Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
17
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
utrikesnämndens omvandling till ett utrikesutskott eller
fredsutskott.
_ I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 214, har herr Lindhagen hemställt, »att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen
framlägga förslag till grundlagsändring i syfte att utrikesnämnden omvandlas
till ett utrikesutskott eller fredsutskott, som äger bereda till riksdagen
hänskjutna utrikespolitiska frågor, som ej böra handläggas av annat
utskott.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Då utrikesnämnden genom grundlagsändringar av år 1921 inrättades, skedde
detta i syfte att tillmötesgå önskemålet om en bättre samverkan mellan regering
och riksdag på utrikespolitikens område än tidigare varit fallet. Nämnden
utformades till en fast, jämväl mellan riksdagarna verksam delegation, som
skulle av regeringen höras vid den förberedande handläggningen av utrikesärenden
av större vikt. De särskilda meningsriktningar, som vunnit avsevärd anslutning
inom riksdagen, fingo tillfälle att genom sina representanter i nämnden
direkt samråda med regeringen om utrikesärenden. Genom nämndens tillkomst
bereddes salunda riksdagen och dess olika meningsgrupper ett beaktansvärt
om än indirekt inflytande på utrikespolitiken.
Motionären föreslår nu, i syfte att uppnå ett bättre samarbete på utrikespolitikens
område mellan regering och riksdag, utrikesnämndens omorganisation
till ett utrikes- eller fredsutskott med uppgift att bereda sådana till riksdagen
hänskjutna utrikespolitiska frågor, som ej böra handläggas av annat utskott.
Konstitutionsutskottet anser sig ej kunna tillstyrka detta förslag. Med hänsyn
till utrikesärendenas ofta ömtåliga natur och den diskretion, som i följd
därav måste iakttagas vid deras handläggning, hyser utskottet den uppfattningen,
att en omvandling av utrikesnämnden till ett riksdagsutskott vore ägnad
att göra regeringen mindre benägen för en oförbehållsam samverkan med
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 5 saml. 9 höft. (Nr 9—13.)
2
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
riksdagen på utrikespolitikens område än vad för närvarande genom rådplägningar
med nämnden är fallet och sålunda snarare motverka än gagna motionärens
huvudsakliga syfte. En dylik omgestaltning av nämnden skulle
dessutom innebära, att det enligt konstitutionsutskottets mening betydelsefulla
personliga samråd mellan regeringen och riksdagens förtroendemän vid den
förberedande handläggningen av viktigare utrikesärenden, som nu äger rum,
och som kan påfordras även mellan riksdagarna, skulle komma att upphöra.
Konstitutionsutskottet vill emellertid ej bestrida, att det vore önskvärt, att
riksdagen i dess helhet bereddes mera ingående kännedom om förekommande utrikespolitiska
frågor än nu är fallet. Detta mål torde dock lämpligen kunna
vinnas utan någon grundlagsändring, därest regeringen oftare än hittills gjorde
bruk av den i 56 § riksdagsordningen anvisade utvägen att lämna muntliga meddelanden
till riksdagen i utrikespolitiska frågor.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 5 april 1929.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GrEIJEK.
Närvarande: Herrar von Geijer, S av ström, Strömberg, David Bergström, G. W.
Hansson, Hellberg, Sandegård*, Ljunglund*, Sundberg, Alexander Nilsson, Åkerberg,
Magnusson i Tumhult*, Gustafson i Kasenberg*, Engberg, Jansson i Edsbäcken,
Persson i Trången, Pehrsson i Göteborg*, Lindmark, Fast och Brännberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Fast, som med instämmande av herr Engberg ansett, att utskottets
motivering bort hava följande lydelse:
Då utrikesnämnden genom grundlagsändringar av år 1921 inrättades, skedde
detta i syfte att tillmötesgå önskemålet om en bättre samverkan mellan regering
och riksdag på utrikespolitikens område. Nämnden utformades till en
fast, jämväl mellan riksdagarna verksam delegation, som skulle av Konungen
höras över utrikespolitiska frågor av större vikt. Olika meningsriktningar
inom riksdagen fingo genom utrikesnämndens tillkomst möjlighet till ett indirekt
rådgivande inflytande på landets utrikespolitik.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
lit
Motionären föreslår nu, i syfte att uppnå ett bättre samarbete på utrikespolitikens
område mellan regering och riksdag, utrikesnämndens omorganisation
till ett utrikes- eller fredsutskott, med uppgift att bereda sådana till
riksdagen hänskjutna utrikespolitiska frågor, som ej böra handläggas av annat
utskott. Konstitutionsutskottet anser sig ej kunna tillstyrka motionärens
förslag. Utskottet är icke övertygat om att ett fullföljande av motionärens
linjer skulle medföra ett intimare samarbete mellan regering och riksdag eller
åstadkomma större offentlighet i utrikespolitiska frågor. Då utrikesärendena
i viss utsträckning äro av ömtålig natur, måste diskretion i följd härav iakttagas
vid dessa ärendens handläggning. En omvandling av utrikesnämnden till
ett ständigt arbetande riksdagsutskott kunde bliva ägnat att göra regeringarna
ännu mera benägna till återhållsamhet i samverkan med riksdagen på utrikespolitikens
område, än som nu är fallet. Eu dylik omgestaltning av utrikesnämnden
skulle dessutom innebära, att det personliga samråd mellan Konungen
och riksdagens valda förtroendemän vid den förberedande handläggningen
av utrikesärenden, som nu i viss utsträckning äger rum och som kan påfordras
även mellan riksdagarna, skulle komma att upphöra.
Då utrikesnämnden inrättades, hystes av många förhoppningar om ett intimare
samarbete mellan regeringen och riksdagen i utrikespolitiska frågor.
Utskottet vill emellertid icke bestrida, att utvecklingen på detta område medfört
en känsla av besvikelse. Utskottet finner det vara önskvärt, att riksdagen
i sin helhet beredes mera ingående kännedom om förekommande utrikespolitiska
frågor, än nu är fallet, samt att den sekretess, som i vissa fall är behövlig,
inskränkes till vad som är av behovet påkallat. Utskottet anser emellertid,
att dessa önskemål borde kunna vinnas utan grundlagsändringar.