20

Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 4.

Motionen.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring och tillägg i
3 § av lagen om kyrkofond.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
280, vilken överlämnats till första lagutskottet och sedermera enligt överenskommelse
mellan detta utskott och bankoutskottet hänskjutits till behandling
i sammansatt banko- och första lagutskott, har herr Forssell föreslagit
här nedan närmare omförmälda ändring i 3 § av lagen den 9 december
1910 om kyrkofond. Motionären har tillika hemställt, att vederbörande
utskott måtte vidtaga de omredigeringar av övrig lagtext, som kunde bliva
erforderliga vid ett eventuellt tillstyrkande av förslaget.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till den av honom väckta motionen inom andra kammaren
nr 279.

I 3 § av lagen om kyrkofond uppräknas vissa tillgångar, som årligen inflyta
till kyrkofonden. Bland annat höra hit enligt 4 mom. medel, som inflyta
för försåld skog från prästerskapet anslagna löneboställen med vissa
undantag, samt enligt 5 mom. överskott, som å de i 19 § 2 och 3 mom. i
lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning avsedda,
årligen inflytande avlöningsmedel -— d. v. s. boställsarrenden och
avgälder av avsöndrade lägenheter m. m. — kan i ett pastorat uppkomma,
sedan vad därav för året erfordras till gäldande av de för prästerskapet
därstädes fastställda löner tagits i anspråk. Av nämnda skogsförsäljningsmedel
skall så stort belopp, som i särskild ordning fastställes, enligt
19 § 4 mom. i prästlöneregleringslagen i erforderlig mån användas till bestridande
av prästerskapets avlöning.

I motionen föreslås nu, att uppräkningen i 3 § av kyrkofondslagen av de
till kyrkofonden ingående tillgångarna skall avslutas med följande stadgande:
dock med rätt för Konungen att, i den mån kyrkofondens ändamål
därigenom icke skulle komma att äventyras, medgiva vederbörande församling
att disponera överskottsmedel, om vilka i 5 mom. talas, ävensom

21

Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 4.

för prästerskapets avlöning icke disponerade skogsförsäljningsmedel, som
avses i 19 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning, till andra
kyrkliga ändamål inom pastoratet.

För särskilda församlingars vidkommande har fråga om användning
av skogsförsäljningsmedel till andra kyrkliga ändamål än avlöning av
prästerskapet varit föremål för statsmakternas prövning. Sålunda må erinras,
att Kungl. Maj:t i skrivelse nr 13 föreslog 1925 års kyrkomöte att för
sin del medgiva, att av icke disponerade skogsförsäljningsmedel från den till
kyrkoherdebostället i Ekshärads församling — där ny lönereglering träder
i kraft först år 1933 — hörande utskogen Knappåsen finge utgå anslag för
restaurering av församlingens kyrka. I anledning av förslaget anförde
kyrkolagsutskottet i betänkande nr 36 hland annat, att de skogsförsäljningsmedel,
som inflöte från den i ärendet omförmälda utskogen, skulle
tillföras kyrkofonden. Utskogen syntes vara att anse såsom en prästerlig
avlöningstillgång, vars avkastning alltså huvudsakligen skulle användas
för prästerskapets behov. Mot användandet av ifrågavarande försäljningsmedel
på föreslaget sätt mötte alltså enligt kyrkolagsutskottets åsikt mycket
starka betänkligheter. Dessa betänkligheter måste i främsta rummet
riktas mot användandet av medlen till sådana föreslagna ändamål som anskaffande
av orgel och tornens samt kyrkans elektrifiering och förseende
med värmeledning, vilka ändamål vore för anlitande av boställets skogstillgång
alltför främmande för att kunna av utskottet tillstyrkas. I viss
mån annorlunda ställde sig saken, anförde utskottet, med avseende å reparationen
av själva kyrkobyggnaden. Med hänsyn till vissa angivna särskilda
förhållanden hade så starka billighetsskäl synts utskottet föreligga
för bifall till begäran om anslag, såvitt anginge kyrkoreparationen, att utskottet
ansett sig kunna avse från betänkligheterna i denna del. Något
precedensfall med tillämpning å andra kyrkobyggnader och andra församlingar
kunde och finge därigenom icke skapas. Det vore nämligen så gott
som otänkbart, att annorstädes i landet kunde föreligga samma eller ens
likartade förhållanden, som i detta ärende kommit till synes. På grund av
det anförda hemställde utskottet, att kyrkomötet måtte för sin del medgiva,
att ett reducerat anslag finge utgå för restaurering av ifrågavarande
kyrkobyggnad. Kyrkomötet biföll emellertid Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.
Sedan Kungl. Maj:t avlåtit proposition i ämnet, nr 30, till riksdagen,
biföll även riksdagen förslaget.

Vid 1927 års riksdag hemställdes i motionen II: 34, att riksdagen skulle
medgiva, att av icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället
i Ovanåkers församling anslag finge utgå för restaurering av
församlingens kyrka m. m. Riksdagen uttalade på hemställan av statsutskottet
i utlåtande nr 44, att mot bifall till motionen otvivelaktigt
principiella betänkligheter måste resa sig. Å andra sidan fann riksdagen

Disposition i
särskilda fall
av skogsförsäljningsmedel
för
andra kyrkliga
än dam dl
än prästerskapets
avlöning.

Utskottet.

22 Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande JVr 4.

emellertid, att vissa billighetsskäl kunde anföras till stöd för motionärens
yrkande. Då ärendet syntes riksdagen tarva ytterligare utredning, hemställde
riksdagen hos Kungl. Maj:t om verkställande av sådan utredning
samt framläggande för riksdagen av förslag i ämnet. Sedan utredning numera
blivit verkställd, är ärendet för närvarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

Jämväl vid innevarande års riksdag har i en väckt motion, II: 38, framförts
ett likartat yrkande, nämligen beträffande Ore församlings kyrka.
I sitt över motionen avgivna, av riksdagen godkända utlåtande nr 57 anförde
statsutskottet efter erinran om riksdagens beslut rörande motionen
vid 1927 års riksdag:

Jämväl i nu förevarande fall synes utskottet ur billighetssynpunkt skäl
kunna anföras för bifall till motionärens hemställan. Ärendet är dock av
sådan beskaffenhet, att det förefaller utskottet vanskligt att taga ställning
till frågan på grundval av den utredning, som av motionären förebragts. I
likhet med vad som skedde i förenämnda fall angående Ovanåkers kyrka
anser utskottet lämpligast, att saken blir föremål för närmare undersökning
från vederbörande myndigheters sida, och vill därför föreslå, att
riksdagen i anledning av motionen hos Kungl. Maj:t begär utredning i
ämnet ävensom framläggande för riksdagen av det förslag, vartill berörda
utredning må föranleda.

Den skrivelse, som riksdagen i enlighet härmed avlät, remitterades den
12 maj 1929 till kammarkollegium.

Vid prövningen av den i motionen väckta frågan har utskottet väl funnit
vissa skäl kunna anföras till förmån för motionärens förslag, om än å
andra sidan betänkligheter också synas resa sig däremot. Emellertid torde
det icke vara erforderligt att nu intaga någon mera bestämd ståndpunkt
till förslaget. Såsom utskottet närmare omförmält i sitt denna dag avgivna
utlåtande nr 3, pågår för närvarande en utredning av frågan rörande
nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen
och förvaltningen av prästlönejorden m. m. Det torde kunna antagas,
att motionärens förslag vid denna utredning blir föremål för övervägande.
Innan utredningen slutförts och resultatet därav blivit föremål
för Kungl. Maj:ts prövning, lärer det ej vara lämpligt, att riksdagen tager
ställning till motionärens förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1929.

På sammansatta banko- och första lagutskottets vägnar:
J. W. SPENS.

Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 4.

23

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: greve Spens, herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,
Berling, Larson i Lerdala*) och Klefbeck*);

från andra kammaren: herrar Byberg, Svedman, Lindley, Jonsson i Risinge*) och Grapenson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.