Bankoutskottets utlåtande Nr 45.
9
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1929 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension åt förre
underofficerskorpralen O. A. Qvant.
I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 9, vilken
hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har hemställts,
»det riksdagen ville medgiva, att förre underofficerskorpralen vid Karlskrona
kustartilleriregemente Otto Alexander Qvant må från och med den 1 januari
1929 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension å 600 kronor».
I avseende å motionärens motivering för sitt förslag tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Qvant, som är född den 4 maj
1881, blivit antagen till underofficerskorpral vid Karlskrona kustartilleriregemente
den 29 december 1916 och avgått såsom sådan den 31 oktober
1920, att han den 1 november 1920 anställts vid regementet såsom förhyrd
maskinist, från vilken anställning han med anledning av den nya försvarsorganisationens
genomförande entledigats den 31 oktober 1926, samt att han
i anledning av avskedet tillerkänts en avskedsersättning av 3 150 kronor
80 öre.
Härjämte inhämtas av utredningen, alt Qvant under sin tjänstetid åsamkat
sig ett svårt njurlidande, som sjukhusläkaren H. Lyttkens i ett den 24
november 1926 avgivet intyg förklarat sannolikt vara ådraget i tjänsten.
Sedan Qvant hos riksförsäkringsanstalten gjort framställning om ersättning
för ifrågavarande sjukdom, förklarade anstalten genom beslut den 5 februari
1927, att då Qvant under sin anställning som förhyrd maskinist vid
Karlskrona kustartilleriregemente icke kunde anses tillhöra kustartilleriets
stammanskap, bestämmelserna i 1 § av förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
icke kunde anses vara å honom tillämpliga, och kunde förty någon ersättning
jämlikt nämnda förordning icke av anstalten tillerkännas honom.
Över omförmälda motion har statskontoret på utskottets begäran anbefallts
att avgiva utlåtande efter hörande av vederbörande militära myndighet
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 26 Imf t. (Nr 43—45.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 45.
samt riksförsäkringsanstalten, varvid riksförsäkringsanstalten skulle förebringa
utredning dels beträffande frågan, huruvida Qvants tjänstgöring skäligen
kunde anses hava bidragit till sjukdomen, dels beträffande Qvants nuvarande
hälsotillstånd och arbetsförmåga, dels ock beträffande hans sannolika
hälsotillstånd och arbetsförmåga för framtiden.
Marinförvaltningen har såsom eget yttrande åberopat innehållet i ett från
chefen för Karlskrona kustartilleriregemente infordrat yttrande i ärendet,
vari nämnde chef förklarat sig anse det motionsvis framställda förslaget om
beredande av årlig pension åt Qvant vara förtjänt av bifall.
Riksförsäkringsanstalten har anfört bland annat följande:
För den händelse det skulle anses skäligt, att Qvant — utan hinder därav,
att han icke omfattas av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1900
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— bereddes ersättning jämlikt i samma förordning angivna grunder,
därest hans ifrågakomna tjänstgöring skäligen kunde anses hava bidragit
till den sjukdom, varav han lider, har riksförsäkringsanstalten verkställt
utredning i sistnämnda hänseende. Därvid har riksförsäkringsanstalten
efter inhämtat yttrande från en av sina biträdande läkare, överläkaren A.
Gullbring, funnit Qvant hava ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana
omständigheter, att hans omförmälda tjänstgöring skäligen kan anses
hava bidragit till densamma. Om Qvant omfattats av bestämmelserna i merberörda
förordning den 18 juni 1909, skulle riksförsäkringsanstalten sålunda
i anledning av angivna sjukdom hava tillerkänt honom ersättning
jämlikt i samma förordning meddelade bestämmelser.
Efter hörande av överläkaren Gullbring, får riksförsäkringsanstalten vidare
uttala, att den njursjukdom, varav Qvant lider, bör anses för honom
för närvarande och tillsvidare under tiden till och med den 31 mars 1930
medföra fullständig förlust av arbetsförmågan. Huruvida och i vad mån
efter nämnda tids utgång förbättring är att vänta i Qvants av sjukdomen
orsakade tillstånd, synes riksförsäkringsanstalten icke möjligt att för närvarande
avgöra.
Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:
Därest förordningen den 18 juni 1909 varit å Qvant tillämplig, hade, enligt
vad statskontoret inhämtat, till honom under tiden för hans nuvarande
sjukdomstillstånd utgått ett understöd av 900 kronor för år räknat, vilket
belopp skulle hava minskats i förhållande till sedermera inträdd förbättring
för att, därest Qvant helt återvunne arbetsförmågan, icke vidare utgå. Under
sådana omständigheter kan det icke anses lämpligt att, såsom motionären
föreslagit, tillerkänna Qvant en årlig pension från allmänna indragningsstaten
att, oavsett hans hälsotillstånd, utgå under återstående livstiden.
Därest understöd av billighetsskäl anses böra utgå till Qvant från allmänna
indragningsstaten synes — i överensstämmelse med 1922 års riksdags beslut
angående ersättning till värnpliktige C. E. Olsson (bankoutskottets utlåtande
nr 36, riksdagens skrivelse nr 301 p. 2) — medgivande kunna lämnas att
till Qvant må från och med den 1 januari 1929 från allmänna indragningsstaten
utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit honom, därest
förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig. Emellertid
Bankoutskottets utlåtande Nr 45.
11
torde Qvant under vissa förutsättningar kunna komma i åtnjutande av sjukvårdsbidrag
från pensionsstyrelsen. Enligt vad statskontoret inhämtat, har
någon framställning om dylikt bidrag till Qvant icke inkommit till pensionsstyrelsen.
Det kan därför ifrågasättas, om understöd på ovan angivet sätt
bör Qvant tilldelas, innan det blivit utrett, huruvida och i vad mån han må
kunna erhålla understöd från pensionsstyrelsen.
I anslutning till vad statskontoret yttrat anser utskottet frågan om understöd
av statsmedel åt Qvant icke böra av riksdagen företagas till prövning,
innan det blivit utrett, huruvida och i vad mån han i anledning av ifrågavarande
sjukdom kan erhålla understöd från pensionsstyrelsen. På grund
härav och under framhållande, att Qvant i slutet av år 1926 tillerkänts
avskedsersättning med belopp, avsevärt överstigande vad han för därefter
förfluten tid skulle ägt uppbära, därest han under samma tid åtnjutit pension
med av motionären föreslaget belopp, får utskottet avstyrka bifall till
motionen.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion 1:9 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1929.
På bankoutskottets vägnar:
NILS WINKLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,
Lindgren, Ström, Abrahamsson, Berling och Bodin*;
från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Wikström. Rgberg,
* Lovén,* Carlsson i Solberga och Leffler.
Utskottet.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.