16

Sammansatt banko- och forsta lagutskotts utlåtande Nr 3.

Gällande

rätt.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 19 § av lagen
om reglering av prästerskapets avlöning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
279, vilken överlämnats till första lagutskottet och sedermera enligt överenskommelse
mellan detta utskott och bankoutskottet hänskjutits till behandling
i sammansatt hanko- och första lagutskott, har herr Forssell föreslagit
här nedan närmare omförmälda ändring av 19 § i lagen den 9 december
1910 om reglering av prästerskapets avlöning. Motionären har tilllika
hemställt, att vederbörande utskott måtte vidtaga de omredigeringar
av övrig lagtext, som kunde bliva erforderliga vid ett eventuellt tillstyrkande
av hans förslag.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 19 § i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets
avlöning, sådan denna paragraf lyder enligt lagar den 17 december 1926
och den 28 september 1928, skola till bestridande av de för kyrkoherdar och
komministrar fastställda lönerna ävensom ersättningar och arvoden till de
så kallade ständiga adjunkterna, i den mån sådant erfordras, i nedan
nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande
3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela det inkomstbelopp,
för vilket allmän kommunalskatt skall inom pastoratet utgöras,

2) arrenden av ecklesiastika lönehoställen med vissa angivna undantag,

3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen, som
nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt
behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning
av prästerskapet i pastoratet avsedda medel, med undantag av
Sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen
eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel, utgående med ett
efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter
till erforderligt belopp. I 21 § av löneregleringslagen är föreskrivet, att
om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sam -

Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 17

manlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets bela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom beträffande
lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra.

I den mån de under punkterna 2)—4) angivna inkomsterna ej tagas i
anspråk för bestridande av pastoratets utgifter för prästerskapets avlöning,
skola de enligt 3 § i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond tillfalla
kyrkofonden.

Enligt motionärens förslag skola för bestridandet av prästerskapets
löner m. m. i anspråk tagas i första rummet de avlöningstillgångar, som
är o upptagna under punkt 2) bär ovan, i andra rummet de under punkten
3) upptagna avlöningstillgångarna samt i tredje rummet de tillgångar,
som upptagits under punkt 4). I sista band skola enligt förslaget användas
församlingsavgifter till erforderligt belopp, dock ej överstigande sex
öre för varje belt eller påbörjat tiotal kronor av bela inkomstbeloppet
inom pastoratet, beräknat på närmare angivet sätt. Innebörden av detta
förslag är huvudsakligen, att utdebitering av församlingsavgifter skall
komma i fråga först i den mån pastoratets övriga avlöningstillgångar icke
äro tillräckliga för bestridande av avlöningen till prästerskapet i pastoratet.
Ett genomförande av förslaget skulle bland annat medföra minskad
inleverering från pastoraten till kyrkofonden och därigenom motverka den
enligt motionärens mening olämpliga fondbildning, som nu äger rum genom
kyrkofondens tillväxt, ävensom stimulera pastoratets intresse för en
rationell förvaltning av avlöningstillgångarna.

En i viss mån likartad fråga var föremål för prövning vid 1927 års riksdag.
I likalydande motioner 1:175 och II: 263 yrkades nämligen då, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om och på vad sätt ett bättre
ekonomiskt utbyte av de lokala ecklesiastika avlöningstillgångarna skulle
kunna utvinnas, varvid särskilt borde tagas under omprövning betydelsen
av att församlingarna tillerkändes större medinflytande i förvaltningen
av och dispositionen för avsett ändamål över avkastningen från nämnda
avlöningstillgångar, ävensom att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I motiveringen
till motionerna uttalades bland annat, att därest en församling
bleve berättigad att för avlönande av sitt prästerskap i första hand använda
sig av avkastningen från sina ecklesiastika boställen, intresset för
dessas avkastning givetvis skulle bliva ett belt annat än nu, då endast i
jämförelsevis fåtaliga fall utdebiteringen inom församlingen påverkades
av arrende- eller skogsavkastningsbelopp o. s. v.

I utlåtande nr 3 över den inom första kammaren väckta motionen anförde
kammarens andra tillfälliga utskott:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 2 avd. 1 häft. (Nr 1—4.) 2

Motionen.

Behandling
vid 1927 drs
riksdag av i
viss män
likartad
fråga.

Pågående utredning
i
ämnet.

18 Sammansatt banko- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Frågan om ett gott utbyte av de lokala ecklesiastika avlöningstillgångarna
är givetvis ett spörsmål av utomordentligt stor betydelse. Det har
dels eu statlig betydelse, i det att kyrkofondens intressen beröras av detsamma,
dels ock ett lokalt kommunalt intresse, då det inverkar på den
kommunala uttaxeringen för kyrkliga ändamål. Det är därför förklarligt,
att det mindre goda utbyte av dessa tillgångar, som man i många fall ansett
sig kunna konstatera under de förhållanden, som tillskapats genom
den ecklesiastika lagstiftningen av år 1910, väckt oro och framkallat överväganden,
hur bättre utbyte skulle kunna ernås. De viktigaste förslag,
som i sådant syfte framlagts, äro de, som innefattas i kyrkofondskommitténs
år 1923 avgivna betänkande och de över samma betänkande avgivna
yttrandena från olika myndigheter. Dessa förslag, som togo sikte på svagheterna
i förvaltningen av de ecklesiastika lönetillgångarna och åsyftade
att genomföra en omläggning av denna, hava emellertid icke lett till ändring
i grunderna för den nuvarande förvaltningen. Icke heller de år 1925
genomförda ändringarna i arrendelagstiftningen för prästerskapets löneboställen
hava rubbat dessa grunder. För att ett bättre utvinnande och eu
bättre vård av de fasta ecklesiastika tillgångarna skall komma till stånd,
synes emellertid en ändring av nu gällande grunder vara nödvändig. I
motionen begäres en utredning härom och framhållas vissa synpunkter,
som vid denna utredning böra beaktas. Även utskottet anser ändring i nu
gällande ordning erforderlig och skulle därför kunnat tillstyrka motionen.
Nu har emellertid sådan utredning genom beslut av Kungl. Maj:t den 22
april 1927 redan igångsatts. Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
har genom detta beslut bemyndigats bland annat tillkalla högst
tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av frågan
rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning
och förvaltningen av prästlönejorden. Av det offentliggjorda statsrådsprotokollet
för detta ärende (Post- och Inrikes Tidningar den 25 april
1927) framgår, att denna utredning, som angives såsom förutsättningslös
och för vilken inga bindande direktiv uppställts, jämväl kommer att behandla
det i motionen angivna önskemålet om församlingarnas större medinflytande
å förvaltningen av och dispositionen över de ecklesiastika avlöningstillgångarna,
en fråga, som även utskottet finner synnerligen beaktansvärd.
Då alltså utredning i ämnet redan av Kungl. Maj:t beslutats
och motionärens önskningar synas vinna behörigt beaktande inom utredningen,
sådan utskottet uppfattat densamma, finner utskottet icke skäl nu
föreligga till att eu skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon första
kammarens åtgärd.

Den inom andra kammaren väckta motionen avstyrktes av denna kammares
fjärde tillfälliga utskott i utlåtande nr 4, därvid utskottet, utan att
uttala något omdöme om motionärens yrkande, hänvisade till den av
Kungl. Maj:t beslutade utredningen.

Kamrarna godkände utskottens utlåtanden.

På sätt i nyssnämnda utskottsutlåtanden erinrats, bemyndigade Kungl.
Maj:t den 22 april 1927 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla
sakkunniga för utredning av frågan rörande nya grunder för lagstift -

Sammansatt banJco- och första lagutstcotts utlåtande Nr 3. 19

ningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen
av prästlönejorden m. m. Genom beslut den 24 november 1928 har Kungl.
Maj:t föreskrivit, att de sakkunnigas uppdrag skall upphöra senast med
utgången av år 1929.

Såsom här ovan omnämnts, pågår för närvarande en utredning av frågan
rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning
samt dispositionen och förvaltningen av prästlönejorden m. m. Eedan på
grund härav torde det ej vara lämpligt, att riksdagen nu beslutar en lagändring
av den vittgående art, som i motionen påyrkats, eller gör något
uttalande rörande detta förslag. De huvudsynpunkter, varåt motionären
givit uttryck, nämligen önskvärdheten att hejda den nu genom kyrkofondens
tillväxt fortgående fondbildningen samt att skapa intresse hos församlingarna
för vården av de lokala ecklesiastika avlöningstillgångarna,
torde bliva föremål för övervägande vid denna utredning.

Vad motionären i motiveringen yttrat angående Kungl. Maj:ts förslag
om beredande av löneförbättring åt prästerskapet har utskottet upptagit
till behandling i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 1.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1929.

På sammansatta banko- och första lagutskottets vägnar:

J. W. SPENS.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: greve Spens, herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,
Berling, Larson i Lerdaia*) och Klefbeck*);

från andra kammaren: herrar Ryberg, Svedman, Lindley, Jonsson i Risinge*) och Grapenson.

Utskottet.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.