasättas, om detsamma
kommer att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Vidare framhalles,
att även om detta förslag genomfördes i den omfattning, som det framlagts,
detsamma icke vore ägnat att för »Stor-Stockholms» del lösa frågan om
genomförandet av en regionplan (d. v. s. en för angränsande kommuner gemensam
schematisk huvudplan), enär stadsbyggnadslagförslaget endast förutsatte
kommunalförbund på frivillighetens grund för regionplanefrågor och det icke
gärna kunde tänkas, att en regionplan för »Stor-Stockholm» skulle kunna genomföras
annat än av en kommunal organisation, i vilken samtliga berörda kommuner
vore tvungna att ingå. Utskottet vill emellertid erinra därom, att förslaget
till stadsbyggnadslag nu är föremål för överarbetning, därvid även frågan
om regionplaner torde komma under övervägande. Vidare vill utskottet
erinra, att frågan om en regionplan för »Stor-Stockholms» del nu synes vara på
god väg att lösas genom frivillig samverkan mellan Stockholm och förorterna.
De på initiativ av länsstyrelsen i Stockholms län tillkomna, av förorterna utsedda
regionplanedelegerade hava nu i samarbete med Stockholms stad framlagt
förslag, huru en regionplan för »Stor-Stockholm» skulle utarbetas och huru
kostnaderna därför skulle täckas. Riksdagen har också i år på Kungl. Maj:ts

U Iskottets
yttrande.

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

förslag för ändamålet beviljat anslag av statsmedel. Därest det i framtiden
skulle visa sig, att lagstiftning behöves för åstadkommande av en organisation,
som kunde genomföra den utarbetade regionplanen, kan det förväntas, att
Kungl. Maj:t kommer att förelägga riksdagen förslag därom.

Vad vidkommer andra angelägenheter än kommunikationsfrågor, som kunna
vara gemensamma för Stockholm och dess förorter, torde behovet av lagstiftning
för åstadkommande av samverkan på dessa områden icke vara så överhängande,
att man icke för positiva åtgärders vidtagande bör avvakta en klarare
åsiktsbildning i frågan än vad för närvarande finnes. Utanför Stockholmstrakten
torde behovet av lagstiftning i ämnet endast i ringa utsträckning göra
sig gällande.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 8 april 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. VON G EU ER,

Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, David Bergström, Thulin, Stendahl''"'',
G. W. Hansson, Hellberg■*, Sandegård, Larsén, Sundberg, Alexander Nilsson, Gustafson
i Kasenberg*, Jansson i Edsbäcken, Borg, Laurén, Andersson i Igelboda, Lindmark*,
Karlsson i Vadstena, Petersson i Broaryd* och Alströmer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar von Geijer, David Bergström, Thulin, G. W. Hansson, Hellberg,
Larsén, Laurcn, Andersson i Igelboda och Karlsson i Vadstena, vilka j jk åt,
att utskottet måtte hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning av frågan om och på vad sätt förhållandet mellan stadssamhällen
och till desamma angränsande kommuner må i avseende å trafikoch
kommunikationsfrågor kunna genom lagstiftning samfällt ordnas efter
praktiska linjer samt framläggande för riksdagen av de förslag, som av utredningen
kunde föranledas.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

291096