Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr (>0.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 5-30 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskcmtoret framställning
rörande ordnandet av familjepensionering
för vissa befattningshavare vid justitieombudsmans -expeditionen, militieombudsmansexpeditionen, riksdagsbiblioteket
och riksdagens hus.

I en till bankoutskottet avlåten, den 18 april 1929 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning i syfte att utskottet
måtte för riksdagen framlägga förslag om ordnandet av familjepensionering
för vissa befattningshavare vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna
samt riksdagsbiblioteket och riksdagens hus.

I berörda skrivelse hava fullmäktige inledningsvis anfört, att då de manliga
ordinarie tjänstemännen vid nämnda verk för närvarande icke vore anslutna
till någon kassa eller annan organisation med uppgift att ombesörja
pensioneringen av deras efterlevande, fullmäktige ansett sig böra till behandling
återupptaga frågan om ordnandet av nämnda befattningshavares familjepensionering.
Efter det att vissa förberedande undersökningar blivit verkställda,
hade fullmäktige i januari 1929 tillsatt en av fyra ledamöter bestående
delegation, vilken erhållit uppdrag att verkställa erforderlig utredning
i ämnet. Den sålunda beslutade utredningen förelåge numera i en av delegationen
till fullmäktige avlåten, den 2 april 1929 dagtecknad skrivelse, åtföljd
av förslag till bestämmelser angående familjepensionering för omförmälda
befattningshavare, över denna utredning hade sedermera, efter anhållan
av fullmäktige, särskilda yttranden avgivits av justitieombudsmannen
och militieombudsmannen samt styrelsen för riksdagsbiblioteket.

Delegationens nyssberörda skrivelse med därvid fogat förslag till bestämmelser
i ämnet har av fullmäktige överlämnats till utskottet. Nämnda handlingar
äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande; och tillåter sig utskottet
att beträffande innehållet i delegationens förslag samt motiveringen för detsamma
hänvisa till bilagorna.

De av fullmäktige över förslaget inhämtade yttrandena äro i huvudsak avföljande
innehåll:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 saml. 86 häft. (Nr 60.)

1

2

Bankoutslcottets utlåtande Nr 60.

Justitieombudsmannen har anfört, att han efter tagen del av den utav delegerade
i ärendet verkställda utredningen funne sig icke hava någon invändning
mot att frågan om familjepensionering för befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen
ordnades i enlighet med den av delegerade föreslagna
principen.

Vad delegerade anfört därom, att byråcheferna vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna
på grund av sin ställning skulle bliva uteslutna
från familjepensioneringen, syntes justitieombudsmannen utgöra ett beaktansvärt
skäl för att, såsom delegerade ifrågasatt, ånyo till behandling upptaga
frågan om beredande av ordinarie anställning åt dessa byråchefer. Delegerade
hade i den verkställda utredningen anfört, att de i det uppgjorda förslaget
avsedda befattningshavargrupperna, såvitt delegerade hade sig bekant,
vore de enda grupper av ordinarie tjänstemän, som ej vore anslutna till någon
familjepensionskassa, och att därför frågan om deras familjepensionering med
det snaraste borde erhålla sin lösning. Enligt justitieombudsmannens förmenande
kunde i huvudsak samma önskemål åberopas beträffande byråcheferna,
vilkas egen pensionsfråga ju icke heller borde förbises. Mot överförande
av byråchefsbefattningen vid justieombudsmansexpeditionen på ordinarie
stat ansåge sig justitieombudsmannen icke heller ur justitieombudsmansämbetets
synpunkt böra resa någon invändning, utan ville han i stället förorda
denna anordning. Byråchefens tillsättande endast genom förordnande innebure
visserligen en garanti mot tvånget att vid tjänsten bibehålla en person,
som icke i allo motsvarade de höga fordringar, vilka måste ställas å innehavaren,
men medförde å andra sidan en sådan osäkerhet för den sistnämnde,
att tjänsten därigenom kunde te sig mindre lockande, något som i sin tur
kunde dels försvåra rekryteringen och dels motverka ett kvarstannande å
tjänsten under en icke allt för kort tidrymd.

Bankoutskottet och riksdagen hade år 1921 förutsatt, att de nuvarande byråchefsbefattningarna
borde betraktas såsom övergångsplatser. Ett överförande
av befattningarna på ordinarie stat syntes icke böra motiveras med ett
övergivande av detta betraktelsesätt. Byråchefen å justitieombudsmansexpeditionen,
till vilkens arbetsområde justitieombudsmannens erfarenhet sträckte
sig, hade en icke blott kvalitativt utan även kvantitativt sett mycket krävande
arbetsbörda, vilken ur såväl justitieombudsmansämbetets som befattningshavarens
egen synpunkt kunde göra det önskvärt, att han icke behövde
åldras på platsen, och som också kunde anföras såsom skäl för befordran.

Om byråchefsbefattningarna överfördes å ordinarie stat, borde det i gällande
särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet för
befattningshavare vid riksdagens verk upptagna stadgandet, att vid uppkommen
ledighet i befattning vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna
anstånd med tillsättandet vore medgivet under en tid av högst två år, få gälla
jämväl i fråga om byråchefsbefattningarna.

Militieombudsmannen har, utan att ingå på förslagets detaljer, meddelat,
att han intet hade att erinra mot de principer, efter vilka familjepensionsfrå -

Bankoutskottets utlåtande Nr. 60.

3

gan för ifrågavarande befattningshavare enligt förslaget vore avsedd att
ordnas.

Vid militieombudsmannens yttrande har fogats en skrivelse av byråintendenten
vid militieombudsmansexpeditionen Gr. af Klercker, vari denne ifrågasatt,
att staten åtminstone måtte åtaga sig att inbetala hälften av den befordringsavgift,
han skulle hava att erlägga för att grundlägga familjepensionsrätt.
Till stöd härför har af Klercker åberopat, bland annat, att han under
femton år till flottans pensionskassa erlagt avgifter för sin egen pensionering,
samt att dessa avgifter, vilka icke blivit återbetalda, icke kommit eller
komme honom till godo. af Klercker har vidare meddelat, att han, därest
denna framställning ej vunne beaktande, icke såge sig i stånd att erlägga avgifter
för beredande av familjepensionsrätt.

För egen del har militieombudsmannen i avseende å denna fråga yttrat,
att det av skäl, som i byråintendentens skrivelse anförts, syntes vara ett berättigat
anspråk att retroaktivavgiften för denne reducerades genom något bidrag
från statens sida. Militieombudsmannen vore emellertid icke i tillfälle att
uttala sig beträffande frågan, i vilken utsträckning en dylik reduktion
borde ske.

Med anledning av vad de delegerade anfört i frågan om överflyttande på ordinarie
stat av de hos justitieombudsmannen och militieombudsmannen anställda
byråcheferna har militieombudsmannen beträffande byråchefsbefattningen
å militieombudsmansexpeditionen anfört, att det enligt militieombudsmannens
mening knappast funnes anledning till någon ändring i fråga om
denne befattningshavares ställning i den riktning, som av delegerade blivit ifrågasatt.
Skulle emellertid nämnda befattning bliva uppförd å ordinarie stat,
syntes det — för att bereda militieombudsmannen tillfälle att vid inträffande
vakans pröva kvalifikationerna hos sökande till befattningen — vara nödvändigt,
att militieombudsmannen erhölle rätt att under viss tid, exempelvis två
år, låta anstå med utnämnande av ordinarie innehavare.

Styrelsen för riksdagsbiblioteket har anfört, att styrelsen för sin del icke
hade något annat att erinra mot förslaget än att §§ 5, 17 och 18 borde i huvudsak
erhålla den lydelse, att pensionsberättigade vore tjänstemans änka i
äktenskap, som blivit i laga ordning med vigsel avslutat, så länge hon levde
ogift, samt hans barn inom sådant äktenskap, tills det uppnådde tjugoett års
ålder eller dessförinnan trädde i äktenskap, ävensom att det syntes önskvärt,
att utredning verkställdes i syfte att framdeles genom sammanslagning av
samtliga familjepensionskassor för riksdagens verk erhålla en enhetlig sådan
med tillträde för samtliga befattningshavare i dessa verk.

För egen del hava fullmäktige i riksgäldskontoret meddelat, att fullmäktige
anslöte sig till det av delegationen avgivna förslaget. Vad angår
de över förslaget avgivna yttrandena hava fullmäktige anfört i huvudsak följande: Vad

först beträffade den av styrelsen för riksdagsbiblioteket
gjorda erinran rörande §§ 5, 17 och 18 i berörda bestämmelser, hade

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 00.

styrelsen, enligt vad fullmäktige under hand inhämtat, icke haft för avsikt
att framställa någon anmärkning mot det sakliga innehållet i § 18. I fråga
om §§ 5 och 17 ville fullmäktige såsom sin mening uttala, att pensionsrätten
för tjänstemans efterlevande genom den av styrelsen förordade formuleringen
komme att erhålla en snävare begränsning än om de av delegationen begagnade
uttrycken godkändes. Därest barn funnes i en förbindelse mellan kontrahenter,
vilka endast ingått trolovning med varandra, funnes nämligen
enligt delegationens förslag möjlighet att tillerkänna barnen och eventuellt
även deras moder pension, under det att däremot, om biblioteksstyrelsens förslag
antoges, denna möjlighet syntes få anses utesluten. Fullmäktige förordade
därför bibehållandet av delegationens formulering.

Med anledning av vad byråintendenten hos militieombudsmannen i sin förberörda
skrivelse anfört samt vad militieombudsmannen i anslutning
därtill yttrat ville fullmäktige framhålla, att därest byråintendenten af
Klercker uppnådde den stadgade pensionsåldern av 67 år och då erhölle pension,
man ej syntes kunna anse, att de avgifter, han för egen pensionering
sammanräknat erlagt under hela den tid, han varit anställd i statens tjänst,
varit större än det normala beloppet för en befattningshavare i liknande tjänsteställning;
af Klercker hade nämligen först vid en jämförelsevis sen ålder
erhållit sin nuvarande befattning, och därjämte borde även erinras att, enligt
vad af Klercker på förfrågan upplyst, han under två perioder om tillsammans
nio år innehaft anställning i enskild tjänst. För övrigt kunde de kostnader,
af Klercker haft och framdeles finge vidkännas för sin egen pensionering, enligt
fullmäktiges mening icke åberopas såsom skäl för en lindring i avgiftsplikten
för beredande av familjepensionsrätt åt honom. Måhända kunde dock
billighetsskäl anses föreligga för att staten lämnade honom åtminstone något
bidrag till gäldandet av omförmälda befordringsavgift, vilken för en person
vid hans ålder måste vara synnerligen betungande. I fråga om beloppet av
detta bidrag ansåge fullmäktige sig icke kunna göra något uttalande.

Justitieombudsmannen och militieombudsmannen hade i sina yttranden även
berört frågan om överflyttande av byråcheferna å justitieoch
militieombudsmans expeditionerna på ordinarie
stat. Härigenom skulle för blivande innehavare av dessa tjänster skyldighet
automatiskt inträda att genom erläggande av stadgade avgifter bereda pensionsrätt
för sina efterlevande, och även tjänsternas nuvarande innehavare
komme att erhålla rättighet att såsom delägare inträda i den föreslagna pensionsfonden,
om de så önskade. Då det syntes vara mindre lämpligt, att de
två byråcheferna skulle bliva uteslutna från möjligheten att, i likhet med övriga
befattningshavare i statens tjänst, erhålla familjepensionsrätt, funnes
från fullmäktiges sida intet att erinra mot den ifrågasatta förändringen av
byråchefernas tjänsteställning, för den händelse frågan därom skulle ånyo
föreläggas riksdagen.

Slutligen hade biblioteksstyrelsen uttalat önskvärdheten av att utredning
verkställes i syfte att framdeles åstadkomma en sammanslagning av
samtliga fa m il jepensions kassor vid riksdagens verk till en
enda sådan, till vilken alla i dessa verk anställda befattningshavare skulle äga
tillträde. Även fullmäktige ansåge, att en dylik centralisering vore att förorda,
Av de undersökningar, som fullmäktige och delegationen företagit rörande
anslutning av nu ifrågavarande befattningshavare till någon av de redan
bestående änke- och pupillkassorna vid riksbanken och riksgäldskontoret,
framginge emellertid, att frågans lösning i den av biblioteksstyrelsen angivna
riktningen skulle möta stora svårigheter och i varje fall kräva en avsevärd
tid. Då det vore av vikt att lösningen av den föreliggande frågan icke försena -

BankoutsTcottets utlåtande Nr 60.

5

des, hade fullmäktige funnit sig böra biträda det nu avgivna förslaget, vilket
sålunda syntes få betraktas såsom ett provisorium, tills en önskvärd centralisering
kunde åstadkommas.

Med åberopande av det anförda hava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet
måtte för riksdagen framlägga förslag om ordnandet av familjepensioneringen
för manliga ordinarie befattningshavare vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna
samt riksdagsbiblioteket och riksdagens hus i enlighet med
delegationens utredning och förslag.

Även utskottet är av den uppfattningen, att en ordnad familjepensionering
snarast bör komma till stånd för ordinarie manliga tjänstemän vid justitie- och
militieombudsmansexpeditionema, riksdagsbiblioteket samt riksdagens hus, vilka
tjänstemän äro de enda ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk,
som ännu sakna familjepensionsrätt.

I fråga om sättet för ordnande av denna angelägenhet har utskottet vid ärendets
prövning funnit sig höra biträda det förslag, som framlagts av den utav
fullmäktige i riksgäldskontoret för frågans utredning tillkallade delegationen
och åt vilket förslag fullmäktige givit sin anslutning. Berörda förslag innebär,
att avgifts- och pensionsbelopp skulle avvägas i överensstämmelse med de
regler, som gälla beträffande delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, samt
att i övrigt med avseende å den ifrågasatta familjepensioneringen skulle antagas
bestämmelser, vilka i tillämpliga delar nära ansluta sig till föreskrifterna i reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa.

Ej heller beträffande de övergångsbestämmelser, som av delegationen föreslagits,
finner utskottet anledning till erinran. Utskottet har med hänsyn till
statsmakternas ståndpunkt i tidigare liknande fall och till de konsekvenser,
som ett annat ställningstagande skulle kunna medföra, ansett sig icke kunna
tillstyrka, att byråintendenten å militieombudsmansexpeditionen skulle i fråga
om befordringsavgift beredas lättnad utöver vad delegationens förslag i sadant
hänseende innehåller.

I likhet med styrelsen för riksdagsbiblioteket samt fullmäktige i riksgäldskontoret
finner utskottet i hög grad önskvärt, att en sammanslagning av de befintliga
särskilda familjepensionskassorna vid riksdagens verk må kunna åstadkommas.
På sätt fullmäktige framhållit, har emellertid erfarenheten visat,
att stora svårigheter möta för en dylik sammanslagning. Utskottet har därför
i likhet med fullmäktige ansett en lösning av den nu föreliggande frågan icke
böra anstå i avvaktan på vidare utredning om centralisering av familjepensionsanstalterna
för riksdagens verk. Utskottet förutsätter emellertid, att fullmäktige
i riksgäldskontoret och i riksbanken hava uppmärksamheten riktad på frågan
om en sådan centralisering.

Vidkommande härefter den i ärendet berörda frågan om överflyttande på ordinarie
stat av byråchefsbefattningarna å justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,
finner utskottet för sin del åtskilliga skäl kunna anföras
för en sådan åtgärd. Icke minst talar för densamma den omständigheten,

UtskctM.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

att saväl tjänstepensionsrätt som familjepensionsrätt för befattningshavarna i
fråga i och med en dylik omläggning skulle bliva på lämpligt sätt ordnad, vilket
måste anses önskvärt. Då emellertid frågan om formen för tillsättning av
förevarande befattningar torde böra bedömas även ur andra synpunkter, har
utskottet ansett sig icke böra i detta sammanhang taga ståndpunkt till den
framförda tanken om befattningarnas uppförande på ordinarie stat. Frågan
härom lärer böra efter särskild framställning underkastas en mera ingående

prövning än vad utskottet på grundvalen av nu föreliggande material kunnat
verkställa.

Beträffande sättet för täckande av de medelsbehov, som uppkomma vid bifall
till det av utskottet i det föregående tillstyrkta förslaget, har utskottet
intet att erinra mot vad delegationen ifrågasatt och fullmäktige förordat.
Utskottet, som i det följande gör hemställan i anslutning till delegationens förslag,
vill här endast framhålla att, då de utgående pensionerna till beloppen
bliva nyreglerade, dyrtidstillägg å desamma givetvis bör utgå enligt de för
nyreglerade pensioner gällande grunderna.

På grund av det anförda får utskottet föreslå,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, må

a) godkänna ifrågavarande av fullmäktige förordade, såsom
bilaga 2 vid detta utlåtande fogade förslag till bestämmelser
angående familjepensionering för befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen,
militieombudsmansexpeditionen, riksdagsbiblioteket
och riksdagens hus;

b) föreskriva, att de pensioner, vilka i enlighet med nämnda
bestämmelser kunna komma att utgå till efterlevande efter befattningshavare
vid ifrågavarande verk, skola bestridas av de
enligt samma bestämmelser såsom års- och befordringsavgifter
inflytande och under den i reglementet för riksgäldskontoret
omförmälda pensionsfonden särskilt bokförda medlen, med iakttagande
likväl, att om berörda medel vid något tillfälle icke
lämna tillgång för utgående pensioners bestridande, erforderlig
fyllnad skall beredas från förslagsanslaget till avlöningar och
pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen;

c) förordna, att de bidrag av statsmedel, som enligt berörda
bestämmelser kunna utgå till gäldande av befordringsavgifter
för vissa tjänstemän, vilka före den 1 juli 1929 utnämnts till
innehavande befattning vid ifrågavarande verk, skola bestridas
från nyssnämnda förslagsanslag;

d) medgiva, att å pensioner, som i enlighet med omförmälda
bestämmelser komma att utgå, må åtnjutas dyrtidstillägg efter
de grunder, vilka äro eller må varda gällande i fråga om
sådan förmån åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl.; samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

e) förklara, att kostnaderna för dyrtidstillägg å ifrågavarande
pensioner skola gäldas av förberörda förslagsanslag till
avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen.

Stockholm den 28 maj 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärende» slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Ström,
Abrahamsson, Dalberg, Andersson i Hedsta, P. A. Larsson och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund*, Wikström, Byberg,
Svensson i Betingetorp, Höglund i Göteborg och Leffler.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

EanlcoutsTcottets utlåtande Nr 60.

Bilaga 1.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Familjepensioneringen för manliga ordinarie befattningshavare vid riksdagens
verk handhaves vad beträffar riksbanken av två kassor, den ena för huvudkontoret
och den andra för avdelningskontoren och riksbankens pappersbruk,
_ samt beträffande riksgäldskontoret av en kassa, omfattande endast befattningshavare
vid detta verk. Däremot är familjepensioneringsfrågan ej
ordnad för de manliga ordinarie befattningshavarna vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna,
riksdagsbiblioteket och riksdagens hus, vilka befattningshavare
saknat möjlighet att genom anslutning till någon änke- och
pupillkassa säkerställa sina efterlevandes försörjning. Riksdagen har till följd
därav åtminstone i ett fall fått träda emellan genom beviljande av pension åt
avliden befattningshavares änka.

X sitt till 1926 års riksdag avgivna utlåtande nr 25, i anledning av vissa
framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i
statens tjänst anställda personer, erinrade bankoutskottet bl. a., att statstjänares
familjepensionering dittills ansetts böra i stort sett bestridas genom deras
egna avgifter och att staten därvidlag borde i huvudsak inskränka sig till
att medverka vid bildandet av kassor eller pensionsanstalter för pensionerinyt-H?
handhavande. Utskottet ansage det vara av vikt, att denna grundsats
alltjämt upprätthölles. Det förhållandet, att i en del undantagsfall, där ömmande
omständigheter ansetts föreligga, understöd av statsmedel beretts efterlevande
till befattningshavare, vilka icke själva kunnat sörja för sina efterleyandes
underhall, kunde således icke få tagas till intäkt för någon rätt
för övriga statstjänares efterlevande till understöd av statsmedel

Med anledning av detta bankoutskottets uttalande upptogo herrar fullmäktige
år 1926 Dagan om åtgärder för beredande av rätt till familjepensione^^vanäe
befattningshavare. Då det syntes ligga närmast
till hands att ordna fragan genom befattningshavarnas anslutning till riksgäldskontorets
änke- och pupillkassa, verkställdes erforderliga utredningar
rörande berörda kassas ekonomiska ställning för utrönande av det tillskott av
statsmedel, som skulle erfordras för ifrågavarande befattningshavares upptagande
i kassan. Kassans delägare beslöto emellertid i april 1928 meddela
herrar^ fullmäktige, att de voro principiellt obenägna att medgiva den sålunda
ifrågasatta anslutningen till kassan.

I en av flertalet av ifrågavarande befattningshavare undertecknad, den 15
maj 1928 dagtecknad skrivelse erinrades till en början om bankoutskottets
ovanberörda uttalande och anfördes därefter:

»Skulle denna princip undantagslöst tillämpas även med avseende på riksdagens
verk, synes det uteslutet att tjänstemännen vid andra riksdagens verk
än riksbanken och riksgäldskontoret, d. v. s. tjänstemännen vid justitie- militieombudsmannaexpeditionerna,
riksdagsbiblioteket och riksdagens hus, skulle
kunna komma i åtnjutande av statens medverkan för familjepensionering.
Sistnämnda verk äga nämligen icke, såsom fallet är med riksbanken och riksgäldskontoret,
egna änke- och pupillkassor, och möjlighet för dem att bilda

Bankoutskottets utlåtande År GO.

9

sådana kassor sjmes ej vara för handen. Det liar också visat sig omöjligt för
tjänstemännen vid dessa verk att vinna inträde i redan befintliga kassor. Från
civilstatens änke- och pupillkassa äro de uteslutna redan på den grund, att de
icke äro statstjänare i samma mening som delägarna i nämnda kassa: och i
den kassa, som närmast vore att tänka på, riksgäldskontorets änke- och pupillkassa,
har vägrats dem inträde. Framställningar om inträde gjordes redan
1908 av undertecknade Gödel och Mårtensson, men framställningarna
ledde ej till önskat resultat. På grund därav ha sådana framställningar icke
gjorts av dem, som därefter tillträtt ordinarie befattningar vid ifrågavarande
verk. I år har genom beslut den ''24 sistlidna april månad riksgäldskontorets
änke- och pupillkassa bestämt sagt ifrån, att kassan ej önskar de ovan nämnda
fyra verkens anslutning.

Då det alltså visat sig, att familjepensioneringen för tjänstemän vid dessa
verk, oaktat från tjänstemännens egen sida gjorts allt vad på dem ankommit,
ej kan ordnas på det sätt som enligt bankoutskottets ovan anförda uttalande
bör vara regel för dylik pensionering, och då det ej torde kunna sägas vara
riktigt eller överensstämmande med billighetens fordran, att befattningshavarna
vid dessa verk i fråga om familjepensionering skola vara sämre ställda
än befattningshavarna vid riksbanken och riksgäldskontoret samt statens övriga
verk, synes enda tänkbara utväg vara, att familjepensioneringen vid dessa
verk ordnas på samma sätt som tjänstemännens vid dessa verk egen pensionering
ordnades vid 1908 års riksdag, då tjänstinnehavarna vid riksgäldskontoret,
riksdagens bibliotek och riksdagens hus, vilka förut ej betalat avgifter
för egen pensionering, ålades att betala sådana avgifter, vilka skulle
av riksgäldskontoret förvaltas såsom en särskild fond.

På grund av det nu anförda få undertecknade, befattningshavare vid justitie-
och militieombudsmannaexpeditionerna, riksdagsbiblioteket och riksdagens
hus, härmed vördsamt anhålla, att herrar fullmäktige täcktes i skrivelse
till riksdagens bankoutskott hemställa, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen,
att familjepensioneringen för befattningshavarna vid justitie- och militieombudsmannaexpeditionerna,
riksdagsbiblioteket och riksdagens hus må,
utan retroaktivavgifter, ordnas på samma sätt som dessa befattningshavares
egen pensionering är ordnad och med samma pensionsavgifter och samma pensioner,
som gälla för delägarna i riksgäldskontorets änke- och pupillkassa.»

För verkställande av erforderlig utredning av den föreliggande frågan beslöto
herrar fullmäktige under sistlidna januari tillsätta en delegation, bestående
av undertecknade Kobb, Anderson, Hägglund och Westling.

Efter verkställd utredning få delegerade härmed anföra följande.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava delegerade ansett självfallet, att familjepensionsfrågan
för här ifrågavarande befattningshavaregrupper, vilka,
såvitt delegerade hava sig bekant, äro de enda grupper av ordinarie tjänstemän,
som ej äro anslutna till någon familjepensionskassa, med det snaraste
bör erhålla sin lösning. Då det med hänsyn till dessa befattningshavares fåtalighet
givetvis ej kan komma i fråga att för deras räkning bilda en särskild
pensionskassa, vore det enligt delegerades mening naturligast och riktigast,
att den föreliggande frågan finge sin lösning genom befattningshavarnas upptagande
i någon befintlig pensionsinrättning. I främsta rummet borde därvid
ifrågakomma riksgäldskontorets änke- och pupillkassa, vilken emellertid, såsom
redan meddelats, ej är villig intaga befattningshavarna i fråga. Då denna
utväg sålunda, i varje fall tills vidare, måste anses stängd, hava delegerade
gjort förfrågningar hos civilstatens änke- och pupillkassa, statens pensionsanstalt
och bankostatens änke- och pupillkassa rörande ifrågavarande
befattningshavares anslutning till någon av dessa, men hava överallt erhållit
avböjande svar. Vid sådant förhållande synes ingen annan utväg återstå, än

10

Banhoutslcottets utlåtande Nr 00.

att ifrågavarande familjepensionsfråga ordnas på enahanda sätt, som skett i
fråga om kvinnliga befattningshavares efterlevande barn.

Enligt de bestämmelser i fråga om pensionering av efterlevande barn till
kvinnliga befattningshavare vid riksdagens verk, som i enlighet med 1925
års riksdags beslut utfärdats av delegerade för nämnda verk den 17 juli s. å.,
är envar kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vid riksdagens verk (således
även justitie- och militieombudsmansexpeditionerna, riksdagsbiblioteket
och riksdagens hus) skyldig att genom erläggande av avgifter bereda rätt till
pension åt efterlevande barn. Dessa avgifter tillföras för samtliga riksdagens
verk med undantag av riksbanken den av riksgäldskontoret förvaltade pensionsfonden
för riksgäldskontorets befattningshavare och redovisas därvid
särskilt såsom familjepensionsmedel. Nämnda pensionering ombesörjes sålunda
av staten genom riksgäldskontoret, som inkasserar och förvaltar avgifterna
samt svarar för pensionernas utgående.

Med hänsyn till de omständigheter, varunder ifrågavarande pensionsfråga
ordnades, och på vilka delegerade här ej anse sig behöva närmare ingå, kan
visserligen enligt delegerades mening beslutet därom ej direkt åberopas som
stöd för att staten bör omhänderhava familjepensioneringen för här ifrågavarande
manliga befattningshavare. Ett eventuellt beslut i sådan riktning
måste därför anses innebära en nyhet, enär familjepensioneringen, vad beträffar
manliga befattningshavare, hittills ansetts böra ordnas av befattningshavarna
själva. Det är efter delegerades uppfattning — bland annat med
hänsyn till ett blivande ordnande av familjepensioneringen för icke-ordinarie
anställningshavare i statstjänst, i vilket spörsmål preliminära utredningar föreligga
— i och för sig önskvärt att undvika en sådan lösning av här förevarande
familjepensionsfråga, som kan uppfattas såsom uttryck för en ändrad
principiell uppfattning i ämnet från statsmakternas sida. Då emellertid, på
sätt redan anförts, annan utväg för frågans1 lösning än den ovan antydda
icke torde finnas, lärer det avsteg från nyssnämnda princip, som denna vägs
beträdande kan anses innebära, icke behöva medföra några icke önskvärda
konsekvenser beträffande ordnandet av familjepensioneringen för andra, större
grupper av befattningshavare. Delegerade hava sålunda funnit sig böra föreslå,
att här ifrågavarande manliga befattningshavares familjepensionsfråga
löses på enahanda sätt som för ovannämnda kvinnliga befattningshavare, d. v. s.
att avgifterna inkasseras och förvaltas av riksgäldskontoret, som svarar för
utbetalandet av pensionerna. Då riksgäldskontoret har att utbetala avlöning
till alla ifrågavarande befattningshavare, kan inkasseringen av avgifterna utan
svårighet ske genom avdrag vid avlöningens utbetalande på sätt äger rum i
fråga om avgifterna till befattningshavarnas egen pensionering. Avgifterna
torde böra tillgodoföras den i riksgäldskontorets reglemente omförmälda pensionsfonden
och särskilt redovisas såsom familjepensionsmedel.

Vad beträffar avgifts- och pensionsbeloppens storlek samt villkor och föreskrifter
för pensionsrätts åtnjutande m. m. vilja delegerade förorda, att bestämmelserna
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. I fråga om pensionsbeloppen böra sålunda icke tilllämpas
sådana tillfälliga förhöjningar, som med hänsyn till överskott i civilstatens
änke- och pupillkassa äro eller kunna bliva medgivna å därifrån utgående
pensioner.

De i nämnda reglemente stadgade avgifterna äro så avvägda, att de beräknas
helt täcka de däremot svarande pensionerna. Med hänsyn till här ifrågavarande
befattningshavares ringa antal kan emellertid ej med tillämpande av
vanliga försäkringstekniska grunder full trygghet vinnas för att ej brist kan
komma att uppstå. För utrönande av den genom avgifterna bildade fondens
ställning synes en undersökning böra ske exempelvis vart femte år. Skulle

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

11

undersökningen utvisa, att brist föreligger, bör denna ersättas av statsmedel.

I enlighet med vad nyss anförts rörande grunderna för avgifts- och pensionsbelopp
m. in. hava delegerade i så nära anslutning som möjligt till reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa utarbetat bilagda förslag till bestämmelser
för här ifrågavarande familjepensionering.

Delegerade komma här nedan att angiva de huvudsakliga skiljaktigheterna
mellan reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa (här nedan kallat
reglementet) och de föreslagna bestämmelserna.

Föreskrifterna i § 2 av reglementet angående delaktighet i kassan äro ersatta
med ett stadgande om skyldighet för envar manlig innehavare av ordinarie
tjänst vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna, riksdagsbiblioteket
och riksdagens hus, vilken erhållit sin första utnämning efter den
1 juli 1929 och då ej uppnått en ålder av 60 år, att i enlighet med vad i bestämmelserna
föreskrives erlägga avgifter för beredande av familjepensionsrätt.

Befattningshavare, som är delägare i någon statens eller av staten understödd
anstalt för familjepensionering, har emellertid ansetts böra undantagas
från berörda skyldighet, så länge delaktigheten i sådan anstalt varar.

Stadgandena i § 3 av reglementet återfinnas i § 2 av de föreslagna bestämmelserna
endast med den ändringen att orden »delaktighet» utbytts mot »familjepensionsrätt»
och »delaktighetsbelopp» mot »familjepensionsunderlag».

Bestämmelserna i reglementets § 4 äro medtagna i tillämpliga delar och med
utbytande av ordet »delägare» mot »tjänsteman».

Då det i § 5 av reglementet omförmälda förhållandet näppeligen torde komma
att få någon motsvarighet inom här ifrågavarande verk, har paragrafen
ansetts kunna uteslutas.

Stadgandena i reglementets §§ 7—11 angående de pensionsberättigade samt
pensionernas belopp och fördelning återfinnas så gott som oförändrade i de
föreslagna bestämmelserna §§ 5—9. Då frågan om utmätningsfrihet för pensioner
är reglerad genom lag av den 8 april 1927, införd under § 67 i utsökningslagen,
bör bestämmelsen i § 12 av reglementet ej medtagas.

Bestämmelserna i reglementet angående avgifter, upphörande eller inskränkande
av pensionsrätt samt sökande och utbetalande av pension återfinnas med
nödiga ändringar av huvudsakligen formell art i de föreslagna bestämmelserna.
§§ 10—21. Stadgandena i § 15 mom. 2 av reglementet hava ersatts med en
föreskrift, att de innehållna pensionsavgifterna skola tillföras den i reglementet
för riksgäldskontoret omförmälda pensionsfonden men bokföras skilda från
fondens övriga tillgångar. Stadgandena i § 16 av reglementet hava ansetts
ej böra medtagas. Stadgandet i reglementets § 17 st. 1 har likaledes uteslutits,
enär detsamma ej torde vara tillämpligt på de avgifter, som skola erläggas
enligt de föreslagna bestämmelserna.

I § 22 av de föreslagna bestämmelserna föreskrives, att fullmäktige i riksgäldskontoret
skola handlägga och besluta i alla ärenden, som röra tillämpningen
av bestämmelserna och förvaltningen av enligt desamma utgående avgifter.
Denna föreskrift ersätter hela det kapitel, som i reglementet behandlar
kassans förvaltning.

Av det sätt, varpå ifrågavarande familjepensionering är tänkt ordnad, följer,
att befattningshavarna ej skulle erhålla någon bestämmanderätt rörande
pensionerna och därmed sammanhängande frågor. Med hänsyn till att staten
måste ikläda sig garanti för pensionernas utbetalande synes ej vara något att
invända mot att fullmäktige erhålla beslutanderätt i alla dylika frågor. Då
av § 23 av de föreslagna bestämmelserna framgår, att, därest ändringar företagas
i reglementet, motsvarande ändringar förutsättas komma att ske i de
förevarande bestämmelserna, synes det delegerade, att personalsynpunktema

12

Banlcoutskottets utlåtande Nr 60.

även för ifrågavarande befattningshavares del komma att bliva vederbörligen
tillgodosedda.

Enligt reglementet må klagan föras hos Kungl. Maj:t över styrelsens beslut
i fråga om delaktighet i kassan, avgifter till densamma och pensionsrätt.
Besvär över fullmäktiges beslut i motsvarande frågor böra enligt delegerades
mening kunna anföras bos riksdagens bankoutskott; och hava bestämmelser
därom införts i § 24. Börande sättet för klagorättens begagnande hava
delegerade anslutit sig till de bestämmelser, som återfinnas i § 49 av reglementet
för riksgäldskontoret.

I § 25 av de föreslagna bestämmelserna har intagits en föreskrift rörande
den förut omförmälda försäkringstekniska utredning, som enligt delegerades
mening bör verkställas vart femte år.

De nuvarande manliga innehavarna ov ordinarie befattningar vid justitieoch
militieombudsmansexpeditionerna samt riksdagsbiblioteket och riksdagens
hus torde ej kunna åläggas att ansluta sig till den föreslagna familjepensioneringen,
utan blir eventuell anslutning från deras sida beroende av befattningshavarnas
eget avgörande. Såsom framgår av bilagda sammanställning, hava
fyra av dessa befattningshavare nått sådan ålder, att de enligt de föreslagna
bestämmelserna ej kunna få sin familjepensionsfråga ordnad enligt desamma.
Åtskilliga av de övriga befattningshavarna äro så pass till åren komna, att
de befordringsavgifter, som de skulle hava att erlägga, måste bliva tämligen
betungande. Det torde därför kunna antagas, att anslutningen från de nuvarande
befattningshavarna skulle bliva mycket ringa, därest de av egna medel
hade att erlägga befordringsavgifter med belopp och inom tid, som framgår
av de föreslagna bestämmelserna. Då det emellertid måste anses vara ett
intresse för staten, som eljest, åtminstone i flertalet fall, torde få sörja för
befattningshavarnas efterlevande, att den föreslagna pensioneringen kommer
att omfatta så många som möjligt av de nuvarande befattningshavarna, föreligga
enligt delegerades mening goda skäl för, att vissa lättnader i fråga om
retroaktivavgifterna beredas de nuvarande befattningshavarna.

o Enligt vad delegerade hava sig bekant, har riksdagen vid flera tillfällen,
da särskilda skäl ansetts föreligga, trätt emellan genom att bevilja bidrag till
bestridande av. retroaktivavgifterna vid vissa tjänstemannagruppers inträde i
änke- och pupillkassa. Sådana bidrag, som lämnats på något olika villkor
i de särskilda fallen, synas emellertid hava förekommit endast till befattningshavare
i lägre löneställning, med avlöning uppgående högst till belopp motsvarande
14 :e lönegraden i nu gällande avlöningsreglemente.

År .1925 medgav riksdagen (skrivelse nr 161), att de befordringsavgifter,
som sju, förut såsom skogvaktare hos Villingsbergs och Yargöns aktiebolag,
damera.— efter statens inköp av Villingsbergs egendom — såsom extra kronojägare
i Villingsbergs revir anställda personer vid anställning såsom ordinarie
kronojägare hade att erlägga för inträde i civilstatens änke- och pupillkassa,
finge till den. del, desamma överstege vad vederbörande haft att erlägga, därest
hans ålder vid anställningen såsom ordinarie kronojägare uppgått till 35 år,
gäldas av domänverkets medel.

Delegerade vilja för sin del föreslå, att ett liknande medgivande lämnas beträffande
de befattningshavare vid riksdagens nu ifrågavarande verk, som äro
placerade högst i femtonde lönegraden; dock torde böra meddelas föreskrift av
innebörd att vederbörande befattningshavare alltid skall erlägga den engångsavgift,
som svarar mot hans ålder vid tillträdet till innehavande tjänst. Vid
bifall till vad nu föreslagits skulle — bortsett från de befattningshavare, som
fyllt 60 år och sålunda äro uteslutna från familjepensionsrätt enligt de föreslagna
bestämmelserna — endast sekreteraren i justitieombudsmansexpeditionen,
byråintendenten i militieombudsmansexpeditionen och andre bibliotekarien i

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

13

riksdagsbiblioteket uteslutas från statsbidrag till befordringsavgifternas erläggande.

Berörda tre befattningshavare skulle för att komma i åtnjutande av föreslagen
familjepension enligt en vid Svensk författningssamling nr 521/1926
fogad tabell hava att erlägga befordringsavgift med inalles resp. 2,528 kronor
10 öre, 6,006 kronor och 1,473 kronor 20 öre. Då inbetalningen av dessa belopp
må fördelas på fem år, skulle sålunda årligen under loppet av en femårsperiod
erläggas resp. 505 kronor 62 öre, 1,205 kronor 20 öre och 294 kronor 64 öre.
Enär dessa belopp, vartill komma årsavgifterna, torde kunna anses väl betungande,
vilja delegerade ifrågasätta, huruvida ej sådan lättnad skulle kunna beredas
ifrågavarande tre befattningshavare, att befordringsavgiften finge enligt
försäkringstekniska grunder erläggas med lika belopp under varje år av hela
den tid, som återstår till dess befattningshavarnas avgiftsplikt skulle upphöra,
d. v. s. under respektive omkring 26, 10 och 28 år. Befattningshavarna i fråga
skulle då hava att under sin återstående tjänstetid årligen erlägga, förutom
årsavgift, respektive 171 kronor 80 öre, 825 kronor 80 öre och 95 kronor
82 öre.

I förslaget till bestämmelser hava införts nödiga övergångsföreskrifter angående
de sålunda ifrågasatta lättnaderna för de nuvarande befattningshavarna.

I detta sammanhang vilja delegerade slutligen fästa uppmärksamheten å,
att byråcheferna å justitie- och militieombudsmansexpeditionema såsom ickeordinarie
befattningshavare skulle bliva uteslutna från familjepensionering enligt
delegerades förslag.

I sitt år 1921 avgivna betänkande angående reglering av löneförhållanden
m. m. beträffande riksdagens verk hemställde 1902 års löneregleringskommitté.
att tjänstemännen å justitie- och militieombudsmansexpeditionema. vilka dittills
antagits medelst förordnande, som när som helst kunde återkallas, i samband
med den föreslagna löneregleringen skulle beredas ordinarie anställning.
En ledamot av kommittén uttalade skiljaktig mening beträffande de dåvarande
expeditionssekreterarna (d. v. s. de nuvarande byråcheferna) och ansåg, under
hänvisning till vikten av att berörda tjänster vid varje tidpunkt vore besatta
på ett fullt tillfredsställande sätt, att expeditionssekreterarna fortfarande
borde tillsättas genom förordnande.

Bankoutskottet vid 1921 års riksdag, vars hemställan härutinnan bifölls av
riksdagen, biträdde (utlåtande nr 70) reservantens mening i fråga om expeditionssekreterarbefattningarna
och förutsatte därvid, att befattningarna komme
att betraktas såsom övergångsplatser.

Då emellertid så icke torde kunna sägas vara fallet samt de nuvarande byråcheferna
icke tillhöra någon familjepensionsantalt och deras egen pensionsfråga
ej heller är ordnad, hava delegerade ansett sig böra ifrågasätta, huruvida
ej spörsmålet om berörda byråchefers ställning ånyo borde upptagas till
prövning.

Delegerade anse sig slutligen böra beröra frågan om sättet för täckande av
vissa medelsbehov, som kunna uppkomma i anledning av de föreslagna bestämmelserna.

Enligt § 12 i bestämmelserna skulle familjepensionsavgifterna ingå till den i
riksgäldskontorets reglemente omförmälda pensionsfonden men bokföras skilda
från fondens övriga tillgångar. Från de familjepensionsmedel, som alltså inflyta
till denna fond, torde utgående pensioner böra bestridas. Om emellertid,
mot förmodan, nämnda medel vid något tillfälle icke skulle lämna tillgång
till pensionernas utbetalande, torde fyllnad böra beredas från särskilt
anslag. Förslagsanslaget till avlöningar och pensioner m. m. vid riksgäldsoch
riksdagsförvaltningen synes därvid närmast böra ifrågakomma. Bemyn -

14

Bankoutsicottets utlåtande Nr 60.

digande torde därför böra utverkas för fullmäktige i riksgäldskontoret att vid
behov för ändamålet anlita nämnda anslag.

I det föregående har vidare förutsatts, att brist, som vid försäkringsteknisk
utredning rörande den blivande familjepensionsfondens ställning eventuellt kan
befinnas föreligga, skulle täckas av statsmedel. Beslut om beredande av medel
för detta ändamål torde emellertid icke nu behöva fattas. Anmälan om sådan
brist torde nämligen böra efter vederbörande utrednings slutförande göras hos
bankoutskottet, som då får pröva frågan om bristens täckande.

Det medgivande, som delegerade i det föregående tillstyrkt i fråga om lindring
i engångsavgift för vissa tjänstemän, föranleder givetvis utgift av statsmedel.
_ Storleken av denna utgift framgår av förut omförmälda sammanställning,
vilken utvisar, att, om samtliga till lindring berättigade befattningshavare
skulle ansluta sig till pensioneringen, statens kostnad skulle uppgå till
8,437 kronor. Ifrågavarande kostnad, vilken lärer böra gäldas så snart ske kan
efter ingången av juli 1929, synes lämpligen kunna bestridas från nyssnämnda
anslag till avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen.

Å de pensioner, som i enlighet med de föreslagna bestämmelserna komma att
utgå, torde givetvis,_ så länge dylik förmån är medgiven å övriga familjepensioner
efter befattningshavare i statstjänst, böra åtnjutas dyrtidstillägg av
statsmedel enligt samma grunder, som i sådant avseende gälla för nyssnämnda
familjepensioner.

Stockholm den 2 april 1929.

G. Kobb.
Jöhn Hägglund.

Anders Anderson.
Acke Westling.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 60.

15

Bilana 2.

Best ii in melser

angående familjepensionering för befattningshavare vid jnstitieonibudsmansexpeditionen,
militieonibudsmansexpeditionen, riksdagsbiblioteket

och riksdagens hus.

Allmänna föreskrifter.

§ I Envar

innehavare av ordinarie tjänst vid justitieombudsmansexpeditionen,
militieonibudsmansexpeditionen, riksdagsbiblioteket och riksdagens hus, vilken
första gången erhållit dylik tjänst efter den 1 juli 1929, är förpliktad att i enlighet
med vad nedan sägs erlägga avgifter för beredande av rätt till pension
för efterlevande änka och barn (familjepensionsrätt).

Från berörda skyldighet undantagas dock:

a) , den, som är delägare i någon statens eller av staten understödd anstalt
för familjepensionering, så länge delaktigheten däri fortfar;

b) den, som vid första utnämning till någon av här ifrågavarande tjänster
uppnått en levnadsålder av sextio år;

c) kvinnor.

§ 2.

Familjepensionsrätt inträder för den, som blivit ordinarie innehavare av någon
av i § 1 omförmälda tjänster, från och med den första kalendermånad, vid
vars början tjänsten innehaves.

Upphör tjänsteman att vara innehavare av tjänst, varmed familjepensionsrätt
enligt § 1 är förenad, och övergår till någon statens tjänst, varmed icke
är förenad skyldighet att inträda i änke- och pupillkassa, skall familjepensionsrätten
fortfara, om tjänstemannen enligt för sistnämnda tjänst gällande
pensionsbestämmelser eller enligt Kungl. Maj:ts särskilda förordnande är berättigad
att erhålla pension från staten.

Familjepensionsrätten fortfar även efter det tjänsteman erhållit avsked med
pension.

Befordras eller förflyttas tjänsteman till tjänst, varmed följer högre familjepensionsunderlag,
eller höjes till följd av lönereglering familjepensionsunderlaget,
vidtager förhöjningen från och med den första kalendermånad, vid vars
början den nya tjänsten innehaves eller tjänstemannen inträtt på den nya staten.

§ 3.

Tjänstemans familjepensionsunderlag är lika med tjugusju och en halv procent
av det tjänstepensionsunderlag, som för hans tjänst är bestämt.

Om det familjepensionsunderlag, som härvid uppkommer, faller mellan två
hela tiotal kronor, avjämnas detsamma till närmast högre tiotal kronor.

Tjänsteman, som omförmäles i andra stycket av § 2, bibehåller det familjepensionsunderlag,
han hade, då han avgick från sin förra tjänst.

Tjänsteman, som övergår från tjänst med högre till tjänst med lägre familjepensionsunderlag,
bibehåller det högre underlaget.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

§ 4.

Tjänsteman, som uppnått sextio levnadsår, må ej vinna förhöjning i familjepen
sionsunderlagct.

De pensionsberättigade samt pensionernas belopp och fördelning.

§ 5.

Pensionsberättigade äro tjänstemans änka, så länge hon lever ogift, samt
tjänstemans äkta barn, tills det uppnår tjuguett års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap.

Tjänstemans styvbarn åtnjuter icke pensionsrätt.

§ 6.

Änka och barn åtnjuta pension från och med månaden näst efter den, under
vilken mannen eller fadern avlider, till och med den månad, varunder pensionstagaren
dör eller hans rätt till pension annorledes upphör.

För barn, som födes efter faderns död, räknas pensionsrätten från och med
den månad, i vilken barnet föddes.

§ 7.

Pension utgår för år räknat:

a) för änka ensam med belopp, motsvarande det familjepensionsunderlag,
som senast varit för mannen gällande;

b) för änka jämte ett eller flera pensionsberättigade barn med den änka ensam
tillkommande pension, förhöjd med fyrtio procent för ett barn och därutöver
med tio procent för varje ytterligare barn;

c) för pensionsberättigade barn, då pensionsberättigad änka ej finnes;

om endast ett barn finnes, med den änka ensam tillkommande pension; och

om barnen äro två eller flera, med omförmälda pension, förhöjd med fyrtio
procent, därest barnen äro två, samt därutöver med tio procent för varje ytterligare
barn.

§ 8.

Av pension för änka med barn njute änkan så stor del, som motsvarar åttio
procent av den änka ensam tillkommande pension, samt barnet eller barnen
återstoden. Pinnas barn av särskilda äktenskap, tillkomme dock änkan endast
så stor del av pensionen, som utgör femtio procent av den änka ensam tillkommande
pension, och återstoden tillfälle barnen. Pension för barn delas emellan
dem efter huvudtalet. Änka vare berättigad uppbära pension för eget barn, där
ej visas, att barnet uppfostras av annan.

.§ 9.

När änka eller barn, som har pension, dör eller enderas pensionsrätt eljest
upphör, ävensom när änka, som fått pension, föder barn, avlat i äktenskap, varpå
hennes pensionsrätt är grundad, skall reglering av pensionsrätten ske enligt
de i §§ 7 och 8 stadgade grunder.

Avgifter.

§ 10.

Såsom årsavgift erlägge tjänsteman sexton och åtta tiondels procent av sitt
familjepensionsunderlag.

Årsavgiften utgår från och med den månad, då familjepensionsrätten enligt

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

17

§ 2 beräknas hava börjat, till och med den månad, under vilken tjänsteman uppnår
sextiosju års ålder eller ock dessförinnan avlider eller förlorar sin familjepensionsrätt.

§ 11.

Befordringsavgift skall betalas för envar, vilken, efter det han fyllt tjugunio
år, enligt dessa bestämmelser erhåller familjepensionsrätt eller förhöjning
i familjepensionsunderlaget.

Denna avgift beräknas å familjepensionsunderlaget eller den vunna förhöjningen
och erlägges under loppet av fem år, räknade från och med den månad,
varunder familjepensionsrätten eller förhöjningen i familjepensionsunderlaget
inträtt, men den procent, som angives i den vid reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa fogade tabell, tjänsteman dock obetaget att, efter därom hos
fullmäktige i riksgäldskontoret gjord framställning, inom tre månader från
det han tillträtt tjänst eller erhållit förhöjning i familjepensionsunderlaget, mot
åtnjutande av avdrag med nio procent av befordringsavgiftens sammanlagda
belopp, på en gång erlägga hela avgiften.

Upphör tjänstemans familjepensionsrätt, innan befordringsavgiften är till
fullo gulden, föreligger avgiftsplikt endast för den del av oguldna beloppet,
som belöper på tiden intill slutet av den månad, under vilken familjepensionsrätten
upphört.

§ 12.

Års- och befordringsavgiftema skola uttagas medelst avdrag å varje till
utbetalning förfallet löne- eller pensionsbelopp.

Tjänsteman, som icke åtnjuter lön eller pension för den tjänst, som medför
familjepensionsrätt enligt dessa bestämmelser, insände eller inbetale inom den
femtonde dagen i mars, juni, september och december månad sina avgifter direkt
till riksgäldskontoret.

De sålunda influtna avgifterna skola tillföras den i reglementet för riksgäldskontoret
omförmälda pensionsfonden men bokföras skilda från fondens övriga
tillgångar.

§ 13.

Försummar tjänsteman att i vederbörlig tid inbetala avgift, erlägge han för
den överskjutande tiden ränta å det förfallna beloppet efter sex procent om året
från förfallodagen.

Häftar tjänsteman vid sitt frånfälle för oguldna avgifter, som fullmäktige
i riksgäldskontoret anse ej böra exekutivt uttagas, skola desamma gottgöras
riksgäldskontoret under de fem första åren efter dödsfallet med en femtedel
årligen, som innehålles å den hans änka eller barn tillkommande pension; dock
att, därest avdrag till mera än hälften av pensionens belopp efter nämnda beräkningsgrund
skulle ifrågakomma, tiden för gottgörande av de bristande
pensionsavgifterna utsträckes sålunda, att avdraget icke något år överstiger pensionens
halva belopp.

§ 14.

Erlagda avgifter återbetalas icke i andra fall eller i vidsträcktare mån, än
enligt dessa bestämmelser är medgivet.

Huru pensionsrätt upphör eller inskränkes.

§ 15.

Tjänsteman, som upphört att vara ordinarie innehavare av tjänst, varmed familjepensionsrätt
enligt dessa bestämmelser är förenad, skall hava förlorat sin

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 sand. 86 häft. (Nr 60.) 2

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

familjepensionsrätt, där ej densamma fortfar på grund av bestämmelserna i § 2,
andra och tredje styckena.

Enahanda vare påföljden för tjänsteman, som uraktlåter att under tre på varandra
följande år betala föreskrivna avgifter, där vad oguldet är befunnits icke
kunna hos honom exekutivt uttagas.

§ 16.

Förlorar tjänsteman sin familjepensionsrätt, utbetalas till honom efter ansökan
så mycket av erlagda avgifter, som enligt de för civilstatens änke- och
pupillkassa fastställda försäkringstekniska grunder utgör deras värde; skolande
dock, där tjänsteman, som förlorat sin familjepensionsrätt på grund av avsättning,
har hustru eller ock äkta barn, som är yngre än tjuguett år och icke dessförinnan
trätt i äktenskap, utbetalningen ske till hustrun, där sådan finnes,
eljest till barnet eller barnen.

Ansökan om utbetalning skall hava till fullmäktige i riksgäldskontoret inkommit
inom tio år efter det tjänstemannen förlorat sin familjepensionsrätt, vid
påföljd att utbetalningen eljest icke äger rum.

§ 17.

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt., med mindre det blivit i laga ordning
avslutat med vigsel eller inför borgerlig myndighet.

§ 18.

Pensionsrätt enligt dessa bestämmelser äger icke rum på grund av äktenskap,
som tjänsteman ingår efter det han fyllt sextiofem år.

§ 19.

Äktenskap, som tjänsteman, innan han fyllt sextiofem år, ingår under det
han lider av sjukdom, som inom sex månader medför hans död, grundlägger icke
rätt för änkan till pension enligt dessa bestämmelser, såvida icke genom äktenskapet
barn legaliserats; dock ankomme på fullmäktige i riksgäldskontoret, där
anledning finnes till antagande att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets
ingående icke varit för tjänstemannen bekant, att pröva, huruvida pension
må tilläggas änkan.

Huru pension sökes och utbetalas.

§ 20.

Ansökning om pension göres skriftligen hos fullmäktige i riksgäldskontoret
med bifogande av följande av vederbörande präst utfärdade bevis:

a) om tiden då tjänsteman, efter vilken pension sökes, avlidit;

b) om dennes äktenskap och tiden för dess ingående;

c) om änkas och barns ålder och civilstånd.

Beviljas pension, utfärda fullmäktige pensionsbrev.

§ 21.

Pension utbetalas kvartalsvis genom allmänna posten i början av sista månaden
av varje kalenderkvartal.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga att meddela erforderliga föreskrifter till
förhindrande av att pension bliver obehörigen utbetalad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

19

Fensionsärendenas handläggning m. m.

§ 22.

Fullmäktige i riksgäldskontoret skola handlägga och besluta i alla ärenden,
som röra tillämpningen av dessa bestämmelser och förvaltningen av enligt desamma
utgående avgifter.

§ 23.

Därest ändringar framdeles vidtagas i det för civilstatens änke- och pupillkassa
nu gällande reglementet, äga fullmäktige i riksgäldskontoret besluta, att
motsvarande ändringar skola ske i dessa bestämmelser.

§ 24.

Över fullmäktiges i riksgäldskontoret beslut i fråga om tjänstemans familjepensionsrätt
enligt dessa bestämmelser, avgifter därför och efterlevandes rätt
till pension må besvär anföras hos riksdagens bankoutskott.

Missnöje med beslutet skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos fullmäktige inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden därav bevisligen
erhållit del. Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare
fjorton dagar ingivas till fullmäktige, vilka hava att jämte utlåtande
däröver så snart ske kan överlämna besvären till bankoutskottet.

§ 25.

Försäkringsteknisk undersökning rörande den genom avgifter enligt dessa
bestämmelser bildade fondens ställning skall genom fullmäktiges i riksgäldskontoret
försorg ske år 1934 och därefter minst en gång vart femte år.

Dessa bestämmelser skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1929.

Tjänsteman, som före sistnämnda dag utnämnts till innehavande tjänst vid
justitieombudsmansexpeditionen, militieombudsmansexpeditionen, riksdagsbiblioteket
och riksdagens hus, äger, om han ej före den dagen uppnått sextio levnadsår,
från och med samma dag grundlägga familjepensionsrätt mot erläggande
av befordringsavgift i enlighet med förestående bestämmelser, dock att därvid
skall iakttagas dels beträffande tjänsteman, tillhörande tjuguförsta eller högre
lönegrad av löneplanen för befattningshavare vid riksdagens verk, att avgiften
må fördelas på hela den tid, varunder årsavgifter skola erläggas, och utgå från
och med den månad, under vilken familjepensionsrätt inträtt, med den procent,
som med utgångspunkt från engångsbeloppet framgår av försäkringsteknisk
beräkning, dels ock beträffande annan tjänsteman att befordringsavgiften må
gä.ldas av statsmedel till den del, densamma överstiger vad vederbörande haft
att erlägga, därest hans ålder den 1 juli 1929 uppgått till 35 år, eller, om han
vid tjänstens erhållande överskridit denna ålder, vad han med tillämpning av
förestående bestämmelser då skulle haft att erlägga.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Bilaga 3.

Sammanställning rörande befordringsav gifter m. in.

Alder

vid

till-

trädet

Ålder

den

1 juli

1929

Fa-

milje-

pen-

sions-

under-

lag

Bcfordringsavgift

Befattningshavare

total-

belopp

1 juli
1929

belopp att bestridas

av stats-medel

av befatt-nings-havaren

J. 0:s expedition.

Sekreteraren S. Östergren......

36 4/i,

41 4/l 2

1,590

2,528: 10

_

2,528: 10

Expeditionsvakten a. Östlund ....

—

62 •/«

—

—

—

M 0:s expedition.

Byråintendenten A. G. af Klercker . .

51 Ya

56 Ya

1,400

6,006: —

_

6,006: —

Expeditionsvakten C. LindeJl ....

43 */i2

50 »/a

470

1,508: 70

625: 10

883: 60

Riksdagsbiblioteket.

Överbibliotekarien V. Gödel .

_

64 Va

_

Förste bibliotekarien K,. Höckert .

—

61 Va

_

_

_

Andre bibliotekarien E. Winge .

28 Va

39 V12

1,160

1,473: 20

_

1,473: 20

Förste expeditionsvakten J. A. Fransson

35

45 6/12
36 Va

510

1,152: 60

775: 20

''337:40

Expeditionsvakten G. Krause ....

26 Yu

470

446: 50

98: 70

347: 80

Riksdagens hus.

Materialförvaltaren J. L. Mårtensson .

30 Va

52 Ya

840

2,906: 40

2,284: 80

621: 60

Övermaskinisten K. H. P:son Theorell

39 4/i2

51 Va

840

2,775: 20

1,654: 80

1,100: 40

Biträdande maskinisten 0. Berg .

30 Va

54 Ya

530

2,082: 90

1,690: 70

392: 20

Portvakten K. H. Larsson......

—

63 4/i,

_

_

_

Portvakten C. E. M. V. Karlsson

24 «/a

39 Ya

480

633: 60

278: 40

355: 20

Eldaren P. V. Öberg ....

34 */u

41 “/i,

470

789: 60

441: 80

347: 80

Eldaren J. A. Olsson........

40 I0/i,

48 4/i,

470

1,301: 90

587: 50

714: 40

Summa

—

—

-|

23,684: 70

8,437: —

16,147: 70

Stockholm 1929. Kung]. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

291376